Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1913 kl. 1 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr tf i anledning
av väckt motion angående skrivelse till Konungen,
i fråga om vidtagande av åtgärder för undanröjande av
nu rådande fara av arsenikhaltig oljefärg.

Närvarande: Herrar Enderstedt, Svensson i Skönsberg, Johanson i Gäre, Johanson i
Vetlanda, Lttndgren i Björna, Mörtsell, Sterne, Zelahn, Törnblom*) och Gustafsson
i Brånsta*).

,!) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom Första kammaren väckt motion, nr 86, som hänvisats Motionen.
till behandling av kammarens andra tillfälliga utskott, har herr Clason
hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, det
täcktes I-Cungl. Maj:t snarast möjligt vare sig vidtaga sådan ändring av
§ 28 mom. 2 i giftstadgan av den 7 december 1906, att orden »med
vattenfärg gjord färganstrykning» utbytas mot »färganstrykning», eller
på annat sätt vidtaga åtgärder, att den nu rådande faran av arsenikhaltig
oljefärg, särskilt holländsk zinkvitt, undanröjes.

Beträffande den närmare motiveringen för nämnda framställning får
utskottet hänvisa till motionen.

Första kammarens utskott har i sitt utlåtande yttrat följande:

»I anledning av en utav herr Clason år 1911 inom Första kam - Första kammaren
väckt motion beslöt nämnda års riksdag att i skrivelse till Kungl. mfkott U*
Bihang Ull Riksdagens -protokoll 1913. 13 samt. 2 avd. 11 höft. (Nr 11.) 1

2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t genom sakkunniga låta utreda,
vad från det allmännas sida borde göras för att i möjligaste mån upptäcka,
förebygga och motverka faran av kronisk arsenikförgiftning samt
vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Statsrådet och chefen för civildepartementet har ock den 30 januari
1912 efter vederbörligt bemyndigande uppdragit åt professorn F. Lennmalm,
professorn P. Klason och apotekaren A. E. Blomqvist att verkställa
den av Riksdagen begärda utredningen. Sedan apotekaren Blomqvist
under innevarande år avgått ur kommittén, har i hans ställe till
sakkunnig utsetts professorn E. von Euler-Chelpin, varjämte professor
Lennmalm i skrivelse till chefen för civildepartementet anhållit om entledigande
från det honom lämnade uppdraget.

Emellertid har efter 1911 års riksdagsskrivelse den s. k. arsenikfrågan
kommit i ett nytt läge. I ett flertal offentliga byggnader i vårt land har
under senare tider arsenikförgiftning i stor utsträckning ägt rum bland de
personer, som hava sina ämbetslokaler i dessa byggnader. I det gamla
riksdagshuset här i staden ha nära nog samtliga de personer, som där
hava sitt arbete, blivit arsenikförgiftade. Verkställda undersökningar av
anledningen till förgiftningen hava visat, att densamma med säkerhet varit
arsenikhaltig oljefärg. I flera byggnader har man nämligen ansett sig tvungen
avlägsna den arsenikhaltiga färgen och ersätta den med arsenikfri sådan.
Det har visat sig, att personer därefter kunna vistas i dessa byggnader
utan att bliva förgiftade. Även i många privata byggnader, där arsenikhaltig
oljefärg kommit till användning, har arsenikförgiftning kunnat
konstateras.

På grund av att sålunda under senare tider i stor utsträckning i
vårt land förekommit fall av arsenikförgiftning, hava såväl i pressen
som i den offentliga diskussionen röster höjts för att statsmyndigheterna
skulle ingripa mot användande av arsenikhaltig oljefärg. Eu förevarande
motion utgör ett bevis härför.

I den nu gällande giftstadgan ha inga bestämmelser lämnats angående
högsta tillåtna arsenikhalten i oljefärg. Däremot äro sådana
bestämmelser meddelade beträffande tapeter, vattenfärg och dylikt.
Medicinalstyrelsen, som vid giftstadgans tillkomst avgav yttrande rörande
de föreslagna bestämmelserna, anförde därvid bland annat, att
då en i oljefärg möjligen förekommande ringa mängd av arsenik torde
få anses vara så pass bunden, att den ej kunde anses hälsovådlig, det
ej syntes styrelsen medföra någon risk i hygieniskt avseende att vid

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 3

anstrykning med oljefärg stadga lindrigare bestämmelser än beträffande
tapeter och vattenfärg.

