Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 mars 1913 kl. 8 e. m.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, angående
herr Palmstiernas motion, nr 333, om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag ifråga
om åläggande för arbetsgivare vid vissa större arbetsföretag
att till gagn för sina arbetare vidtaga i motionen
ifrågasatta anordningar.

I motion inom Andra kammaren, nr 233, har herr Palmstierna hemställt,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte uppdraga åt de inom civildepartementet den 19 januari 1912
för verkställande av utredning och avgivande av förslag till åtgärder
med avseende å de mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden tillkallade
sakkunniga, att taga i motionen berörda spörsmål under övervägande
samt framkomma med de förslag, vartill en utredning i ärendet
må föranleda.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

"Vid flera tillfällen har det i riksdagen erinrats om det bekymmer- Motionen.
samma läge, vari arbetare, vilka önska deltaga i utförandet av kraftstationer
i vattenfallen eller framdragandet av järnvägslinjer genom ödemarker
kunna komma. Redan så snart det blivit bekant, att ett företag
av dylikt slag skall igångsättas, händer det ofta, att arbetarskaror långt
i förväg, innan arbetet börjar, strömma till orten fjärran ifrån för att
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avel. 5 käft. (Nr 5.) 1

2 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr S.

förvissa sig om förtjänst. Mången gång kan blott ett fåtal av de anlända
erhålla plats, och de övriga måste åter börja sin mödosamma vandring
efter andra arbetstillfällen, under tiden förbrukande sina hopsparade
slantar.

Det är givetvis ur många synpunkter beklagligt, att dylika förhållanden
skola förekomma, men man torde näppeligen kunna gorå något
åt saken, förrän arbetsledningen på orten erhållit den behövliga arbetsstyrkan.
Då bör det förhindras, att arbetarna fortfara att strömma till
platsen i ovetenhet att arbete icke vidare kan beredas dem. Det borde
följaktligen stadgas skyldighet för resp. arbetsgivare att på lämpligt sätt
t. ex. genom länets arbetsförmedling och meddelanden till arbetartidningarna
underrätta om att flera arbetare icke kunna antagas.

De arbetare, vilka fått anställning, ha i regel stora svårigheter att
bereda sig en dräglig tillvaro. Bostäder äro icke uppförda åt dem och
om utrymme lämnas i gårdarna, så ligga dessa ofta spridda på långa
avstånd från varandra och från arbetsplatsen, varjämte hyran för bostaden
av ortsinvånare uppskruvas så högt som möjligt. Ofta nog få
arbetarna sommartiden nöja sig med riskojor i skogen eller lador, vilka
icke kunna utestänga kölden, när vintern inträder. Har man sett, hur
det tillgår vid dessa arbetsplatser, finner man det oundgängligt att snarast
möjligt söka hindra att dylika missförhållanden få fortfara. Arbetsgivarna
böra genom lag åläggas ansvar att upplåta lämpligt husrum åt de arbetare,
vilka äro i företagets tjänst. På annat sätt torde man icke kunna vinna
säkerhet för att denna skyldighet, som moraliskt åligger dem, allestädes
utför es.

Jag vill erinra därom, att det preussiska arbetsministeriet på grund
av framställningar från åtskilliga föreningar med allmännyttigt syfte, med
hänsyn till förestående störa kanalarbeten år 1907, utfärdat eu förordning,
(bil.), vari föreskrives såväl att arbetsgivaren skall bereda bostad
som huru denna bör vara beskaffad, varjämte bestämmelser om pris och
av hygienisk art också utfärdas. Föreskrifter av motsvarande beskaffenhet
torde även för vårt lands vidkommande vara ytterst behövliga.

Det stannar emellertid inte härmed. Här ett stort antal arbetare
slå sig ned på en ort, där tillgången av föda redan förut är begränsad,
komma prisen på livsmedel till följd av den stegrade efterfrågan att ökas.
Jag har varit i tillfälle att erfara, att högre pris, än de i Stockholm
brukliga, under sådana förhållanden kunna få erläggas av arbetarna.
För dessa blir det härvid svårt att draga sig fram med den knappa lö -

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3

nen, och bidrag till uppehälle åt i hemorten kvarvarande familjer är
icke att tänka på. Liksom i fråga om bostaden bör arbetsgivaren vara
förpliktigad att tillhandahålla arbetarna i företagets tjänst föda till rimligt
pris under förhållanden, vilka utesluta tillämpning av något slags
trucksystem. Omnämnda preussiska förordning både också uppmärksammat
denna sak, såsom framgår av dess första artikel.

