.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33-
Ankom till Riksdagens kansli den 25 februari 1913 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t i fråga om beredande av rätt till andel i häradsallmänning
även åt annan jordbruksfastighet än i mantal
satt jord. (2:a Avd.)
I en inom Första kammaren väckt, till jordbruksutskottets behandling
överlämnad motion, nr 85, har herr Hult hemställt, att Riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande,
huruvida och på vad sätt rätt må kunna beredas även annan
jordbruksfastighet än i mantal satt jord till andel uti häradsallmänning,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, som härav må föranledas.
Till stöd härför har anförts följande:
»Vid utbrytande av jord till egna hem på landet sker detta antingen
förmedelst ägostyckning, då som bekant det utbrutna området åsättes viss
del av stamfastighetens skatte- eller hemmantal, eller ock förmedelst avsöndring
såsom lägenhet.
I förra fallet erhåller det egna hemmet rätt till andel i stamfastighetens
andel uti skifteslagets samfälligheter samt uti andra stamfastighetens
rättigheter, som tillkomma denna såsom mantal, t. ex. andel uti
häradsallmänning, men i senare fallet uteslutes egna hemmet från all rätt
till dessa andelar.
Jag lämnar här å sido frågan om lämpligheten att bereda avsöndring
rätt till andel uti andra samfälligheter än häradsallmänning, enär jag
anser denna fråga nu vara den för egnahemsbrukaren mest trängande och
därför utgör ämnet för denna min framställning, och dessutom torde frågan
om beredande av rätt för avsöndring till andel uti skifteslagets samfälligheter
lämpligen böra upptagas till behandling först vid en blivande
revision av skiftesstadgan.
Det är emellertid ej så mycket att säga om avsöndrings uteslutande
från rätt till andel i häradsallmänning i de fall, då avsöndringen är liten
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 10 sand. 18 höft. (Nr 33—35.)
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Utskottet.
och avsedd endast till bostadslägenhet samt då parterna uppgöra köpeavtal
med full vetskap på ömse sidor därom, att det egna hemmet genom
avsöndringsförfarandet går miste om exempelvis andel i häradsallmänningen,
men i de fall, där så ej sker, och alldeles särskilt i den mängd fall, där
avsöndringsförfarandet tillgripits och fortfarande tillgripes vid utbrytande
av även större jordbrukslägenheter till egna hem uteslutande för att undgå
den större kostnad, som uppkommer genom verkställande av först laga
skifte och sedan ägostyckning, där är ett sådant uteslutande obilligt.
Nu väntar jag mig visserligen den invändningen, att rått till andel
i häradsallmänning av ålder tillkommit endast i mantal satt jord, och
detta är ju också förhållandet, men det torde vara ganska lätt att påvisa
det obilliga härutinnan, ty det är väl obilligt, att innehavaren av en
kronolägenhet, en skattelägenhet eller dylikt, med lika stort eller kanske
större jordbruk än grannen, som innehar i mantal satt jord, icke skall i likhet
med denne bekomma en kanske välbehövlig utsyning å häradsallmänningen.
Detta är uppenbarligen en orättvisa, som om möjligt bör utjämnas,
och önskvärt är, att det kunde ske i den omfattning, att all jordbruksfastighet
inom respektive område tiller kännes del i häradsallmänningen.
Emellertid förutser jag, att stora principiella svårigheter här möta,
och komma att göras gällande, men den mindre frågan, den om rätt för
all hemmanets jord, som t. ex. taxeras såsom jordbruksfastighet, att erhålla
mot jordområde efter någon viss lagstadgad beräkningsgrund svarande
rätt i häradsallmänningen, torde vara av mindre räckvidd och borde också
kunna lösas utan alltför lång tidsutdräkt. Den borde åtminstone hava
utsikt att vinna avseende beträffande jordavsöndringar, som tillkomma efter
en viss bestämd tidpunkt.»
Om grunden för delägareskap i häradsallmänning stadgas i törordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26
januari 1894, § 6, som innehåller den bestämmelse, att delägare i häradsallmänning
äro, där ej för särskilt fall blivit annorlunda bestämt, de, som
i häradet bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal. Detta stadgande
utesluter sålunda från delägarerätt alla de jordegendomar, vilka icke
fått sig visst mantal åsatt, alltså alla sådana, som ej äro att anse såsom
hemman eller hemmansdelar, utan med ett gemensamt namn pläga kallas
lägenheter.
Motionären ifrågasätter nu, att även annan jordbruksfastighet än i
mantal satt jord skulle beredas rätt till andel uti häradsallmänning. Härvid
säger sig motionären närmast åsyfta sådana lägenheter, som uppkommit
genom jordavsöndring.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
15
Emellertid ligger det i det nuvarande jordavsöndringsins tit u tets egen
natur, att den avsöndrade lägenheten icke kan övertaga någon del av stamhernmanet
efter mantal tillkommande särskilda rättigheter eller förmåner,
således ej heller del i häradsallmänning. Ett avsöndringsavtal avser uteslutande
upplåtande av ett visst å marken begränsat område. Däremot är
det enligt gällande rätt genom ägostyckningsavtal som köpare och säljare
kunna överenskomma, att det upplåtna området skall ägas såsom hemmansdel
med åsatt mantal och därmed följande rättigheter och skyldigheter.
Det torde således vara klart, att det i motionen angivna syftemål
— att vinna förändring och utvidgning av nu gällande grund för delägarrätt
i häradsallmänning — ej möjliggöres endast genom en enkel omredigering
av förstberörda lagrum, utan förutsätter en principiell omgestaltning
av jordavsöndringsbegreppet. Och för att rättfärdiga så vittgående
konsekvenser, har motionären ingalunda, enligt utskottets mening,
förebragt tillräckligt vägande skäl.
Allramest yppar sig dock betänklighet mot motionärens förslag, tilllämpat
på redan verkställda avsöndringar. Dessa hava ju uppstått genom
avtal, som uppenbarligen förutsätta, att ingen andel av någon stamhemmanet
tillkommande rättighet skall övergå på därifrån avsöndrad lägenhet,
utan att hemmanet skall odelade behålla såväl mantalet som därmed förenade
förmåner. I fråga om sådan lägenhet skulle alltså en reform av i
motionen angiven innebörd medföra retroaktiv verkan och innebära ett
otvetydigt ingrepp i redan bestående äganderättsförhållanden.
Med åberopande av det anförda, och då utskottet ingalunda kan dela
motionärens uttalade mening, att berörda, även av honom själv insedda
svårigheter av principiell natur blivit i någon mån avlägsnade eller undanskjutna
genom den formulering, han, med hänsyn till desamma, funnit
sig böra giva åt sitt slutliga yrkande, får utskottet hemställa,
att förevarande motion ej må av Riksdagen bifallas.
Stockholm den 25 februari 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tällberg.
Närvarande: herrar Persson, Tamra, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,
Pers, Ericsson, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund, Andersson,
Linders, Hellström och Ekerot.