Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
1
Kr 12.
Ankom till Riksdagens kansli den 1 april 1913 kl. 6 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning
och förslag till enhetliga på principen av lika och
personlig rösträtt grundade bestämmelser om val till
borgmästaretjänster.
härvarande: herrar Edén, Branting, Trygger*, Hellberg, Clason, Bellinder, Mannheimer,
K. J. Ekman*, von Geijer, Sehlin*, Kjellén, Olof Olsson*, Ericsson i Vallsta,
Larsson i Säby, Cederborg, Magnusson i Tumhuf, Räf, Kropp*,
Lundström i Göteborg* och Wallin.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Andra kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 167, har herr Sjöberg, med instämmande av herr
Kronlund, hemställt, »att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj;t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag, innefattande enhetliga och på principen av personlig och
lika rösträtt vilande bestämmelser vid val till besättande av borgmästaretjänsterna
i städerna.»
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 11 käft. (Nr 12--13.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
»De grunder, efter vilka borgmästaretjänsterna i rikets städer nu
tillsättas, torde val tämligen allmänt kunna anses föga tidsenliga, åtminstone
så långt det gäller den fullständiga saknaden av enhetliga bestämmelser
angående den röstskala, efter vilken dessa val skola förrättas.
Så långt mig är bekant, finnes ingen annan allmängiltig bestämmelse
för dessa val än vad därom är stadgat i regeringsformens 31 §,
vilken efter senaste omredigeringen fått följande lydelse:
»Till borgmästare i stad äge där bosatta och i stadens allmänna
angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga personer, då
Konungen en av dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmansoch
magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.»
Här finnes sålunda ingen bestämmelse angående röstskala, utan
kan denna variera från per capita till 40-gradig, allt efter stadsfullmäktigebeslut
och Kungl. Maj:ts sanktion av särskild röstskala för resp. stad,
vanligen för varje gång dylikt val står för dörren. Saknaden av andra
bestämmelser i så grundlag som kommunallag om rösträtten än aberopade
§ 31 i regeringsformen har till följd, att resp. stadsinnevånares inflytande
på eller vid dessa val helt är beroende av vilken röstskala stadsfullmäktige
i de olika stadssamhällena önska få lagd till grund för valet. Och att
valmännens, som personligheter, inflytande på grund härav kan komma
att ställa sig högst skiftande och olika, skall jag visa med ett par exempel.
Jag väljer då två så nära varandra liggande städer som Skövde och Skara.
Atid senast förrättade borgmästarevalet i Skövde kom till användning en
5-gradig röstskala, och vid det förra året hallna borgmästarevalet i Skara
förelåg ”ingen annan röstskala än den 40-gradiga. Mig synes, att det
torde falla sig tämligen svårt förebringa några bärande skäl för att invånarne
i den gamla lärdomsstaden Skara äro som personligheter mindre
kompetenta att öva inflytande på ett dylikt val än de i grannstaden Skövde
boende.
Ådig förefaller det helt avvita, att tillsättningen av enahanda tjänster
icke sker efter i allo enhetliga och likartade grunder.
Med den demokratisering av rösträttsbestämmelserna för riksdagsmanna-,
präst-, landstings- och stadsfullmäktigeval etc., som under senare
åren ägt rum, och med hänsyn till att redan nu borgmästareval förrättats
utan graderad röstskala, torde det icke kunna anses alltför djärvt att
framkomma med ett yrkande om att den önskade enhetligheten i bestämmelserna
kommer att gå i den riktningen, att »vid dessa val tillkommer
varje röstande lika röst», sålunda lika med bestämmelserna för val till
Riksdagens Andra kammare och prästval. Att komma med ett annat yr
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
3
kande skulle vara att påyrka en inskränkning i personlighetens betydelse
för de städer, i vilka man redan förut använt sig av percapitaröstning,
och detta kan väl aldrig komma i fråga.
