Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
1
Nr 35.
Ankom till Riksdagens kansli den 24 april 1913 kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstaterna.
Sedan bankoutskottet den 25 februari innevarande år avgivit utlåtande
(nr 10) angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna, hava till
utskottets behandling överlämnats åtskilliga ytterligare framställningar i hithörande
ämnen. I den män särskilda yttranden beträffande vissa av dessa
frågor icke redan avlämnats, får utskottet nu avgiva utlåtande över dels
omförmälda framställningar, dels ock vissa till utskottet förut remitterade
motioner angående beviljande av pensioner eller understöd, rörande vilka
motioner utskottet ansett sig böra införskaffa särskild utredning. Utskottet
har nämligen för behandlingen av dessa motioner ansett det vara av vikt att
erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt
fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels ock huruvida
beviljandet av pensionen eller understödet skulle stå i överensstämmelse
med eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat
till grund för pensioners och understöds beviljande. Utskottet har därför
anhållit om utverkande av Kung!. Maj:ts befallning till statskontoret att
efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter från andra ämbetsverk till
utskottet inkomma med upplysningar i omförmälda avseenden.
I anledning härav har utskottet fått emottaga eit av statskontoret den
5 innevarande april avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande, vilket
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 saml. 29 käft. (Nr 35). 1
2
Bankoutskott ds utlåtande Nr 35.
såsom särskild bilaga bifogas detta yttrande. För innehållet av detsamma
kommer jämväl att vid de särskilda motionerna lämnas redogörelse.
A. Det civila pensionsväsendet.
Ång. pensions- l:o) I en till Riksdagen den 19 mars innevarande år avlåten proposiräHjertbergsJca''^on>
nr bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta, att innehavare
antikvarien hos av den Hjertbergska antikvarietjänsten vid vitterhets-, historie- och antiZTie^och
o^kvitetsakademien skall äga samma rätt till pension från staten, som tilltikvitetsaicade-
kommer Övriga vid akademien anställda antikvarier, samt att alltså bestämmien■
melserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11
oktober 1907 skola i tillämpliga delar gälla för nu ifrågavarande antikvarietjänst,
med iakttagande att pensionsunderlaget anses utgöra samma belopp
som för annan antikvarie vid akademien, därvid ålderstillägg icke må vid
pensionsunderlagets bestämmande beräknas, med mindre innehavaren av
ifrågavarande tjänst fullgjort de för annan antikvarie vid akademien i sådant
avseende föreskrivna villkoren.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i ett propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för ovannämnda
den 19 mars, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 171, må av Riksdagen
bifallas.
B. Det militära pensionsväsendet.
Ang. pension 2:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari innevarande år avlåten proåt/.
båtsman-pOSition, nr 56, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
ström. statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgiva, att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani
nr 130 Lars Erik Renström må tilldelas pension såsom hade han tjänat i
tjugu år från tjugu års ålder räknat.
I fråga om utredningen i ämnet anhåller utskottet få hänvisa till
ovannämnda statsrådsprotokoll.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
3
Med tillstyrkande av bifall till Kun yl. Maj:ts ifrågavarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Norrlands l:a båtsmanskompani nr 130 Lars Erik
Renström må tilldelas pension såsom hade han tjänat i
tjuga år från tjugu års ålder räknat.
3:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 24 januari innevarande ^ns- pension
år avlåten proposition, nr 57, under åberopande av bilagt utdrag av stats - Jen'' M.^Fredrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riks-r*foson suderdagen
medgiva, att förre båtsmannen vid Roslags 2: dra båtsmanskompani nr
65 Matts Fredriksson Söderman må tilldelas pension såsom hade han tjänat
i tjugu år från tjugu års ålder räknat.
Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, i fråga om
vilken utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen, hemställes,
att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Roslags 2: dra båtsmanskompani nr 65 Matts Fredriksson
Söderman må tilldelas pension såsom hade han
tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknat.
4:o) I en till Riksdagen den 7 februari 1913 avlåten proposition, Ang.pensum åt
nr 72, bär Ivungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att förre båtsman-"L.^j^onBonen
vid Norrlands 2:dra båtsmanskompani nr 31 Lars Erik Jonsson Bo- hjort Setterhjort
Setterström må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu år från st,omtjugu
års ålder räknat.
Utredningen i ärendet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för ovannämnda den 7 februari,
till vilket utskottet anhåller få hänvisa.
Då utskottet icke haft något att erinra mot ifrågavarande proposition,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Norrlands 2:dra båtsmanskompani nr 31 Lars Erik
Jonsson Bohjort Setterström må tilldelas pension såsom
hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknat.
4
BankoutsJcottets utlåtande Nr 35.
Ang. pension 5: o) I en till Riksdagen den 7 nästlidne mars avlåten proposition,
åt f. båtsman-ur 228, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utson
Hellström, drag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för nämnda dag, föreslagit
Riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Västergötlands båtsmanskompani
nr 1 Martin Svensson Hellström må tilldelas pension såsom
hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknat.
Utskottet, som i fråga om den i ärendet förebragta utredningen tilllåter
sig hänvisa till propositionen, får, med tillstyrkande av bifall till
ifrågavarande framställning, hemställa,
att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Västergötlands båtsmanskompani nr 1 Martin Svensson
Hellström må tilldelas pension såsom hade han tjänat
i tjugu år från tjugu års ålder räknat.
Ang. tillfälligt 6:o) Uti eu till Riksdagen den 25 februari innevarande år avlåten
f^dfvinlte proposition, nr 107, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
vid marinen, av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för nämnda dag, föreslagit
Riksdagen att å extra stat för år 1914 under tionde huvudtiteln uppföra
ett förslagsanslag av 24,230 kronor för utdelande av tillfälliga understöd
åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid marinen,
vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, som meddelats
genom kungl. kungörelsen den 25 november 1910, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande
omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre ån 200 kronor
årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och pensionen
tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan pension
eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa från och med
200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor samt för den, som i
sådan pension bekommer 400 kronor eller 500 kronor årligen, till 50
kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i ovannämnda statsrådsprotokoll, till
vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Utskottet har icke haft något att erinra mot förevarande framställning
och hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, nr
107, må av Riksdagen bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
5
ö. Allmänna indragningsstaten.
1. Ang. lantför sv ar sdepartementet.
7:o) I en till Riksdagen den 27 nästlidne mars avlåten proposition, Ang.pension åt
nr 131, liar Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att sergeanten av ^^coUiandw
första klassen vid Smålands husarregemente Claes Erland Fingal Colliander
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 900 kronor att utgå från och med månaden näst efter
den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.
Utredningen i detta ärende återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 mars 1913, till
vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot ifrågavarande proposition
och hemställer alltså,
att Riksdagen må medgiva, att sergeanten av första
klassen vid Smålands husarregemente Claes Erland Eingal
Colliander må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av niohundra
kronor att utgå från och med månaden näst efter den,
varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.
8:o) I en till Riksdagen den 27 mars 1913 avlåten proposition, nr Ang. pension
132, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsråds-^
protokollet över lantförsvarsärenden, föreslagit Riksdagen medgiva, att
sergeanten av första klassen vid Andra livgrenadjärregementet Nils Georg
Boqvist må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 900 kronor att utgå från och med månaden näst
efter den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
hemställer utskottet,
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Ang. pension
åt musiksergeanten
E. A. Clementz.
Ang. pension
åt f. distinlctionskorporalen
G. G.
Palmer.
att .Riksdagen må medgiva, att sergeanten av första
klassen vid Andra livgrenadjärregementet Nils Georg
Boqvist må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av niohundra
kronor att utgå från och med månaden näst efter den,
varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.
9:o) I en till Riksdagen den 27 nästlidne mars avlåten proposition,
nr 133, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgiva, att musiksergeanten av första klassen vid Hälsinge regemente,
musikdirektören Carl Anders Clementz må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 900 kronor
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder avsked från
tjänsten varder honom beviljat.
Yad beträffar den i detta ämne förebragta utredningen, tillåter sig
utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet bar icke funnit något att erinra mot ifrågavarande framställning
och hemställer förty,
att Riksdagen må medgiva, att musiksergeanten
av första klassen vid Hälsinge regemente, musikdirektören
Carl Anders Clementz må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig
pension av niohundra kronor att utgå från och med
månaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten
varder honom beviljat.
10:o) I en inom Första kammaren av herr A. Boos väckt motion,
nr 50, har hemställts, »att förre distinktionskor pr alen C. G. Palmer från
Växjö måtte från och med innevarande år å allmänna indragningsstaten
under sin återstående livstid bekomma en årlig pension till så stort belopp,
att densamma jämte Palmer tillbommande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till trehundra (300) kronor».
I samma ämne har herr J. Engqvist i en inom Andra kammaren
väckt motion, nr 83, hemställt, »att Riksdagen ville åt f. d. volontärdistinktionskorpralen
Carl Gustaf Palmer från Växjö bevilja en årlig pension
Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 7
av trehundra kronor, att utgå från 1914 års början på allmän indragmngsstat
under hans återstående livstid.»
