Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 1
Nr 4.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 februari 1913 kl. 4 e. m.
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i anledning
av motion angående initiativ från svensk sida
till främjande av strävandena att såsom internationell
lag må Hiva fastslaget, att varje självständig nation liksom
varje underkuvad, som betraktar sig såsom offer
för våldet, är berättigad att allt framgent leva sitt eget
fria liv.
I eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 250, kar kerr Lindhagen
hemställt, att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
taga i övervägande, vilka oavlåtliga initiativ kunna från svensk sida
vidtagas för att i det officiella fredsarbetet främja strävandena, att såsom
internationell lag må bliva fastslaget det i rättsmedvetandet ingående
kravet, att varje självständig nation liksom varje underkuvad nation,
som betraktar sig såsom offer för våldet, är berättigad att allt framgent
leva sitt eget fria liv.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Under uttalande av sin sympati för de motiv, som ligga till grund
för motionärens framställning, och med hänvisning till det utlåtande nr
12, vilket utskottet avgav till 1912 års Riksdag, samt då det tillägg,
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 5 avd. 4 käft. (Nr 4.)
Utskottet.
2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
motionären i år gjort till sitt yrkande, ej är ägnat att underlätta realiserandet
av motionärens förslag, hemställer utskottet,
att ifrågavarande motion ej måtte föranleda till
någon Andra kammarens åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1913.
På utskottets vägnar:
ERAST LILJEDAHL.
Vid detta ärendes slutbehandling inom utskottet hava jiärvarit herrar Liljedahl,
Ingvarsson, Andersson i Höckerum, Sandstedt, Bärg i Katrineholm, Torgén,
Engqvist, Karlson i Västtomten, Isaksson och Borggren.
Reservation
av herrar J. A. Ingvarsson, A. J. Bärg och Lars Borggren, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla följande lydelse:
Det mål motionären åsyftar anser utskottet förvisso i högsta grad
eftersträvansvärt. Att få bort krigen, genom verkligt undanröjande av
deras orsaker, och att vidare ernå ett tillstånd, under vilket nationerna
okränkta kunna leva sitt liv, är ett av de största mål, varpå mänskligheten
kan inrikta sina strävanden. Under sekler ha upplysta och framsynta
människor verkat i denna riktning, och i vår tid ha, som motionären
antytt, starka organisationer i skilda länder tagit sig denna uppgift
före.
Skola emellertid dessa strävanden medföra åsyftat resultat, måste de
anpassas till det verkliga livet och söka få inflytande på de krafter,
som bestämma detta. Men härvidlag brister det efter utskottets mening
allt för mycket i motionärens såväl bevisföring som yrkande. Yisser
-
Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3
ligen kan man tillfullo instämma i en stor del av vad motionären anfört,
men i fråga om den ledande tankegången framträda påfallande
brister. Redan i början av sill framställning påpekar motionären, fullt
riktigt, att »penninghushållningen har utträngt naturahushållningen.
Kapitalet behärskar därigenom hela världen, utan att något land kan
undandraga sig dess inflytande. De härunder lidande, och främst arbe
taremassorna, ha å sin sida organiserat eu samling av människorna i
hela världen till kamp för människovärdet emot profiten.» Efter att i
dessa ord ha antytt en huvudpunkt i problemställningen drar han omedelbart
följande slutsats därur: »De gemensamma intressena och de därav
föranledda personliga sammanträffandena ha i allt större utsträckning
grundlagt ett behov av samförstånd och ordnade förhållanden.» Tilllämpades
nu detta omdöme huvudsakligen på arbetarerörelsen och andra
föi fred och samförstånd mellan folken verkande sammanslutningar, vore
däremot intet att invända. Men motionären ser detta behov av samförstånd
och därur framväxande rättsuppfattning som utmärkande även
för bärarne av den kapitalistiska ordningen. Han beaktar ej, att kapitalismens
mål är profit och att den, där dess intresse synes så bjuda,
ingalunda skyr att tillgripa våld och rättskränkning mot både nationer
och individer.
