Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen om delaktighet i
folkskollärarnas pensionsmr ältning för andr elär artjänsten
vid statens uppfostringsanstalt å Bona m. m.; given
Stockholms slott den 7 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen

dels medgiva, att för andrelärartjänsten vid statens uppfostringsanstalt
å Bona må från och med år 1914 vinnas delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning så som vore andre läraren innehavare av
ordinarie folkskollärartj änst,
dels bestämma,

att med delaktigheten i pensionsinrättningen skall följa skyldighet
att inträda såsom delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
att behöriga pensionsavgifter skola inom föreskrivna tider av
uppfostringsanstaltens styrelse insändas till pensionsanstalterna, med
rätt för styrelsen att från anslag, som beviljats eller komma att beviljas
till kost och beklädnad åt eleverna m. m., bestrida den avgift
till pensionsinrättningen, som motsvarar vad skoldistrikt är skyldigt
att gälda såsom pensionsavgift för lärartjänst, samt att genom avdrag
å andre lärarens avlöning uttaga återstående avgift till pensionsinrättningen
ävensom avgiften till änke- och pupillkassan, samt

att genom styrelsens försorg vederbörliga årsuppgifter skola i
föreskriven ordning ingivas till pensionsinrättningens direktion,
dels ock ytterligare medgiva,

att andre lärare vid uppfostringsanstalten må under den tid, delaktighet
för tjänsten äger rum i nämnda pensionsanstalter, beräkna
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 104 höft. (Nr 145.) 1

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 145.

tjänstår för pension såsom folkskollärare för den tid, lian varit andre
lärare vid anstalten,

att nuvarande andre läraren vid anstalten Simon Gustavsson må
beräkna tjänstår för pension från den 19 oktober 1906, under villkor
att behöriga pensionsavgifter för tiden från och med år 1907 för och
av honom erläggas till pensionsanstalterna, därvid den avgift till pensionsinrättningen,
som motsvarar vad skoldistrikt skall gälda såsom
pensionsavgift för lärartjänst, må bestridas från nämnda anslag till elevernas
kost och beklädnad m. m., samt

att tjänstgöring såsom andre lärare vid anstalten må anses lika
med tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid folkskola såväl i avseende
å rätt för sådan lärare att efter viss tids tjänstgöring komma i åtnjutande
av ålderstillägg som i avseende å rätt för skoldistrikt att erhålla
statsbidrag för hans avlönande.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gust. Sandström.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 7 mars 1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensyäRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre ÅDELSWARD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen statsrådet Sandström anförde efter gemensam Ang. delaktigberednmg
med chefen för ecklesiastikdepartementet. lärarnas pen ))Då

jag i statsrådet den 14 januari 1913 anmälde de frågor, som sionsinrättrörde
regleringen av riksstatens andra huvudtitel för år 1914, omnämnde 7ärårt[änsten
jag, att styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona i sin under- vid statens
dåniga skrivelse den 12 oktober 1912 angående anslag till anstalten för u anstalt å8
år 1914 framställt förslag, att åt den vid anstalten anställde andre Bona m. m.
läraren skulle beredas delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.

Jag erinrade, att, om andre läraren bleve delägare i nämnda pensionsinrättning,
för honom inträdde skyldighet att erlägga stadgad avgift till
nrättningen och att därmed bortfölle anledning att för honom, såsom
för samtliga i anstaltens stat upptagna befattningshavare nu ägde
rum, göra ett mot pensionsavgift svarande avdrag å avlöningen. Utan

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

sådant avdrag belöpte sig andre lärarens begynnelseavlöning till 1,600
kronor; då avdraget bestäints till 50 kronor, vore avlöningen i staten
uppförd med allenast 1,550 kronor. Vidare yttrade jag, att frågan om
beredande av pensionsförmån åt andre läraren vore av beskaffenhet att,
om Kungl. Maj:t skulle finna styrelsens framställning härom förtjänt av
bifall, böra föreläggas Riksdagen. Detta kunde dock ej ske förrän
direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning avgivit infordrat utlåtande
i ärendet. För den händelse emellertid Riksdagen, på Kungl.
Maj:ts i särskild proposition framlagda förslag, skulle medgiva andre
läraren delaktighet i pensionsinrättningen, syntes uppfostringsanstaltens
avlöningsanslag böra bestämmas till sådant belopp att den därav föranledda
ökningen i denne tjänstemans avlöning kunde från anslaget
bestridas. För detta ändamål beräknade ock Kungl. Maj:t en ökning
av anslagsbeloppet med 50 kronor. Härom har emellertid Riksdagen
ännu ej fattat beslut.

