Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till Riksdagens kansli den 14 februari 1913 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av vädd motion
om skrivelse till Konungen i fråga om utarbetande
och framläggande av förslag till bestämmelser rörande
utseende av suppleanter för stadsfullmäktige.
Närvarande: herrar Eden, Brantmg, Trygger, Hellberg, Bellinder, Mannheimer,
Sehlin®, Kjellérr, Wavrinsky, von Mentzer* Beckman, Hallberg*, Larsson
1T„Säby. Nyström, Cederborg, Larsson i Västerås, Karlsson i
hjäl, Jönsson i Slätåker*, Kropp* och Lundström i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering,
I eu inom Första kammaren väckt motion, nr 4, bär herr
Sehlin hemställt »att Riksdagen ville i skrivelse till Kung! Maj:t
anhålla, att Kung]. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser i förordningen
om kommunalstyrelse i stad, att vid val av stadsfullmäktige måtte
utses suppleanter i samma omfattning och efter samma grunder
som vid val av suppleanter i landsting.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Enligt nu gällande bestämmelser för stadsfullmäktige utses icke
någia suppleanter för de ordinarie ledamöterna. Vid valet upptaga
visserligen listorna namn på personer, som äro avsedda att inträda
som ersättare, men endast i det fall, att stadsfullmäktig avgår före
den bestämda tjänstgöringstidens utgång, företages röstsammanräkning
för utrönande av vem, som skall ersätta den avgångne. Så
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 4 käft. (Nr 4.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
länge eu stadsfullmäktig kvarstår, linnés alltså icke någon möjlighet
att vid förhinder för honom själv inkalla suppleant.
Detta förhållande synes mig vara en inkonsekvens i jämförelse
med landsting och åtskilliga kommunala organ som t. ex. skolstyielse
i städerna, skolråd, kyrkoråd, kommunalnämnd in. fl. Det verkar
också i vissa fall hämmande och förryckande på stadsfullmäktiges
arbete och uppgift. Behovet av suppleanter är lika stort i stadsfullmäktige
som i de ovannämnda institutionerna.
De stadsfullmäktige, som direkt välja riksdagsmän i Första
kammaren, äro i politiskt avseende och betydelse fullt jämnställda
med landsting, och de sammansättas ju också av representanter för
olika meningsgrupper inom väljarekåren. Det kan då mycket väl
hända, att olika partier äro jämnstarka inom stadsfullmäktige, men
på grund av att någon eller några medlemmar av det ena partiet
på grund av sjukdom eller andra absoluta hinder icke kunnat deltaga
i valet, får detta parti en plats mindre, än det rätteligen skulle
haft. Detta skulle kunna undvikas, om här lika väl som i landsting
möjlighet funnes att inkalla suppleant.
Men även i kommunalpolitiska frågor bilda sig olika meningsgrupper,
som vid valen insätta representanter i stadsfullmäktige till
det antal, som motsvarar deras storlek och styrka. Det måste då
anses önskvärt och rättvist, att de olika partierna beredas möjlighet
att vid varje stadsfullmäktiges sammanträde representeias av sa
många ledamöter, som dem med rätta tillkommer. Särskilt tänker
jag härvid på val av kommunala förtroendemän och behandling av
frågor, som kräva kvalificerad majoritet.
Så som förhållandet nu är, kan emellertid detta icke låta sig
o-öra. Det händer rätt ofta, att stadsfullmäktige genom offentliga
uppdrag, resor, affärsverksamhet och dylikt bliva under fleia manader
förhindrade att deltaga i stadsfullmäktiges sammanträden. Så
t. ex. vill jag erinra om att ett 30-tal av Första kammarens ledamöter
äro stadsfullmäktige, och att de flesta av dessa under hela
riksdagstiden icke hava tillfälle att deltaga i stadsfullmäktiges arbete.
För att sätta någon i sitt ställe hava de icke annan möjlighet än
att avsäga sig uppdraget, men därigenom skulle i många fall stadsfullmäktige
berövas sina bästa krafter ej blott för tillfället utan för
åratal. # «
Införandet av suppleanter i stadsfullmäktige synes mig också
höra kunna verka intresserande och uppfostrande både med avse -
Konstitutionsutskottets utlutande Nr 4. 3
ende på de väljande och de valda. Valmännen veta dä, att de
personel, de uppföra som suppleanter, också verkligen komma att
emellanåt inkallas till tjänstgöring, och detta bör mana till att gorå
personvalet även med avseende på dessa med den största omsorg, och
de, som blivit valda och understundom måste deltaga i arbetet, höra
ju känna sig uppfordrade att sätta sig in i kommunala frågor. På
så sätt skulle samhället vid nyval av ordinarie ledamöter i stadsfullmäktige.
hava tillgång till personer, som vunnit någon insikt och
erfarenhet i det kommunala arbetet.