Några farhågor för att en hel övergång till dylik röstgrund för
samtliga rikets städer skulle komma att te sig som ett språng ut i det
okända, kan så mycket mindre förefinnas, som rösterna aldrig med bibehållande
av sitt värde kunna avgivas å andra än »behöriga personer»,
för att använda regeringsformens uttryck, och Kungl. Maj:t därtill har
utnämningsrätten bland de tre föreslagne.
Borgmästare- och domarebefattningarna i våra allt mer i tillväxt
varande stadssamhällen stå för mig så betydelsefulla, att det är av vikt,
att en stads alla invånare vid deras besättande komma till lika inflytande,
i den män de nått den ålder, att de äro berättigade deltaga i allmänna val.
Det torde även kunna sättas i fråga, om ej redan nu tiden kunde
anses vara inne för en utsträckning till direkta val även av magistratssekreterare
och rådmän, såsom nu sker i Stockholm.
Enhetliga bestämmelser i nu angivna syfte torde kunna meddelas,
antingen genom ett tillägg till kommunalförfattningarne eller ännu hellre
genom en av Konung och Riksdag stiftad valordning.»
I äldre tider utsåg rådet självt inom sig stadens borgmästare. Detta
förhållande ändrades under 1600-talet, då konungamakten skaffade sig
bestämmanderätt över borgmästaretjänsternas tillsättande. Med anledning
av den kraftiga opposition från städernas sida, som de kungliga
borgmästareutnämningarna uppväckte, medgavs emellertid genom en förordning
av år 1693 städerna rätt att vid borgmästareämbetes ledighet inkomma
med förslag till ämbetets återbesättande, medan Kungl. Maj:t
alltjämt förbehöll sig utnämningsrätten. Sagda städernas rätt bekräftades
och reglerades närmare genom kungl. resolutioner under 1700-talet
samt bibehölls i 1809 års regeringsform, i vars 31 § infördes den ännu
gällande bestämmelsen, att Konungen vid utnämnande av borgmästare
skall vara bunden inom ett förslag av tre behöriga personer. Förslagsrätten,
som i 1700-talets resolutioner och därefter i 1809 års regeringsform
uttryckligen tillagts städernas burskapsägande borgerskap, utsträcktes
vid 1862—63 års riksdag till övriga, till deltagande i riksdagsmannaval
inom borgarståndet berättigade stadsmedlemmar och övergick vid det
nya lepresentationsskiekets antagande till städernas samtliga invånare,
som ägde deltaga i riksdagsmannaval. Vid genomförandet av 1909 års
rösträttsreform bröts slutligen sambandet mellan den politiska valrätten
Historik.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
Gällande
bestämmelser.
och förslagsrätten till borgmästaretjänst, och sistnämnda rätt gjordes i
stället beroende av den kommunala rösträtten, i det att densamma tillerkändes
inom staden bosatta och »i stadens allmänna angelägenheter
röstberättigade män».
Emellertid utsäger 31 § regeringsformen allenast, vilka personer
äga förslagsrätten vid borgmästaretjänsts besättande, men däremot icke,
efter vilka grunder de förslagsberättigade skola utöva sin rätt, eller m.
a. o. huru rösterna vid förslagets upprättande skola avgivas och beräknas.
Överhuvud taget saknas varje allmänt stadgande i detta avseende.
Följden härav har blivit, att mycket växlande röstskalor på olika håll
kommit i bruk. För do flesta städers vidkommande har röstgrunden
bestämts genom lokala av Kung! Maj:t utfärdade valordningar och reglementen.
Vad åter de städer angår, vilka sakna dylika särskilda bestämmelser,
har praxis gått i den riktningen, att den i kommunala angelägenheter
i allmänhet gällande graderade röstskalan lagts till grund
jämväl vid val till borgmästare.
