Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

1

Nr 192.

Kungl. Ma.j:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt och 8 § i förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst: given Stockholms slott
den 7 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till:

a) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, och

b) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28
oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 143 höft. (Nr 192.)

1

9

Kungl. Maj.ts 1.Varf. Proposition Nr 192.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den
28 oktober IblO om inkomst- oeh förmögenhetsskatt.

8 §•

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i
hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller ock genom gåva;
dock taxeras såsom inkomst periodiskt understöd, därför givaren enligt
bestämmelserna här nedan i detta kapitel är berättigad till avdrag;

vinst. å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom
förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år och därutöver;

vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för
ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad
som eljes på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat
;

resekostnadsersättning;

å stat uppförd häst- och båtlega;

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning;

anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser;

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i
förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,

arvode eller traktamente för kommendering utom station;
fältavlöning under krigstid;

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst.

8 §•

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag
och efter avdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras
skattskyldigs årsintäkter i penningar eller penningars värde av kapital
och arbete.

Förmån av bostad ävensom vad skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljes av förnödenheter
och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen
även räknas såsom inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i
hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva eller
ock erhållits i form av sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom
bidrag till undervisning eller uppfostran eller eljes utgivits på grund
av lagligen åliggande försörjningsplikt eller till''understöd åt hemmavarande
familjemedlemmar;

å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom
förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år eller därutöver;

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad
som eljes på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat,

resekostnadsersättning,

å stat uppförd häst- och båtlega,

officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning,
anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser,
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i
förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,

arvode eller traktamente för kommendering utom station,
fältavlöning under krigstid,

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning
avser den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret
éller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår,
som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning
inbegripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft
inkomst, som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen,
hustrun skall taxeras därför.

3 mom. För inkomst av kapital eller arbete skall, med iakttagande
av bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels
procent av inkomstbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

6

Kungl. Maj:ts Nåd.. Proposition Nr 192.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
mars 1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde
vidare:

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari innevarande
år, angående reglering av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel,
har ministern för utrikes ärendena framhållit, att genom den av honom
föreslagna nya indelning av diplomatiska och konsulära tjänstemäns
löneförmåner nödvändiggjordes en ändring i nu gällande bestämmelser
rörande grunderna för dessa tjänstemäns beskattning.

Med anledning härav anhåller jag att få för Kungl. Maj:t anmäla
denna fråga och erinrar då därom, att i nu gällande lönestat
ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner äro indelade i lön, ortstillägg och

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 192.

hyresbidrag. Den nuvarande lönen har icke ansetts inbegripa annat än
lön i egentlig mening, varemot ortstillägget måste anses hava i sig
innefattat såväl tjänstgöringspenningar som ock ersättning för de högre
levnadskostnader, som föranleddes av prisförhållandena i anställningsorten
ävensom av tjänstemannens representativa ställning. Hyresbidraget
har varit avsett till bestridande av kostnader för passande bostad åt
tjänstemannen med familj ävensom för kanslilokal, där sådan måste av
tjänstemannen hållas.

Av dessa löneförmåner har allenast den del av hyresbidraget, som
ansetts belöpa å kanslilokal gått fri från taxering till bevillning och
till inkomstskatt. Något uttryckligt stadgande härom har väl icke
funnits upptaget i skatteförordningarna, men, då dessa förordningar
medgiva avdrag vid taxering för kostnader för kontorshyra, har min
företrädare i ämbetet i statsrådsprotokollet den 15 februari 1907 vid
framläggande av förslag till ändringar i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna
uttalat, att utav hyresbidraget borde för ministrar en
sjättedel och för chargés d’affaires, generalkonsuler och konsuler en tredjedel
anses utgöra anslag till kanslilokal. I enlighet härmed hava taxeringsmyndigheterna
förfarit jämväl efter tillämpningen av de nya skatteförordningarna
den 28 oktober 1910, vilka icke heller upptagit några
uttryckliga stadganden i berörda hänseende.

