Andra hammarens fjärde tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 13. 1

INr 13.

Ankom till Biksdagens kansli den 22 april 1913 kl. 3 e. m

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13
angående herr Kristenssons motion, nr 211, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag i fråga om inrättande av en statens brandför
säkring sanstalt.

I motion inom Andra kammaren, nr 211, har herr Kristensson,
hemställt att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, huruvida, i vad mån
och på vad sätt en statens brandförsäkringsanstalt kan och bör inrättas,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning
kan föranleda.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

Under det senaste halva seklet har försäkring mot brandskada
tagit en oerhörd omfattning. Försäkringsverksamheten drives dels av
bolag med huvudsakligen vinstsyfte, dels ock av ömsesidiga försäkringsanstalter.
Medan de förra äro rena affärsföretag, så äro de senare endast
ett medel att fördela förlusten vid inträffad eldsvåda på ett så stort
antal som möjligt, varvid ömsesidighetsprincipens tillämpning borteliminerar
bolaget-mellanhanden för att på så sätt söka åstadkomma billigare
brandförsäkringsavgifter. Den stora utsträckning, som ömsesidighetsanstalterna
på senare tid ernått, tyder otvivelaktigt på att de bereda sina
delägare avsevärda förmåner.

Bihang Ull liiksdugens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 13 Käft. (Nr 13). 1

Motionen.

2

Andra hammarens fjttvde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.

Men under det de enskilda medborgarna sålunda sökt i detta hänseende
tillvarataga sina intressen, så har det allmänna, i vad det representeras
av staten med underlydande landsting, kommuner etc., föga eller
intet åtgjort för att även åt sig bereda vissa förmåner och lättnader.

I allmänhet brandförsäkras icke statens egendom, därför att den på grund
av sin stora omfattning bildar så att säga en egen försäkringsstock, inom
vilken samma lagar göra sig gällande som för brandförsäkringsanstalter
i allmänhet. Äger brandförsäkring det oaktat rum, så beror det på särskilda
omständigheter. Däremot är förhållandet helt annorlunda med
landstingen och kommunerna, vilka var för sig på grund av sin litenhet
måste försäkra sin egendom. En stor del, kanske allra största, varom
dock uppgifter såvitt jag vet för närvarande saknas, torde vara försäkrad
i affärsbolagen, som sålunda bereda sig vinst på det allmännas bekostnad.
Egendomligt nog ha mig veterligt statsmakterna i vårt land hittills icke
åtgjort någonting för att åt det allmänna tillförsäkra denna företagarevinst,
och det torde därför icke vara en dag för tidigt att undersöka, huruvida*
inrättandet av eu statens brandförsäkringsanstalt för i främsta rummet
publik egendom, såsom skolor, kyrkor, sjukhus, kommunala affärsbyggnader
och inrättningar m. m., kunde vara ändamålsenligt ur ekonomiska
och andra synpunkter.

Huruvida statens tillvägagångssätt att icke i allmänhet brandförsäkra
sin egendom är fullt ändamålsenligt, kan utan tvivel ställas i fråga. Om
en större brandolycka något år skulle inträffa, så medförde detta kännbara
budget-tekniska olägenheter. Låtorn oss antaga, att flottans varv
i Karlskrona brinner, så skulle en sådan brand ha obehaglig inverkan
för de närmaste åren på femte huvudtiteln och därmed också på budgeten
i dess helhet. Större eldsvådor komma alltid att såväl för respektive
verk som för statens utgifter över huvud taget omedelbart öva ett
störande inflytande. Något sådant behövde icke ifrågakomma, om en på
fondering grundad statens brandförsäkringsanstalt vore upprättad. För
varje år inginge i ett verks utgiftsstat en viss avgift till denna anstalt.
I verkligheten bleve detta icke annat, än att verket i fråga uppförde beloppet
på sin kreditsida och brandförsäkringsanstalten detsamma på debetsidan,
ty medlen överföras ju endast från ett statens verk till ett annat.
Såsom ett typiskt exempel på olägenheterna med nu tillämpade princip
må för övrigt anföras, att ruinerna efter den stora slottsbranden i Köpenhamn
för ett par tiotal år sedan ännu äro ett synligt vittnesbörd på
svårigheterna för en stat att täcka genom eldsvådor uppkomna större

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3

förluster, varför också danska staten vidtagit vissa åtgärder för att vara
mera förberedd på en liknande olycka.

Huru stor tillslutning en statens brandförsäkringsanstalt bör och
kan omfatta, får givetvis en eventuell utredning giva vid handen. Jagvill
endast här påpeka, att det ingalunda rör sig om småsummor, även
om endast det allmännas egendom skulle komma i fråga. I första hand
hade man väl att räkna med att alla landstings, kommuners, hushållningssällskaps,
kyrkans och under statens eller allmänna institutioners förvaltning
stående fonder tillhörig egendom i denna anstalt försäkrades.
Dessutom kunde tagas under övervägande, huruvida icke samfund, föreningar
och sällskap m. in., som i en eller annan form erhålla stats- eller
annat allmänt understöd eller förmån, må som villkor för desammas
åtnjutande brandförsäkra i statens anstalt.

Jag är icke i tillfälle att vid denna motions avgivande anföra det
totala brandförsäkringsvärdet av nu nämnt slag. Men jag vill anföra
några siffror, som kunna i någon mån visa, vad det rör sig om. I Sveriges
officiella statistik för år 1909 upptagas landskommunernas tillgångar till

bl. a. följande belopp:

Folkskolehus ................................................ 67,773,100

Fattigvårdsanstalter......................................... 19,380,550

Sockenstugor .................................................... 1,564,842

Stadskommunernas tillgångar voro bl. a. följande:

Rådhus, stadshus och stadshotell ............. 18,581,000

Tull och packhus ............................................. 5,658,881

Fattigvårdsanstalter.......................................... 13,235,869

Sjukhus................................................................... 20,352,001

Läroverkshus ..................................................... 21,086,917

Folkskolehus ......................................................... 33,199,139

Gas- och elektricitetsverk .............................. 48,284,359

Kyrkorna i landskommunerna upptagas i omnnämda statistik till
ett belopp av 99,212,618 kronor och i stadskommunerna till 31,510,033,
och de ecklesiastika boställena in. m. till respektive kronor 58,979,241
och 13,021,027.

Ur det i dagarna utkomna arbetet om Sveriges nationalförmögenhet
av I. Flodström må lämnas följande tabell, utvisande i stort sett samma
sak, den bevillningsfria fastigheten 1908 av annat slag än jordbruksfastighet
med vissa avdrag (landstingen äro inräknade i kommunerna:)

4

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Tillhörande

staten

Tillhörande
kommuner, för-eningar m. m.

Tillhörande
bolag och en-skilda personer

Summa

Kronor

Kyrkor och bönhus .........

6,138,000

135,731,600

661,600

'' --------1

142,531,200

Undervisningsanstalter ......

12,370,100

121,866,430

2,600,900

136,837,430

Fattigvårds-, fångvårds-,
sjukvårds- och barna-vårdsanstalter ............

23,223,700

95,487,700

629,500

119,340,900

Byggnader för förvaltningen

29,610,400

31,716,700

61,327,100

Industriell egendom .........

3,672,900

11,480,300

—

15,153,200

Annan egendom...............

