Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
1
Nr ].
Ankom til! Riksdagens kansli den 12 februari 1913, kl. 10 f. m.
-Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 1,
angående herr Henriksons i Hebcrg motion, nr 164, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utfärdande av vissa
föreskrifter i fråga om utarrendering av prästerskapets
löneboställen•.
I motion inom Andra kammaren, nr 164, har herr Henrikson i Ileberg
hemställt, att Riksdagen ville i skrivelse till Konungen anhålla om utfärdande
av lika föreskrifter, som de, vilka innehållas i den flera gånger
nämnda kungörelsen av den 15 april 1904, även beträffande de prästerskapets
löneboställen, som skola utarrenderas i enlighet med förordningen
av den 15 september 1911, och att dessa föreskrifter komma att gälla
sådana lägenhetsinnehavare, som bebo dem själva tillhöriga, före den 1
januari 1913 uppförda byggnader eller före arrendeperiodens början innehaft
torplägenheter, vilkas därå uppförda byggnader äro torparnas enskilda
egendom.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:
I kungörelse av den 15 april 1904 föreskrev Kungl. Maj:t efter Motionen.
framställning av Riksdagen, att vid upprättandet av arrendeförslag, beträffande
sådan ecklesiastikstaten anslagen egendom, som skall utarrenderas
i enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12 november 1898 och
den 11 juli 1862, undersökning skall verkställas, huruvida å egendomen
finnas några lägenhetsinnehavare, som bebo dem själva tillhöriga före den 1
januari 1904 uppförda byggnader, samt att, om så vore fallet, under vissa
förbehåll bland arrendevillkoren skulle intagas sådana bestämmelser, genom
vilka lägenhetsinnehavaren och hans hustru tillförsäkras rätt att mot utförande
av fastställd avgäld fa å lägenheten kvarbo till arrendeperiodens
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 1 käft. (Nr 1). 1
2
Andra Icamnarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
Historik.
slut, om de så länge leva och det önska. Nu har emellertid i ecklesiastik
boställsordning av den 9 december 1910 § 19 stadgats, att samtliga löneboställen,
således även de, vilka förut innehafts av prästerskapet till eget
bruk eller genom privat överenskommelse varit utarrenderade, skola på sätt
i kungl. förordningen den 15 september 1911 stadgas på arrende upplåtas.
På en del av dessa boställen, i synnerhet kyrkoherdeboställen, är förhållandet
det, att antalet lägenhetsinnehavare är vida större än å de
hemman, mensalhemman, änkesäten o. s. v., vilka kungörelsen av den
15 april 1904 avser. Jag känner tvenne dylika kyrkoherdeboställen i
min hemtrakt, å vilka antalet lägenhetsinnehavare uppgår till 5 å vartdera.
Det synes vara tydligt, att nyssnämnda kungl. kungörelse icke är i dessa
fall tillämplig och alltså icke bereder dem något skydd eller lämnar dem
utsikt till tryggad besittningsrätt, då däri endast talas om hemman, som
äro utarrenderade i enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12
november 1858 och den 11 juli 1862. Men även om den vore tillämplig
på nämnda löneboställen, så vore i somliga fall därmed intet vunnet,
då flera av dessa lägenhetsinnehavare tillträtt sina lägenheter efter den
1 januari 1904. De hava visserligen icke heller hittills haft någon
tryggad besittningsrätt, då denna alltid kunde anses vara beroende av
ombyte av boställshavare, men i regeln har det dock varit så, att eu efterträdare
icke gjort ändring i de av företrädaren bestämda villkoren för
lägenhetens upplåtande, om icke för annat, så dock för att undvika den
förargelse, som det skulle åstadkomma i församlingen, om han med hårdhet
behandlade dessa ringa lottade och obemedlade människor. Då nu
emellertid boställena komma att iunekavas av arrendatorer, som alls icke
äro eller åtminstone icke behöva vara bundna av dylika hänsyn, så kunna
dessa antingen pålägga lägenhetsinnehavarna oskäliga och okontrollerade
avgälder eller ock bjuda dem att taga sina hus och flytta dem till annan
mark samt, därest detta underlåtes, begära vräkningsdom på dem. Det
inses lätt, i vilken svår ställning därigenom de nämnda lägenhetsinnehavarna
skulle komma, vilka offrat sin sista styver eller iklätt sig en
förhållandevis betydlig skuld för att bereda sig tak över huvudet eller
skaffa sig en nödtorftig bärgning på ett litet torp, men nu äventyra att
få gå ifrån alltsamman, så framt de icke vilja underkasta sig de hårda
villkor, som den nye boställshavaren kan finna för gott att föreskriva dem.
Gällande bestämmelser angående besittningsrätten för innehavare av
lägenheter å prästerskapets löningshemman hava tillkommit med anledning
av Riksdagens skrivelse den 26 april 1902.
