Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

1

Nr 110.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1913 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj;t angående undersökning rörande lämpligheten av
det nuvarande sättet för utarrendering av kronans jordegendomar
m. m.

(2:a Avd.)

1 en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 97, hava herrar Nilsson i Tånga
och Thorsson hemställt, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om undersökning dels huruvida det nuvarande sättet för utarrendering
av kronans jordegendomar innebure tillräcklig garanti för statsintressets
tillgodoseende, dels ock huruvida den kronan åliggande byggnadsskyldigheten
och kronoarrendator tillerkända optionsrätten kunde
vara i behov av en revision.

Till stöd härför har anförts följande:

»Kronans jordbruksdomäner representera ett synnerligen stort värde,
taxeringsvärdet utgjorde 1911 59,666,600. Många av dessa kronoegendomar
torde för jordbruksändamål icke ha så stort värde, men största
delen får anses som synnerligen värdefulla och ägnade att kunna bereda
statsverket avsevärda inkomster. Ser man emellertid på det ekonomiska
resultatet för kronans vidkommande av dessa utarrenderade jordegendomar
är valutan synnerligen klen. Statens domäner gåvo i911 icke
ens 3 procent på taxeringsvärdet.

Att fel i ena eller andra avseendet i förvaltningen av dessa kronans
domäner föreligger torde vara uppenbart, ty åtminstone i allra sydligaste
delarna av vårt land finnas kronan tillhöriga jordegendomar av så pass
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 61 käft. (Nr 110.) 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

värdefull beskaffenhet, att de påtagligen borde ge statsverket en ansenligt
högre nettobehållning än vad fallet nu är. Hur det ställer sig med
denna nettobehållning i de särskilda fallen kan ju icke avgöras, då inkomster
och utgifter icke bokföras för varje särskild domän. För att
få klarhet däri anhöll ju emellertid i skrivelse till regeringen 1912 års
Riksdag om vidtagande av åtgärder i syfte att bokföringen ordnas så
att därigenom kan vinnas överskådlighet och tillförlitligare kännedom
om det ekonomiska utbytet från dessa jordegendomar.

Andra och mera vitt omfattande åtgärder böra dock vidtagas. Sålunda
torde behöva tagas under sorgfällig prövning, huruvida det nuvarande
sättet för utarrendering lämnar nödig garanti för att arrendevärdet
blir sådant att det tillfredsställer rimliga anspråk från statens sida och i
övrigt motsvarar orts- och tidsförhållanden, huruvida optionsrätten i
dess nuvarande form möjligen föranleder till missbruk med ty åtföljande
förlust för kronan. Vidare borde utrönas huruvida icke statens
nybyggnadsskyldighet, över vilken enligt vårt förmenande icke övas
tillräcklig kontroll från statsmaktens sida, kunde begränsas. Genom
bättre anordningar i förenämnda hänseende kan med största grad av
sannolikhet antagas, det kronan kunde beredas avsevärt högre inkomster
från sina jordegendomar.

Vid ny utarrendering av en kronans jordbruksdomän tillgår vanligen
så, att domänintendenten med biträde av särskilda personer viss
tid före arrendetidens utgång företager arrendeuppskattning. Vilka
grunder man följer vid denna arrendeuppskattning är svårt att avgöra.
Granskar man den förteckning över statens utarrenderade jordegendomar
som årligen tillställes Riksdagen, och vilken redogörelse även angiver
tiden för utarrendering, arrendebeloppen o. s. v. för respektive
egendomar, blir man något tveksam om vilka grunder som följts vid
arrendeuppskattningen, då arrendebeloppen med hänsyn till jordens beskaffenhet,
dess läge i kommunikationsavseende och allmänna arrendepriserna
i orten äro över hövan låga. Vi kunde till belysande av detta
i denna förteckning peka ut en hel del kronoegendomar av Skånes bästa
jord, i vete- och betodlingsdistrikt, där arrendevärdet satts så lågt
som till 15 — 20, i enstaka fäll 25 kronor och något däröver per tunnland,
d. v. s. med hänsyn till arrendepriserna i orten bortåt halva
arrendevärdet. Sålunda finnes i Malmöhus län en kronans egendom på
mellan 2 — 300 tunnlands areal utarrenderad till 15 kronor per tunnland,
där innehavaren varit erbjuden 30,000 kronor i avträde, som dock icke
ansågs tillräckligt. För en annan egendom om cirka 150 tunnlands
areal har innehavaren för 10 år sedan betalat 25,000 kronor i avträde,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

