Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 april 1913 kl. 2 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 10,
i anledning av en av lierr Martin väckt motion, nr 248,
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förflyttning av
statens järnvägars kolhamn vid Värtan m. m.

Uti en inom Andra kammaren av herr Martin avgiven, till dess tredje
tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 248, har motionären anfört följande:

»Sparsamhet med naturtillgångar är numera en lösen i de flesta kultur- Motionen.
länder.

Stenkol kan visserligen icke annat än undantagsvis betecknas såsom
en svensk naturtillgång, men det förhållandet, att denna nödvändiga massartikel
måste göras till föremål för import från andra, stenkolsrikare länder,
förändrar förvisso icke det faktum, att sparsamhet är av största behov påkallad,
till och med i avseende på så skenbart oväsentliga manipulationer
som stenkolens lossning, lastning och transport samt hanterande i övrigt
vid de olika förbrukningsplatserna.

Ett exempel härpå bildar statsbanornas kolimport till och koldistribution
från Yärtahamnen invid Stockholm.

Enligt uppgifter meddelade i järnvägsstyrelsens statistiska berättelse
för år 1909 utgör statens järnvägars kolimport härstädes i runt tal 145,000
ton per år. Av denna importkvantitet fördelas (se bilaga B) cirka 31,000
ton på Norra stationen och cirka 18,000 ton på Tomteboda station. På
grund av det i årets statsverksproposition begärda anslaget för lokomotivstationsanläggning
i sammanhang med den år 1909 beslutade driftbangården
vid Frösunda, skulle dessutom koltagning komma att aga rum vid Frösunda,
synbarligen dock endast utgörande en överflyttning av en del av den vid
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 3 avd. 10 käft. (Nr 10.) 1

2

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Norra stationen nu försiggående kol tagningen. Återstoden av den över Värtahamnen
importerade stenkolskvantiteten distribueras emellertid till övriga
koltagningsstationer inom lista trafikdistriktet, såsom till Uppsala, Krylbo,
Liljeholmen, Gnesta m. fl. orter. Bandelen Värtan—Tomteboda belastas
sålunda under nuvarande förhållanden med hela den stenkolskvantitet som
statsbanorna importera över Stockholms hamn.

Tagas i betraktande de kostnader vilka förorsakas 1) dels av kolens
lossning från fartyg till järnvägsvagn eller upplag vid Värtan, 2) dels av
transporten från Värtahamnen till Tomteboda 3) samt dels av koldistributionen
å tender vid Stockholms norra station och Tomteboda i och för
tågtjänstgöring, så erhålles följande sammanfattning av nuvarande årsom -

liostnader:

a. Totalkostnad för lossning av 145,000 ton stenkol från
fartyg till järnvägsvagn eller kolupplag efter ett pris av

kr. 0,95 per ton (se bil. A. mom. 1) ..................... 137,700 kr.

b. Kostnad för transport av 145,000 ton kol från Värtan

till Tomteboda................................................... 9,000 »

c. Extra kostnad för vagnshyra med anledning av nödvändigheten
att vid lossning av kolångare äga tillgång till
erforderlig vagnpark i och för undvikande av att en del
stenkol först skola behöva läggas i upplag och därefter
från upplaget lastas å järnvägsvagn i stället för att kunna
lastas direkt från fartyg till järnvägsvagn — vilken

extra kostnad lågt uppskattas till........................... 27,000 »

d. Kostnad för kolupplag (direkt å kolvagn) och lastning å
tender vid norra stationen, 31,000 ton ä kr. 0,59 (se

bil. A. mom. 2) ................................................ 18,300 »

e. Kostnad för kolupplag och lastning å tender vid Tomteboda

station 18,000 ton ä kr. 1,26 (se bil. A. mom. 3)...... 22,700 »

Summa 214,700 kr.

Härvid bör bemärkas att i och med det successiva förflyttandet av
koltagningen för persontåg från norra stationen till driftbangården vid
Frösunda, så kommer koltagningen för de i mom. d) angivna 31,000 ton
att äga rum under liknande förhållanden och enligt samma ä-pris som i
fråga om den i mom. e) angivna koltagningen vid Tomteboda. Kostnadssiffran
18,300 kronor kommer härigenom att ökas till 39,000 kronor och
totala årsomkostnaden från nuvarande 214,700 kronor till 235,400 kronor,
vilken alltså skulle vara den siffra, som i förevarande sammanhang närmast

Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.

