Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till Riksdagens kansli den 16 mai 1913 fel. 9 e. m,
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag
i fråga om införande av proportionellt valsätt vid
val av de i 71 § riksdagsordningen omförmäla valmän
och deras suppleanter.
Närvarande: Herrar Edén, Clason, Bellinder, Mannheimer*, K. J. Ekman*, Sehlin, Kiellén,
Wavrinskjh von Mentzer, Skarstedt, greve A. Hamilton, Ericsson i Valista’
Larsson i Säby, Nyström*, Magnusson i Tumhult, Larsson i Västerås, Janson
i Bråten, Räf, Waldén och Wallin.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 64, hava herrar Kristensson och Persson i Malmö hemställt,
»att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda frågan om proportionellt
valsätt för utseende av de 48 valmän, som omförmälas i § 71 i riksdagsordningen,
jämte suppleanter, samt för Riksdagen framlägga det förslao-,
vartill denna utredning kan föranleda».
Rörande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Inom Riksdagen har genom 1909 års grundlagsändring den proportionella
valmetoden inforts vid utskottsval. 1 anledning av ett av
samma motionärer, som väckt den föreliggande motionen, framlagt förslag
har konstitutionsutskottet i utlåtandet nr 9 vid innevarande riksdag
tillstyrkt nämnda metods införande jämväl vid utseende av statsrevisorer^
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 21 käft. (Nr 23). 1
Utskottets
utlåtande.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
vilket även av Andra kammaren bifallits men avslagits av Första kammaren.
I detta utlåtande har utskottet framhållit de skäl, som tala för
användning av ifrågavarande valsätt vid tillsättning av sådana Riksdagens
delegationer som hava en huvudsakligen förberedande eller kontrollerande
uppgift.
När i nu förevarande motion föreslås, att jämväl de valmän, som
jämlikt riksdagsordningen § 71 hava att utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, skola tillsättas genom proportionella val, så innebär
däremot detta förslag proportionalitetsprincipens införande på ett väsentligen
annat område försåvitt frågan här klart gäller utövandet av en
Riksdagens beslutanderätt. Ett bifall till motionen skulle alltså oemotsägligt
innebära, att Riksdagen funne sig kunna och böra använda proportionellt
valsätt även vid utseende av delegerade, som hava att besluta
å Riksdagens vägnar.
Det torde vara tydligt, att om så sker i fråga om en sådan delegation,
yrkande med skäl kan framställas om proportionsvalens tillämpning
även för andra delegationer med samma eller liknande natur. Grundlagarna
omnämna ett flertal dylika nämnder, dels regelbundet återkommande—
för utseende av justitieombudsman och hans efterträdare, för val
av tryckfrihetskommitterade, för att döma, om högsta domstolens ledamöter
gjort sig förtjänta att i sitt kall bibehållas — dels för extraordinära
förhållanden — val av konung eller tronföljare och bestämmande
av antalet samt valet av förmyndare för omyndig konung —. Ett beslut
om proportionellt valsätt vid utseende av valmännen till banko- och
riksgäldsfullmäktige har sålunda sina konsekvenser också för ifrågavarande
nämnder.
Utskottet anser, att de skäl, som motionärerna anfört, icke äro tillräckliga
för en dylik överflyttning av proportionsvalen till ett väsentligen
nytt område inom Riksdagens arbete med därav följande konsekvenser.
Härtill kommer, att även om motionärernas förslag betraktas endast
med hänsyn till dess omedelbara betydelse för utseende av riksbanksoch
riksgäldsfullmäktige, dess verkningar skulle bliva väsentligt andra än
de som hittills avsetts med proportionsval inom Riksdagen.
Motionärerna föreslå införandet av den proportionella metoden endast
för utseende av valmännen, medan åter fullmäktige enligt deras förslag
fortfarande skola av valmännen tillsättas genom majoritetsval. Den möjlighet
för minoriteten att bliva representerad och göra sin mening gällande,
som är huvudändamålet med det proportionella valsättet, skulle
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
3
alltså icke förefinnas vid själva fullmäktigevalet, ty den majoritet, som
kunde bildas inom valnämnden, skulle fortfarande äga i sin hand att
helt bestämma över valets utgång. Skulle åter ifrågasättas att införa
proportionsval såväl till valnämnden som inom valnämnden vid utseende
av fullmäktige, så skulle detta — frånsett principiella betänkligheter
— stöta på stora praktiska svårigheter. För att nämnda metod
skall komma till sin rätt, fordras det nämligen att det val, vid vilken
den användes, avser ett flertal personer. Vid utseende av de i riksdagsordningen
§ 71 omnämnde fullmäktige tillsättas emellertid för närvarande
icke mer än tvenne fullmäktige genom ett och samma val, emedan de
fullmäktige äro indelade i grupper av två, som väljas för varje år. Denna
anordning av valen, vilken tillkommit för att bättre trygga kontinuiteten
inom fullmäktige, skulle tydligen icke kunna bibehållas, om man ville
effektivt tillämpa den proportionella principen på dessa val.
Slutligen vill utskottet anmärka, att den följd av nuvarande valsätt,
som enligt motionärernas motivering närmast givit anledning till deras
förslag, ej heller genom detta förslag blir fullständigt undanröjd. Så
som valmännen nu utses, kan det inträffa, att två hälfter av dem komma
att sta emot varandra vid fullmäktigevalet, varvid den nödfallsutväg, som
lottning innebär, måste tillgripas. Emellertid är det ej heller med den
av motionärerna föreslagna metoden uteslutet, att lotten kan komma att
fälla utslaget. Huru valmännen från de båda kamrarna komma att gruppera
sig, beror, även om de utses genom proportionella val, tydligen på
partiförhållandena inom kamrarna och förhållandet mellan de olika partierna,
och det är utan tvivel tänkbart, att ett sådant läge kan uppstå
även inom den proportionellt utsedda valnämnden, att valmännen dela sig
på tvenne jämnstarka hälfter.
Utan att bestrida, att anmärkningar kunna göras mot den nuvarande
ordningen för val till riksbanks- och riksgäldsfullmäktige, finner sig utskottet
dock icke kunna tillstyrka bifall till motionen. Utskottet hemställer
alltså,
att herrar Kristenssons och Perssons ifrågavarande
motion ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 maj 1913.
NILS EDEN.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
Reservationer:
av herr Waminsky;
av herrar Larsson i Vesterås, Waldén och Wallin, vilka ansett att
utskottet bort tillstyrka motionen.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1913.