3

en annan åter om 90 tunnlands areal och arrendebeloppet cirka 18 kronor
per tunnland har under senaste åren skiftat innehavare tvenne gånger
och sammanlagt i avträde erlagts 24,000 kronor, en fjärde åter om
70 tunnlands areal och arrendeavgifter 18 kronor per tunnland, för
denna har under 23 år i avträde erlagts 23,000 kronor, detta endast
som en liten axplockning i högen. Exemplen kunde mångfaldigas.
Det hör också till ordningen eller riktigare oordningen för dagen att i
tidningar se tillkännagivande, som följande, klippt ur en tidning för
innevarande år: Kronoegendomar, 260 tunnland, ståtliga åbyggnader 1,700
kronor årligt arrende, jämte avträdesskilling, 17 år kvar. Dito 267
tunnland, varav 200 tunnland odlad, årligt arrende 1,200 kronor under
19 år jämte avträdesskilling. Till sådant behöves knappast några kommentari
er. Kronan utarrenderar sin jord till ett frappant lågt pris,
bygger ståtliga åbyggnader åt innehavaren, varför skulle icke denna
begagna sig av tillfället att skaffa sig förmögenhet — på statens bekostnad.
Och några svårigheter att få överlåtelse möta sällan. Dessa
kronans arrendeegendomar äro också, trots de höga avträdesbeloppen,
synnerligen eftersökta. Det är lätt att räkna ut avträdesbeloppet per
tunnland, vilket belopp, i de flesta fall, plus arrendeavgiften utgör egendomens
reala arrendevärde. Det förefaller som om detta kommersande
med kronans egendomar samt de höga avträdesbeloppen, som tvivelsutan
icke kunna vara för vederbörande domänintendenter obekanta, borde
ha påkallat uppmärksamheten. Att man vid arrendeuppskattningen icke
tager tillräcklig hänsyn till orts- och tidsförhållandena med avseende på
jordens arrendevärde är uppenbart.

Till detta kommer nu, under vissa förutsättningar, angivna i kungl.
kungörelsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder för
förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, innehavarens optionsrätt,
som utesluter offentlig tävlan om den egendom, som skall för nytt arrende
upplåtas, innehavaren har förmånsrätt till det föreslagna arrendepriset.
I nittionio fall av hundra torde han, eller om han med döden avgått,
hans därtill berättigade arvingar begagna sig av denna förmånsrätt,
även om han eller de icke ha för avsikt att bruka egendomen, ty vid
lägligt tillfälle kan det beredas en större vinst vid överlåtelse. Och ofta
är det äldre personer, änka eller änkling i ekonomiskt god ställning,
men oförmögen att själv bruka egendomen, som i spekulationssyfte på
sig förnyar arrendet. Det torde ifrågasättas, om icke denna optionsrätt
borde inskränkas till att gälla förmånsrätt till vid offentlig auktion avgivna
högsta anbudet.

Vad kronans nybyggnadsskyldighet angår är denna i närmaste

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ilo.

Utskottet.

överensstämmelse med lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Men
även här borde övervägas om icke ändrade bestämmelser äro nödiga.
Staten uppför vid större egendomar alldeles för dyra husbyggnader och
domänstyrelsens kontroll i detta avseende torde vara inskränkt till det
rent tekniska. Eu praktisk lantman är alltid försiktig i fråga om nedläggande
av kapital i åbyggnader och iakttager i regel därvid den största
sparsamhet. Vid statens jordbruksdomäner tillgår det så att samtidigt
med arrendeuppskattning tredje året före arrendetidens utgång uppgöres
förslag till nybyggnad under de första fem arrendeåren, under de sista
femton åren beredes arrendatorn ersättning genom arrendeavdrag.