De till stöd för dessa framställningar anförda motiveringarna äro av i
huvudsak enahanda innehåll. Motiveringen för den av herr Eno-qvist
väckta motionen lyder: 0 ^
.... d- volontärdistinktionskorpralen Carl Gustaf Palmér från Växjö stad har
tjanat vid Kronobergs regemente under tiden från den 15 april 1901 till den 2 fe
bruan 1912 då han på grund av i tjänsten ådragen sjukdom (lungtuberkulos), måst
avskedas. Han anmaldes då till underhåll i andra klassen från Vadstena krigsmanshuskassa
med 48 kronor jamte korpralstillägg 24 kronor, vilket underhåll, på Palmérs
arom gjorda underdåniga ansökan om förhöjd pension, Kungl. Maj:t genom nådigt
rev av den 20 december 1912 tillökade med 25 kronor, så att Palmér hädanefter
från namnda kassa åtnjuter en årlig pension av 97 kronor.
Enligt bifogade intyg från vederbörande regementschef har Palmér de bästa vitsord
tran sin tjänstgöring jämte intyg om att han haft utsikt till snar underofficersbeiordran,
därest icke den 1 tjänsten ådragna sjukdomen lagt hinder för fortsatt krigstjänst.
Palmer har vid skilda tillfällen måst vårdas å luugsotssanatorium och är på
grund av slip sjukdom nästan oförmögen till arbete. Från borgmästaren i Växjö stad
och från fattigvardsstyrelsens ordförande därstädes föreligger intyg om Palmérs medellöshet
och behov av understöd, och det torde därför icke kunna anses obilligt att
staten beviljar honom en någorlunda tillfredsställande pension under hans återstående
lifstid.»
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departe- Arméförvaitment
avgivit yttrande i ämnet och därvid anfört följande- ningens civila
* departement.
»Palmér, som är född den 19 december 1883, blev den 15 april 1901 antagen
till volontär vid Kungl. Kronobergs regemente och befordrades sedermera till distinktionskorpral
vid regementet. Under eu fälttjänstövning i september eller oktober
manad 1908 adrog han sig en förkylning, varefter han under följande vinter och vår
ed av hosta. Vid läkarundersökning i november månad 1909 befanns han lida av
lungtuberkulos. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 25 februari 1910 anvisat
medel för beredande av sanatorievård åt Palmér, åtnjöt han dylik vård dels å Furulidens
sanatorium och dels å Hessleby sanatorium. Vid utskrivningen från sistnämnda
sanatorium den 14 augusti 1911 var han emellertid ej återställd från sjukdomen,
ra grund harav erhöll han avsked från regementet den 2 februari 1912. Av Kungl.
Armeförvaltningens civila departement tillerkändes Palmér den 21 maj 1912 underhall
1 andra klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 48 kronor jämte korpralstillagg
av 24 kronor årligen. Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den
^0 december 1912 pa ansökning av Palmér tillerkänt denne förhöjning i underhållet
med 2o kronor årligen jambkt nådiga kungörelsen den 6 augusti 1909 angående ändrade
bestämmelse!: 1 fråga om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Av ett
1 anledning av berörda ansökning infordrat, av legitimerade läkaren A. Torell den 24
oktober 1J12 utfardat lakarbetyg inhämtas, att Palmér lider av lungsot, att hans arbetsför
-
g Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
må°-a genom sjukdom är nedsatt minst till hälvten av den normala, och att någon
större förbättring i hans hälsotillstånd icke är att förvänta. Palmers båda föräldrar
äro döda och linnes ej heller annan, vilken lagligen är förpliktad att försörja honom.
Hans enda inkomst utgöres efter avskedet av det honom tillerkända underhållet från
Vadstena krigsmanshuskassa jämte en tillfällig gratifikation av 75 ^onor som t
erkänts honom genom ovannämnda nådiga brev. Han maste darfor förfortsatt, sana
torievård och för sitt uppehälle efter sanatonevistelsen anlita sina bada syskon en
ogift syster, som är folkskollärarinna, och en broder, som ar brevbärare till yrket,
med stor familj. Båda syskonen befinna sig i små ekonomiska omstandigh
Då Palmérs sjukdom yppats före den 1 januari 1910 äro bestämmelserna i
nådiga förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, icke å honom tillämpliga. Enligt uttrycklig be
ÄT
förordning,''» »r densamma icke eZ
unnkommit före förstnämnda dag. Aven om sjukdomen skulle hava intratta! etter
nämnda da<-, torde emellertid vara ovisst, huruvida Palmer vant berättigad att komma
i åtnjutande av ersättning enligt bestämmelserna i nämnda förordning. Dylik ersättning
utgives nämligen endast i det fall, att den militära tjänstgöringen skäligen kan
antagasShava till sjukdomen bidragit. För övrigt tillkommer det icke Kungl Armeforvaltningen
utan Riksförsäkringsanstalten att pröva, huruvida ersättning enligt sagda
förordning bör i varje särskilt fall utgå. De bestämmelser, pa grund av vilka Palmer
tillerkänts underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, återfinnas i nadiga bie vet
6 mai 1881 och Arméförvaltningens civila departements kungörelse den 14 juni 1
(Sv Ff. saml. nr 35 fol. 10) angående förändring i bestämmelserna om underhall
från Vadstena krigsmanshuskassa; och stadgandet däri, att den, som i kronans tjänst
ådragit sig kroppsskada av viss angiven beskaffenhet, ar berättigad att komma åtnjutande
av underhåll, lämnar tillfälle att i vidsträcktare grad, an bestämmelserna i
ovannämnda nådiga förordning medgiva, tillförsäkra avskedat manskap ersättning pa
grund av skada eller sjukdom i tjänsten.
I tre särskilda fall har visserligen Riksdagen beviljat pensioner åt avskedat
manskap från allmänna indragningsstaten, nämligen dels ar 1911 pa grund av enskild
motion (se motion i Andra kammaren nr 10 och Riksdagens skrivelse nr 10 fol. 19) åt
förre soldaten vid Kungl. Värmlands regemente Anders Johan Lund och dels ar 19
likaledes på grund av enskild motion (se motion i Andra kammaren nr 19 och Rikala
gens skrivelse nr 10 punkt 22 fol. 11) åt förre distinktionskorpralen vid Kungl.
Hallands regemente Johan Hallin och uppå nådig proposition (se propositionen m
132 och Riksdagens skrivelse nr 10 punkt 23 fol. 11) åt torre soldaten vid Kungl.
Jönköpings regemente Sven August Pohl. De faktiska förhållanden som kunna inverka
Ppå förevarande pensionsfrågas bedömande, synas departementet emellertid icke
vara fullt jämförbara med de omständigheter, som åberopats såsom stod for beviljandet
av pension åt ovannämnda tre f. d. krigsman.
Till slut tillåter sig departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t den 3 september
1912, således efter det Riksdagen senast beviljat pensioner från allmänna indragningsstaten
åt någon av arméns manskap, tillkallat sakkunniga för verkstallan e
av utredning och avgivande av förslag angående höjning av de till manskap vid armén
och flottan utgående pensioner.
Bankoulskottets utlålande Nr 35.
9
Palmér har kommit i åtnjutande av det högsta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
vartill han enligt nu gällande bestämmelser rörande villkoren för åtnjutande
av underhåll från nämnda kassa är berättigad.
Några särskilda omständigheter, på grund varav Palmér framför åtskilliga andra
avskedade och med honom i övrigt likställda militärpersoner skulle tillerkännas en
tillökning i sin pension, synas departementet icke föreligga.
Avskrift av ovan omförmälta för Palmér utfärdade läkarbetyg ävensom ett från
chefen för Kungl. Kronobergs regemente i ärendet infordrat yttrande bifogas härjämte.»
Statskontoret har i ämnet anfört följande:
Statskontoret framhölle, att det syntes statskontoret, som om den militära tjänstgöringen
skäligen kunde antagas hava bidragit till Palmérs sjukdom. Vid sådant förhållande
skulle Palmér, därest hans sjukdom yppats å tid, då nådiga förordningen
den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militär tjänstgöring, varit tillämplig, hava varit berättigad till ersättning, som med
hänsyn till den av sjukdomen föranledda nedsättningen av hans arbetsförmåga torde
kunna antagas icke hava understigit 225 kronor. På grund av liknande omständigheter
hade förut vid några tillfällen beviljats pensioner, exempelvis år 1912 åt beväringsmannen
O. M. Karlsson (propositionen nr 168) samt innevarande år åt förre 3:e
klass kustartilleristen O. H. Berg (statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln, sid. 117).
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att distinktionskorpralen Palmér
under sin tjänstgöring ådragit sig lungsot, vilken sjukdom gjort honom
oförmögen till militärtjänst och högst väsentligt nedsatt hans arbetsförmåga.
Enligt utskottets mening föreligga här synnerligen ömmande omständigheter
och torde det därför fa anses vara billigt, att från statens
sida beredes honom något större understöd ån han för närvarande åtnjuter
flan Vadstena krigsmanshuskassa. Detta senare utgar, enligt vad upplyst
blivit, med 97 kronor. Därest förordningen den 18 juni 1909 angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär tjänstgöring,
varit tillämplig, skulle Palmér sannolikt varit berättigad till en ersättning
av minst 225 kronor. Under sådana förhållanden har utskottet ansett lämpligt
att, på sätt herr Roos föreslagit och förut i liknande fall ägt rum, pensionen
bestämmes till sådant belopp, att densamma jämte Palmér tillkommande
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 300 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
må medgiva, att förre distinktionskorpralen Carl Gustaf
Palmér från Växjö må från och med år 1913 under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. S samt. 29 haft. (Nr 35). 2
Statskontoret.
