Statsutskottets utlåtande Nr 97.

1

Nr 97.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till
Riksdagen angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans
aktiebolag. (4:e Avd.)

I en till Riksdagen den 7 mars 1913 avlåten, till statsutskottets
förberedande behandling överlämnad proposition, nr 114, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen besluta,
att under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med hvad i
statsrådsprotokollet angivits, bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett låneunderstöd
av 3,000,000 kronor.

Ur det vid den Kungl. propositionen fogade statsrådsprotokollet
får utskottet meddela följande.

På ansökan av landshövdingarna i Gävleborgs och Västernorrlands
län beviljade Kung]. Maj:t den 12 augusti 1903 koncession å en järnväg
av 1,435 meters spårvidd från Gävle över Söderhamn, Hudiksvall
och Sundsvall till Härnösand. Denna koncession har sedermera överlåtits
på Ostkustbanans aktiebolag.

Till grund för nu ifrågavarande framställning ligger ett av kaptenen
i väg- och vattenbyggnadskåren K. A. Lagergren i mars 1911 avgivet
förslag jämte kostnadsberäkningar angående järnvägens anläggande.

Detta förslag avser mellan Gävle och Sundsvall en järnväg av
högsta klass inom landet samt mellan Sundsvall och Härnösand en järnväg
enligt lindrigare koncessionsvillkor, tillämpade huvudsakligen med
hänsyn till de svåra terrängförhållandena. Järnvägens längd uppgår
till 2 9 9,007 kilometer. Den enligt förslaget beräknade kostnadssumman
utgör 24,200,000 kronor. Det av kaptenen Lagergren uppgjorda förslaget
har enligt uppgift av Ostkustbanans aktiebolag ytterligare granBihang
till Riksdagens protokoll 1913. t> samt. 53 höft. (Nr 97.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

ekats av sakkunnig person, därvid själva förslaget lämnats utan anmärkning.
Dock har den beräknade kostnadssumman ansetts böra höjas
med 1,000,000 kronor till 25,260,000 kronor, på det att full visshet
må vinnas angående beloppets tillräcklighet. Höjningen avser i huvudsak
beräkningarna rörande räls och rullande materiel såsom föremål
för prisfluktuationer. För säkerhets skull har emellertid bolaget ansett
sig böra räkna med en anläggningskostnad av 26,000,000 kronor.

1 avgivet utlåtande av den 7 januari 1913 har järnvägsstyrelsen
beräknat kostnaderna för anslutningen till vissa statsbanestationer till
cirka 300,000 kronor högre belopp, än av Lagergren antagits. Järnvägsstyrelsen
anser dock, att den av bolaget beräknade slutsumman

26,000,000 kronor bör kunna godtagas.

Av omförmälda kostnadsbelopp kronor 26,000,000 disponerar bolaget
ett eget kapital, som vid tiden för arbetets påbörjande beräknas uppgå
till......................................................... kronor 10,000,000: —

Vidare hava ledande bankinstitut
ställt i säker utsikt för
bolaget att erhålla ett obligationslån
å...................................................... » 13,000,000: —

Återstår............................................... » 3,000,000: — 26,000,000: —

För erhållande av nämnda återstod, 3,000,000 kronor, har styrelsen
för Ostkustbanans aktiebolag nödgats vända sig till staten samt fördenskull
i ansökning till Kungl. Maj:t av den 23 oktober 1912 anhållit om
ett statslån å sistnämnda belopp.

Efter det styrelsen yttrat sig om banföretagets ekonomiska bärighet,
om behovet av banan, om de yttranden som då avgivits av vissa
myndigheter m. m., har styrelsen sammanfattat sin framställning sålunda.

»Av det anförda framgår:

att banföretaget anses kräva en kostnad av 26,000,000 kronor,
därav 10,000,000 kronor utgöres av eget kapital, 13,000,000 kronor av
ett obligationslån och 3,000,000 kronor äskas i statslån;

att järnvägen är av den största betydelse för folkrika och utvecklingskraftiga
samt i ekonomiskt hänseende för landet betydelsefulla orter;

att för dessa orter högst väsentlig vägförkortning, tidsvinst och
minskade rese- och transportkostnader skulle uppstå genom järnvägens
tillkomst; samt

att samtliga myndigheter tillstyrkt järnvägens byggande.

På grund härav har styrelsen anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

3

att, på så billiga villkor som möjligt, bevilja bolaget ett lån å

3.000. 000 kronor för byggande av järnväg från Gävle till Härnösand
ävensom medgiva, att lånet må mot säkerhet av inteckning i järnvägen
näst efter ett lån å 13,000,000 kronor jämte ränta utlämnas till bolaget,
sedan detta styrkt, dels att dess egna kapital uppgår till minst

10.000. 000 kronor, dels ock att bolaget för järnvägens byggande erhållit
ytterligare ett lån å minst 13,000,000 kronor.»

I anledning av denna framställning hava yttranden avgivits av
generalstaben, järnvägsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I övrigt får utskottet angående innehållet såväl i styrelsens omförmälda
framställning som i de däröver avgivna yttrandena samt beträffande
uppgjorda trafikberäkningar rörande banan, dess sträckning m. m.
hänvisa till det åberopade statsrådsprotokollet med därvid fogad karta.

