Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 4 april 1913 kl. 2 e. ni.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Magt angående utredning och förslag
i fråga om omarmning av förordningen om landsting
i syfte huvudsakligen att landstingen må övertaga
hushållningssällskapens verksamhet.

Närvarande: Herrar Eden, Hellberg, Clason, Bellinder, Mannheimer, K. J. Ekman*,
greve A. Hamilton, C. Fr. Beckman*, August Ljunggren, von Bahr*, Olof
Olsson*, Ericsson i Vallsta, Larsson i Säby, Nyström*, Persson i Malmö*, Larsson
i Västerås, Räf, Bogren*, Lundström i Göteborg* och Wallin.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

. 1 en . mom Andra kammaren väckt till konstitutionsutskottet hän visad

motion, nr 106, har herr Linders hemställt, »att Riksdagen ville
besluta att. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig utredning,
huruvida och i vad mån kungl. förordningen om landsting av den
21 mars 1862 kräver omarbetning och förändring, förnämligast i syfte
att landstingen helt eller, delvis må övertaga jämväl hushållningssällskapens
verksamhet samt,, ifall därigenom kan förutses ekonomiska besparingar,
näringarnas rationella vårdande eller andra praktiska fördelar
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag därom.»

Beträffande . de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Det förslag, som. i den förevarande motionen framlagts, är av synnerligen
omfattande innebörd. Det väcker fråga om en genomgripande
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. B samt, 15 höft. (Nr 17.)

Utskottets

utlåtande.

<2 ''Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

omläggning av hela den kommunala självförvaltning, som för närvarande
verkar för näringslivets befrämjande, om upphävande av det
organ, som nu finnes särskilt för jordbrukets och dess binäringars befordrande,
nämligen hushållningssällskapen, och om koncentrering av samtliga
ärenden rörande såväl jordbruket som andra näringar hos landstingen.

Ö Hushållningssällskapen intaga i vårt lands samhälleliga organisation
eu säregen ställning. Å ena sidan äro de fullt frivilliga sammanslutningar,
''men å den andra äga de i många avseenden karaktären av
offentliga organ, och deras inkomster utgöras till största delen av till dem
anvisade allmänna medel. Till följd härav hava från statens sida vissa
normer fastställts för sällskapens verksamhet och organisation. Redan
den 7 september 1813 utfärdades ett kungl. cirkulär i syfte att bestämma
vissa allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation.
Genom ett kungl. brev av den 16 maj 1848 gjordes häri vissa andringar
och genom ett nytt kungl. brev av den 28 oktober 1910 fastställdes’
slutligen nya grunder för hushållningssällskapens organisation att
tjäna till ledning vid uppgörande och granskning af förslag till nya
stadgar eller till förändringar i förut gällande stadgar. Inom ramen
för de i nämnda kungl. brev givna bestämmelser äga hushållningssällskapen
en mycket stor frihet att bestämma över sin sammansättning och

sina verksamhetsformer. o

Vid åtskilliga tillfällen har kritik riktats mot det sätt, pa vilket
hushållningssällskapen utövat sin verksamhet och förslag framlagts om
förändrad organisation av desamma. Sålunda väcktes vid 1898 ars riksdag
en motion i syfte, att eu allmän förordning måtte utfärdas med
närmare bestämmelser för hushållningssällskapens organisation »särskilt
innefattande stadgande i fråga om en likartad och rättvis röstgrund för
besluts fattande i sällskapens alla ekonomiska angelägenheter». . Motionären
riktade sig särskilt mot det förhållandet, att tillfälliga majoritet*!!
lätt kunde driva igenom viktiga anslagsfrågor, samt att sällskapens stadgar
överhuvud taget saknade bestämmelser, som inneburo eu garanti for,
att de allmänna medel, som till sällskapen anvisats, handhades och användes

på ett tillfredsställande sätt. Motionen vann Andra kammarens bifall men

avslogs av Första kammaren. Även vid 1911 års riksdag framställdes klav
på förändringar i hushållningssällskapens verksamhetsformer. Motionären
ville bland annat bereda de mindre jordbrukarna ökat inflytande samt
möjliggöra kvinnors inväljande, och han framhöll därjämte, att säl -skapens verksamhetsområde borde närmare angivas och begränsas. Aven