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Ang. pension
åt tygarbetaren
A. Johansson
in. fl.
Departements
chefen.
uppbära eu årlig pension till så stort belopp, att densamma
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa uppgår till trehundra kronor.
ll:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 4 innevarande april
avlåten proposition, nr 179, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja tygarbetarna
August Johansson och Lars Johan Svensson Ahl en årlig pension av trehundra
kronor vardera samt tygarbetaren Ijåns Gustafsson en årlig pension
av femhundra kronor, att utgå för var och eu från och med månaden näst
efter den, under vilken han entledigats från sin anställning vid tygstationen
å Karlsborg.
Till ovanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta ämne
anfört följande.
»Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement har tygmästaren
å Karlsborg med anledning av därom gjord framställning anhållit
om utverkande av pension åt de vid tygstationen anställda arbetarna
August Johansson, Lars Johan Svensson Ahl och Lars Gustafsson, vilka
under längre tid haft anställning i kronans tjänst och nu på grund av
ålder och nedsatt arbetsförmåga ansetts böra komma i åtnjutande av sådan
förmån.
Johansson är född den 31 maj 1847, kom i kronans tjänst år 1884
och har haft anställning dels såsom arbetare, dels såsom skeppare vid
Karlsborgs fästningsbyggnad till och med år 1906, varefter han från den
7 juni 1907 varit anställd såsom tygarbetare vid Karlsborgs tygstation.
Hans arbetsförmåga har blivit något nedsatt på grund av skada i högra
axeln. Johansson, som har hustru, två minderåriga barn och en obotligt
sjuk, äldre dotter, äger eu till 2,500 kronor uppskattad mindre lägenhet,
varav han, förutom husrum, dock ej kan påräkna någon inkomst. Familjen
är således beroende av hans arbetsförtjänst, som under de fem sista åren
i medeltal uppgått till 702 kronor 71 öre. Johansson har av tygmästaren
vitsordats såsom skötsam och redbar, varjämte arbetschefen vid Karlsborgs
fästningsbyggnad meddelat honom intyg om ett nyktert och hedrande
uppförande.
Ahl är född den 8 maj 1850, kom i tjänst vid Göta artilleriregemente
den 26 mars 1866, där han tjänade i 13 år, arbetade sedermera
vid fästningsbyggnaden å Karlsborg från november månad 1881 till
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
11
och med maj månad 1889, med kortare uppehåll allt efter tillgång på
arbete, samt har därefter varit anställd såsom tjgarbetare vid Karlsborgs
tygstation. Ahl, som är änkling, äger en mindre lägenhet till värde av
2,000 kronor, varav han, förutom husrum, genom uthyrning kan bereda
sig en årsinkomst av 50 kronor. Hans arbetsförmåga är nöjaktig och
arbetsförtjänsten har under de sista åtta åren i medeltal uppgått till 839
kronor 80 öre. Ahl, som vitsordats att under större delen av sin tjänstetid
vid Göta artilleriregemente hava »troget och väl sig förhållit», har liksom
Johansson av tygmästaren uppgivits vara skötsam och redbar.
Gustafsson är född den 30 augusti 1844, erhöll den 22 november
1875 anställning såsom batterihantverkare vid dåvarande Första Göta
artilleriregemente, där han tjänade i 17 år, och var från den 1 oktober
1893 anställd i samma egenskap vid Norrlands artilleriregemente, varifrån
han den 31 december 1895, efter uttjänt kapitulationstid, erhöll avsked
med intyg om utmärkt välförhållande. Den 1 januari 1896 anställdes
Gustafsson vid Karlsborgs tygstation såsom sadelmakare, där han under
många år gjort samma tjänst som tyghantverkare på stat samt de senare
åren utövat förmanskap inom sadelmakeriverkstaden. Gustafsson, vilkens
arbetsförmåga nu börjat avtaga, har oaktat ett sparsamt och arbetsamt
levnadssätt icke kunnat göra några avsevärda besparingar för gamla dagar,
då han jämte hustrun uppfostrat ej mindre än 11 barn till goda medborgare.
Hans tillgångar utgöras av ett mindre hus i Ködesund på ofri
grund, taxerat till 3,600 kronor, varå han enligt uppgift häftar i skuld
för 1,500 kronor. Gustafssons arbetsförtjänst har under de sista fyra åren
i medeltal utgjort 1,113 kronor 98 öre, varförutom han årligen uppbär
24 kronor från Vadstena krigsmanshuskassa, 15 kronor från enskild fond,
tillhörande Göta artilleriregemente och 15 kronor såsom svärdspension.
Gustafsson, som är innehavare av svärdsmedaljen och medaljen »För nit
och redlighet i kronans tjänst», har av tygmästaren erhållit vitsord om
synnerlig yrkesskicklighet, arbetsamhet och plikttrohet samt såväl i som
utom tjänsten det mest hedrande uppförande.
I likhet med tygmästaren har arméförvaltningens artilleridepartement
ansett billigt, att här ovan nämnda tygarbetare bereddes någon hjälp till
livsuppehälle genom pension, då deras anställning vid tygstationen upphörde.
Beträffande beloppet hade 1910 och 1911 års Kiksdagar uppå nådiga
propositioner beviljat årliga pensioner av 300 kronor för tygarbetaren
vid Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson och förre krutvaktaren
Johan August Gustafsson, vilka på grund av hög ålder och minskade
12
Bankoufskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
arbetskrafter icke längre kunde kvarstå i tjänsten. Departementet bär
därför föreslagit, att samma belopp nu måtte tillerkännas Johansson och
Ahl. Yad åter anginge Gustafsson, hade hans tjänstgöring vid tygstationen
varit av väsentligt annan art än Johanssons och Ahls, i det att hans
anställning i sadelmakeriverkstaden närmast vore att jämföra med en tyghantverkares,
ett förhållande, som ock bestyrktes av, att hans avlöning
uppgått till ett betydligt högre belopp — i medeltal under de senare åren
1,113 kronor 98 öre — än de båda andras. Då härtill komme, att
Gustafsson utan avbrott i mer än 37 år varit i kronans tjänst, uppnått
en ålder av mer än 68 år samt av förutvarande chefer och av tygmästaren
erhållit högsta vitsord om ett i allo hedrande uppförande, har artilleridepartementet
ansett Gustafsson vara förtjänt att komma i åtnjutande av
högre pension och har därför föreslagit, att pensionsbeloppet för Gustafsson
måtte, i enlighet med vad 1909 och 1912 års Riksdagar beviljat arbetare
vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori, bestämmas till 500 kronor.
På grund av vad i ärendet förekommit och då de föreslagna pensionsbeloppen
för Johansson och Ahl av 300 kronor åt vardera icke överstege,
vad i sådant avseende i allmänhet plägat beviljas för ålderstigna
tygarbetare efter långvarig tjänst, samt då Gustafssons ställning närmast
vore att jämföra med den, som intoges av arbetare vid Karl Gustavs stads
gevärsfaktori, åt vilka senast vid 1912 års riksdag beviljats pensioner till
belopp av 500 kronor, har statskontoret tillstyrkt bifall till artilleridepartementets
förevarande framställning.»
På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig böra
tillstyrka bifall till framställningen, såvitt den avser Johansson och Ahl.
Beträffande härefter den åt Gustafsson föreslagna pensionen, framgår
av statsrådsprotokollet, att Gustafsson från Vadstena krigsmanshuskassa
årligen uppbär ett gratial till belopp av 24 kronor. Enligt vad utskottet
från arméförvaltningens civila departement inhämtat, äger Gustafsson härjämte
att jämlikt kungörelsen den 6 augusti 1909 åtnjuta förhöjning i
nämnda gratial med 25 kronor.
Utskottet har under sådana förhållanden ansett sig endast på det sätt
böra biträda framställningen, att såsom i åtskilliga liknande fall ägt rum,
pensionen för Gustafsson bestämmes till sådant belopp, att densamma jämte
honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till
500 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
Bankoutskottets utlåtande Nr 85.
13
att Riksdagen må å allmänna indragningsstaten
bevilja
a) tygarbetarne August Johansson och Lars Johan
Svensson Ahl en årlig pension av trehundra kronor
vardera, att utgå för var och en från och med månaden
näst efter den, under vilken han entledigats från sin
anställning vid tygstationen å Karlsborg; och
b) tygarbetaren Lars Gustafsson en årlig pension
till så stort belopp, att densamma jämte honom tillkommande
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgå!’
till femhundra kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, under vilken han entledigats
från sin anställning vid tygstationen å Karlsborg.
12:o) I en till Riksdagen den 4 innevarande april avlåten proposition,
nr 178, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgiva,
att förre maskinisten Johan Aug-ust Samuelsson Frisk må från och
med ar 1913 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension till sådant belopp, att detsamma jämte Frisk tillkommande
gratial, 73 kronor, från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till
300 kronor, eller alltså 227 kronor.