Emellertid har erfarenheten visat, att medicinalstyrelsens antagande,
att arseniken i oljefärger vore så fast bunden, att den icke kunde anses
hälsovådlig, ej hållit streck. Den arsenikhaltiga oljefärgen har tvärtom
i synnerligen många fall visat sig åstadkomma arsenikförgiftning. Orsaken
härtill torde måhända i viss mån bero på ändrat sätt för måleriarbetet
och byggnadsarbetet över huvud taget. Det moderna byggnadssättet
med oljemålade väggar och med korkmattor belagda cementgolv
medför ofta, att rummen under långa tider fukta. I dessa fuktiga rum
uppstår mögelsvamp, som i sin ordning inverkar på arseniken i oljefärgen
och sönderdelar densamma. Även har man numera börjat att vid
målning med zinkvitt i stor utsträckning använda, jämte linolja, annan billigare
olja eller ock terpentin. Följden härav har blivit, att färgen
under en lång tid förbliver mjuk, varför den med lätthet angripes av
mögelsvampar.

Overintendentsämbetet har ock insett faran av att använda arsenikhaltig
oljefärg samt i sina kontrakt angående statens byggnader numera
insatt det villkor, att använda färger skola vara arsenikfria och att
speciellt holländsk zinkvitt icke får användas.

Den s. k. arsenikkommittén har haft sin uppmärksamhet fästad
vid nu ifrågavarande motion. I en till chefen för civildepartementet
den 27 sistlidne mars ingiven promemoria har nämligen ledamoten av
kommittén professor P. Iviason beträffande motionen anfört: ''Denna

motion vilar tydligtvis på den förutsättningen, att arseniken i det holländska
zinkvittet är av lika eller nära lika giftiga egenskaper som i
arseniksyrlighet. Hade så visat sig vara förhållandet, kunde måhända
skäl förefunnits för dess bifallande. Då emellertid detta, såvitt man
kan bedöma av hittills utförda undersökningar, långt ifrån är förhållandet,
torde enligt mitt förmenande frågan om importförbud å holländsk
zinkvitt böra anstå, tills arsenikens grad av giftighet i detsamma blivit
till fullo utrönt.’

Med anledning av denna promemoria har professor Lennmalm den
29 i samma månad till chefen för civildepartementet ingivit en skrivelse
i ämnet. Däri anför professor Lennmalm bland annat:

''Det är sedan länge eu väl känd sak, att mögelsvampar inverka
på arsenikhaltig oljefärg under vissa förhållanden, men ej under alla

4 Andra kammarens snöra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

förhållanden; är färgen mycket torr och hård, brukar det ej lyckas att
frigöra arsenikgaser. Praktiskt taget kan man uttrycka detta på följande
sätt, med exempel taget från gamla riksdagshuset och liknande
byggnader: holländsk zinkvitt i oljefärg är sannolikt mindre farlig i
soliga, torra rum, men den är helt säkert farlig i fuktiga rum, särskilt
om färgen är dålig, icke torkande. Un stor erfarenhet från vart land
föreligger i detta ögonblick härom.

Yi veta, att ett stort antal arsenikförgiftningsfall uppträtt i hus,
där holländsk zinkvitt använts, och vi veta, att sjukdomsfallen upphört,
då den holländska zinkvitten avlägsnats. Yi veta, att holländsk
zinkvitt är eu importerad vara, som för vårt land är alldeles överflödig.
Den sehlesiska zinkvitten håller 1 a 2 milligram arsenik per kg. färg;
den holländska zinkvitten håller 500, 600, 700, 800, 900 milligram per
kilogram färg, således eu oerhörd arsenikhalt i jämförelse med den
sehlesiska zinkvitten. Den holländska zinkvitten är visserligen något
billigare pr kg., men i stället är den mindre dryg än den sehlesiska,
så att enligt målares uppgift blir det billigare att måla ett hus med
sehlesisk zinkvitt än med holländsk. I ett flertal byggnader, där den
holländska zinkvitten använts, har man med stora kostnader nödgats avlägsna
den. Jag erinrar om gamla riksdagshuset, där reparationskostnaderna
säkerligen komma att överstiga 100,000 kronor.

Den holländska zinkvitten är dyr, dålig och hälsofarlig; ur hygienisk
liksom ekonomisk synpunkt finnes ingen anledning att använda
den. Staten har redan själv skyddat sig mot den holländska zinkvitten
på så sätt, att överintendentsämbetet förbjudit densammas användning i
statens byggnader. Under de givna omständigheterna synes det vara
självklart, att staten också bör skydda den stora del av det svenska
folket, som ej bor eller har sitt arbete i statens byggnader, genom att
på lämpligt sätt förhindra användningen av holländsk zinkvitt.