Sedan utlåtande från pensionsinrättningens direktion numera inkommit,
torde jag få ånyo upptaga frågan om andre lärarens pensionsförhållanden.

Uppfostringsanstalten å Bona, vilken varit i verksamhet från och
med år 1905, har att mottaga sådana minderåriga förbrytare av mankön,
om vilka domstolarna jämlikt 5 kap. 3 § strafflagen förordnat, att
de, i stället för att undergå ådömda straff, skola insättas i allmän uppfostringsanstalt.

Till avlönande av befattningshavarna vid anstalten hava medel
hitintills av Riksdagen anvisats å extra stat. Det har nämligen ansetts
lämpligast, att, till dess tillräcklig erfarenhet vunnits om huru anstalten
bäst borde organiseras, hela personalen anställdes å extra stat. En följd
härav är, att densamma saknar pensionsrätt.

De delegerade, som avgåvo förslag rörande anstaltens anordnande,
förutsatte emellertid, att vissa befattningshavare vid Bona skulle erhålla
pension vid uppnådd viss levnads- och tjänstålder. I anledning härav
uttalade Riksdagen år 1904 i sitt svar å Kungl. Maj:ts framställning
om anslag för anstalten, att, då fråga ej förelåge om uppförande av
anstaltens tjänstinnehavare å ordinarie stat, Riksdagen ansett sig för det
dåvarande ej böra ingå i prövning, vare sig huruvida de över huvud
skulle vara berättigade till pension eller huru, i dylikt fall, deras pensionsförhållanden
borde ordnas.

Yad andre läraren beträffar, är hans huvudsakliga åliggande att
jämte pastorn och förste läraren bestrida elevernas undervisning, vilken

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

avser att i folkskolans läroämnen bibringa eleverna åtminstone det
kunskapsmått, som är föreskrivet för avgång från folkskolan; från och
med år 1912 är andre läraren tillika föreståndare för den ena av de två
elevavdelningarna. För att antagas till andre lärare fordras att uppfylla
de villkor, som äro stadgade för anställning såsom lärare vid folkskola.
För befattningen, som tillsättes av anstaltens styrelse, är, såsom
jag redan nämnt, begynnelseavlöningen, frånsett det mot pensionsavgift
svarande avdraget å avlöningen, numera 1,600 kronor. Härav
beräknas 900 kronor såsom lön och 700 kronor såsom tjänstgöringspenningar.
Lönen kan höjas med två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor,
efter respektive 5 och 10 års tjänst. Till den kontanta avlöningen
kommer förmånen av fri bostad med bränsle, och från och med år 1914
torde, i enlighet med ett uti innevarande års statsverksproposition omförmält
förslag, andre läraren bliva berättigad till ett särskilt arvode av
400 kronor för orgelspelning vid gudstjänsterna och elevernas undervisning
i sång, därest sådan tjänstgöring av honom bestrides.

Redan år 1906 inkom från styrelsen för uppfostringsanstalten en Anstaltens
framställning, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för vinnande åt ftm!dngi906.
andre läraren av delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Såsom
anledning till denna begäran anförde styrelsen, att svårighet yppat sig
att erhålla lämplig och kompetent person för befattningen, i det att
aspiran ter hyst betänklighet att antaga tjänsten bland annat därför att
pensionsfrågan ej vore ordnad; och framhöll styrelsen tillika, att undervisningsarbetet
vid anstalten syntes bliva av så mödosam och krävande
art att den, som ägnat sig däråt under en följd av år, säkerligen önskade
övergå till verksamhet i folkskolans tjänst — en övergång, vars underlättande
även syntes ligga i det allmännas intresse.

Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning förklarade i
infordrat utlåtande, att hinder icke syntes böra möta för bifall till anstaltsstyrelsens
framställning, och statskontoret, som jämväl yttrade sig
i ärendet, gjorde icke någon erinran mot framställningen, men enligt
beslut den 15 februari 1907 fann Kungl. Maj:t ej skäl bifalla densamma.

Då styrelsen nu i skrivelsen den 12 oktober 1912 åter upptagit
frågan, anför styrelsen följande:

För andre lärår- och avdelningsföreståndarbefattningens besättande med lämplig
person vore det av stort behov påkallat och torde tvivelsutan bliva en trängande
nödvändighet, att befattningens pensionsförhållanden, så snart ske kunde, bleve nöjaktigt
ordnade. Det kunde icke vara i anstaltens intresse, att en innehavare av
nämnda befattning rycktes ut ur den förmånligare ställning, som han i pensionshänseende
och tjänstårsberäkning innehade såsom medlem av landets folkskollärar -

Styrelsens
nya framställning.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145,

kår, för att istället ikläda sig risken att, om lian skulle tröttna vid det krävande
arbetet och vilja åter söka sig in i folkskolans tjänst, då till följd av förlorad
tjänsttid stå berövad utsikten att någonsin komma i åtnjutande av det pensionsbelopp,
som skulle kommit honom till del, om han icke givit sig i anstaltens tjänst.

Nu hade innehavaren av andrelärar- och avdelningsföreståndartjänsten —
eu folkskollärare, vilken varit andre lärare vid anstalten sedan oktober 1906
— hos styrelsen gjort framställning om att styrelsen ville hos vederbörande utverka,
att han finge vid ansökan till folkskollärartjänst räkna sig till godo den tid, han
varit och komme att vara andre lärare vid anstalten. Denna framställning hade
styrelsen ansett sig böra tillmötesgå dels av billighetshänsyn, dels med anledning
av den betydelse, frågan hade för anstalten vid andr elär artjänstens besättande.

Då emellertid tjänstårsberäkningen för folkskollärare enligt gällande författningar
vore bunden vid pensionsbestämmelserna för dylik lärare, hade styrelsen ansett
sig kunna ånyo underställa frågan om andre lärarens vid anstalten pensionering
Kungl. Maj:ts prövning.

Löneregleringskommittén hade i sitt betänkande nr XVII rörande fångvårdsstaten
m. in. i fråga om skollärare vid straffanstalterna, för vilka befattningshavare
kommittén föreslagit kompetensfordringarna inskränkta till folkskollärarexamen,
hemställt, att för dem skulle så ordnas att tjänstårsberäkning och pensionsrätt
såsom folkskollärare komme dem till godo. Kommittén, som framhållit önskvärdheten
av att möjlighet bereddes ifrågavarande fängelselärare att övergå till befattning
vid folkskolan, hade funnit, att för ändamålet föreskrifter lämpligen borde
meddelas i överensstämmelse med vad som stadgats genom kungl. kungörelse den
28 juni 1907 angående delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för vissa
lärartjänster vid folkskoleseminariernas övningsskolor.

Genom denna kungörelse vore förordnat,

att varje folkskoleseminarium finge, under iakttagande i tillämpliga delar av
föreskrifterna i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, för var och en
av de vid den med seminariet förenade övningsskolan befintliga lärartjänster, vilka
skulle uppehållas av examinerade manliga eller kvinnliga folkskollärare, erhålla
delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp, varav den
lärare, som innehade tjänsten, på grund av tjänstålder, enligt gällande författning
ägde att komma i åtnjutande, dock att pension för ifrågavarande lärare finge bestämmas
till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg;

att pensionsavgifter för dessa tjänster skulle av de för varje seminarium anvisade
''anslag genom rektors försorg i vederbörlig ordning till pensionsinrättningen
inbetalas, med rätt för rektor att uttaga lärarens avgift genom avdrag å hans avlöning
;

att examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande bestritt
eller hädanefter komme att bestrida lärartjänst, varom fråga vore, finge för åtnjutande
av pension från folkskollärarnas pensionsinrättning räkna hela den tid, han i
nämnda egenskap tjänstgjort, såsom ordinarie tjänstår;

att med avseende på skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa skulle gälla vad som vore föreskrivet angående
folkskollärare;

att pensionsavgifterna till nämnda kassa årligen skulle inom den i reglementet
för kassan föreskrivna tid genom seminariets rektor insändas till direktionen;
samt

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

att det skulle åligga rektor att beträffande ifrågavarande tjänster och deras
innehavare lämna direktionen erforderliga uppgifter.

