Statsutskottets utlåtande Nr 14.
13
Nr 14.
Ankom till Riksdagens kansli den It februari 1913 kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående efterskänkande av kronans rätt till danaarv
efter förre arbetaren Anders Johan Larsson från Lilla
Lund i Flistads socken.
(3:e Avd.)
1 en till Riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling
överlämnad proposition, nr 40, av den 13 december 1912 har
Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgiva, att
kronans rätt till danaarv efter förre arbetaren Anders Johan Larsson
från Lilla Lund i Flistads socken må efterskänkas till förmån för änkan
Klara Augusta Andersson i Stora Metsjö.
Till ovanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande:
»Den 25 september 1909 avled förre arbetaren Anders Johan Larsson
från Lilla Lund i Flistads socken. I instrumentet över den efter
honom upprättade bouppteckningen antecknades, att Larsson såsom
»enda arvsberättigade släkting» efterlämnat styvdottern, änkan Klara
Augusta Andersson i Stora Metsjö. Boets behållning uppgick till 765
kronor.
Kammaradvokatfiskalsämbetet, som inhämtat, att Larsson den 25
oktober 1861 ingått äktenskap med Hedda Nyman och att änkan Andersson,
född den 19 juli 1847, vore dennas oäkta dotter, lät emellertid,
enär någon laglig arvinge efter Larsson icke givit sig an inom behörig
tid samt Larsson, såvitt kunnat utrönas, icke genom testamente för
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
ordnat om sin kvarlåtenskap, underrätta änkan Andersson, som omhändertagit
boets tillgångar, att ämbetet hade för avsikt att å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar göra anspråk på Larssons kvarlåtenskap såsom
d anaarv.
Med anledning härav har nu änkan Andersson i en till Kungl.
Maj:t ställd skrift i underdånighet anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarv måtte till hennes förmån efterskänkas.
Till stöd härför har sökanden åberopat ett den 17 juni 1883 av
makarna Anders Johan Larsson och Hedda Nyman upprättat testamente
av innehåll, att efter deras död sökanden skulle bekomma all
deras efterlämnade kvarlåtenskap. Berörda testamente hade efter moderns
den 27 november 1893 inträffade död av sökanden inom behörigtid
bevakats, men efter mannen Larssons frånfälle lämnats obevakat, på
grund av att bouppteckningsförrättarna i Larssons dödsbo ansett sökanden
berättigad till arv efter styvfadern och därför i bouppteckningsinstrumentet
antecknat henne på sätt som skett.
Av berörda testamente, som i avskrift av sökanden företetts, inhämtas,
att makarna Larsson förordnat, att efter deras död sökanden,
som benämnes deras dotter, skulle vara ensam arvtagerska efter dem,
varför makarna Larsson till henne skänkte och testamenterade all sin
efterlämnade kvarlåtenskap av vad namn den vore eller bleve, varjämte
föreskrivits, att efter hustru Larssons död sökanden skulle genast övertaga
alla hennes gångkläder jämte det övriga av boet, som den efterlevande
maken bestämde. En ansökningen bilagd avskrift av bouppteckningen
efter hustru Larsson utvisar en behållning av 2,002 kronor
63 öre.
Kungl. Maj:ts befallningskavande i Östergötlands län har i infordrat
underdånigt utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra
mot bifall till ansökningen.
Jämväl kammaradvokatfiskalsämbetet har på grund av nådig remiss
yttrat sig i ärendet och därvid meddelat, att ämbetet låtit med
indrivandet av ifrågavarande danaarv tillsvidare anstå. Beträffande själva
ansökningen har ämbetet anfört, att det syntes tydligt, att sökanden av
okunnighet och vilseledd av oriktiga uppgifter rörande hennes rätt till
kvarlåtenskapen efter Larsson underlåtit att bevaka omförmälda testamente
efter dennes död, samt att enligt inhämtade upplysningar sökanden
syntes befinna sig i knappa ekonomiska omständigheter; och har
ämbetet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att kronans
rätt till förevarande danaarv finge till sökandens förmån efterskänkas,
dock med ämbetet förbehållen rätt till aktoratsprovision.
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
15
På grund av vad i detta ärende förekommit, hemställer jag, att
Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgiva, att kronans rätt
till ifrågavarande danaarvsmedel må efterskänkas till förmån för sökanden.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
hemställer,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 11 februari 1913.
På statsutskottets vägnar:
F. CL:SON WACHTMEISTER.