Yad beträffar de för vissa städer utfärdade särskilda valordningar
återfinnes en sammanställning och undersökning av desamma, i vad de röra
sättet för röstvärdets beräkning, i andra häftet av »Svenska stadsförbundets
tidskrift» för år 1912, varur utskottet tillåter sig återgiva följande.
För 48 av de 86* städer med egen jurisdiktion, som undersökningen
omfattat, äro särskilda valordningar givna. Av dessa hava endast
de för Stockholm och två andra städer gällande tillkommit efter 1909.
De flesta hänföra sig till 1860- och 1870-talen, sex äro utfärdade under
1880-talet, fyra under 1890-talet och en under 1900-talet före 1909.
Vid bestämmande av röstgrunden hava mycket skiljaktiga principer
blivit följda. De 48 valordningarna hava nämligen att uppvisa icke
mindre än 27 olika röstskalor, vilka alltefter skalornas anordning lämpligen
kunna uppdelas i fyra grupper. — I första gruppen, bestående av
Stockholm, Kalmar och Ängelholm, är rösträtten lika för alla valberättigade.
Yad Stockholm angår har den lika rösträtten förbundits med bestämmelser
om proportionell sammanräkning enligt en metod, som i åtskilligt
påminner om den vid riksdagsmannaval för den fria gruppen stadgade.
— För de sex städer, däribland Göteborg, vilka tillhopa utgöra den andra
gruppen, föreskriva valordningarna, att rösträtten skall utövas enligt
samma grund som den vilken gäller för val till stadsfullmäktige, d. v. s.
medels tillämpning av den fyrtiogradiga skalan. — I de till den tredje
* Öregrnncl—Östhammar hava vid undersökningen räknats såsom en stad, likaså Skanör
Falsterbo.
KonstitutionsutsJcottets utlåtande Nr 12. 5
gruppen hörande två städer är röstvärdet efter en på visst sätt byggd
sexgradig skala lämpat i förhållande till beloppet av de varje röstberättigad
å^ debiteringslängd senast påförda skatter till staden och dess allmänna
behov, jämte fattigvårdsavgifter.
__ Enligt valordningarna inom den fjärde gruppen, vilken omfattar samtliga
övriga 37 städer, år röstskalan efter växlande grunder byggd på bevillningen
till staten. Härvid förekomma olika anordnade tregradiga, fyrgradiga,
femgradiga, sexgradiga och tiogradiga skalor. Dessutom finnes en
sjugradig och en tjugugradig skala, den sistnämnda i Uppsala, Enligt denna
skala påföres en röst för varje femtal bevillningskronor på sådant sätt,
att röstvärdet vid fem bevillningskronor är 1, vid sex bevillningskronor 2,
vid 11 bevillningskronor 3, vid 16 bevillningskronor 4 o. s. v. intill
nittiosex bevillningskronor, då röstmaximum, 20 röster, uppnås. I övrigt
inträffar röstmaximum enligt tre skalor vid ett antal bevillningskronor
av 100 eller därutöver, enligt eu skala, tillämpad i tre städer, vid
90'' 95 bevillningskronor, enligt en annan skala vid 85—90 bevillningskronor,
enligt två skalor, använda i tillhopa fem städer, vid 80—85
bevillningskronor etc. I sex städer har varje röstberättigad tillerkänts
utöver det på bevillningen i varje fall grundade röstetal en personlig röst.