Dessa byggnadsförslag uppgöras ofta i en hast utan att vara så
väl övertänkta eller motiverade. Exempel finnas på att en arrendator
mot vad han för egendomens skötsel ansett nödigt påtvingats nybyggnad.
Ofta överlåtes egendomen och den nye innehavaren finner sig ofördelaktigt
bunden, då han icke deltagit i vare sig plan- eller kostnadsberäkning,
där han icke rent av anser nybyggnad onödig. Det synes som
om äldre bestämmelser om avsättande av viss årlig procent av arrendebeloppet
att i mån av behov användas för nybyggnad vore vida bättre
avpassade efter förhållandena vid ett lantbruk, där arrendatorn först
efter moget beprövande och förefintliga behov fick framställa nybyggnadsförslag.
En liknande anordning med skyldighet för arrendatorn att tillskjuta
visst belopp årligen torde kunna bereda kronan avsevärda lättnader.

Då vi härmed draga denna fråga under Riksdagens prövning, ha
vi ingalunda därmed avsett att försvåra utkomstmöjligheterna för kronans
arrendatorer, d. v. s. dem som övertagit en kronans egendom för att
bruka densamma i och för sin utkomst. Men det ligger i sakens natur,
att där detta icke är fallet, utan motivet den refia spekulationen att
genom ett högt avträdesbelopp skaffa sig en i de flesta fall fullkomligt
oförtjänt vinst, Riksdagen i görligaste mån bör förekomma detta. Kronans
egendomar böra minst av allt vara föremål för spekulation.))

Såsom av motionärerna påpekas och jämväl av 1909 års riksdagsrevisorer
i deras till Riksdagen avgivna berättelse angående granskningen
av statsverkets tillstånd framhållits, kan det ekonomiska utbyte, som
staten för närvarande erhåller av sina utarrenderade jordbruksdomäner,
icke anses tillfredsställande. Visserligen bör vid bedömandet av frågan
om kronodomänernas: verkliga räntabilitet hänsyn tagas icke blott till
storleken av de influtna arrendemedlen utan jämväl till de icke obetydliga
summor, som till statsverket årligen inflyter genom försäljningar och
avverkningar av skogseffekter från de ofta under skogsstatens vård och

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

5

förvaltning ställda skogsmarkerna till samma domäner ävensom till de
besparingar, som för staten uppstå därigenom, att arrendatorerna intill
senare tid i regel haft att erlägga kommunalutskylderna jämväl för
dylika i huvudsak av staten utnyttjade skogar. Men även med avseende
fästat å nu berörda förhållanden lärer det enligt utskottets uppfattning
icke kunna förnekas, att statens jordbruksdomäner icke för närvarande
tillföra statsverket de inkomster, som med en rationell och ändamålsenlig
förvaltning av desamma borde vara möjliga att uppnå.

Detta torde enligt utskottets förmenande förnämligast bero dels
därpå, att arrendeavgifterna, särskilt med hänsyn till de betydande fördelar
i form av optionsrätt, ersättning för nybyggnad m. m., som
arrendatorerna åtnjuta, i allmänhet äro anmärkningsvärt låga, dels ock
därpå, att de betingade arrendeavgifterna icke i sin helhet inflyta till
statsverket utan författningsenligt avkortas med de icke sällan synnerligen
betydande belopp, som till arrendatorerna utgå såsom ersättning
för verkställda nybyggnader.

Att staten ofta nog icke av de utarrenderade jordbruksdomänerna
erhåller så höga arrendebelopp, som med hänsyn till ortsförhållandena
kunna anses påkallade, bestyrkes enligt utskottets mening därav att,
såsom jämväl av motionärerna framhållits, vid överlåtelser av kronoarrenden
under löpande arrendeperioder åtminstone i vissa delar av landet
avträdaren icke sällan av tillträdaren fordrar och erhåller så betydande
mellanavgifter, att desamma måste anses avsevärt överstiga den ersättning,
varpå avträdaren i dylika fall skäligen kan göra anspråk. Påfallande
är även, i huru hög grad arrendeinkomsterna av statens jordbruksdomäner
fluktuera i förhållande till egendomarnas taxeringsvärden. En granskning
av de av domän styrelsen årligen uppgjorda förteckningarna över de
under styrelsens förvaltning ställda, staten tillhöriga jordbruksdomänerna
giver vid handen, att dessa fluktuationer till och med äro så betydande,
att, medan för vissa egendomar erhålles ett årligt bruttoarrende av
ända till 100 kronor per 1,000 kronors taxeringsvärde, andra åter för
samma taxeringsvärde icke ens lämna 5 kronors årligt arrende. Att
fluktuationer måste förekomma, ligger visserligen i sakens natur, då
arrendebeloppens höjd givetvis bestämmas av en mångfald för olika
tider och orter vitt skilda faktorer. Sådana faktorer äro t. ex. egendomarnas
olika belägenhet och storlek, de klimatiska förhållandena, de
ekonomiska konjunkturerna vid tidpunkten för egendomarnas utarrenderande,
de olika i egendomarna ingående ägoslagens inbördes förhållande
och särskilt det värde, varmed skogsmark, till vilken arrendatorn allenast
äger viss begränsad nyttjanderätt, ingår i taxeringsvärdet, m. m., var -

