Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till Kiksdagens kansli den 19 april 1913 kl. 2 e. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 9, i an
o
ledning
av herr Åkerlunds m. fl. motion, nr 101, om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående undersökning rörande
reglering av Mälarens vattenstånd genom en kanal
frän Bällstaviken till Brunnsviken.
o
Uti en inom Andra kammaren av herr Åkerlund in. fl. avgiven, till
dess tredje tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 101, hemställa motionärerna,
att Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om åtgärder för undersökning, huruvida och till vilken grad en reglering
av Mälarens vattenstånd med teknisk och ekonomisk fördel skulle kunna
åstadkommas genom en avlopps- och industrikanal av lämpliga dimensioner
från Bällstaviken invid Sundbyberg genom Lötsjön och Råstasjön fram
till Brunnsviken samt genom en utvidgning av utloppet härifrån och till
Lilla Värtan.
Till stöd för berörda hemställan anföra motionärerna följande:
»Efter att hava framhållit att tanken på att utnyttja Södertälje kanal
för reglering av Mälarens vattenstånd hade måst övergivas, yttrar vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen på sid. 6 i sitt tryckta utlåtande om Mälarens
reglering, daterat den 18 maj 1908, följande: ''Förslagsställaren har också
ansett, att några andra utlopp från Mälaren än de nuvarande genom Korrock
Söderström samt ett eventuellt nytt utlopp genom Arstaviken och
Hammarbysjön näppeligen lära kunna ifrågasättas.’
Det är tydligen av detta skäl, som det tills dato föreliggande officiella
förslaget till Mälarens reglering uteslutande grundar sig på vattenståndets
reglering genom avlopps- och dammbyggnader vid Norr- och Söderström
samt genom den ifrågasatta s. k. Hammarbyleden.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 3 avd. 9 käft. (Nr 9.) 1
Motionen.
2
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
Emellertid har sedermera på flera håll den uppfattningen allt mera
rotfästat sig, att en kanal, framdragen från övre delen av Bällstaviken
genom Lötsjön och Råstasjön fram till Brunnsviken, från vilken sistnämnda
vik ett vidgat utlopp borde anordnas ut till Lilla Värtan, skulle vara ägnad
att i hög grad befordra möjligheten av Mälarregleringens tekniska och
ekonomiska utförande.
För denna kanal föreligger, såsom från 1909 års riksdag är bekant,
ett livligt intresse inom Sundbybergs köping och närgränsande samhällen
med anledning av dessa samhällens sanitära behov att erhålla omsättning
av Bällstavikens och Ulvsund asjöns under nuvarande förhållanden stillastående
och osunda vattenmassor. Den måttstock, efter vilken företaget
genom dessa samhällens åtgöranden skulle kunna bringas till stånd, vore
dock icke av tillräckliga dimensioner för att kunna i väsentlig mån inverka
på frågan om regleringen av Mälarens vattenstånd. Önskvärdheten
av att nämnda kanalföretag komme till utförande med större dimensioner
är dock påtaglig, vilket inses av följande omständigheter.
På nyss omnämnda sida 6 i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande
fram hålles visserligen, att det ur byggnadssynpunkt ej möter några
större svårigheter att med de av styrelsen föreslagna utvägarna genomföra
vattenståndsregleringen. ''Däremot’, säger styrelsen, ''möter en oundviklig
och väsentlig svårighet däruti, att den vid vissa tider betydligt ökade avrinningen
ur Mälaren måste komma att medföra förändringar av strömförhållandena
i hamnar och sjötrafikleder inom Stockholm.’ Det framgår
av utredningen i dess helhet, att allvarliga olägenheter av dylik beskaffenhet
komma att kvarstå, huru än regleringen i detalj tänkes anordnas, baserad
på den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag gjorda förutsättningen
i fråga om vattenutlopp allenast genom Norr- och Söderström samt
genom Hammarbyleden.
Anledningen till dessa svårigheter lär väsentligen vara den, att den
avtappning, som anses möjlig genom Hammarbyleden, är alltför ringa i
förhållande till de vattenmassor, som vid högvatten böra avledas, vadan
alltså anordningar måste vidtagas för att genomsläppa så stora vattenmängder
genom Norr- och Söderström, att strömförhållandena inom Stockholms
nuvarande hamnområde väsentligen försvåras. Det torde vara uppenbart,
att dessa olägenheter skulle komma att försvinna i och med att en
betydande del av Mälarens vattenmassor avbördas medelst en kanal av
tillräckliga dimensioner mellan Bällstaviken och Brunnsviken i förening
med vidgning av utloppet från Brunnsviken till Lilla Värtan.
Samtidigt som sagda kanal komme att praktiskt och tekniskt underlätta
Mälarens reglering, komme den även att bespara ansenliga delar av
3
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
de kostnader, vilka eljest finge nedläggas för särdeles vidlyftiga och dyrbara
regleringsanordningar i Norrström och Söderström. Därjämte är att
märka, att medan kostnaderna för sistnämnda regleringsanordningar skulle
komma att representera rena utlägg, utan annan vinst än den av vattenståndets
reglering, så bleve de kostnader, vilka i stället eventuellt komme
att nedläggas på den ifrågavarande kanalen, även på annat sätt fruktbärande,
nämligen av den grund, att de mestadels låglänta och jämna markområden,
vilka kanalsträckningen genomlöper och vilka till största delen
ägas av statsverket, göras tillgängliga för sjöfart, åtminstone med icke
mastade fartyg. Då dessa markområden dessutom äro lätt tillgängliga med
järnvägsspår från norra stambanan, så komme härstädes synnerligen välbelägna
och lämpliga industritomter att uppstå, varigenom värdet av statens
ifrågavarande markområden komme att i hög grad förökas.
Samtidigt härmed må erinras om Riksdagens beslut av den 26 april
1911 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om försäljning
av vissa delar av det s. k. Järvafältet invid Stockholm in. in.
Detta beslut avsåg visserligen de öster om järnvägen belägna delarna av
nämnda fält, men lärer väl hinder icke möta för Kungl. Maj:t att låta
den sålunda begärda utredningen även omfatta lämpliga delar väster om
järnvägen, mellan den söder om Järva västerut fortlöpande landsvägen och
Råstasjön.»
Vid 1912 års riksdag väcktes inom Andra kammaren en motion,
varuti gjordes samma hemställan som i den förevarande motionen. Andra
kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket densamma hänvisades, av-''
gav då följande utlåtande:
»Frågan om reglering av Mälarens vattenstånd har flera gånger varit
föremål för Riksdagens behandling. Vid 1878 års riksdag föreslogo åtskilliga
motionärer i såväl Första som Andra kammaren, att Riksdagen
skulle hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
samt för nästa Riksdag framlägga förslag till åstadkommande av ett nytt
och tillfyllestgörande utlopp för Mälarens vatten, och begärdes att för ändamålet
10,000 kronor måtte ställas till Kungl. Maj:ts disposition. Statsutskottet
fann det av motionärerna avsedda syftet förtjäna uppmärksamhet,
men ansåg sig ej kunna tillstyrka Kungl. Maj:t att bifalla motionen, då
någon Riksdagens anhållan i förevarande avseende ej vore behövlig och i
följd därav ej heller lämplig, enär Kungl. Maj:t torde, om Kung]. Maj:t
därtill funne skäl, förordna om den ifrågasatta undersökningens verkställande
genom vederbörande ämbetsmyndighet.
Frågans
behandling
id 1912 års
riksdag.
4
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
Sedan frågan fallit vid nämnda riksdag, återupptogs densamma år
1882, då det i en motion föreslogs, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t
anhålla om undersökning om och beräkning av kostnaderna för beredande
av tilloppet motsvarande avlopp för Mälarens vatten samt till bestridande
av kostnaderna för denna undersökning anslå 5,000 kronor. Statsutskottet
ville visserligen ej förneka, att ju icke den av motionären omförmälda
frågan med skäl måste anses vara av framstående vikt, men saknade tillfälle
att i det skick, vari frågan då förelåge, bedöma, huruvida densamma
även vore av beskaffenhet att påkalla åtgärder från statens sida. Riksdagens
beslut utföll i överensstämmelse med utskottets hemställan.
Vid 1900 års riksdag framfördes frågan ånyo, då en motionär påyrkade,
att Riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t i sammanhang med en då föreslagen undersökning av ombyggnad
av segelleden genom Mälaren låta verkställa undersökning samt upprätta
plan och kostnadsförslag för en reglering av Mälarens vattenstånd i
syfte att hålla vattnet i nämnda sjö såvitt möjligt i en konstant nivå närmast
överensstämmande med dess medelvattenstånd samt för nämnda ändamål
bevilja ett anslag av 10,000 kronor. Förslaget blev, ehuru med välvillig
motivering, avstyrkt av statsutskottet, vars hemställan av båda kamrarna
bifölls.