. Man skulle rent av kunna tänka sig, att stadsfullmäktige i
vissa fall kunde tillföras större sakkunskap genom möjlighet att inkalla
suppleant, t. ex. vid behandling av en fråga med" vilken en
suppleant vore mera förtrogen än den ordinarie ledamoten.
jSTu kan man visserligen invända, att magistratens arbete vid
yaLtillfällena ökas, därigenom att den måste företaga röstsammanläkning
även för tillsättande av suppleanter, men denna ökning i
arbetet ersättes till någon del åtminstone genom befrielse från att
utfärda kungörelse om och sedan verkställa ny sammanräkning för
varje gång en stadsfullmäktig avgår före tjänstgöringstidens utgång,
brenom att utse suppleanter på samma gång som ordinarie ledamöter
undgår man också de luckor, som nu med nödvändighet
måste uppstå, innan stadsfullmäktige anmält, att någon fullmäktig
avgått, och magistraten på grund därav utfärdat kungörelse om ny
röstsammanräkning och sedan verkställt denna.
det ^ed ett proportionellt valsätt måste anses rättvist, att
•stadsfullmäktig, som avgår, ersättes med suppleant från samma
menmgsgrupp, böra även suppleanterna i stadsfullmäktige väljas
enligt de grunder och på det sätt, som äro bestämda i fråga om val
av ersättare i landsting.»
Den av .motionären föreslagna reformen innebär en viktig för- Utskottets
ändring 1 själva principen för suppleants inträdande i stället för yttrande,
ordinarie ledamot av stadsfullmäktige.
Såsom motionären framhållit, inträder enligt gällande bestäm- Olika primmelser
suppleant i ordinarie ledamots ställe endast i det fall, ÄÄ,
att denne fråntrader sin befattning före utgången av den tid, för inträdande.
vilken han valts. Samma metod tillämpas sålunda i detta fall som
galler beträffande suppleanter för riksdagsmän. Motionärens förslå^
åter åsyftar, att suppleant jämväl vid tillfälligt förfall för ordinarie
ledamot skall inträda i dennes ställe för den tid förfallet varar
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
utan att den ordinarie ledamoten avgår från sin befattning. Denna
princip har kommit till tillämpning i gällande förordning om landsting.
I den händelse landstingsman anmält förfall, inkallas nämligen
en suppleant att tjänstgöra under det möte, för vilket den
ordinarie ledamoten förklarat sig förhindrad, men denne kvarstår
dock såsom landstingsman intill utgången av den tid, för vilken
han valts.
Brister hos Det torde utan tvivel
gällande be- ifrågavarande avseende en
stämmelser. ° ,, , r
munallagarna. Men de av
med gällande bestämmelser
hava funnits skäl, som förklara, att i
enhetlig princip ej genomförts i kommotionären
framhållna olägenheterna
om suppleanter för stadsfullmäktige
synas utskottet ej kunna förnekas. Särskilt har utskottet härvid
fäst sin uppmärksamhet vid, hurusom det av motionären påpekade
förhållandet, att i händelse av förhinder för eu stadsfullmäktig
hans plats måste stå tom, kan leda till ett annat resultat vid val
eller besluts fattande än om den meningsgrupp, den frånvarande
tillhör, varit fulltaligt representerad. Härvid lämnas tydligen ett
spelrum åt slumpen, som kan inverka störande på kontinuiteten
i stadsfullmäktiges arbete. I de fall, då eu stadsfullmäktig t. ex.
till följd av riksdagsarbete eller annat offentligt uppdrag för längre
tid är förhindrad att deltaga i stadsfullmäktiges sammanträden,
framträda bristerna hos det nuvarande systemet med särskild skärpa
och kunna även, såsom motionären framhållit, tvinga en ledamot
att avgå, varigenom stadsfullmäktige kunna förlora en intresserad
och dugande kraft. Då stadsfullmäktige i vissa städer hava att
utse riksdagsmän i Första kammaren, skulle det till och med vara
tänkbart, att berörda missförhållanden kunde komma direkt inverka
på denna kammarens sammansättning.
Fördelar hos Förutom det, att den av motionären föreslagna reformen skulle
förslaget. avhjälpa nämnda brister hos gällande system, synes det utskottet,
att därigenom även i övrigt skulle vinnas beaktansväida fördelar,
såsom också i motionen framhållits. Särskilt vill utskottet påpeka
värdet av, att, i de fall då av eu eller annan anledning stadsfullmäktig
avgår, personer finnas att tillgå, som redan förvärvat erfarenhet
i det kommunala arbetet.
