Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 138.

1

Nr 138.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
medgivande för överläkaren vid Lunds hospital och asyl
medicine doktorn Oskar Teodor Nerander att komma i
åtnjutande av de från och med år 1911 fastställda avlöningsförmåner
för överläkare vid Lunds hospital och
asyl; given Stockholms slott dem 19 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. .Maj:t. härmed föreslå Riksdagen
medgiva,

att överläkaren vid Lunds hospital och asyl medicine doktorn
Oskar Teodor Nerander må, utan hinder därav, att han före den 1 november
1910 anmält, att han icke ville ingå å den från ingången av år
1911 gällande avlöningsstaten för överläkare med flera tjänstemän vid
statens hospital och asyler, berättigas att, räknat från'' och med den
1 januari 1913, komma i åtnjutande av de i nämnda stat för överläkare
vid Lunds hospital och asyl fastställda avlöningsförmåner; under villkor
likväl att Lera åder till statsverket inbetalar de avgifter för egen pensionering
från och med 1911 års ingång, som ålegat honom, därest han
i behörig tid anmält sin önskan att övergå på den nya lönestaten.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 19IB. 1 samt. 100 haft. (Nr 138.)

I

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 13S.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 19 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

lians excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrknsvård,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

friherre Adelsyvård,

Petrén,

Stenström,

Larsson.

Hepartemenschefen, statsrådet Schotte anförde:

Med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning godkände
1910 års Riksdag avlöningsstat för överläkare med flera tjänstemän
vid statens hospital och asyler att träda i kraft den 1 januari 1911
och fastställde i sammanhang därmed vissa allmänna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de ifrågavarande befattningshavare tillförsäkrade
avlöningsförmåner. Bland annat stadgades härvid i fråga om
skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension, att
härom skulle gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension vore vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller,
såvitt anginge innehavare av befattning, som därefter tillträddes, vid
tillträdet "till befattningen stadgat, samt att de förutvarande innehavare
av ifrågavarande befattningar, vilka icke före den 1 november 1910
anmälde, att de ville underkasta sig den nya avlöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 138. 3

förbindas, skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranleddes av bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem.

I överensstämmelse med Riksdagens sålunda fattade beslut fastställde
Kungl. Maj:t genom nådigt brev till medicinalstyrelsen den 4 juli
1910 dels avlöningsstat för ovannämnda befattningshavare att lända till
efterrättelse från ingången av år 1911, dels ock de av Riksdagen i
avseende å denna lönestats tillämpning beslutade bestämmelser och
villkor.

Beträffande läkares vid hospital och asyl pensionering erinrar jag,
att för dessa i likhet med civila ämbete- och tjänstemän i allmänhet
genom Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till statskontoret deri 1 juni 1877
varit stadgat, att de etter uppnådda 65 levnads- och min So 35 tjänstår
vid avskedstagandet skulle undfå pension till lönens belopp.

Sedermera har genom nådig kungörelse den 31 mars 1800 förordnats,
att tjänstinnehavare, som efter sistnämnda dag utnämdes till
befattning, med vilken följde rätt till pension från allmänna indragningsstaten,
skulle vara underkastad de förändrade bestämmelser i unga
om pension, som kunde varda stadgade. Enligt lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 190 i inträdde rätt till
pension för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka vid 62 ievnådsoch
30 tjänstår. Denna ålder höjdes emellertid till 65 levnads- och
33 tjänstår genom lagen den 10 järn 1912, vilken lag, vad angår
läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, trätt i kraft omedelbart
efter utfärdandet, dock att för dylik läkare, vilken vid tidpunkten för
ikraftträdandet av bestämmelserna, innehade ordinarie tjänst, lagens stadganden
icke skulle gälla, där han ej inom ett ar efter samma tidpunkt
anmälde, att lagens bestämmelser å honom finge vinna tililämpning.

