Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

1

Nr 118.

Ankom till Biksdagens kansli den 6 maj 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Magi angående utredning och förslag i fråga om anslag
till befrämjande av trädgårdsodling.

(l:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 196, hava herrar Linders och Nilsson i
Kabbarp anfört och hemställt följande:

»Sammanlagda anslagssumman, som staten år 1912 utgav för höjandet
av det mindre jordbruket (premiering, kontrollföreningar, studieresor,
undervisningskurser m. m.) utgjorde 251,000 kr. För samma ändamål
begäres i årets statsverksproposition 270,000 kr. Härtill komma: statskonsulent
för det mindre jordbruket, anslag till ordnad bokföring samt vad
som kan anses komma småbruket till godo på andra punkter, t. ex. anslag
till lantmannaskolor, utbildningskurser, vandringsrättare, husdjursavel,
fröodling o. s. v.

Se vi till verkningarna av dessa olika anslag, måste det erkännas,
att framstegen varit betydande. Dock kan med fog anmärkas, att man
drivit agitationen för ökad avkastning, stegrade försäljningspriser alltför
ensidigt, det vill med andra ord säga utan "tillbörligt hänsynstagande till
den faktiska förtjänsten, realvinsten. Ett talande exempel härpå är den
modårna ladugårdsskötsel^ som vid närmare granskning visat sio- icke i
och för sig vara säkert lönande, åtminstone icke i fråga om mjölkproduktion.
Man har börjat gå mera försiktigt fram på den inslagna vägen,
ja, man har velat slå över i motsatt ytterlighet, i det röster börjat predika
satsen: »kreaturslösa jordbruk» som framtidslösen. Och det må så

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 66 höft. (Nr 118.) 1

2

jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

vara, att dessa senare ha starka skäl för sig i närhet av städer och andra
större avsättningsorter. Det torde dock i detta fall vara klokare, att den
gyllene medelvägen väljes.

När det nu visar sig, att en långt driven ladugårdsskötsel lätt kan
bliva förlustbringande, bör man naturligtvis icke alltför mycket basera sitt
jordbruk på denna förvärvsgren utan ägna sig mera åt odlingen av med
hänsyn till jordmån och avsättningsmöjligheter valda kulturväxter för försäljning.
Sådana äro sedan gammalt våra sädesslag och potatis, i vissa
trakter har sockerbetsodlingen trätt i förgrunden, och på därför lämpliga
områden har på sista åren fröodlingen av våra kulturväxter kommit att
spela en ej så obetydlig roll i lantmannens facit.

Det ekonomiska trycket, närmast för lantmannen känt i höga jordpriser,
dryga räntor på anskaffnings- och rörelsekapital, stegrade arbetsomkostnader
och dyrare material, detta har med nödvändighet pressat fram
ett behov av ökad och värdefullare skörd. Utebliver denna, sia redan
gjorda erfarenheter, att många av de nya småbrukshemman, som vår tids
egnahemsrörelse med ganska stora offer skapat, komma att hysa ett i
fattigdom försänkt jordbruksproletariat. Och stort bättre komma ej heller
de äldre småbruken att stå sig, efter-hand som den gamla stammen avlöses.
På växtförädlingens område har dock utförts ett så betydande arbete, att
redan detta betyder en avgjord vändning till det bättre beträffande sädesodlingen,
och de övriga kulturväxterna torde snart följa efter.

Emellertid synes det oss, som om statsmakterna icke nog beaktat, i
allt fall icke tillräckligt understött en viktig sak i vad det rör framarbetandet
av rationellt skött, ekonomiskt starkt och självständigt småbruk.
Det är en allmännare odling av trädgårdens kulturväxter. Många av dessa
bliva väl allt framgent endast föremål för fackmannens arbete. Men odlingen
av frukt, bär och grönsaker, avsedda för konservering eller användning
i färskt tillstånd, erbjuder dock ej större svårigheter än att
vilken jordbrukare som helst efter någon praktisk handledning kan gå i
land därmed. Den viktigaste synpunkten härvidlag är den, att åtskilliga
av dessa odlingar, rätt Ijedrivna och under goda betingelser, äro mera
lönande än ladugårdsskötsel och spannmålsodling. Vi importera massor
av frukt, bär och grönsaker, fastän största delen av dessa produkter skulle
kunna frambringas i vårt eget land till fromma både för odlarna och rikets
handelsbalans.

Staten upprätthåller visserligen trädgårdsskolor och anslår stipendier
för trädgårdsmän att företaga utländska studieresor; vid våra lantmannaskolor
meddelas även undervisning i trädgårdsskötsel. Allt detta är mycket
bra, men det räcker ingalunda. Anslagen till kontroll- och avelsföreningar,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

3

till statskonsulenter och vandringsrättare m. m. visar oförtydbart, att man
med hjälp av allmänna anslag söker bana väg direkt ut till folkets stugor
för att upplysa och hjälpa till rätta.

Folket självt har även kommit till insikt om riktigheten av detta
slags näringspolitik. Den för till närmaste kontakt med självverksamheten.