Dessa för vissa lärartjänster vid folkskoleseminariernas övningsskolor gällande
föreskrifter angående delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning syntes styrelsen
i allo kunna läggas till grund för liknande föreskrifter rörande andrelärarbefattningen
vid uppfostringsanstalten å Bona, då förhållandena i allt väsentligt vore
likartade. Vid seminariernas övningsskolor anställda folkskollärare avlönades helt
av statsmedel. Övriga vid seminarierna anställda befattningshavare pensionerades i
enlighet med de grunder, på vilka den för civila tjänstinnehavare gällande pensionslag
vilade.

Bör tillämpning på andrelärartjänsten vid uppfostringsanstalten av föreskrifter
rörande pensionering och tjänstårsberäkning, liknande de för folkskollärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor gällande, torde erfordras Riksdagens medgivande
till att den del av pensionsavgiften för andre läraren, som enligt de för folkskollärarnas
pensionsinrättning gällande grunder skulle gäldas av tjänstinnehavaren,
finge uttagas genom avdrag å andre lärarens avlöning och den del av pensionsavgiften,
som borde åligga anstalten, inbetalas till pensionsinrättningen av förslagsanslaget
till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.

Det utlåtande, som statskontoret, efter nådig remiss, avgivit i den
nu föreliggande frågan, innehåller huvudsakligen:

Yad anstaltens styrelse anfört syntes giva vid handen, att beträffande andrelärarbefattningen
vid anstalten förelåge alldeles särskilda omständigheter av beskaffenhet
att böra föranleda därtill att, även om pensionsförhållandena för övriga befattningshavare
vid anstalten skulle komma att regleras enligt civila pensionslagens
bestämmelser, pensioneringen av andre läraren likväl borde ordnas i överensstämmelse
med vad i sådant hänseende gällde för folkskollärare. Enligt gällande stadga för
anstalten skulle andre läraren — i motsats till vad förhållandet vore med förste
läraren och övriga befattningshavare vid anstalten — äga folkskollärares kompetens,
och det syntes med visshet kunna antagas, att till andre lärare i de flesta fall
komme att utses person, som innehade anställning såsom folkskollärare, och alltså
vore delaktig i de för folkskollärare och deras familjer bildade pensionsanstalter.
Yidare torde tjänstgöringen såsom andre lärare vara så betungande att det å ena
sidan måste anses ligga i anstaltens intresse att vid befattningen kvarhålla dess
innehavare endast så länge han befunne sig i sin kraftigaste ålder, och å andra
sidan vore antagligt, att befattningens innehavare önskade att, om sådant läte sig
göra utan ekonomisk uppoffring, vid mera framskriden ålder söka erhålla en lugnare
befattning. En övergång till folkskolan vore då den sannolika utvägen, och en
sådan övergång syntes därför böra från statens sida på lämpligaste sätt underlättas.

Yad styrelsen i fråga om gäldande av den del av pensionsavgiften, som
enligt gällande pensioneringsgrunder borde åligga anstalten, samt i övrigt föreslagit
hade icke givit anledning till erinran från statskontorets sida. I sammanhang härmed
finge statskontoret emellertid framhålla, att utom den pensionsavgift, som drabbade
anslaget till uppfostringsanstalten å Bona, kostnader för pensioneringen torde vara
att förvänta, vilka berörde de under tionde huvudtiteln uppförda anslagen »bidrag
till folkskollärares pensionering» samt »bidrag till folkskollärarnas änke- och
pupillkassa».

Statskontoret.