I eu till Kungl. Maj:t ställd, av medicinalstyrelsen med skrivelse
den 25 november 1912 överlämnad ansökning har nu överläkaren
vid Lunds hospital och asyl medicine doktorn (Oskär Teodor
.Nerand er anfört följande. Han både före den 1 november 1910 förklarat,
att han icke villo ingå på 1910 års nya lönestat. Anledningen
härtill var den, att Nerander, som den 13 mars 1896 utnämnts till innehavare
av överläkartjänsten vid Uppsala hospital och den dämma förenade
extra ordinarie professorsbeställningen i psykiatri vid Uppsala
universitet samt sedermera den 9 maj 1902 erhållit transport till sin

Ansökning av
överläkaren
O. T. Nerander.

4

Medicinal styrelsen.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 13S.

nuvarande befattning såsom överläkare vid Lunds hospital och asyl,
antagit, att han ej varit nödsakad att avgå förrän efter fyllda 65 år.
Da numera genom lagen den 10 juni 1912 pensionsåldern för läkarna vid
sinnessjukanstalterna höjts till 65 år, anhölle Nerander, som inom föreskriven
tid anmält, att sistnämnda lag finge vinna tillämpning å honom, att
löneförmånerna enligt nådiga brevet den 4 juli 1910 måtte från den 1
januari 1913 tillämpas på honom och att från samma tid måtte honom
tillerkännas det överläkare enligt den nya lönestaten tillkommande ålderstillägg
å 600 kronor.

I sin omförmälda skrivelse har medicinalstyrelsen erinrat, att avlöningsförmånerna
för överläkartjänsten vid Lunds hospital och asyl
enligt förenämnda nådiga brev den 4 juli 1910 utgå med 7,500 kronor
jämte ett ålderstillägg å 600 kronor, eller, sedan avdrag med avgiften
för egen pension (291: 60 kronor) gjorts, 7,808: 40 kronor, emot förut
varande 6,500 kronor som överläkare vid hospitalet och 1,200 kronor i
arvode som överläkare vid asylen (nådiga brev den 5 juni 1885 och
den 5 september 1890).

Neranders anmälan, att han icke vore villig underkasta sig den
nya avlöningsstaten, berodde, såsom han framhållit, på antagandet att
han, såsom utnämnd till överläkare 1896 och transporterad till nu innehavda
befattning 1902, ej vore nödsakad att avgå från tjänsten förrän
vid fyllda 65 år. Till en början hade nämligen den uppfattningen varit
allmän, att bestämmelserna i ovannämnda nådiga kungörelse den 31 mars
1900 icke gällde tjänsteinnehavare, som efter berörda dag erhållit transport
till enahanda befattning. Med den tydning Kung! Maj:t emellertid
givit bestämmelserna i förenämnda nådiga kungörelse och som särskilt
kommit till uttryck i nådiga besluten den 7 april 1911 och den 29 september
samma år, varigenom två provinsialläkare, som transporterats
1902, respektive 1905, med tillämpning av pensionslagens bestämmelser
tillerkänts pension, respektive medgivits rätt att över pensionsåldern
kvarstå i tjänst, torde Nerander vara underkastad pensionslagen av den
11 oktober 1907. Sedan Nerander nu anmält sin önskan, att nämnda
pensionslag med ändringar av den 10 juni 1912 måtte å honom vinna
tillämpning, torde rätten till full pension tillkomma honom vid fyllda
65 levnadsår.

Med hänsyn till de förändrade pension sförhållanden, som sålunda
inträffat, sedan Nerander anmält sin önskan att kvarstå å gammal avlöningsstat,
ansåge styrelsen skäl finnas för bifall till hans nu gjorda
underdåniga ansökan. Därtill komrne, säger styrelsen, att det otvivel -

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 138.

5

aktigt vore en fördel, att gällande avlöningsstat snarast möjligt vunne
tillämpning på nuvarande innehavare av tjänsterna.