24,950,840

106,539,400

136,800

131,627,040

Summa

99,965,940

502,822,130

4,028,800

606,816,870

Vid 1911 års slut i kraft varande svensk försäkringssumma utgjorde
för de största försäkringsanstalterna enligt kungl. försäkringsinspektionens
officiella rapporter:

A. Vinstbolag:

Skandia ............................................ 1,926,888,840 kronor

Svea.................................................. 1,147,887,779 »

Skåne .............................................. 633,059,718 »

B. Ömsesidiga:

Städernas Allmänna brandstodsbolag.................................. 766,355,731 kronor

Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader på landet 198,158,751 » .

Som synes, komme en statsanstalt för publik egendom att kunna
i storlek tävla med de största hittillsvarande ömsesidiga bolagen och,
därest även enskilda finge försäkra i denna anstalt, måhända jämväl
med de större vinstbolagen.

En eventuell utredning angående inrättandet av en dylik anstalt
torde även böra omfatta, huruvida premier och fondering eller uttaxeringsprincipen
bör läggas till grund. Ehuru man torde kunna redan på förhand
hålla före, att inbetalning av premier, grundade på statistiska beräkningar,
ur flera synpunkter är att föredraga, så är det dock måhända
lämpligt att även i detta hänseende icke ge direktiv. Redan här torde
dock böra framhållas, att vid starten av en sådan anstalt byggd på
premier, staten med sina till anstaltens storlek proportionsvis hart när
obegränsade tillgångar icke nödvändigt behöver förskottera något belopp

Andra kammarens fjärde tillfälliga, utskotts utlåtande nr 13. 5

motsvarande bolagens aktiekapital. Därest under ett av de första åren,
innan tillräckliga fonder hunnit anskaffas, en större brand skulle äga
ruin, så kunde denna anstalt låna erforderligt belopp av staten, som
hade motsvarande fordran på anstalten. Alla de andra fördelarna för
staten av denna fondbildning utom de rent försäkringstekniska anser jag
mig i detta sammanhang icke behöva uppräkna, ehuru givet är, att ju
större de befinnas vara, ju större bliva också skälen för en sådan anstalts
inrättande.

1 vad mån anstalten kan och bör göras öppen för allmänheten får
även lämnas att utreda. Dock synes det, som om enskilda personer
vore bäst betjänta av att rätt lämnas för dem att, om de så önska, få
försäkra i statens anstalt. Brandförsäkringsaktiebolagen i vårt land ha bildat
ett slags kartell med huvudsakligt syfte att hålla så höga premier som
möjligt. Då de större industriföretagen och lantegendomarna genom sina
stora ansvarssummor och ringa antal icke lämpligen kunna och oftast
icke heller få tillhöra nuvarande ömsesidighetsbolag, så är följden den,
att de för närvarande i viss mån kunna sägas vara prisgivna åt de stora
brandförsäkringsaktiebolagens godtyckliga premiesatser. Statens anstalt
borde i främsta rummet ha till syfte sina försäkringstagares bästa genom
låga, rättvisa, men för anstalten och vederbörlig fondbildning dock fullt
tillräckliga premier. Industrien själv och dess konkurrenskraft gent emot
utlandet kan endast vinna på, att nämnda kartells extra »brandskattning))
omöjliggöres, och om samtidigt staten skulle erhålla någon vinst genom
sådan verksamhet, så är ju därmed ingen skada skedd.

En och annan gör för sig själv måhända den stilla reflexionen, att
en sådan anstalt icke egentligen medförde något annat än ett nytt
ämbetsverks inrättande med massor av tjänstemän och löntagare och
med ökade utgifter för staten. Utan att närmare ingå på hur denna
anstalt kan och bör organiseras, måste jag dock framhålla ett par synnerligen
viktiga omständigheter. För det första behövas inga kostnader
för anskaffning nedläggas. För de större vinstbolagen lära anskaffningskostnaderna
uppgå till 10 å 15 % på de inbetalda premierna. Jag är
förvissad om, att jag härvidlag icke är alltför illa underrättad. Trots
dessa höga anskaffningskostnader, uppgå bolagens vinster till mycket
avsevärda belopp. Härav följer, och det torde en utredning säkerligen
ådagalägga, att stora summor, utgörande anskaffningsutgifter och vinster

6

Utskottets

yttrande.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

på nuvarande premier, stå till förfogande till avlöningar av den erforderliga
personalen.

Men nu är för hundratals millioner allmän egendom försäkrad i
vinstbolagen. Betaltes premierna för dessa millioner i stället till en
statens anstalt, så erhölle denna: 1) don del av premien, som går till
löpande administration, 2) den del av premien, som går till anskaffningskostnader,
och 3) vinsten för bolaget, sedan brandskadorna utbetalats.
Utan att draga bestämda slutsatser i förväg, förefaller det dock, som
om man hade mycket grundad anledning antaga, att statsanstaltens
administrationskostnader mer än väl täcktes av de utgifter, som det
allmänna redan nu har för brandförsäkring. Utredningen får ju närmare
klargöra den saken, men nog förefaller det, som om man på förhand
kunde med tämlig visshet förutspå, att utredningen kommer att utvisa
icke blott, att det allmänna icke finge några nya utgifter utöver de nuvarande,
utan tvärtom gjorde vinst på affären.

Statsmakterna binda sig dock icke, om de gå med på en utredning
av frågan, mer begäres icke, och jag för min del skall bli den förste
att yrka avslag, därest utredningen skulle visa, att anstalten medförde
ökade utgifter för det allmänna.

Jämväl frågan om återförsäkring i andra brandförsäkringsföretag
bör, enligt min mening, utredas.

Huruvida staten förmår organisera och leda en verksamhet av här
ifrågasatt slag, bestrides från visst håll. Men när staten kan sköta
järnvägsrörelse och eu mängd andra svåra saker, så förefaller det, som
om denna sak åtminstone icke utan vidare kan avfärdas med ett dylikt
argument.

Utskottet har anhållit att försäkringsinspektionen måtte anmodas
att till utskottet inkomma med yttrande rörande vissa för bedömande av
förevarande motion viktiga frågor. Pörsäkringsinspektionens yttrande är
såsom bilaga vidfogat detta utlåtande.

Motionären har hemställt om utredning rörande inrättande av cn
statens brandförsäkringsanstalt, vilken motionären tänkt sig skola erhålla

1) monopol på brandförsäkring av statens egendom,

2) monopol på brandförsäkring av annan publik egendom, samt

3) rätt att meddela brandförsäkring av privat egendom.

Vad först statens egendom beträffar är, såsom av försäkringsinspektionens
yttrande framgår, frågan om dess brandförsäkring redan
under utredning.

7

Andra hammarens f järde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Den övriga publika egendomen, vilken i allmänhet torde vara brandförsäkrad,
erbjuder, såsom försäkringsinspektionen framhåller, mycket
goda risker och är därför vanligen försäkrad på så fördelaktiga villkor,
att någon ekonomisk vinst för kommuner etc. genom upprättande av en
statsanstalt knappast vore att förvänta. Då därtill kommer, att en mycket
stor del av kommunernas egendom torde vara försäkrad i de kooperativa
brandförsäkringsanstalterna, och dessa ömsesidiga bolag sålunda skulle
komma att bliva lidande genom en statsanstalts inrättande, vilket ej kan
vara önskvärt, kan utskottet icke annat än instämma med försäkringsinspektionen,
då den framhåller, att »den ifrågasatta utredningen sannolikt
på denna punkt skulle komma till negativt resultat».

