Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1913 kl. 9 e. m
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om ändring i 2 § 4 mom. andra och tredje styckena
tryckfrihetsförordningen.
Närvarande: herrar Edén, Branting, Hellberg, Bellinder, Mannbeimer*, K. J. Ekman*,
Sehlin, Kjellén, Wavrinsky, von Mentzer, Beckman*, Hallberg*, Larsson
i Säby, Nyström*, Magnusson i Tumhult, Larsson i Västerås, Eäf, Waldén
Bogren och Säfstrand.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
. 1 en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 223, har herr Lindhagen hemställt, »att Riksdagen ville hos
Konungen anhålla om framläggande för Riksdagen av förslag till sådan
ändring i 2 § 4 mom. andra och tredje styckena i tryckfrihetsförordningen,
att vad däri stadgas om att protokoll i ministeriel^ ärenden och kommandomål
samt statsrådsprotokollen med tillhörande handlingar eller berättelser
m. m. skola hållas hemliga under femtio år måtte väsentligen upphävas».
Angående de skäl, som motionären åberopat till stöd för sin hemställan,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Den av motionären väckta frågan om grunderna för hemlighållande Utskottets
av de i statsrådet förda protokoll och protokollen i kommandomål har, yttrande.
såsom i motionen omnämnes, varit föremål för övervägande av de särskilda
kommitterade, som år 1912 avgåvo förslag till tryckfrihetsförordningens
revision. I detta förslag har gällande förbud mot nämnda regeringshandlingars
omedelbara offentliggörande bibehållits. Kommitterade hava till
stöd härför anfört följande: »Det synes ligga i sakens natur, att vad inför
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 sand. 22 käft. (Nr 24.)
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
Konungen i statsrådet eller kommandomål förekommer av beskaffenhet att
höra upptagas i det protokoll, som därvid grundlagsenlig! skall föras,
Konungens egna och de närvarande statsrådens yttranden och uttalade
meningar m. m. understundom måste vara av den beskaffenhet, att ett
omedelbart offentliggörande därav icke kan vara lämpligt. Med den granskning
av ett vart regeringsärende, som av vår representation, enkannerligen
dess konstitutionsutskott, skall utövas, synes för ett sådant offentliggörande
ej heller kunna aberopas de skäl, som i allmänhet gälla för
offentlighet på det ifrågavarande området. Ett dylikt offentliggörande
skulle måhända även verka menligt på själva den nämnda granskningen.»
Yad kommitterade sålunda anfört, synes utskottet väl grundat.
Motionären gör häremot till en början den invändningen, att i många
fall statsrådsprotokollens innehåll är sådant, att deras hemlighållande ej
kan anses vara av behovet påkallat. Det må emellertid framhållas, att
i dylika fall ej heller något särskilt intresse av deras offentliggörande
kan anses föreligga. De protokoll, som här avses, äro givetvis sådana,
som förutom ett omnämnande av de i ärendet inkomna handlingarna och
i vissa fall ett kortfattat referat av deras innehåll väsentligen inskränka
sig till att upptaga de fattade besluten. Jämlikt regeringsformens 38 §
skola de från Konungen utgående expeditioner »instämma med däröver
förda protokoll», och då nämnda expeditioner, likasom handlingarna i
ärendet, äro offentliga, blir alltså i dylika fall det väsentliga innehållet av
ett protokoll faktiskt tillgängligt för dem, som därav önska taga del.
I detta sammanhang kan utskottet erinra därom, att departementalkommitterade
i sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande föreslagit,
att för expediering av Konungens i statsrådet fattade beslut i ärende,
vars föredragning i statsrådsberedningen det alegat depaitemenstavdelnin0,
att ombesörja, vederbörande protokollsförare skall verkställa ett utdrag
av statsrådsprotokollet, omfattande det, som är nödigt för beslutets
tillämpning och, där så erfordras, vidare expediering. Vederbörande avdelning
har därefter att med stöd av protokollsutdraget bestyra om den
verkställighet av beslutet, som på avdelningen ankommer. I samband
härmed hava kommitterade föreslagit den förändring i tryckfrihetsförordningen
§ 2 mom. 4 andra stycket, att förbudet att utlämna eller till
trycket befordra statsrådets protokoll ej skall gälla nämnda protokollsutdrag.
Skulle detta departementalkommitterädes förslag förverkligas, så
skulle därmed ännu tydligare framträda, att allt i protokollen, som är av
natur att böra offentliggöras, faktiskt kommer till offentligheten.