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

3

detta förslag vann Andra kammarens bifall men avslogs av Första kammaren.
Om sålunda krav framkommit på en omorganisation av hushållningssällskapen,
så har däremot hitintills själva sällskapens fortfarande existens icke
blivit satt i fråga. Tvärtom betonades i den vid 1911 års riksdag väckta motionen,
att sällskapen allt framgent ägde en stor uppgift att fylla såsom »en
kraftig hävstång till det svenska jordbrukets och dess binäringars förkovran.»
Andra kammarens tillfälliga utskott nr 4, som behandlade nämnda motion,
framhöll även, att sällskapen borde bibehållas såsom frivilliga institutioner
och att deras enskilda rätt över vissa tillgångar, fonder, fastigheter
in. m. ej borde trädas för nära.

Även den nu föreliggande motionen vänder sig mot hushållningssällskapens
nuvarande sammansättning och organisation. Motionären
framhåller sålunda, att hushållningssällskapen äro »eu alltför otidsenlig
institution för att utan förändrad sammansättning och organisation få upprätthålla
sitt monopol på att representera stora och viktiga näringsgrenar
och efter eget skön disponera väldiga summor i det allmännas budget».
Särskilt kritiserar motionären, att sällskapen rekryteras''genom eget inval
och att många av dem ej äga eu vald representation samt att beslutanderätten
endast till formen utövas å sällskapens sammanträden, medan
den faktiskt ligger i händerna på förvaltningsutskotten.

Det synes utskottet, att de av motionären framställda anmärkningarna
— som för övrigt i viss mån hava sin motsvarighet i 1898 och
1911 års ovannämnda motioner —- icke sakna fog, även om åtskilliga
hushållningssällskap numera blivit organiserade på mera moderna grunder,
med eu vald representation i spetsen. Men dessa missförhållanden
torde dock icke utgöra tillräckliga skäl för att fråntaga sällskapen deras samhälleliga
funktioner, såsom motionären ifrågasätter. Närmare till hands synes
ligga att, i den mån det tinnes behövligt, genomföra reformer i sällskapens
organisation, genom vilka de sättas i stånd att bättre fylla sitt
ändamål, såsom också motionärerna både 1898 och 1911 yrkat. Även
den nu föreliggande motionen är för övrigt i viss mån inne på samma
tankegång, då i motionen säges — såsom nyss blivit anfört — att sällskapen
behöva reformeras, om de skola få behålla sin befogenhet.

Motionären framhåller, såsom ytterligare skäl för hushållningssällskapens
avskaffande såsom offentliga institutioner, att det visat sig, att
landstingen och hushållningssällskapen för närvarande på ett menligt
sätt ingripa i varandras verksamhet, vidare att, även om en tillfredsställande
fördelning av arbetet dem emellan vidtagits i vissa län, tvis -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

tigheter dock uppstått, då nya frågor kommit upp, om dessa frågor
skulle hänföras till den ena eller andra institutionens arbetsfält, och
slutligen att det till följd härav inträffat, att uppmuntransvärda näringar
varken erhållit understöd från landstingen eller hushållningssällskapen. Genom
att införliva hushållningssällskapen med landstingen skulle dessa olägenheter
undanröjas, utan att någon utvidgning behövde ske av landstingens
befogenheter, som redan enligt gällande bestämmelser kunna omfatta även
de områden, inom vilka hushållningssällskapen verka. Yidare gör
motionären gällande, att de höga förvaltningsomkostnaderna för landstingen
och "hushållningssällskapen skulle kunna nedbringas genom en
sammanslagning.