Ang.pension åt
maskinisten
J. A. S:son
Frisk.
I fråga om den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till propositionen.
Lå det Frisk tillkommande gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa, utskottet.
hvilket för närvarande utgår med 73 kronor, möjligen kan komma att
höjas, har utskottet, i överensstämmelse med vad förut i liknande fall ägt rum,
ansett pensionen böra bestämmas endast till sådant belopp, att densamma jämte
Frisk tillkommande gratial från krigsmanshuskassan uppgår till 300 kronor.
Utskottet, som för övrigt icke haft något att erinra mot förevarande
framställning, hemställer alltså,
att Riksdagen må medgiva, att förre maskinisten
Johan August Samuelsson Frisk må från och med år
1913 under sm återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension till sådant belopp,
att detsamma jämte Frisk tillkommande gratial
14
A ng.pension åt
stenarbetaren
J. A. Englerg.
Departementschefen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till trehundra
kronor.
13:o) Ivungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 27 mars 1913 avlåten
proposition, nr 134, föreslagit Riksdagen medgiva, att stenarbetaren
Johan August Engberg må erhålla en årlig pension^ av 300 kronor ä allmänna
indragningsstaten att utgå från och med månaden näst efter den,
då lian upphör utt vara anställd vid kronans arboton.
Statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för ovannämnda den 27
mars innehåller i detta ämne följande yttrande av departementschefen:
»Stenarbetaren Johan August Engberg, anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad,
har i skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement
anhållit om en årlig pension av 300 kronor, enär han på grund av
tilltagande sjukdom anser sig snart vara ur stånd att med eget arbete försörja
sig och sin familj.
Engberg, som är född den 28 mars 1865, är gift och har fyra barn,
födda respektive 1899, 1901, 1905 och 1909. Enligt läkarintyg har han
på grund av kronisk magkatarr och kronisk reumatism de senaste åren
längre tider icke varit arbetsför och är för närvarande på grund av dessa
sjukdomar mindre arbetsför. För sin och sin familjs uppehälle äger han
inga andra tillgångar, än vad han genom sin numera betydligt nedsatta
arbetsförmåga kan förvärva.
Fortifikationsbefälhavaren har tillstyrkt beviljandet av 300 kronor i
pension åt Engberg samt upplyst, att Engberg vant i tjänst vid Karlsborgs
fästningsbyggnad under sammanlagt 34 år och under denna i
plikttroget och på ett i allo berömvärt sätt utfört honom åliggande arbeten.
Engberg, som nu snart vore 48 år gammal, syntes ännu någon tid framåt
vara arbetsför, men då han lede av kronisk reumatism, vore mycket ovisst,
hur länge han kunde fortsätta. Hans arbetsförtjänst hade de senaste åren
uppgått till 3 å 4- kronor om dagen. ^ _
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit har armé/orv ältning ens jorkfikationsdepartement
hemställt, att proposition avlåtes till Riksdagen om beredande
åt Engberg av en årlig pension å 300 kronor från allmänna indragningsstaten
att utgå från och med månaden näst efter den, då han
upphört att vara vid kronans arbeten anställd.
Statskontoret har tillstyrkt bifall till framställningen.»
Med hänsyn till vad myndigheterna i ärendet anfört beträffande Engberg,
vilken, enligt vad departementschefen inhämtat, komme att kvarstå i
Bankoutslcottets utlåtande Nr 35.
15
sin nuvarande anställning, till dess Riksdagen fattat beslut i ämnet, hemställde
departementschefen, att Knngl. Maj:t täcktes avlåta ovanintagna
framställning till Riksdagen.
Ehuru utskottet på grund av Engbergs jämförelsevis ringa ålder och utskottet.
innehållet i det åberopade läkarintyget hyst tvekan för att biträda ifrågavarande
proposition, har utskottet likväl med hänsyn till hans långa tjänstetid
samt de ömmande omständigheter, som föreligga, ansett sig böra tillstyrka
bifall till framställningen,
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgiva, att stenarbetaren Johan
August Engberg må erhålla eu årlig pension av
trehundra kronor å allmänna indragningsstaten att utgå
från och med månaden näst efter den, då han upphör
att vara anställd vid kronans arbeten.
14.o) I en inom Andra kammaren av herr C. Johanson i Gäre väckt Ang. pension
motion, nr 52, har hemställts, »att Riksdagen måtte tillerkänna förre forti- flt/XtarZ
fikationsarbetaren Erik Larsson från Bankebolet av Ransbergs församling e. Larsson.
från allmänna indragningsstaten en årlig pension av 300 kronor att beräknas
utgå från och med 1913».
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:
»Förre fortifikationsarbetaren Erik Larsson från Bankebolet av Ransbergs församling
av Skaraborgs län antogs till arbetare vid fästningsarbetena vid Karlsborgs fästning^
år 1884 och har oavbrutet arbetat därstädes som ordinarie arbetare till och med
1906^ (Bil. 1). Under sin anställning vid berörda arbeten har han städse ådagalagt
eu pålitlig^ och plikttrogen tjänst, som bevisas därmed att han den 29 juni 1908 tilldelades
Kungl. Sällskapets Pro Patria belöningsmedalj i silver »för trohet och flit»
(Bil. 2). Vid nu uppnådda 60 levnadsår och därtill sjuk (Bil. 3) och medellös och
till följd därav oförmögen att genom arbete försörja sig och sin ålderstigna hustru,
så synes det vara hårt, då han under sin krafts dagar nedlagt sina arbetskrafter i
kronans aibeten,att på ålderdomen nödgas anlita fattigvården för en nödtorftig bärgning.»
I fråga om denna ävensom den i nästföljande punkt behandlade framställningen
om pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren Danielsson har
statskontoret införskaffat yttrande från arméförvaltningens fortifikationsdepartement.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.
Statskontoret.
Utskottet.
Med anledning härav har departementet dels översänt de utredningar beträffande
tider, under vilka nämnda arbetare varit i Kronans tjänst m. m., vilka departemeritet
infordrat från fortifikationsbefälhavarne å Karlsborg och å Karlskrona fästning,
dels ock meddelat, att departementet i fråga om pensionsansökningar från fästningsbyggnadsarbetare
principiellt för underdånig tillstyrkan av dylika ansökningar
förutsatte, att vederbörande skulle hava uppnått en levnadsålder av 60 år samt under
trettio år varit sysselsatt i Kronans tjänst. Om särskilda förhållanden förelegat, hade
departementet likväl ansett sig böra tillstyrka ansökningar, även om icke nämnda
fordringar uppfyllts. Till sådanda förhållanden räknades i första rummet skada underarbetet,
allra helst om den skadade ej vore berättigad till ersättning enligt lagen den
5 juli 1901. Men även andra omständigheter kunde inverka till förmån för en föreliggande
ansökan, såsom styrkt sjukdom, tryckt ekonomisk ställning m. m. i förening
med ett gott vitsord om tjänsteutövningen.
Vad särskilt anginge nu ifrågavarande personer, finge departementet meddela,
att ansökningar om pension för dem förut förevarit till prövning av departementet.
Sådan ansökan av Larsson hade departementet enligt beslut den 12 april 1911 funnit
ej föranleda någon åtgärd. Då hade emellertid uppgivits, att Larsson hade endast 23
tjänsteår. Nu hade det visat sig, att han kunde åberopa ytterligare två års^tjänstetid
ävensom skada, om än av mindre betydenhet under tjänsteutövning. Då härtill
komme, att Larsson vitordats såsom en duglig och ordentlig arbetare, ansåge sig fortifikationsdepartementet
böra meddela, att, om pensionsansökning med nu föreliggande
utredning varit föremål för departementets prövning, departementet skulle i under
dånighet tillstyrkt proposition till Riksdagen om beviljandet åt Larsson av en årlig
pension av 300 kr.
I sitt utlåtande i ämnet tiar statskontoret icke käft annat att tillägga
till vad fortifikationsdepartementet sålunda anfört, än att under år 1912
ett snarlikt fall varit föremål för Riksdagens prövning, då pension begärts
och beviljats för fortifikationsarbetaren N. Johansson (statsverkspropositionen,
tionde huvudtiteln, sid. 100).
Med hänsyn till vad arméförvaltningens fortifikarionsdepartement i
ärendet anfört, bar utskottet ansett sig böra förorda, att en pension av
800 kronor från allmänna indragningsstaten beviljas Larsson.
Utskottet hemställer förty,
att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Erik Larsson
från Bankebolet i Ransbergs församling må från
och med år 1913 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av
trehundra kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
17
15:o) I eu inom Andra kammaren av herr K. Magnusson väckt Ang-pension åt
motion, nr 140, har hemställts, »att Riksdagen måtte tillerkänna f. d. (yggnadTJUefästningsbyggnadsarbetaren
muraren P. J. Danielsson i Kalmar en årlig p Jpension
av 300 kronor att utgå från och med år 1913 under hans åter- Damdssonstående
livstid».
Till stöd för denna framställning har motionären, under hänvisning
till bifogade betygsavskrifter, anfört följande.