Beträffande slutligen en eventuell statsanstalts ställning till brandförsäkringen
av privat egendom, vill utskottet medgiva, att motionären
måhända har rätt i sitt påpekande av att de privata bolagen genom sin
tariffkartell kunna komma att hålla premierna högre än nödvändigt och
rättvist vore, och att en statsanstalt på detta område kunde utöva ett
hälsosamt inflytande. Däremot kan utskottet icke medgiva att upprättandet
av en statsanstalt är den enda eller nödvändiga åtgärd, som av
staten kan vidtagas för att råda bot på missförhållanden på detta
område.

Försäkringsinspektionen framhåller, att, »även om motionärens åsikt
angående aktiebolagens tariffpolitik skulle vara riktig, synes den motivera
icke upprättandet av en statsanstalt, som konkurrerar med de privata
bolagen, de ömsesidiga såväl som aktiebolagen, utan vidtagande av
åtgärder, varigenom de ömsesidiga bolagen bleve mera jämnställda med
aktiebolagen vid konkurrensen om de större riskerna».

Staten torde icke sakna möjligheter att råda bot på de missförhållanden,
som kunna förefinnas i fråga om aktiebolagens tariffpolitik,
och det synes utskottet vara önskvärt att försäkringsinspektionen bereddes
möjlighet att på ett effektivare sätt än nu synes vara förhållandet
följa bolagens åtgärder i detta avseende. Då nu förslag till åtgärder i
denna riktning föreligger, och då försäkringsinspektionen anser, att genom
dess genomförande premierna skulle komma att regleras mera rationellt
än nu och därigenom »de reformer i tarifferna, som motionären önskar,
så småningom komma till stånd», finner utskottet anledning saknas att
för närvarande hemställa om en så omfattande utredning som den motionären
begärt.

8

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Kristenssons förevarande motion icke
måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1913.

På utskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar
Sandler, Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Leksell, Olsson i Åsen*), Henrxlcson i Heberg,
Sjöberg, Westlund, Lithander och Kloo.

*) Icke närvarit vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herrar Sandler och Kloo, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Andra kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen ville
i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla om utredning rörande lämpligheten
av att inrätta en statens brandförsäkringsanstalt;

mot viss del av motiveringen dels av herr Lithander, dels av herr
Sjöberg.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1913.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

9

Bilaga.

Till Konungen.

I skrivelse av den 14 sistlidne februari har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
försäkringsinspektionen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande,
som .Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott begärt i skrivelse av
den 12 samma månad. Med anledning härav får försäkringsinspektionen anföra
följande.

Utskottet önskar erhålla uppgift om det belopp, till vilket kommuner och
landsting hava brandförsäkrat hos de privata bolagen. Eörsäkringsinspektionen
saknar kännedom härom.

Till besvarande av frågan om bolagens premier, anskaffningskostnader och
vinster har försäkringsinspektionen upprättat vidfogade tabeller I, II och III, avseende
femårsperioden 1907—1911.

Tabell I avser endast de svenska försäkringarna. Kolumn 1 anger de avgifter,
som under året erlagts av försäkringstagarna. Kolumn 2 anger räntan
(4 /) å premiereserven vid årets början. Kolumn 3 utgör summan av kolumn
1 och 2.

Kolumn 4 anger de utbetalda ersättningsbeloppen, kolumn 5 ökningen av
försäkringsfonden, kolumn 6 förvaltningskostnaderna. Till förvaltningskostnaderna
ha här räknats även provisioner till agenter, men icke avskrivningar, utskylder,
avsättningar till pensionsfonder m. m. I fråga om de svenska aktiebolag, vilka
ha icke blott svenska utan även utländska försäkringar, ha förvaltningskostnaderna
för den svenska affären beräknats efter vissa procenttal av premierna (22 å 26 %).

Kolumn 7 anger det överskott, som enligt denna beräkning skulle ha uppstått,
om bolagen haft endast denna svenska affär, behållit denna helt för egen räkning
(ingen återförsäkring) samt icke haft andra inkomster än premierna och räntorna
på premiereserven och ej heller andra utgifter än de, som omedelbart förorsakas
av försäkringsverksamheten. I detta överskott ingå alltså icke räntorna på aktiekapitalet
eller på de fonder, som bolagen samlat genom att reservera tidigare års
överskott. Det sålunda definierade överskottet må här kallas »bruttoöverskott å
den svenska brandförsäkringsrörelsen».

De större bolagen måste emellertid i återförsäkring avträda en stor del av
försäkringarna. Tabell II anger beloppen av de svenska försäkringarna och hur
mycket därav, som är återförsäkrat.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 13 käft. (AV 13). 2

10

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Aktiebolagen (utom ett) skaffa sig i viss män ersättning för de avträdda
svenska försäkringarna genom att teckna utländska försäkringar; även av dessa
avträdas en del i återförsäkring.

Tabell III avser endast de större svenska bolagen. Kolumn 1 anger bruttoöverskottet
å hela brandförsäkringsrörelsen, definierad på samma sätt som förut
bruttovinsten å den svenska brandförsäkringsrörelsen; för de ömsesidiga bolagen
är det samma belopp som i tabell I, enär de ej driva någon utländsk försäkringsrörelse.
Kolumn 2 anger återförsäkrares andel i denna vinst; andelen har beräknats
efter samma metod som bolagens bruttoöverskott. Kolumn 3 anger skillnaden
mellan kolumn 1 och 2 eller bolagens »nettoöverskott å brandförsäkringsrörelsen».
Kolumn 4 anger de andra överskott, som bolagen hatt; vid dessas_ beräkning
har naturligtvis hänsyn tagits till alla inkomster och utgifter, som icke
förut beräknats. Kolumn 5 utgör summa av kolumn 3 och 4 eller bolagens verkliga
överskott för året å hela sin verksamhet. Kolumnerna _ 6—8 angiva^ hur
detta överskott disponerats. Kolumn 9 anger storleken av det i affären vid årets
början innestående kapitalet. Kolumn 10 anger, i % av detta kapital, bolagms
vinst, frånräknat premieåterbäring till försäkringstagare. Kolumn 11 anger, i %
av samma kapital, utdelningen till aktieägare.

Vid bedömande av de sålunda erhållna siffrorna bör bemärkas, att aktiebolagen
och de utländska bolagen i återförsäkring övertaga en del försäkringar
från dels de ömsesidiga bolagen, dels varandra. Den officiella statistiken är icke
så anordnad, att det är möjligt att avskilja premierna för dessa återförsäkringar
från premierna för de direkt tecknade försäkringarna. Detta gör, att de i tabell
1 angivna premiebeloppen för aktiebolagen och för de utländska bolagen äro
större än de belopp, som svenska försäkringstagare erlagt till dessa bolag. Denna
omständighet gör, att man icke får i tabellens beräknade bruttoöverskott a den
svenska rörelsen se de belopp, som de svenska försäkringstagarna betalt till bolagen
utöver vad som behövts att täcka skador och förvaltningskostnader, bkillnaden
torde uppgå till ungefär 5 % av de angivna premiebeloppen.

Det är tydligt, att den tidrymd, som tabellen avser, är så kort, att man maste
vara synnerligen försiktig i fråga om de slutsatser, som kunna dragas av siffrorna.
Särskilt må betonas, att under dessa fem år ingen större katastrof inträffat, utan
fondbildningen kunnat fortgå ostört. Möjligheten av att en större massbrand kan
inträffa förbises gärna, eftersom det nu förflutit lång tid, nära 25 år, sedan den
sista. Men trots alla förbättringar i byggnadssätt och eldsläckningsväsende finns
det ännu i våra städer och stadsliknande samhällen så många stora, för faran av
en massbrand utsatta områden, att brandförsäkringsbolagen måste begagna de
goda åren till att samla fonder, vilka sätta dem i stånd att möta även de stora
eldsolyckorna.