I det nu till Riksdagens prövning framlagda förslaget till ny lönestat
för ifrågavarande ämbets- och tjänstemän har en ny uppdelning av
löneförmånerna föreslagits, nämligen i lön i egentlig mening, tjänstgöringspenningar
samt ortstillägg. Därvid har från det nuvarande ortstillägget
utbrutits och under särskild avlöningstitel upptagits den del, som ansetts
motsvara tjänstgöringspenningar, och i stället har i ortstillägget ingått
det nuvarande hyresbidraget. Härav påkallas nu ett bestämmande, huru
löneförmånerna hädanefter, om det nya förslaget till lönestat vinner
Riksdagens bifall, böra i taxeringsavseende behandlas.

I förslaget till den nya lönestaten hava lön- och tjänstgöringspenningar
för diplomatiska och konsulära tjänstemän avvägts med hänsyn
tagen till nu utgående avlöningsförmåner åt hemmavarande tjänstemän
av ungefärligen motsvarande tjänstegrad men därvid i allmänhet tilltagits
rikligare, så att de förras lön och tjänstgöringspenningar sammanlagda
icke oväsentligt överstiga de senares sammanlagda avlöningsförmåner,
även om i dessa senare inberäknas ortstillägg åt tjänstemän
i huvudstaden. För de utom riket anställda tjänstemännen utgöra
således de båda avlöningstitlarna lön och tjänstgöringspenningar redan
de, utan inberäkning av ortstillägget, ett sammanlagt beskattnings -

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 192.

underlag, som kommer att för dem medföra en i regel icke obetydligt
drygare skattebörda än jämnställda tjänstemän i hemlandet hava att
draga. Med hänsyn härtill har utrikesministern uttalat den mening,
att ortstillägget för de utom riket boende tjänstemännen borde i sin
helhet vara skattefritt.

Denna mening är jag böjd att dela. Ifrågavarande ortstillägg till
utom riket bosatta statstjänstemän är uppenbarligen av väsentligen annan
natur än de mindre ortstillägg, som tillerkännas statstjänstemän, vilka
äro bosatta å dyrare ort inom riket, för att göra dessa senares löneförmåner
ekvivalenta med motsvarande tjänstemäns å annan ort inom
riket. I den mån ett ortstillägg av enahanda art, som det till hemmavarande
tjänstemän utgående, tinnes inrymt i de utrikes boende tjänstemännens
löneförmåner, måste detta anses ingå i lön- och tjänstgöringspenningar,
som för de utrikes vistande tilltagits högre än för de hemmavarande.
Det särskilda ortstillägg åter, som föreslagits till chefer och
personal vid rikets beskickningar och konsulat hos utländska makter, är
endast till benämningen likartat med ortstillägget åt hemmavarande tjänstemän.
Benämningen ortstillägg å ifrågavarande avlöningsanslag till utrikes
vistande tjänstemän skulle nämligen i själva verket kunna mera betecknande
utbytas mot en benämning sådan som exempelvis »anslag till
bestridande av särskilda med vistelsen utomlands och med tjänsteställningen
förenade kostnader». Det är nämligen just för sådana
ändamål dessa ortstillägg äro avsedda, och det är med hänsyn härtill
som de äro föreslagna att utgå med så synnerligen växlande belopp som
exempelvis för beskickningscheferna i London 45,000 kronor och i Madrid
allenast 5,400 kronor. Dylika växlingar hava ingalunda till huvudsakligt
syfte att göra dessa tjänstemäns löneförmåner ekvivalenta sins emellan
och än mindre att göra dem ekvivalenta med hemmavistande tjänstemäns
av motsvarande tjänstegrad, utan deras egentliga syfte är att
avväga och giva ersättning för de kostnader, som å olika orter äro
förenade med uppehållande av tjänsteställningen på tillfredsställande sätt.
Uppbärandet av ortstillägget är således icke eller åtminstone i mycket
ringa grad att anse som en tjänstemannens personliga förmån utan är
fastmera att betrakta såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt
förenade med en statstjänst, som nödgar tjänstemannen att vara bosatt
utomlands å orter med dyra levnadsvillkor och att jämväl i övrigt inrätta
sin levnadsordniug på ett dyrare sätt än han behövde göra, om han
vistades hemma.