»Att sörja för sina arbetares ålderdom har ju städse varit en statens angelägenhet
och i synnerhet då tjänsten varit lång och oförvitlig.
Med tanke på denna statens omsorg om sina arbetare är det som jag vågar
hemställa till Riksdagen om hjälp på ålderdomen åt f. d. fästningsbyggnadsarbetaren
muraren P. J. Danielsson, vilken i 21 år varit anställd vid statens arbeten, varav åren
1865—67 vid fästningsbyggnaderna i Karlskrona, Drottningskär och Västra Hästholmen
samt vid Karlsborg åren 1872—88 och sommaren 1898.
Vid den höga ålder — 67 år -— som Danielsson innehar är det ju klart, att
förmågan att sig själv försörja ej är stor. Då så härtill kommer sjukdom av den
art, att den i betydlig grad nedsätter den återstående arbetsförmågan, och ett fullständigt
återställande ej lärer vara möjligt, synes det som om denna hemställan om
hjälp vore synnerligen beaktansvärd.»
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har, såsom under nästföre- Arméförvaitgående
punkt omförmälts, på statskontorets anmodan yttrat sm jämväl
over förevarande framställning, och far utskottet i detta avseende hänvisa tement.
till nämnda punkt. Utöver vad där anföres har departementet beträffande
Danielsson meddelat, att departementet förordat en av honom år 1911
gjord underdånig ansökan om pension, men att Kungl. Maj:t enligt nådigt
beslut den 1 december 1911 funnit Danielssons framställning ej föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Statskontoret har för sin del endast såsom ett liknande fall åberopat statskontoret.
1912 års Riksdags beslut om pension å 200 kronor till förre fästningsbyggnadsarbetaren
J. Andreasson Skoglund (motionen nr 54 i Andra
kammaren).
Enligt vad av handlingarna framgår, har Danielsson visserligen i 21 utskottet.
år varit anställd vid statens arbeten; hans anställning synes emellertid hava
upphört redan år 1888. Då han sedermera med undantag för sommaren
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 Sami. 29 käft. (Nr 35). 3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
1898 icke käft något arbete i statens tjänst, torde tillräckliga skäl icke
föreligga för beviljande av pension åt honom.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion 11:140 icke må vinna
Riksdagens bifall.
Ang. tilläggs- 16:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 27 mars innevarande
^Tifikationlcas- år avlåten proposition, nr 130, föreslagit Riksdagen medgiva, att fortifikasoren
m. m. tionskassören och redogöraren Herman Fredrik Wilhelm Geete må från och
H. f. TV. Geete. ^ månaden näst efter den, i vilken han erhåller avsked från innehavande
beställning, under sin återstående livstid komma i åtnjutande av,
utöver honom författningsenligt tillkommande pension från arméns pensionskassa,
en ytterligare pension av 400 kronor årligen från allmännaindragningsstaten.
Utredningen i ämnet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för nämnda den 27 mars, till
vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Då utskottet icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgiva, att fortifikationskassören
och redogöraren Herman Fredrik Wilhelm Geete
må från och med månaden näst efter den, i vilken han
erhåller avsked från innehavande beställning, under sin
återstående livstid komma i åtnjutande av, utöver honom
författningsenligt tillkommande pension från arméns
pensionskassa, en ytterligare pension av fyra hundra
kronor årligen från allmänna indragningsstaten.
2. Angående sjöförsvarsdepartementet.
Ang. förhöjd 17:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari 1913 avlåten proposition,
hustartiUeris nr 58> ha1'' Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
ten c. t. Niis- av statsrådsprotokollet över sjöförsvar särenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgiva, att förre kustartilleristen (Jarl Theodor Nilsson må
son.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
19
utöver honom från flottans pensionskassa tillkommande pension å 150 kronor
från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid uppbära
ett årligt understöd av 150 kronor att utgå från och med år 1913.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för denna
framställning, hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgiva, att förre kustartilleristen
Carl Theodor Mlsson må utöver honom från flottans
pensionskassa tillkommande pension å 150 kronor
från allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära ett årligt understöd av etthundrafemtio
kronor att utgå från och med år 1913.
18:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari 1913 avlåten proposition, Ang. pension
nr 55, bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att ritaren vid H ritaren o.
sjökarteverket Oscar Wilhelm Andersson må från och med månaden nästTr'' Ånders90H
efter den, vaiunder avsked från ritarbefattningen varder honom beviljat, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension till belopp av 2,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för ovannämnda
den 24 januari.
Ehuru utskottet i likhet med Kung!. Maj:t icke kunnat undgå att utskottet.
finna det anmärkningsvärt, att Andersson, oaktat hans otjänstbarhet på grund
av sjukdom vore ådagalagd, av chefen för sjökarteverket antagits till ordinarie
befattningshavare å den av 1912 års Riksdag för nämnda verk fastställda
staten, har utskottet likväl, med hänsyn till vad i övrigt i detta ärende
förekommit, ansett sig böra tillstyrka bifall till propositionen.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgiva, att ritaren vid sjökarteverket
Oscar Wilhelm Andersson må från och med månaden
näst efter den, varunder avsked från ritarbefattningen
varder honom beviljat, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årliopension
till belopp av tvåtusen kronor.
20
BankoutsJcottets utlåtande Nr 35.
Ang överflytt- 19:o). Uti en till Riksdagen den 25 februari 1913 avlåten proponing
av f. d. gffcien, nr 106, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
oiTSlTlid.utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, förenumera
in- slagit Riksdagen medgiva, att f. d. föreståndaren för navigationsskolan i
isby Carl August Håglund, f. d. lärarna vid navigationsskolan i Karlsatimänna
in- hamn Claes Albert Carlström och Hans Herman Lindfelt, f. d. läraren vid
drZuT navigationsskolan i Gävle Anders Gustaf Berg, f. d. läraren vid navigationsskolan
i Västervik Christian Emil Engström och f. d. läraren vid navigationsskolan
i Strömstad Carl Gustaf Nilsson må från och med den 1 januari
1913 räknat uppföras å allmänna indragningsstaten, var och en med
rätt till samtliga de enligt den intill den 1 augusti 1912 för navigationsskolorna
i riket gällande stat för honom utgående avlöningsförmåner samt
med skyldighet dels att, i händelse han erhåller annan ordinarie befattning
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna
å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de nya
avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten
överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande
avdrag, dels ock att, när han, kvarstående å indragningsstaten, uppnått 65
levnadsår, åtnöjas med pension å denna stat, motsvarande den del av hans
förstberörda avlöningsförmåner, som är att hänföra till lön och ålderstillägg
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till propositionen.
"Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
hemställer förty,
att Kungi. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
3. Ang. civildepartementet.
Ang. pension 20:o) I en till Riksdagen den 28 nästlidne mars avlaten proposition,
a T7Z™ 162,'' har Kung! Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsanka.
protokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgiva
att å allmänna indragningsstaten bevilja länsmannen August Malcolm Agréns
änka Anna Maria Ågrén, född Sjöholm, pension till belopp av 260 kronor
att utgå årligen från och med år 1913 under hennes återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
21
I fråga om utredningen i detta ärende får utskottet hänvisa till propositionen.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgiva att å allmänna indragningsstaten
bevilja länsmannen August Malcolm
Ågrens änka Anna Maria Agrén, född Sjöholm, pension
till belopp av tvåhundrasextio kronor att utgå årligen
från och med år 1913 under hennes återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.
21: o) I en till Riksdagen den 19 nästlidne mars avlåten proposition, Ang. petition
nr 139, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att extra provin- ^nMUhåren
sialläkaren i Herrljunga distrikt medicine licentiaten Richard Nathanael Ha- it. N. Hagelin.
gelin må från allmänna indragningsstaten tillerkännas en årlig pension av
1,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, vari han
till följd av Herrljunga extra provinsialläkardistrikts ombildning till ordinarie
kan komma att före uppnådda 65 levnadsår avgå från sin befattning.
Beträffande den i ärendet framlagda utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för den 19 mars 1913.
Med hänsyn till berörda utredning har utskottet ansett sig böra tillstyrka
bifall till ifrågavarande framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må medgiva, att extra provinsialläkaren
i Herrljunga distrikt medicine licentiaten Richard
Xathanael Hagelin må från allmänna indragningsstaten
tillerkännas eu årlig pension av ettusenfemhundra
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
vari han till följd av Herrljunga extra provinsialläkardistrikts
ombildning till ordinarie kan komma att före
uppnådda 65 levnadsår avgå från sin befattning.
22:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 19 mars inne- Ang. pension
varande år avlåten proposition, nr 140, föreslagit Riksdagen medgiva, f^itaren
att materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Gustav Albert Lindströms
änka Klara Vilhelmina Gustava Lindström, född Karlsson, må från
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Ang. pension
åt åtskilliga
arbetare vid
statens järnvägar.
allmänna indragningsstaten från och med den 1 juni 1912, så länge hon
lever ogift, åtnjuta en årlig pension av 500 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden för ovannämnda den 19 mars, till
vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Med tills tänkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgiva, att materialförvaltaren
vid statens järnvägsbyggnader Gustaf Albert Lindströms
änka Klara Vilhelmina Gustava Lindström, född Karlsson,
må från allmänna indragningsstaten från och med den
1 juni 1912, så länge hon lever ogift, åtnjuta en årlig
pension av femhundra kronor.