Med föranledande av vad som förekommit vid behandling av denna
motion anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 8
mars 1901, efter inhämtande av styrelsens yttrande, att draga försorg om
verkställande av undersökningar i avseende på reglering av vattenståndet
i Mälaren. Resultatet av de på grund härav företagna undersökningarna
föreligger i ett den 8 maj 1908 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgivet
utlåtande över förslag till reglering av Mälarens vattenstånd och
upprensning av dess farvatten.
Enligt detta förslag skulle en reglering av Mälaren åstadkommas dels
genom sänkning av högvattenytan på det sätt att utloppen vidgades, så
att större vattenmassor kunde avbördas per tidsenhet, och dels genom lågvattenytans
höjande, vilket förutsatte uppdämningsanordningar, varigenom
den avrinnande vattenmängden bleve mindre.
För närvarande uppgår den största avrinningen till 535 kubikmeter
i sekunden, därav genom Norrströms båda grenar 455 kubikmeter och
genom Söderström 80 kubikmeter per sekund.
Efter den föreslagna regleringens utförande beräknades den största
avrinningen komma att utgöra genom Norrströms båda grenar 395 kubikmeter,
genom Söderström 330 kubikmeter samt genom ett nytt utlopp
vid Skanstull 75 kubikmeter eller sammanlagt 800 kubikmeter per sekund.
5
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
I avseende på betydelsen av en reglering av Mälarens vattenstånd i
enlighet med här omförmälda förslag framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bland annat, att strandägarna kring Mälaren skulle hava gagn
av regleringen därigenom, att de erhölle en väsentlig sänkning av högvattenståndet
samt pålitligare vattenförhållanden med därav följande stor
ökning i värdet av deras till cirka 12,000 hektar uppgående vattenskadade
mark — jordförbättringen värderas till ett belopp mellan 2,5 och 5 millioner
kronor — och att minskningen i vattenvariationerna skulle förbättra
de sanitära förhållanden kring sjön. Vidare skulle sjöfarten på Mälaren
hava gagn av regleringen därigenom, att den skulle underlättas och förbättras
genom det höjda lågvattenståndet och att minsta vattendjupet i
hamnarna vid Mälaren ökades genom lågvattenståndets höjning. Slutligen
bleve regleringen till gagn för Stockholms stad därigenom, att översvämningar
av låga kajer förekommes, att minskningen av vattenvariationen
underlättade rörelsen vid stadens mälarhamnar, att uppsjöperiodernas varaktighet
skulle minskas från nuvarande cirka 6,5 % till cirka 4,4 % av
tiden samt att genom lågvattenståndets höjning befintliga trävirkesrust
under byggnadsverk vid stadens mälarstränder skulle bättre skyddas och
nya rust behöva läggas mindre djupt.
Då emellertid, efter vad ovan framhållits, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag den nu till 80 kubikmeter i sekunden uppgående
avrinningen genom Söderström skulle ökas till 330 kubikmeter,
komme detta att i så hög grad öka strömsättningen i stadsgårdshamnen,
att man ansett fara för sjöfarten härigenom kunna uppstå. För att undgå
denna olägenhet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, att vattenströmmen
skulle utledas i Saltsjön genom tubanordningar på stort djup
under vattenytan. Icke desto mindre torde det kunna ifrågasättas, huruvida
risken för sjöfarten härigenom blir avvärjd.
Vad angår det i herr Åkerlunds in. fl. motion framburna förslaget
om vidtagande av åtgärder för en undersökning, i vad mån en reglering
av Mälaren kunde åstadkommas genom ett kanalföretag från Bällstaviken
till Brunnsviken, så har detta projekt uppkommit ur ett behov för Sundbybergs
köping och närgränsande samhällen att i sanitärt syfte åstadkomma
en ström av friskt mälarvatten genom de under nuvarande förhållanden
stillastående och osunda vattenmassorna i Ulvsundasjön, Bällstaviken, Lötoch
Råstasjöarna samt Järvaån. Att detta är den ifrågasatta kanalens
grundläggande ändamål framgår av eu av ortsbefolkningen till statsutskottet
vid 1909 års riksdag avlåten skrivelse — föranledd av ett då framlagt
förslag om en driftbangårds förläggande norr om Hagalund i sådant läge,
att densamma skulle komma att bli till hinder för kanalföretagets ut
-
6
Utskottet.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
utförande — och det erhåller sin bekräftelse genom en underdånig skrivelse
till Konungen av den 27 mars 1912 från Sundbybergs kanalkommitterade.
Vid sidan av detta lokala intresse står emellertid det gagn, som den
ifrågasatta kanalen, utförd i härför lämpliga dimensioner med en beräknad
avrinning av cirka 100—200 kubikmeter i sekunden, kan få för Mälarens
reglering. Mälarens stora och invecklade vattensystem försvårar givetvis
utförandet av dess ifrågasatta reglering genom ett enda avlopp — enligt
ovan omförmälda förslag det vid Stockholm. Aven erbjuder den föreslagna
stora avtappningen genom Söderström så stora tekniska vanskligheter
och dyrbara anordningar, att skäl kunna anses föreligga att tillse,
huruvida de möjligen kunna undvikas.
En sådan möjlighet synes det ej uteslutet att den av motionären
föreslagna kanalen kan erbjuda, och då staten redan upptagit frågan om
Mälarens reglering till utredning utan att därigenom för sin del binda
sig1 för några med regleringens utförande förenade kostnader, anser utskottet
skäl föreligga för staten att taga under övervägande den nu föreslagna
kanalens användning i och för Mälarens reglering.
Även torde statens egenskap av markägare vid kanalen vara en anledning
för staten att intressera sig för företaget.
På grund härav hemställer utskottet, att Andra kammaren för sin
del ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t, vid den vidare utredning och behandling av frågan om Mälarens
reglering, som genom statsmakternas åtgöranden kunna ifrågakomma,
täcktes taga i övervägande, i vad mån denna reglering med teknisk och
ekonomisk fördel skulle kunna befordras även genom en avlopps- och
industrikanal från Bällstaviken genom Lötsjön och Råstasjön till Brunnsviken
samt genom utvidgning av utloppet från denna sistnämnda vik till
Lilla Värtan.»
Denna hemställan blev av Andra kammaren den 24 maj bifallen.
På grund av den långt framskridna tiden på riksdagen blev emellertid
ärendet ej av Första kammaren underkastad någon realbehandling, och
frågan föll således vid 1912 års riksdag.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens av utskottet infordrade utlåtande
(se bil. 1) kan Mälarens regleringsfråga, åtminstone i av förslagsställarne
tänkt utsträckning, icke lösas genom kanalen Bällstaviken—Brunnsviken.
Styrelsens huvudsakliga skäl för denna uppfattning är, att i för
-
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
7
hållande till den nytta i regleringsavseende, som med kanalen kan åstadkommas,
denna kommer att draga större kostnader än de av styrelsen
föreslagna regieringsanordningarna i Stockholms ström.
De kostnadsberäkningar, som ligga till grund för styrelsens uppfattning,
äro utförda av distriktschefen i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet
major Enblom och återfinnas i hans utlåtande (se bil. 4).
Major Enblom säger emellertid själv, att de av honom anförda siffrorna ej
kunna göra anspråk på någon större tillförlitlighet, utan att det, för att
åstadkomma en sådan tillförlitlighet, tarvas ingående undersökningar samt
upprättande av ritningar och kostnadsberäkningar för kanaler med olika
storlekar.
Det synes därför icke utskottet välbetänkt att med stöd av siffror,
vilka av den, som verkställt utredningen, angivas som ej med säkerhet
tillförlitliga, helt avvisa tanken på den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för andra ändamål varmt förordade kanalens utnyttjande för
Mälarens reglering. Detta så mycket mer som frågan om Mälarens reglering
kan tänkas när som helst bliva aktuell genom en snart förestående
ombyggnad av Södertälje kanal. Att vid en då nödvändig behandling av
Mälarens regleringsfråga i dess helhet även till grundlig prövning upptaga
möjligheten av Bällsta—Brunnsvikskanalens utnyttjande för ändamålet, finner
utskottet lämpligt. Detta icke minst på grund av önskvärdheten att
erhålla en bestämd plan för kanalen, varigenom nödig hänsyn vid statens
järnvägars anläggningar vid Frösunda kan tagas till frågan om kanalföretaget.