Att åter utsträcka denna protokollens offentlighet därhän, att den i
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
3
regel skulle gälla jämväl Konungens eller statsrådens till protokollen tagna
yttranden, i de fall då sådana förekomma, ävensom vad protokollen i övrigt
kunna innehålla, kan utskottet ej tillråda. I de fall, då nämnda innehåll
prövas vara av beskaffenhet att böra meddelas allmänheten, plägar
redan nu efter Kungl. Maj:ts därom fattade beslut detsamma offentliggöras.
I andra fall åter kräver hänsyn till allmänna eller berättigade enskilda
intressen ett iakttagande av den grundlagsenliga sekretessen. Det
lärer icke kunna ifrågasättas annat än att Kungl. Maj: t måste allt fortfarande
hava i sin hand att på detta sätt besluta, huruvida ett protokoll
av ifrågavarande art bör offentliggöras eller icke.
Motionären yrkar, att nu gällande förbehåll mot ifrågavarande protokolls
offentlighet skola »väsentligen» upphävas. Även han synes alltså
anse, att undantag, varigenom protokoll blir hemligt, skall kunna göras.
Yilka grunder som skola tillämpas för avgörandet, om ett protokoll eller
del av ett dylikt i ett visst fall skall få offentliggöras eller ej, anges
emellertid icke. Att bestämt fixera detta i lag torde ej heller låta si»
göra. Redan ett försök att därför uppställa vissa allmänna regler, torde
vara förenat med synnerligen stora svårigheter. Men även om sådana
regler kunde givas, skulle det bliva nödvändigt att överlämna åt regeringens
eget skön att avgöra, huruvida ett konkret fall skulle hänföras under
regeln eller icke. Och i och med det att avgörandet härav sålunda
måste läggas i regeringens hand, torde verkningarna av den av motionären
föreslagna reformen bliva synnerligen illusoriska. Härtill kommer,
att sekretessens upphävande beträffande statsrådsprotokollen och protokollen
i kommandomål lätt skulle kunna medföra en utveckling i den
riktning, att piotokollens innehåll, i vad det går utanför en redogörelse
för de i varje mål föreliggande faktiska förhållandena, komme att ytterligare
reduceras. Därigenom skulle å ena sidan motiven för regeringsmaktens
handlingar fortfarande kunna undandragas den offentlighet, som
motionären åsyftar, å andra sidan den konstitutionella kontroll försvåras,
som Riksdagen genom sitt konstitutionsutskott har att utöva.
Vad särskilt angår ministeriella handlingar och diplomatiska personers
anteckningar eller berättelser över ministeriella ärenden, anser utskottet,
att sekretessens upphävande med avseende å nämnda handlingar skulle
kunna medföra betänkliga konsekvenser samt strida mot den diskretion,
som inom diplomatien måste iakttagas i förhållandet till främmande makter!
Beträffande den tidrymd av femtio år, till vilken förbudet mot offentliggörande
av de i motionen berörda handlingar är begränsat, finner utskottet
ej påkallat att med anledning av den förevarande motionen föreslå
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
någon inskränkning. I betänkandet till det förut omnämnda förslaget till
tryckfrihetsförordningens revision har på denna punkt anförts följande: »Visserligen
skulle kunna ifrågasättas, om den tidrymd, femtio år, varunder
ifrågavarande sekretess skall bestå, av ovan anförda eller andra hänsyn är
påkallad eller om icke en förkortning därav borde ske. Kommitterade
hava emellertid funnit så mycket mindre skäl att i detta hänseende föreslå
någon ändring, som vissa i nämnda protokoll — även i det vanliga
statsrådsprotokollet — förekommande ärenden rörande t. ex. utrikesförhållanden
eller försvarsväsendet kunna vara av beskaffenhet att böra hemlighållas
under nämnda eller i allt fall jämförelsevis lång tid, samt alltså
en avsevärdare sådan förkortning ej skulle låta sig generellt genomföras.»
De skäl, som sålunda anförts för bibehållande av den i gällande lag stadgade
tidsgränsen, synas utskottet grundade.