23:o) I en till Riksdagen den 19 mars innevarande år avlåten proposition,
nr 141, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för nämnda dag, föreslagit
Riksdagen medgiva, att envar av arbetarna Johannes Johansson, Johan Jansson,
Gustaf Möhrling och Erik Evald Bergström må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas eller entledigats från anställning
vid statens järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor emellertid,
att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot
avlöning av statsmedel, uppgående till ett för envar beräknat årligt medelinkomstbelopp
av 900 kronor eller därutöver, pensionen skall, så länge
anställningen varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande
i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma jämte avlöningen
icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.
Vad beträffar den i ärendet framlagda utredningen, tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen.
Då utskottet icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, får utskottet hemställa,
att förevarande proposition, nr 141, må vinna
Riksdagens bifall.
Ang. pension 24:o) I eu inom Andra kammaren väckt motion, n:r 137, hava
aJbetaren'' herrar E. Hage och A. Anderson i Råstock hemställt, »att Riksdagen
Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 23
måtte tillerkänna järnvägsarbetaren Johan Ludvig Fors från Boden, ÖverLuleå
församling, eu årlig pension av 300 kronor, att utgå under Fors’
återstående livstid.»
Till stöd för denna framställning hava motionärerna anfört följande:
»Då Riksdagen visat sig behjärta de framställningar, som tid efter
annan framkommit angående beredande av pension åt gamla utslitna järnvägsarbetare,
vilka ej längre kunna försörja sig, våga vi härmed göra en
framställning om ett mindre understöd till en dylik arbetare, vars långa
och väl vitsordade arbete i statens tjänst bör kunna berättiga honom till
något understöd, då lian nu på grund av sjukdom är fullkomligt urståndsatt
att försörja sig. Nämnde arbetare, Johan Ludvig Fors i Boden, ÖverLuleå
församling, är född den 30 oktober 1853, är på grund av sjukdom
alldeles urståndsatt att sig själv försörja, har svag ekonomisk ställning och
torde komma att behöva understöd från kommunen, därest han ej erhåller
något understöd från staten (bil. 4). Enligt vad av bilagan 6 framgår,
har Fors ända sedan 1872 med vissa mindre avbrott varit anställd dels
vid statens järnvägsbyggnad, dels vid banavdelningen av den färdiga banan.
Frågan om beredande av understöd åt Fors har redan förut varit
föremål för behandling, och har distriktsförvaltningen vid 5:te distriktet
av statens järnvägar i utlåtande den 25 april 1912 anfört följande: ''Sökanden
säger, att han blivit antagen i arbete vid statens järnvägsbyggnader
första gången den 20 maj 1872 vid Linköping och att han sedermera
ständigt haft arbete vid statens järnvägar (först vid statens järnvägsbyggnader
och sedan vid banavdelningen) utan andra avbrott än då arbetena
tillfälligtvis kortare tider varit inställda, och finnes det ingen anledning att
betvivla denna hans uppgift. Med åberopande i övrigt av distriktsförvaltningens
yttrande den 19 oktober 1907 beträffande då ifrågasatt pension
åt sökanden, får distriktsförvaltningen med anledning av sökandens nu uppnådda
ålder, sjuklighet och därav beroende oförmåga att med kroppsarbete
sig försörja, såsom av de framställningen bilagda handlingarna torde framgå,
härigenom vördsamt tillstyrka, att nödiga åtgärder måtte vidtagas för beredande
av pension åt sökanden.’
I trots av detta helt och fullt tillstyrkande uttalande från distriktsförvaltningens
sida avslog Ivungl. Maj: t den gjorda framställningen om pension
för Fors och tillerkände honom i stället en gratifikation av 150 kronor
en gång för alla att utdelas till Fors, sedan hans anställning vid statens
järnvägar upphört. Motivet till detta beslut torde vara, att Fors’ hustru
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Järnvägssty
relsen.
äo-er en mindre, för övrigt tämligen förfallen, stuga i Boden, vilken makarna
bebo. Då emellertid enligt gällande lag denna fasta egendom endast tillhör
hustrun, som ägde densamma vid äktenskapets ingående, vadan vid
hustruns död nämnda egendom övergår till barnen, och då stugan i övrigt
ei medför några hyresinkomster, torde det kunna ifrågasättas, huruvida
hustruns ägande av nämnda obetydliga egendom har något att skaffa med
fråo-an om Fors’ pensionerande eller i övrigt kan utgöra tillräckligt motiv
för° att ställa Fors i en betydligt sämre ställning än kamrater vid järnvägsbyggnaden,
vilka fått sig tillerkända årliga pensionsbelopp på 300
kronor från och med den dag, då de avgå, oaktat de ej ha längre anställningstid
att peka på än Fors.» .
Då motionärerna föreställde sig, att Riksdagen vore oförhindrad att
tillerkänna Fors en lämplig årspension — trots Kungl. Maj:ts beslut om
beviljandet av den nämnda gratifikationen å 1 50 kronor, vilken gratifikation
ej ännu av Fors uttagits och ej heller komme att uttagas, om i stället
ett årligt understöd kunde erhållas — och då motionärerna vågade påstå,
att en ungefärligen 40-årig arbetsanställning, huvudsakligen vid de norrländska
järnvägsbyggnaderna, borde kunna berättiga till högre understöd
än ovan nämnda, hade motionärerna alltså väckt ifrågavarande motion.
Järnvägsstyrelsen har på statskontorets anmodan avgivit yttrande över
nu ifrågavarande samt den i nästföljande punkt omförmälda framställning.
Styrelsen åberopar därvid innehållet i uti betstyrkt avskrift bilagda underdåniga
framställningar om bemyndigande för styrelsen att till Fors och änkan Karolina Jonssons
man, förre arbetsförmannen Jonas Petter Jonsson från Fmnerodja socken, av
trafikmedel utbetala en gratifikation av 150 kronor till värdera.
Vid föreslåendet av gratifikationer till nämnda belopp åt dessa personer hade
styrelsen följt den praxis, som utbildat sig i fråga om beredande av understöd åt
förut i extra'' tjänst vid statens järnvägar anställd, huvudsakligen ^avdelningen tillhörande
personal, som efter en längre tids anställning på grund av sjukdom eller
ålderdom avgått ur tjänsten. I allmänhet plågade en person, som tillerkänts en dylik
gratifikation, årligen efter ansökan komma i åtnjutande av förnyat understöd till
samma belopp intill sin död. Understöd till änkor efter dyhka gratifikationstagare
hava däremot, så vitt styrelsen har sig bekant, icke blivit beviljade. .
Till belysning av frågan, av vilken betydelse bifall till motionen om pension åt
Fors och om årligt understöd åt änkan Jonsson kunde bliva såsom prejudikat
för andra fall av enahanda beskaffenhet, meddelade styrelsen, att antalet understods_
tagare av här ovan omförmälda slag under vart och ett av åren 1910, 1911 och 1912
uppgått till omkring 50.
Statskontoret har i sitt utlåtande i nu förevarande ämne anfört följande:
Bankoutskoltets utlåtande Nr 35.
25
Av .läravägsstyrelsens yttrande syntes framgå, att Fors kunde såsom övriga extra statskontoret.
arbetare vid statens järnvägars banavdelning efter långvarig tjänst påräkna ett årligt
understöd av 150 kronor. Emellertid syntes det statskontoret kunna ifrågasättas,
huruvida icke Fors, som under en tid av mer än 20 år varit anställd vid statens
järnvägsbyggnader och först på senare tid vid mera framskriden ålder övergått till
extra arbetare vid statens järnvägars banavdelning, skäligen borde komma i åtnjutande
av pension å det belopp av 300 kronor, som av Riksdagen plägade beviljas uttjänta
järnvägsbyggnad sarbetare.
Av handlingarna i ärendet jämte i övrigt införskaffade upplysningar utskottet.
framgår, att I ors efter långvarig tjänst vid statens järnvägars banavdelning
erhållit en gratifikation av 150 kronor att utanordnas, sedan hans anställning
vid statens järnvägar upphört. Även utskottet anser, i likhet med
statskontoret, skäl förefinnas för beviljande åt Fors från allmänna indragningsstaten
av den föreslagna pensionen. Enligt vad utskottet inhämtat,
har Fors den 14 innevarande månad begärt, att hans anställning vid statens
järnvägar måtte få upphöra från och med nämnda dag. Denna anhållan
bär ock beviljats, med anledning varav gratifikationen samma dag skulle
till honom utanordnas. Under sådana förhållanden har utskottet ansett
pensionen lämpligen böra utgå från och med nästkommande års början.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att järnvägsarbetaren Johan Ludvig Fors
från Boden må från och med år 1914 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av trehundra kronor.
25.o) I eu inom Andra kammaren av herr G. JV. Sjöberg väckt Ang. pension
motion, n:r 178, bär hemställts, »att Riksdagen måtte besluta tilldelatlnZnTp.