Visserligen torde gjorda undersökningar enligt bifogade bilagor giva
vid handen, att järnvägsanläggningarna vid Frösunda ej erbjuda några
oöverkomliga svårigheter för framdragandet av en fullt användbar trafikkanal
mellan Bällsta- och Brunnsviken även efter utförandet av nu planerade
arbeten därstädes, men i varje fall torde det för de pågående arbetena
vara synnerligen fördelaktigt att erhålla en fastställd plan för den
blivande kanalen, varigenom en del kostnader för senare nödvändiga förändringar
böra kunna undvikas.
Med stöd av vad här anförts och under hänvisning till Andra kammarens
förra året i frågan fattade beslut, får utskottet hemställa,
o
att Andra kammaren med anledning av herr Åkerlunds
m. fl. motion, nr 101, för sin del ville besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t,
vid den vidare utredning och behandling av frågan om
Mälarens reglering, som genom statsmakternas åtgöran
-
8
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
den kunna ifrågakomma, täcktes taga i övervägande, i
vad mån denna reglering med teknisk och ekonomisk
fördel skulle kunna befordras även genom en avloppsoch
industrikanal från Bällstaviken genom Lötsjön och
Råstasjön till Brunnsviken samt genom utvidgning av
utloppet från denna sistnämnda vik till Lilla Vårtan.
Stockholm den 15 april 1913.
På utskottets vägnar
AXEL von SNEIDERN.
Vid detta ärendes slutbehandling inom utskottet härå närvarit herrar: von Sneidern,
Winberg, Modig, Jönsson i Boa, von Hofsten, Hage, Svensson i Betingetorp, Sävström, Wedin
och Kahlström.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
9
Bilaga 1.
Till Konungen.
I skrivelse av den 21 februari innevarande år har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
järnvägsstyrelsen att skyndsamt inkomma med ett av Riksdagens andra
kammares tredje tillfälliga utskott genom skrivelse av den 19 februari 1913 till
statsrådet Bror Petrén begärt utlåtande rörande de förändringar av statens järnvägars
planerade och delvis utförda driftbangård norr om Hagalund, som skulle
erfordras för att möjliggöra anläggandet av en projekterad kanal från Bällstaviken
till Brunnsviken.
De uppgifter, utskottet härvid förklarat sig önska erhålla, äro
dels å de förändringar av drift bangården och därmed förenade kostnader,
som erfordras,
a) vid en förutsatt fri höjd för kanalen under de korsande järnvägsbroarna
av 5-0 meter,
b) vid en förutsatt fri höjd för kanalen under de korsande järnvägsbroarna
av 4-0 meter, samt
dels huruvida vid 4‘0 meters höjdläge nödiga förändringar kunna begränsas
till allenast spårens höjande vid broarna med bibehållande av den
gjorda plan- och grundläggningen för vagn- och lokomotivstallar.
Med anledning härav får järnvägsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Såsom framgår av vidlagda plan för utförande av de driftbangårdsanläggningar
vid Frösunda, vartill Riksdagen åren 1909 och 1911 beviljat medel, bangårdsbyråns
ritning litt. Sthlm nr 166 a (bilaga A), har räls underkant för bangårdens
spårsystem förlagts till en höjd av + 8''6 meter över slusströskeln i Stockholm
å platsen för den tilltänkta kanalens korsande av bangårdsområdet. Likaså
hava vagn- och lokomotivstallsanläggningarna erhållit samma höjdläge. Av de
sålunda till utförande fastställda anordningarna hava hittills följande arbeten blivit
verkställda, nämligen anordnande av håll- och lastplats vid Hagalund, utläggning
av uppställningsspår för persontågsätt, planering och schaktning för vagnoch
lokomotivstallsanläggningarna ävensom grundläggning för vagnstallet för en
sammanlagd kostnad av 736,000 kronor. De hittills utförda spåranordningarna
äro angivna med röda linjer å ritningen.
För den ifrågasatta kanalen från Bällstaviken till Brunnsviken har föreslagits
en bottenbredd av 24 meter i bergskärning, och skulle sålunda denna bredd även
erfordras för de järnvägsbroar, under vilka kanalen måste framgå vid korsandet
av statens järnvägars bangårdsområde vid Frösunda. Då växlingsrörelser komma
att försiggå över dessa broar, såsom belägna inom bangårdens spårsystem, kan
härvid icke tillåtas, att brokonstruktionerna utföras med reglarna liggande över
spårplanet och mellan de olika spåren, utan erfordras med nödvändighet hela brokonstruktionens
förläggande under spårplanet. Vid sådan anordning kan emellertid
icke ifrågasättas att utföra broarna för angivna bredd i ett enda spann, då
den erforderliga konstruktionshöjden härvid bleve alltför stor, utan har järnvägs
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 3 avd. 9 käft. (Nr 9.) 2
10 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
styrelsen utgått från, att de måste utföras med mellanstöd ocli i tvenne spann om
12-0 meter vardera, varigenom konstruktionshöjden kan inskränkas till 0’9 meter.
Yad angår de önskade fria höjderna om 5 ä 4 meter för kanalen under de
korsande järnvägsbroarna, så framgår det ej av utskottets skrivelse till vilket
köjdläge å vattenytan desamma skola hänföras. De av Sundbybergs köping utsedda
s. k. kanalkommitterade hava emellertid i en år 1912 utgiven broschyr rörande
frågan om anordnandet av en kanal Bällstaviken—Brunnsviken framhållit
behovet av 5 meters fri höjd under broarna över högsta förekommande vattenyta.
Med hänsyn härtill ävensom till att enligt planen för den föreslagna kanalen
en eventuellt behövlig slussanordning angives skola komma till stånd väster
om området för Frösunda driftbangård, vadan sålunda den i Saltsjön rådande
vattenhöjden blir bestämmande för vattenytan i kanalen å här ifrågavarande plats,
har järnvägsstyrelsen vid verkställandet av den anbefallda utredningen förutsatt,
att ovannämnda fria höjder avse högsta vattenyta i saltsjön, vilken uppgår till
+ 4’7 5 över Stockholms slusströskel.
För erhållande av de ifrågasatta fria höjderna under broarna erfordras, att
de kanalsträckningen korsande spåren förläggas i högre lägen, än vad styrelsen vid
fastställandet av planen för driftbangårdsanläggningarna avsett. En sådan höjnings
utjämnande åt ömse sidor kan emellertid icke tänkas ske medelst starka
lutningar, utan måste härvid endast svaga lutningar komma till användning, på
det att bangården skall bliva för sitt ändamål användbar. Härjämte måste iakttagas,
att någon som helst lutning av spårgruppen söder om kanalsträckningen
ned mot anslutningen till huvudspåren icke kan medgivas, då en dylik föranleder
risk för, att å bangården uppställda vagnar skulle kunna komma i drift och föranleda
olyckshändelser. Förbindelsespåren till vagn- och lokomotivstallarna böra
ävenledes helst, såsom den ovan berörda fastställda planen förutsätter, ligga horisontellt.
Emellertid är den olägenhet, som skulle uppkomma genom dessa spårs
förläggande i lutning, för så vidt denna ej göres alltför stark, huvudsakligen att
hänföra till försvårat växlingsarbete, varför styrelsen anser, att en lutning eller
stigning å dessa spår av intill 1:400 skulle kunna tillåtas, om detta för övrigt
vore väl motiverat ur kostnadsynpunkt.
Sedan styrelsen sålunda i korthet angivit de förutsättningar, vilka, enligt
styrelsens förmenande, böra gälla vid bestämmandet av de förändringar å driftbangårdsanläggningarna
vid Frösunda, som skulle krävas för möjliggörande av
den tilltänkta kanalens framdragande enligt angivna olika alternativ, övergår styrelsen
till en redogörelse för desamma och därmed förenade kostnader, varvid särskiljes
mellan sådana, som avse spåranordningar m. m. för driftbangårdens l:a
utbyggnad enligt den härför bestämda planen (bil. A), och sådana, avseende spåranordningar
m. m., erforderliga vid bangårdens successiva utbyggande till den omfattning
de för bangårdsanläggningen upplåtna områdena medgiver.
