Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Sv 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 februari 1913 kl. 12 m.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3 i anledning
av herr Boos’ motion nr 49 om åvägabringande,
av utredning och förslag i fråga om lämpliga åtgärder
för anskaffande av för Sverige behövlig mängd tallfrö.

I en inom Första kammaren väckt motion, nr 49, som hänvisats till Motionen.
behandling av kammarens andra tillfälliga utskott, har herr Eoos hemställt,
att Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att utredning verkställes rörande de åtgärder, vilka böra vidtagas
i och för anskaffandet av för landet behövlig mängd tallfrö, ävensom att
för Riksdagen sedermera framlägga av utredningen betingat förslag.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande: Motiveringen.

»Genom tillkomsten av 1903 års skogslag hava goda förutsättningar
för skogsåterväxtens betryggande blivit skapade, men förutsätter sagda lag
dock, att tillfälle förefinnes att för rimligt pris erhålla fullgott skogsfrö,
vilket, åtminstone med avseende å tallfrö, bör vara av inhemskt ursprung,
detta synnerligast som erfarenheten visat, att det tallbestånd, som härstammar
från importerat frö, icke har varken den stambildning eller den
kvalitet, som oundgängligen erfordras för erhållande av ett förstklassigt
virke. För att hindra importen av tyskt frö åsattes detsamma en tull av
4 kronor per kilogram, och -— då det visade sig, att sådant frö, tack
vare det alltjämt stegrade fröpriset, med fördel kunde hitsändas via Norge
eller Finland — bär sedermera allt importerat tallfrö åsatts sagda tullsats.

Landets skogs vårdsstyrelser hava under år 1911, eller det sista år,
varför uppgift kunnat erhållas, använt något över 12,000 kilogram tallfrö,
som vid inköpet dragit en kostnad av i medeltal 17 kronor per kilogram,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 2 avd. 3 käft. (Nr 3.) 1

2

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

Utskottets yttrande.

ett pris, som är dubbelt så högt som det, vilket rådde sex år tidigare.
Med 1911 års pris var kulmen dock icke uppnådd, ty förlidet år betalades
20 kronor och därutöver, och även till detta pris har det icke varit
skogsvårdsstyrelserna möjligt att anskaffa inhemskt tallfrö i den omfattning,
som varit behövlig. Huru mycket svårare det under sådana förhållanden
varit för den enskilde skogsägaren att anskaffa sådant frö, behöver
icke framhållas.

Orsakerna till prisstegringen hava varit dels den å somliga orter
rådande ringa tillgången på kottar, dels cn till följd av återväxtlagen betingad
ökad efterfrågan, samt slutligen det alltjämt fortgående tillgodogörandet
å de enskilda skogsmarkerna av den mogna tallskog, varifrån
det, såväl beträffande mängd som beskaffenhet, bästa fröet skulle hämtas.

Det är icke tillräckligt, att staten så inrättar sig, att dess behov av
skogsfrö blir tillgodosett, ty lika viktigt är det, att den enskilde jordägaren
stödes i sitt bemödande att på ett nöjaktigt sätt fullgöra sin planteringsskyldighet.
Det är staten, som det i första hand åligger att i
denna för vårt lands framtid så viktiga fråga kraftigt och reglerande ingripa,
och det är staten, som bör träda emellan, när det gäller att tillvarataga
det ena årets frööverskott för att därmed täcka behovet under
ett eller flera därpå följande missväxtår.

När det gäller att för landets jordbrukare underlätta anskaffandet
av ett gott och tjänligt utsäde, har staten icke tvekat att med rikliga
anslag understödja dessa strävanden, och synes det, som om den omvårdnad,
som härutinnan visats landets jordbrukare, med än större skäl bör
ägnas skogsägaren i hans strävande att skaffa sig utsäde till eu skörd,
som ej skall komma honom till del, utan som först av kommande generationer
skall bärgas.

Skogslagen av år 1903 förutsätter permanent tillgång på skogsfrö
till moderat pris, men genom periodvis inträffande brist på skogsfrö och
genom oskäliga prisstegringar, vilka för övrigt locka till import av en
underhaltig vara, förlorar lagen det väsentliga av sin innebörd.»