3

angiver den årsomkostnad, med vilken man enligt nuvarande anordningar
har att räkna.

Då emellertid häri icke ingår den extra kostnad, som förorsakas genom
den kolkvantitet, vilken oundvikligen först lossas från fartyg till kolupplag och
därifrån till järnvägsvagn, så är det befogat att ej oväsentligt höja även
sistnämnda siffra och anslå de-n totala nuvarande årsomkostnaden till lågt
räknat 250,000 kronor per år.

Enligt ett från sakkunnigt håll framställt förslag skulle en högst betydande
besparing i sagda årskostnad kunna vara att påräkna genom en
förflyttning av statsbanornas kolupplag från Tartan till den å kartskissen
bil. C. med bokstaven tf angivna platsen väster om norra Brunnsviken,
där kanalen Bällstaviken—Brunnsviken är avsedd att framdragas.

Kolångarna skulle komma att framgå genom den föreslagna utvidgningen
av inloppet vid Alkistan samt förankra vid Lianeaholm eller möjligen
ett stycke in utefter den nämnda projekterade kanalen. Från fartygen
skulle kolen lossas direkt från relingen å en s. k. »helt conveyor»,
eller »transportband», vars ena ände skulle ha sin plats akter om fartyget
och som skulle löpa utmed fartygets långsida för att därefter fortsätta och
med sin andra ände utmynna å den med röd färg å kartskissen bilaga
C betecknade platsen för kolupplaget. Denna plats utgöres av en bergshöjd,
vilken på ändamålsenligt sätt skulle komma att planeras för upptagandet
av ett lämpligt antal högt belägna »kolfickor», från vilka stenkolen
direkt kunna tappas antingen i tender för direkt bruk i tågtjänstgöring
eller ock i mån av behov i kolvagnar i och för transport till de övriga
koltagningsstationer, vilkas import äger rum över Stockholm.

Dylika transportband användas särskilt i Amerika i stor utsträckning
och på ganska långa distanser och hava genom sin kontinuerliga drift en
mycket stor transportförmåga icke endast i horisontal led utan även i
stigning av ända upp till 30 graders lutning mot horisontalplanet.

För ränta, amortering samt drift och underhåll av själva den egentliga
transportanläggningen, omfattande transportbanden med tillhörande
maskiner och byggnadsanordningar, uppgives från motsvarande amerikanska
anläggningar en kostnad av kronor 0:26 per ton. I betraktande emellertid
av transportledningens längd i förevarande fall, uppgående eventuellt till
800 å 900 meter, samt för iakttagande av nödig försiktighet i kalkylerna,
har man emellertid ansett rådligt att räkna med transportkostnad från
fartygssidan till »upplagsfickorna» av cirka kronor 0: 50 per ton. Tid
en årlig transportkvantitet av 145,000 ton motsvarar detta alltså en årskoftnad
av 72,500 kronor.

4 Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.

Härtill måste emellertid även läggas ränte- och underhållskostnaderna
för det avsedda kolupplaget med tillhörande kolfickor, vilket såsom nämnts
föreslagits så anordnat, att stenkolen utan egentlig kostnad kunna direkt
tömmas i tender eller kolvagn. Den för upplaget avsedda platsen utgöres
av ett bergsparti, som sluttar åt olika sidor och därför kan lätt nog apteras för
det avsedda ändamålet. Kostnaden härför, inklusive värdet av den staten
själv tillhöriga marken samt inklusive diverse spårförändringar och spåranläggningar
m. m., torde rikligen föras i räkning, om härför angives en
summa av i runt tal 1 miljon kronor och om räntan och underhållet härå
beräknas efter en så hög räntefot som 6 %, motsvarande ett tillskott
till den nyss beräknade årskostnaden av icke mindre än 60,000 kronor
per år.

Sammanlagda årskostnaden skulle alltså, högt räknat, kunna anslås
till 72,500 + 60,000 = 132,500 kronor.