Yad då till en början angår ändring av spåranordningar m. m. för den l:a
utbyggnaden af bangården, sådan den nu utföres i överensstämmelse med ovan
omnämnda ritning, litt Sthlm nr .166 a, erfordras för beredandet av en fri höjd
för kanalen av 5-0 meter under de korsande järnvägsbroarna, att räls underkant
förlägges å en höjd av + 10-65 meter över slusströskeln eller 2-05 meter högre
än som vid arbetenas utförande iakttagits. Nyssnämnda höjd har bestämts med
hänsyn till saltsjöns högvattenyta (+ 4-75) och under förutsättning av en konstruktionshöjd
för bron av 0-9 meter (4’75 + 5''0 + 0-9 = 10-65). Längden å för
-
11
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
bindelsespåren till vagn- och lokomotivstallen, som, enligt vad styrelsen ovan
framhållit, skulle kunna anordnas i lutning 1:400, utgör 260 meter, varför med
användande av sådan lutning räls underkant i dessa stall skulle komma att ligga
på en höjd av + 10-0 meter eller 1-4 meter högre än den, för vilken grundläggningsarbetena
utförts. Emellertid kan vid ett sådant höjdläge för vagn- och lokomotivstallen
den nuvarande spårhöjden + 8''6 meter över kanalen icke bibehållas intilldess
kanalen kommer till utförande, då den uppkomna höjdskillnaden icke kan utjämnas
utan användande av starkare lutning än 1:400 å spåren mellan stallarna och
kanalen. En lyftning av spåren öfver sträckningen för kanalen till minst + 9-4
meter är därför nödvändig redan i samband med höjningen av vagn- och lokomotivstallarna
och innan kanalen sålunda kommit till stånd. De förändringar i
bangårdsanordningarnas höjd- och lutningsförhållanden, som erfordras vid bangårdens
l:a utbyggnad, för möjliggörande av den tilltänkta kanalens framtida framdragande
med en fri höjd av 5-0 meter under de korsande järnvägsbroarna, äro
åskådliggjorda genom med blå färg betecknade lutningsvisare och höjdsiffror å
närlagd^ planritningar, litt. Sthlm nr 166 b och c (bil. B och C), därvid den
förstnämnda ritningen angiver de ändringar, som erfordras redan nu, innan kanalen
kommit till stånd, och den sistnämnda de vid tiden för kanalens tillkomst
ytterligare behövliga ändringar.
Kostnaderna för arbeten, som härvid krävas utförda redan nu, äro beräknade
till 81,000:— kr. enligt följande fördelning:
Höjning av vagnstalls- och lokomotivstallsgrunderna......... 19,000: —
Höjning av det till l:a utbyggnaden hörande spårsystemet från + 8''6
till + 9-4 meter........................ 62,000:-
anläggande beräknas sålunda:
Höjning av till l:a utbyggnaden hörande uppställningsspår från + 9''4
till + 10-65 meter....................... 70,000: —
Höjning av stambanans huvudspår................. 87,000: —
Höjning av spåren vid Hagalunds hållplats............. 14,000: —
Höjning av förortsspår och spår för militärbangård......... 135,000: —
Summa kronor 256,000: —
Härav framgår, att totala ökningen i kostnaderna för bangårdens utförande
till den omfattning ritning, litt. Sthlm nr 166 a utvisar, kommer att för beredandet
av en fri höjd för kanalen av 5*0 meter uppgå till 337,000: — kr., varav
ett belopp av 81,000: — kr. erfordras omedelbart i samband med utförandet av
bangårdens nu pågående l:a utbyggnad.
I och för beredandet av en fri höjd för kanalen av 4-0 meter erfordras under
samma förutsättningar, som ovan framhållits, att bangårdsspåren vid korsningen
med kanalsträckningen förläggas å en höjd av 4-75 + 0''9 + 4''0 = 9''65 meter över
slusströskeln. Genom lutning å förbindelsespåren till vagn- och lokomotivstallen
av 1:400 å 260 meters längd kommer höj dläget för räls underkant å spåren i
desamma att bliva + 9-0 meter eller 0-4 meter högre än det, för vilket de utförda
grundläggningsarbetena verkställts. De förändringar i spåranordningarnas höjdoch
lutningsförhållanden, som härvid bliva erforderliga såväl innan som i sam
-
12
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
band med kanalens utförande, äro betecknade med grön färg å planritningarna
litt. Sthlm nr 166 b ock c (bilaga B och C).
Kostnaderna för de förändringsarbeten, som sålunda skulle krävas utförda
redan nu för beredande av framtida möjlighet för kanalens framdragande under
spåren med en fri höjd av 4-0 meter, beräknas uppgå till 14,000:— kr. enligt
följande fördelning:
Höjning av vagn- och lokomotivstallsgrunderna........... 7,000: —
Höjning av förbindelsespåren till vagn- och lokomotivstallar..... 7,000: —
Ytterligare tillkommande kostnader vid tidpunkten för kanalens
anläggande beräknas sålunda:
Höjning av det till l:a utbyggnaden hörande spårsystem från + 8-6 till
+ 9-65 meter.......................... 46,000: —
Höjning av stambanans huvudspår................. 15,000; —
Höjning av förortsspår och spår för militärbangård.......... 16,000: —
Summa kronor 77,000: —
I detta fall blir sålunda ökningen i kostnaderna för bangårdens utförande
till den omfattning första utbyggnads stadiet angiver (ritning litt. Sthlm nr 166 a)
91,000: — kr., varav ett belopp av 14,000: — kr. kräves omedelbart för de arbeten,
som erfordras utförda vid pågående utbyggnad av bangården.
Angående frågan, huruvida för beredande av en fri höjd av 4-0 meter under
järnvägsbroarna nödiga förändringar kunna begränsas till allenast spårens höjande
vid broarna med bibehållande av den gjorda plan- och grundläggningen för vagnoch
lokomotivstallar, vill styrelsen framhålla, att då angivna fria höjd nödvändiggör
spårens förläggande vid korsningspunkten med kanalen till eu höjd av +9-65
meter över slusströskeln och vagn- och lokomotivstallsanläggningarna planerats
för ett höjdläge av + 8-6 meter, förutsättningen för bibehållandet av detta läge
måste vara, att höjdskillnaden l-05 meter utjämnas genom förbindelsespårens förläggande
i häremot svarande lutning eller 1:250. För utjämningens verkställande
står nämligen en spårlängd av 262''5 meter till förfogande. Denna lutning
är emellertid så väsentligt starkare än den lutning av 1:400 styrelsen ovan angivit
som den största tillåtliga, att avsevärda olägenheter samt faror skulle uppstå
vid växlingsarbetet å bangården, varför styrelsen icke kan gå med på en sådan
anordning.
Med bibehållande av avsett höjdläge av + 8-6 meter för spårsystemet samt
för vagn- och lokomotivstallar kan en fri höjd av 3‘0 meter över högvattenytan
erhållas för kanalen. Förläggas förbindelsespåren till sistnämnda anläggningar i
stigningar 1:400 kan en höjd av + 9''25 meter ernås för spåren vid korsandet av
kanalsträckningen. Med detta höjdläge vinnes en fri höjd för kanalen av 3-6
meter, vilken höjd sålunda enligt styrelsens förmenande är den största, som kan
vinnas med bibehållande av den verkställda plan- och grundläggningen för vagnoch
lokomotivstallsanläggningarna.
Den fria höjd av 3''0 meter under broarna, som kan ernås utan hinder av
det för driftbangården bestämda höj dläget, är icke oväsentligt större än den av
1-5 ä 2-0 meter, som styrelsen i sitt underdåniga utlåtande av den 25 november
1912 angående en av Sundbybergs kanalkommitterade gjord underdånig framställ
-
13
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
ning i ärendet angav såsom tillräcklig för en pråmtrafik motsvarande den, som
framgår i Mölndalsån vid Göteborg.
Beträffande de ändringar i planerna för driftbangårdens blivande utbyggande,
som skulle erfordras därest kanalen skulle komma till utförande, äro desamma
givetvis i hög grad beroende av omfattningen av de spåranordningar, som
framdeles bliva behövliga för tillgodoseendet av den växande trafiken. Visserligen
kunna utvecklingsskeden för bangården upprättas under olika antaganden
om storleken av den trafikökning, som kan komma att uppstå, men påtagligt torde
vara, att dylika förslag icke kunna utgöra tillräckligt underlag för ett sådant
bestämmande av bangårdens framtida utseende, att därpå skulle kunna grundas
en bestämd uppfattning om möjligheten för statens järnvägar att avstå en del av
de för järnvägsändamål avsedda områdena vid Frösunda och att med hänsyn därtill
så anordna spårsystemet å bangården, att kanalens framdragande genom bangårdsområdet
bleve underlättat. Styrelsen är fastmer av den åsikten, att de nu
av statens järnvägar innehavda områdena vid Frösunda skola i eu framtid behöva
utökas med områdena på ömse sidor om Järvaån fram till dess utflöde ur
Råstasjön. För statens järnvägars behov finnes nämligen intet annat område norr
om Stockholm, som skulle kunna erhållas för rimlig kostnad, under det att Arméförvaltningen
med säkerhet skulle kunna tillgodose behovet av vidgat övningsfält
på från Stockholm mera avlägsen plats med bättre terräng och till ojämförligt
lägre kostnad för statsverket. Det gäller således att tillse, att nu ifrågavarande
område under mellantiden icke göres oanvändbart för statens järnvägars utvidgningsbehov.