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ilo.

jämte slutligen bör beaktas, att taxeringsvärdena själva betydligt variera
å olika orter, så att, medan de i vissa taxeringsdistrikt i det närmaste
uppgå till de verkliga värdena, de i andra distrikt avsevärt understiga
dessa. Trots allt detta är emellertid den oerhört ringa stabiliteten i
arrendebeloppen ägnad att tilldraga sig uppmärksamhet, och med fog
torde kunna ifrågasättas, huruvida icke en av huvudanledningarna till
de påfallande stora olikheterna i arrendeinkomsterna av i samma ort
belägna, till synes tämligen jämförbara kronoegendomar är att söka i
det sätt, varpå arrendeuppskattningarna företagas. Bristen på en bestämd
ledande och genomgående princip vid dessa uppskattningsförrättningar
är enligt utskottets förmenande i ögonen fallande, och såsom
ett önskemål måste framstå att genom införande av verklig metod och
planmässighet i uppskattningarna kunna uppnå större enhetlighet och
därmed också riktigare resultat än vad för närvarande ofta nog torde
vara fallet.

Att förhållandena kunnat utveckla sig på ovan angivet sätt torde,
såsom motionärerna antytt, i icke ringa mån vara att tillskriva den
enligt gällande bestämmelser arrendator och hans rättsinnehavare i
regel tillförsäkrade optionsrätten vid förnyad utarrendering, innebärande
berättigande för dem att, innan arrendet utbjudes å auktion, om de så
önska, övertaga detsamma till det fastställda arrendevärdet. Då, enligt
vad erfarenheten utvisar, arrendatorerna och deras rättsinnehavare endast
i undantagsfall underlåta att begagna sig av den i allmänhet såsom
särdeles värdefull betraktade optionsrätten, kommer bestämmandet av
arrendeavgifterna i de flesta fall att så gott som helt och hållet bero
på de i arrendeuppskattningen deltagande personernas subjektiva uppfattning
av egendomarnas arrendevärden, vilka sålunda komma att bestämmas
på ett sätt, som giver mindre säkra garantier för ett riktigt
resultat än som bort kunna vinnas, därest rum i någon mån lämnats
jämväl för den fria konkurrensen. Om det sålunda icke torde kunna
förnekas, att optionsrätten i sin nuvarande form i viss mån varit ägnad
att befordra den spekulation i arrendeöverlåtelser, som, enligt vad ovan
sagts, i vissa trakter av landet ägt rum, anser sig utskottet likväl icke
— med hänsyn till de betydande fördelar såväl för staten som för den
enskilde, vilka äro förenade med optionsrättens bibehållande — böra
förorda avskaffandet av berörda rätt. Utskottet har med vad ovan anförts
allenast velat betona önskvärdheten av att genom lämpliga modifikationer
i avseende å optionsrättens utövning eller annorledes såvitt möjligt
förebygges, att arrendatorerna i spekulationssyfte utnyttja den privilegierade
ställning, optionsrätten för närvarande giver dem.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

