Första ''kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till Riksdagens kansli den G mars 1913 kl. 5 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11, i
anledning av en av herr Forssell m. fl. inom Andra
kammaren vädd motion, nr 156, om skrivelse till Kungl.
Majd angående sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänheten
må få närvara vid lärareprov.
I en inom Andra kammaren av herr Forssell m. fl. väckt, till
nämnda kammares första tillfälliga utskott hänvisad motion, nr 156,.
hemställes, att Riksdagen villo i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring i folkskolestadgan, att allmänheten
får närvara vid lärareprov i män av utrymme och med iakttagande
av de föreskrifter, som för upprätthållande av ordning må
vara erforderliga.
Beträffande den av motionärerna till stöd för deras hemställan
förebragta motivering — som, bland annat, redogör för ett särskilt fall,
då vederbörande skolråd beslutat, att allmänheten skalle äga tillträde
till åhörande av lärareprov vid folkskolor inom församlingen, vilket
beslut blev i laga ordning överklagat — hänvisas till motionen.
Andra kammarens första tillfälliga utskott har i sitt utlåtande (nr 2
i anledning av motionen yttrat följande:
»Av motiveringen framgår, att domkapitlet i det åberopade fallet
visserligen anfört, att proven icke finge hållas med obegränsat tillträde
för allmänheten (det vill säga andra personer än skolrådet
eller vederbörande ombud), men icke direkt uttalat, att allmänheten
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 8 käft. (Nr 11.) 1
Andra kammarens
första
tillfälliga
utskott. å
2 Första leammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.
under alla förhållanden vore förbjuden att bevista desamma, vilken
senare åsikt däremot skolrådets ordförande sjmes velat hävda. Vidare
framgår, att regeringsrättens flertal har ansett skolrådet vara åtminstone
formellt oförhindrat att giva allmänheten detta tillstånd, under det att
reservanten inom regeringsrätten starkare än de övriga betonat skolrådets
befogenhet att besluta, det allmänheten ägde övervara undervisni
ngsproven, dock enligt hans mening endast i mån av utrymme och
med iakttagande av de föreskrifter, som för upprätthållande av ordning
kunde vara erforderliga.
Då motionärerna av regeringsrättens utslag synas ha dragit den
slutsatsen, att detta innebure förbud för allmänheten att närvara vid
ifrågavarande undervisningsprov, förefaller det utskottet, som om en
sådan uppfattning saknade tillräckligt stöd i de föreliggande handlingarna
i detta mål. Det vill snarare synas, som om nämnda utslag gåve vid
handen, att det ej vore skolråd förmenat att vid lärareprov låta även
andra personer än de i § 19 mom. 5 av folkskolestadgan omnämnda
närvara. Detta är ju för övrigt helt naturligt. Lärareprovens uppgift
torde visserligen i främsta rummet vara att bereda skolrådet, som enligt
gällande stadgar har till uppdrag att vårda skolans angelägenheter,
tillfälle att pröva sökandes kompetens för lärarekallet; provet skall alltså
tjäna skolrådet till ledning vid dess uppsättande av förslag till ifrågavarande
tjänster. Skolrådet har därför ock befogenhet att bestämma, om
sådana prov skola hållas eller icke. De röstande få emellertid genom
denna anordning icke anses vara berövade rätten att pröva de sökandes
meriter och på sådant sätt kontrollera skolrådets arbete. Alla ansökningshandlingar
äro ju ock tillgängliga för en var. Men om inga
andra än skolrådets medlemmar finge övervara undervisningsproven, då
sådana avläggas, skulle de röstande ej kunna på annat sätt än genom skolrådet
pröva den viktiga detalj av sökandes möjligheter att meritera sig, som
utgöres av nämnda prov. Det kan icke betraktas annat än som billigt,
att såväl de röstberättigade i allmänhet, vilka ju äga att deltaga i valet
av lärare, som särskilt föräldrarne till de barn, som måhända komma
att stå under den utsedde lärarens ledning, beredas tillfälle att bilda sig
ett så fullständigt omdöme som möjligt om den eller de sökandes kvalifikationer.
Nu finnes emellertid i gällande författning ingen bestämmelse, som
uttryckligen giver allmänheten denna rätt. Praxis torde emellertid ha
varit, att skolråden lämnat ett sådant tillstånd, vilket dock allmänheten
på de flesta ställen synes ha begagnat i skäligen ringa omfattning.
Det har därför synts utskottet väl befogat, att röstägande — och
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 3
särskilt barnens föräldrar och målsmän — beredas tillträde till lärareproven.