Utskottets nästa fråga gäller förekomsten i utlandet av statsanstalter för brandförsäkring.
I detta avseende kan försäkringsinspektionen meddela följande. _

1) Under medeltiden funnos i Tyskland små lokala brandförsäkrmgsföreningar,
motsvarande våra sockenbolag. Under de svåra krigstiderna på 16- och 1700-talet upplöstes dessa nästan alla. Regeringarna i de olika staterna togo da
initiativet till upprättande av offentliga brandförsäkringsanstalter för enskilda

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11

städer, landskap, provinser o. s. v. De upprättades under statens auktoritet som
offentliga, allmännyttiga institutioner med vissa privilegier: skattefrihet, användning
av offentliga tjänstemän för förvaltningen, avgifternas indrivning på exekutiv
väg m. m. Viktigast var, att de erhöllo monopol på byggnadsbrandförsäkringen,
var och en inom sitt område på det sätt, att det genom lag fastställdes,
att varje byggnad utan vidare skulle vara försäkrad i den offentliga anstalten,
eller så att byggnad icke fick vara försäkrad i annan anstalt. Försäkringstvånget
motsvarades å andra sidan av anstaltens skyldighet att till försäkring
antaga varje anmäld byggnad. Mot slutet av 1700-talet fanns det ett stort antal
sådana offentliga anstalter.

I Preussen reorganiserades dessa anstalter under 1800-talets förra hälft, varvid
i allmänhet försäkringstvånget borttogs — dock äro 10 av de preussiska anstalterna
alltjämt monopolanstalter — men skyldigheten för anstalterna att antaga
erbjudna risker till största delen bibehölls. Samtidigt sammanslötos flera mindre
anstalter till större. Dock finnas ännu 29 offentliga anstalter i Preussen; deras
verksamhetsområden omfatta i allmänhet en provins. Utanför Preussen finnas 21
offentliga anstalter. Flertalet av dessa äro verkliga statsanstalter, var och en
med sin stat till verksamhetsområde. Dessa statsanstalter hava monopol på byggnadsbrandförsäkring;
3 av dem driva även lösöreförsäkring, dock utan monopol.
De hava rätt att uttaga avgifter i efterskott till täckande av brist; staten har
icke iklätt sig någon garanti.

För de offentliga anstalterna anföras i bifogade tabell IV några siffror
efter Ehrenzweigs Assecurans-Jahrbuch 1912. Beloppen äro angivna i tusental
mark. I omkostnaderna ingå här även anstalternas bidrag till allmännyttiga
ändamål, främst eldsläckningsväsendet. Dessa bidrag äro mycket betydliga. Enligt
uppgift skola de uppgå i medeltal till 5 % av premierna. Sannolikt äro de
ännu större för monopolanstalterna.

2) I några av Schweiz’ kantoner finnas statsanstalter med monopol på
byggnadsbrandförsäkring. Förslag är väckt att upprätta en central statsanstalt
med monopol på lösörebrandförsäkring.

3) Genom lag av den 5 januari 1912 upprättades i Uruguay en statsförsäkringsanstalt.
Från viss tidpunkt skall denna anstalt ha monopol på bl. a.
brandförsäkring.

4) Sedan 1905 arbetar en statsbrandförsäkringsanstalt i Nya Zeeland. Den
är icke monopolanstalt, utan arbetar under konkurrens med de privata anstalterna.
Statsanstalten bestämde från början sina premier till 90 % av de premier,
som de privata bolagen förut haft. Denna nedsättning besvarades av de privata
bolagen med en stark nedsättning av premierna för vissa riskklasser. De premier,
som genom denna konkurrens bestämts, synas vara förlustbringande såväl för de
privata bolagen som för statsanstalten. De förra kunna tills vidare bära förlusten,
därför att de ha mycket stor utländsk affär och redan samlat stora
fonder. För statsanstalten är det tydligen en mycket allvarlig sak, att premierna
visa sig svagt beräknade, i synnerhet som den ännu icke samlat några
fonder.

12

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Nedanstående siffror må anföras. Beloppen äro angivna i pund sterling.

Privata bolag.

Statsanstalten.

Premier. Skadeersätt- Skadeersättningar.
mngar.

1905 ..... 494,822 322,496 16,000 3,000

1906 ..... 508,222 407,869 26,000 13,000

1907 ..... 537,076 341,444 29,000 16,000

1908 ..... 577,877 544,606 33,320 24,000

1909 .... . 596,769 415,951 41,000 23,000

2,714,766 2,032,366 145,320 79,000

= 74-9 %. = 54-4 %.

Kostnaderna i statsanstalten lära uppgå till 35 ä 40 % av premierna.

5) För Köpenhamn upprättades år 1731 en anstalt för frivillig brandförsäkring
av byggnader; år 1795 infördes försäkringstvång, som dock åter upphävdes
år 1868. För övriga danska städer upprättades år 1761 en gemensam anstalt
med monopol, vilket dock upphävdes år 1870. Båda dessa anstalter såväl
som »Landbyggningernes allmindelige Brandförsäkring» (inrättad år 1792, utan
monopol) voro tidigare ställda under offentlig förvaltning, men torde numera icke
väsentligt skilja sig från privata ömsesidiga försäkringsbolag. År 1906 bildades
en statsb rån dförsäkringsfond. Dess kapital var från början 5 null. kronor. Dess
förmögenhet förvaltas skild från statens övriga förmögenhet; räntan tillgodoföres
fonden. Fondens uppgift är att täcka inträffade brandskador å statens egendom
och att betala brandförsäkringspremierna för de farligare risker, som anses böra
vara försäkrade i privata bolag.

Fondens verksamhet synes av följande tablå. Beloppen angivas i kronor.

1906—07. 07-08. 08-09. 09-10. 10—11. 11—12.

Skadeersättningar (med avdrag
av återförsäkrade

andelar)....... 4,141 17,558 45,072 1,897 53,797 20,411

Utbetalda brandförsäkringspremier
........ 34,877 47,540 47,608 47,081 48,266 48,648

Omkostnader....... 1,833 1,246 1,429 1,327 1,406 1.473

Överskott......... 140,624 138,217 119,236 167,660 124.234 160,314

Fondens storlek var den 31 mars 1912 5,850,285 kronor.
Fondens samlade risksumma var den 31 mars

1908 ............ 305,364,000

1909 ............ 314,183,000

1910 ............ 330,384,000

1911 ............ 348,742,000

1912 ............ 366,441,000

13

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Fonden försäkrar alla statens byggnader med maskiner och fast inventarium,
skepp samt lösöre, dock icke samlingar och konstverk, krigsfartyg, krutupplag
och dylikt. Byggnaderna indelas i klasser efter byggnadssättets eldfarlighet.
För varje klass fastställes ett visst maximum för det belopp, som fonden
må hålla på en risk för egen räkning; det överskjutande skall försäkras i privata
danska bolag. Byggnad skall värderas vart 10:e år. Det departement, under
vilket byggnad eller egendom hör, skall genast efter inträffad brand värdera
skadan och anmäla, om ersättningsbeloppet bör omedelbart användas till egendomens
återställande eller om saken bör hänskjutas till Riksdagen.