Styrelsen hyser följaktligen den uppfattningen, att man vid bestämmandet
av de ändringar, som ifrågakomma i och för kanalens framdragande, måste
utgå ifrån
l:o) att spårgrupper bliva utlagda över hela det nu för järnvägsändamål
till buds stående området och att sålunda kanalen framdeles måste bliva övertäckt
å hela sträckan inom gränserna för statens järnvägars bangårdsområde, och
2:o) att i framtiden samma förhållande inträder för fältet på ömse sidor om
Järvaån fram till Råstasjön.
Härvid erforderliga arbeten för att möjliggöra kanalens framdragande
genom områdena komma givetvis att betinga betydande kostnader i anseende till
markens lösa beskaffenhet och det stora djupet till fast botten, och förutsätter
styrelsen, att anordnandet av erforderliga broöverföringar ävensom verkställandet
av de för spårplanets höjande behövliga jordpåfyllnader bliva på ett fullt betryggande
sätt verkställda, utan att därigenom några utgifter för statens järnvägar
förorsakas. Med hänsyn emellertid till de rätt avsevärt ökade kostnader för broarna,
som måste uppkomma för provisoriska anordningar under byggnadstiden,
för den händelse desamma utföras sedan spåren redan blivit utlagda och tagna i
bruk, ävensom till de olägenheter, som därvid måste uppstå vid trafikskötseln,
vill styrelsen framhålla önskvärdheten av, att broöverföringarna för kanalen anordnas
i samband med spårsystemets utläggande, oberoende av huruvida vid tiden
härför kanalen kommit till stånd eller ej. Härigenom skulle ock en minskad
kostnad kunna uppstå, då vid sådant förhållande utförandet av den i annat fall
erforderliga kulverten för Järvaån skulle kunna undvikas. Kostnaden för denna
kulvert belöper sig till c:a 800 kr. per längdmeter, under det att kostnaden för
övertäckandet av den tilltänkta kanalen på sträckan inom statens järnvägars nuvarande
område, mätande 250 meter, beräknats till omkring 12,000 kr. per längd
-
14
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
meter därvid, på sätt kanalkommitterade antytt, kanalen förutsatts erhålla ett
djup av 6-5 meter under medelvattenytan.
Yidkommande de ökade kostnader, som skulle framdeles förorsakas, genom
det av kanalens framdragande föranledda förhöjda spårplanet, 1065 vid 5, resp.
9''65 vid 4 meters fri höjd, i stället för nuvarande 06 meter över slusströskeln,
hava dessa för ovan angivna fall 1), då statens järnvägars nuvarande område fullt
utnyttjas, beräknats komma att uppgå till 457,000: — kr. resp. 201,000: — kr. Härvid
har. förutsatts, att lutning å de nya spårgrupperna icke tillätes, då desamma
skola tjäna till uppställning av personvagnar och persontågsätt. Vid kostnadernas
beräknande har därjämte hänsyn tagits till jordmånens lösa beskaffenhet
och därav föranledd ökad bankfyllnad på grund av sjunkning. Hör fallet 2), då
även området fram till Ras t asjön förutsattes utnyttjat, beräknas kostnaden för
planets förhöjning uppgå till ett genomsnittspris av c:a 40,000: — kr. resp. c:a
18,000: — kr. per hektar nytillkommande areal. Kanalens framdragande genom
angivna område beräknas kosta c:a 12,000: — kr. per längdmeter för kanalsträckor,
över vilka spår komma att framföras, samt 7,000: — kr. per längdmeter för övriga
sträckor, där endast anordnandet av sidomurar för jordsläntorna blir behövligt.
Stockholm den 31 mars 1913.
Underdånigst
F. W. H. PEGELOW.
Viktor Klemming. Sven Bergelmer.
C. A. Schultz,
Föredragande.
Bilaga 2.
Till herr ordföranden i riksdagens Andra kammares 3:e tillfälliga utskott.
Med anledning av eder till mig ställda förfrågan, huruvida jag anser, att
den av mig i skrivelse till kungl. järnvägsstyrelsen den 1 oktober 1909 ifrågasatta
fria höjden av 4 meter [över Mälarens reglerade högvattenyta (+ 4,7 m)] under
fasta broar över en eventuell kanal mellan Bällstaviken och Brunnsviken numera
borde erhålla ett annat mått, har jag härmed äran meddela, att enligt min uppfattning
en fri höjd av 4 meter fortfarande synes mig fullt antaglig, särskilt med
hänsyn till de med varje ökning i höjd jämväl ökade svårigheterna för företagets
kommande till stånd.
Stockholm den 20 februari 1913.
Med största högaktning
HENNING KINBERG.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
15
Bilaga 3.
Till Konungen.
Sedan riksdagens Andra kammares tredje tillfälliga utskott hos Eders Kungl.
Maj:t anhållit om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande dels över en inom
kammaren väckt motion om skrivelse angående undersökning rörande reglering av
Mälarens vattenstånd genom en kanal från Bällstaviken till Brunnsviken, och
dels huruvida icke med hänsyn till de olika ändamål, som avsåges med en avlopps-
och industrikanal från Bällstaviken till Brunnsviken, sådana förändringar
kunde och borde vidtagas i järnvägsstyrelsens förslag till bangårdsanläggningen
vid Hagalund och Järva, att kanalföretaget måtte kunna utföras med för sina
olika ändamål tillräckliga dimensioner och med en fri höjd av förslagsvis fem
meter under de fasta järnvägsbroarna, har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut
den 14 februari 1913 anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att skyndsamt
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med de sålunda begärda yttrandena.
Till åtlydnad härav får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen härmed överlämna
en från chefen i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren Er.
Enblom infordrad utredning i saken, varjämte styrelsen får för egen del i ärendet
anföra följande.
Uti väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag till reglering av Mälarens
vattenstånd förutsattes att under högflodperioderna framsläppa omkring 250 ä 330
kbm. vatten i sekunden genom ett vidgat avlopp vid Söderström i stället för under
nuvarande förhållanden endast omkring 80 kbm. i sekunden. De härför erforderliga
anläggningarna vid Söderström hava, enligt uppgift, av Stockholms stads
byggnadskontor beräknats kosta 1,900,000 kronor, om 330 kbm. vatten i sekunden
skola där framsläppas.
Beredande av det erforderliga ökade vattenavloppet genom anläggning av
en kanal från Bällstaviken till Brunnsviken i förening med en vidgning av utloppet
från Brunnsviken till Lilla Yärtan, skulle emellertid, såsom var att förutse
och såsom framgår av majoren Enbloms kostnadsutredning, till följd av kanalens
avsevärda längd samt den jämförelsevis ringa höjdskillnaden emellan Mälarens
och Saltsjöns vattenytor betinga så ansenliga kostnader, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sin del är av den bestämda åsikten, att eu dylik lösning
av regleringsproblemet icke kan ifrågakomma.
En dylik kanals dimensioner och kostnad måste vidare beräknas ännu större
än majoren Enblom gjort, enär vattenhastigheten uti kanalen vid högflod icke
kan tillåtas uppgå till 1-2 meter i sekunden utan till högst 0''75 å 080 meter i
sekunden, med hänsyn därtill att trafiken i kanalen samtidigt må kunna obehindrat
försiggå.
Däremot får det anses vara ställt utom allt tvivel, att en mindre kanal
för torrläggning av de sänka markerna kring Kåstasjön och Lötsjön samt för
avledning av. avloppsvattnet från de tätt bebyggda orterna kring Bällstaviken och
de nämnda sjöarna är ur sanitär synpunkt ovillkorligen nödvändig.
Eör en sådan sanitär kanal skulle icke erfordras någon annan ändring vid
statens järnvägars spår- och bangårdsanläggningar emellan Hagalund och Järva
16
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
än möjligen byggande av ytterligare en kulvert, förutom den redan byggda, över
det lilla vattendrag, Järvaån, som kanalleden skulle följa.
Då nu sålunda en mindre avloppsvattenskanal torde vara nödvändig för förbättrande
av de sanitära förhållandena i de ovan nämnda folkrika orterna, torde
det med fog kunna ifrågaställas att utföra denna kanal med sådana ökade mått,
att den bleve användbar för även pråmtrafik.
