Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1913 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6 i anledning
av herrar Stoff ens och Anders Lindblads motion,
nr 93, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning,
huruvida och under vilka villkor må bestämmas,
att minimilöner skola genom särskilda representativa myndigheter
(•»lönenämnder» eller »yrkesnämnder») kunna
fastställas för manliga och kvinnliga lönarbetare m. m.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 93, som hänvisats till
behandling av kammarens andra tillfälliga utskott, hava herrar Steffen
och Anders Lindblad hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,
huruvida och under vilka villkor må bestämmas, att minimilöner skola,
genom särskilda, representativa myndigheter (»lönenämnder» eller »yrkesnämnder»),
kunna fastställas för manliga och kvinnliga lönarbetare och
biträden eller löntjänare med inkomster ej överstigande vissa belopp samt
tillhörande de yrken och befattningar, inom vilka, genom särskilt förfarande,
»lönenämnder» bli tillsatta.

Beträffande den närmare motiveringen för denna framställning får
utskottet hänvisa till motionen.

Motionärerna framhålla, att den i utlandet redan existerande lagstiftningen,
som påbjuder eller tillstädj er fastställande av lagligt bindande
minimilöner, i intet enda fall är principiellt begränsad till det
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 2 avel. 6 käft. (Nr 6.) 1

Motionen.

Utskottets

yttrande.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

hemindustriella arbetet, utan omfattar och kan omfatta detta tillsammans
med likartat fabriks- och verkstadsarbete, såväl som detta senare enbart.
Dock synes det utskottet framgå såväl av den i motionen lämnade redogörelsen
för den utländska lagstiftningen i ämnet som av motionens avfattning
i övrigt, att det är i främsta rummet med avseende å det hemindustriella
arbetet, motionärerna ansett sig böra föreslå en lagstiftning
om minimilöner även för vårt land.

Statsmyndigheterna hava redan sin uppmärksamhet fästad vid de
på vissa håll i Sverige otillfredsställande omständigheter, varunder hemarbetet
utövas. Den av Kungl. Maj:t i januari 1905 tillsatta kommittén
för revision av lagarna angående skydd mot yrkesfara och angående
minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt
yrke m. m. (den s. k. yrkesfarekommittén) har även haft frågan om
vidtagande av åtgärder i syfte att förbättra de hemindustriella arbetsförhållandena
under omprövning.

I sitt år 1909 avgivna betänkande har kommittén framhållit, att beträffande
hemindustrielit arbete det måhända kunde ligga närmast till
hands att efter exempel från vissa andra länder föreslå i lag eller genom
lagstadgade nämnder fastställda minimiavlöningar, men att kommittén dock
icke ansett sig böra framlägga förslag därom. Kommittén yttrar vidare:
»Kännedomen om utbredningen av det hemindustriella arbetet här i landet
och om de villkor, varunder detsamma utövas, är för närvarande
alltför ofullständig för att kommittén skulle våga därpå bygga någon
lagstiftning i nämnda, för oss alldeles främmande riktning. En sådan
lagstiftning skulle för öfrig!, enligt kommitténs åsikt, ej blott väl mycket
avvika från gängse uppfattning angående arbetsavtalens frihet, utan
även, åtminstone under tider av arbetsbrist, komma att föga iakttagas,
men giva upphov åt talrika lagöverträdelser och försök att kringgå lagen.
»

Kommittén avgav i stället ett förslag till lag angående hemindustrielit
arbete, däri bland annat stadgades, att varje arbetare, som användes
till hemindustrielit arbete, skulle förses med en lönebok, vari det ålåge
arbetsgivaren att anteckna träffad överenskommelse rörande arbetslön
m. m. Beträffande sådana slag av företag, åt vilka hemindustriella arbeten
utföras för framställning av ensartade varor i större myckenhet,
skulle Konungen äga föreskriva, att prislista upptagande de inom företaget
tillämpade lägsta lönesatser för olika slag av dylika arbeten skulle
finnas anslagen å lämplig för arbetarne tillgänglig plats. Ändamålet

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 6. 3

med dessa stadgande!! skulle, enligt kommitténs förmenande, vara att
på ett effektivt sätt främja likställighet i arbetsvillkor för skilda arbetare
samt genom den offentlighet, särskilt listorna i viss mån skulle
giva åt lönesatserna, även verka förbättring av dessa.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 29 mars 1912 yttrade
chefen för finansdepartementet härom:

»Kommitténs förslag till lag angående hemindustrielit arbete berör
ett för den svenska skyddslagstiftningen hittills främmande ämne. Hemindustrien
har under de senare åren varit föremål för mycket lagstiftningsarbete
i andra länder, och jag tror, att man även här i Sverige
kan hava anledning att uppmärksamma de förhållanden, varunder denna
industri bedrives. En mångfald undersökningar, däribland även beträffande
vissa områden för sådan industri i vårt land, utvisa nämligen, att
det hemindustriella arbetet i stor utsträckning utövas på ett sätt, som
med hänsyn till lokal, arbetstid, minderårigas och kvinnors användande
samt synnerligast i avseende å arbetslönen från samhällelig synpunkt
måste betecknas såsom otillfredsställande. Den fortskridande utvecklingen
av skyddslagstiftningen för verkstadsarbetet anses för öfrigt leda
till ökning av hemindustrien, särskilt på så sätt, att minderåriga och
kvinnor, vilkas sysselsättande med verkstadsarbete försvåras eller omöjliggöres
genom skyddslagstiftningen, tvingas taga sin tillflykt till det
hemindustriella arbetet.

Kommittén torde sålunda ej saknat skäl att framlägga sitt här
ifrågavarande lagförslag — en direkt anledning därtill hade dessutom
givits genom en till kommittén remitterad, af centralförbundet för
socialt arbete gjord underdånig framställning angående lagstiftning för
hemarbetet. I sitt underdåniga utlåtande över kommitténs betänkande
förklarar sig även kommerskollegium ej hava något att i huvudsak erinra
mot lagförslaget.

Emellertid framhåller kommittén själv, såsom motivering till att
kommittén ej vågat föreslå mer långt gående åtgärder, att kännedomen
om utbredningen av det hemindustriella arbetet här i landet och om de
villkor, varunder detsamma utövades, för närvarande vore alltför ofullständig.
Ehuru kommittén onekligen vid avfattandet av sitt förslag till
lag angående hemindustriellt arbete gått till väga med ganska stor varsamhet,
anser jag mig, med hänsyn till nyss berörda bristande kännedom,
ej kunna på frågans nuvarande ståndpunkt tillstyrka förslagets

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

upphöjande till lag. Detsamma har även på vissa håll, där hemindustri
i någon större omfattning förekommer, framkallat starkt ogillande från
näringsidkarnas sida.

Då lagstiftningsåtgärder mot missförhållandena inom hemindustrien,
såsom redan antytts, emellertid lära vara av behovet påkallade, torde
en såvitt möjligt fullständig och tillförlitlig undersökning av de förhållanden,
varunder det hemindustriella arbetet bedrives här i Sverige,
böra utan dröjsmål igångsättas. Jag anhåller att få återkomma härtill
i en särskild framställning.»

Den av departementschefen omnämnda undersökningen har sedermera
anförtrotts åt kommerskollegium (nu socialstyrelsen). Undersökningen,
som avser en allsidig utredning av hemindustriellt arbete, dess
förekomst och utbredning i vårt land, ävensom hemarbetarnes sociala
och ekonomiska förhållanden, väntas, enligt vad utskottet inhämtat, bliva
färdig under instundande sommar.

Under sådana förhållanden synes det utskottet lämpligt, att Riksdagen
avvaktar denna utredning samt de förslag, vartill densamma möjligen
kan giva anledning, innan Riksdagen gör ett uttalande i den synnerligen
omfattande och svårlösta fråga motionärerna framställt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herrar Steffens och Anders Lindblads förevarande
motion icke måtte till någon Första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1913.

På utskottets vägnar:

FABIAN DE GEER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar: frih. Fabian
De Geer. Danström, Rosén, greve Spens, Forssman, Meurling och Klefbeck.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

5

Reservation

av herrar Rosén och Klefbeck. hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Första kammaren för sin del måtte besluta,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och i
vad mån det jämväl i vårt land må anses påkallat
att för särskilda arbetsområden, med hänsyn till där
rådande arbets- och löneförhållanden eller eljest, meddela
bestämmelser i syfte att, till förekommande av
uppenbara missförhållanden, gorå reglerandet av minimilöner,
eventuellt lönefrågor för lönearbetare eller biträden
inom sådant arbetsområde, i större eller mindre
utsträckning beroende av beslut eller annan åtgärd
från särskilda, för ändamålet inrättade organ.

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 12 samt 2 avd. 6 käft. (Nr 6.) 2