För människornas välbefinnande på orten är det likväl icke nog med
att tjänlig bostad och föda stå till buds. Goda förströelser och tillfälle
till andlig odling samt skydd mot alkoholfaran behöver också beredas
dem. Säkerligen kommer härigenom själva arbetet att gagnas, då en
nykter arbetarstam, som märker, att trevnad anordnas, med större lust
går till sitt dagliga värv än den, som känner sig uppfattad blott som
en varelse, ur vilken till minsta pris största arbetskvantitet utpressas.
Uti den nyssnämnda preussiska förordningen, till vilken jag även i detta
avseende hänvisar, hade man omsorgsfullt beaktat denna sak och intagit
stadganden om föreläsningar, vandringsbibliotek, musikaftnar o. a.

Det, som här anförts, berör visserligen olika sidor av förhållandet
mellan arbetare och arbetsgivare, men hänför sig endast till de speciella
förhållanden, vilka råda vid större byggnadsarbeten av nämnt slag å
avsides belägna orter, varför spörsmålet bör vinna enhetlig behandling.
Lämpligast torde vara, att detsamma blir föremål för utredning och prövning
av de inom civildepartementet den 19 januari 1912 tillkallade sakkunniga,
vilka ha till uppgift att verkställa utredning och avgiva förslag
till åtgärder med avseende å de mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden.

De i motionen ifrågasatta åtgärderna avse, såsom av motiveringen
framgår, speciella arbetsföretag, vilkas art dock icke blivit fullt klart
angiven. Att döma av de anförda exemplen torde emellertid åsyftas större
och mera tillfälliga företag, företrädesvis i obygder eller glest befolkade
trakter. Hit torde, förutom av motionären omnämnda exempel, utförandet
av kraftstationer i vattenfallen och järnvägsbyggnader, böra räknas
kanalbyggnader samt mera omfattande utdikningsföretag och väganläggningar,
vissa större byggnadsföretag och därmed jämförliga arbeten. Med
dessa i vissa avseenden anologa torde också vissa skogs- och flottningsarbeten
vara. Hörande arbets- och lefnadsförhållandena vid dessa förstnämnda arbeten
pågår emellertid, på grund av vid 1912 års Riksdag fattat beslut, inom
socialstyrelsen utredning av delvis den art, som i förevarande motion begäres.

Utskottets

yttrande.

4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

De olika åtgärder, som i motionen ifrågasatts, röra dels tillströmningen
av arbetskraft till företag av bär behandlad natur, dels ordnandet
av bostads- och livsmedelsförhållandena för vid dem anställda arbetare,
dels slutligen vidtagandet av vissa kulturella åtgärder till arbetarnas
trevnad.

Behövligheten av att eu utredning igångsattes rörande de förhållanden,
för vilka motionären påyrkar åtgärder, synes utskottet vara obestridlig,
då missförhållanden uppenbarligen kunna förekomma och även i verkligheten
förekommit vid ifrågavarande arbetsföretag. Arbets- och levnadsförhållandena
torde för övrigt vid här behandlade företag i derå avseenden
vara likartade med dem, under vilka skogsarbetarne leva, och varom,
som ovan nämnts, Kung!. Maj:t med anledning av vid 1912 års Riksdag
fattat beslut föranstaltat om utredning.

De åtgärder till missförhållandenas avhjälpande, som kunna vidtagas,
torde till sin beskaffenhet bliva beroende på huruvida företagaren
är staten eller dess organ, statsunderstödda eller med hjälp av statslån utförda
företag eller helt enskilda arbeten. Motionären synas åsyfta samtliga
arbeten av nämnd beskaffenhet, oavsett vem som är företagare.

Beträffande först tillströmningen av arbetskraft till de arbetsföretag,
varom här är fråga, vill utskottet framhålla betydelsen av att den offentliga
arbetsförmedlingen i största möjliga utsträckning anlitas vid arbetarnas
anställande. För alla allmänna arbeten och i all synnerhet förståtens
egna företag böra givetvis de organ, staten själv skapat, vid antagandet
av arbetare komma till användning. I fråga om statens ställning
som arbetsgivare gjorde också den arbetsförmedlingskonferens, som
den 12—-14 december 1912 sammanträdde inom kommerskollegium, följande
uttalande:

»Konferensen, som redan tidigare i sammanhang med frågan om
anställning av fast anställt manskap till armén eller marinen framhållit
vikten av att staten i sin egenskap av arbetsgivare anlitar den med
statsmedel understödda och under statskontroll stående offentliga arbetsförmedlingen,
vill ytterligare påyrka, att vederbörande, som hava att
antaga nya arbetskrafter för statens räkning, måtte, när särskild form
för anställningen icke är fastställd, i första hand hänvända sig till närmaste
kontor av Sveriges offentliga arbetsförmedling.»