För egen del har departementschefen till förberörda protokoll anfört
följande:

»Vid 1910 års slut ägde Gävleborgs län med en areal av 19,724
kvadratkilometer och en folkmängd av 253,792 personer 355 kilometer
statsbanor och 420 kilometer enskilda järnvägar eller tillsammans 775
kilometer järnvägar, vilket utgör 3,93 kilometer på 100 kvadratkilometer
och 30.53 kilometer på 10,000 invånare.

Vid samma tid ägde Västernorrlands län med en areal av 25,532
kvadratkilometer och en folkmängd av 250,512 personer 356 kilometer
statsbanor och 106 kilometer enskilda banor eller tillhopa 462 kilometer
järnvägar, vilket utgör 1,81 kilometer på 100 kvadratkilometer och 18,44
kilometer på 10,000 invånare.

Motsvarande relationstal för hela Sverge utgjorde samtidigt respektive
3,09 och 25,09 kilometer, vilka tal naturligtvis i hög grad äro påverkade
av de svaga siffrorna för Västerbottens och Norrbottens län.

Genom tillkomsten av Ostkustbanan med en banlängd av i det
närmaste 300 kilometer skulle länens tillgång på järnvägar med ett
slag väsentligt förbättras. Beträffande denna järnväg råder också det
förhållande, att den genomlöper i stort sett de mest befolkade, odlade
och rika trakterna i ifrågavarande län. Under det att det eljest ofta
under senare år gällt att bygga nya banor för att tillgodose i odlingsavseende
vanlottade och efterblivna bygder, har förhållandet här blivit
det motsatta, i det den norrländska längdbanan av särskilda orsaker
mast söka sig väg tämligen långt in i landet, under det bebyggandet
sedan gammalt varit mest utvecklat i kusttrakten. Fn blick på kartan

4

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

visar också, att Ostkustbanan förbinder ett par av de viktigaste centra
för den norrländska trävaruindustrien.

Utom städerna Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och
Härnösand berör banan, bland andra, följande mera betydande industriella
anläggningar, av vilka ingen för närvarande har järnvägsförbindelse,
Axmar, Ljusne, Ala, Iggesund, Ströms bruk, Galtström, Essvik, Svartvik,
Stockvik, Kubikenborg, Klampenborg, Skönvik, Vivstavarv, Tunadal,
Johannedal, Ostrand.

Följande tabell utgör en sammanställning av kvantiteter och värden
å dessa industriella anläggningars tillverkningar ävensom av deras
arbetarantal år 1911.

Tillverknings- Tillverknings kvantiteter.

värden.

Bergverksprodukter ................................

Fabrikstillverkningar af järnverk.........

Sågade och hyvlade trävaror...............

Mera bearbetade trävaror........................

Träkol och trädestillat (trädestillat ingår
blott i värdebeloppet, ej i kvantiteten)
.....................................................

Trämassa och papper.............................

Arbetarantal:

30,650,954 kg.
471,971 kbm.

3,683,117 kr.

346,170 »
13,340,754 »
622,680 »

909,063 hl. 667,142 »

94,353,548 kg. 10,184,397 »

Summa 28,844,260 kr.

män......

kvinnor

Summa 4,177

4,108

69

Från tillgängliga källor må jämväl följande folkmängd ssiffror antecknas,
avseende år 1910:

Gävle ........................................................................ 35,203

Söderhamn ............................................................... 11,412

Hudiksvall ....................... 7,733

Sundsvall................................................................... 16,855

Härnösand ............................................ 9,423

Ljusne......................................................................... 2,794

Åla.............................................................................. 1,778

Iggesund ........................................... 1,616

Svartvik........................................................................ 1,551

Vivstavarv ............................................................... 1,181

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

5

Nedanstående statistiska uppgifter rörande de kommuner, som anses
beröras av Ostkustbanan, med jämförelsetal för respektive län i
sin helhet torde också äga något intresse.

Folkmängd, fastighetsvärde samt taxerad inkomst inom vissa kommuner
i Gävleborgs och Yästemorrlands län.

Socknar och städer.

Folk-mängd
den 81
december

1911.

Taxeringsvärde år 191]

, kronor.

För bevillning
år 1911
uppskattad
inkomst av
kapital och
arbete,
kronor.

För inkomst-ocb förmögen-hetsskatt
år 1911
taxerat
belopp,
kronor.

O

A bevillnings-skyldig jord-bruksfastighet.

o

A bovillnings-skyldig annan
fastighet.

A bevillnings-fri fastighet.

Gävleborgs län.

Gävle .....................

35,719

1,827,100

51,844,900

7,401,200

18,324,960

18,632,800

linie ......................

4,258

3,270,100

1,625,000

235,100

716,140

632,000

Hamrånge ...............

4,794

2,286,200

2,326,700

517,700

1,362,600

836,700

Suderala ..................

11,024

2,428,800

8,760,500

592,500

4,313,060

4,847,600

Söderhamn...............

11,439

429,500

10,091,000

1,816,700

5,216,125

4,919,500

Norrala ..................