På grund av vad sålunda blivit anfört har medicinalstyrelsen hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t dels medgiva överläkaren vid Lunds
hospital och asyl Nerander att från den 1 januari 1913 erhålla avlöning
enligt nådiga brevet den 4 juli 1910, dels ock jämlikt bestämmelserna
i nämnda nådiga brev tilldela honom, som mer än 10 år innehaft överläkartjänst
vid hospital, ett ålderstillägg å 600 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 21 februari 1913 an- statskontoret,
fört, att, då Neranders beslut att ej övergå på den nya lönestaten
föranletts av den missuppfattningen från hans sida, att han trott
den i ärendet omförmälda nådiga kungörelsen den 31 mars 1900 icke
vara å honom tillämplig, statskontoret, när det numera genom den
ändring i pensionsåldern för överläkare vid hospital, som kommit till
stånd genom lagen den 10 juni 1912, blivit för honom ofördelaktigt att
kvarstå å den gamla lönestaten, ansett skäl icke saknas för en framställning
till Riksdagen om bifall till hans begäran. Därvid har statskontoret
särskilt åberopat det förhållandet, att 1910 års Riksdag i anledning
av en enskild motion medgivit, att läraren vid musikaliska
akademiens konservatorium Anton Andersén, oaktat han försutit tiden
för ingående på ny lönestat, likväl, enär de förutsättningar, som kunde
antagas hava legat till grund för hans beslut i detta avseende, sedermera
ändrats, skulle berättigas att uppbära löneförmåner enligt den nya
staten. Emellertid har statskontoret ansett, att i fråga om Nerander
borde för bifall till hans framställda begäran uppställas det villkor, att
han skulle vara skyldig att till statsverket inbetala de avgifter för egen
pensionering från och med 1911 års ingång, som ålegat honom, därest
han i behörig tid anmält sin önskan att övergå till den nya lönestaten.

Genom den år 1912 beslutade ändringen i 1907 års pensionslag är Departementsnumera
för hospitalsläkare i allmänhet samma levnadsålder för erhållande chefenav
pension föreskriven, som Nerander förutsatt vara för honom gällande på
grund därav att han icke ingått på 1910 års lönestat. Då Neranders kolleger,
vilka ingått på nämnda lönestat, således erhållit den förmån — rätt
att kvarstå i tjänst till högre levnadsålder — för vars vinnande Nerander
avsagt sig den högre avlöningen på den nya staten, torde skäl kunna anses
föreligga att medgiva Nerander att nu ingå på samma stat. Dock anser
jag i likhet med statskontoret nödigt, att såsom villkor härför uppBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 100 käft. 2

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.

ställes, att Nerander till statsverket inbetalar de avgifter för egen
pensionering från och med 1911 års ingång, som ålegat honom, därest
han i behörig tid anmält sin önskan att övergå på ny stat. Om ett
sådant medgivande lämnas, följer av de för åtnjutande av avlöningsförmåner
å 1910 års avlöningsstat stadgade allmänna villkor och bestämmelser,
att Nerander jämväl blir berättigad att komma i åtnjutande
av ålderstillägg.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva,

att överläkaren vid Lunds hospital och asyl medicine
doktorn Oskar Teodor Nerander må, utan hinder
därav, att han före den 1 november 1910 anmält, att
han icke ville ingå å den från ingången av år 1911
gällande avlöningsstaten för överläkare med flera tjänstemän
vid statens hospital och asyler, berättigas att,
räknat från och med den 1 januari 1913, komma i
åtnjutande av de i nämnda stat för överläkare vid
Lunds hospital och asyl fastställda avlöningsförmåner;
under villkor likväl att Nerander till statsverket inbetalar
de avgifter för egen pensionering från och
med 1911 års ingång, som ålegat honom, därest han
i behörig tid anmält sin önskan att övergå på den
nya lönestaten.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den tydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindliult.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1913*