6) I Norge bildades år 1767 en statsanstalt, nu benämnd Norges Brandkasse,
^ med. tvångsanslutning för alla byggnader i städer (utom Kristiania) och
med frivillig anslutning för byggnader på landet. Tvångsanslutningen upphävdes
år 1847. Samtidigt delades anstalten i två skilda avdelningar, en för städerna
och eu för landsbygden. Anstalten har skyldighet att antaga varje anmäld risk,
på få undantag när; dock icke till högre belopp på en risk än i regel 400,000
kronor. Aven brandskador, som förorsakas av krig, borgerliga oroligheter eller
uppror ersättas. Ersättningsbelopp må i regel användas endast till byggnaders
återuppförande.

Enligt lag av den 12 juni 1912 står anstalten under ledning av ett representantskap
(36 medlemmar) och en direktion (5 medlemmar). Det förra utses
av försäkringstagarna. I direktionen utser Konungen en medlem (verkställande
direktör), stortinget en och representantskapet 3 medlemmar.

Representantskapet äger bl. a. att föreslå ändringar i gällande tariff; denna
bestämmes av Konungen. Avgift erlägges i förskott. Uppstår brist täckes denna
genom uttaxering i efterskott. ^Staten har icke iklätt sig någon garanti.

Det har länge från många håll yrkats på, att anstalten skulle upptaga
även lösöreförsäkringen. Genom 1912 års lag är det nu stadgat, att Konungen
kan, efter beslut av representantskapet, och efter direktionens hörande, besluta
lösöreförsäkringens upptagande. Sker detta, skall lösöreförsäkringen bilda en
särskild avdelning inom anstalten.

Anstaltens utveckling synes av följande siffror (efter Norsk Forsikrinesaarbok
for 1911). 6

Avdelningen för städerna.

Försäkrings-

År.

summa
mill. kronor.

1901

..... 902-3

1902

..... 932-6

1903

..... 961-e

1904

..... 969-o

1905

..... 986-a

1906

..... 997-i

1907

..... 1,005-6

1908

.....1,018-4

1909

..... 1,042-3

1910

.....l,066-i

Afgifter

i förskott.

i efterskott.

2,462,567

_

2,461,316

_

2,550,962

—

2,567,970

—

2,554,475

1,584,400

2,580,961

1,540,650

2,593,699

1,518,357

2,562,273

748,997

2,523,742

—

2,570,000

—

Skadeersätt-

Behållning ( + ).

ningar.

Brist (—).

2,545,600

+ 2,675,000

2,563,097

+ 2,541,430

1,696,895

+ 3,338,380

10,980,080

— 5,176,973

1.783,500

— 3,117,786

1,353,225

— 696,056

938,222

+ 3,008,720

1,359,076

+ 4,063,458

925,662

+ 5,562,369

948,912

+ 7,200,000

14

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Avdelningen för landsbygden.

År.

Försäkrings-

Afg

i f t e r

Skadeersätt-

Brist.

summa
mill. kronor.

i förskott.

i efterskott.

ningar.

1901.....

......389

545,492

—

509,430

300,000

1902 .....

......400

561,038

—

572,335

383,379

1903 .....

......411

578,563

—

615,380

506,115

1904 .....

...... 422-s

592,975

146,104

794,095

658,086

1905 .....

......431-4

610,640

272,560

564.557

274,343

1906 .....

...... 439-2

619,159

134,123

449,074

202,945

1907 .....

...... 449-o

630,443

—

589,683

236,897

1908 .....

...... 462-7

650,936

—

609,883

272,495

1909 .....

...... 477-s

668,882

—

703,926

393,580

1910.....

685,710

—

537,349

330,000

Den 31/''ia 1911 ansvarade de båda avdelningarna för resp. 1,081 null. och
504 null. kronor, den förra avdelningens behållning var 8,600,000 kronor, den
senares brist var 600,000 kronor.

Utskottet frågar slutligen efter de erfarenheter, som kunna inhämtas från
de utländska statsanstalternas verksamhet.

De omdömen, som försäkringsinspektionen sett om statsanstalten i Nya Zeeland,
äro icke gynnsamma, men detta kan hava sin tillräckliga förklaring däri, att
den ännu varit så kort tid i verksamhet och har att kämpa med de privata
bolagens övermäktiga konkurrens. Det är omöjligt för försäkringsinspektionen att
yttra sig därom, huruvida denna anstalts inrättande varit motiverat av verkliga
missförhållanden inom brandförsäkringsväsendet och om utsikt finnes att den
skall kunna på ett verksamt sätt bidraga till brandförsäkringsväsendets sunda
utveckling.

Då i Tyskland sedan länge finnas både statsanstalter av olika typer, ömsesidiga
bolag och aktiebolag, skulle säkerligen ett studium av. det tyska brandförsäkringsväsendet
giva värdefulla lärdomar angående de olika organisationsformerna.
Då försäkringsinspektionen icke haft tillfälle till sådant studium, får
försäkringsinspektionen inskränka sig till att i korthet referera de viktigare av de
synpunkter, som under den livliga diskussionen mellan de intresserade parterna

framhållits. _

Privatförsäkringens målsmän anföra i huvudsak följande mot statsanslag -terna. De offentliga anstalter, som icke vore utrustade med monopol, visade, sig
icke billigare än de ömsesidiga bolagen. Monopolanstalterna kunde visserligen
arbeta billigare, men billigheten vunnes på bekostnad av andra, fördelar, som
privatbolagen bjödo. Ställda utanför all konkurrens, eggades nämligen monopolanstalterna
icke till att vid tariffering, försäkringsvillkorens. bestämmande och
skaderegleringar prestera det för försäkringstagarna bästa möjliga. Tarifferingen
behövde icke ske efter försäkringstekniska grunder, utan kunde bestämmas av

15

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

andra hänsyn, t. ex. fiskaliska eller politiska, och sålunda komma att orättvist
betunga vissa risklasser till förmån för andra eller pålägga försäkringstagarna
avgifter för ändamål, som borde bestridas av skattemedel. Att i regel avgifterna
endast^ på ett mycket ofullkomligt sätt avvägdes efter riskernas olika eldfarlighet
•— i åtminstone _ en av statsanstalterna sammanfördes t. o. m. alla byggnader i
samma klass — innebure en stark belastning av de bättre riskerna till förmån för
de sämre. Det medförde även den faran, att försäkringstagarnas intresse av att
vidtaga förbättringar i fråga om skyddsåtgärder mot eldfara i hög grad minskades,
efter som sådana förbättringar icke medförde motsvarande nedsättning i försäkringsavgifterna.
1 Försäkringsvillkoren anpassades icke med tillräcklig smidighet
efter de ändrade förhållanden och de nya behov, som den ekonomiska utvecklingen
medförde. Vid skadereglering voro det för försäkringstagaren av stor vikt, &att
försäkringsgivaren visade tillbörlig liberalitet; men detta vore lättare för privata
bolag än för en statsanstalt, bundna som dess representanter måste vara av givna
förordningar.2 * * *

Försäkringsinspektionen kan icke inlåta sig på frågen, i vad mån dessa
anmärkningar äro befogade. De framställas dock även av granskare, som synas
bemöda sig om opartiskhet och ingalunda äro blinda för privatförsäkringens
nackdelar.