Av majoren Enbloms utredning framgår, att hinder icke möter att vid den
blivande kanalkorsningen höja såväl huvudspåren för stambanan Stockholm—Uppsala
som även ifrågakommande delar av bangårdsanläggningarna emellan Hagalund
och Järva till jämnhöjd med Hagalunds bangård eller till höjden 9''4 meter
över tröskeln i Stockholms sluss. Med avdrag av 1-0 meter för minsta lämpliga
konstruktionshöjd för de erforderliga broarna över kanalen, skulle således utan
svårighet kunna erhållas en fri höjd under de fasta järnvägsbroarna av 4''4 meter
över medelvattenytan i kanalen, vilken vid här ifrågavarande ställe icke torde
komma att överstiga 4-0 meters höjd över Stockholms slusströskel.
En dylik fri höjd av mer än 4''0 meter över kanalens medelvattenyta är
för en pråmkanal i allmänhet tillräcklig, och de under utförande varande bangårdsanläggningarna
emellan Hagalund och Järva utgöra sålunda icke något
oöverkomligt hinder för inrättande av en pråmkanal emellan Bällstaviken och
Brunnsviken.
Då sålunda en mindre spillvattens- eller pråmkanal emellan Bällstaviken
och Brunnsviken med all sannolikhet måste framdeles komma till utförande, samt
någon sträckning för kringgående av statens järnvägars bangårdsanläggningar
emellan Hagalund och Järva synes vara utesluten på grund av därmed förenade
allt för omfattande och dyrbara grävnings- och sprängningsarbeten, synes en fullständig
utredning med plan rörande en dylik kanal böra snarast möjligt uppgöras,
på det att vid framdeles förekommande arbeten vid nämnda bangårdsanläggningar
och även annorstädes efter kanallinjen all erforderlig hänsyn måtte kunna tagas
till kanalarbetenas obehindrade utförande.
Då vidare staten i egenskap av ägare av mark intill den tilltänkta kanalen
bör hava ett direkt intresse av kanalfrågans fullständiga utredning, samt
kanalföretaget även i andra avseenden synes vara av betydelse för det allmänna,
synes den fullständiga utredningens verkställande samt arbetsplanens upprättande
böra ske med bidrag av statsmedel samt på sedvanligt sätt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg.
Stockholm den 29 mars 1913.
Underdånigst
ERIDOLF WIJNBLADH.
O. Z. Ekdahl.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
17
Bilaga 4.
Till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Genom remiss av den 18 sistlidne februari har Kungl. Styrelsen anmodat
mig att skyndsammast möjligt inkomma med den utredning, som erfordras för
avgivande av Kungl. Styrelsen anbefallt yttrande om en i Riksdagens Andra
kammare väckt motion nr 101 angående undersökning rörande reglering av Mälarens
vattenstånd genom en kanal från Bällstaviken till Brunnsviken samt huruvida
icke med hänsyn till de olika ändamål, som med an avlopps- och industrikanal
från Bällstaviken till Brunnsviken avsåges, sådana förändringar kunde och
borde vidtagas i Kungl. Järnvägsstyrelsens förslag till bangårdsanläggningar, att
kanalföretaget måtte kunna utföras i för sina olika ändamål tillräckliga dimensioner
och med eu fri höjd av förslagsvis fem meter under de fasta järnvägsbroarna,
och får jag med remisshandlingens återställande vördsamt anföra följande.
Den ifrågasatta kanalen skulle utgå från Ulvsundasjön och Bällstaviken
vid Sundbyberg samt gå igenom Duvbo samhälle, Lötsjön, omedelbart norr om
Sundbyberg, Råsunda och Hagalunds samhällen, genom Råstasjön, Statens järnvägars
driftsbangård vid Järva samt vidare fram till norra änden av Brunnsviken
och genom denna vik samt Ålkistans kanal till Lilla Värtan, allt i överensstämmelse
med bifogade översiktskartor, bilaga 1. Kanalen skulle även beröra södra
delarna av arméns övningsfält, Järvafältet.
En besiktning å platsen har givit vid handen, att en annan sträckning av
kanalen för att eventuellt kringgå Statens järnvägars driftsbangård synes vara
utesluten till följd av allt för stora och dyrbara grävnings- och sprängningsarbeten.
Kanalen skulle komma att i huvudsak betjäna ett eller flera av följande
ändamål:
1) Torrläggning av sankmarker.
2) Sanitära ändamål.
3) Sjöfarten.
4) Mälarens reglering.
Den ordning, i vilken dessa ändamål blivit uppsatta, betecknar icke deras
inbördes vikt och betydelse utan den större eller mindre kostnaden av en kanal
för deras tillgodoseende, på sådant sätt, att kostnaden för en torrläggniugskanal
bliver jämförelsevis liten, under det att en sanitär kanal eller en sjöfartskanal
kostar betydligt mera och, såsom nedan skall visas, eu kanal för Mälarens reglering
bliver särdeles dyrbar.
1) Kanal för torrläggning av sank mark.
En dylik kanal för torrläggning av sankmarker kring Råstasjön och Lötsjön,
så att vattenståndet sänkes till nära jämnhöjd med Saltsjöns vattenyta,
tarvar endast ett par meters bottenbredd och en kostnad av några få tiotusental
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 3 avd. 9 käft. (Nr 9.) 3
18
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
kronor. Vinsten i markens förbättring, så att den kan användas till tomter, bör
mer än väl kunna uppväga kostnaden. Iför detta ändamål är den av Statens
järnvägar under driftbangården byggda trumman tillräcklig, och behöves ur torrläggningssynpunkt
ingen ändring i bangårdsanläggningarna. Denna kanal förbättrar
ej sankmarkerna vid Bällstaviken, vilka äro beroende av Mälarens
vattenstånd.
2) Kanal för sanitära ändamål.
Samhällena Solhem, Spånga, JBromsten, Duvbo, Sundbyberg, Bällsta, Mariehäll,
Kratsboda, Lilla Alby m. n. avbörda sitt kloakvatten till Bällstaviken. Då
denna vik är lång, smal och grund samt då endast obetydligt, tidvis intet vatten
från Spånga dike omsätter vattnet i viken, är detta redan nu dåligt, och bliva
förhållandena där säkerligen inom kort ur hälsosynpunkt farliga, då alla dessa
samhällen äro stadda i rask tillväxt. Enahanda bliver förhållandet med Lötsjön
och Kåstasjön samt det igenvuxna och svagt lutande avloppsdiket från dem, i
vilket endast obetydligt vatten framrinner. Vid besiktningstillfället märktes här
vidrig stank.
Till avhjälpande av dessa olägenheter är upptagandet av en kanal från
Mälaren till Saltsjön genom dessa trakter ett mycket gott medel. Kanalens
lämpligaste storlek kan ej utan en närmare utredning angivas, men torde en kanal
med omkring 2 meters djup och 5 meters bottenbredd kunna göra god tjänst.
En sådan kanal skulle efter sedan Mälarens högvattenyta enligt föreliggande förslag
blivit reglerad till höjden 4-7 meter över Stockholms slusströskel vid ett
medelvattenstånd i Saltsjön av omkring 3-9 meter över nämnda slusströskel medföra
en vattenomsättning av omkring 10 kubikmeter i sekunden (se tabell 1),
under det att vid eu normal höjdskillnad mellan Mälaren och Saltsjön av 0''3 meter
genom kanalen kan beräknas framgå omkring 6 kubikmeter i sekunden. Vattenhastigheterna
bliva i de nämnda fallen respektive 0‘5 meter och 0-3 meter i sekunden.
Dessa vattenhastigheter och den nämnda omsättningen, 10 kubikmeter respektive
6 kubikmeter i sekunden, synas vara tillräckliga för nuvarande förhållanden
och för en avsevärd tid framåt, men kan man, om trakten bliver tätt bebyggd
och om kloakvattenmängden väsentligt ökas, i framtiden bliva nödsakad
att fördjupa och bredda kanalen.
Kostnaden för en dylik kanal har i tabell 2 överslagsvis uppskattats till
1,100,000 kronor.
En sådan uteslutande för sanitära och torrläggningsändamål avsedd kanal
skulle ej tarva annan ändring vid Statens järnvägars driftbangård, än möjligen
byggandet av ytterligare en kulvert.
Denna lilla kanal skulle enligt de synpunkter, som framhållits i förslaget
om Mälarens reglering, ej behöva förses med spärrdamm, vilket även ur sanitär
synpunkt är till fördel, då spolning av kanal, sjöar oah vikar även kan ske vid
uppsjö, då vattnet rinner från Saltsjön till Mälaren.
3) Kanal för sjöfart.
Om man för att förbättra de sanitära förhållandena i nu avhandlade trakter
är nödsakad att gräva en ej obetydlig kanal, så ligger det nära till hands, att
19
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
även för sjöfarten ocli industrien söka draga nytta av kanalen, i vilket fall man
dock nödgas giva densamma större djup och bredd än som ovan föreslagits för en
enbart sanitära ändamål tjänande kanal.