Undersöker man exempelvis, hur högt röstvärde enligt olika skalor
inom sistnämnda grupp svarar emot en bevillningspliktig inkomst av
1000 intill 1500 kronor, så befinnes det, att en person med en dylik
inkomst äger:*
enl. en 20-gradig skala (Uppsala), där röstmaximum nås vid
96 bevillnin |
gskronor |
........ 3 |
röster, |
|||||||
enl. |
en |
10-gradig |
skala (max. |
vid |
90- |
-95 |
bev:kr.) |
........ 2 |
)) |
|
)) |
)) |
» )) |
)) |
)) |
)) |
85- |
-90 |
)) |
. 2 |
» |
» |
» |
)> )) |
)) |
» |
)) |
80- |
-85 |
)) |
......... 3 |
» |
)) |
)) |
)) » |
)) |
)) |
)) |
40- |
-45 |
» |
..... 4 |
)) |
)) |
)) |
)) )> |
)) |
)) |
)) |
30- |
-35 |
» ...... |
......... 6 |
)) |
)) |
)) |
6-grad. |
» |
» |
)) |
50- |
-55 |
» |
2 |
> |
» |
)) |
)) )) |
)) |
)) |
)) |
40- |
-45 |
J) |
3 |
» |
» |
)) |
)) » |
)) |
» |
» |
20- |
-25 |
» |
4 |
» |
)) |
)) |
5-grad. |
)) |
» |
80- |
-85 |
» |
........ 1 |
röst |
|
» |
)) |
)) )) |
)) |
)> |
)) |
75- |
-80 |
» |
..... 1 |
7/ |
0. |
S. V. |
Denna sammanställning är uppgjord med ledning av en i ovan åberopade undersökning
förefintlig. tabell, där röstvärdet är angivet allenast för varje femtal bevillningskronor. Var inom
denna latitud röststegringen inträder, framgår ej av tabellen. — Vid den av utskottet verkställda
beräkningen motsvarar givetvis varje » bevillningskrona» en bevillningspliktig inkomst av 100 kronor.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
Enligt tre röstskalor, därav två tiogradiga och en sjugradig, med
röstmaximum vid 100 bevillningskronor eller därutöver, svarar emot en
bevillningspliktig inkomst av 1000 intill 1500 kronor ett röstvärde av:
röst, enligt den andra tiogradiga
enligt
en av de tiogradiga skalorna 1
skalan 2 röster och enligt den sjugradiga skalan 2 röster.*
Till jämförelse må anmärkas, att enligt den fyrtiogradiga kommunala
röstskalan en person med en bevillningspliktig inkomst av 1000 kr.
äger 10 röster samt en person med en dylik inkomst av 1500 kr. 15 röster
el^r^ändring Rörande formerna för antagande av eller ändring i valordning kan
av valordning, anmärkas, att, enligt vad i ovan åberopade undersökning uppgives, intet
särskilt stadgande härom finnes. Såsom förut är sagt, utfärdas valordningarna
av Kungl. Maj:t. Det har emellertid ansetts självfallet, att
de röstberättigade äga initiativ i dessa frågor, vilka i övrigt behandlats i
samma ordning som underställelseärenden enligt kommunalförordningen
för stad. Före 1909 års ändring av 31 § regeringsformen torde de röstberättigades
beslut i fråga om valordning städse hava fattats vid särskilt
sammanträde inför magistraten. Efter nämnda förändring, sedan
rösträtten vid borgmästareval satts i samband med den kommunala rösträtten,
har den åsikten allmänt gjorts gällande, att stadsfullmäktige i
hithörande angelägenheter böra betraktas såsom representant för de röstägande.
I enlighet härmed har man ock förfarit i de tre fall, där valordning
under eller efter år 1909 nyantagits eller förändrats.
utskottets Vid två föregående riksdagar hava motioner blivit väckta, i vilka
^Reglering gj°Us gällande, att den städernas invånare tillkommande befogenhet att
av mbrd- uppgöra förslag till borgmästaretjänsternas besättande borde upphöra. Då
hemlig. Rågan år 1909 sist var föremål för Riksdagens prövning, avstyrkte konstitutionsutskottet
det väckta förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om utredning i ämnet under den motivering, att frågan
om en reform av vårt processväsen stode på dagordningen, samt att i
samband därmed uppenbarligen spörsmålet angående stadsdomstolarnas
ställning överhuvud taget komme att göras till föremål för en ingående
behandling och prövning. På denna grund vore det mindre lämpligt att
begära en särskild utredning i här ifrågasatt hänseende.
