Första Icammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 mars 1913 kl. 5 e. m.
Första Icammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7, i
anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående lättnader i avseende å de till Danviks hospital
utgående s. k. rekognitionsavgifter.
I motion inom Andra kammaren, nr 220, har herr Martin hemställt, Motionen.
att Andra kammaren ville för sin del besluta, att Biksdagen måtte i skrivelse
till Kung!. Maj:t anhålla om utredning, huruvida i gällande bestämmelser
rörande de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter
ändringar kunna vidtagas i syfte att vinna lättnader, särskilt med hänsyn
till de lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem och som mestadels
hava sitt största värde i därå uppförda byggnader, samt vidtaga de åtgärder,
vartill utredningen kan föranleda.
Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.
På hemställan av sitt fjärde tillfälliga utskott i utlåtande nr 4 har Andra kamAndra
kammaren bifallit motionen. marens
Sedan beslutet därefter delgivits Första kammaren, har denna hän- l)eslutvisat
ärendet till förberedande behandling av sitt andra tillfälliga utskott.
Beträffande vad Andra kammarens utskott till stöd för sin hemställan
anfört, tillåter sig utskottet hänvisa till Andra kammarens utskotts utlåtande.
I en till Kungl. Maj:t den 8 december 1911 ingiven skrivelse hava Utskottets
en del innehavare av till skatte försålda samt under ständig städje- och yttrande.
besittningsrätt upplåtna Danvikshemman inom Stockholms län anhållit om
utredning, dels huruvida i samband med ifrågasatt avskrivning av frälseJBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 12 sand. 2 avd. 7 käft. (Nr 7.)
2
Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 7.
räntor i övrigt avskrivning kunde ske jämväl av räntor, rekognitionsavgifter
och andra avgälder från nämnda Danviksfastigketer, dels ock huruvida icke
stadgandena i kung]., kungörelsen den 17 maj 1861 angående försäljning
till skatte av de Danviks hospital tillhöriga, under ständig städje- och besittningsrätt
upplåtna hemman och lägenheter kunde ändras så, att från
Danviks hospital skatteköpta fastigheter bleve i alla avseenden likställda
med annan med äganderätt upplåten svensk jord.
Den 8 december 1911 ingåvo även en del innehavare av dylika
Danvikshemman inom Uppsala län till Kung!. Maj:t framställning om åvägabringande
av sådan utredning om hospitalets rätt att uppbära ränta från
nämnda hemman, att »ursprunget måtte kunna upphävas och hemmanen
bliva likställda med kronoskattehemman efter grundskatternas avskrivning».
Nämnda båda framställningar remitterades till kammarkollegium, som
erhöll i uppdrag att, efter att hava inhämtat yttrande av direktionen över
Danviks hospital, avgiva utlåtande i ärendena.
Den 11 december 1911 anmodade statsrådet och chefen för civildepartementet
kammarkollegium att, efter att hava inhämtat yttrande i
ärendet från direktionen över Danviks hospital, avgiva förslag till förändring
av gällande bestämmelser om försäljning till skatte av nämnda hospital
tillhöriga, med ständig städje- och besittningsrätt upplåtna hemman.
Denna anmodan motiverades därmed, att ett inom justitiedepartementet
utarbetat förslag till lag om avlösning av vissa frälseräntor antagligen
komme att genom proposition föreläggas 1912 års riksdag, och det syntes
lämpligt att i sammanhang därmed jämväl upptaga till avgörande frågan,
huruvida ej kungörelsen den 17 maj 1861 angående försäljning till skatte
av de Dan viks hospital tillhöriga, med ständig städje- och besittningsrätt
upplåtna hemman och lägenheter borde, om ej helt och hållet upphävas,
åtminstone till förekommande av frälseräntors bildande omarbetas, i vad
anginge sättet för dylika hemmans försäljning.
Sedan handlingarna i nämnda trenne ärenden remitterats till direktionen
över Danvilcs hospital, avgav direktionen den 11 april 1912 yttrande
rörande desamma.
Ivungl. Maj:t föreläde genom proposition 1912 års riksdag ett förslag
till lag om avlösning av vissa frälseräntor. Yid ärendets behandling inom
lagutskottet föreslog utskottet, — som förklarade sig icke vilja närmare
inlåta sig på frågan om den rätt till rekognitionsavgifter, som kungl. brevet
den 21 juli 1813 kunde medföra för Danviks hospital — att i lagens 20
§ skulle stadgas, att avlösning av frälseränta från fastighet, som förut
tillhört Danviks hospital, icke skulle inverka på den rätt till viss avgift
«
Första kammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 7.
3
vid fastighetens försäljning, som på grund av bestämmelserna i sagda kungl.
brev måtte tillkomma hospitalet.
Riksdagen biföll lagutskottets förslag i denna del, vadan frågan om
hospitalets rätt till rekognitionsavgifter sålunda tills vidare lämnats öppen.
Emellertid är på grund av Kungl. Maj:ts remiss i anledning av ovannämnda
framställningar från innehavare av Danvikshemman förevarande
fråga nu föremål för utredning av kammarkollegium, och anser utskottet
att denna utredning bör komma att täcka alla de fall av rekognitionsavgifter,
som i motionen beröras.
Som sålunda den av motionären begärda utredningen redan är av
Kungl. Maj:t igångsatt, får utskottet hemställa,
att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 28 mars 1913.
A utskottets vägnar:
FABIAN DE GEER.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar: friherre
Fabian De Geer, Danström, Rosén, Steffen, greve Spens, Forssman och Klefbeck.