Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

1

Nr 46.

Ankom till Riksdagens kansli den li april 1913 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning rörande det svenska jordbrukets
ekonomi m. m.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets behandling
överlämnad motion, nr 202, har herr Molin i Dombäcksmark hemställt,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
angående det svenska jordbrukets ekonomi och de jordbrukande
klassernas levnadsförhållanden i syfte att klargöra vilka åtgärder, som
tarvas för den jordbrukande befolkningens bibehållande vid jordbruket
och för egnahemsrörelsens fortsatta utveckling.

Till stöd härför har anförts följande:

»Ett lands lycka och välstånd beror ytterst på huru dess jordbruk
är ordnat. I vårt land erkännes också jordbruket såsom grunden för
samhällets lycka. I den mån jordbruket kommer i betryckt läge, försvåras
och omöjliggöres utvecklingen fram till lyckligare samhällsförhållanden.
Tyvärr måste det konstateras, att jordbruket här i landet,
i stort sett, för närvarande är i ett mycket betryckt läge. Orsakerna
kunna vara mångahanda. Emigration, industrialism, flykten från jorden
in till städerna, dyrtiden, allt detta och mera gör, att jordbrukarens lott
blir allt svårare. Men orsakerna kunna ligga djupare och bottna i något,
varav ovan omtalade kan vara följd.

Vetskapen om jordbrukets betryckta ställning har drivit statsmakterna
att med skiftande medel råda bot för det onda. De undersökningar,
som påkallats och verkställts, hava dock varit av mera periferisk
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 saml. 28 käft. (Nr 46.) 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

art. Med skäl kan sägas, att så gott som allting är undersökt och
utrett rörande jordbruksnäringen utom själva kärnan i det hela: Hur
hänger det ihop med det svenska jordbrukets ekonomi? Man tycks
alltid ha utgått från förutsättningen, att jordbruket i och för sig är
ekonomiskt bärkraftigt, men att yttre omständigheter vållat ller eller
färre jordbrukargrupper skada i deras näring, vilka yttre orsaker statsmakterna
förty velat avlägsna. Jag vill blott som exempel taga Norrlandskommittén,
den pågående utredningen angående jordbrukets avsättningsmöjligheter,
den likaledes pågående utredningen om de åtgärder,
som i främmande land vidtagits för bondeklassens bibehållande vid jordbruket,
försöken att ordna jordbrukarnas kreditförhållanden, statens,
landstingens och hushållningssällskapens åtgärder för det mindre jordbrukets
höjande, undersökningarna rörande torparnas levnadsförhållanden,
egnahemsfrågan in. m. Alla dessa åtgärder eller ansatser därtill,
hur goda och välsignelsebringande de än varit, äro och med säkerhet
komma att bliva i framtiden, hava dock rört sig endast vid sidan och
omkring huvudfrågan, jordbruksnäringens ekonomi i och för sig. Denna
kärnpunkt har knappt vidsnuddats.

Att något är som det icke borde vara med det svenska jordbruket
framgår så mycket tydligare därav, att det stora jordbruket icke tycks
kunna existera utan hjälp av de konstlade medel, tullarna innebära.
De sistförfluten årens taxeringsuppgifter tyda också på, hur illa det i
själva verket är beställt med ekonomien vid det mycket lovprisade
mindre jordbruket. Jag tillåter mig i detta sammanhang uttala den
förmodan, att roten och upphovet till det svenska jordbrukets alltjämt
fortgående glidande hän mot nödläget är det till sina verkningar olyckliga
tullsystemet.

Då egnahemsrörelsen numera blivit ett av statens förnämsta intressen,
är det av synnerlig vikt att rätt planlägga och utföra densamma.
Min övertygelse är, att statsmakterna tillfölje den rådande okunnigheten
om det svenska jordbrukets ekonomi, sådan den i verkligheten är, stå
i begrepp att i egnahemsrörelsens vackra namn framskapa ett nytt
socialt elände, jordbruksproletariatet. Olyckan är nämligen, att som
grund för beräkningarna tagits antingen skenbart lysande men ekonomiskt
bedrägliga skörderesultat vid jordbruk, där kanske förmögenheter
nedlagts för att driva upp avkastningen eller också — ingen grund
alls. För att skapa sig ett riktigt begrepp om jordbrukets ekonomi
fordras att skärskåda icke så kallade »mönsterjordbruk», åt vars ekonomi
den praktiske jordbrukaren, som är hänvisad att leva av sitt jordbruk,
skakar på huvudet, utan sådana jordbruk i skilda delar av landet,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4(>. 3