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 3
I motion inom Första kammaren vid 1902 års riksdag hemställdes, 1902 års
att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande huruvida några åtgärder riksdag.
kunna vidtagas för att bereda tryggad besittningsrätt åt innehavare av
vissa å de åt prästerskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman befintliga
lägenheter.
Första kammarens andra tillfälliga utskott, som tillstyrkte motionen,
anförde i sin motivering, att i gällande författningar angående utarrendering
av till prästerskapet anslagen jord ingenting säges om möjliga lägenhetsinnehavares
rättigheter. Någon uppgift å antalet lägenheter, som finnes
å annex-, mensal- och stomhemman, hade utskottet ej kunnat erhålla,
men dessa hemmans sammanlagda avkastning uppgavs till nära 450,000
kronor, förutom cirka 100,000 kronor i avgälder för lägenheter, genom
Kungl. Maj:ts beslut för alltid avsöndrade till skolor, kyrkogårdar etc.
eller genom kammarkollegii beslut upplåtna på viss tid till byggnadstomter
vid stationer in. m., till odlingslägenheter etc.
Sedan utskottet redogjort för de bestämmelser, som gälla lägenhetsinnehavare
å kronans egendomar, hemställde utskottet, att, då det icke
torde finnas skäl för att lägenhetsinnehavare å till prästerskapet anslagen,
icke i förening med bostadsboställe brukad, utan på längre tid utarrenderad
jord äro i samma och sämre ställning än dylika å kronans utarrenderade
egendomar, och då för dessa senare på grund av Riksdagens anhållan
utfärdade föreskrifter i tillämpliga delar kunna även med avseende
på förstnämnda jord användas, Första kammaren måtte bifalla motionen.
Sedan Första kammaren fattat beslut i enlighet med sitt utskotts hemställan
och Andra kammarens tredje tillfälliga utskott ävenledes tillstyrkt
motionen, blev densamma bifallen jämväl av Andra kammaren.
Med anledning av Riksdagens skrivelse utfärdades den 15 april 1904, Kungl. kunsedan
kammarkollegium, Konungens befallningshavande i länen och dom- görelsen den
kapitlen samt övriga vederbörande blivit hörda, kungl. kungörelse angå- 15aprill904.
ende beredande av tryggad besittningsrätt åt innehavare av vissa lägenheter
å prästerskapets löningshemman.
I denna kungörelse förklaras, att vid upprättandet av arrendeförslag
beträffande sådan ecklesiastikstaten anslagen egendom, som skall genom
Konungens befallningskavandes och vederbörande domkapitels försorg i
enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12 november 1858 och
den 11 juli 1862 utarrenderas, förrättningsmännen skola verkställa undersökning,
huruvida å egendomen finnas några lägenhetsinnehavare, som
bebo dem själva tillhöriga, före den 1 januari 1904 uppförda byggnader,
4
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
samt i sådant fall ej mindre avgiva .yttrande, huruvida lägenhetsinnehavaren
må kunna utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas,
än även för lägenheten föreslå lämplig avgäld.
Därjämte förordnas, att Konungens befallningshavande och domkapitlet,
därest de vid prövning av arrendeförslaget finna sådan lägenhetsinnehavare
kunna utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas,
skola äga bland arrendevillkoren intaga sådana bestämmelser, genom vilka
lägenketsinnehavaren och hans hustru förbehålles att mot utgörande till
arrendator^ av avgäld, som i sammanhang härmed skall fastställas av
Konungens befallningshavande och domkapitlet, kvarbo å lägenheten till
arrendeperiodens slut, om de så länge leva samt Konungens befallningshavande
och domkapitlet ej under arrendetiden på grund av deras uppförande
eller underlåtenhet att utgöra avgälden finna anledning dem genom
uppsägning från lägenheten skilja, ävensom att Konungens befallningshavande
och domkapitlet jämväl skola äga att beträffande sådan före den
1 januari 1904 tillkommen lägenhet, vilken anses för egendomen, varå
den finnes, medföra väsentligt gagn, meddela så beskaffat stadgande, att
lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens utgång göres oberoende av
innehavarens frånfälle eller lägenhetens överlåtande på annan person.
Ecklesiastik
boställsordning
den 9
december
wto
I den av Ivungl. Maj:t den 9 dec. 1910 utfärdade ecklesiastika boställsordning
föreskrives, att till boställen i denna förordning räknas all
den fasta egendom, som är anslagen till bostad eller avlöning åt prästerskapet
i territoriella församlingar, jämväl sådan, som användes till prästänkesäte,
eller vars avkomst ingår till prästerlig löneregleringsfond. Boställe,
som är avsett till löntagares bostad, kallas prästgård, annat boställe
benämnes löneboställe. Till prästgård skall icke höra annan jord än tomt
och erforderligt område till trädgård. Löneboställena skola upplåtas pa
arrende.