Borttagas koltagningsanläggningarna vid norra stationen och Tomteboda,
så tillkomma härutöver inga som helst kostnader med undantag av
den ringa tidsförbrukningen m. m. för lokomotiven att förflytta sig exempelvis
från Tomteboda till den nya koltagningsplatsen vid Frösunda och
åter, vilken tidsförlust återigen rikligen motväges av en vida hastigare
inlastning i tendern. Likaså bortfalla givetvis de nuvarande kostnaderna
för transport av kolen från Yärtahämnen till Tomteboda och något ängsligt
hopsamlande av kolvagnar för statsbanornas eget trafikbehov i och för
mötande av en till hamnen väntad kolångare skulle för framtiden icke
komma att erfordras. Koltransporter från det nya upplaget till de längre
bort, utefter statsbanelinjen, belägna koltagningsstationerna kunna nämligen
utan extra lastnings- och lossningskostnader i stället företagas i lugn och
ro på tider, vilka kunna avpassas efter en bekväm tillgång på kolvagnar,
som alltså icke i onödan behöva tagas ur bruket från den vanliga trafiken.

Härtill kommer, att den nuvarande kolupplagsplatsen vid Yärtahamnen
icke längre skulle behöva tagas i anspråk för statens järnvägars räkning.
Såväl upplagsplatsen som de härvarande statens järnvägar tillhörande lossnings-
och lastningskranarna bleve därför disponibla för andra ändamål,
bland vilka särskilt må erinras, att det för Stockholms stad sedan länge
varit ett önskemål att bereda möjligheter för malmutskeppning över Yärtahamnen,
ett önskemål om vars realiserande ett för båda parterna fördelaktigt
avtal alltså skulle kunna uppgöras mellan staten och Stockholms stad.

Under sådana förhållanden är det tydligt, att den direkta besparingen
i årsomkostnad — nämligen från 250,000 kronor till 132,500 kronor,
d. v. s. med 117,500 kronor — icke på långt när representerar hela den

Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.

5

fördel, som vore att påräkna genom kolhamnens förflyttning från Yärtan
till norra Brunnsviken. Och dock representerar sagda besparing i årsomkostnad
ett kapitalvärde, beräknat efter A.% räntefot, på i det närmaste 3
miljoner kronor.

Nu är det ju emellertid tydligt, att den utredning, som i förevarande
sammanhang kunnat framläggas, endast är summarisk. Dock vågar undertecknad
hålla före, att här föreligger ett uppslag av det värde och den
betydelse, att detsamma är väl förtjänt av en noggrann utredning, baserad
på förslagets fullständiga genomarbetande i dess tekniska detaljer.

En särdeles viktig sida, som i det föregående icke blivit berörd,
utgör även den omständigheten, att ju mera man genom lämpliga anordningar
kan bli i stånd att minska antalet av de omlastningar och manipulationer,
som stenkolen behöva undergå, i desto högre grad sparas även
det värdefulla bränslematerialet. Erfarenheten uppges nämligen hava givit
vid handen, att för varje ny manipulation, som måste företagas med kolen,
så ökas den s. k. avstybbningen med 1 V2 ä 2 proc. av det hanterade
materialet, vars bränslevärde alltså i motsvarande grad minskas.

Med anledning av vad som sålunda anförts och med erinran om Riksdagens
underdåniga skrivelse av den 26 april 1911, beträffande användningen
av vissa delar av det s. k. Järvafältet till andra ändamål än
militära, får undertecknad därför vördsamt hemställa, att Riksdagen i skrivelse
till Kungl.Maj:t i underdånighet måtte hemställa om utredning, huruvida
icke i samband med ordnandet av bangårdsförhållandena i och invid
Stockholm samt eventuellt i samband med det ifrågasatta kanalföretaget
Bällstaviken—Brunnsviken en förflyttning på här angivet sätt av statens
järnvägars kolhamn skulle med fördel kunna äga rum, tillika med en koncentrering
av koltagningsstationerna inom huvudstaden till närheten av
driftbangården vid Frösunda.

6

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga A (till motionen).