Yad angår det förstnämnda skälet för sammanslagningen, finner
utskottet visserligen, att eu dualism i viss mån kan uppstå mellan hushållningssällskapens
och landstingens verksamhet till näringslivets främjande.
Men utskottet har sig icke bekant, i vad mån avsevärda olägenheter
av en sådan dualism hittills förekommit, och i varje fall icke,
att sådana olägenheter förekommit i så stor utsträckning och av så allvarlig
art, att de behöva föranleda till sammanslagning av de båda
korporationernas ifrågavarande verksamhet. I regel torde ett tillfredsställande
samarbete dem emellan äga rum. Beträffande de besparingar
i administrationskostnader, som skulle kunna vinnas genom en sammanslagning,
betvivlar utskottet, att de skulle bliva av någon större betydelse.
Skulle landstingen övertaga hushållningssällskapens verksamhet,
måste antalet av den förra institutionens avlönade tjänstemän utan
tvivel ökas. Sålunda hava landstingens och hushållningssällskapens
sekreterare så olikartade uppgifter, att dessa ej torde lämpligen kunna
förenas på en hand.

I detta sammanhang bör också anmärkas, att en sammanslagning
på sätt motionären föreslår måste komma att även i andra avseenden
starkt återverka på landstingen. Så skulle otvivelaktigt därav följa,
att tiden för landstingens lagtima möten måste avsevärt utsträckas, och
törhända skulle det även visa sig nödvändigt att hålla flera än ett lagtima
möte årligen. Redan nu torde det inom många län ej sällan vara
förenat med svårigheter att medhinna arbetet inom den tid, som landstingsförordningen
medgiver.

Bland övriga skäl för överförande av hushållningssällskapens samhälleliga
uppgifter till landstingen framhåller motionären, att sällskapen
i saknad av beskattningsrätt hava eu given ekonomisk begränsning samt

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17. 5

att,, om de förlora deri andel i brännvinsmedlen, som de för närvarande
åtnjuta, detta för dem kan betyda »större ekonomisk ofrihet och minskad
rörelsefrihet.» Landstingen åter äro så till vida ekonomiskt tryggade,
som de äga beskattningsrätt. Utan tvivel är det en fråga av stor betydelse,
som motionären här berör. Emellertid vill utskottet erinra därom,
att kommittén för verkställande av utredning rörande statens, kommunernas,
landstingens och hushållningssällskapens frigörande från ekonomiskt
beroende af rusdrycksmedlen i sitt betänkande föreslagit, att
därest hushållningssällskapens andelar i brännvinsmedlen borttagas, dessa
andelar borde ersättas med statsmedel. Då för övrigt förslag i denna
fråga^ är under utarbetande, finner sig utskottet ej böra närmare ingå
på frågan, huruvida densamma eventuellt kan inverka på hushållningssällskapens
ställning.

Beträffande spörsmålet, i vad mån överlåtande av hushållningssällskapens
verksamhet pa landstingen skulle medföra förändringar i de
sistnämndas organisation, framhåller motionären, hurusom landstingen
sakna »både anpasslig helhetsorganisation och för detaljuppgifter lämpade
organ» för att ersätta hushållningssällskapen. Särskilt påpekas, att
landstingen i motsats till hushållningssällskapen, som motionären anser
äga en god administrativ organisation, sakna »en fast organiserad styrelse
med på jordbruket och dess binäringar, liksom i allmänhet på dess
verksamhetsfält fackligt och praktiskt skolade tjänstemän och biträden».
För att avhjälpa denna brist föreslås inrättandet av en styrelse eller
ett förvaltningsråd, som även skulle fungera mellan landstingsmötena.

Ltskottet vill anmärka, att åtskilliga främmande länder erbjuda en
viss motsvarighet till den av motionären antydda ordningen. De belgiska
provinsråden, vilka utgöra en provinsiell representation på samma sätt
som våra landsting, välja sålunda inom sig eu »deputation permanente»,
som. under guvernörens ordförandeskap äger en mycket omfattande
administrativ befogenhet och även har beslutanderätt i vissa fall, då
provinsråden ej äro samlade. Liknande förhållanden råda i Holland,’där
»Provincial Staten» tillsätta vissa av sina medlemmar att såsom
»Collegie van Gedeputeerde Staten» sköta löpande göromål och handhava
.verkställande myndighet i provinsen i förening med konungens
kommissarie, som är kollegiets ordförande. Efter belgisk förebild har i
Frankrike inrättats departementala kommissioner, vilka dock ej äga den
vidsträckta myndighet, som tillkommer de belgiska »deputation permanentes
»

