Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5,
Ankom till Riksdagens kansli den den 27 februari 1913 kl. 3 e. m.
Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande nr 5,
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående fortsatt förbud mot import av begagnade
tomsäckar m. m.
I en inom Andra kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 158, hava herrar Ekerot, Olsson i Tyllered, Henrikson
i Heberg, Persson i Tofta och Ifvar sson hemställt, att Riksdagen ville
besluta i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, att det förbud mot import
av begagnade tomsäckar, som förra året utfärdades, måtte fortfarande
bliva gällande samt att fodermedel ej må importeras i andra begagnade
tomsäckar än sådana, som under kontroll blivit från vårt land utsända.
I fråga om motiveringen tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Genom nådig kungörelse den 19 mars 1912, vilken fortfarande är i Utskottets
gällande kraft, har Kungl. Maj:t föreskrivit, dels att från land eller del utlåtande.
därav, som förklarats smittat av smittosam mul- och klövsjuka, fodermedel
icke få införas i säckar, som förut varit begagnade, dels ock att, därest
från land eller landsdel, som ovan nämnts, införsel av fodermedel sker i
järnvägsvagn, fodermedlen skola åtföljas av intyg därom, att järnvägsvagnen
omedelbart före fodermedlens inlastande blivit av därtill av behörig myndighet
förordnad person desinficierad.
Sedan kungl. medicinalstyrelsen därefter i underdånigt utlåtande den
21 mars 1912, under anförande, att styrelsen hölle före, att mul- och
klövsjukans smittämne kunde bliva genom gamla tomsäckar infört till landet,
hemställt om utfärdande snarast möjligt av förbud för införsel till
riket av dylika säckar från land eller del därav, som förklarats smittat
av smittosam mul- och klövsjuka, utfärdades samma dag nådig kungörelse,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 2 avd. 5 käft. (Nr 5.) 1
2
Andra leammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande JSir 5.
varigenom förordnades, att införsel från land eller del därav, som förklarats
smittat av smittosam mul- och klövsjuka, av begagnade tomsäckar
skulle tillsvidare vara förbjuden.
Sistnämnda bestämmelse har i oförändrad form varit gällande till den
21 januari 1913, under vilken dag Kungl. Maj:t, efter av kungl. medicinalstyrelsen
i underdånig skrivelse den 13 i samma månad därom gjord
hemställan, i utfärdad kungörelse förordnat, att det i kungörelsen den 21
mars 1912 stadgade förbud mot införsel av begagnade tom säckar skall
tills vidare gälla endast beträffande införsel av säckar från Frankrike,
Spanien, Italien och Eyssland.
Under den tid, det genom kungörelsen den 21 mars 1912 stadgade
förbudet varit gällande, har detsamma visat sig synnerligen svårt att upprätthålla.
På en tid av föga mer än nio månader hava från olika affärsmän
och industriidkare inom landet till Kungl. Maj:t inkommit över 100
ansökningar om dispens från förbudet, för vilka ansökningar åberopats sådana
skäl, att Kungl. Maj:t i de flesta fall funnit sig böra bifalla ansökningarna
med eller utan föreskrift om vidtagande av vissa försiktighetsåtgärder.
Yid genomläsandet av dessa ansökningar finner man, att det här
gäller en fråga av betydande vikt för landets handel och industri. Ansökningarna
hava sålunda avsett import av tomsäckspartier om ända till
100,000 stycken på en gång, avsedda till emballage för de mest olikartade
varor, såsom superfosfat, cement, kol, kaolin, murbruk, trådrullar, risskal,
läderavfall, marmormjöl, bark, gummiavfall, garn, fältspatmjöl, borax, zinkoxid,
majs, buteljer och flaskor m. m. Och detta icke blott för varornas
försändning inom landet utan ock i stor utsträckning för export. Betydelsen
av importen av begagnade tomsäckar framgår även därav, att enligt
den officiella statistiken under vart och ett av åren 1909 —1911
sådana säckar importerats till ett värde av i medeltal 746,412 kronor.