Staten äger för närvarande tre fröklängningsanstalter, nämligen en i
Finnerödja i Västergötland, eu i Hällnäs i Västerbotten och eu i Bispgården
i Jämtland. De båda sistnämnda anstalterna äro nyligen upprättade
och endast de sista åren tagna i bruk. Dessutom äga numera skogsvårdsstyrelserna
i flera län fröklängningsanstalter, tillhopa 14 stycken, varjämte
sådana anstalter jämväl befinna sig i enskild ägo. Av de sistnämnda

3

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

märkas särskilt Örebro—Hultsfreds och Svenska Skogsfrökontorets fröklängningsanstalter.

Utskottet har inhämtat, att vid inom landet befintliga fröklängningsanstalter
beräknas kunna årligen klängas nedanstående mängder skogsfrö,
därest tillräcklig tillgång på kottar finnes:

Statens fröklängningsanstalter (3 st.) .................. 11,000 kg.

Skogsvårdsstyrelsernas fröklängningsanstalter (14 st.) 35,000 ,,

Enskilda (Örebro—Hultsfreds och Svenska Skogsfrökontorets
anstalter) .......................................... 15,000

Diverse enskilda................................................... 10,000 25,000 ,,

Summa 71,000 kg.

Av denna mängd skogsfrö beräknas 60 procent eller 42,600 kilogram utgöra
tallfrö och resten granfrö. Ovanstående tabell utgår, som synes, från
den förutsättningen, att tillräckligt med kottar finnes att tillgå. Visserligen
kan det under felslagna fröår vara förenat med svårigheter att erhålla tillräckligt
antal kottar, men andra år överstiger däremot tillgången av kottar
betydligt behovet. Under sådana år är det vanligt, att vid anstalterna
insamlas stora förråd av kottar, vilka bevaras till ett påföljande år och
då klängas. Det utklängda fröet har numera börjat inläggas i hermetiskt
slutna bleckburkar, vilket medför den fördelen, att fröna kunna bevaras
under flera år utan att därigenom deras grobarhet förminskas.

Det årliga behovet av tallfrö i vårt land beräknas i runt tal utgöra
20,000 kilogram, men troligt är, att i anledning av skogskulturens utveckling
behovet kommer att i framtiden ökas. Då det, såsom ovan framhållits,
beräknas, att vid inom landet befintliga fröklängningsanstalter kunna årligen
klängas i medeltal över 42,000 kilogram, synes det utskottet, som om utsikterna
att för framtiden inom landet kunna anskaffa erforderlig mängd
tallfrö äro synnerligen goda.

Om sålunda landet synes kunna i erforderlig mängd tillgodose behovet
av tallfrö, är det även av vikt, att det klängda fröet är av för
återväxten bästa möjliga beskaffenhet. Härvid är särskilt att beakta,
att frö bör klängas ur kottar från livskraftig skog. Såväl statens som
skogsvårdsstyrelsernas fröklängningsanstalter stå numera under ledning av
examinerade jägmästare, och det kan därför förutsättas, att dessa skola
tillse, att kottar insamlas från den kraftigaste och lämpligaste skogen,

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

samt att andra åtgärder vidtagas, i ändamål att tallfröet måtte bliva av
fullgod beskaffenhet.

Det torde oek i detta sammanhang böra framhållas, att erfarenheten
utvisar, att för en ekonomisk skogshushållning erfordras, att kottar insamlas
å trakter, som äro i klimatiska förhållanden likställda med dem, där
fröet senare skall utsås.

Då de båda av staten i Norrland upprättade fröklängningsanstalterna
samt flera av skogsvårdsstyrelsernas anstalter endast en jämförelsevis kort
tid varit i bruk, synes det utskottet lämpligt, att man avvaktar, huru
dessa anstalter komma att verka, innan staten, på sätt motionären föreslagit,
ingriper å området.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Roos’ förevarande motion icke måtte till
någon Första kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1913.

På utskottets vägnar:

FABIAN DE GEER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar frih, Fabian
De Geer, Rosén, greve Spens, Pettersson, Meurling, Klefbeck och frih. Hermelin.

Victor Pettersons A.-B. Boktr., Sthlm 1913.