änkan Karolina Jonsson i Lilla Rälltorp i Fmnerödja socken av Skaraborgs Jonssons änka.
län ett årligt understöd av 150 kronor att utgå av trafikmedel från och
med innevarande år.»
Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:
»För nära två år sedan avled i Finnerödja socken i Skaraborgs län förre arbetsförmannen
vid statens järnvägar J. P. Jonsson i en ålder av 76 år, efterlämnande
en nu 72-årig änka jämte en omkring 30-årig son, så sjuklig, att kommunen måste
bidraga till hans underhåll.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 sand. 29 käft. [Nr 35.)
4
Järnvägssty
relsen.
Statskontoret.
Utskottet.
gg Banhoutskotteh utlåtande Nr 38.
Avlidne förmannen Jonsson arbetade vid stats järnvägarna från banbyggnadsarbetets
början i Göteborg 1856 och fortfor sedan därmed vid färdiga banan till 1901,
då han var för gammal och utsliten för att kunna fortsätta längre. . Till följe den
sjukliga sonen, som ingenting kunde uträtta utan i det stället långa tider måste hållas
på lasarett, och Jonssons oförmåga att själv förtjäna något, blev makarna Jonssons
ställning omsider mycket bekymmersam. Då existensmedlen slutligen alldeles
tröto, vände sig Jonsson till kungl. järnvägsstyrelsen med en ansökan om något understöd,
vilket också beviljades Jonsson, och erhöll han sålunda under de senaste fem
åren av sin levnad 150 kronor årligen av trafikmedel, se bilaga 1.
Efter mannen Jonssons död kom änkan i det bekymmersammaste läge, då alla
tillgångar voro uttömda och det lilla bidraget från järnvägsförvaltningen ej längre
kunde få utgå. Då mannen Jonsson under en så lång tid som 45 år arbetat vid
järnvägarna, största delen under en tid, då arbetslönen, icke på långt när var så stor
som nu, och sålunda möjligheten att lägga av något för ålderdomen var ringa e er
ingen, förefaller det mig som om staten borde, utan att frukta några farliga.konsekvenser,
kunna gå med på att låta änkan Jonsson återfå den årliga gratifikation av 150
kronor, som mannen under de senare åren av sin levnad fick åtnjuta. Jag vågar så
mycket mer hysa detta hopp, som man väl tämligen allmänt kan vara överens om,
att för den händelse mannen i 45 år varit anställd hos en enskild, det knappast ar
troligt att denna skulle ha lämnat en 72-årig änka utan något som helst stod.
Hade vi redan nu haft ålderdomsförsäkringen genomförd och satt ^verksamhet,
så hade eu framställning som denna varit överflödig, men icke ens om årets Riksdag
skulle finnas villig att besluta en sådan, kan man vänta,, att den i ett sådant fall
som detta skulle komma att sträcka sig så långt att 72-åringen får komma i åtnjutande
av dess välsignelse.
Som bilagor följa även under 2 och 3 frejde- ooh medelloshetsbetyg.»
Järnvägsstyrelsen har, på anmodan av statskontoret, avgivit yttrande
i, bland andra, nu förevarande pensionsärende. Yttrandet i fråga finnes
intaget under nästföregående punkt, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa.
Statskontoret har anfört följande.
»Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, saknar frågan om understöd åt änkan Jonsson
motsvarighet i något föregående, fullt liknande fall. Men Riksdagen har vid
flera tillfällen, då, såsom beträffande änkan Jonsson synes vara händelsen, särskilt
ömmande förhållanden förelegat, visat sig behjerta den nödställda belägenhet, van en
statstjänares efterlämnade närmaste anhöriga befunnit sig; exempelvis har Riksdagen
år 1912 beviljat understöd åt vaktmästaren C. G. Lindströms änka (statsverkspropositionen,
tionde huvudtiteln, sid. 52).»
Då, på sätt statskontoret framhållit, särskilt ömmande förhållanden
i detta fall föreligga, har utskottet för sin del ansett sig höra tillstyrka,
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
27
att något understöd beviljas änkan Jonsson och torde det av motionären
i sådant avseende ifrågasatta beloppet få anses vara skäligt. Utskottet,
som icke har något att erinra mot, att understödet tillerkännes änkan Jonsson
från och med innevarande års början, anser emellertid detsamma böra
utgå från allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att förre arbetsförmannen vid statens järnvägar
Jonas Petter Jonssons från Källtorp i Finnerödja
socken änka Karolina Jonsson, född Eriksson, må från
och med år 1913 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av etthundrafemtio kronor.
26:o) I en inom Andra kammaren av herr V. Rydén väckt motion, Ang. pension
nr 190, har hemställts, »att Riksdagen må från den 1 januari 1914 på åt plåtslagare»
allmänna indragningsstaten anvisa ett årligt understöd av 300 kronor åt Borglins änka.
avlidne plåtslagaren Anders Andersson Borglins i Malmö änka Cecilia Borglin,
född Ber sson, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver.»
Till stöd för motionen har anförts följande.
»Den 11 september 1888 avled genom olyckshändelse plåtslagaren vid statens
järnvägars verkstad i Malmö Anders Andersson Borglin. Såsom av närslutna polisrapport
framgår, skedde olyckan på det sättet, att vid vändandet av en ångpanna i
verkstaden, varmed Borglin var behjälplig, pannan gled undan en som stötta använd
domkraft och gled över Borglin, som efter ett par minuter avled genom de härvid
vållade skadorna.
Borglin efterlämnade vid sitt frånfälle änkan Cecilia Borglin, född Persson, samt
två minderåriga barn, varjämte ett tredje föddes några månader efter hans död. Då
änkan icke enligt den tidens förhållanden ansågs kunna lagligen framställa anspråk
på pension efter sin avlidne make, sökte de lokala järn vägsmyndigheterna i Malmö
i någon mån hålla henne skadeslös genom att medgiva henne rätt att förestå en den
tiden förefintlig vattenkiosk, inom statens järnvägars område i Malmö. Sedermera,
när denna utkomstmöjlighet ej vidare stod henne till buds, erhöll hon under tiden
den 1 januari 1900 till i maj 1903 sysselsättning som vagnstäderska. På detta sätt
drog hon sig fram med sina barn, tills hon blev utsliten och ej vidare förmådde arbeta
för sitt uppehälle. Ett den 9 maj 1913 utfärdat läkarbetyg [(bil. 2) utvisar
tidpunkten, då hon på grund av sjuklighet upphörde att vidare kunna sörja för sitt
uppehälle. Detta invaliditetstillstånd har sedan dess fortfarit och fortfar ännu (Bil. 3).
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Järnvägssty
relsen.
Statskontoret.
Utskottet.
Änkan Borglin har det nu synnerligen bekymmersamt. Två av de vuxna barnen
ha bildat familj och därmed påtagit sig försörjningsplikter, som ej medgiva
underhåll åt modern. En tredje befinner sig ute till sjöss som ångbåtseldare och kan
ej lämna vidare tillskott till hennes nppehälle. Vid sådant förhållande — och då
enda utsikten för denna strävsamma 67-åriga änka nu synes vara fattigvården —
dristar jag mig föra hennes sak inför Riksdagen, som dock bör behjärta, att hennes
man genom en olyckshändelse i statens järnvägars tjänst rycktes från henne och
hennes barn.»
Beträffande de åberopade bilagorna bänvisas till motionen.
Järnvägsstyrelsen, som på anmodan av statskontoret inkommit med
yttrande i fråga om, bland andra, nu förevarande ärende, har därvid i
ämnet anfört följande:
»Vad angår motionen om tilldelande av årligt understöd åt änkan Borglin, vars
man omkommit till följd av olycksfall i arbete i statens järnvägars verkstad i Malmö,
så har styrelsen rörande på denna frågas behandling inverkande faktiska förhållanden
icke något att meddela utöver vad motionen med tillhörande bilagor i sådant avseende
innehåller.
fi it Styrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att det synes vara med billigheten
överensstämmande, att något understöd av statsmedel beredes änkan Borglin, som,
om olycksfallet inträffat efter det lagen angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete den 5 juli 1901 trätt i kraft, skulle hava laglig rätt att från statens
järnvägar bekomma en årlig livränta, men att styrelsen för sin del finner henne
icke böra komma i åtnjutande av understöd till högre belopp än det, varmed enligt
nämnda lag livränta i liknande fall utgår, eller 120 kronor om året.»
Statskontoret har i sitt utlåtande, under åberopande av järnvägsstyrelsens
yttrande, för egen del anfört, att det syntes statskontoret uppenbart,
att beviljande av understöd åt änkan Borglin icke kunde anses innebära
ett frångående av de principer, som hittills legat till grund för understöds
meddelande; beträffande beloppet av sådant understöd kunde statskontoret
emellertid icke annat än instämma i vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende
anfört.
I likhet med myndigheterna anser även utskottet det vara med billighet
överensstämmande, att något understöd beviljas änkan Borglin. Myndigheterna
hava i detta avseende föreslagit ett belopp av 120 kronor. &å
vitt utredningen giver vid handen, föreligga emellertid här sadana ömmande
omständigheter, att utskottet i detta särskilda fall ansett sig böra föreslå
en pension till det belopp motionären ifrågasatt eller 300 kronor, vilket
belopp torde böra utgå från och med nästkommande år och anvisas å allmänna
indragningsstaten.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
29
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att plåtslagaren vid statens järnvägar Anders
Andersson Borglins i Malmö änka Cecilia Borglin,
född Persson, må från och med år 1914 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundra
kronor.
