Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

I

Nr 32.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 februari 1913 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående vissa ändringar och tillägg i lagen om väghållningsbesvärets
utgörande på landet.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets behandling
överlämnad motion, nr 11, har herr Molin i Dombäcksmark anfört
och hemställt följande:

»Svårigheterna att under nuvarande förhållanden främja landsvägskommunikationernas
utveckling äro allmänt kända. Utan överdrift kan
påstås, att vägväsendet är alldeles för dyrt. Landsbygdens värsta skatter
äro vägskatterna, oaktat kommunikationerna över huvud taget stå under
ail kritik. Man bygger ett fåtal breda, jämna och synnerligen dyra
vägar och har ej råd att ägna en tanke ens åt den mängd av vägar,
som trafikeras såsom byvägar, men som understundom kunna vara
mera nyttiga för allmänna samfärdseln än många landsvägar. Kan ej
ändring till det bättre åstadkommas, torde det kunna förutsägas, att
kommunikationsväsendet på landet aldrig blir på tillfredsställande sätt
ordnat.

Vad landet nu behöver, är, utom lindring i vägskattebördorna dels
genom större direkta statsanslag dels genom vägskattebördornas fördelning
på allt större och större områden, även en praktisk och förnuftig
omgestaltning av lagen om väghållningsbesvärets utgörande på
landet den 23 oktober 1891 i syfte att utvidga möjligheten för redan befintliga
vägars iståndsättande och indelande till allmänt underhåll ävensom
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 17 käft. (Nr 32).

Utskottet.

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

att medelst införandet av billigare vägtyper främja kommunikationernas

utveckling. ....

På grund av det anförda får jag yrka, att Riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla, det Kungl. Maj:t täckes utreda och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana ändringar och tillägg i lagen om
väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891, som i
motionen angivas.»

Åven om utskottet är villigt erkänna, att nu gällande väglag är
behäftad med brister i åtskilliga hänseenden och jämväl delar motionärens
önskan om lindring och utjämning av vägskattebördorna, finner
utskottet sig icke kunna tillstyrka den nu förevarande motionen, främst
med hänsyn till det kända förhållande, att förarbeten nu pågå avseende
förslag till revision av hithörande lagbestämmelser. Såsom i av utskottet
redan tidigare avgivna utlåtanden framhållits, har nämligen
chefen för finansdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande den 29
september 1911 tillkallat sakkunniga personer att verkställa utredning
angående de åtgärder, som kunna finnas nödiga för åvägabringande av
en jämnare fördelning av väghållningsbesväret samt. utarbeta det förslag
till förändringar av gällande väglag m. m., vartill utredningen kan
föranleda, ävensom i samband därmed underkasta berörda lagstiftning
revision jämväl i vissa andra avseenden. Av det sålunda lämnade uppdragets
art framgår, att detsamma främst är inriktat på just sådana
frågor av för vägväsendets utveckling och väghållningsbesvärets fördelning
grundläggande betydelse som de, vilka i motionen beröras. Ett
förslag till dessa frågors — som man må hoppas slutgiltiga lösning
lärer sålunda snart vara att förvänta, och torde det icke vara oberättigat
antaga, att de allmänt hysta önskemål, för vilka motionären gjort sig
till tolk, därvid komma att i möjligaste mån tillgodoses.

Med anledning av det i motionen antydda förslag om införande av
billigare vägtyper än de hittills brukliga, finner sig utskottet löranlatet
erinra, att en dylik tanke ej är statsmakterna främmande, om också
densamma närmast syftar att tillmötesgå vissa i avseende å kommunikationer
synnerligen illa lottade landsdelars trängande behov av vägar.
Innevarande års riksdag har nämligen av Kungl. Maj:t fatt sig förelagt
ett förslag att under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra anslag av 500,000
kronor till anläggning av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län. Skulle detta förslag till införande av en ny och
billigare vägtyp vinna Riksdagens bifall, torde det bliva av stor vikt
och intresse att tillgodogöra sig de erfarenheter, som här sta att vinna,
innan beslut fattas om ett allmännare fullföljande av uppslaget.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

3

Med stöd av vad nu framhållits, och då dessutom motionärens förslag
äro avfattade i så synnerligen allmänna ordalag, att i anledning
av desamma, innan resultatet av ovanberörda utredningsarbete föreligger,
någon åtgärd från Riksdagens sida svårligen kan ifrågakomma, finner
sig utskottet böra hemställa,

att förevarande motion ej må av Riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

Närvarande: herrar Persson, Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,
Pers, Ericsson, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund,
Andersson, Linders, Hellström och Ekerot.