Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 april 1913 kl. 3 e. m.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i anledning
av herr Sehlins motion, nr 18, om utfärdande av
förhud mot vilda djurs kringförande till förevisning.

I en inom Första kammaren väckt motion, nr 18, vilken hänvisats
till förberedande behandling av kammarens andra tillfälliga utskott, har
herr Sehlin hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, det Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att förbjuda
kringförande från ort till ort av vilda djur till förevisning.

Beträffande den närmare motiveringen för denna framställning får
utskottet hänvisa till motionen.

Vid behandling av förevarande motion har utskottet kommit till
den övertygelsen, att kringförandet av vilda djur till förevisning ofta
är förenat med djurplågeri. Vidare håller utskottet före, att det gagn,
som med ifrågavarande förevisningar kan vinnas, nämligen att tjäna
undervisnings- och folkbildningsändamål, bättre kan bliva tillgodosett på
annat sätt, exempelvis genom museer, planschverk och biografföreställningar,
än genom förevisande av enstaka ur sin rätta omgivning lösryckta,
ofta vanvårdade exemplar av de olika djurslag, som i allmänhet
förekomma i menagerierna.

Utskottet har vid ärendets behandling haft till sitt förfogande genom
Kungl. Maj:ts försorg införskaffade uppgifter från överståthållareämbetet
och samtliga Konungens befallningshavande i riket angående
de under år 1912 meddelade tillstånd till förevisande av vilda djur samt
under samma tid i Sverige kringresande menagerie!-, deras storlek och
ägarnes nationalitet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 2 avd. 13 käft. (Nr 13.)

Motionen.

Utskottets

yttrande.

2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Av dessa uppgifter framgår, att under år 1912 av vederbörande
myndigheter åt 18 olika personer utfärdats sammanlagt 76 tillståndsbevis
att förevisa vilda djur, av vilka tillståndsbevis 39 avsett städer
och 37 landsbygden. Av de 18 menageriägarna hava 13 varit svenskar,
2 danskar, en tysk, en holländare och en italienare. Menagerierna
hava vanligen varit av obetydlig storlek och omfattat i regel högst ett
tiotal djur. Endast i tre fall ha djurens antal överstigit 20. Tiden för
menageriernas uppehåll å samma plats har i regeln varit två å tre
veckor, men har ibland, särskilt i större städer, utsträckts till e t par
månader.

Av ovanstående uppgifter synes framgå, att de ekonomiska intressen,
som genom det här ifrågasatta förbudet skulle beröras, äro så
obetydliga, att de icke böra avhålla utskottet från att tillstyrka ett förslag,
som utskottet i övrigt anser vara välbetänkt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Första kammaren måtte för sin del besluta, att
Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,
det Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att
förbjuda kringförande från ort till ort av vilda djur
till förevisning.

Stockholm den 17 april 1913.

På utskottets vägnar:

FABIAN DE GEER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet bava närvarit herrar friherre Fabian De Geer,
Danström, Steffen, greve Spens, Forssman, Pettersson och Elefbeck.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1913.