Följande å-pris per ton stenkol gälla enligt uppgifter i kungl. järnvägsstyrelsens
statististiska berättelse för år 1909:

1. Kostnad per ton stenkol för lossning vid Värtahamnen från fartyg
till järnvägsvagn eller upplag.

Arbetskostnad ............................................................................................ Kr. —: 28

Årlig kostnad för underhåll och amortering av anläggningar..................... » —: 32

4 proc. ränta å nuvarande värdet av statens järnvägar tillhörig mark, som
disponeras för lossning och lagring av stenkol samt å anläggningskostnader
för krananläggningarna ...................................................... » —: lä

Hamnavgift .............................................................................................. > —: 20

Summa kostnad per ton kronor —: 95

2. Kostnad per ton stenkol för upplag och lastning å tender vid

norra stationen.

Transport från vagn till tender.................................................................. Kr. —: 47

Årlig kostnad för underhåll och amortering av anläggningar..................... » —: 06

4 proc. ränta å mark ............................................................................... » —:02

Vagnshyra (cirka 10 vagnar per dag)......................................................... » —: 04

Summa kostnad per ton kronor

59

3. Kostnad per ton stenkol för upplag och lastning å tender vid Tomteboda.

Kostnad för lossning från vagn till upplag............................................... Kr. —: 28

» » transport från upplag till tender............................................ » —: 46

Årlig kostnad för underhåll och amortering av anläggningen .................. » —: 19

Ränta å markvärde samt å anskaffningskostnad för respektive anläggningar » —: 33

Summa kostnad per ton kronor 1: 26

Bilagorna B och C

utgöras av kartor, som överlämnats till vederbörande utskott.»

Ändra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.

7

Utskottet finner, att motionärens förslag är beroende av så många Utskottet.
okända faktorer, att det kan anses för närvarande sakna aktualitet.

En nödvändig förutsättning för förslagets realiserande är beredande av
möjlighet för djupgående kolångare att anlöpa den nya kolhamnen. Detta
förutsätter såväl fördjupning av segelleden som nybyggnad av Ålkistans
kanal, men härför erforderliga kostnader ingå ej i motionärens beräkningar.

Dessa arbeten tänkas således utförda av annan anledning och av annan
härför intresserad part, vilken väl närmast får antagas vara Stockholms stad.

Förrän visshet vinnes därom, att eu utvidgning och fördjupning av den
för kolfartygen erforderliga segelleden på allvar planeras till utförande, synes
utskottet i varje fall icke skäligt att yrka, att motionärens förslag upptages
till ingående prövning av vederbörande myndigheter.

Fn annan förutsättning är, att statens järnvägars nuvarande moderna
lossningsanordningar för kol vid Tartan kunna på annat sätt komma till
användning. Deras ifrågasatta användning vid pågående malmexport vid
Värtan är visserligen icke otänkbar, men det synes tvivelaktigt, med hänsyn
till för malmexport Önskvärda anordningar, att härtill med fördel skulle
kunna användas för kolimport gjorda anläggningar.

Även synes det utskottet, att den föreslagna elektrifieringen av just
de delar av statens järnvägar, som från Värtan erhålla sitt behov av stenkol,
manar till eu viss försiktighet vid utförandet av nya dyrbara anläggningar
för stenkolsimporten.

På grund av vad ovan anförts och med hänvisning till järnvägsstyrelsens
bifogade utlåtande anser sig utskottet icke för närvarande kunna biträda
motionärens förslag, utan hemställer,

att herr Martins motion, nr 248, icke måtte till
någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1913.

På utskottets vägnar:

AXEL von SNEDJERN.

Vid detta ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar: von
Sneidern, Winberg, Modig, Jönsson i Boa, von Hofsten, Hage, Svensson i Betingetorp,
Saf ström, Wedin och Kahlström.

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

Bilaga.

Till Konungen!

Genom nådig remiss den 21 sistlidne februari har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
järnvägsstyrelsen att inkomma med yttrande över en inom Riksdagens andra kammare
väckt motion, nr 248, om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t angående förflyttning
av Statens järnvägars kolhamn vid Värtan m. m.

