Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1913 kl. 1 e. m.
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7,
på grund av hammarens återremiss av utskottets utlåtande
nr 1, i anledning av herr Tysks motion nr
227, om skrivelse till Kungl. Majd angående ifrågasatt
stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas
å gods av viss beskaffenhet.
I anledning av en inom Andra kammaren av herr Tysk avgiven
motion, nr 227, — med instämmanden av herrar Persson i
Tallberg och Hansson i Bäck — om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas
å gods av viss beskaffenhet, hade Andra kammarens första
tillfälliga utskott hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,
huruvida icke myndighet, som meddelar kvarstad, bör hava sig ålagt
att, när kvarstad är meddelad å gods, som är underkastat förskämning
eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar
alltför kostsam vård, låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda
godset och förordna om köpeskillingens insättande i bankinrättning.
Enligt utskottet tillhandakommet protokollsutdrag har Andra
kammaren den 19 februari återremitterat detta ärende till utskottet
på grunder, för vilka här nedan i korthet skall redogöras.
Vid frågans behandling i kammaren begärdes ordet av herr
Westman, som med eu kortare motivering yrkade, att utskottets
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 1 avd. 6 käft. (Nr 7.) 1
2
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
hemställan borde avfattas så, att bestämmelserna i fråga om med
kvarstad belagd egendom komme att stå i paritet med de bestämmelser,
som nu gälla beträffande utmätt egendom, och sålunda erhålla
följande avfattning: att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj: t
ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida
icke ett motsvarande stadgande till det i 40 § utsökningslagen
förekommande angående försäljning av utmätt lös egendom, vilken
är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande
i värde eller erfordrar alltför kostsam vård, bör i utsökningslagen
införas även beträffande med kvarstad belagd lös egendom
av förenämnda beskaffenhet. Härtill genmälde utskottets ordförande,
att det ju kunde synas önskligt, att ett blivande lagstadgande komme
att stå i överensstämmelse med denna, § 40 i utsökningslagen, men
att utskottet för sin de! icke varit fullt övertygat om, att det skulle
vara gagneligt, att borgenär i vilket fall som helst skulle äga rätt
begära en med kvarstad belagd egendom till försäljning, varför det
av herr Westman angivna syftet lika fullt borde kunna vinnas
genom att i stället för ordet »huruvida.» i utskottets hemställan
infördes orden »huruvida och under vilka villkor». För att emellertid
utskottet skulle bliva i tillfälle att närmare pröva de under
överläggningen gjorda yrkandena, återförvisades frågan på herr vice
talmannens förslag till utskottet.
Vid förnyat övervägande av ärendet har utskottet ansett sig
böra framhålla, att utskottet under sin närmast föregående behandling
av ifrågavarande motion framför allt haft i sikte frågans reella
sida och därför icke inlåtit sig på mera formella detaljer eller på
spörsmålet, huru ett lagstadgande i ämnet borde bäst formuleras.
Då motionären varken i sin motivering eller i sitt slutyrkande berört
frågan om förhållandet mellan det af honom åsyftade lagstadgandet
och bestämmelserna i utsökningslagens § 40, bär det för utskottet
i detta som i andra liknande fall synts lämpligast att avfatta
sin hemställan i så nära överensstämmelse som möjligt med
motionärens. Utskottet har blott i sin motivering såsom ett starkt
skäl för hemställan om bifall till motionen velat påpeka, att en viss
överensstämmelse borde förefinnas mellan förfarandena i de respektive
fallen, men har icke ansett, att en utredning av antydd art
varit direkt påkallad vid detta tillfälle.
Då emellertid mot utskottets utlåtande särskilt gjorts gällande,
att bestämmelserna rörande kvarstad icke borde göras strängare än
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
3
bestämmelserna om utmätning, vill utskottet endast framhålla, att
det så långt ifrån varit utskottets tanke, att bestämmelserna i avseende
på kvarstad i berörda hänseende skulle göras strängare än
bestämmelserna om utmätning i motsvarande fall, att utskottet
tvärtom vågar ifrågasätta, om icke till och med en sådan fullständig
formell överensstämmelse mellan stadgandena i fråga, som under
överläggningen i kammaren förordades, under vissa förhållanden
skulle kunna innebära en obillighet och en alltför stor stränghet mot
den, vars egendom belagts med kvarstad. Utskottet anser sig emellertid
icke behöva närmare utreda denna sak utan förutsätter, att, för
den händelse eu riksdagsskrivelse beslutes i ämnet, såväl denna som
andra härmed sammanhängande detaljfrågor komma att bliva föremål
för Kung! Maj :ts prövning.
Som en sammanfattning vill utskottet framhålla, att intet förebragts,
som kunnat förmå utskottet att i sak ändra ståndpunkt till
ifrågavarande motion, men att utskottet ej har något emot att tillmötesgå
inom kammaren framställda önskningar med hänsyn till
slutyrkandets formulering. Det vill emellertid synas utskottet som
om detta lämpligast skedde genom att till godkännande föreslå den
formulering, som utskottets ordförande under överläggningen i kammaren
framställde. I den mera speciella frågan rörande köpeskillingen
för försålt, med kvarstad belagt gods vill utskottet till sist
uttala, att det förefaller, som om med köpeskillingen bäst borde
förfaras på sätt som med kvarstadsbelagda penningar är stadgat.
Men då motionären ej framlagt denna tanke, och utskottet ej tilltror
sig att fullt bedöma, huru en bestämmelse angående penningarnas
placering bäst bör avfattas, har utskottet funnit lämpligast
att även denna sak hänskötes till prövning av Kungl. Maj:t. För
vinnande av detta mål har utskottet något ändrat sin hemställan
angående förfarandet med köpeskillingen. Utskottet får alltså hemställa,
att Andra kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller,
att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande,
såväl huruvida och under vilka villkor
myndighet, som meddelar kvarstad, må hava sig
ålagt att, när kvarstad är meddelad å gods, som är
underkastat förskämning eller snar förstörelse eller
4
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
hastigt fallande i värde eller erfordrar alltför kostsam
vård, låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda
godset, som ock huru med köpeskillingen
skall förfaras.
Stockholm den 27 februari 1913.
På utskottets vägnar:
OSKAR LUNDGREN.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1913.