7

Till förminskande å nettoavkastningen av statens jordbruksdomäner
medverka, såsom förut antytts, jämväl de nuvarande anordningarna
i avseende å nybyggnadsförhållandena vid egendomarna. I regel drabbar
kostnaden för all å egendomarna erforderlig nybyggnad i huvudsak
staten själv, vilken, sedan byggnaderna vid hållen besiktning befunnits
vara av vederbörande arrendator uppförda i enlighet med fastställd
plan, genom avkortning å efterföljande års arrendeavgifter bereder arrendatorn
ersättning för den beräknade kostnaden för byggnadernas uppförande.
Härvid göres allenast avdrag för den vanligen till visst
procenttal av de beräknade nybyggnadskostnadernä uppskattade nyttan
för arrendatorn av de uppförda byggnaderna under den återstående
arrendetiden, så att, om exempelvis denna nytta beräknats till 2 procent
av nybyggnadssumman och fem år ännu återstå av arrendetiden, 10
procent av hela byggnadskostnaden komma att stanna å arrendatorn.
Icke utan skäl klagas det över, att denna staten till allra största delen
åvilande nybyggnadsskyldighet under nuvarande förhållanden konsumerar
eu så avsevärd del av arrendeinkomsterna, att nettoavkastningen även
av ypperligt belägna och i övrigt förstklassiga jordegendomar mången
gång bliver synnerligen ringa.

Då arrendatorerna endast i så obetydlig grad behöva deltaga i
nybyggnadskostnaderna, ligger det också nära till hands att antaga, att
kraven på nybyggnader såväl kvantitativt som kvalitativt bliva betydligt
större än vad fallet skulle vara, därest arrendatorerna vore skyldiga att
helt och hållet eller åtminstone i någon större omfattning bestrida berörda
kostnader. Eu omständighet särskilt ägnad att belysa önskvärdheten av,
att byggnadsverksamheten å statens jordbruksdomäner icke erhåller alltför
störa dimensioner, är enligt utskottets mening jämväl den alltjämt fortskridande
utvecklingen i riktning mot ett sönderstyckande av berörda
domäner i mindre, för småbruk lämpade lotter. Det torde knappast
behöva påpekas, hurusom, därest egendomen är bebyggd med stora och
dyrbara åbyggnader, ett dylikt sönderstyckande avsevärt försvåras, och
ifall detsamma ändock kommer till stånd, mången gång för kronan
medför förluster, vilka med en försiktigare byggnadsparti!?: varit möjliga
att undvika. Utskottet har under sådana omständigheter ansett sig böra
ifrågasätta, huruvida icke en omläggning av nu gällande grunder i avseende
å nybyggnadsskyldigheten å kronodomänerna i ovan antydd
riktning lämpligen kunde äga rum; och tillåter sig utskottet härutinnan
hänvisa till förhållandena vid de ostridigt väl förvaltade, Uppsala universitet
tillhöriga jordegendomarna, i fråga om vilka, enligt vad utskottet
inhämtat, ny byggnadsskyldigheten, bestämd för hela arrende -

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

perioden redan vid arrendekontraktets upprättande, i regel utan någon
ersättning lagts å vederbörande arrendatorer.

I detta sammanhang torde förtjäna framhållas, att, enligt vad
utskottet inhämtat, de av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt
nådigt bemyndigande den 10 juni 1912 tillkallade sakkunniga för verkställande
av utredning om upplåtelse av kronojord till egna hem planlagt
insamling av ett omfattande statistiskt material rörande bland annat
förhållandena å kronans jordbruksegendomar samt för dylikt ändamål
stå i begrepp att angående varje särskild dylik egendom till vederbörande
utsända tryckta frågeformulär, med begäran om upplysningar i
en mångfald olika, för de sakkunnigas arbete betydelsefulla avseenden.
Särskild hänsyn har vid uppgörandet av berörda formulär tagits till
önskvärdheten att erhålla noggrann kännedom om byggnadsförhållandena
å de olika egendomarna. Sålunda komma att i skilda kolumner begäras
uppgifter om de å egendomarna befintliga byggnadernas antal, beskaffenhet,
värden, kostnaden för deras uppförande, beräknad nybyggnadskostnad för
de närmaste tio åren m. m., ävensom angående beloppet av de avkortningar
å arrendeavgifterna, varav arrendator!! redan kommit eller under
den återstående delen av arrendetiden kan komma i åtnjutande på grund
av å egendomen verkställda nybyggnader. Det material, som av ovannämnda
sakkunniga sålunda insamlas, torde komma att erbjuda stort
intresse jämväl för bedömandet av de i den nu föreliggande motionen
berörda frågorna och vid en eventuell, i enlighet med motionärens förslag
igångsatt undersökning angående åtgärder till höjande av kronodomänernas
räntabilitet lämpligen kunna tjäna till ledning vid utredandet
av möjligheterna för ett överflyttande i mer eller mindre vidsträckt omfattning
å vederbörande arrendatorer av skyldigheten att vidkännas
kostnaderna för nybyggnaden å statens domäner.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet i likhet med motionärerna
finner de nuvarande förhållandena i avseende å förvaltningen
och utarrenderingen av statens jordbruksdomäner i åtskilligt lämna rum
för anmärkningar. Åven om de av motionärerna framdragna fallen av
särskilt starkt framträdande missförhållanden måhända icke få generaliseras,
kvarstår dock, att nettoavkastningen av statens jordbruksegendomar
är så anmärkningsvärt låg, att det med fog lärer kunna antagas,
att det nuvarande förvaltnings- och utarrenderingssystemet icke
medför tillräcklig garanti för statsintressets behöriga tillgodoseende.
Utan att i vidare mån än ovan skett inlåta sig på de speciella åtgärder,
som från statens sida i ena eller andra avseendet kunna vara att