vilka bedrivas utan konstlade medel, med strävsamt arbete och umbäranden
samt de medel, naturen själv givit. Det ekonomiska resultatet
vid sådana, jag vill kalla naturenliga jordbruk — de enda som enligt
min mening ha framtiden för sig, förutsatt att de räddas ur det nuvarande
nödläget — borde jämföras med kostnaderna för därå nedlagt
arbete och räntan å det i jordbruket, dess åbyggnader, kreatur, redskap
och inventarier bundna kapitalet. En jordbruksstatistik, som på angivna
sätt går till grunden av det hela, är den vi nu sakna men ovillkorligen
behöva. Därav skulle helt säkert framgå, huru överdrivna
åsikterna om jordbrukets ekonomiska bärighet för närvarande äro i
vissa kretsar och huru ytterst grannlaga frågan är, om jordbruket i vårt
land verkligen tål större skaf tetunga. Men statistiken eller utredningen
skulle också helt säkert anvisa vägar och medel för åstadkommandet
av bättre förhållanden och utvecklingslinjer, varefter man sedan tryggt
kunde leda egnahemsrörelsen framåt utan synnerlig risk att i framtiden
få bakslag.

Den fråga, jag nu i korthet berört, synes mig vara av så stor
vikt, det jag ej tvekar uttala, att den är vår största sociala, den grundläggande
för allt socialt arbete i detta land. Tyvärr har den kommit sist
i räkningen. Det måste vara en bakvänd ordning att arbeta för skapandet
av nya egna hem efter ett system, som oförtydbart är sjukt, och
ej först ha undersökt och klargjort, hur de redan befintliga egna hemmen
skola ryckas upp från det nuvarande nödläget till en ståndpunkt,
där trygghet för framtiden kan skönjas.

Den oupphörliga ökningen av statsskulden, den i oroväckande grad
stigande statsbudgeten, de stora krav, som i en snar framtid komma att
ytterligare ställas på densamma, samt myndigheternas tendens att vid jordbrukstaxeringarna
oupphörligt öka jordbrukarnas bördor mana också
till att undersöka, hur det verkligen hänger ihop med den svenska
jordbruksekonomien överhuvud taget.

Jag ber till sist få hänvisa till en intressant broschyr i detta ämne,
särskilt med hänsyn taget till egnahemsrörelsen, av jordbrukskonsulenten
i Örebro län Herman Flodqvist: »Några tankar i egnahemsfrågan».
Örebro 1912.»

Frågan om det svenska jordbrukets uppblomstring och utveckling
öppnar för statsmakterna såväl som för den enskilde ett rikt arbetsfält,
där uppgifternas mångfald lika litet som deras svårighet får verka
avskräckande, utan alla goda uppslag omsorgsfullt böra tillvaratagas.
Ur denna synpunkt anser utskottet, att motionärens förevarande främ -

retskottet.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

ställning- obestridligen förtjänar intresse och beaktande, icke blott med
avseende fästat vid den varma omtanke om vår modernärings framtid,
som därutinnan kommit till uttryck, utan ock med hänsyn till den
sakliga innebörden av hans uttalanden. Dessa innehålla onekligen,
bortsett från en kanske alltför stor benägenhet att framhäva vissa brister
och skuggsidor, i väsentliga delar icke obefogade erinringar rörande
den svenska jordbruksnäringens ställning och villkor. I likhet med
motionären torde man äga rätt att beträffande flertalet av vårt lands
jordbruk, de mindre icke undantagna, uppställa det önskemålet, att de i
allmänhet kunde lämna sina ägare eller brukare en avsevärt högre avkastning,
än vad nu är förhållaudet. Att möjligheten av ett sådant
uppsving på det närmaste sammanhänger med de av motionären i främsta
rummet framhållna frågorna om det svenska jordbrukets ekonomi och
de jordbrukande klassernas levnadsförhållanden, torde ock utan vidare
vara klart.

Ifrågasättas kan emellertid, huruvida verkligen motionärens yrkande
på utredning i berörda hänseenden innehåller något väsentligt nytt
uppslag eller några av statsmakterna hittills förbisedda synpunkter.
Det förhåller sig nämligen så, att statsmakterna redan föranstaltat om
ett synnerligen omfattande och betydelsefullt utredningsarbete rörande
för jordbruket viktiga ekonomiska och sociala frågor.