Dessa vore, framhålles det, betingade av å ena sidan decentralisationen
och konkurrensen, å andra sidan kartellbildningen. Decentralisationen ökade antalet
tjänstemän och agenter. Konkurrensen medförde, att stora kostnader och
mycket arbete måste nedläggas på ackvisitionen, ett arbete som egentligen vore
onyttigt, eftersom allmänheten numera insåge nödvändigheten att taga brandförsäkring.
Decentralisationen fördyrade försäkringen även därigenom, att den
ökade behovet av fondbildning, i det att flera små Jrnlag behövde sammanlagt
relativt större fondbelopp än en stor statsanstalt. A andra sidan hade många
bolag, särdeles de ömsesidiga, alltför små fonder, vilket gjorde deras försäkring
mindervärdig. Aktiebolagen minskade visserligen sitt behov av fondbildning
genom återförsäkring. Men återförsäkringen fördyrade försäkringen för försåt
ringstagarna.

Kartellbildningen vore visserligen nödvändig för att förhindra, att premierna
genom deg oreglerade konkurrensen pressades ned så lågt, att en solid brandförsäkring
omöjliggjordes. Men den möjliggjorde å andra sidan även, att aktiebolagen
kunde motsätta sig även berättigade önskningar av försäkringstagare och
kunde utdela oskälig vinst åt sina aktieägare. All försäkring vore i grund och
botten ömsesidig — även i aktiebolag. Aktieägarna både tillskjutit endast aktiekapitalet,
försäkringstagarna tillsköte premier och de därav bildade fonderna.
Aktieägarna bure affärsrisken endast intill aktiekapitalets belopp, men deras rätt

1 Häremot genmäl es från andra sidan, att den offentliga försäkringen vore att föredraga fram för

den privata, därför att den förra möjliggjorde bättre samverkan mellan samhällets åtgärder för å

ena sidan brandförsäkringen, å andra sidan brandväsendet. Vad de offentliga anstalterna uträttat för

eldsläckningsväsendct och andra åtgärder mot eldsolyckor överträffade vida vad de privata bolagen gjort.

j A andra sidan framhålles den offentliga försäkringens företräde framför den privata försäkringens
just vid skaderegleringar. Den offentliga försäkringen hade mera effektiva medel att förhindra

den enskilde att tillskansa sig otillbörlig förmån. Och den enskilde visste, att hans anspråk bedömdes
av fullt opartiska domare. — Intressemotsatsen mellan den privata försäkringsanstalten och försäkringstagaren
vid skaderegleringar har väckt tanken på att alla skaderegleringar borde avgöras av statstjänstemän.

16 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

till vinst vore obegränsad. Försäkringstagarna deltoge i affärsrisken, men hade
ingen del i affärsvinsten. — Mot aktiebolagens kartellbildning vore de ömsesidiga
bolagen för svaga, när det gällde konkurrensen om de stora riskerna, därför att
de ej hade tillgång till nödig återförsäkring. Endast en statsanstalt kunde bliva
tillräckligt stark även utan återförsäkring.

Då utskottet anmodat försäkringsinspektionen att avgiva det yttrande över
motionärens yrkande och framställning, vartill försäkringsinspektionen i övrigt
kan finna anledning, vill försäkringsinspektionen, utan att ingå på någon detaljgranskning
av motionens motivering, anföra följande.

Motionären tänker sig, att statsanstalten skulle ha

1) monopol på brandförsäkring av statens egendom.

2) monopol på brandförsäkring av annan publik egendom,

3) rätt att meddela brandförsäkring av privat egendom.

Monopolet på brandförsäkring av statens egendom berör knappast de privata
bolagens intressen, eftersom staten för närvarande endast undantagsvis försäkrar
sin egendom. Såsom motionären framhåller, kan denna underlåtenhet att
försäkra medföra stora olägenheter för staten. Av denna anledning har även
statsrådet och chefen för kungi. finansdepartementet redan i december 1912 under
hand lämnat undertecknad Laurin i uppdrag att gorå en utredning av denna
fråga om ordnandet av statsegendomens brandförsäkring antingen genom avsättande
av en statsbrandförsäkringsfond eller på annat sätt.

Monopolet på brandförsäkring av annan publik egendom skulle däremot
mycket starkt ingripa på de privata bolagens område, enär denna egendom i
regel är brandförsäkrad. Det bleve sannolikt de ömsesidiga bolagen, som mest
komme att beröras av detta monopol. Dess införande synes icke kunna motiveras,
med mindre utredningen kan ådagalägga, att gynsammare villkor skulle vinnas
för det allmänna genom obligatorisk försäkring i statsanstalten än genom frivillig
försäkring i bolagen. Då dessa risker, frånsett vissa industriella inrättningar,
teatrar, o. d., äro synnerligen goda risker, torde ingen svårighet nu förefinnas att
få dem försäkrade på fördelaktiga villkor, varför den ifrågasatta utredningen
sannolikt på denna punkt skulle komma till negativt resultat.

Motionären ifrågasätter slutligen, att statsanstalten skulle . stå öppen
för enskilda personer, dock utan monopol för anstalten. Som motivering anföres:
»Brandförsäkringsaktiebolagen i vårt land ha bildat ett slags kartell.med huvudsakligt
syfte att hålla så höga premier som möjligt. Då de större industriföretagen
och lantegendomarna genom sina stora ansvarssummor och ringa antal icke
lämpligen kunna och oftast icke heller få tillhöra nuvarande ömsesidighetsbolag,
så är följden den, att de för närvarande i viss mån kunna sägas vara prisgivna
åt de stora brandförsäkringsaktiebolagens godtyckliga premiesatser. Statens anstalt
borde i främsta rummet ha till syfte sina.försäkringstagares bästa genom låga,
rättvisa, men för anstalten och vederbörlig fondbildning dock fullt tillräckliga
premier.»

Denna åsikt om aktiebolagens tariffpolitik har tidigare framförts av representanter
för industrien och föranlett försök att bilda nya ömsesidiga bolag, tillräckligt
starka att kunna försäkra även större industriella risker, försök, som dock
hittills strandat på omöjligheten att skaffa tillräckliga återförsäkringsförbindelser.

17

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Att återförsäkringsbolagen äro obenägna att träda i förbindelse med ömsesidiga
bolag, kan i vissa fall bero på, att de ömsesidiga bolagens premier äro
otillräckliga. Men i andra fall finnes ej detta skäl, utan torde obenägenheten
dikteras av; önskan att stödja aktiebolagen i deras konkurrens med de ömsesidiga
bolagen. Aterförsäkringsboiagens politik i detta avseende icke blott minskar de
ömsesidiga bolagens konkurrensförmåga i fråga om de större riskerna, utan torde
även vara en bidragande orsak till att vissa av dem hålla större belopp på en
risk för egen räkning, än som egentligen motsvarar deras tillgångar.

Även om motionärens åsikt angående aktiebolagens tariffpolitik skulle
vara riktig, synes den motivera icke upprättandet av en statsanstalt, som
konkurrerar med de privata bolagen, de ömsesidiga såväl som aktiebolagen, utan
vidtagande av åtgärder, varigenom de ömsesidiga bolagen bleve mera jämnställda
med aktiebolagen vid konkurrensen om de större riskerna.