För att förhindra en alltför stor tillströmning av arbetskraft till
företag, som äro avsides belägna, böra åtgärder redan före arbetets påbörjande
vidtagas. I annat fall riskerar man, som motionären framhållit,

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotta utlåtande Nr 5. 5

att ett ofta stort antal arbetare reser dit, utan att arbete kan beredas
dem. Därigenom uppstå icke blott svåra missförhållanden för ifrågavarande
arbetare, utan även obehag för befolkningen i den trakt, där
arbetet försiggår. Arbetsledningen bör därför redan innan företaget
igångsattes sätta sig i förbindelse med närmaste arbetsförmedlingskontor,
som då också kunde, om så erfordrades, upprätta eu filial på
arbetsplatsen. Därigenom komme arbetsanställningen att ske i anslutning
till arbetsförmedlingsanstalterna i hela landet och genom dem erforforderlig
arbetskraft erhållas på närmaste håll samt därefter upplysningar
lämnas, när arbetstyrkan är fulltalig. I samband med förskottering
av resekostnader för medellösa arbetssökande, vartill 1912 års
Riksdag beviljade anslag, torde även ett övervakande av tillströmningen
av arbetskraft kunna äga rum.

Yad enskilda företagare beträffar, torde de åtminstone kunna åläggas
att meddela underrättelse till arbetsförmedlingen, när arbetsstyrkan
är fulltalig.

Vad vidare bostadsförhållandena angår, har, enligt vad utskottet
inhämtat, vid de arbetsföretag, som direkt handhavas av vattenfallsstyrelsen
och järnvägsstyrelsen, vissa åtgärder plägat vidtagas för att
genom uppförande av baracker, där så visat sig nödvändigt, anskaffa
bostäder åt arbetarna. Vid dessa statens egna arbeten torde också
Kungl. Maj:t kunna förväntas även för framtiden efterse, att ifrågavarande
förhållanden ordnas på lämpligaste sätt. Vid de arbeten, som
av staten utlämnas på entreprenad, samt vid statsunderstödda och med
hjälp av statslån utförda företag bör Kungl. Maj:t kunna föranstalta om
intagande i entreprenadkontrakten eller bland villkoren för statsunderstödets
eller statslånets erhållande av föreskrifter avseende ordnandet av
arbetarnas bostadsförhållanden.

För enskilda företagare däremot torde ifrågavarande förhållanden
kunna ordnas av Kungl. Maj:t med stöd av § 7 i lagen om arbetarskydd
den 29 juni 1912, vilken innehåller bemyndigande för Kungl.
Maj:t att utfärda närmare föreskrifter ifråga om nämnda lags tillämpning.
Att även bostadsförhållandena därvid böra bliva föremål för särskild
föreskrift framgår därav, att yrkesfarekommittén i sitt förslag till
lag under mom. g i § 7 intagit följande bestämmelse: »arbetare, som
under längre tid sysselsättas med arbete på sä stort avstånd frän ställe,
där bostad kan erballas, att han icke skäligen kan begiva sig dit för
erhållande av natthärbärge, bör å eller i närheten av arbetsstället äga

6 Första kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

tillgång till lämplig plats för nattvila.» Samtliga närmare bestämmelser
av ifrågavarande art blevo emellertid borttagna ur förslaget, emedan det
ansågs, att de i stället borde erhålla plats i av Kungl. Maj:t utfärdade
föreskrifter. Efter vederbörlig utredning om vad som i nämnda avseende
bör åtgöras torde också Kungl. Maj:t kunna förväntas komma att
utfärda dylika föreskrifter.

I samband med ordnandet av bostadsförhållandena torde även böra
övervägas, vad som i olika fall kan göras för att bereda arbetarna goda
förströelser och tillfälle till andlig odling, såsom genom anordnande av
samlingslokaler, beredande av tillgång till tidningar och litteratur samt
föreläsningar och dylikt. Även i detta avseende torde vad som redan
åtgjorts av vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen kunna vara eu
utgångspunkt för ett fortgående på samma väg.