3,453

1,502,400

372,100

178,000

422,830

264,400

Trönö .....................

1,786

884,300

89,600

112,000

146,180

140,600

Skog.......................

3,806

2,459,900

374,700

160,000

545,160

639,500

Enånger ..................

2,824

1,937,000

346,300

207,100

195,920

310,100

Njutånger ...............

3,051

865,800

1,523,900

76,700

632,620

843,600

Nianfors ..................

339

352,700

26,600

3,800

17,950

6,400

Hälsingtuna.............

2,278

2,057,400

498,700

103,400

216,076

308,460

Idenor .....................

1,539

746,300

732,500

72,800

237,080

180,860

Forsa .....................

4,247

2,721,500

1,947,000

323,700

660,640

588,000

Hudiksvall...............

7,847

321,800

9,921,000

1,420,990

3,627,113

3,328,600

Högsta.....................

2,204

1,584,900

221,700

334,500

237,105

212,340

Harmånger...............

2,956

1,527,700

1,719,700

198,200

729,980

956,800

Jättendal................

1,334

1,162,100

208,900

90,000

98,920

142,600

Gnarp .....................

3,663

1,993,700

375,500

305,900

215,270

166,100

Bergsjö ...................

4,145

2,660,700

795,700

261,600

414,031

398,800

Summa

112,706

33,019,900

93,802,000

14,341,890

38,329,759

38,355,760

Hela länet..............

255,181

139,472,100

138,966,100

27,180,290

65,587,632

63,179,830

6

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Socknar och städer.

Folk-mängd
den 81
december

1911.

Taxeringsvärde år 1911, kronor.

För bevillning
år 1911
uppskattad
inkomst av
kapital och
arbete,
kronor.

För inkomst-och förmögen-hetsskatt
år 1911
taxerat
belopp,
kronor.

o

A bevillnings-skyldig jord-bruksfastighet.

o

A bevillnings-skyldig annan
fastighet.

o

A bevillnings-fri fastighet.

Västernorrland s län.

Njurunda ................

9,113

2,545,400

6,266,600

568,900

2,968,435

1,788,300

Sundsvall ................

16,894

564,300

29,351,200

5,322,900

9,847,514

11,640,000

Skön ......................

11,580

1,685,900

6,663,200

756,900

4,044,045

5,192,700

Alnö........................

7,016

1,684,600

2,558,900

319,400

2,020,635

2,176,600

Timrå.....................

6,669

2,128,700

3,990,600

278,100

2,152,289

1,895,100

Indal .....................

2,669

1,899,600

56,400

143,200

332,320

281,600

Ljustorp ..................

2,559

2,077,500

50,600

254,700

223,850

184,400

Nässjö.....................

4,019

1,594,700

1,515,300

153,500

666,190

574,700

Tynderö ..................

1,390

874,200

41,200

87,900

119,480

146,300

Häggdånger .............

1,166

723,100

119,700

48,200

60,393

83,400

Stigsjö.....................

2,113

1,291,100

35,500

79,000

113,161

125,000

Säbrå .....................

5,466

2,488,500

1,346,800

323,600

977,223

809,000

Härnösand...............

9,785

830,700

12,693,100

3,754,500

5,021,060

4,626,200

Torp ......................

8,725

. 6,627,700

1,399,600

408,700

1,366,480

1,725,700

Stöde ......................

5,374

4,171,500

1,140,300

188,900

822,180

860,500

luna ......................

3,678

2,204,300

1,747,000

83,600

763,430

869,700

Attmar ...................

3,122

2,473,700

242,000

151,600

340,018

415,500

Selånger..................

2,866

2,144,100

342,200

162,000

379,960

397,400

Sättna.....................

2,025

1,417,600

53,900

96,500

200,395

219,200

Summa

106,229

39,427,200

69,614,100

13,182,100

32,419,058

34,011,300 j

Hela länet...............

253,315

141,888,000

102,917,900

30,324,200

57,853,611

61,664,720 |

Dessa uppgifter torde bestyrka, att de ifrågavarande trakterna tillhöra
de båda länens i ekonomiskt avseende mest bärkraftiga delar. Söderifrån
måste en mängd konsumtionsartiklar komma att fraktas till denna bygd,
och därvarande industriella anläggningar å sin sida alstra åtskilliga varor,
som påkalla järnvägstransport för att nå avsättningsorterna. Särskilt
torde frakterna av träkol kunna upparbetas till ganska betydande tal. Ehuru
trafikberäkningar om en blivande bana aldrig kunna bliva fullt exakta,

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

7

synes det mig- dock sannolikt, att Ostkustbanan, efter det trafiken
under några år varit i gång, skall komma att uppnå den i senaste
trafikberäkningen antagna inkomst av 26 kronor 76 öre per dag och
bankilometer. Om man i likhet med järnvägsstyrelsen beräknar bruttoinkomsten
till 2,894,000 kronor och driftkostnaderna till 65 procent
därav eller 1,881,000 kronor samt sålunda nettoinkomsten till 1,013,000
kronor, skulle man erhålla en ränta å hela det beräknade anläggningskapitalet,
26,000,000 kronor, av 3,89 procent och å de upplånade medlen,

