Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående avsättande
såsom nationalpark av visst område i Arjeplogs
socken av Norrbottens län; given Stockholms slott den
21 februari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas ett område av omkring 146 kvadratkilometer,
bestående huvudsakligen av fjällvidder med däri insprängda
områden av lövängsnatur samt beläget å kronomark sydväst om fjället
Peljekaise och nordost om sjöarna Tjalasjaure och Luotajaure i Arjeplogs
socken av Norrbottens län, med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma de
närmare gränserna för nationalparken.

De till ärendet hörande handlingar jämte karta skola Riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 -samt. 85 höft. (Nr 120.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde härefter.

Uti en till 1909 års Riksdag avlåten proposition (nr 125) föreslog
Kungl. Maj:t Riksdagen besluta att från gällande förvaltningsregler
skulle undantagas och såsom nationalpark avsättas, bland annat, ett
omkring 200 hektar stort område med lövängsnatur å statens mark
söder om fjället Peljekaise i Arjeplogs revir med rätt för Kungl. Magt
att bestämma de närmare gränserna för nationalparken. Såsom särskilt
skäl att avsätta detta område till nationalpark anfördes, att det borde
vara av intresse att, såsom ett motstycke till ett till nationalpark föreslaget
urskogsområde med barrträdsvegetation inom Suorsa och Rissa
kronoparker i Norrbottens län, såsom nationalpark bevara jämväl ett i
nordligaste Sverige beläget område med orörd lövängsnatur.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Denna proposition blev av Riksdagen bifallen.

Sedan intendenten vid naturhistoriska riksmuseum professorn A.
•J. E. Lönnberg i juni 1909 av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
anmodats att uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till gränser för ifrågavarande nationalpark, har Lönnberg i augusti
1912 till Kungl. Maj:t avgivit sådant förslag och därvid anfört:

Efter det överjägmästaren G. Borg av domänstyrelsen anmodats
att uppgöra förslag till bestämmelser angående förvaltningen av samma
nationalpark, hade Borg i skrivelse till domänstyrelsen anfört, bland
annat, att den för nationalparken bestämda areal vore så obetydlig, att
nationalparkens natur icke skulle kunna för framtiden bevaras i huvudsakligen
orubbat skick. Omkringliggande marker inverkade nämligen
genom dräneriugsförhållandena så, att den ursprungliga naturen så
småningom förändrades. Förslag, som bättre skulle kunna motsvara
syftet med nationalparkens avsättande, vore emellertid under utarbetande.

I en senare skrivelse till domänstyrelsen hade Borg framlagt två
alternativa förslag till areal för nationalparken. Enligt det ena av dessa
förslag skulle nationalparken utvidgas till att omfatta omkring 2 kvadratmil,
som till omkring 3A upptoges av fjällbjörkskog, samt utgöras
huvudsakligen av den dalgång, i vilken Tjalasjaure- och Peljejaurekedjorna
med deras av- och tillflöden vore belägna, och begränsas av
vattendelarna norr och söder om dessa. Enligt det andra förslaget
skulle nationalparken få ännu större utsträckning och omfatta även
övre Laisälvens dalgångar. Den skulle i sådant fall få en omfattning
av omkring 11 kvadratmil, varav dock ungefär 4 kvadratmil utgjordes
av kalfjäll och resten av så gott som uteslutande björkskog. Detta
område förefölle visserligen rätt stort, men då detsamma vore för kronan
av praktiskt taget intet ekonomiskt värde och flyttlapparna fortfarande
skulle, såsom hittills skett, få ostört beta sina renar på området ifråga,
syntes staten kunna utan kännbar förlust offra sistnämnda ytvidd för
naturskyddets idé.

I skrivelse den 8 oktober 1911 till vetenskapsakademien hade
domänstyrelsen förmält sig ej hava något att erinra mot att till nationalpark
avsattes det område, som avsåges med det i Borgs sistnämnda
skrivelse upptagna mindre förslaget, därest berörda område efter ytterligare
vidtagen undersökning befunnes för ändamålet lämpligt.