I fråga om tillgången på livsmedel till rimliga priser uppstå givetvis
vid sådana arbetsplatser, som här äro i fråga, betydande svårigheter.
Olägenheterna av fullständigt oordnade förhållanden på detta område
äro emellertid så stora, att ett övervägande om vad som kan göras däremot
synes utskottet böra äga rum. De åtgärder, som vidtagits i Tyskland,
och för vilka redogöres i en vid motionen fogad bilaga, synas
också härvid kunna giva vägledning. Lämpligt torde vidare vara, att
arbetarnas egna kooperativa strävanden i detta avseende understödjas av
arbetsledningen.

Vid alla statens egna företag kunna givetvis i motionen berörda
frågor ordnas genom Kungl. Maj:t och vederbörande ämbetsverk. Vid
av staten eller dess underlydande verk på entreprenad utlämnade arbeten
torde behövliga bestämmelser kunna intagas i de kontrakt, som uppgöras,
och vid av statsmedel understödda eller med hjälp av statslån
utförda företag kunna liknande bestämmelser anknytas till villkoren för
understödets eller lånets erhållande.

För enskildas företag torde, som ovan nämnts, Kungl. Maj:t i vissa
fall kunna på administrativ väg utfärda behövliga föreskrifter. I andra
fall däremot torde de förslag, till vilka en blivande utredning kommer,
böra underställas Riksdagens prövning.

Motionären har föreslagit, att den utredning han begär måtte uppdragas
åt de inom civildepartementet den 19 januari 1912 för verkställande
av utredning och avgivande av förslag till åtgärder med avseende
å de mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden tillkallade sakkunniga.
Då likväl i motionen upptagits även andra frågor än bo -

7

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

stadsfrågan, synes det utskottet vara lämpligare om ifrågavarande utredning
uppdrages åt socialstyrelsen, som redan utförer dels utredningen
rörande skogsarbetarnas arbets- och levnadsförhållanden, dels den av
bostadskommittén föranstaltade utredningen rörande de faktiska bostadsförhållandena
i landet, och som dessutom i sin allmänna instruktion erhållit
i uppdrag att handlägga icke allenast frågor om arbetsförmedling
och arbetarskydd utan även andra frågor av väsentligen social innebörd,
dit bland annat räknats bostadsväsen, levnadskostnader, föreningsväsen
och nykterhetsverksamhet. Givetvis bör utredningen på lämpliga punkter
utföras i samråd med bostadskommittén.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet med anledning av
herr Palmstiernas förevarande motion hemställa,

att Andra kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,
i vad mån beträffande vissa arbets- och levnadsförhållanden
för lönearbetare vid särskilda större arbetsföretag
åtgärder eller föreskrifter i ovan angivet
syfte kunna vara erforderliga och lämpliga, samt, i
den mån Riksdagens medverkan kräves, för densamma
framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 12 mars 1913.

På utskottets vägnar:

RI(JKARD SANDLER.

1 förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar
Sandler, b Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Olsson i Åsen, Henrikson i Heberg,
Sjöberg, Westlund, Lithander, '',)Nilsson i Kristiandstad och Lindqvist i Kosta.

'') Icke närvarit vid utlåtandets justering.

8

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Reservation

av herr Lithander, som anfört:

Med anledning av motionärens hemställan om skrivelse till Kung!.
Maj:t med begäran om utredning och förslag angående i motionen berörda
spörsmål ber jag i fråga om reglering av tillströmning av arbetskraft
få hänvisa till att ett organ redan finnes för ändamålet, nämligen
den offentliga arbetsförmedlingen.

Beträffande ordnandet av bostadsförhållanden må framhållas, att
Kungl. Maj:t enligt den nya yrkesfarelagen äger meddela föreskrifter,
som förebvgga missförhållanden i detta avseende, samt att oostadsfrågan
i större omfattning är under utredning i den nu arbetande bostadskomrnittén.

Yad åter vidkommer ordnandet av frågan om livsmedel, ligger det
i sakens natur, att den, som har arbetet om hand, måste sörja för tillgång
på livsmedel vid arbetsplatser, om överhuvud taget något arbete
skall kunna äga rum, och synas särskilda bestämmelser härom icke
böra av statsmakterna utfärdas.

Slutligen anser jag, att i motionen omnämnda kulturella åtgärder ej
heller höra göras till föremål för lagstiftning i föreliggande fall.

Pa grund av vad nu anförts hemställer jag,

att herr Palmstiernas motion nr 233 ej måtte
till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1918.