Peneions inrättningens direktion.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

Slutligen tilläte sig statskontoret, med erinran att genom nådig kungörelse
den 31 maj 1901 meddelats bestämmelser, enligt vilka förenämnda lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor berättigats att efter övergång till folkskolan åtnjuta
viss tjänstårsberäkning för ålderstillägg m. m., ifrågasätta, huruvida icke en dylik
förmån borde i sammanhang med pensionsförhållandenas ordnande beredas jämväl
andre läraren vid uppfostringsanstalten å Bona.

I det härefter från pensionsinrättningens direktion infordrade utlåtandet
anför direktionen:

Då beträffande ifrågavarande tjänst de betingelser i avseende å innehavarens
kompetens, åligganden och förmåner syntes vara uppfyllda, som hittills plägat uppställas
för beviljande av delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning samt änkeoch
pupillkassa, hade direktionen intet att erinra mot medgivande av sådan delaktighet
jämväl i förevarande fall.

I avseende å de närmare villkoren för denna delaktighet kunde dock direktionen,
i olikhet med anstaltsstyrelsen och statskontoret, för sin del ej finna grundad
anledning att härutinnan likställa ifrågavarande lärartjänst med vissa tjänster vid
seminariernas övningsskolor. I fråga om tjänstgöringens art och således de krav,
densamma ställde på tjänstinnehavaren, torde tjänsten vara mera jämförlig med
vanlig folkskollärartjänst än med en lärartjänst vid ett folkskoleseminariums övningsskola.
Ej heller beträffande avlöningsförmåner vore ifrågavarande tjänst jämställd
med nyssnämnda slag av tjänster. Direktionen kunde därför ej anse aimat än att
delaktighet borde medgivas utan sådana särskilda villkor som av styrelsen föreslagits
och alltså såsom för vanlig folkskollärartjänst. En sådan anordning torde för övrigt
— sett från lärarens egen och uppfostringsanstaltens synpunkt — vara så mycket
mera att förorda som läraren efter övergång från anstalten till vanlig folkskollärartjänst
—- en övergång som såväl styrelsen som statskontoret ansett sannolik — ej
kunde nå högre pension än den, som i allmänhet tillkomme folkskollärare, även om
under hans tjänstgöring vid uppfostringsanstalten för och av honom erlagts pensionsavgifter,
beräknade för en högre pension.

Därest för ifrågavarande tjänst och dess innehavare beviljades delaktighet i
folkskollärarnas pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa, borde såsom följd
därav tjänstinnehavaren tillerkännas rätt att för pensions erhållande räkna tjänstår
för anställning vid anstalten.

I fråga slutligen om kostnaderna för den ifrågasatta delaktigheten hade statskontoret
uttalat, att densamma torde komma att kräva höjning av statsanslagen till
ifrågavarande båda pensionsanstaiter, varförutom naturligen skulle erläggas föreskrivna
pensionsavgifter. Då emellertid höjning §,v dessa statsanslag hittills icke
satts i samband med varje ny tjänsts upptagande till delaktighet i pensionsanstalterna,
torde anledning saknas att vidtaga någon enbart för denna tjänst avsedd höjning av
de till folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa
utgående statsanslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts finge direktionen tillstyrka,

dels att styrelsen för uppfostringsanstalten finge för andrelärartjänsten vid
anstalten undfå delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, med skyldighet för
tjänstinnehavaren att inträda såsom delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
under villkor att tjänstinnehavaren städse finge åtnjuta löneförmåner, fullt

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

motsvarande dem, som enligt gällande författningar tillkomme ordinarie folkskollärare,
att behöriga pensionsavgifter inom föreskriven tid av anstaltens styrelse erlades till
pensionsanstaltema samt att likaledes genom styrelsens försorg vederbörliga årsuppgifter
i föreskriven ordning ingåves till direktionen,

dels att å ifrågavarande tjänst i vederbörlig ordning anställd lärare finge
under den tid, anstaltens styrelse ägde delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning
samt änke- och pupillkassa, beräkna tjänstår för pension för den tid, han tjänstgjort
vid anstalten,

dels och att den nuvarande andre läraren vid anstalten Simon Gustavsson,
som innehaft sin tjänst sedan oktober månad 1906, finge beräkna tjänstår för pension •
från nämnda tid, under villkor att behöriga pensionsavgifter för tiden från och med
år 1907 för och av honom erlades till pensionsanstaltema.