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Motionären har vid sina beräkningar utgått därifrån, att över Värtan importeras
en kolkvantitet av 145,000 ton pr år, vilket ungefär motsvarar importen år 1908.
Detta tal är emellertid för högt såsom genomsnittstal. Importen under de senaste 5
åren har utgjort:

År 1908 ............................................................. 148,480 ton

» 1909 ............................................................... 116,946 »

» 1910 .......................................................... 113,002 »

> 1911 ............................................................... 79,260 »

» 1912 .............................................................. 52,500 >

och beräknas för år 1913 komma att uppgå till omkring 135,000 ton.

Kolbehovet för Katrineholms station torde framdeles komma att tillgodoses från
Norrköping i stället för från Värtan, såsom hittills i regeln skett, och genom tillkomsten
av banan Järna—Norrköping är det möjligt, att en del kol kommer att importeras
över Nyköping (Oxelösund), varigenom kolimporten över Värtan i någon mån
skulle komma att minskas. Man torde därför för en tid framåt icke böra räkna
med större import i genomsnitt över Värtan än 100,000 ton, vilken kvantitet kommer
att minskas, i den mån elektrisk drift kan komma att bliva införd. Sedan
lokomotivstationen vid Frösunda kommit till stånd, kan man beräkna kolförbrukningen
för Stockholms kolstationer till ungefär följande kvantiteter:

Frösunda............................................................... 30,000 ton

Tomteboda ........................................................... 25,000 >

Stockholms norra ................................................... 5,000 »

Återstoden eller 40,000 ton är avsedd att konsumeras å distriktets kolstationer
utom Stockholm, nämligen 35,000 ton å stationer norrut och 5,000 å söderut belägna
stationer.

De kostnader för kolens lossning, transport m. m., vilka i motionen uppgivits
till 250,000 kronor för 145,000 ton stenkol, äro icke riktiga, och får järnvägsstyrelsen
med hänvisning till kostnadstablån i motionen sidan 4 angående de olika posternas
beräkning anföra följande.

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

9

I motionen uppgives kostnaden för kolens lossning i Värtan till 95 öre pr ton,
i vilket belopp ingå ränta och amortering å anläggningarna för kolemottagning och
kolupplag. Denna kostnad, som gällde år 1908 är emellertid numera väsentligt reducerad.
Kontrakten för leverans av stenkol i Värtan före år 1910 innehöllo nämligen
den bestämmelsen, att kolen skulle levereras fritt vid fartygets reling, men från
och med nämnda år ombesörjes lossningen ur lastrummet av Statens järnvägar, som
härför erhålla gottgörelse av leverantören enligt gängse pris för dylikt arbete. Till
följd härav hava Statens järnvägars arbetskostnader för kolens lossning ökats från
28 till 70 öre pr ton, men i stället erhålla Statens järnvägar av leverantören en
gottgörelse av <81 öre pr ton. Kostnaden för kolens lossning bör alltså minskas från
95 öre till 56 öre pr ton.

De transporter på järnvägsvagn, som skulle bliva överflödiga, därest kolupplaget
flyttades enligt motionärens förslag äro följande:

Värtan—Frösunda .............................. 65,000 ton

Värtan—Tomteboda .......................... 25,000 » .

För övriga 10,000 ton blir transporten ungefär densamma, vare sig den sker
från Värtan eller Frösunda.

Den under c) i motionens kostnadstablå upptagna kostnaden för vagnhyra bör
utgå. I kostnaden under a) ingår nämligen även den kostnad, som uppkommer till
följd därav, att en del kol i Värtan först lägges i upplag och därifrån utlossas i
vagn. Hänsyn är således redan tagen till den ökade lossningskostnad, som uppkommer
på den grund, att vagnar icke alltid finnas för kolens omedelbara befordran till
konsumtionsorten.

Kostnaderna under d) i tablån äro oriktiga, i det att kostnaden för vagnhyra
bör utgå. För transporterna användas nämligen så gott som uteslutande utrangerade
godsvagnar, vilka äro oanvändbara såsom vanliga trafikvagnar och för vilka vagnhyra
icke bör beräknas.

