Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 februari 1913 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om vissa tillägg till 35 § i
lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 55, bär herr Ekerot föreslagit,
att Riksdagen måtte besluta sådant tillägg i 35 § av lagen angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet, att protokoll, som föres vid
vägsyn och efterbesiktning, skall undertecknas även av de i förrättningen
deltagande nämndemännen.

Till stöd härför har anförts följande:

»I § 35 av nu gällande väglag stadgas, att årligen skall vägsyn
hållas av länsman med biträde av två nämndemän samt att, om förrättningsmännen
vid vägsyn eller formlig efterbesiktning stanna i olika
meningar, gälle vad de flesta säga. I samma paragraf bestämmes, att vid
vägsyn föres protokoll, vari antecknas för vaije väglott befunna brister i
vägunderhållet med angivande av det sätt för deras avhjälpande, som
synemännen finna lämpligast, och det penningbelopp, vartill kostnaden
för bristernas avhjälpande uppskattas, dock att, där formlig efterbesiktning
skall äga rum, protokollet vid vägsynen allenast skall innehålla
anteckning om bristerna och om lämpligaste sättet för deras avhjälpande.

Beträffande efterbesiktning innehåller paragrafen följande bestämmelser:
»Vid formlig efterbesiktning föres protokoll, vari antecknas för

varje väglott kvarstående brister i vägunderhåll och det penningbelopp,
vartill kostnaden för deras avhjälpande uppskattas».

Beträffande det i föregående citat omförmälda protokollet är lagen
otydlig i sådant hänseende, att ingen föreskrift förefinnes om protokollets
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 9 höft. (Nr 23.) 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

godkännande eller justering. Det kan genom exempel styrkas, att de
nämndemän, som deltagit i vägsyn och efterbesiktning haft en gemensam
och från den i synen deltagande länsmannen avvikande mening.
Länsmannen, som väl torde vara den som i allmänhet upprättar protokollet,
har i detta antecknat icke nämndemännens samstämmiga mening
utan den mening han vid synen förfäktat. Protokollet, som undertecknats
endast av länsmannen, har sedan legat till grund för de åtgärder,
som vidtagits emot den väghållningsskyldige.

För att förebygga sådant borde föreskrivas, att protokoll vid vägsyn
och efterbesiktning underskrivas eller justeras av de i vägsyn eller
efterbesiktning deltagande nämndemännen.»

Utskottet har icke funnit den av motionären föreslagna bestämmelsen
om skyldighet för de vid vägsyn och efterbesiktning å väg
deltagande nämndemännen att underteckna det vid förrättningen förda
protokollet av behovet påkallad. Skulle det ock i något undantagsfall
hava förekommit, att tjänstgörande länsmannen vid förrättningar av nu
ifrågavarande slag gjort sig skyldig till sådant oriktigt förfarande,
som i motionen omförmäles, torde i varje fall, såvitt utskottet har sig
bekant, några allmännare klagomål över dylika missförhållanden icke hava
försports. Länsmannen handlar ju vid förrättandet av de i väglagen
föreskrivna syner och besiktningar under tjänstemannaansvar och lärer
alltså, därest han i något fall övertygas om sådant lagstridigt förfarande
som i motionen beröres, vara underkastad de för tjänstefel
stadgade straffpåföljder. Ett korrektiv mot olagligt förfarande från
länsmannens sida är för övrigt givet i den rätt till klagan hos Konungens
befallningshavande över vid vägsyn eller efterbesiktning meddelat beslut,
som enligt 80 § väglagen är vederbörande medgiven. En bestämmelse
med det av motionären föreslagna innehållet skulle sålunda enligt utskottets
mening medföra ringa eller ingen nytta.

Däremot anser sig utskottet kunna ifrågasätta, huruvida icke med
införandet av ett dylikt stadgande avsevärda olägenheter, åtminstone i
ett hänseende, skulle vara förenade. Endast undantagsvis torde nämligen
protokollet över förrättningen föreligga färdigt till underskrift
redan samma dag, som förrättningen hålles. Följaktligen måste i allmänhet,
sedan protokollet någon dag därefter behörigen renskrivits,
antingen de vid förrättningen tjänstgörande nämndemännen i och för
dess förseende med underskrifter företaga en särskild resa till länsmannen
eller ock denne för samma ändamål med posten eller på annat
sätt till nämndemännen översända protokollet ifråga — något som med

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 23.

3

hänsyn till det stora antalet förrättningar av nu ifrågavarande art stundom
skulle medföra icke obetydligt besvär och säkerligen ofta föranleda
svårighet att inom den för protokollens kungörande stadgade tid få
desamma vederbörligen underskrivna.

På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra hemställa,

att förevarande motion icke må av Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 18 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

Nät-varande: herrar Persson, Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,
Pers, Ericsson, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund, Andersson,
Linders, Ekerot och Olausson.

Reservation

av R. G. Hamilton, samt

av H. Andersson, V. A. Ekerot och C. L. Olausson, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

Den av motionären föreslagna bestämmelsen om skyldighet för de
vid vägsyn och efterbesiktning å väg deltagande nämndemännen att
justera och underteckna det vid förrättningen förda protokollet anser
utskottet vara av behovet påkallad. Då frågan emellertid säkerligen
kommer att beaktas av de sakkunniga, som erhållit i uppdrag att utarbeta
förslag till förändringar i gällande väglag m. m., torde någon
åtgärd från Riksdagens sida icke för närvarande vara behövlig.

På grund härav anser sig utskottet böra hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.