I betraktande av de olägenheter, med vilka nuvarande system
är behäftat, och de fördelar, som skulle vinnas genom den föreslagna
reformen, anser sig utskottet sålunda böra i princip tillstyrka motionärens
förslag.
«
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
Utskottet kar jämväl tagit i övervägande frågan om den tid, na, för va
för vilken suppleant bör inkallas i ordinarie stadsfullmäktigs ställe ken suPPleocb
bär utskottet stannat vid att tänka sig ett sammanträde såsom kaiL™''
lämplig tidsenhet. Enligt landstingsförordningens bestämmelser inträder
suppleant för ett helt landstingsmöte, men den naturliga enhet,
detta bildar, har beträffande stadsfullmäktige ingen annan motsvarighet
än sammanträdet. Motionären har antytt lämpligheten av, att
suppleant skulle kunna inkallas vid behandling av eu viss fråga,
vari han kunde äga större erfarenhet eller sakkunskap än en ordinarie
ledamot. Oavsett de svårigheter, varmed detta skulle vara
förenat, synes _ det utskottet jämväl innebära en icke tillrådlig avvikelse
från principen om, att förfall för ordinarie ledamot bör vara
grunden för suppleants inträdande i tjänstgöring.
Beträffande själva inkallandet av suppleant, har motionären ej inkallande
ingått på denna fråga, men synes det utskottet, att detta ej bör 9?l0m ?rfh
tillkomma den ledamot, i vilkens ställe suppleanten skulle inträda, 0,ancen''
utan åligga stadsfullmäktiges ordförande, vilket åter nödvändiggör’
att förfallet för honom anmäles.
Vad angår sättet för utseende av suppleanter, synes det Sättet för
utskottet självfallet, att den proportionella valmetoden härvid bör utseende av
bibehållas, helst som det torde vara mest lämpligt att såsomsuppleanternu
utse ordinarie ledamöter och suppleanter genom samma val.
Men att i likhet med motionären söka förebilden i gällande lagstadgande.
om val av suppleanter för laudstingsmän, synes utskottet
mindre välbetänkt. Utskottet erinrar därom, att då 1911 års
riksdag anhöll, att. Kung! Maj:t måtte inkomma med förslag till
avhjälpande av bristerna i nu tillämpade proportionella valmetod,
Riksdagen särskilt framhöll, hurusom bestämmelserna om val av
suppleanter för landstingsmän vore i behov av ändring. Och därjämte
vill utskottet påpeka, hurusom eldigt förordningen om landsting
en suppleant från en viss meningsgrupp kan komma att inträda
i stället för en landstingsman, tillhörig en annan grupp, en princip,
som, tillämpad på stadsfullmäktige, skulle kunna medföra olägenheter
av . samma slag som de, mot vilka den av motionären föreslagna
reformen är riktad. Den redan nu gällande regeln, att efterträdare
efter stadsfullmäktig, som avgått före den för honom bestämda
tjänstgöringstidens slut, skall tillhöra samma meningsgrupp,
som den avgångne, synes utskottet vara ett uttryck för den princip’
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 4 haft. (Nr 4.) 2
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
Antal suppleanter.
Reformens
utsträckande
till
Stockholm.
som jämväl i ifrågavarande avseende bör följas. Och av motionärens
motivering framgår, att även han delar denna uppfattning.
Vad i övrigt angår sättet för utseende av suppleanter och de
grunder som därvid böra komma till tillämpning, synes det utskottet,
att denna fråga lämpligen bör överlämnas åt Kungl. Maj:ts prövning.
Beträffande slutligen det antal suppleanter, som bör utses, har
utskottet tagit i övervägande lämpligheten av, att för varje meningsgrupp
funnes lika många suppleanter som ordinarie ledamöter, men
finner utskottet, att jämväl denna fråga bör överlämnas åt Kungl.
Maj:t till närmare utredning.
Då vad som ovan anförts gäller lika väl för Stockholm som
för övriga städer, där stadsfullmäktige finnas, synes det utskottet
av behovet påkallat, att den ifrågasatta reformen utsträckes att omfatta
jämväl förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring av gällande bestämmelser i förordningarna
om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse
i Stockholm, att vid val av stadsfullmäktige
må utses suppleanter att inträda såväl vid
ordinarie ledamots avgång som vid inträffande
förfall.
Stockholm den 14 februari 1913.
På utskottets vägnar:
NILS EDEN.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1913.