16,000,000 kronor, av 6,3 procent. Åven med denna avkastning blir
företaget således, såsom räntebärande affär betraktat, icke lysande.
Åven om driftkostnaderna komma att ökas utöver ovan antagna procent,
bör dock med stor sannolikhet antagas, att bolaget skall kunna förränta
16,000,000 kronor i lån. Med hänsyn till de uppgifter angående
taxering m. m. för de närmast intresserade kommunerna, som jag lämnat
här ovan, torde man kunna påstå, att uppoffringen för att få denna
järnväg till stånd icke överstiger bygdens ekonomiska bärkraft. Det
synes mig, som om man här mer än ofta är fallet med norrländska
banor kan åberopa, att den upplåning, som skulle bliva erforderlig, sker
för ett direkt produktivt företag. Lägger jag så härtill, att denna
järnväg såväl som övriga sådana, framdragna genom på kommunikationer
vanlottade trakter, har ett stort kulturbefrämjande syfte, bär jag för
min del ej kunnat finna, att de finansiella betänkligheter, som riksgäldsfullmäktige
framfört, hur beaktansvärda de i och för sig äro, utgöra ett
tillräckligt skäl att avstyrka det statslån, varom här är fråga.

Utan att i någon mån underskatta betydelsen av att de vanliga villkoren
för statslån åt enskilda järnvägar uppehållas, vill jag dock framhålla,
dels att större sannolikhet för att ränta och amortering å statslånet skola
kunna erläggas synes mig förefinnas i nu förevarande fall än beträffande
åtskilliga andra enskilda järnvägsföretag, som uppfyllt nämnda
formella fordringar, och dels att det nu begärda lånet allenast uppgår
till omkring 12 procent av de beräknade anläggningskostnaderna mot
50 procent i vanliga fall. Vad särskilt beträffar den anmärkningen, att
statslånet borde åtnjuta säkerhet i första inteckning, lärer, enligt vad
jag inhämtat, medgivande härtill under inga omständigheter kunna påräknas
från de enskilda långivarna, vadan ett förbehåll i sådant syfte
skulle vara liktydigt med att omöjliggöra företagets finansiering enligt
den uppgjorda planen. Däremot torde, i enlighet med vad bolaget föreslagit,
i den mån avbetalningar ske å första inteckningarna, den för
avbetalda beloppet gällande förmånsrätten höra övergå å motsvarande
belopp av statens fordran. Enligt 26 § inteckningsförordningen i dess

8

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

lydelse eldigt lagen den 11 oktober 1912 torde härför fordras medgivande
såväl av de enskilda långivarna som av bolaget, och synes förbehåll
härom böra inflyta i lånevillkoren.

Slutligen vill jag uttryckligen betona, att den avvikelse från vanliga
regler för statslån till enskilda järnvägsföretag, som jag på grund av
särskilda omständigheter anser kunna försvaras i förevarande fall, ej bör
för framtiden få anses såsom prejudicierande, lika litet som det skett
med de hittills förekommande undantagen i motsvarande avseende.

Den starkaste invändningen mot hela företaget härleder sig enligt
min uppfattning från hänsynen till statsbanornas ekonomi. Då avkomstprocenten
å statens järnvägar uppgick för år 1910 till 3,it och för år
1911 till 3,36, måste man, hur önskvärd kommunikationernas utveckling
än må vara, känna sig tveksam om det berättigade att ytterligare för
sämra statsbanornas ekonomi. Det torde nämligen få anses ganska
säkert, att den av järnvägsstyrelsen uppgivna förlusten, 825,000 kronor,
vilken beräknats med ledning av för närvarande faktiskt fraktade godsmängder,
kommer att inträffa, om än med tiden en ökning i inkomst
för en del andra statsbanelinjer torde kunna genom Ostkustbanans tillkomst
förväntas.

Emellertid synes den föreliggande frågan ej få bedömas uteslutande
ur denna synpunkt. Har man kommit till den uppfattningen, att det
här gäller att skaffa kommunikationer åt en redan nu rikt utrustad
trakt med goda ytterligare utvecklingsmöjligheter, och har denna trakt
genom egna ansträngningar åstadkommit mer än 88 procent av det förjärnvägsanläggningen
erforderliga kapitalet, så synes kravet på statsbanans
ränteavkastning icke böra stå såsom ovillkorligt hinder för järnvägens
tillkomst.

Därjämte vill jag framhålla även en annan synpunkt. Förutsatt
att den föreliggande låneansökningen icke bifölles och att bolagets
egna krafter ej räckte till att skaffa det felande kapitalet, och således
det stora ostkustbaneprojektet icke kunde förverkligas, skulle sannolikt
inträffa, att på åtskilliga orter, där man vore ekonomiskt starkast och
behovet av järnväg vore störst, anlades banor till närmast lämpliga anknytningspunkt.
Följden härav bleve uppkomsten av svagt byggda och
svagt trafikerade, men såväl till anläggning som drift relativt dyra
lokalbanor. Visade sig sedermera önskvärt, såsom jag i likhet med
järnvägsstyrelsen håller för sannolikt, att en längdbana genom kustlandet
komme till stånd, skulle troligen dessa lokalbanor antingen alls
icke eller endast efter dyrbara ombyggnader kunna ingå såsom led i
en förstklassig sådan bana. I stället har staten just med hänsyn
till de starka allmänna intressen, som äro knutna vid denna bana, vid

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

9

koncessionens beviljande uppställt mycket stora tekniska fordringar på
järnvägsanläggningen, vilka i hög grad skola stegra dess anläggningskostnader,
men för en så beskaffad bana kan staten också träda emellan
med låneunderstöd.