Kungl. för■ Angående utarrendering av prästerskapets löneboställen lämnas sär
ordningen
s]-pc|a bestämmelser i kungl förordningen den 15 september 1911. Häri
denh15 föreskrives, att prästerskapets löneboställen, med undantag av därtill
tern er .11. hörande skog8_ och hagmark, som jämlikt vad särskilt är stadgat skall stå
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, skola upplåtas på
arrende i enlighet med i förordningen meddelade särskilda föreskrifter.
Beträffande lägenhetsinnehavare å löneboställen föreskrives i förordningen:
Vid uttarrendering av löneboställe i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning skall iakttagas vad i kungl. kungörelsen angående
Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr l.
beredande av .tryggad besittningsrätt åt innehavare av vissa lägenheter å
prästerskapets löningshemman den 15 april 1904 stadgas beträffande sådana
lägenhetsinnehavare, som bebo dem själva tillhöriga, före den 1 januari
1904 uppförda byggnader.
_ Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, är det ena av
motionärens önskemål, nämligen att föreskrifterna i kung!, kungörelsen den
15 april 1904 skola utsträckas att gälla även beträffande de prästerskapets
löneboställen, som skola utarrenderas i enlighet med kungl. förordningen
den 15 september 1911, redan förverkligat. Sistnämnda kungl.
förordning innehaller just den föreskrift beträffande lägenhetsinnehavarna,
som motionären begärt.
Motionären yrkar emellertid dessutom, att den i viss mån tryggade
besittningsrätten måtte utsträckas till dem, som bebo dem själva tillhöriga
efter den 1 januari 1904 men före den 1 januari 1913 uppförda byggnader.
Sistnämnda lägenhetsinnehavares ställning torde visserligen, enligt vad
utskottet inhämtat, komma att bliva föremål för behandling av den av
Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 tillsatta kronolägenhetskommissionen.
Innan bestämmelser rörande dessa lägenhetsinnehavares besittningsförhållanden
kunna bliva antagna, är dock ett måhända avsevärt dröjsmål oundvikligt.
Kronolägenhetskommissionen torde, enligt vad utskottet erfarit, först
om något år kunna framlägga förslag till hithörande ärendens ordnande i
hela deras omfattning. Under väntetiden kan ställningen för de lägenhetsinnehavare,
som uppfört sina byggnader efter den 1 januari 1904, bliva
synnerligen svår, då arrendatorerna äro oförhindrade att låta vräka dem
eller av dem utkräva oskäliga avgälder.
Det synes därför utskottet vara önskvärt, att ifrågavarande lägenhetsinnehavares
ställning provisoriskt tryggas i avvaktan på en allmän lagstiftning
rörande hithörande frågor. Ett sådant provisorium bör icke
kunna föregripa denna allmänna lagstiftning, då här endast avses, att vissa
redan nu gällande föreskrifter utsträckas att omfatta vissa smärre grupper
av lägenhetsinnehavare, som under nuvarande förhållanden icke med någon
trygghet kunna bebo sina lägenheter.
Ett dylikt utsträckande kan däremot icke gärna ske beträffande de
av motionären nämnda torplägenheterna, da dessa icke äro nämnda i kungl.
kungörelsen den 15 april 1904. Utfärdande av de lika föreskrifter för
i senare tid tillkomna torplägenheter, som motionären begär, torde sålunda
icke kunna äga rum.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 1 häft. (Nr 1).
Utskottets
yttrande.
2
6
Andra lammarens fjärde tillfälliga ntslotls utlåtande Nr 1.
Utanför de nu ifrågavarande föreskrifternas räckvidd komma även
alla de lägenhetsinnehavare, som bebo lägenheter å till boställena hörande
skogs- och hagmark, och för vilka behovet av mera tryggade besittningsförhållanden
är ej mindre stort. Enligt 1 § i kung! förordningen den 15
september 1911 är nämligen boställenas skogs- och hagmark undantagen
från förordningens bestämmelser och ställd under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning.
Då de första nya löneregleringarna för prästerskapet infalla redan år
1914, böra föreskrifter i av utskottet angiven riktning utfärdas snarast
möjligt.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet med anledning av
herr Henriksons i Heberg förevarande motion hemställa,
att Andra kammaren ville för sin del besluta, det
Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att de föreskrifter i kungl. kungörelsen den 15 april
1904 angående beredande av tryggad besittningsrätt
åt innehavare av vissa lägenheter å prästerskapets
löningskemman, som enligt kungl. förordningen den 15
september 1911 skola iakttagas vid utarrendering av
ecklesiastika löneboställen, måtte utsträckas att gälla
sådana lägenhetsinnehavare å dessa boställen, som bebo
dem själva tillhöriga, före den 1 januari 1913 uppförda
byggnader.
Stockholm den 11 februari 1913.
På utskottets vägnar:
RICHARD SANDLER.
Det skulle här antecknas, att herrar Olsson i Åsen och Westhinä icke
deltagit i detta ärendes handläggning inom utskottet.
Stockholm O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1913.