Kostnaderna under e) för koluppläggning och kolgivning vid Tomteboda hava
sedan år 1908 något reducerats och uppgingo under år 1912 till kronor 1,28 pr ton
i stället för kronor 1,26, såsom i motionen uppgives.

Motionären har förutsatt, att i och med förflyttandet av koltagningen för persontåg
från norra stationen till driftbangården vid Frösunda, kostnaden kommer att
ökas till samma belopp som kostnaden för koltagning i Tomteboda. Så blir emellertid
icke förhållandet. Järnvägsstyrelsen har för avsikt att ordna kolgivningen vid
den nya lokomotivstationen vid Frösunda på ett betydligt billigare sätt än vid Tomteboda,
och beräknas kolgivningen i Frösunda komma att betinga en kostnad av omkring
40 öre pr ton, däri inräknat ränta och amortering å anläggningarna.

Såsom ovan framhållits, ingår i den ovan av styrelsen uppgivna lossningskostnaden
i Värtan jämväl den ökning av kostnaden, som uppkommer därigenom, att
en del av kolen först lossas till upplaget och därifrån till järnvägsvagn. Att särskilt
upptaga denna ökade kostnad till närmare 15,000 kronor, såsom skett i motionen,
är sålunda oriktigt.

I enlighet med vad nu anförts, kunna kostnaderna för kollossning i Värtan
och för kolgivning vid Stockholms lokomotivstationer, sedan den nya lokomotivstationen
vid Frösunda tagits i bruk, beräknas på följande sätt.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 3 avd. 10 käft. (Nr 10.) 2

10

Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 10.

a) Kostnad för lossning av 100,000 ton stenkol från fartyg till järn vägsvagn

efter ett pris av kronor 0,56 pr ton ......................... 56,000 kronor

b) Kostnad för transport av 65,000 ton kol från Värtan till Prösunda

och för transport av 25,000 ton kol från Värtan till Tomteboda 8,000 »

c) Kostnad för kolgivning vid Stockholms norra, 5,000 ton å kr. 0,59 2,950 »

d) Kostnad för kolgivning vid Tomteboda, 25,000 ton å kronor 1,23 30,750 »

e) Kostnad för kolgivning vid Frösunda, 30,000 ton å kronor 0,40 ... 12,000 »

Summa 109,700 kronor.

Detta tal är avsevärt lägre än det av motionären uppgivna, 250,000 kronor,
även med hänsyn tagen till skillnaden mellan de kolkvantiteter, för vilka de olika
beräkningarna blivit utförda.

Då närmare uppgifter saknas angående den föreslagna kolhamnen och kolgivningsstationen
i närheten av Frösunda, kan järnvägsstyrelsen icke bedöma, huruvida
de av motionären uppgivna kostnaderna äro riktiga. Styrelsen vill endast
framhålla, att enligt motionärens beräkningar årskostnaderna för kolhamn och kolgivning
vid Frösunda skulle belöpa sig till 110,000 kronor för en importerad kolkvantitet
av 100,000 ton och att sålunda, även om dessa beräkningar icke äro för
låga, någon vinst för Statens järnvägar icke skulle uppkomma till följd av den föreslagna
förflyttningen av Statens järnvägars kolhamn vid Värtan.

Ehuru den av motionären väckta frågan föreligger i synnerligen outrett skick
och dess innebörd därför icke kan för närvarande fullständigt bedömas, kan järnvägsstyrelsen
för sin del icke tillråda åtgärder i den riktning motionären angivit.
Såsom skäl för sin uppfattning får styrelsen dels hänvisa till ovanstående granskning
av motionens uppgifter rörande nuvarande kostnader för kollossning och kolgivning,
enligt vilken granskning någon vinst icke skulle erhållas genom den i
motionen föreslagna anordningen, dels även anföra följande:

I Värtan mottagas för närvarande enligt i kolkontrakten inryckt medgivande
kolångare med ett djupgående av högst 20 eng. fot (6,1 meter) och kunna i allmänhet
ångare med ett djupgående av upp till 23 fot mottagas. Att anordna tillfarten
från Lilla Värtan genom Ålkistan och Brunnsviken samt den nya kolhamnen
för sådana fartyg skulle medföra högst betydliga kostnader utan motsvarande fördelar.
Att åter föreskriva mindre djupgående för de fartyg, som nu frakta kol till
Värtan, skulle medföra en betydlig höjning av kolpriserna till följd av högre frakt
och ökade lossningskostnader samt medför behov av betydligt ökat utrymme för det
större antal fartyg, som komme att erfordras.