Yad särskilt de svenska gödningsämnesfabrikerna angår, är tillgången
till begagnade tomsäckar nästan ett livsvillkor för dem. Dessa fabriker
försålde tillsammans under år 1912 i runt tal 1,300,000 säckar gödningsämnen
inom landet och 600,000 säckar för export. Deras årliga förbrukning
av tomsäckar uppgår sålunda till omkring 2,000,000 stycken. Då
skillnaden i pris mellan begagnade säckar och nya sådana av den hållfasthet,
som erfordras för förvarande och transport av gödningsämnen,
enligt lämnade upplysningar uppgår till i genomsnitt 30 öre per säck,
skulle, därest gödningsämnesfabrikerna vore hänvisade till att uteslutande
begagna nya tomsäckar, detta för dem betyda en årlig utgiftsökning av
omkring 600,000 kronor. Yad detta skulle betyda torde lätt kunna inses.
Andra hammarens andra tillfälliga utsJcotts utlåtande Nr 5. 3
Då fabrikerna säkerligen icke själva kunna bära denna utgiftsökning
utan till största delen måste lägga densamma på varan, skulle den för
närvarande stigande exporten av gödningsämnen med ens hämmas. Yid
export spelar nämligen redan en ökning av priset med några öre per säck
en betydande roll och nedsätter de svenska fabrikernas konkurrensförmåga
på den utländska marknaden. Yid försäljningen inom landet skulle det
ökade priset på varan komma att drabba konsumenterna, det vill säga
lantbrukarna. Då dessa förut bestämt motsatt sig de upprepade framställningar,
som gjorts om tull å begagnade tomsäckar just av den anledning
att priset å gödningsämnen härigenom skulle komma att fördyras,
torde det ännu mer ligga i deras intresse att icke åtgärder vidtagas, som
helt omöjliggöra gödningsämnesfabrikernas import av begagnade tomsäckar.
Häremot skulle man möjligen vilja invända, att den utländska konkurrensen
i allt fall skulle hålla priset nere och att ett importförbud för begagnade
toinsäckar icke skulle utöva någon inverkan å priset på utländska
gödningsämnen, men, oavsett att man vid ett dylikt resonemang icke
tager någon hänsyn till konsekvensen av att en inhemsk industri av betydande
omfattning skulle förkvävas, kan det uppenbarligen icke tillåtas,
att utländska fabriker, vilka liksom de svenska för närvarande försända
sina varor uteslutande i begagnade tomsäckar, fortfarande skulle vid import
hit till landet få begagna sig av sådana säckar, under det att detta
vore förbjudet för de inhemska fabrikerna, utan förbudet måste givas en
sådan omfattning, att även import av gödningsämnen i förut begagnade
tomsäckar förhindras. Den förutsatta smittofaran är ju nämligen i bägge
fallen lika stor. Även de utländska fabrikerna skulle sålunda tvingas
att begagna nya säckar, varigenom en prisförhöjning skulle framkallas även
å den utländska varan.
Motionärerna synas emellertid hålla före, att landets jordbrukare villigt
skulle underkasta sig den prisförhöjning å för dem nödvändiga varor, som
ett förbud mot införsel av begagnade tomsäckar skulle medföra, då de
härigenom vunne ökad trygghet mot spridningen av smittosamma kreaturssjukdomar.
Oavsett att detta kan dragas i tvivelsmål, kan dock denna
fråga icke avgöras endast med hänsyn till jordbrukarnas önskemål och till
jordbruksnäringen, utan hänsyn måste tagas även till andra av den föreliggande
frågan berörda näringars berättigade intressen. Av det ovan sagda
torde framgå, att en mångfald näringar tillskyndas synnerligt men av förbud
mot import av begagnade tomsäckar och, såsom jämväl ovan framhållits,
har det med iakttagande av billighet och rättvisa gentemot dessa
näringar visat sig synnerligen svårt att upprätthålla ens det partiella för
-
4
Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 5.
bud, som under sistlidet år varit gällande, än mindre skulle ett absolut
förbud kunna, åtminstone under någon längre tid, upprätthållas, helst ett
sådant förbud för att göras fullt effektivt borde omfatta jämväl import av
alla slags varor i begagnade tomsäckar. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla, att smittofaran beträffande särskilt de säckar, som användas
i den svenska superfosfatindustrien, torde vara ytterst ringa. Dessa
säckar utgöras av sådana, som med ris, vete och dylikt ankomma till
huvudsakligen engelska hamnar, framförallt London. Här tömmes varan
direkt från fartyget i vid sidan liggande läktare, under det tomsäckarna
samtidigt uppsamlas i andra läktare. Sedermera lagas säckarna och förpackas
i balar för att direkt exporteras. Dessa säckar lära aldrig komma
i beröring med ladugårdar eller kreatur. Det torde vidare förtjäna påpekas,
att det säkerligen är hart när omöjligt för tullmyndigheterna att utöva
tillräcklig kontroll över att säckar, i vilka varor införas, icke förut blivit
begagnade. Det vill emellertid synas, som om motionärerna syftade till
ett absolut förbud, då i motionen talas om, att man borde »fortsätta på
den inslagna vägen.» Motionärerna åtnöja sig dock för närvarande med
att yrka, att det förbud mot import av begagnade tomsäckar, som förra
året utfärdades, måtte fortfarande bliva gällande. Såsom ovan återgivits
har detta förbud endast omfattat import av begagnade tomsäckar från land
eller landsdel, som förklarats smittat av smittosam mul- och klövsjuka.