Till belysande av i vad mån jämväl i främmande länder sekretess
råder beträffande sådana handlingar, som i den föreliggande motionen avses,
har utskottet sökt inhämta de upplysningar, som i berörda ämne stått till
buds. Av vad härutinnan kunnat utrönas framgår, att såsom regel i främmande
länder vida strängare bestämmelser rörande publika aktstyckens
offentliggörande tillämpas än i Sverige. Den rätt att taga del av och
offentliggöra dylika handlingar, som vår grundlag i allmänhet medger och
som även gäller här ifrågavarande handlingar efter en tidrymd av femtio
år, synes vara ett särdrag för svensk statsrätt. I andra länder åter existerar
icke någon dylik grundlagsfästad rätt, utan det beror på antingen av
regeringsmakten utfärdade förordningar eller instruktioner eller på vederbörande
statsmyndighets prövning i varje särskilt fall, huruvida det må vara tillåtet
att taga del av och offentliggöra handlingar eller icke, oberoende av handlingarnas
ålder. Yad diplomatiska handlingars hemlighållande angår, mot vilket motionären
särskilt riktar sig, synes detsamma på andra håll i regel utsträckas till
vida längre tidrymd än hos oss.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Lindhagens ifrågavarande motion ej måtte
till någon ^Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 maj 1913.
På konstitutionsutskottets vägnar:
NILS EDÉN.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
5
Reservation
af herrar Branting, Wavrinsky, Larsson i Västerås och Waldén, vilka anfört:
Lika med utskottet ha vi funnit att beträffande det stora flertalet
statsrådsprotokoll, i all synnerhet därest den av departementalkommitterade
föreslagna ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen kommer till
stånd, offentlighet redan är i realiteten tillförsäkrad, vadan något behov av
ytterligare stadganden härom knappast torde föreligga. Lör de fall åter,
då protokollen kunna innehålla särskilda yttranden, av Konungen eller
statsråden, erinrar utskottet, att dessa redan nu ofta pläga offentliggöras.
Lika med utskottet anse även vi, att det icke lärer kunna ifrågasättas annat
än att avgörandet härom dock måste överlämnas åt Kungl. Maj:t, och
motionären själv synes knappt heller ha för åtminstone en del sådana fall
förutsatt någon annan ordning.
Yi måste även ge utskottet rätt däri, att vid sådaut förhållande en
ändring i hithörande stadganden dels torde bli i det stora flertalet fall av
mycket ringa reell innebörd, dels onekligen kunna medföra en ogynnsam
återverkan såtillvida, att det lilla protokollen kunna upptaga beträffande
motiven för fattade beslut blir ytterligare uttunnat, till förfång för konstitionsutskottets
granskning. Och beträffande behandlingen av utrikes
ärenden med en viss diskretion ha vi för vår del ingen anledning att påkalla
någon förändring, så länge den högtidliga försäkran fortfarande står
fast, som avgavs av utrikesministern i Andra kammaren den 25 sistlidne
februari, att »vår utrikespolitik, vilken som bekant allenast avser upprätthållandet
av vårt oberoende och vår neutralitet, står främmande för dylika
(hemliga) traktater».
Däremot ha vi icke kunnat följa utskottet, när detta instämmer i
tryckfrihetskommitterades uttalade mening att därför att vissa ärendens behandling,
t. ex. rörande utrikes förhållanden eller försvarsväsendet, kunna
böra hemlighållas under jämförelsevis lång tid samt alltså en förkortning
av de 50 åren ej lärer kunna generellt genomföras, detta 50-års-stadgande
bör lämnas alldeles orubbat. Motionärens anmärkning, att man på denna
punkt låtit utan skäl regeln följa undantagen, synes oss ofrånkomlig. Och
stadgandet är ju så absolut i sin nuvarande avfattning, att det ovägerligen
förbjuder Kungl. Maj:t att göra statsrådsprotokoll innan 50 år förflutit
t. ex. tillgängliga för en historisk forskare, som kunde hafva behov av
dem för rent vetenskapliga studier över förhållanden och personer, som
längesedan glidit bort från aktuell politik.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 22 Käft. (Nr 24.) 2
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 24.
På denna punkt synes oss tryckfrihetsförordningen kunna och böra
förbättras dithän, att det alltför schematiska stadgandet om 50 års ofrånkomlig
sekretess må på lämpligt vis begränsas. Yi ha därför inom utskottet
hemställt,
att utskottet måtte tillstyrka skrivelse till Kung!.
Maj:t med begäran, att Ivungl. Maj:t ville vid tryckfrihetsförordningens
omarbetning taga under övervägande,
huruvida den tid af femtio år, före vars utgång
statsrådsprotokollen icke få offentliggöras, må kunna
i vissa fall förkortas.
Stockholm 1913, O. L. Svanbäcks boktryckeri.