Om man frånser de göromål, som från och med år 1912 ålagts andre Departemmttläraren
vid anstalten å Bona i hans egenskap att jämväl vara avdelnings- chefen.
föreståndare, är hans arbete närmast jämförligt med det, som vid vissa
fängelser utföres av där anställda skollärare. På sätt anstaltens styrelse
erinrat, blev vid fångvårdsstatens senaste omreglering föreslaget av löneregleringskommittén,
att fängelselärare skulle beredas pensionsrätt såsom
folkskollärare, emedan han borde hava möjlighet att från verksamheten
inom fångvården övergå i folkskolans tjänst. Detta förslag förföll av
den anledning att för fängelselärarna uppställdes såsom kompetensfordran,
att de skulle hava avlagt studentexamen och ej blott, såsom kommittén
tänkt sig, folkskollärarexamen; den högre kompetensen ansågs önskvärd
med hänsyn till lärarnas ofta förekommande befordran till högre befattningar
inom fångvården.

Andrelärartj änsten vid Bona är däremot avsedd att fortfarande
besättas med en folkskollärare, och antagligt är, att den, som erhåller
befattningen, i allmänhet ej kommer att kvarstå i densamma till den
ålder, då hans pensionerande bör ifrågakomma. Med det synnerligen
ansträngande arbete, andre läraren har att utföra, är det ej heller lämpligt,
att han kvarstannar till mera framskriden ålder. Såväl statens som
hans eget intresse torde bjuda, att han på äldre dagar återgår till den
mindre krävande verksamhet, som en folkskollärartjänst kan erbjuda.

Även om avlöningarna åt anstaltens tjänstemän skulle bliva uppförda å
ordinarie stat, bör därför enligt min mening pensionsrätt vid anstalten
ej beredas andre läraren. Att under anställningen vid anstalten lämna
honom utan all pensionsrätt lärer emellertid, såsom anstaltens styrelse
nu ånyo framhållit, kunna medföra svårigheter med avseende å möjligheten
att för befattningen vinna lämplig person. Den naturliga utvägen
är då, synes mig, att andre läraren beviljas rätt att tillhöra folkskollärarnas
pensionsinrättning även under den längre eller kortare tid,

Bihang till Piksdagens protokoll 1913. 1 samt. 104 käft. (Nr 145.) 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

hans anställning vid Bona varar. En sådan anordning har i åtskilliga
likartade fall medgivits.

I fråga om pensionens belopp synes anstaltens styrelse hava ansett,
att detsamma borde rätta sig efter den avlöning, som vid anstalten
tillkommer andre läraren, när han pensioneras, samt utgöra 2/3 av denna
avlöning. Då avlöningen med intjänade ålderstillägg uppgår till 2,000
kronor, skulle alltså pensionen i regel bliva 1,333 kronor 33 öre för år.
Den erinran, som häremot gjorts av pensionsinrättningens direktion,
lärer emellertid vara befogad. Särskilt den omständigheten att andre
läraren efter övergång till folkskolan icke kan erhålla så stor pension
som anstaltsstyrelsen ifrågasatt, talar för att endast vanlig folkskollärarpension
tillerkännes honom. Sådan pension bestämmes efter den för
folkskollärare stadgade minimilön, vilken med ålderstillägg uppgår till
1,350 kronor. Hel pension utgör s/i av detta belopp eller, i jämnt krontal,
1,013 kronor. Till så stor pension skulle följaktligen andre läraren vid
Bona enligt direktionens över pensionsinrättningen förslag i allmänhet
bliva berättigad.