Ivungl. medicinalstyrelsen, på vars tillskyndan detta förbud tillkommit, har
emellertid ansett, att numera någon större fara för spridande av uämnda
kreaturssjukdomar till vårt land icke föreligger beträffande andra länder
än Frankrike, Spanien, Italien och Eyssland, vadan importförbudet inskränkts
till att för närvarande endast omfatta dessa länder. Någon anledning
för Kiksdagen att begära att förbudet nu skall utsträckas till andra
länder förefinnes enligt utskottets förmenande alls icke. Vad motionärerna
anfört om, att tomsäckar från Eyssland kunna införas över Finland och
från Frankrike över Belgien eller andra länder, gäller ju även, därest det
förra året utfärdade förbudet beträffande tomsäckar i allmänhet skulle tilllämpas
i sin fulla utsträckning. Endast ett totalförbud kan förekomma dylika
eventualiteter, men därom hava icke ens motionärerna framställt yrkande.
Vad angår motionärernas hemställan om att fodermedel ej må importeras
i andra begagnade tomsäckar än sådana, som under kontroll blivit
från vårt land utsända, så gäller, såsom förut påvisats, fortfarande den
bestämmelsen, att fodermedel ej få importeras från smittad ort i andra än
nya säckar. I fråga om sådana varor innebär sålunda motionärernas förslag
eu lindring i det avseendet, att förutom nya även från Sverige under kontroll
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 5
utförda tomsäckar skulle få begagnas. En dylik lindring, mot vilken utskottet
i övrigt icke finner något att erinra, torde dock icke vara av den
betydelse, att för densammas erhållande någon åtgärd från Riksdagens
sida påkallas, helst det är tvivelaktigt, om med hänsyn till de med kontrollen
och utsändandet förenade kostnaderna någon nämnvärd fördel skulle
vinnas. Däremot innebär motionärernas förslag eu skärpning därutinnan,
att även från icke smittat land fodermedel ej skulle få införas uti andra
än nya eller från Sverige under kontroll utförda begagnade säckar.
Det må villigt medgivas, att i fråga om emballage för fodermedel
vida strängare bestämmelser kunna vara påkallade än beträffande emballage
för andra varor, emedan i fråga om emballage för fodermedel en direkt
fara för smittas överförande till kreatursbesättningarne kan förefinnas, men
då även enligt den uppfattning, motionärerna synas hysa, förbudet mot
införsel av fodermedel i begagnade säckar från smittad ort visat sig tillräckligt
verksamt, så att den mest fruktade kreaturssjukdomen, mul- och
klövsjukan, upphört, torde det icke vara skäl att utan vidare erfarenhet
göra det ytterligare intrång i handeln med fodermedel, som en utsträckning
av förbudet till icke smittade orter skulle innebära. Det torde för
övrigt böra påpekas, att en sådan skärpning icke innebär fullt betryggande
garantier. Intet hindrar nämligen att fodermedel, som inkommit
löst i fartygslast, av importören emballeras i begagnade tomsäckar, vilka
han importerat och om vilkas ursprung man saknar kännedom. Trots
detta håller utskottet dock före, att förbudet mot import av fodermedel
i begagnade tomsäckar från smittad ort är synnerligen välbetänkt och bör
upprätthållas. Då, såsom förut omförmälts, detta förbud fortfarande är
gällande, torde något uttalande från Riksdagens sida om önskvärdheten
av förbudets upprätthållande ej påfordras.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Ekerots m. fl. förevarande motion ej
måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 februari 1913.
På utskottets vägnar:
M. ENDERSTEDT.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 2 avd. 5 käft. (Nr 5.)
2