I dylikt hänseende uppräknar motionären själv sådana, enligt
utskottets mening, för det föreliggande ämnet synnerligen betydelsefulla
utredningar, som den nu pågående angående jordbrukets avsättningsmöjligheter,
den redan i det väsentliga slutförda utredningen angående
lämpligaste sättet att ordna jordbrukets kreditförhållanden och det för
utvecklingen av Norrlands möjligheter även på jordbrukets område så
värdefulla av Norrlandskommittén avgivna betänkandet. I förbigående
antyder motionären vidare, att utredning företagits rörande torparnas
levnadsförhållanden, samt att slutligen egnahemsfrågan är föremål för
statsmakternas uppmärksamhet. I avseende å den förra frågan vill
utskottet erinra, att resultatet av de för densamma tillkallade sakkunnigas
utredning numera föreligger i ett den 6 maj 1911 avgivet betänkande,
däri åtskilliga åtgärder, speciellt i lagstiftningsväg, föreslagits
i syfte att råda bot för en del missförhållanden samt i allmänhet tillgodose
och främja torpareklassens rätt och bästa. Denna fråga är
sålunda för närvarande under regeringens prövning. Vidkommande åter
egnahemsfrågan, är densamma i sin helhet ställd under utredning, i det
att chefen för jordbruksdepartementet enligt nådigt bemyndigande den
20 januari 1911 lämnat i uppdrag åt sakkunniga personer att verkställa

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

utredning av egnahemsfrågan samt utarbeta förslag dels till de förändringar
i gällande bestämmelser för statens egnabemslånerörelso, som
på grund av vunnen erfarenhet kunna belinnas önskvärda, dels ock till
de ytterligare åtgärder, som från statens sida kunna vidtagas för att
underlätta och befordra egnahemsbildningen.

I samband, med den gjorda uppräkningen av igångsatta utredningar
antydes i motionen, huruledes staten, landsting och hushållningssällskap
vidtagit åtgärder för det mindre jordbrukets höjande. Utskottet
linner det för sin del uppenbart, att ett flertal sådana åtgärder äga den
lor jordbruket synnerligen stora ekonomiska betydelse, att de icke böra
lämnas ur räkningen vid bedömandet av det allmännas verksamhet för
det i motionen angivna syfte. Härvidlag bör då i främsta rummet
framhållas den omfattande, för den jordbrukande befolkningen avsedda
upplysningsverksamhet, som med statsmedel understödes, och som måste
anses innebära ett oeftergivligt villkor för ett allmännare materiellt
uppsving på jordbrukets, icke minst småbrukets område. År efter år
anslår numera det allmänna allt högre belopp, avsedda att användas
till att på olika vägar meddela undervisning i och sprida kunskaper
om jordbrukets och dess inånga binäringars rationella bedrivande. Och
det allmännas insatser i ifrågavarande syfte hava icke inskränkts till
lantbruksundervisningen i egentlig mening, utan uppmärksamhet har i
allt större omfattning ägnats åt vägledningsarbete av mera praktisk
natur. I sådant hänseende vill utskottet erinra om den företrädesvis
för de mindre jordbrukarna betydelsefulla verksamhet, som anförtrotts
åt med skilda uppgifter verkande konsulenter, stipendiater och vandringsrättare.
Ett särskilt framhållande förtjänar även det för det praktiska
jordbrukets idkare avsedda och av dessa med livligt intresse omfattade
försöksväsende, som, med stöd av stat, hushållningssällskap och
andra för jordbruket verksamma korporationer, efter hand framvuxit i
vårt land, allt efter som vikten allt mera gjort sig gällande för lantbruksnäringen
att söka tillgodogöra sig resultaten av de vetenskapliga
forskningarna på sådana områden, som beröra jordbruket och dess binäringar.
Från och med år 1907 har jordbruksförsöksväsendet i den
med statsmedel upprättade centralanstalten för försöks väsen det på jordbruksområdet
erhållit eu ledande och sammanhållande medelpunkt. En
liknande, genom anställande av experimentella undersökningar för lanthushållningen
betydelsefull upplysningsverksamhet utföres av de utav
föreningar och hushållningssällskap med bidrag av statsmedel understödda
inrättningar i skilda delar av landet, vilka avse såväl odling och

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

förädling av utsäde, mosskulturförsök och dylika produktiva jordbruksändamål,
som kontroll av foder- och gödningsmedel.