Beredes andre läraren i enlighet med vad nu anförts pensionsrätt
under anställningen vid uppfostringsanstalten, bör han givetvis även
erhålla rätt att vid pensionering å folkskollärartjänst, vartill han sedermera
kan komma att övergå, räkna sig till godo tjänsttiden vid Bona,
och sådant tillgodoräknande synes skäligen jämväl böra få ske med avseende
såväl å rätt för folkskolläraren till ålderstillägg som å rätt för
skoldistriktet att för hans avlönande erhålla statsbidrag. I sistnämnda
båda hänseenden har, enligt den av statskontoret åberopade kungl.
kungörelsen den 31 maj 1901, tjänstår sberäkning medgivits för anställning
såsom lärare vid iolkskoleseminariernas övningsskolor.

De bestämmelser, som pensionsinrättningens direktion i detta ärende
tillstyrkt, överensstämma med vad som plägar föreskrivas, då delaktighet
i inrättningen medgives för folkskollärartjänst, som icke avses i reglementet
för inrättningen. De torde också huvudsakligen kunna godkännas.
Onödigt synes emellertid vara att i föreliggande fall såsom
villkor för delaktigheten stadga, att tjänstinnehavaren städse skall åtnjuta
löneförmåner fullt motsvarande dem, som enligt gällande författningar
tillkomma ordinarie folkskollärare.

Beträffande pensionsavgifternas gäldande har jag intet att anmärka
mot anstaltsstyrelsens förslag.

Någon höjning av de utav statskontoret omförmälda anslagen under
riksstatens tionde huvudtitel torde, såsom direktionen över pensions -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

inrättningen erinrat, ej böra vidtagas i anledning av att ifrågavarande
lärare beredes delaktighet i pensionsinrättningen.

Att sådan delaktighet ej synes böra ifrågakomma förr än från och
med nästkommande år, har jag redan vid ärendets anmälan den 14
sistlidna januari uttalat.

På grund av det anförda tillåter jag mig hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen

dels medgiva, att för andr elär artjänsten vid statens uppfostringsanstalt
å Bona må från och med år 1914 vinnas delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning så som vore andre läraren innehavare
av ordinarie folkskollärartjänst,
dels bestämma,

att med delaktigheten i pensionsinrättningen skall följa skyldighet
att inträda såsom delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

att behöriga pensionsavgifter skola inom föreskrivna tider av uppfostringsanstaltens
styrelse insändas till pensionsanstalterna, med rätt
för styrelsen att från anslag, som beviljats eller komma att beviljas
till kost och beklädnad åt eleverna m. m., bestrida den avgift till
pensionsinrättningen, som motsvarar vad skoldistrikt är skyldigt att
gälda såsom pensionsavgift för lärartjänst, samt att genom avdrag å
andre lärarens avlöning uttaga återstående avgift till pensionsinrättningen
ävensom avgiften till änke- och pupillkassan, samt

att genom styrelsens försorg vederbörliga årsuppgifter skola i
föreskriven ordning ingivas till pensionsinrättningens direktion,
dels och ytterligare medgiva,

att andre lärare vid uppfostringsanstalten må under den tid, delaktighet
för tjänsten äger rum i nämnda pensionsanstalter, beräkna
tjänstår för pension såsom folkskollärare för den tid, han varit andre
lärare vid anstalten,

att nuvarande andre läraren vid anstalten Simon Gustavsson må
beräkna tjänstår för pension från den 19 oktober 1906, under villkor
att behöriga pensionsavgifter för tiden från och med år 1907 för och
av honom erläggas till pensionsanstalterna, därvid den avgift till pensionsinrättningen,
som motsvarar vad skoldistrikt skall gälda såsom
pensionsavgift för lärartjänst, må bestridas från nämnda anslag till
elevernas kost och beklädnad in. in., samt

att tjänstgöring såsom andre lärare vid anstalten må anses lika
med tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid folkskola såväl i avseende
å rätt för sådan lärare att efter viss tids tjänstgöring komma i åtnju -

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 145.

laude av ålders tillä gg som i avseende å rätt för skoldistrikt att erhålla
statsbidrag för hans avlönande.»

Hans Maj:t Konungen täcktes bifalla vad departementschefen,
med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt; och skulle proposition av
den lydelse, bilagan till protokollet utvisar, avlåtas
till Riksdagen.

Ur protokollet:
Hjalmar Nyman.

STOCKHOLM. ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.