Yisserligen är arsenikfrågan för närvarande föremål för utredning,
men anser utskottet, att användande av arsenikhaltig oljefärg
medför så stor fara för människors hälsa och så stora ekonomiska förluster
såväl för staten som för kommunerna och de enskilda, att ett
omedelbart ingripande från statsmyndigheterna mot användande av sådan
färg är av nöden. Statsmyndigheterna böra sålunda i detta fall ej vänta,
tills utredningen av arsenikfrågan i sin helhet föreligger.

Motionären har föreslagit, att i giftstadgans 28 § andra mom. orden

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 5

''med vattenfärg gjord färganstrykning’ borde utbytas mot ''färganstrykning’.
Utskottet anser, att den sålunda föreslagna förändringen otvivelaktigt
skulle i hög grad förebygga användandet av arsenikhaltig oljefärg,
men möjligt är ock, att detta resultat bättre kan vinnas genom
andra åtgärder från Kungl. Maj:ts sida. Huvudsaken är, att kraftiga
åtgärder vidtagas snarast möjligt i ändamål att förhindra uppkomsten
av ytterligare arsenikförgiftning genom oljefärg i vårt land.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att, förutom i Holland,
jämväl i Amerika, Tyskland, Frankrike och Italien tillverkas zinkvitt
innehållande arsenik i ansenlig mängd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att Första
kammaren för sin del måtte besluta, att Riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ville anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt vare sig
vidtaga sådan ändring av § 28 mom. 2 i giftstadgan av den 7 december
1908, att orden ''med vattenfärg gjord färganstrykning'' utbytas mot
''färganstrykning’, eller på annat sätt vidtaga åtgärder, att den nu
rådande faran av arsenikhaltig oljefärg undanröjes.»

Reservation har avgivits av herr Rosén, som anfört:

»Såsom utskottet erinrar, beslöt 1911 års riksdag att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t genom sakkunniga låta
utreda, vad från det allmännas sida borde göras för att i möjligaste mån
upptäcka, förebygga och motverka faran av kronisk arsenikförgiftning
samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Hå den av Riksdagen begärda utredningen föranlett Kungl. Maj:t
att tillsätta den s. k. arsenikkommittén, vars arbete ännu ej avslutats, och
då Kungl. Maj:t ej lärer underlåta att vidtaga de åtgärder i av Riksdagen
önskad riktning, som kunna befinnas nödiga, har jag ansett, att
en ny skrivelse i samma syfte icke borde avlåtas, och fördenskull yrkat,
att utskottet skulle hemställa, att herr Clasons förevarande motion icke
måtte till någon Första kammarens åtgärd föranleda.»

Första kammaren har bifallit sitt utskotts hemställan, varefter detta Första kambeslut
genom protokollsutdrag delgivits Andra kammaren, som hänvisat marens beslut.
ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 11.) 2

6

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Utskottet.

''Nya sakkunniga i arsenikfrågan kava numera utsetts. Statsrådet
ock chefen för civildepartementet har nämligen den 15 april 1913 på
därom gjorda ansökningar entledigat professorerna Lennmalin, Ed ason
och von Euler-Chelpin från ovan omförmälda uppdrag samt uppdragit
åt professorn K. A. Petrén, medicine doktorn I. C. Bang, laboratorn,
filosofie doktorn L. Bamberg samt docenten G. Virgin att inom civildepartementet
i egenskap av sakkunniga biträda vid ifrågavarande utredning.

Departementschefen bär tillika vid besvarandet av eu inom Andra
kammaren angående förevarande fråga framställdinterpellation meddelat, att
han med ordföranden i den sålunda tillsatta kommissionen överenskommit,
att kommissionen skyndsamt skall överväga, vilka provisoriska ändringar i
giftstadgans här ifrågavarande bestämmelser kunna anses mest trängande
och vara av beskaffenhet att i avbidan på kommissionens slutliga undersökning
kunna ifrågasättas; och har departementschefen därjämte i detta
sammanhang uttalat en förhoppning, att förslag till sådana provisoriska
stadganden skola kunna föreligga inom några få månader.

Frågan om åtgärder till förekommande av arsenikförgiftning genom
oljefärg är sålunda på vederbörande departementschefs föranstaltande föremål
för sakkunnig behandling, vilken, i enlighet med vad ovan anförts,
inom kort torde leda till det av motionären avsedda resultatet. Med
hänsyn härtill finner utskottet, som i själva saken till fullo delar den
av första kammarens utskott uttalade meningen, icke minst i fråga om
nödvändigheten av frågans synnerligen skyndsamma behandling, för sin
del en skrivelse till Ivungl. Maj:t i ämnet icke påkallad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Andra kammaren icke måtte biträda
Första kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 22 april 1913.

På utskottets vägnar:

M. ENDEBSTEDT.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1913.