Då en hamnkanal för större mastade fartyg, som fordra såväl stort djup
som stor bredd å kanalen samt rörliga broar, säkerligen skulle medföra alltför
stora kostnader, samt genom broarnas rörlighet bliva till stor olägenhet för alla
korsande vägar och järnvägar, synes man, såsom även motionärerna avse, böra inskränka
sig till en kanal för pråmtrafik, vilken kanal överbroas med fasta broar.
Om man då, för att komma till lämpliga tvärmätt på kanalen, granskar uppgifterna
om de pråmar, som för närvarande ombesörja rörelsen kring Stockholm, så
finner man, att pråmar med 2-l meters eller mindre djupgående utgöra omkring 75
procent av hela antalet, hvarför industrier omkring den föreslagna kanalen borde
vara ganska väl betjänta med ett kanaldjup av 2-5 meter under medelvattenytan
i Saltsjön, vilket mått även ansetts lämpligt av intressenterna. Pråmar med
detta djupgående hava 6 å 7 meters bredd och tarva för att kunna mötas en kanal
med omkring 16 meters bottenbredd.
De fästa broarna över en sådan kanal kunna lämpligen givas två spann
om vardera 10 meters vidd.
Angående den fria höjden mellan vattenytan i kanalen och de fasta broarna
må anföras att den närmast kommer att bestämmas av Statens järnvägars anläggningar
för ny driftbangård mellan Hagalund och Järva. Huvudspåren för
den dubbelspårig^ järnvägen Stockholm—"Uppsala ligga med sin skenunderkant
på höjden 7-9 meter över slusströskeln. Om härifrån dragés den minsta lämpliga
konstruktionshöjd, som kan givas åt en bro med 10 meters spann eller 1 meter,
så skulle brons underkant komma på höjden + 6’9 eller 3’0 meter över Saltsjöns
eller kanalens medelvattenyta, som ligger på + 3-9 meter. Den halvfärdiga driftbangårdens
spår ligga enligt tillgängliga ritningar vid kanalkorsningen med skenunderkant
på höjden + 8-6 meter, varför blivande bros underkant vid 1 meters
konstruktionshöjd skulle komma att ligga på + 7‘6 eller 3''7 meter över medelvattenytan.
Redan detta mått är användbart för pråmtrafik, ehuru en större fri
höjd är önskvärd. Exempelvis hava tyska kanalerna i allmänhet en fri höjd av
4 meter. För att åstadkomma en sådan större fri höjd tarvas emellertid höjning
av större eller mindre delar av angränsande huvudspår och bangårdar. Om man
för detta ändamål granskar nu gällande bangårdsritning, så framgår av densamma,
att Hagalunds bangård samt huvudspåret genom densamma och under den
söder därom belägna gatu- och spårvägsbron samt i tunneln under Hagalund ligger
på höjden + 9-4 meter, samt att huvudspåren till Uppsala även stiga från kanalkorsningen
norrut, vilket likaledes är fallet med spår till lokomotivstallarna, vid
stallarna liggande på höjden + 9''G meter.
En höjning av hela uppstäilningsbangården samt spåren till lokomotivstall
och till tågstall är möjlig och synes ej lända till olägenhet, om höjningen sker
till jämnhöjd med Hagalunds bangård men ej högre. Då, såsom ovan är nämt,
denna bangård ligger med skenunderkant på + 9,4 meter, skulle efter höjningen
spåren vid kanalkorsningen även komma att ligga på denna höjd, vilket med en
meters konstruktionshöjd betyder, att brons eller broarnas underkant skulle komma
att ligga på + 8,4 eller på höjden 4,5 meter över Saltsjöns medelvattenyta.
Denna höjd synes vara fullt tillräcklig för pråmtrafiken, varför anledning
torde saknas att ingå i prövning av möjligheten att ytterligare höja bangårdarna,
n20 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr ,9.
vilket påtagligen skulle medföra så stora kostnader, att fördelarna av den större
höjden ej motsvarar dem.
Härtill bör även fogas den anmärkningen, att, om pråmar med större höjd
undantagsvis skulle behöva framföras till tomter väster om driftsbangården detta
mycket väl kan gå för sig från Mälaren, om nämligen därvarande järnvägs- och
vägbroar givas större »höjd, Lämpligheten av eu sådan anordning bör vid ett
framtida utarbetande av planerna för kanalen närmare undersökas.
Kostnaden för en dylik trafikkanal med 2,5 meters djup, 20 meters bottenbredd
och med 4,5 meters brohöjd är överslagsviso i tabell 3 uppskattad till
2.790.000 kronor, i vilken kostnad vidgning av Ålkistans kanal ingår med
210.000 kronor.
Yattenhastigheten i denna kanal skulle enligt beräkning i tabell 4 vid
reglerad högvattenyta i Mälaren (= + 4-70) och vid samtidigt medelvattenstånd
i Saltsjön bliva omkring 0-7 meter i sekunden, vilken största hastighet ej är till
avsevärd olägenhet för pråmtrafiken.
Den framrinnande vattenmängden skulle bliva vid flod och 0''7 meters höjdskillnad
mellan Mälaren och Saltsjön 37 kubikmeter i sekunden och vid 03 meters
höjdskillnad omkring 22 kubikmeter i sekunden, varför vattenomsättningen skulle
bliva mycket god.
4) Kanal för Mälarens reglering.
Mälarens reglering avser sänkandet av sjöns högvattenyta till +4-70 meter
över Stockholms slusströskel. Enligt förslaget härtill skulle erfordras, att vid
nämnda vattenstånd i Mälaren och samtidigt rådande medelvattenstånd i Saltsjön
genom Mälarens samtliga utlopp skulle avbördas ej mindre än omkring 800 kubikmeter
vatten i sekunden, och skulle denna vattenmängd fördelas så, att avbördningen
bleve:
genom Hammarbyleden...... 75 kubikmeter/sekunden
» Söderström........ 330 » »
» Norrström........ 395 » »
Summa 800 kubikmeter/sekunden
För arbetenas utförande är beräknat:
i Norrström............. 1,240.000: •— kronor
vid Söderström............ 900,000: — »
Summa 2,140,000: — kronor
Emellertid lära dessa kostnader dels till följd av föreslagen väsentligt
ökad bredd hos Karl Johans torg och därav *ökad längd av kanalerna genom
Söderström samt dels till följd av nödiga dyrbara anordningar för vattenströmmens
nedledning till djupt vatten, så att den ej menligt inverkar på sjöfarten,
komma att väsentligt ökas, så att kostnaden för anläggningarna vid Söderström
enligt uppgift å Stockholms stads Byggnadskontor beräknats till 1,900,000 kronor
om 330 kubikmeter i sekunden där skola framsläppas.
21
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
Nu säga intressenterna i en kanal Bällstaviken—Väntan emellertid, att de
stora kostnaderna vid Söderström, 1,900,000 kronor, kunna nedbringas till omkring
500,000 kronor, om vattenmängden därstädes minskas från beräknade 330 kubikmeter
i sekunden till ungefär den nuvarande (omkring 80 kubikmeter i sekunden)
eller till en något större för hamntrafiken ej skadlig vattenmängd, exempelvis
130 kubikmeter i sekunden, och skulle denna besparing å omkring 1,400,000
kronor då vara disponibel för utökning av kanalen Bällstaviken-—Värtan till erforderlig
storlek för avbördning av 330 —130 = 200 kubikmeter i sekunden.
En överslagsberäkning (tabell 5) giver vid handen, att härför skulle fordras
en kanal med 6 meters djup och 17 meters bottenbredd, i vilken vattenhastigheten
vid flod skulle uppgå till omkring 1''2 meter.
Kostnaden för en dylik kanal, inberäknat broar å samma höjd som ovan
är föreslaget för trafikkanalen, skulle enligt överslagsberäkningen i tabell,, 6 uppgå
till omkring 6,500,000 kronor, däri inberäknat vidgning av kanalen vid Ålkistan,
vilken är nödvändig.
Den förslagsvis beräknade skillnaden i kostnad mellan regleringskanalen,
som kostar....................... 6,500,000: — kronor
och trafikkanalens kostnad............... ■ 2,800,000: — >
skulle bliva 3,700,000: — kronor
Till täckande av denna kostnadsskillnad skulle finnas dels 1,400,000 kronor,
som skulle inbesparas vid Söderström, dels det belopp, som Stockholms stad möjligen
skulle vilja bidraga med till kanalens vid Ålkistan utvidgning, men det
oaktat synes överslagsberäkningen giva vid handen, att en regleringskanal för
Mälarens flöden ej ställer sig ekonomiskt fördelaktig.