“Om utskottet sålunda finner motionärernas förslag beaktansvärt, är det
endast därför, att genom dess förverkligande allmänhetens berättigade
intressen skulle bliva medelst fullt klara och tydliga bestämmelser tillgodosedda.
Utskottet vill emellertid på samma gång framhålla, att skolrådet
ej i stort sett bör berövas den befogenhet, som nu tillkommer
detsamma.
Då utskottet begagnat sig av det obestämda begreppet »allmänheten»,
som ock förekommer i motionen, har det därmed ingalunda förbisett,
att det är föräldrarnes och barnens målsmäns rätt, som här i främsta
rummet bör beaktas. Men då utskottet håller före, att genom sådana
särskilda ordningsföreskrifter, som omnämnas i slutyrkandet, föräldrars
och målsmäns intressen böra kunna behörigen tillvaratagas, har utskottet
-ansett sig oförhindrat att här använda nämnda uttryck. I anledningav
den väckta motionen får utskottet sålunda hemställa, att Andra
kammaren för sin del måtte besluta, det Riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Magt måtte taga i övervägande, huruvida
bestämmelse bör införas i folkskolestadgan därom, att allmänheten
får närvara vid lärareprov i mån av utrymme och med iakttagande av
de föreskrifter, som för upprätthållande av ordning må vara erforderliga.»
Andra kammaren har bifallit sitt tillfälliga utskotts hemställan;
och har detta kammarens beslut delgivits Första kammaren, som hänvisat
ärendet till förberedande behandling av sitt första tillfälliga utskott.
Gällande folkskolestadga § 19 mom. 5 föreskriver beträffande
undervisningsprov, bland annat, att, därest skolrådet finner nödigt förelägga
den eller de sökande sådant prov, detta skall »avläggas i närvaro
av skolrådet eller av dess ordförande jämte av skolrådet för ändamålet
utsedda ombud». Kungl. Maj:t har genom regeringsrättens utslag den
3 februari 1910, på grund av i motionen omförmält besvär, förklarat,
bland annat, att skolråd må anses oförhindrat medgiva, att vid ifrågavarande
prov även andra personer få vara tillstädes än de i nyssnämnda
stadgande omförmälda. Motionärerna själva framhålla å ena sidan, att
under senare år, såvitt de känna, endast få skolråd förbjudit allmänheten
närvara vid lärareprov, och att de provande lärarna i allmänhet icke
yrkat på sådant förbud, samt å andra sidan att proven i fråga, där allmänheten
beretts tillfälle närvara, i regel varit litet besökta. Under
sådana förhållanden synes utskottet behov icke föreligga av sådan
ändring i folkskolestadgan, som motionäx-erna ifrågasätta.
Andra
kammarens
beslut.
TJtskottet.
4
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande hr 11.
En sådan ändring — varigenom allmänheten gåves uttrycklig rätt
närvara vid undervisningsproven — vore enligt utskottets mening icke
lämplig;. Ifrågavarande prov avse nämligen att giva skolrådet, som
har att upprätta det förslag, varom § 19 mom. 6 i folkskolestadgan
talar tillfälle att bilda sig uppfattning om de sökandes undervisningsskicklighet.
Inom nämnda förslag måste den blivande läraren utses,
oavsett de väljandes genom åhörande av undervisningsprov eller eljest
förvärvade sympatier. De väljande hava alltid tillfälle att taga del av
ansökningshandlingarna och kunna dessutom hos skolrådet inhämta dess
omdöme beträffande sökandenas tjänsteduglighet. Till vad ovan Iran
utskottets synpunkt anförts kommer såsom en viktig omständighet, att
allmänhetens närvaro i många fall torde, på grund av dess storande
inverkan, medföra, att den sökandes förmåga att undervisa icke kan gorå
sig; på det rätta sättet gällande. . . ...
I de städer, där lagen angående folkskoleväsendet i vissa stader
den 25 juni 1909 tillämpas — för närvarande uppgående till något
över 50 — tillsättas lärarna av vederbörande folkskolestyrelse. A dessa
orter vore sålunda ett stadgande av innehåll, som motionärerna avse,
skäligen meningslöst. .....
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Första kammaren icke måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 6 mars 1913.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMARSKJÖLD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet liava narvant:
herrar Hammarskjöld, Hallberg, Sandler, Bergqvist, Malmborg, Valenus Olsson
och Andersson.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI AKTIKBOLAG, 1913.