I flera av våra provinser ha under de senaste åren bildats talrika s. k.
fruktodlareföreningar, i ett enda län över 30 stycken. Dessa bestå huvudsakligen
av mindre jordbrukare. Men dessa föreningar föra ofta en tynande
tillvaro allt enskilt arbete och intresse till trots. Det centrala hos
dem är anställande av trädskötare, som skall hjälpa föreningsmedlemmarna
med deras trädgårdsskötsel. Fn sådan trädskötare har vanligen icke erhållit
annan undervisning än en av hushållningssällskapet bekostad kurs
på några dagar. Således kan det ej vara tal om någon ordentlig utbildning.
Men den svåraste stötestenen är dock, att en liten fruktodlareförening
ej kan bereda trädskötaren så pass vederlag, att denne kan bindas
vid sin verksamhet för längre tid.

Här torde staten böra träda emellan med bidrag i viss likhet med
anslaget till kontrollföreningar. Likaledes synes det oss vara rättvist, att
staten, som årligen bidrager ganska avsevärt till jordbrukskonsulenters
avlöning inom olika län, även bisträcker hushållningssällskapen med bidrag
till avlönande av skickliga trädgårdskonsulenter, vilkas arbete dock huvudsakligen
faller inom upplysningsområdet.

Oaktat vi anse, att Riksdagen snarast borde bevilja anslag i detta
syfte, ha vi dock ej nu velat fixera något belopp, ej heller närmare ingå
på grunderna för anslags beviljande, emedan vi hålla för lämpligast, att
förslaget i sin helhet — så mycket mera som det gäller ett nytt område —
utarbetas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill tillåta vi oss härmed
föreslå,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl.
Maj:t måtte låta utarbeta och snarast möjligt framlägga förslag till Riksdagen
om lämpligt anslag i här angivet syfte till befrämjande av trädgårdsodlingen,
företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare,
samt förslag till allmänna grunder för anslagets utgående.»

Det torde icke kunna förnekas, att trädgårdsodlingen såsom förvärvskälla
i allmänhet icke av våra jordbrukare vunnit det beaktande, varav
densamma är förtjänt. Som bekant, importeras sålunda årligen från utlandet
en stor myckenhet frukt, bär och grönsaker, fastän landets behov av
dessa produkter otvivelaktigt skulle kunna till största delen tillgodoses
genom inhemsk odling. Även i den mån trädgårdsodling inom landet

Utskottet.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

förekommer, synes den ofta bedrifvas på ett mindre rationellt sätt, i det
att odlarna icke förstå att på rätt sätt tillvarataga produkterna eller ordna
avyttringen av desamma. Och dock förefaller det, som om trädgårdsodlingen,
rätt bedriven, särskilt för mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare,
skulle kunna bliva en betydelsefull inkomstkälla och i många fall
till och med komma att löna sig bättre än det egentliga jordbruket.

Glädjande nog synes emellertid intresset för odling av trädgårdsalster
under senaste tiden hava vaknat och tagit sig uttryck, bland annat, i bildandet
på eu stor mängd platser av s. k. fruktodlarföreningar, huvudsakligen
bestående av mindre jordbrukare, vilka hos sig anställt trädskötare med
uppgift att tillhandagå de enskilda medlemmarna vid trädgårdsskötseln.
På sätt motionärerna antytt, torde dock varken dessa föreningar eller det
enskilda intresset i sig självt vara i stånd att utan hjälp från det allmännas
sida arbeta fram en rationell trädgårdsodling. Vid sådant förhållande
anser utskottet att likaväl som staten genom varjehanda åtgärder bidrager
till höjande av det mindre jordbruket i allmänhet lämpliga åtgärder från
statens sida även böra vidtagas för befrämjande och utveckling av ifrågavarande
viktiga binäring till jordbruket, varigenom ock det intresse för
denna näringsgren, som på senare tiden uppstått bland jordbrukarna själva,
skulle vidmakthållas och än ytterligare ökas.

Utskottet, som sålunda till alla delar instämmer i motionärernas syftemål,
anser emellertid icke fullt lämpligt att, på sätt motionärerna ifrågasatt,
Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära ett direkt framläggande
av förslag om anslag för nu ifrågavarande ändamål. Utskottet finner det
nämligen angeläget att, innan medel för ändamålet anvisas, en omsorgsfull
och allsidig utredning genom Kungl. Maj:ts föranstaltande verkställes
för utrönande av vilka åtgärder, som må befinnas lämpligast och bäst ägnade
att främja nu ifrågavarande näringsgren. Först sedan en dylik utredning
slutförts torde Kungl. Maj:t böra för Riksdagen framlägga förslag
till åtgärder samt anvisande av de medel, som kunna befinnas för ändamålet
erforderliga. Emellertid torde vid den utredning, som kan komma
att av Kungl. Maj:t i ärendet vidtagas, böra uppmärksammas de av motionärerna
framlagda förslagen till åtgärder uti förevarande hänseende, vilka
synas utskottet värda allt beaktande.

På grund av det sålunda anförda, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning samt därefter till
Riksdagen inkomma med förslag i fråga om de åtgärder,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

5

som lämpligen böra vidtagas för befrämjande av trädgårdsodlingen,
företrädesvis bland mindre jordbrukare
och lägenhetsinnehavare.

Stockholm den 6 maj 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Pers, Ericsson,
Lundell, Nilsson i Kabbarp, Kronlund, Linders, Hellström, grefve Wach tornister, Lundström,
Ekerot och Bosson.

Reservation

av herrar A. T. Odelberg, P. Paulson, A. H. Fahlén och Aaby A. IT.
Ericsson.