Det är en utomordentligt vansklig sak att bedöma, om eu brandförsäkringstariff
är byggd på riktiga principer eller ej. Försäkringsinspektionen saknar den
ingående kännedom om aktiebolagens tariff och de särskilda riskernas olikheter,
som erfordras för ett omdöme om denna tariffs lämplighet. Dock håller försäkringsinspektionen
före, att så grava anmärkningar icke med fog kunna göras mot densamma,
att man icke måste anse, att tarifföreningen haft och ännu har stor betydelse
för brandförsäkringsväsendets sunda utveckling. Hade den ej funnits, skulle
visserligen, efter all sannolikhet, den oreglerade konkurrensen drivit ned premierna,
men premiebestämningen hade blivit osäkrare och godtyckligare än nu.
EU bolags erfarenhet kan icke hava den omfattning, att den därpå grundade
premiebestämningen skulle kunna taga tillbörlig hänsyn till riskernas olikhet.
Härför behöfs en sammanslutning mellan flera bolag, ju flera desto bättre. En
sådan sammanslutning är tarifföreningen och däri ligger dess betydelse. Denna
betydelse kunde, enligt försäkringsinspektionens förmenande, varit större än den
är, om nämligen tarifföreningen vinnlagt sig om att på ett rationellt sätt statistiskt
bearbeta sin erfarenhet. Detta har tarifföreningen försummat. Försäkringsinspektionen
har emellertid förliden höst till de större bolagen remitterat ett
förslag till sådan statistik. Om detta förslag genomföres, skall det åstadkomma
ett sammanförande av alla i riket arbetande brandförsäkringsbolags erfarenhet
och sålunda bereda den bredast möjligaste bas för tarifferingen. Har sådan bas
skapats, torde konkurrensen mellan bolagen, aktiebolagen och de ömsesidiga,
komma att reglera premierna mera rationellt än nu, vilket torde komma att bidraga
till att de reformer i tarifferna, som motionären önskar, så småningom
komma till stånd.

Stockholm den 18 mars lölo.

Underdånigst
P. G. Laurin.

Sixten von Friesen. Erik Martin. S. Staiil von Holstein.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 13 käft. (Nr 13.)

18

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Tat). I. Beräkning av bruttoöverskottet å den svenska brandförsäkringsrörelsen

under åren 1907—1911.

Försäk-

ringsaf-

gitter.

4 % ränta
å premie-reserven.

Summa.

Utbet.

skade-

ersätt-

ningar.

Försäk-

rings-

fondens

ökning.

För-

valtnings-

kostnader.

Brutto-

överskott.

Summa.

År 1907.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Bolag med mindre verksam-hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag....
Utländska aktiebolag . . .

1,702,250

1,967,852

3,955,713

10,246,235

2.738’l85

1,061,873

167,718

42,175

1,702.250

1,967,852

5,017,586

10,413,953

2,780,360

1,292,806

1,113,804

1,040,778

4,031.339

913,966

-6- 6,569
1.375,765
''522,296
40,909

257.255

377,489

841,652

2,364,077

544,570

152,189

483,128

1,759,391

3,496,241

1,280,915

1.702,250

1,967,852

5,017,586

10,413,953

2,780,360

Summa

År 1908.

20,610,235

1,271,766

21,882,001

8,392,693

1,932,401

4,385,043

7,171,864

21,882,001

Bolag med mindre verksam-hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag....
Utländska aktiebolag . . .

1,960,847

2,238,660

4,161,149

10,081,523

2,853,414

1,115,442

180,338

43,811

1,960,847

2,238,660

5,276,591

10,261,861

2,897,225

1,711,041

1,832,080

1,523,995

6,782,852

1,792,234

40,318

1,171,937

91,673

461)92

262.811

385,599

908,211

2,327.639

531^872

13,005
-i-19,337
1,672,448
1,059,697
527,027

1.960,847

2,238,660

5,276,591

10,261,861

2,897,225

Summa

År 1909.

21,295,593

1,339,591

22,635,184

13,642,202

1,350,020

4,416,132

3,226,830

22,635,184

Bolag med mindre verksam-hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

1,968,762

2,288,443

4,443,203

10,173,830

2,800,335

1,165,873

179,005

45,655

1,968,762

2,288,443

5,609,076

10,352,835

2,845,990

1,314,933

1,330,917

1,732.026

4,534,250

2,039,881

2.770
1,513''361
193,007
-i- 21,232

278,052

374,390

970.840

2,354,625

548,285

375,777

580,366

1,392.849

3,270.953

279,056

1,968,762

2,288,443

5,609,076

10,352,835

2,845,990

Summa

År 1910.

21,074,573

1,390,533

23,065,106

10,952,007

1,687,906

4,526,192

5,899,001

23,065,106

Bolag med mindre verksam-hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

1,905.975

2,196,548

4,576,039

10,549,321

2,860,228

1,227.027

179,603

44,805

1,905,975

2,196,548

5,803,066

10,728,924

2,905,033

1,566,174

1,495,130

1,368,537

4,414,698

1,091,749

-i- 60,616
1,035.942
359,965
23.957

310,501

392,820

1,008,946

2,442,669

659,345

29,300

369,214

2,389,641

3,511,592

1,129,982

1,905,975

2,196,548

5,803,066

10,728,924

2,905,033

Summa

År 1911.

22,088,111

1,451,435

23,539,546

9,936,288

1,350,248

4,814,2S1

7,429,729

23,539,546

Bolag med mindre verksam-hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag ....
Utländska aktiebolag . . .

2,195,388

2,523,654

4,289,847

10^676,618

2,979,128

1,265,267

185,855

45.764

2.195,388

2,523,654

5,505,114

10,862,473

3,024,892

2,161,643

1.787,599

2;048,143

7,671.870

2,209,972

9,472

881,471

253,483

47,660

322,748

426,228

1,038,389

2,474,026

690,211

~ 289,003
300,355
l,537;ill
463,094
77,149

2.195,388

2,523,654

5,505,114

10,862,473

3,024,892

Summa

Åren 1907—1911.
Bolag med mindre verksam-hetsområde ......

LäDsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

22,014,635

9,733,222

11,215,157

21,375,951

51,727,527

14,231,290

1,496,886

5,835,482

892,519

222,210

24,111,521

9,733,222

11,215,157

27,211,433

52,620,046

14,453,500

15,879,227

8,046,597
7,559,530
7,713,479
27,435,009
8,0471802

1,191,986

: 14,625
5,978,476
1,420,424
137,286

4,951,602

1,431,367

1.956,526

4,768,038

11,963,036

2,974,283

2,088,706

255.258

1,713,726

8,751,440

11,801,577

3,294,129

24,111,521

9,733,222

11,215,157

27.211,433

52,620,046

14,453,500

Summa

108,283,147

6,950,211

115,233,358

58,802,417

7,521,561

23,093,250

25,816,130

115,233,358

19

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Tal). II. Försäkrings- och återförsäkringsbelopp för vid slutet av åren
1907—1911 gällande svenska brandförsäkringar.

År 1907.

Försäkrings-belopp vid
årets slut
i 1,000-tals
kronor.

Därav åter-försäkrat.

1

‘2

Bolag med mindre verk-samhetsområde .....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

1,584,807

2,075,423

2,141,987

4,063,623

662,234

280,155

2,298,690

345,499

Summa

10,528,074

2,924 344

År 1908.

Bolag med mindre verk-samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

1,621,903

2.140,730

2,295,584

4,304,808

713,023

304,767

2,358,214

368,246

Summa

11,076,048

3,031,227

År 1909.

Bolag med mindre verk-samhetsområde ....

Länsbolag .......

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

1,697,492

2,213,176,

2,431,255

4,402,593

706.572

337.510

2,397jll0

367,311

Summa

11,451,088

3,101,931

Tab. III.