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

9

vidtaga, anser sig utskottet därför böra biträda motionärernas förslag
om en grundlig och allsidig undersökning av nu berörda förhållanden.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida icke
genom förändrade bestämmelser i avseende å sättet
och villkoren för utarrendering av kronans jordbruksdomäner
statens intresse i fråga om avkastningen från
dessa domäner må kunna bättre än hittills tillgodoses.

Stockholm den 28 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,
Ericsson, Lundeil, Kronlund, Andersson, Hellström, Ingeström, Lundström,
Nilsson i Tånga, Bosson och Berglund.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913-

10 samt,

61 höft- (Nr 110.) 2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

Reservationer.

av E. A. Lindblad, P. O. Lundell och H. Andersson, vilka anfört:

»Utarrenderingen av kronans domäner sker nu i sådant syfte, att
arrendatorerna skola utgöra en något så när burgen klass, som väl förvaltar
och sköter kronans jordkapital. Till den ändan har optionsrätten
införts, som medgiver en arrendator, som väl skött arrendet under minst
5 år tillbaka, företrädesrätt att vid arrendeledighet återfå arrendet till
uppskattning svärdet, utan auktion. Denna optionsrätt — som dock icke
alltid begagnas — har tidtals varit borttagen, men på grund av ledsamma
erfarenheter å nyo blivit införd. Att nu på nytt experimentera
med dess borttagande borde knappast komma i fråga, då man så nyligen
som år 1909 till och med vid försäljning av torp och lägenheter
från kronans domäner funnit sig böra medgiva brukaren med minst 5
års väl vitsordad arrendetid optionsrätt att hopa.

Rättesnöret för domänuppskattningen — varvid utom domänintendenten
tjänstgöra de av landsting och hushållningssällskap valde ledamöterna,
som gjort sig särskilt kända för oväld och kunnighet i jordbruk
— blir givetvis kännedomen om ortsförhållandena och jämförelsen
med vad enskild jord av motsvarande godhet betingar vid arrende. Den
enskilde har emellertid en anpassningsförmåga, som ej står domänförvaltningarna
till buds, något som bland annat karakteriseras därav, att uppskattningarna
nu ske redan 3 år i förväg, i enstaka fall än längre. Sanningen
är därför, att kronan ej lämpar sig till arrendegivare i stort och
att den klokaste åtgärden är att sälja så mycket som möjligt av kronans
jordbruksdomäner.

Att uppskattningen i regel ej torde vara för låg styrkes därav, att
Kungl. Maj:t och Riksdagen mer än en gång besvärats med framställningar
om tillfällig nedsättning av arrendena; Riksdagen har ock bifallit
rätt för viss tid att uppsäga arrendena samt en gång medgivit allmän
nedsättning för visst år; förhållandet kan väl även visas därav, att vid
försäljning — som ju mestadels skett medels auktion — ofta nog 3
auktioner fått tillgripas för att uppnå det åsätta saluvärdet och att egen -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

11

domen mången gång sålts betydligt under detsamma därför att arrendevärdet
varit än lägre; endast för skogsegendomar, som i regel framkalla
större speknlationslusta, torde köpeskillingarna väsentligen överstiga
nppskattningsvärdet.

Statistiska centralbyråns senaste statistik från arrendeåret 1910
—1911 påvisar många intressanta erfarenheter. Till belysning av förhållandena
få vi härmed åberopa följande 2 tabeller.