Ser man frågan ur billighetssynpunkt, kan man, synes det mig,
knappast undgå att finna det vara i hög grad obilligt att såsom vanlig

9

Kanyl. Muj:ts Säd Pi oposition Nr 192.

avlöningsförmån beskatta ifrågavarande orts tillägg, synnerligen om man
tager i betraktande den kraftiga progression, som föranledes av ortstillläggets
betydande storlek å orter, där tjänsteställningen beräknats medföra
särskilt dryga utgifter. En sådan beskattning kan åtminstone icke
anses väl avvägd efter skatteförmågan, ty jämför man exempelvis en i
Stockholm bosatt person, som har 60,000 kronors inkomst av arbete,
med ministern i London, vars avlöningsförmåner med inberäknande av
ortstillägget föreslagits till 60,000 kronor, så lärer väl ingen kunna
påstå, att dessa två personer, om deras ekonomiska förhållanden i övrigt
äro jämförliga, kunna anses lika skattekraftiga. Om dessa två personers
ekonomiska förhållanden i övrigt äro likställda och om deras personliga
anspråk på livet för dem och deras familjer äro likartade, sa måste
redan efter några år den i Stockholm bosatte personens ekonomi hava
förbättrats i väsentligt högre grad än ministerns, ty den förre har icke
behövt göra ens tillnärmelsevis lika stora utgifter, som den senare på
grund av sin tjänsteställning med nödvändighet förorsakats. Detta missförhållande
upphjälpes allenast i mycket ringa grad genom fritagande
från beskatlning av den lilla del av ortstillägget, som kan anses belöpa
å kostnaderna för kanslilokal.

Det obilliga i en beskattning av ortstillägget i sin helhet med
undantag allenast för den del därav, som belöper å kostnader för kanslilokal,
framträder än mera, om man tager i betraktande, att vid framläggande
av förslag till avlöningsbeloppen vederbörande departementschef
utgått från skattefrihet för eu betydande del av avlöningsförmånerna.
Jag tillåter mig härom uppläsa, vad utrikesministern i en till mig avlåten
skrivelse i ärendet uttalat:

»I den kung!, propositionen angående tredje huvudtiteln till 1906
års Riksdag framhöll dåvarande utrikesministern, alt bristande tid hindrat
framläggandet inför sagda Riksdag av förslag om skattefrihet för viss
del av diplomaters och konsulers löneförmåner, och i sitt anförande till
statsrådsprotokollet den 15 februari 1907 rörande förslag till ny förordning
angående bevillning av fast egendom samt inkomst anmärkte han
vidare, att,^ då han ansett sig i huvudsak kunna förorda 1906 års diplomat-
och konsulatkommittés förslag till lönestat för våra utrikes anställda
tjänstemän, oaktat för åtskilliga av dem lönerna synts honom,
så vitt tillgängligt material för frågans bedömande utvisat, synnerligen
knappt tillmätta, detta skett under förutsättning, att skattefrihet för viss
del av hyresbidraget och ortstillägget skulle komma tjänstemännen till
godo. Med anledning härav föreslog han, att diplomatiska och konsulära
tjänstemän med skvldighct att hålla kanslilokal skulle åtnjuta skatte Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 143 höft. (Nr 192.) 2

10 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 192.

frihet för en tredjedel av hyresbidraget, ävensom att samtliga utomlands
anställda tjänsteman skulle befrias från skattskyldighet för två tredjedelar
av ortstillägget, vilket finge anses såsom representationspenningar
och dyrhetstillägg, medan den skattepliktiga tredjedelen motsvarade tjänstgöringspenningar.

Dåvarande finansministern gjorde emellertid gällande, att, då åtskilliga
ämbetsmän i hemlandet finge vidkännas representationskostnader,
utan att det ifrågasatts, att de därför skulle åtnjuta skattefrihet för
någon del av sin avlöning, han icke funne något skal, varför diplomaterna
och konsulerna skulle i beskattningsavseende behandlas på annat
sätt. hör sin del ville han därför icke tillstyrka skattefrihet i vidare
mån än för vad ministrar angår en sjättedel av hyresbidraget samt beträffande
chargés d’affaires samt generalkonsuler och konsuler med skyldighet
att själva bestrida kanslilokal en tredjedel av hyresbidraget, en
beskattningsnorm, vilken såsom ovan nämnts även blivit gällande.