Med undanskymmande av detta efter utskottets mening för kapitalismen
fundamentala drag, vars yttringar han fastmer synes benägen
att betrakta som tillfälliga kvarlevor av gamla erövringsvan or, utvecklar så
motionären, huru efter hans mening freden i Europa numera kan anses
tryggad genom det allmänna rättsmedvetandets inflytande. För de asiatiska
och afrikanska folken intresserar sig däremot detta rättsmedvetande
ännu ganska litet, emedan de oftast sakna både makt och kultur, varför
de helt enkelt lämnas som byte åt den stormakt, som är stark eller
företagsam nog att söka erövra dem. Det är för att stärka och utveckla
detta internationella rättsmedvetande, så att det må kunna ännu mera
effektivt skydda alla nu oberoende nationer från inkräktare av ena
eller andra slaget, liksom för att frigöra nu underkuvade nationer, vilka
anse sig som offer för våldet, motionären yrkar »övervägande om vilka
oaflåtliga initiativ kunna från svensk sida vidtagas för att i det officiella
fredsarbetet främja» strävandena att få en internationell lag, vilken tillförsäkrar
varje nation rätt att allt framgent leva sitt eget fria liv.
Motionären har emellertid här enligt utskottets mening överskattat
det allmänna rättsmedvetandets betydelse på ett sätt, som gör det för
4 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
utskottet omöjligt att följa honom. Den relativa stabilitet, vilken i
dessa allians-, entente- och maktbalansens tider utmärker den europeiska
stormaktspolitiken hemma vid dess egna knutar, beror långt ifrån övervägande
på något mera utbrett rättsmedvetande. Viljan att slå under
sig närliggande mindre grannar finnes nog alltjämt hos inflytelserika
kretsar inom stormakterna, därpå lämnade biand annat Österrike-TTngern
vid ockupationen av Bosnien-Herzegovina, ett eklatant exempel. Men
denna vilja bindes vanligen därav att ett erövringsförsök inom Europa
skulle störa jämvikten mellan maktgrupperna och därigenom framkalla
fullständigt oberäkneliga verkningar. Icke minst hålles erövringslystnaden
i våra dagar i tygeln genom de härskande klassernas medvetande
om att arbetareorganisationerna i de mera framskridna länderna skulle,
icke enbart på grund av rättsmedvetande, utan på grund av direkt och
påtagligt klassintresse, resa det våldsammaste motstånd mot varje sådant
krig. Även rent affärsmässigt sett måste kapitalismens målsmän säga
sig, att kostnaderna för underkuvandet av ett europeiskt folk, som vill
förbliva självständigt, skulle stiga till sådana belopp, att det icke finnes
skäl att inlåta sig på ett så riskabelt och ovisst företag.
Detta är realiteter, med vilka varje kapitalistiskt organiserad stat
räknar. Annorlunda ställer det sig till eu viss grad med motståndet
mot det kapitalistiska utvidgnings- och kolonisationsbegäret. Så länge
samhället är organiserat på privatkapitalis mens grund uppstår en ständig
tävlan mellan olika kapitalistgrupper om avsättnings- och exploateringsområden.
I denna tävlan söka dessa grupper använda sina respektive
länders politiska och militära maktställning för att skaffa sig fördelar
på konkurrenternas bekostnad. I själva den modärna kapitalismens väsen
ligga således ständiga konfliktanledningar och därmed en ständig
källa både till övergrepp mot svagare folk och till tävlingsrustningar de
kapitalistiska staterna emellan. Och så länge människorna äro slavar
under kapitalet i stället för dess herrar, ryckas de i stor utsträckning
med i konflikterna och bli kapitalismens osjälvständiga verktyg, oavsett
deras större eller mindre grad av rättsmedvetande. (Se t. ex. ett flertal
av det italienska folket vid Tripolisannexionen!)