Utskottet är ense med 1909 års konstitutionsutskott därutinnan,
att det grannlaga spörsmålet om lämpligaste ordningen för borgmästaretjänsternas
tillsättande, detta spörsmål taget i hela dess vidd, icke med
fördel kan ensamt för sig upptagas till avgörande, utan att detsamma,
* Jämför noten å föregående sida.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12. 7
efter en sorgfällig prövning av alla därmed sammanhängande förhållanden
böi finna sin lösning i samband med den allmänna revisionen av vår
domstolsorganisation.
Den föreliggande motionen går emellertid icke ut på någon ändring
av de för borgmästares tillsättning stadgade huvudgrunder utan tager
allenast sikte på en närmare reglering av städernas förslagsrätt inom
ramen av nu gällande bestämmelser i 31 § regeringsformen.
Visserligen skulle, det kunna ifrågasättas, att jämväl sistberörda
spörsmål kunde fa anstå i avvaktan på rättegångsreformen. Det måste
emellertid, även om, såsom utskottet hoppas, arbetet på processväsendets
revision bednves med största möjliga kraft och skyndsamhet, under alla
omständigheter draga en mycket avsevärd tid, innan sagda vittomfattande
reformfråga kan föras fram till avgörande. Medvetandet härom har ock
gjort,, att Riksdagen vid åtskilliga tillfällen under de senare åren uttalat
sig för vidtagande av partiella reformer på rättegångsväsendets område
där dessa vant av mer trängande natur. Utskottet är av den menirmen''
att ett dylikt fall här är för handen. De olägenheter, som, efter vad ne^an
skall visas, äro förbundna med det nuvarande systemet för borgmästarevalens
anordning, äro nämligen så betydande, att en omreglerum bör
komma till stånd snarast möjligt. Detta torde så mycket hellre kunna
ske, som därigenom icke den utredning behöver i något avseende föregripas,
\ilken
aga rum beträffande det större spörsmålet om borgmästares tillsättning
och ställning i allmänhet.
Vidkommande olägenheterna av den gällande ordningen må till en
början påpekas, att den rådande bristen på ensartade stadganden i förening
med tillvaron ^ av en. mängd dunkla och svårtolkade bestämmelser i de
sedan olika tider bestående valordningarna på hithörande område alstrat
ett allmänt osäkerhetstillstånd, vars undanröjande redan i och för sm
är ett önskemål. &
Vidare bör framhållas, att själva den omständigheten, att röstgiunden
vid borgmästareval icke överallt är densamma, måste betraktas
såsom en allvarlig oegentlighet. Givetvis kan intet giltigt skäl anföras
ill forman for en ordning, enligt vilken borgmästareförslag upprättas
1. den ena staden medels lika rösträtt och i en annan med tillämpning
av exempelvis en fyrtiogradig röstskala. Den brokiga mångfald
av. fk„alor\ S01in ar rådande på ifrågavarande fält och som utskottet
1 det föregående uppvisat, kan ej annat än ytterligare framhäva behovet
av ett ingripande för enhetlighets åvägabringande.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
Härtill må läggas, att i ett flertal städer valordningarna torde vara
så föråldrade, att desamma icke utan omarbetning kunna vidare användas.
Det kan ock inträffa, att stad, som tillförene saknat valordning,
vid uppstånden ledighet på borgmästareposten finner sig böra föranstalta
om sådan. Exempel på båda dessa fall erbjuda sig från de senaste åren
vid borgmästaretillsättningarna i Skara och Norrtälje. Härav synes
emellertid, att, även om det nuvarande systemet med fristående valordningar
i olika städer bibehölles, partiella förändringar på skilda
håll dock bleve nödvändiga.