Det bör således fasthållas, att redan vid antagandet av nu gällande
löneorganisation förslagets framställare utgått frän tanken på en
mera omfattande skattefrihet än den, som sedermera blivit gällande.
Olägenheterna av att denna tanke icke blivit förverkligad, hava med
åren på grund av levnadskostnadernas stegring vuxit. Att undanröja
dem genom en lönereform, varigenom samtliga tjänstemännen finge eu
löneförhöjning motsvarande den icke förutsedda stegringen i deras skatter,
är tydligen en onödig omväg och förutsätter framläggandet av ett löneförslag,
åsyftande samtliga befattningar, medan genom det föreliggande
en så vittgående omreglering undvikes. Det synes därför lämpligare
att förverkliga den ursprungliga, med löneorganisationen av år 1906
förenade tanken på utsträckt skattefrihet för ifrågavarande tjänstemän.»

I samma skrivelse har utrikesministern vidare framhållit, att,
då för flertalet utrikes anställda tjänstemän lönebeloppen kvarstode oförändrade
från en tid, när progressiv beskattning icke varit i riket gällande,
det lätt insåges, hurusom tjänstemännens behållna löneförmåner i
själva verket icke obetydligt nedsatts, och detta samtidigt med att levnadskostnaderna
allmänt stegrats. Om här vore fråga om blott ringare
skattebelopp, kunde därvid få bero, men för åtskilliga uppginge detsamma
till tusentals kronor. Det riktiga vore därföre att för varje
tjänstemannagrad tastställa ett lika skattebelopp oberoende därav, att
levnadsförhållandena å den ort, där tjänstemannen vistades, föranlett
staten att rikligare tillmäta hans löneförmåner. Så hade skett i Norge,
där varje utom riket anställd tjänsteman hade att erlägga kronoskatt
för ett för varje tjänstegrad fixerat lönebelopp, nämligen för ministrar

11

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 192.

8,000 kronor, ministerresidenter 7,000 kronor, chargés d’affaires och
generalkonsuler 6,000 kronor, konsuler 5,000 kronor, legationsråd och
legationssekreterare 4,000 kronor och vice konsuler 3,500 kronor. Alltså
erlades av dessa tjänstemän kronoskatt för betydligt lägre belopp än
våra utrikes anställda tjänstemäns lön och tjänstgöringspenningar tillhopa
komme att utgöra. I Danmark hade skattefriheten utsträckts till
de utrikes anställda tjänstemännens samtliga löneförmåner.

Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att i utlandet bosatta
diplomatiska och konsulära tjänstemän finge tillgodonjuta skattefrihet
för viss del, t. ex. två tredjedelar av ortstillägget. Men då enligt det
föreliggande förslaget i ortstillägget icke, såsom fallet är enligt nu gällande
.lönestat, ingå tjänstgöringspenningar, föreligga icke nu samma
skäl till en dylik begränsning av skattefriheten, som år 1907 väl få anses
hava varit bestämmande för dåvarande utrikesministerns förslag i ämnet.

Med avseende såväl härå som ock å vad jag förut i övrigt anfört
anser jag billigheten fordra, att ortstillägget i sin helhet varder fritt
från skatt.

Den sålunda ifrågasatta ändringen av grunderna för beskattningen
av utom riket anställda statstjänstemäns avlöningsförmåner torde lämpligast
ske genom att i 8 § av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
såväl som ock i 8 § av förordningen angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst, båda av den 28 oktober 1910, intaga
uttryckliga stadganden därom, att såsom inkomst icke skall taxeras
ortstillägg för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat.
Skattefriheten för denna avlöningsförmån i bevillningsavseende är väl
icke av någon större betydelse, eftersom i allt fall ingen kommunalskatt
för diplomaternas och konsulernas löneförmåner utgår, men båda skatteförordningarna
böra i berörda hänseenden överensstämma.

Sedan departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet
uppgjorda förslag dels till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910 dels
ock till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst den 28 oktober 1910,
hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå Riksdagen antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 192.

skulle nådig proposition av den lydelse, bilagan litt.
, . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.