Tab. I. Utarrenderade egentliga jordbruksdomåners medelarrendebelopp per hektar
tomt och åker samt per taxeringsvärde av 1,000 kronor ävensom medelareal
per årligt arrendebelopp om 100 kronor brutto, arrendeåret 1910—1911.

Egentliga

jordbruksdomåners medelarrendebelopp per

hektar tomt

och åker

taxeringsvärde av 1,000 kronor

Län

Brutto

Med avdrag för
beviljade avkort-ningar

|

Brutto

Med avdrag för
beviljade avkort-ningar

Länets

nummer

Kronor

Länets

nummer

Kronor

Länets

nummer

rr 1 Länets

Kronor ;

1 nummer

Kronor

Stockholms ...............

11

23-62

7

20-7 2

10

35-86

5

31-01

Uppsala.....................

15

19-29

15

15-os

6

37-60

8

30-5 7

Södermanlands............

14

20-is

14

16-44

12

35-22

10

28-69

Östergötlands ............

9

24-82

11

19-35

8

36-3 8

11

28-36

Jönköpings ...............

3

32-ei

3

28-71

1

41-53

l

36*5 7

Kronobergs ...............

5

29-6 6

5

26-7 7

15

34-24

6

30-91

Kalmar .....................

12

22-49

12

17-20

3

39-2 7

9

30*03

Grottlands ..................

18

17-21

18

13-14

9

35-5 5

15

27-14

Blekinge ..................

2

33*5 3

2

33''5 3

16

30*5 9

7

30*59

Kristianstads..............

7

25-06

8

20-50

5

37-9 2

4

31-03

Malmöhus..................

6

29-55

6

23-21

ii

35-32

14

27-74

Hallands ..................

17

17-7 9

16

13-29

17

30-40

17

22-7 0

Göteborgs o. Bohus......

8

24-8 7

9

20-15 .

13

34''5 4

13

27-99

Alvsborgs ..................

19

16-28

22

9-64

14

34-28

18

20-31

Skaraborgs..................

16

17-93

19

12-5 7

2

40-oo

12

28-05

Värmlands..................

22

12-56

21

10-41

19

22-30

19

18-47

Örebro .....................

10

23-63

10

20-0 2

7

37-3 9

3

31-68

Västmanlands ............

13

20-3 5

13

16-52

4

39-19

2

31-81

Kopparbergs..............

21

12-9 2

20

11-69

21

16-88

21

15-27

Gävleborgs ...............

4

31-74

4

28-48

20

17-40

20

15-62

Västemorrlands .........

_

_

_

_

_

_

_

_

Jämtlands ...........

20

15-30

17

13-15

22

13-17

22

11-32

Västerbottens ____

1

35-51

1

35-äl

18

25-18

16

25-18

Norrbottens .....

—

-

—

—

—

—

—

Hela riket arrendeåren

1910—1911

—

23-43

—

18-5 2

—

36-11

—

28-54

1907—1908

—

23-15

—

18-90

—

36-09

—

29-47

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

Tab. 8. Utarrenderade egentliga jordbruksdomäner, fördelade efter arrendebelopp per
taxeringsvärde av 1,000 kronor, arrendeåret 1910—1911.

Antal domäner med årligt arrendebelopp per taxeringsvärde av
1,000 kronor om

Summa

domäner

Län

högst

5 kr.

O

7 i

tC

»O

rH

o

cm .

i

\o

rH

ro

CM .

1 J2

O

CM

25—30

kr.

30—35

kr.

35—40

kr.

40—45

kr.

45—50

kr.

50—60

kr.

60—70

kr.

O

o

T“l . *

1 £
o

t»

mer än

100 kr.

ej känt

Stockholms ......

1

—

2

2

4

5

9

14

12

13

5

2

2

1

72

! Uppsala............

1 Södermanlands .

—

—

—

5

4

16

21

23

10

7

—

—

—

—

86

—

—

—

—

9

11

22

18

25

9

11

—

1

—

1

107

Östergötlands ...

—

1

—

—

6

25

48

53

34

16

13

2

2

—

2

202

Jönköpings ......

2

—

—

5

2

9

17

33

32

21

20

10

3

i

i

156

Kronobergs ......