Men den mångsidighet och grundlighet, som numera präglar den
svenska jordbrukspolitiken, har även i andra avseenden medfört anslagsbehov,
som blivit i stor utsträckning tillgodosedda. Så till exempel har
den växande insikten om småbruks- och egnahemsrörelsens ekonomiska
och sociala betjMelse föranlett staten att, vid sidan av det, igångsatta
utredningsarbetet rörande samma fråga, även direkt ekonomiskt genom
betydande anslag till egnahemslån såväl som till eu planmässigt ordnad
jordförmedling söka medverka till bildandet av egna hem. Och beträffande
redan befintliga småbruk har den erfarenhet, som numera vunnits
om premieringssystemets lämplighet såsom medel att åstadkomma förbättringar
i avseende å jordens bruk och skötsel, givit anledning till att
genom rikliga anslag till premiering av mindre jordbruk och mindre
odlingsföretag söka sporra de enskilda småbrukarna till ansträngningar
för uppnående av så gynnsamma resultat som möjligt. Ett annat för
jordbruksekonomien synnerligen viktigt område, där staten alltsedan år
1911 lämnat ett värdefullt understöd, är åtgärderna för främjandet av
en ordnad bokföring vid mindre jordbruk. Då en sådan bokföring tydligen
är av största intresse för frågan om jordbrukets avkastning, såväl
i avseende å slutresultatet som de särskilda driftåtgärdernas ekonomiska
betydelse inbördes, men insikten härom näppeligen torde hava
i önskvärd omfattning vunnit insteg hos de mindre jordbrukarna, torde
man vara berättigad fästa stora förhoppningar vid det allmännas sålunda
påbörjade verksamhet för denna angelägenhet.

Emellertid synes motionären, samtidigt som han giver sitt erkännande
åt dessa åtgärders ävensom de av honom omnämnda utredningarnas
betydelse, likväl vilja frånkänna desamma egentligt värde för vad han
förklarar vara huvudföremålet för sin framställning, nämligen »jordbruksnäringens
ekonomi i och för sig». Han gör nämligen gällande,
att allt vad som sålunda åtgjorts, skulle röra sig endast vid sidan av
och omkring denna sakens kärnpunkt. Anmärkningsvärt är ju då att
motionären, oaktat sitt sålunda tydligt tillkännagivna tvivel på specialutredningars
värde för förevarande syfte, dock funnit sig föranledd att
låta motionen utmynna i ett utredningsyrkande, som varken formellt
eller sakligt inskränkts till att omfatta blott nämnda huvudfråga. Såsom
föremål för den av honom begärda utredningen och riktlinjer för densamma
angiver ju motionären icke -blott jordbrukets ekonomi i och för
sig utan ock vissa därmed samhöriga ämnen nämligen: de jordbrukandc
klassernas levnadsförhållanden, möjligheten av dessa klassers bibehållande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

7

vid jordbruket och egnahemsrörelsens fortsatta utveckling, varjämte han
framhåller nödvändigheten av eu omfattande och grundlig jordbruksstatistik
med uppgift att ingående belysa frågan om det svenska jordbrukets,
enkannerligen småbrukets, ekonomiska bärighet. Det av motionären
härmed utstakade utredningsprogrammet innebär emellertid icke
några som helst nya uppslag. Sålunda har ju utskottet redan beträffande
egnahem sfrågan påvisat hurusom utredning pågår, och likaledes
att eu sådan redan slutförts beträffande en viktig kategori av lantarbetarna,
nämligen torparna. Men även andra av de frågor, som motionären
framhållit såsom betydelsefulla för hans huvudsyfte, äro eller hava
varit föremål för officiell utredning.