Den gängse ordningen för tillkomsten av ny valordning eller förändring
av gammal, enligt vilken initiativet plägar utgå från vederbörande
stad själv, medför också, att på denna väg, d. v. & medels jämkningar
i de enskilda valordningarna, någon större enhetlighet de olika
städerna emellan ej lär kunna vinnas. Då sagda initiativrätt, efter vad
ovan sagts, numera anses inom staden tillkomma stadsfullmäktige, ligger
å andra sidan den möjligheten nära till hands, att en inom vederbörande
stadsfullmäktigkorporation härskande majoritet kan komma att vid
förslagets uppgörande och röstvärdets avvägande väl ensidigt tillgodose
• majoriteten närliggande intressen.
På grund av dessa skäl har utskottet ansett, att en ensartad normering
av röstgrunden vid borgmästareval med det snaraste och utan avvaktande
av den allmänna rättegångsreformen bör komma till stånd.
Regleringens Vad härefter vidkommer frågan om sättet för denna normerings
genomförande. gerlomfyrande Synes det utskottet självfallet, att de nuvarande valordningarna
böra försvinna och ersättas av allmänt gällande, utav Konung
och° Riksdag gemensamt beslutade stadganden, vare sig dessa böra nedläggas
i en särskild förordning eller lämpligen kunna få plats i kommunalförordningarna.
Beträffande den riktning, i vilken den enhetliga regleringen bör
gå, delar utskottet motionärens uppfattning, att, såsom fallet är vid val
till Riksdagens Andra kammare samt vid prästval, en röst må tillkomma
varje röstberättigad. En dylik princip bör så mycket hellre läggas till
grund, som densamma redan är genomförd vid borgmästareval i Stockholm,
ävensom i ett par andra städer. Motionärens anmärkning, att bestämmandet
av en annan röstgrund skulle för dessa städers del innebära
en inskränkning i personlighetsprincipens tillämpningsområde, som
näppeligen bör ifrågasättas, synes utskottet fullt riktig. Ej heller torde något
hållbart skäl kunna anföras, varför inom andra städer en gradering av
röstvärdet skulle bibehållas, när en dylik gradering i de tre ovanberörda
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
9
städerna utan olägenhet har kunnat undvaras. För övrigt bör efter utskottets
uppfattning den lika rösträttens tillämpning verksamt bidraga
därtill, att kotterisynpunkter och andra sådana hänsyn, vilka hittills vid
borgmästareval alltför mycket kunnat spela in, måtte erhålla minsta möjliga
utrymme vid valet.
Det har varit ett vid borgmästareval ofta överklagat missförhållande,
att en valmansmajoritet genom att å tremannaförslaget uppföra jämte
den kandidat, som man velat gynna, tvenne behöriga personer, vilka
antingen varit denne betydligt underlägsna i meriter eller ock innehaft
sådana befattningar, att man med säkerhet kunnat antaga, att de icke
velat komma ifråga till platsen, i verkligheten gjort Kung!. Maj:ts rätt
att välja inom förslaget om intet, i det att Kungl. Maj:t vid utnämningen
faktiskt varit hänvisad till en enda person. Givetvis måste ett
dylikt förfarande betraktas såsom en stor oegentlighet. Det förefaller
utskottet, att berörda missförhållande i väsentlig mån skulle förebyggas,
därest, såsom redan sker i Stockholm, sammanräkningen av rösterna förrättades
efter någon lämpligt ordnad proportionell valmetod. Härigenom
skulle skapas en garanti för att starkare minoriteter alltid måtte "kunna
vid borgmästareförslagets upprättande göra sig gällande. I och med detsamma
bleve ock möjligheten för Kungl. Maj:t att vid utnämningen välja
inom förslaget bättre tillgodosedd. _
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning av den förevarande
motionen, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till enhetliga bestämmelser,
varigenom vid val enligt 31 § regeringsformen för
uppgörande av förslag till borgmästaretjänst samt till
rådmans- och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm
rösträtten må bliva personlig och lika för samtliga
röstberättigade.
Stockholm den 31 mars 1913.
På utskottets vägnar:
NILS EDÉN.