_

1

2

6

2

10

13

7

11

3

8

14

—

—

2

70

Kalmar ............

—

—

—

2

6

13

11

19

12

16

10

2

—

i

i

93

! Gottlands.........

—

—

—

—

4

—

3

—

—

—

1

—

—

—

8

! Blekinge ........

_

—

—

—

3

—

3

—

—

—

—

—

—

6

Kristianstads ...

—

—

i

3

2

14

23

27

30

21

10

i

—

—

_

132

Malmöhus.........

—

1

2

18

3

22

52

46

30

11

8

—

—

i

2

196

Hallands .........

—

1

—

—

3

2

3

2

4

1

3

3

—

—

4

26

Göteb. o. Bohus

—

—

—

5

6

19

30

29

13

9

2

—

1

—

1

115

; Alvsborgs.........

—

—

—

i

10

13

25

13

14

5

5

4

1

—

—

91

i Skaraborgs ......

—

—

i

i

5

13

46

42

34

35

25

5

2

—

—

209

I Värmlands .......

—

3

4

6

8

6

5

2

1

—

—

—

—

—

1

36

Örebro ............

—

—

—

—

10

12

18

14

10

6

i

—

—

—

71

1 Västmanlands ...

—

—

—

3

4

11

23

11

14

8

i

2

—

—

77

Kopparbergs....!.
Gävleborgs ......

1

4

'' 1

1

1

2

1

- •

i

—

12

—

1

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

2

i

1

7

Västernorrlands .

Jämtlands.........

—

2

O

3

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

11

Västerbottens ...

—

—

—

_

1

i

2

Norrbottens ......1

Summa arrende-

året 1910—1911

4

14

18

55

80

ISO

347

371

300

194

142

45

14

7

17

1)l,794

Summa arrende-1
året 1907—19081

5

16

22

55

103

207 364

380

340

202

136

36

16

3

18

2) 1,903

>) 357 + 1,437. -) 408 + 1,495.

Den första tabellen utvisar för hela riket en bruttoavkastning av
3.611 procent av taxeringsvärdet, som med avdrag för nybyggnader,
täckdikning in. m. utgör 2.8 5 4 procent i netto arrende.

Den senare tabellen giver för år 1910—1911 till resultat, att 357
egendomar kommit under 3 procent å taxeringsvärdet, under det att
1,437 egendomar givit från 3 procent upp till 6.7, ja 10 procent. De
av utskottet åberopade »ostridigt väl förvaltade» Uppsala universitet tillhöriga
jordegendomarna lämna enligt uppgift 3.4 procent nettoresultat
(akademifogden är där ensam uppskattningsman); enligt tab. I ge Upp -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ilo.

13

sala läns domäner respektive 3.7 6 procent och 3.05 7 procent, Västmanlands
läns respektive 3.919 procent och 3.181 procent, Stockholms läns
respektive 3.5 3 6 procent och 3.1 o i procent samt Örebro läns respektive
3.7 39 procent och 3.168 procent.

År Riksdagen ej nöjd med de uppnådda resultaten, så tro vi för
vår del, att bäst torde vara att koncentrera uppmärksamheten å behövliga
ändringar i fråga om bekostandet av nybyggnad. Arrendeavdragen
härför gå enligt tab. I i genomsnitt till cirka 5 kronor per hektar åker.
Det kan ju antagas, att, om arrendatorn ej känner tillräckligt på sina
axlar av denna för vårt land och vår tid dryga tunga, hans och hans
arbetares krav på förstklassiga bostäder, fina ladugårdar, vattenledningar,
cementerade gödselstäder in. in. kommer att onödigt uppdrivas. Vid
eventuellt inträdande styckning kan detta dyrbara bebyggande bli till
eu rätt betydande nationalekonomisk förlust.

Vi hava därför med anledning av motionen inom utskottet yrkat,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om undersökning, huruvida den enligt kungl.
kungörelsen 4 juni 1908 utbildade praxis rörande
byggnadsskyldigheten kan vara i behov av revision,
så att därigenom eller genom andra åtgärder högre
nettoavkastning för kronan må avvinnas jordbruksdomänerna.

av A. H. Fahlén mot viss del av utskottets motivering; samt
av A. T. Odelberg, P. Paulson och Aaby A. W. Ericsson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 61 käft. (Nr 110.) 3