Vad först angår frågan om de jordbrukande klassernas levnadsförhållanden,
anhöll som bekant redan 1907 års Riksdag om en utredning
rörande lämpligaste sättet för åstadkommande av en statistisk
undersökning angående dessa förhållanden samt framläggande för Riksdagen
av de förslag, som av utredningen kunde anses påkallade. I
riksdagsskrivelsen betonades uttryckligen, att de arbetarstatistiska undersökningar,
vilka redan förut påginge inom kommerskollegium, avseende
en fortlöpande socialstatistik av allmän art, endast mera ytligt och i
fråga om några få förhållanden sysselsatte sig med lantbruksarbetarna.
För fyllande av denna brist erfordrades enligt Riksdagens mening ett
statistiskt material, ägnat att giva en i alla avseenden, såvitt möjligt,
fullständig inblick i de förhållanden, varunder hithörande arbetaregrupper
levde och verkade. I anledning av denna Riksdagens skrivelse
utarbetades inom kommerskollegium med biträde av tillkallade sakkunniga
en av Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1910 godkänd plan för
försöksundersökuingar på det ifrågavarande området, vilka undersökningar,
sedan Riksdagen därtill anslagit medel, oförtövat vidtogo under
åt kollegium anförtrodd ledning. Enligt den fastställda arbetsplanen
skulle i första rummet komma till utförande en årligen upprepad utredning
angående arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges
jordbruk, och redan för åren 1910 och 1911 föreligga nu såsom första
ledet i serien av lantarbetarstatistiska undersökningar publicerade upplysningar
rörande förenämnda trenne frågor, vilka upptagits till behandling
på grundvalen av eit synnerligen omfattande primärmaterial. Dessutom
skola, enligt planen, verkställas dels eu allmän översikt över
lantbrukets allmänna sociala fysionomi och dels regelbundet återkommande
mera ingående utredningar rörande vissa närmare specificerade
förhållanden, vilka samtliga synnerligen nära torde beröra förevarande
ämne.

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

Det torde dessutom förtjäna anmärkas, att vid sidan av denna
lantarbetarstatistik i egentlig mening finnes ett ganska avsevärt på
olika vägar sammanbragt material, ägnat att belysa särskilda för våra
lantarbetare betydelsefulla spörsmål. Därvid komma främst i betraktande
vissa delar av Sveriges officiella statistik, i det att såväl jordbruks-
som befolkningsstatistiken erbjuda nödvändiga utgångspunkter
för alla strävanden att klargöra en inom jordbruksnäringen sysselsatt
befolkningsgrupps arbets- och levnadsvillkor. Ytterligare har, såsom
ovan berörts, kommerskollegii fortlöpande socialstatistik redan upptagit
till behandling ett flertal även för lantbruksbefolkningen aktuella ekonomiska
och socialpolitiska frågor. Den av kommerskollegium omhänderhavda
regelbundna statistiken över livsmedelsprisen och deras förändringar
bidrager naturligtvis ock att bringa klarhet i ett även för
landsbygdsbefolkningen synnerligen viktigt spörsmål. Slutligen torde
här ock lämpligen böra erinras om de officiella publikationer rörande
jordbrukets kooperationsrörelse, som offentliggjorts av jordbruksdepartementet
och lantbruksstyrelsen. Denna rörelse torde nämligen kunna
medföra en djupgående omgestaltning av jordbrukets ekonomiska organisation
och följaktligen av såväl småbrukares som lantarbetares levnadsförhållanden.

Det allra närmaste sammanhang med den nu berörda äger tydligen
den likaledes av motionären såsom särskilt betydelsefull framhållna
frågan om möjligheten av att vid jordbruket bibehålla den jordbrukande
befolkningen. Åven denna fråga är emellertid föremål för statsmakternas
livliga intresse. För närvarande pågår en stort planlagd officiell undersökning,
som på ett uttömmande sätt och ur de mest olika synpunkter
sysselsätter sig med såväl emigrationen som den pågående folkomflyttningen
från landsbygden till den inhemska industrien och städerna.
Såsom bilagor till emigrationsutredningens i en nära framtid väntade
betänkande hava redan publicerats synnerligen uppmärksammade och
värdefulla undersökningar rörande vissa hithörande spörsmål.

I detta sammanhang torde ock böra erinras om det av chefen för
jordbruksdepartementet enligt nådigt bemyndigande den 2 december 1910
åt docenten N. R. Wohlin såsom sakkunnig person lämnade uppdrag
att närmare undersöka och studera de åtgärder, som i vissa främmande
länder vidtagits för att kvarhålla allmogen vid jordbruket. Detta uppdrag
innefattar ock — något varom motionären synes hava varit okunnig,
då han flyktigt antytt tillvaron av en sådan utredning — undersökningav
vissa för bondeklassen även i vårt land betydelsefulla ekonomiska
förhållanden samt utredning angående de åtgärder, som ur de sålunda

Jordbruksutskottet# ''utlåtande Nr 46.

it

granskade synpunkterna kunna vara av behovet påkallade för det svenska
bondeståndets stärkande och bevarande.