Det är visserligen sant, att kapitalets nationella och internationella
organisation ständigt går framåt och att i jämnbredd därmed ett stort
antal konfliktanledningar bortfalla. Men om sålunda vissa orsaker till
brutala krigiska övergrepp avlägsnas, så betyder detta ännu ingalunda,
att en svagare nation är tillförsäkrad verklig självständighet. Det filter
-
Andra kammarens femte, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5
nationella storkapitalet behöver icke alltid tillgripa militära maktmedel
för att genomdriva sina syften. Det har till sitt förfogande rent ekonomiska
makt- och påtryckningsmedel, vilka ofta äro lika verksamma
samt därtill både billigare och mindre riskabla än krigisk aktion. Gent
emot det tyngande beroende, som med sådana medel framkallas och
upprätthålles, bli de av motionären föreslagna åtgärderna tydligen verkningslösa.
De vägar man bör gå i kampen mot krig och utplundring har den
internationella arbetarerörelsen anvisat. Den har pekat på att så länge
krigens och utplundringens grundorsak, i våra dagar det kapitalistiska
samhällssystemet, existerar, kan man icke fullständigt få bort det onda.
1 den män utvecklingen skrider framåt och samhället allt mera antar
socialistisk struktur, trängas emellertid möjligheterna såväl till. krig som
till utplundring allt mera tillbaka. Härvidlag har redan en betydande
utveckling till det bättre försiggått, och ju mera arbetareklassen och med
den liktänkande i skilda länder skjuta på, ju snabbare går det.
1 denna åskådning ligger alldeles icke någon tanke på att vi borde
stå med korslagda armar och se på, medan utvecklingen försiggår.
Tvärtom vidgas med en sådan uppfattning området för verksamt arbete
för fred och nationellt oberoende vida utöver vad motionären anvisat.
''Fullföljande av den internationella folkrättsiiga lagstiftningen samt parlamentariskt
ingripande vid lämpliga tillfällen kunna utan tvivel göra åtskilligt
för att undanröja stundens faror och jämna vägen för eu bättre
sakernas ordning. Men utskottet tror icke, att en internationell lag om
varje nations rätt att leva sitt eget fria liv — även om en sådan kunde
beräknas vinna allmän anslutning inom överskådlig tid — skulle vare
sig råda bot för det onda eller ens gå till botten med problemet. Frågan
om krigens avskaffande och nationernas självständighet kan efter utskottets
mening ej lösas fristående genom proklamerande av vissa rättsgrundsatser,
utan den måste alltid ses i samband med kravet på den
sociala nydaning, för vilken socialdemokratien kämpar och som syftar
till att låta nuvarande intressemotsatser avlösas av gemensamma strävanden.
Härför måste i dagligt arbete fogas sten till sten för denna
framtidsbyggnad.
Motionären talar med en viss överlägsenhet i tonen om strävandena
att »skapa regler för kriget». Dessa strävanden, liksom försöken att
begränsa krigsområdena, att utvidga skiljedomsförfarandet, att öka de
neutrala staternas antal, att skapa och utveckla en internationell lag
Bihang
Ull Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 5 avd, 4 käft. (Nr 4.) 2
6 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
stiftning, som icke tror sig kunna med några allmänna talesätt kugga
av den gordiska knuten, utan ansluter sig till det levande livet ■—
dessa strävanden äro dock byggnadsstenar, vilka det visserligen kostar
möda att släpa fram, men som en gång lagda ligga tämligen säkert
kvar.
Då utskottet sålunda anser, att parlamentariskt initiativ av den art
motionären föreslagit icke leder till något verkligt gagn för den sak,
han i likhet med utskottet vill främja, och då hans yrkande dessutom
är synnerligen svävande, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte föranleda till
någon Andra kammarens åtgärd.
Stockholm.. Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1913.