Kolgivning i Frösunda till de i Tomteboda stationerade lokomotiven skulle
medföra flera olägenheter. De befintliga spåren mellan Tomteboda och Järva, vilka
redan nu passeras av ett stort antal person- och godståg, komma att, sedan den
nya driftbangården vid Frösunda tagits i bruk, tagas i anspråk jämväl för tomma
tågsätt till och från centralstationen. Den föreslagna anordningen skulle därför påkalla
utläggandet av ännu ett spår mellan Tomteboda och den tillämnade kolstationen.
Vidare bleve det tidsödande och kostsamt att köra lokomotiven den 4
km. långa vägen från Tomteboda ut till Järva i och för kolning, och skulle härigenom
tjänstgöringstiden för personalen förlängas. Även för de i Frösunda stationerade
lokomotiven är det föreslagna läget för kolgivningsstationen icke lämpligt,
emedan lokomotiven måste korsa tågspåren för att komma från lokomotivstationen

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.

11

till platsen för kolgivning. Å en så livligt trafikerad handel som linjen Tomteboda—
Järva kan en dylik korsning i banans plan icke medgivas ur trafiksäkerhetssynpunkt,
utan måste korsningen ske över eller under huvudspåren, en anordning, som icke är
utförbar utan mycket stora kostnader. Kolgivningen till de i Prösunda förlagda lokomotiven
skulle därför icke kunna äga rum från det föreslagna kolupplaget direkt
till lokomotiven utan måste bliva ordnad på annat sätt.

Kranarna för kollossning i Yärtan äro nya och fullt moderna och särskilt
anordnade för att motsvara förhållandena å den pir, vid vilken utlossning av kolen
äger rum. Detta skulle icke bliva fallet, om kranarna flyttades, såsom motionären
föreslår.

Frågan om elektrifiering av statsbanelinjer står på dagordningen, och äro härtill
i första rummet ifrågasatta just de linjer, som för närvarande från Värtan erhålla
stenkol för ånglokomotiven. Det kan även av detta skäl icke vara välbetänkt
att nedlägga kostnader på flyttning av statens järnvägars upplagsplats på föreslaget
sätt, även om kostnaderna skulle stanna vid de av motionären uppgivna eller en
miljon kronor, vilket belopp är endast antaget och därför undandrager sig varje kontrollering.
Det område, som skulle tagas i anspråk, tillhör visserligen staten men
disponeras av arméförvaltningen, som icke lärer vara hågad att avstå detsamma.

Slutligen vill styrelsen erinra, att den hamnanläggning, som skulle erfordras vid
Brunnsviken, liksom fördjupandet^ av denna vik och av lilla Värtan norr om Ropsten
samt utvidgning av kanalen vid Ålkistan äro frågor, som ännu blott äro lösligt framkastade,
och att deras lösning, förutsatt att de erforderliga stora beloppen för deras
realiserande kunna säkerställas, vilket styrelsen på goda grunder håller för omöjligt,
skulle komma att kräva minst ett tiotal av år. Under tiden måste trafiken å statens
järnvägar till och från Stockholm bedrivas regelbundet och i allt större utsträckning,
och därför måste kolmottagning och upplag behållas vid Värtan samt kolgivning anordnas
vid Prösunda lokomotivstation, på sätt den av styrelsen uppgjorda planen
åsyftar.

På grund av vad sålunda anförts, anser järnvägsstyrelsen, att den av motionären
föreslagna förflyttningen av statens järnvägars kolmottagning och upplag från
Värtan till Brunnsviken i närheten av Frösunda samt anordnandet på angivna plats
av en kolgivningsstation till lokomotiven icke bör komma till utförande.

Stockholm den 20 mars 1913.

Underdånigst
F. W. II. Pegelow.

Viktor Klemming.

Sven Bergélmer. Erik von Friesen, Elis B. Höjer.

föredragande.