Vidkommande motionärens önskemål om eu ingående statistisk
belysning av jordbruksnäringens ekonomiska förutsättningar samt den
förmenta bristen på en egentlig jordbruksstatistik i vårt land, vill utskottet
erinra, att Sverige ägt en officiell jordbruksstatistik alltsedan år 1865,
då uppdrag lämnades dels för hushållningssällskapen att årligen insamla,
granska och sammandraga uppgifter för en sådan statistik, samt dels
för statistiska centralbyrån att såsom bidrag till Sveriges officiella statistik
utgiva detta i sammandrag insända material. Obestridligen har
dock denna jordbruksstatistik lidit av vissa betänkliga brister, vadan
dess reformering länge varit ett på dagordningen stående spörsmål, som
emellertid nu torde hava funnit en, såsom val får antagas, tillfredsställande
lösning. Sedan nämligen den så kallade statistiska kommittén
den 30 maj 1908 till Kungl. Maj:t avgivit den del av sitt betänkande,
som avser jordbruksstatistiken och som innebär en genomgripande omläggning
därav i syfte att ernå största möjliga planmässighet och likformighet
samt en grundlig förbättring av insamlingsmetoderna, avseende
att åt det insamlade materialet skänka en mera detaljerad rikhaltighet
och en högre grad av tillförlitlighet, har Riksdagen under nästlidet
år på Kungl. Maj:ts förslag beviljat anslag till insamling av
jordbruksstatistiska uppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med de
av kommitterade angivna grunder. Denna reformerade jordbruksstatistik
torde enligt utskottets mening besitta de bästa förutsättningar även för
dess i motionen formulerade uppgift att bilda en säker grundval för
bedömandet av egnahem slägenheters och andra mindre jordbruks ekonomiska
bärighet.

Återstår slutligen den i motionen påyrkade utredning rörande
frågan om det svenska jordbrukets ekonomi i och för sig. Under förutsättning
att motionären, såsom det vill synas, ifrågasätter en särskild
vid sidan av de nu omförmälda specialutredningarna verkställd utredning
av berörda fråga, finner sig utskottet böra framhålla, att han icke,
något som torde ligga i sakens egen natur, preciserat frågans innebörd
på ett sådant sätt, att densamma skulle kunna bliva föremål för en
till praktiska åtgärder syftande undersökning. Frågan om jordbrukets
ekonomi är nämligen av så komplicerad beskaffenhet, att densamma
över huvud taget icke torde kunna skärskådas såsom en för sig fristående
fråga. Den består av en mångfald andra frågor och faktorer
av ekonomisk, social, näringspolitisk, skattepolitik och annan natur, och
det spörsmål, som motionären åsyftar att genom utredningen främst få
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 28 höft. (Nr 46.) 2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.

besvarat, nämligen huruvida det svenska jordbruket i och för sig är
bärkraftigt och huru detsamma lämpligen bör finansieras, torde med
säkerhet ej, i den mån sådant över huvud taget är möjligt, kunna
uttömmande och allsidigt besvaras utan noggrann kännedom om samtliga
hithörande förhållanden. År det åter motionärens mening, att frågans
utredning skulle ingå såsom ett led i de övriga av honom begärda utredningarna,
vilkas uppgift huvudsakligen skulle vara att medelbart
tjäna motionärens huvudsyfte, vill utskottet erinra om det allsidiga och
fortlöpande utredningsarbete, som blivit av statsmakterna igångsatt.
Detta kommer givetvis, så som detsamma är planlagt och påbörjat, att
lämna synnerligen värdefulla synpunkter för frågan om de principer,
som för svensk jordbruksekouomi böra vara grundläggande.

Med åberopande av vad sålunda anförts, finner sig utskottet böra
hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

Närvarande: herrar Persson, Tamm, frih. De Geer, Paulson, Lindblad, Pers, Ericsson,
Lundell, Nilsson i Kabbarp, Barthelson, frih. Gyllenslierna, Bosson,
Tysk, Olausson och Nilsson i Linnås.

Reservation

av A. Pers.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1913.