Bihang till lliksdagens protokoll 1913. 5 samt. 11 käft. (Nr 12—13). 2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.
Reservation:
dels av herrar Trygger, Glasört, Bellinder, Ekman, von Geijer, Kjellén,
Magnusson och Lundström, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd,
dels av herr Iläf, som anfört:
»Som känt är, falla borgmästarens huvudsakliga uppgifter inom
rättens och ordningens områden. Borgmästarne äro nämligen såväl ordförande
i städernas rådstuvurätter och magistrater som ock städernas
högsta polischefer. Och för att kunna fylla sina uppgifter behöva de
enligt mitt förmenande en i möjligaste mån självständig ställning, vilket
icke minst visade sig under storstrejksåret.
Med dessa åsikter har jag ej kunnat gå med på de av motionärerna
föreslagna eller av konstitutionsutskottet tillstyrkta åtgärderna. Fastmera
kommer jag till den uppfattningen, att borgmästare böra tillsättas i ungefär
samma ordning som domare på landet. Och, misstager jag mig icke
alltför mycket, synes denna min uppfattning också hava gjort sig gällande
i 1909 års konstitutionsutskott.
Herr P. Zimdahl hade nämligen vid 1909 års riksdag väckt motion
»angående utredning rörande ändrade grunder för tillsättning av borgmästare».
I denna motion heter det bland annat: »Det enda rätta vore
tvivelsutan, att borgmästare och rådmän, där sådana skola vara juridiskt
bildade, i likhet med vad är fallet med domare på landet, tillsattes av
Kungl. Maj:t efter av vederbörande hovrätt uppsatt förslag». Och i
konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av denna motion finner man
mycket, som ansluter sig till dessa motionärens åsikter, men icke något,
som strider däremot. »Ehuru utskottet således är med motionären ense
därutinnan, att flera skäl tala för en reform i förevarande hänseende»,
heter det i utlåtandet, »har utskottet dock icke ansett sig böra tillstyrka
det av honom väckta förslaget--- •— om verkställande av utredning
och framläggande av förslag i ämnet. Som bekant står frågan om en
reform av vårt processväsen på dagordningen. I främsta rummet torde
denna reform komma att avse domstolarnas organisation. I samband
därmed kommer uppenbarligen frågan angående stadsdomstolarnas ställning
överhuvud taget att göras till föremål för en ingående behandling och
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12. 11
Provning». Av denna och, så långt man kan finna i utlåtandet samt
Riksdagens protokoll, endast denna anledning avstyrkte konstitutionsutskottet
och avslog Riksdagen motionen ifråga.
Innevarande år »står frågan om en reform av vårt processväsen»
icke blott »på dagordningen». Kung!. Maj:t uppdrog nämligen år 1911
åt f. d. justitierådet Hellner att verkställa utredning angående en rättegångsrefoim,
åt hovrättsfiskalen K. J. D. Schlyter att såsom sekreterare
biträda vid nämnda utredning samt den 19 januari 1912 åt advokaten
H. Almstrand att likaledes biträda vid samma utredning. Det synes
mig^ således som konstitutionsutskottet i år haft ännu större anledning
än år 1909 att avslå motionen i ärendet.
o Om den sålunda igångsatta utredningen också skulle taga några
år, så möter ju under tiden ingå större svårigheter för de städer, som
så önska, att på eget initiativ upprätta nya valordningar och därå söka
Kung! Majrts sanktion, som i vanliga fall ej lärer vägras.
På grund av vad jag sålunda anfört, och då jag förmodat, att den
av konstitutionsutskottet tillstyrkta åtgärden skulle göra här ovan omnämnda
utrednings planmässiga arbeten mera hinder än gagn, har jag
med stöd av samma huvudmotiv, som synes hava varit avgörande för
1909 ars konstitutionsutskott, ansett, att årets konstitutionsutskott bort
hemställa om avslag på förevarande motion».