Några strategiska skäl, som tala mot banans tillkomst, föreligga icke;
tvärtom anser chefen för generalstaben banan icke sakna betydelse för
landets försvar.

Då jag således anser, att de ifrågavarande kusttrakterna hava behov
av en första klassens längdbana, att anläggningen därav, enligt de
gjorda beräkningarna, icke överstiger bygdens ekonomiska bärkraft, utan
tvärtom kommer att utgöra en mäktig hävstång till dess vidare utveckling,
samt att det är av vikt, att banan från början anlägges med sådana
fordringar, att den i en framtid kan ingå såsom led i statsbanenätet,
anser jag mig böra tillstyrka bifall till låneansökningen. Då den vanliga
järnvägslånefonden är synnerligen starkt anlitad och i regel erfordras
för mindre järnvägsföretags understödjande, torde det knappast vara
lämpligt att avse densamma för ifrågavarande betydande lån. Om lånevillkoren
ordnas så, som jag här nedan föreslår, kommer emellertid
anslag för ändamålet ej att erfordras förr än efter år 1916.

Med avseende å de villkor, som böra stadgas för ifrågavarande lån.
anser jag, att av statslånet, 3,000,000 kronor, ett belopp av intill 1,500,000
kronor må få lyftas, sedan antingen bandelen Härnösand—Söderhamn
eller bandelarna Härnösand—Sundsvall och % Söderhamn—Gävle öppnats
för allmän trafik, samt att återstoden, 1,500,000 kronor, må utfås, först
sedan järnvägen i sin helhet blivit avsynad och godkänd.

Med hänsyn till ifrågavarande järnvägsbyggnads betydande omfattning
och då stora allmänna arbeten för närvarande pågå (Trollhätte
kanal, Porjus, Älvkarleby kraftstation m. fl.), synes mig önskvärt, att
arbetet i sin helhet icke genast igångsättes och forceras. Såsom villkor
för statslånet synes mig därför böra föreskrivas, att andra arbeten än
brobyggnadsarbeten och arbeten av förberedande slag icke må företagas
å järnvägen förrän efter ingången av år 1915, då de största nu pågående
anläggningarna för statens räkning redan äro eller inom kort
bliva fullbordade.

För att erhålla säkerhet att bolaget förfogar över medel, som, jämte
statslånet, äro fullt tillräckliga till järnvägsanläggningens fullbordande
på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla, synes böra föreskrivas,
att bindande uppgörelse skall vara träffad rörande järnvägens anslutning
till samtliga föreningsstationer med andra järnvägar samt kostnaden
härför helt inräknad i byggnadssumman.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 53 höft. (Nr 97.) 2

JO

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Vidare torde Kungl. Maj:t böra förbehålla sig att pröva lånevillkoren
för obligationslånet; uppenbart är nämligen att, om för detta alltför hårda
villkor ifrågasättas, risken för det efterliggande statslånet blir större.

På grund av vad sålunda anförts samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits torde därjämte såsom villkor för det ifrågasatta
statslånet böra stadgas,

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t,
som ock närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande
bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen
erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens
användande med mera dylikt, vilka kunna av kostnadsförslagets och
arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt
hos Kungl. Maj:t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning,
som av Kungl. Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte
statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt
arbetsplan och kostnadsförslag innehålla; häri jämväl inbegripet kostnaden
i sin helhet för anslutning till föreningsstationer med andra järnvägar
enligt härom träffade, bindande avtal;

3:o) att låneunderstöd må lyftas på sätt och å tider, som Kungl.
Maj:t bestämmer, dock med iakttagande därav, att å statslånet ej något
må lyftas, förr än antingen bandelen. Härnösand—Söderhamn eller bandelarna
Härnösand—Sundsvall och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän
trafik, för vilket fall intill 1,500,000 kronor må erhållas,
medan däremot återstående 1,500,000 kronor först må lyftas, sedan
besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med
§ 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående
ordningen för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras
upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd till hela banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckning skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till
fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet
först gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör avbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper
under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock
ej sträckande sig utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må
medgivas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, be -

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

n

nämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten,
först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet,
inbetalts;

c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke
är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas
till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet
vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Majrts
bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande
i sammanhang härmed likvid ske av all därförinnan upplupen, obetald
ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning
erlägges, låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess
samma belopp varder behörigen inbetalt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader
och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet
för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet
för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt näst
efter inteckningar å tillhopa högst 13,000,000 kronor, med förbehåll
tillika att i den män avbetalning å sistnämnda inteckningar sker, den
för avbetalade beloppet gällande förmånsrätt skall tillkomma motsvarande
belopp av statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget
träffas med innehavarna av nämnda inteckningar; börande ej mindre
såsom villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen
intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet
för statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt som ovan
sagts, än ock hälvten av det beviljade statslånet innestå, till dess
inteckning med nämnda förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för
förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista hälvt ej
må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp blivit i bolagets
järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd
ledamot i direktionen för bolaget och utse en revisor att deltaga
uti granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att
arvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas av bolaget;