År 1910.

Försäkrings-belopp vid
årets slut
i 1,000-tals
kronor.

Därav åter-förs äkrat.

1

2

Bolag med mindre'' verk-samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

1,770,574

2.286,683

2’574,668

4,617,705

729,611

373,678

2,470,967

405,781

Summa

11,979,241

3,250,426

År 1911.

Bolag med mindre verk-samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

1,782,507

2,367,900

2,691,673

4,861,098

796,527

415,063

2,561,432

450j302

Summa

12,499,705

3,426,797

Åren 1907-1911.

Bolag med mindre verk-samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . .
Utländska aktiebolag . . .

8.457,283

ll’083,912

12,135,167

22,249,827

3,607,967

1,711,173

12,086,413

1,937,139

Summa

57,534,156

15,734,725

sid. 12—13.

Tab. IT. Offentliga brandförsäkringsanstalter i Tyskland.

(Beloppen äro angivna i tusental Mark.)

Försäkrings-, summa
vid

årets slut.

P remieinkomst.

Skade-ersätt-ningar
för egen
räkning.

Om-

kost-

nader.

Överskott

Tillgångar

vid

årets slut.

Brutto.

För egen
räkning.

på pre-mierna.

på rän-tor.

7,866,502

8,126,478

4,161,808

4,117,252

40,900,803

9,931,501

7,702

6,686

4,848

5,230

58,325

11,103

7,702

6,686

4,848

5,230

49,306

9,833

4,784

6,651

4,187

5,020

28,842

6;651

2,341

2,121

694

324

213,165
2,897

577

I-2.086

1 - 33
*-114
7,299
285

683

1,180

308

16

4,622

1,827

21,952

39.500

8;592

6,279

141,414

52,021

75,104,344

93,894

83,605 56,135 21,542

5,928

8,636

269,758

Statsanstalten i konungariket Sachsen

Statsanstalten 1 Bayern......

Statsanstalten i "Wurtemberg . . . .

Statsanstalten i Baden......

De preussiska anstalterna.....

Övriga anstalter.........

Summa

1 Brist. — 2 Inberäknat premiereservens ökniDg 269,000.

Tab. ILL. Svenska brandförsäkringsbolags överskott under åren 1907—1911 samt dess användning.

Brutto-överskott
å hela
brand-försäk-rings-rörelsen.

Återför-

säkrings-

bolagens

andel

härav

Netto-överskott
å hela
brand-försäk-rings-rörelsen.

Netto-överskott
å annan
försäk-rings-rörelse och
överskott
av räntor.

Summa

överskott.

Härav
avsätt-ning till
andra
fonder än
försäk-rings-fonder.

Utdel-ning till
aktie-ägare.

Utdel-ning till
försäk-rings-tagare.

Summan
af aktie-kapital och
andra
fonder än
försäk-ringsfonder
vid årets
början.

Summan
av kol. 6
och kol. 7
i % av
kol. 9.

Utdel-ningen
till
aktie-ägare
i % av
kol. 9.

År 1907.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

Bolag med mindre verk-samhetsområde ....

152,189

_

152,189

403,358

555,547

555,547

_

_

7,808,410

7-1

_

Länsbolag.......

483,128

—

483,128

128,505

611,633

611,633

—

—

5,359,321

11-4

—

Övriga ömsesidiga bolag .

1,759,391

190,098

1,569,293

2,121,186

3,690,479

3,119,518

—

570,961

54,631,420

5-7

—

Svenska aktiebolag . . .

5,067,043

2,816,516

2,250,527

1,052,965

3,303,492

2,131,492

1,172,000

—

21,914,316

15-1

5-3

Summa

7,461,751

3,006,614

4,455,137

3,708,014

8,161,151

6,418,190

1,172,000

570,961

89,713,467

8-5

—

År 190S.

Bolag med mindre verk-samhetsområde ....

13,005

_

-1- 13,005

431,966

418,961

418,961

_

_

8,363,957

5-o

_

Länsbolag.......

19,337

—

: 19,337

135,837

116,500

116,500

-

—

5,970,954

2-0

—

Övriga ömsesidiga bolag .

1,672,448

199,851

1,472,597

2,382,389

3,854,986

3,263,231

-

591,755

57,750,938

5-7

—

Svenska aktiebolag . . .

2,442,823

889,817

1,553,006

1,290,242

2,843,248

1,550,748

1,292,500

—

24,045,808

11-8

5-4

Summa

4,082,929

1,089,608

2,993,261

4,240,434

7,233,695

5,349,440

1,292,500

591,755

36,131,657

6-9

—

År 1909.

Bolag med mindre verk-samhetsområde ....

375,777

375,777

410,691

786,468

786,468

_

_

8,782,918

90

—

Länsbolag.......

580,366

—

580,366

125,534

705,900

705,900

—

—

5,971,841

11-8

—

Övriga ömsesidiga bolag .

1,392,849

225,023

1,167,826

2,405,825

3,573,651

2,657,381

—

916,270

61,129,782

4-3

—

Svenska aktiebolag . . .

4,696,303

2,875,221

1,821,082

1,347,623

3,168,705

1,754,205

1,414,500

—

25,596,556

12-4

5''5

Summa

7,045,295

8,100,244

3,945,051

4,289,673

8,234,724

5,903,954

1,414,500

916,270

101,481,097

7-2

—

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

År 1910.

Bolag med mindre verksamhetsområde
....

Länsbolag.......

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . •
Summa

År 1911.

Bolag med mindre verksamhetsområde
....

Länsbolag.......

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . . •
Summa

Åren 1907-1911.

Bolag med mindre verksamhetsområde
. . . .

Länsbolag.......

Övriga ömsesidiga bolag .
Svenska aktiebolag . • .

Summa

29,300

29,300

450,936

480,236

480,236

9,569,386

5-0

369,214

—

369,214

167,338

536,552

536,552

—

—

6,677,741

8-0

—

2,389,641

328,405

2,061,236

2,442,816

4,504,052

3,880,322

—

623,730

63,787,163

61

—

5,099,538

2,904,440

2,195,098

1,523,938

3,719,036

2,194,036

1,525,000

—

27,350,761

13-6

5-6

7,887,693

3,232,845

4,654,848

4,585,028

9,239,876

7,091,146

1,525,000

623,730

107,385,051

8-0

^ 289,003

-4- 289,003

468,241

179,238

179,238

10,049,622

1-8

300,355

—

300,355

158,860

459,215

459,215

—

—

7,214,293

6-4

—

1,537,111

140,741

1,396,370

2,460,103

3,856,473

3,212,192

—

644,281

67,717,448

4-7

—

1,190,619

536,383

654,236

1,845,373

2,499,609

949,109

1,550,500

_

29,544,797

85

5-2

2,739,082

077,124

3,081,958

4,932,577

0,994,535

4,799,754

1,550,500

644,281

114,526,160

5-5

255,258

255,258

2,165,192

2,420,450

2,420,450

54

1,713,726

—

1,713,726

716,074

2,429,800

2,429,800

—

—

—

7''8

—

8,751,440

1,084,118

7,667,322

11,812,319

19,479,641

16,132,644

—

3,346,997

—

5''3

—

18,496,326

10,022,377

8,473,949

7,060,141

15.534,090

8,579,590

6,954,500

—

12-1

5-4

29,216,750

11,106,495

18,110,255

21,753,726

39,863,981

29,562,484

6,954,500

3,346,997

—

7-2

—

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.