(i

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

Det är emellertid tydligt, att dessa permanenta provinsutskott i
främmande länder icke utan vidare kunna uppställas såsom förebilder
för Sverige, då så väl själva förvaltningens organisation som provinsrepresentationernas
allmänna ställning i dessa länder väsentligen avvika
från svenska förhållanden. De ifrågavarande utländska motsvarigheterna
till den av motionären antydda ordningen hava onekligen sitt intresse,
men i och för sig kunna de dock icke giva något vittnesbörd därom,
huruvida den i Sverige rådande uppdelningen mellan landsting och hushållningssällskap
är för våra förhållanden lämplig eller icke.

Den avgörande frågan är tydligen den, om själva de uppgifter, som
hushållningssällskapen företräda, skulle kunna fyllas lika väl eller bättre,
ifall dessa uppgifter överflyttades på landstingen. Utskottet erinrar, att
hushållningssällskapen tillkommit såsom speciella organisationer för att
främja jordbruket och dess binäringar, och det arbete, som är förbundet
med denna uppgift, är så krävande och mångskiftande, att det väl må
anses fördelaktigt, om för denna näringsgren finnes ett särskilt länsorgan.
Yisserligen innesluta givetvis även landstingen många fullt kvalificerade
målsmän för jordbruksnäringen. Men landstingen väljas dock
efter allmännare synpunkter, i synnerhet politiska, och de kunna följaktligen
icke i sin helhet företräda speciellt jordbruket pa samma
sätt som hushållningssällskapen. Dessa förhållanden synas utskottet
tala emot en överflyttning av hushållningssällskapens uppgifter på landstingen,
så vida man fasthåller därvid, att dessa uppgifter alltjämt behöva
särskilt tillgodoses och tillgodoses huvudsakligen av jordbrukarne själva.

Från en sekreterare i ett av hushållningssällskapen — Stockholms
läns •— har framförts en tanke, som närmar sig motionärens, men under
en förutsättning, som just visar, att han i så fall anser garantier nödvändiga,
för att landstingen säkrare än nu skola företräda själva näringslivets
intressen. Förslaget innebär nämligen, att hushållningssällskapen
skulle indragas och deras uppgifter övergå på landstingen, men också,
att landstingen skulle upphöra att välja ledamöter i Första kammaren
alltså förlora sin politiska funktion. En annan utväg att tillvarataga
jordbrukets intressen har kommit till användning i Preussen och flera
andra tyska stater. Där funnos sedan gammalt frivilliga »landwirtschaftliche
Zentralvereine», som i många avseenden bildade en motsvarighet
till våra hushållningssällskap. Deras verksamhet har övertagits av »Landwirtschaftskammern»,
som utgöra en offentlig representation för jordbruket

7

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17.

och skogsskötsel!!, i regel vald av kretsdagarnas representanter från landsbygden.
Såväl det anförda förslaget av Stockholms hushållningssällskaps
sekreterare som den faktiska organisationen i Preussen och andra tyska
stater kunna tjäna till belysning av de viktiga konsekvenser, som skulle
kunna följa av den överflyttning, motionären föreslår.

Av vad ovan anförts framgår, att utskottet icke finner de av motionären
förebragta skälen tillräckligt vägande för att ifrågasätta en så stor
förändring, som överflyttningen av hushållningssällskapens uppgifter på
landstingen skulle innebära. På grund härav får utskottet hemställa,

att herr Linders ifrågavarande motion ej måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1913.

På utskottets vägnar:

NILS EDEN.

Reservationer:

av herr Clason, som yrkat, att då frågor om hushållningssällskapens sammansättning
och organisation icke tillhöra konstitutionsutskottets kandläggning,
utskottet icke bort inlåta sig pa de omdömen därom, som innehållas
i andra och tredje styckena å sidan 3 i utskottets betänkande.
Sedan detta yrkande avslagits, har jag instämt i ett under justeringen
framlagt yrkande om väsentliga förändringar i dessa omdömen;

av herrar Béllinder, greve A. Hamilton och lläf mot viss del av
utlåtandets motivering.