7:o) att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser
i fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för
bolaget bestämma, som ock i övrigt alla de villkor och kontroller, som
av Kungl. Maj:t prövas lämpliga och nödiga; samt

8:o) att bolaget må, då Kungl. Maj:t så prövar lämpligt,

12

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Utskottets

yttrande.

dels erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga,
kronan tillhöriga jord, sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara
disposition, upplåtes utan någon ersättning; att jord från de
under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar
upplåtes utan annan gottgörelse än ersättning till vederbörande innehavare
för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade
mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshus
fond, upplåtes utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns
brukningsområde under den återstående arrendetiden ävensom för skada
och intrång; samt att för jord, som är till boställe eller åt enskild person,
menighet eller inrättning med åborätt eller annorledes än vad ovan
sagts upplåten, ersättning skall lämnas såväl för själva marken som för
skada och intrång; skolande ersättningen i ovannämnda fall bestämmas
i den ordning, förordningen angående jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans
ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara
disponibla.

Godkännas dessa villkor, kunna de av järnvägsstyrelsen samt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen framställda tekniska anmärkningarna av
Kungl. Maj:t iakttagas vid fastställande av plan för företaget.»

Det är icke första gången denna fråga förelegat till statsutskottets
behandling. Vid 1909 års Riksdag väcktes nämligen av motionärer i
båda kamrarna förslag om att bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett statslån
om 14,000,000 kronor för banans byggande. I sitt i anledning av
berörda motioner avgivna betänkande åberopade utskottet ett av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen den 5 mars samma år i denna fråga avgivet
yttrande, däri styrelsen anmärkt, att de föreliggande kostnadsberäkningarna
vore i vissa avseenden ofullständiga och anförde utskottet
vidare följande:

»Redan detta förhållande synes utskottet innefatta ett avgörande
skäl mot beviljande av det föreslagna statslånet, då man icke har säkerhet
för att järnvägsanläggningen kan bliva fullbordad med detta
låneunderstöd i förening med de i övrigt för ändamålet tillgängliga
medlen. Härtill kommer, att utredningen ej heller i övrigt är så full -

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

13

ständig-, som erfordras för ett allsidigt bedömande av frågan. Om det
ock får anses vara påvisat, att den föreslagna Ostkustbanan skulle bliva
av stor betydelse ej blott för de trakter, den komme att genomlöpa,
utan även för andra delar av landet, i det att genom densamma skulle
beredas en järnvägsförbindelse väsentligt kortare än den nuvarande
vägen över norra stambanan med dess tvärbanor, bör man å andra
sidan icke lämna obeaktat, att dessa fördelar i ej ringa män komme
att vinnas på bekostnad av vissa statsbanesträckor, som till den nya
banan finge avstå en mer eller mindre stor del av sin person- och godstrafik.
En närmare utredning om den inverkan, Ostkustbanan, i detta
hänseende komme att utöva på statsjärnvägarna, bör givetvis föreligga,
innan beslut fattas att genom statsunderstöd möjliggöra tillkomsten av
den ifrågasatta nya förbindelseleden. Denna fordran måste i förevarande
fall anses vara så mycket mera påkallad, som här ifrågasattes ett låneunderstöd,
vilket ej blott i och lör sig är synnerligen betydande, utan
även väsentligt överstiger den andel av anläggningskostnaden, nämligen
hälften, vartill Riksdagen ansett sådant understöd i regel böra begränsas.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att ifrågavarande
motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Motionerna blevo också av Riksdagen avslagna.

Sedan detta yttrande avgavs, har en sakkunnig revision av de då
förefintliga beräkningarna och förslagen för Ostkustbanans byggande
ägt rum.

Till den kostnadssumma, varå det nu föreliggande förslaget slutar,
eller 24,260,000 kronor och vari inberäknats för ränteförluster 900,000
kronor samt för administration och oförutsedda utgifter 1,838,142 kronor,
bär för säkerhets skull lagts ytterligare 1,740,000 kronor. Beträffande
den härigenom uppkomna slutsumman, 26,000,000 kronor har järnvägsstyrelsen,
såsom redan nämts, yttrat, att styrelsen anser densamma böra
kunna godtagas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i detta avseende
anfört, att den granskning av förslaget, som av styrelsen kunnat
verkställas, icke givit styrelsen anledning förmoda, att icke den angivna
kostnadssumman, 26,000,000 kronor, skall bliva tillräcklig för företagets
genomförande, under förutsättning att broar, bangårdar och anslutningar
till andra järnvägar ävensom fyllningar i sjunkande bankar och övriga
arbeten, vilkas omfattning för närvarande ej med någon större grad av
visshet är känd, icke medföra större kostnader än i förslaget upptagits,
och att hushållningen med de tillgängliga medlen för företaget i dess
helhet noga genomföres och att detta kontrolleras genom väg- och vatten -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

byggnadsstyrelsens försorg i likhet med vad numera sker beträffande
de med statsmedel understödda enskilda järnvägsföretagen.