Då emellertid ovan anförda siffror ej kunna göra anspråk på någon större
tillförlitlighet, utan det, för att åstadkomma en sådan tillförlitlighet, tarvas ingående
undersökningar samt upprättande av ritningar och kostnadsberäkningar
för kanaler med olika storlekar, avpassade för de olika, ovan angivna ändamålen,
och, då en sanitär- och sjöfartskanal i alla händelser för orten skulle bliva av
stor betydelse, ja kanske ur sanitär synpunkt rent av nödvändig, så synes det
tillrådligt, att förslag till en dylik kanal upprättas på statens bekostnad, men
helst med bidrag från de intresserade samhällena, vilka därigenom kunna visa sitt
verkliga intresse för frågan. Staten har såsom ägare av mark intill den tilltänkta
kanalen även ett direkt intresse i frågans utredning, vilket förhållande
även bör kunna motivera statsbidrag till utredningen.
Enligt Kungl. Civildepartementets skrivelse har Riksdagens Andra kammares
tredje tillfälliga utskott även anhållit om Kungl. Styrelsens yttrande,
»huruvida icke med hänsyn till de olika ändamål, som med en avlopps- och
industrikanal från Bällstaviken till Brunnsviken avsåges, sådana förändringar
kunde och borde vidtagas i Kungl, Järnvägsstyrelsens förslag till bangårdsanläggningar,
att kanalföretaget måtte kunna utföras i för sina olika ändamål
tillräckliga dimensioner och med en fri höjd av förslagsvis fem meter under de
fasta järnvägsbroarna.»
Denna fråga torde med hänvisning till vad ovan ;blivit anfört kunna besvaras
så, att planen för bangårdarna i fråga ej lägger svårare hinder i vägen
för åstadkommande av 4’5 meters fri brohöjd över Saltsjöns medelvattenyta, vilken
fria brohöjd bör kunna anses fullt tillfredsställande, samt att, som planen över
22
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
bangårdarna visar, Kungl. Järnvägsstyrelsen förlagt de stora spårgrupperna å
ömse sidor om nuvarande vattendraget och den blivande kanallinjen samt endast
dragit möjligast få spår över nämnda linje, varför tillbörlig hänsyn i planen redan
synes vara tagen till vmderlättande av kanalens framdragande under bangårdarna,
och torde man få antaga, att dylik hänsyn även kommer att till kanalen tagas
vid framtida utvidgningar av spårsystemen.
Någon ändring i de för bangårdarna fastställda planerna synes således ej
vara nödvändig.
Stockholm den 7 mars 1913.
Fr. Enblom*)
‘) De i detta yttrande omnämnda kartor ha ej ansetts behöva här införas.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.
23
Tabell 1.
Kanal för sanitära ändamål.
Bottenbredd 5''0 m.
DjuP = 2-o m. under Saltsjöns medelvattenyta = + 3*9.
Botten horisontell på + 1*9 meter över Stockholms västra slusströskel.
Slänter i 1 : 2.
Amin. = (5 + 2 • 2) ■ 2 = 18*o nr.
■T*ruin. === 5 -p 2 * 4*5 = 14*0 in.
Vattenhastigheten = v.
v = c fli L
1) För en höjdskillnad av 0*8 m.
5 • 1*565
v = 39*1
V
1*28 • 0*8
5700
0*5 2 5 m/sek.
Vattenmängd Q 18 • 0*525 = oo 9*5 m3/sek.
2) För en höjdskillnad av 0*3 m.
hastigheten v = 39*i
1/
1*28 • 0*
5700
3
Vattenmängd Q = 5*75 m3/sek.
0*32 m/sek.
Kanal för sanitära ändamål.
Tabell 2.
Bottenbredd 5*o m.
Djup = 2*o m. under Saltsjöns medelvattenyta + 3*90 i Stockholm.
Bottnen horisontell på höjden + 1*9.
Slänter i lutning 1:2.
Kostnad.
Schaktning och bergsprängning m. m. 330,000 m3 ä 3: — . . 990,000: —
Kulvert under Västeråsbanan.............. 20,000:
» » föreslagen väg Sundbyberg—Spånga..... 10,000:
Bro mellan Sundbyberg och Duvbo............ 10,000:
» » Lötsjön och Råsundasjön........... 10,000:
Eu kulvert under Statsbanan.............. 50 000:_
Landsvägsbro vid Järva................ 10,''qOO:
Summa kronor 1,100,000
24
Andra kammarens fred jo tillfälliga utskotts utlåtande
Sjöfartskanal.
Bottenbredd = 18*o m.
Djup == 2*5 m. under + 3*90.
Botten horisontell på höjden + 1*40.
Slänter i lutning 1 : 2.
Pråmar: bredd i botten 6*o m.
» djup 2-o—2''i m.
Kostnad.
Grävning, sprängning m. m. 080,000 m3 å 3: —......
Järnvägsbro för »tegelbruksspår» m. m.l
» » Brommalinjen /..........
Höjning av Västeråsbanans spår.............
Kombinerad järnvägs- och landsvägsbro vid Västeråsbanan . .
Landsvägsbro mellan Sundbyberg och Duvbo........
» » Lötsjön och Råsundasjön.......
Järnvägsbroar för Statens järnvägar, 3 st..........
Höjning av Statens järnvägars bangård..........
Landsvägsbro vid Järva . .o..............
Fördjupning av kanalen vid Ålkistan...........
Vägklaffbro......................
Summa kronor
Sjöf artskanal.
Beräkning av framrinnande vattenmängd.
Botten 4- 1*40.
Om vattenytan i Mälaren + 4*7 0.
» » > Saltsjön + 3’9 0.
Medelarean = (16 + 2 • 2’9) ■ 2*9 = 21*8 • 2*9 = 63 m2.
Minsta arean = (16 + 2 • 2*5) ■ 2*5 = 21 • 2*5 == 52*5 m2.
Största arean = (16 + 2 • 3*3) • 3''3 = 22''6 • 3*3 = 74*5 nr.
A min. = 52*5 m2.
Vi
Pmin. = 27-0 m. c = 25 (1 + = 25 • 1*7
R = 1*95.
= 42
1*95 • 0*8
42
42*5.
42
_ 60*5
5700 ]/3660
Vattenmängd Q = 52*5 • 0*7 = 00 37 m3/sek.
Vid 0*3 m:s höjdskillnad
v = 0*7
0*3
0*8
= 0*7 -0*61 = 0*427 m/sek.
Vattenmängd Q = 52*5 ■ 0*4 2 7 = 22*5 m3/sek.
AV 9.
Tabell 3.
2.040,000: —
50,000: —
150,000: —
50,000: —
30,000: —
30,000: —-150,000: —
50,000: —
30,000: —
130,000: —
80,000: —
2,790,000: —
Tabell 4.
0*7 m/sek.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlutande Nr 9.
25
Tabell 5.
Kanal för Mälarens reglering.
Bottenbredd 17 meter.
Djup 6 meter vid flod.
Botten lutande lika med högvattenytan.
Slänter i lutning 1:2.
4 = (17 + 12) • 6 = 174 m2.
P — 44 m.
R — OO 3-95.
1 /B''95 • 0*8 49''7 49’7
Vattenmängden Q = 174 - 1''17 = 203 m3/sek. — cv>200.
Tabell 6.
Kanal för Mälarens reglering.
Bottenbredd 17-o m.
Djup vid mynningen i Saltsjön 6''00 m. under + 3''90.
» » »i Mälaren 5''20 » » + 3''90.
Slänter i lutning 1:2.
Kostnad.
Grävning, sprängning m. m. 1,490,000 ä 3:—...... 4,470,000:
Landsvägsbro.................... 50,000:
Järnvägsbro för »tegelbruksspåret»............ 30,000:
» » Brommalinjen ............. 40,000: —
Höjning av Västeråsbanan............... 150,000: —
Kombinerad järnvägs- och landsvägsbro.......... 70,000: —
Landsvägsbro mellan Sundbyberg och Duvbo........ 40,000: -
» » sjöarna.............. 40,000:
Järnvägsbroar över Statens järnvägar, 3 st......... 300,000:
Höjning av bangård och huvudspår............ 50,000:
Landsvägsbro......„.............. 40,000:
Fördjupning av kanalen vid Ålkistan 80,000 m3 å 5: — . . 400,000: —
Järnvägsbro (klaffbro)................ 200,000:
Landsvägsbro ( » )................ 100,000:
Sluss........................ 400,000: -
Regleringsdamm............ 150,000:
Summa kronor 6,530,000: —
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 3 avd. 9 käft. (Nr 9.)