Lönnberg hade nu genom besök på platsen och undersökning av
där rådande förhållanden erhållit närmare kännedom om naturen å ifrågavarande
trakt och även haft tillfälle att rådgöra med Borg. Ehuru det
otvivelaktigt från naturskyddssynpunkt skulle varit värdefullt, att i

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 120.

nationalparken inbegrepes även övre Laisälvens dalgångar, syntes det
dock Lönnberg vara lämpligast att för närvarande avstå därifrån, emedan
hemmanet Adolfsström ägde åtskilliga ströängar utefter Laisälven och
i dennas deltaland. Däremot förefölle det Lönnberg mycket önskvärt
och lämpligt, att nationalparken erhölle ökad areal i huvudsaklig överensstämmelse
med Borgs mindre alternativ. De gränser, som enligt
sistnämnda alternativ föreslagits för nationalparken, vore i och för sig
goda, då de i stort sett inneslöte ett par parallella vattensystem inom
dessas vattendelare. Emellertid vore dessa gränser ej alltid lätta att
se i terrängen, utan erfordrades härför vidlyftig och kostsam utmärkning
och upphuggning. Dessutom funnes inom gränserna några ströängar,
som tilldelats hemmanet Hällbacken, och vidare torde hästar
och nötkreatur, tillhöriga såväl hemmanen Hällbacken och Adolfsström
som nybyggare i Gautojaure, under sommaren sträcka sin betning in
över gränserna, något som ej heller för framtiden kunde hindras utan
kostsam hägnad eller vallning. På grund av vad sålunda anförts,
föresloge Lönnberg, att åt nationalparken måtte givas den sträckning,
som på ett vid detta protokoll fogat kartblad finnes utmärkt. Om sistberörda
förslag bleve godkänt, torde gränserna så gott som överallt
bliva lätta att iakttaga i naturen, i det att större delen av sydvästra
långsidan Lomme att begränsas av vatten liksom även den norra kortsidan.
Den nordöstra långsidan Lomme att infalla längs eu kal fjällsträckning
och den sydöstra kortsidan bildas av en förut upphuggen
baslinje, som utgjorde gräns mellan oavvittrad mark och överloppsmark.
Arealen av det å kartan utmärkta området uppginge till omkring 146
kvadratkilometer.

Borg har i avgivet yttrande förmält sig på det livligaste tillstyrka,
att det av Lönnberg föreslagna området måtte avsättas till nationalpark.

1 utlåtande av den 24 september 1912 har jämväl domänstyrelsen
hemställt om bifall till Lönnbergs förslag, dock med iakttagande
av vissa smärre ändringar beträffande gränserna för det med samma
förslag avsedda området. Berörda område vore icke behövligt för
statens skogsväsen och syntes ej heller representera nämnvärt ekonomiskt
värde.

Jämväl vetenskapsakademien har i utlåtande den 9 oktober 1912
hemställt, att ifrågavarande nationalpark måtte erhålla det väsentligt ökade
omfång och de i huvudsak fullt naturliga gränser, som av Lönnberg
föreslagits.

Av vad i ärendet förekommit framgår, att det område, som enligt

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Riksdagens beslut skulle bilda Peljekaise nationalpark, utgör endast en
obetydlig bråkdel av det såsom nationalpark nu ifrågasatta — det senare
området är nämligen omkring 73 gånger större än det förra. Då emellertid,
såsom domänstyrelsen framhållit, det nu avsedda området är
för staten av ytterst ringa värde, anser jag mig icke böra avstyrka
ifrågavarande förslag. I detta sammanhang vill jag anmärka, att två av de
redan avsatta nationalparkerna i Lappland, nämligen Stora Sjöfallet
och Sarjek, var för sig ha betydligt större areal än som nu ifrågasatts
för Peljekaise nationalpark. Stora Sjöfallets nationalpark omfattar
nämligen omkring 15 kvadratmil och Sarjeks nationalpark omkring 19
kvadratmil.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå Riksdagen medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas ett område av omkring 146 kvadratkilometer,
bestående huvudsakligen av fjällvidder med däri insprängda
områden av lövängsnatur samt beläget å kronomark sydväst om fjället
Peljekaise och nordost om sjöarna Tjalasjaure och Luotajaure i Arjeplogs
socken av Norrbottens län, med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma de
närmare gränserna för nationalparken.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla, samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bil. . ..
till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gösta Alstermark.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 85 käft. (Nr 120.)

2

Kung t. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

?p4s4|g|p

iJjöJiK

isÉÉ

»i

M

P^f!

mm

wm

i---, icfy

•Bil

-

m-mm

W> <r w|

mtssi.

■

mm

rv-^<- »