Med hänsyn härtill och då Kungl. Maj:t, enligt innehållet i det till
ifrågavarande proposition hörande statsrådsprotokollet, lärer komma att
såsom villkor för lånet föreskriva ytterligare undersökningar och andra
åtgärder för kostnadsberäkningens säkerställande ävensom kontroll över
byggnadsarbetets utförande, samt på grund av företagets stora omfattning
och de kreditgivande bankernas intresse däri kan antagas, att
arbetet kommer att planeras och utföras under fullt sakkunnig ledning,,
anser sig utskottet kunna utgå ifrån, att den nu beräknade kostnadssumman
skall bliva tillräcklig för banans byggande samt att fördenskull
ur sådan synpunkt numera intet hinder finnes för frågans upptagande
till saklig prövning av Riksdagen.

Den uppfattning, utskottet i sitt förut avgivna, härovan intagna
betänkande uttalat beträffande den föreslagna Ostkustbanans stora betydelse
ej blott för de trakter, den kommer att genomlöpa, utan även
för andra delar av landet, i det att genom densamma skulle beredas eu
järnvägsförbindelse väsentligt kortare än den nuvarande vägen över
norra stambanan med dess tvärbanor, har utskottet ej anledning att
frångå. Tvärtom har den fullständiga utredning i detta avseende,
som nu förebragts, varit ägnad att ytterligare bekräfta riktigheten av
denna uppfattning. De vägförkortningar och den tidsvinst, som enligt
statsrådsprotokollet skulle uppkomma för resor mellan de orter, som
beröras av banan, samt mellan dessa orter och huvudstaden, äro högst
avsevärda och ådagalägga, att de nuvarande järnvägsförbindelserna i
dessa trakter icke kunna anses tillfredsställande. Tager man därjämte
hänsyn till, att de trakter, banan skulle genomlöpa, tillhöra de tätast
befolkade och utvecklingskraftigaste delarna av Norrland, måste man i
likhet med departementschefen finna, att de ifrågavarande kusttrakterna
hava behov av närmare förbindelse med landets södra och centralare
delar.

Den utredning, 1909 års statsutskott enligt förut omförmälda betänkande
i denna fråga ansett böra verkställas beträffande Ostkustbanans inverkan
på stats]ärnvägarnas person- och godstrafik, föreligger nu. År 1909
beräknade järnvägsstyrelsen den årliga inkomstminskningen för statens
järnvägar genom Ostkustbanans tillkomst till 750,000 kronor, hvilket
belopp styrelsen, enligt sitt innevarande är avgivna yttrande, anser böra,
med hänsyn till senaste årens trafikresultat, i någon mån höjas, och
beräknar styrelsen denna höjning approximativt till 10 procent och
angiver således inkomstminskningen till i runt tal 825,000 kronor. Ä

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

15

andra sidan anser dock järnvägsstyrelsen, att genom denna bana även
inkomster torde komma att tillföras statsbanan, om ock beloppet därav
ej kan nu beräknas. Att den nya trafik, som genom Ostkustbanan
kommer att skapas inom de orter, där den framgår, även skall tillföra
stats) ärnvägarna ökad trafik, synes ock utskottet vara att förvänta. Den
beräknade inkomstminskningen för statens järnvägar är utan gensägelse
avsevärd. Men med hänsyn till ifrågavarande trafikleds stora betydelse
för det allmänna och för utvecklingen av de orter, den kommer att
genomlöpa, kan utskottet ej anse, att berörda inkomstminskning bör få
ställa sig hindrande i vägen för banföretagets utförande. Då den nuvarande
längdbanan genom Norrland erhållit en sådan utsträckning, att
den ej kan på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet av järnvägsförbindelser
inom. nu ifrågavarande områden, särskilt inom Västernorrlands
och norra delen av Gräfleborgs län, torde ock billigheten kräva,
att särskild hänsyn tages till befolkningens strävan att avhjälpa den
brist i trafikhänseende, som otvivelaktigt förefinnes. Av ett av järnvägsstyrelsen
den 8 januari 1903 avgivet utlåtande framgår, att enligt
styrelsens mening ifrågavarande kustbana i förening med de i norr och
söder tillstötande enskilda järnvägarna bildar en för landet i dess helhet
så betydelsefull förbindelseled, att densamma förr eller senare bör indragas
i statsbanenätet. I det förhållandet att järnvägsstyrelsen nu
trots att den verkställda utredningen utvisar, att avledning av trafik
från statens järnvägar skulle ske i synnerligen avsevärd omfattning,
vidhåller _ sin mening om, att företaget, "till gagn för det allmänna, bör
komma till utförande, synes utskottet ligga ett stöd för den uppfattning,
att bolaget bör genom statens mellankomst för hjälpas att bringa banan
till stånd. Det torde väl ock lå anses självfallet, att denna bana på ett
eller annat sätt förr eller senare kommer till stånd och att stats järnvägarna
fördenskull icke kunna i längden undgå konkurrensen med densamma.

