Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

1

Nr 85.

Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning au väckta motioner om statsunderstöd åt
skogsvårdsföreningen för Malmöhus län.

(l:a Avd.)

I tvenne inom Riksdagen väckta likalydande, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisade motioner, nr 8 i Första kammaren
av friherre Trolle och herr von Geijer samt nr 35 i Andra kammaren
av herr Sommelius, har hemställts, att Riksdagen för sin del ville besluta,
att för vartdera av åren 1914, 1915 och 1916 ett statsanslag av
20,000 kronor måtte ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att därmed
efter vederbörande skogsvårdsstyrelses — eventuellt domänstyrelsens
— hörande understödja skogsvårdsföreningen för Malmöhus län under
villkor, att densamma utan att utdela vinst åt sina medlemmar fasthåller
vid sitt ändamål att bedriva uthålligt skogsbruk å av den inköpta
arealer och på de villkor Kungl. Maj:t i övrigt kan fastställa.

Till stöd för framställningen hava motionärerna anfört följande:

»Den stora inverkan skogen direkt och indirekt utövar på hela näringslivet
har gjort, att den allt mer och mer uppmärksammats och omhuldats
av statsmakterna. Och även det välgörande inflytande, som skogarnas
befintlighet utövar på klimatet, har måhända också varit ett
motiv för statens störa intresse för uppmuntran till skogsodling och
skogsvård.

Ännu finnas dock stora sträckor inom vårt land, tjänliga för skogsbörd,
som ligga ofruktbara, ljungklädda och skoglösa utan att lämna
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 sand. 49 käft. (Nr 85.)

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

den avkastning de borde och kunde lämna. Exempelvis ha de kala skogsmarkernas
areal ensamt inom Malmöhus län uppskattats till omkring
30,000 har. Långt större vidder finnas i angränsande landskap, Småland,
Halland, Bohuslän m. fl.

Visserligen inköper staten årligen nämnvärda vidder för att å dem
bedriva uthålligt skogsbruk, men mycket återstår ännu ogjort innan all
skogsmark gjorts produktiv.

Inseende detta hava också för skogsodlingen intresserade personer
på senare åren åstadkommit tvenne enskilda företag nämligen
skogsvårdsföreningen för Malmöhus län u. p. a. samt Västra Sveriges
skogsvårdsförening med uppgift att sammanföra skogsmarkerna till lagom
stora förvaltningskomplex för att å dem bedriva uthålligt skogsbruk
utan någon tanke på enskild vinning, utan endast för att genom
en jämn skogsavkastning möjliggöra den största inkomsten av även
mager, för jordbruk ej lämpad jord samt för att genom blivande stabilitet
i avkastningen lämna en säker grund för vår trävaruindustri att
bygga på.

Den långa tid, som uti skogshushållningen ligger emellan sådd
och skörd, vanskligheten att å mindre arealer driva uthålligt skogsbruk
med någorlunda jämna årsavkastningar, frestelsen, som finnes att i förtid
lösgöra skogskap italet, när tillfälliga konjunkturer eller iråkat ekonomiskt
trångmål därtill locka, och svårigheten för den enskilde att
eventuellt åtnöjas med en något lägre ränta på sina i skogshushållningen
bundna kapital än som i synnerhet den spekulativa företagsamheten
synes bjuda, samverka till, att skogens bestånd och bibehållande vid högst
möjliga produktionsförmåga först då kan anses vara fullt betryggad,
när skogsägaren är oberoende av marknadens växlingar, eller med
andra ord när skogsägaren ej frestas till spekulation.

Därför har det synts framsynta män av största vikt att fortast
möjligast söka överföra skogen i statens, kommunens eller det enskilda
företagets ägo, för så vitt detta, såsom i de båda anförda fallen är förhållandet,
tillkommit utan någon tanke på delägarens personliga vinning,
utan blott av levande intresse för vår största fäderneärvda naturrikedom,
våra skogars bestånd och förkovran.

Staten understöder redan nu den enskilde, så snart han skrider
till skogsodling, med ansenliga belopp, som för sådant ändamål ställas
till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. Lika mycket, om ej större skäl,
synes mig föreligga, att staten understöder föreningar med ovan anfört
syfte, och all anledning finnes att förmoda, att den enskilda offervin ig -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85. 3

heten, uppmuntrad och verksamt understödd af staten skall vinna livaktighet.

Därför vore ett, statsunderstöd för skogsvårdsföreningen för
Malmöhus län så mycket mera behövligt som föreningen hittills blott
föga uppmuntrats, och de små avgifter, som av enskilda erläggas, ingalunda
äro tillräckliga för skapande av kapital till befordran av föreningens
verksamhet, vilken pågått sedan år 1910.

Jag bilägger föreningens reglemente samt en uppgift över dess
ekonomiska ställning och därjämte reglemente för i den förra åberopade
stiftelsen O. D. Krooks donation, och helt säkert finnes intet hinder
för att föreningens reglemente ändras sålunda, att om föreningen upphör
dess tillgångar utan ersättning överlämnas till staten.

Vid 1912 års slut räknade föreningen 244 medlemmar.»

Beträffande innehållet i de uti motionerna åberopade handlingar
får utskottet hänvisa till de vid motionerna fogade bilagorna.

Med hänsyn till den stora nationalekonomiska betydelse, som
vårt lands skogar äga, hava dessa under senare tid varit föremål för
särskilt intresse från statsmakternas sida. Åtgärder för bevarande och
utnyttjande på ett ändamålsenligt sätt av skogarna i riket, både statens
och de enskildes, hava också som bekant av statsmakterna vidtagits i
olika hänseenden. Vad den enskilda skogshushållningen angår har
Riksdagen sålunda allt sedan år 1895 årligen för skogsodlingens befrämjande
beviljat ett anslag å 100,000 kronor att fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna
och landsting eller hushållningssällskap i landstingsområden,
där skogsvårdsstyrelser icke finnas, varjämte enligt kungl.
förordningen den 11 oktober 1912 om skogsvårdsavgift av de genom
dylik avgift inom varje landstingsområde inflytande medel nittio procent
skola tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet samt
tio procent redovisas till statskontoret för att av Kungl. Majrt i mån
av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i
riket. Med dessa medel har skogsvårdsstyrelse till uppgift, bland annat,
att befrämja den enskilda skogshushållningen genom beviljande av bidrag
till och utförande av arbeten för skogskultur samt tillhandahållande
av skogsfrö och plantor.

Ätt, såsom motionärerna nu föreslagit, staten härutöver skulle
genom särskilt bidrag understödja ett enskilt företag, som bildats med
ändamål att verkställa skogsodling å därför tjänliga marker, synes
utskottet vara en väg, som icke lämpligen bör av staten beträdas.

Utskottet.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

Vid sådant förhållande och då ett bifall till motionen otvivelaktigt
skulle föranleda liknande framställningar jämväl från andra delar av
landet, vilka icke skulle kunna lämnas obeaktade och genom vilka,
därest de bifölles, enligt utskottets mening alltför stora krav komme
att ställas på det allmänna, anser sig utskottet icke böra tillstyrka ifrågavarande
motioner.

Utskottet hemställer därför,

att förevarande motioner icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, frih. De Geer, Paulson, Eahlén, Lindblad, Pers, Ericsson,
Kronlund, Linders, Barthelson, Lundström, Ekerot, Bosson, Gustafsson
och Nilsson i Linnås.

Stockholm, P. A. Nymans Eftertr. 1913.