De betänkligheter, riksgäldsfullmäktige uttalat i fråga om det begärda
statslånet och säkerheten därför, anser utskottet ej heller böra
tillmätas avgörande betydelse vid Riksdagens prövning av denna fråga.
Sedan utskottet enligt sitt förra yttrande framhållit, att det då ifrågasatta
låneunderstödet, 14,000,000 kronor, vore i och för sig synnerligen
betydande, har bolaget synbarligen bemödat sig att bringa banans
finansiering i sådant läge, att endast en mindre del av anläggningskostnaden
för banan skulle behöva såsom lån begäras av Riksdagen, och
anser utskottet det nu äskade lånebeloppet icke vara större, än att detsamma
bör beviljas, även om risk därmed skulle vara förbunden. Dock

16

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

bör härvid beaktas, att aktiekapitalet eller 10,000,000 kronor av den till
26,000,000 kronor beräknade kostnaden först skall nedläggas i banföretaget
och gå förlorat, innan risken för statslånet vidtager, samt att inkomstberäkningarna
visa sannolikhet för att statslånet skall kunna förräntas.
Det vill ock synas, som om vissa fördelar skulle vara förenade
därmed, att staten redan från början är pekuniärt intresserad i. detta
stora företag, vilket av myndigheterna ansetts böra i framtiden övergå
i statens ägo. Utskottet har ock i förevarande hänseende uppmärksammat
den betydelse, ifrågavarande orter äga för landets ekonomiska
förhållande till utlandet. Enligt uppgifter från kommerskollegi avdelningför
näringsstatistik uppgår nämligen värdet av de trävaror, pappersmassa
inräknad, som år 1911 exporterades från vederbörande tullkammaidistrikt
inom banans trafikområde, till icke mindre än 127,246,832
kronor. Ehuruväl stor del av råmaterialet till detta virke hämtas från
orter belägna utanför detta trafikområde, härstammar dock eu avsevärd
del därifrån, vartill kommer värdet av det arbete, som nedlagts på råvarans
förädling och som väsentligt ökar varans värde, varför statens
mellankomst komme att ske till förmån för orter, vilkas industri, såsom
av departementschefen anförts, i hög grad bidrager till upphjälpande av
vår finansiella ställning till utlandet.

Slutligen har utskottet ansett sig böra fästa avseende vid de störa
ansträngningar, som av kommuner och enskilda gjorts för att fa banan
till stånd. Ett avsevärt kapital är för ändamålet insamlat och redan till
stor del kontant inbetalt. Om halva kostnadssumman ej kunnat och ej
heller framdeles kan hopbringas, torde anledningen därtill huvudsakligen
höra sökas i företagets stora omfattning och därav betingade kostnad.
Det synes därför utskottet önskvärt, att staten nu träder hjälpande
emellan, på det att företaget må komma till stånd.

Till utskottets kännedom har kommit, att Bergsjö och Hassela
socknar i Hälsingland samt Attmars och Tima _ socknar^ i Medelpad hos
styrelsen för Ostkustbanans aktiebolag anhållit om sådan ändring av
banlinjen mellan Hudiksvall och Sundsvall, att den skulle följa samma
riktning som Norra Hälsinglands järnväg från Hudiksvall till Bergsjö
samt därifrån genom Hassela, Attmar och Tuna socknar till Sundsvall,
allt i överensstämmelse med en till Kung!. Maj:t ingiven framställning
av enahanda innebörd, och skulle eu av kaptenen K. A. Lagergren företagen
undersökning'' giva vid handen, att den sålunda föreslagna alternativ]
in j en, som visserligen skulle bliva omkring 20 kilometer längre än
den redan utstakade linjen, dock ställer sig omkring 249,000 kronor
billigare än denna. Då''den sålunda ifrågasatta alternativa linjen lärer

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

17

erbjuda vissa fördelar för de orter den skulle genomgå, föreställer sig
utskottet, att Kungl. Maj:t tillser, att en allsidig utredning verkställes
i fråga om de båda linjernas betingelser och företräden, en utredning,
som icke lärer behöva fördröja banbyggnadens utförande inom beräknad
tid.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må besluta, att, under villkor i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 7 mars 1913 angivits,
bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett låneunderstöd
av 3,000,000 kronor.

Stockholm den 29 april 1913.

På statsutskottets vägnar.

F. CL:SON WACHTMEISTER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, S. H. Kvarnzelius,
O. Jonsson, A. N. Ratin, greve P. O. L. Klingspor, friherre C. II. Falkenberg, 77. F.
Lamm, friherre J. G. Beck-Friis, A. G. Lindblad, O. M. Strömberg, C. G. Ekman, G. M.
H. Ekelund samt

från Andra kammaren: herrar A. Ekman, A. Wiklund, P. Olsson, IL Starbäck,
J. A. Sjö, N. E. Lindberg. J. Ström, G. Odgvist, C. J. Öberg och L..]. Carlsson i Frosterud.

Reservation

av herr A. C. Lindblad, som yrkat, att Kungl. Maj:ts proposition
måtte av utskottet avstyrkas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 53 käft. (Nr 97.)

3