4. Angående ecklesiastikdepartementet.
27:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari 1913 avlåten proposition, Anafyll™<f
nr 86, har Kungl. Maj:t iöreslagit .Riksdagen medgiva, att tillförordnade torn j. g. t.
rektorn vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm, rektorn vid realskolan
i Eskilstuna Johan Gustaf Theodor Elmquist må från och med den
1 juli 1913 eller den senare dag, då han efter erhållet avsked kommer att
tillträda pension såsom rektor i enlighet med gällande bestämmelser, utöver
denna pensions belopp under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en fyllnadspension av 500 kronor årligen.
Utredningen i ämnet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda den 24 januari, till
vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Då utskottet icke funnit något att erinra mot ifrågavarande proposition,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgiva, att tillförordnade rektorn
vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm,
rektorn vid realskolan i Eskilstuna Johan Giustaf Theodor
Elmquist må från och med den 1 juli 1913 eller
den senare dag, då han efter erhållet avsked kommer
att tillträda pension såsom rektor i enlighet med gällande
bestämmelser, utöver denna pensions belopp under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en fyllnadspension av femhundra kronor årligen.
Ang. tilläggs
28:o)
I en till Riksdagen den 24 januari innevarande år avlåten pro -pension åt proposition,
nr 89, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att till^i^sä^a Jo
sefina
Ling.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
överläraren viol gymnastiska centralinstitutet, professorn H. F. Långs änka,
Josefina Ling, född Rolph, må, utöver den henne redan tillagda årliga pensionen
av 600 kronor och under enahanda förutsättning, varunder densamma
utgår, å allmänna indragningsstaten från och med år 1913 utgå
en tilläggspension av 200 kronor årligen.
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har änkan Ling avlidit
den 5 mars innevarande år, och påfordrar alltså förevarande framställning
icke någon åtgärd av Riksdagen; vilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
anmäla.
Ang. pension
åt slöjdläraren
A. J. Nilsson.
29:o) I en till Riksdagen den 31 januari 1913 avlåten proposition,
nr 73, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgiva, att slöjdläraren vid Önnestads folkhögskola Anders Johan Nilsson
må från och med månaden näst efter den, i vilken han blivit entledigad
från sin lärarhefattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till ett belopp av 265 kronor årligen.
Utskottet, som tillåter sig hänvisa till vad nämnda statsrådsprotokoll
i detta ärende innehåller, hemställer,
att Riksdagen må medgiva, att slöjdläraren vid
Önnestads folkhögskola Anders Johan Nilsson må från
och med månaden näst efter den, i vilken han blivit
entledigad från sin lärarhefattning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till ett belopp av tvåhundrasextiofem kronor årligen.
5. Ang. jordbruksdepartementet.
30:o) I en inom Andra kammaren av herr K. Starbäck väckt motion,
81, har föreslagits, att Riksdagen måtte medgifva, att f. d. statsgeoElTsmefT
logerna L. E. Svedmark och N. O. Holst vardera »måtte från och med år
mark och n. 1914 erhålla en fyllnadspension av 1,000 kronor dock med den avkortning,
°s'' som betingas av föreskrifterna i § 7 av lagen den 11 oktober 1907 och
11 juni 1909 angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension.»
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande,
Ang. fyllnadspension
åt/, d.
Sankoutskottcis utlåtande Nr 35.
31
»Vid 1912 års riksdag väcktes av herr Hjalmar Branting i Andra kammaren
motion (nr 196) om tilldelande av en fyllnadspension å 1,000 kronor åt f. d. geologen
vid Sveriges geologiska undersökning N. O. Holst. I avgivet utlåtande (nr 18) avstyrktes
denna motion av bankoutskottet, dock under framhållande att skäl icke kunde
anses, saknas för någon höjning av den åt Holst beviljade pensionen, ehuru det i allt
fall icke vore lämpligt nu föreslå en dylik höjning beträffande allenast den ene av
två med varandra jämnställda förutvarande befattningshafvare vid samma verk. Den
sålunda åsyftade f. d. geologen var doktor Lennart Eugéne Svedmark, vilken liksom
doktor Holst på. grund av nådig proposition till 1908 års riksdag då erhöll pension
av 3,000 kronor i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 3,600 kronor. Sedan motionären,
under uttalande av en förhoppning, att frågan på nu anvisad väg måtte åter
upptagas, förklarat sig på grund av utskottets motivering avstå från något yrkande,
bifölls utskottets hemställan.
Då, föreliggande pensionsärende av 1908 års riksdag behandlades, hävdade chefen
för jordbruksdepartementet statsrådet Alfred Petersson med synnerlig kraft de båda
geologernas rätt till det högre pensionsbeloppet, härutinnan i Andra kammaren understödd
av nio andra talare, varemot två ledamöter av statsutskottet försvarade dettas
ståndpunkt, som efter votering blev Riksdagens beslut.
Med utgången av år 1908 avgick Svedmark och jämnt ett år därefter Holst ur
statens tjänst, den senare således dagen innan Sveriges geologiska undersökning öfverflyttades
på ordinarie stat med ordnat pensionsväsen. Om förhållandena medgivit
dem att kvarstå, tills denna av 1909 års riksdag beslutade förändring trätt i kraft,
skulle de varit berättigade till en pension, som visserligen, i följd av då icke ännu
fullgjorda villkor med hänsyn till tjänsteålder, icke uppgått till men blott föga
understigit 4,000 kronor årligen. Svedmark hade nämligen, då han tillträdde sin av Riksdagen
reducerade pension, varit i statens tjänst 33 år (varav 31 år såsnm geolog, 1
år såsom extra lärare vid allmänt läroverk och 1 år såsom universitetslärare) samt
Holst 34 2/s år.»
På grund av ovanstående utredning syntes det motionären föreligga goda billighetsskäl
för höjning av de knappa pensionsbelopp, som Riksdagen för fem år sedan
beviljade Svedmark och Holst.
. Statskontoret har i sitt utlåtande med hänvisning till vad rörande pensioner åt
Svedmark och. Holst förekommit vid 1908 års riksdag (statsverkspropositionen, tionde
huvudtiteln, sid. 46, propositionen nr 129, statsutskottets utlåtande nr 11, sid. 214_
222) erinrat att statskontoret på sin tid förordat, att åt vardera av Svedmark och
Holst borde beredas en pension till belopp av 3,600 kronor, men att de av Kungl.
Maj:t i öfverensstämmelse därmed framlagda förslagen endast på det sätt av Riksdagen
godkändes, att Riksdagen beviljade en var av dem en pension av 3,000 kronor.
Ehuru statskontoret ansåge sig kunna vidhålla sin mening rörande ifrågavarande pensionsbelopp,
kunde statskontoret å andra sidan icke finna, att några nya omständigheter
tillkommit av beskaffenhet att böra föranleda till ändring av Riksdagens beslut
om pensioner åt Svedmark och Holst.
I särskilda till 1908 års Riksdag avlåtna framställningar föreslog
Kungl. Maj:t. Riksdagen medgiva, att geologerna vid Sveriges geologiska
Statskontoret.
Utskottet.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
undersökning N. 0. Hälst och L. E. Svedmark finge vid avgången från
sina befattningar åtnjuta en årlig pension av 3,600 kronor vardera. Med
hänsyn till de pensionsbelopp Riksdagen plägat tilldela innehavare av befattningar,
som kunde jämföras med de här ifrågavarande, ansåg emellertid
statsutskottet pensionerna skäligen böra bestämmes till 3,000 kronor.
Denna utskottets hemställan blev ock av Riksdagen godkänd.
Vid förlidet års riksdag väcktes inom Andra kammaren förslag om
beredande av en fyllnadspension åt Holst till belopp av 1,000 kronor.
.Bankoutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 13, att även om skäl icke
kunde anses saknas för någon böjning av den åt Holst beviljade pensionen,
syntes det i allt fall icke vara lämpligt att nu föreslå en dylik höjning
beträffande allenast den ene av förenämnda med varandra jämnställda
befattningshavare.
Med anledning härav hemställde utskottet om avslag å motionen, och
blev denna hemställan godkänd av Riksdagen.
Nu föreliggande framställning avser fyllnadspension jämväl åt Svedmark.
På grund av vad i ärendet förekommit anser sig utskottet böra
föreslå en höjning av ifrågavarande pensioner, men har utskottet därvid
icke ansett lämpligt att gå utöver Kungl. Maj:ts förslag vid 1908 års
riksdag eller ett belopp av 3,600 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att envar av före detta statsgeologerna
Lennart Eugene Svedmark och Nils Olof Holst må,
utöver honom av 1908 års Riksdag beviljad pension
till belopp av 3,000 kronor, från och med år 1914
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
årligen uppbära ytterligare sexhundra kronor.
Ang. pension 31:o) I en inom Första kammaren väckt motion, nr 3, har herr G.
såg/ré/Tl- Barthelson hemställt, »att Riksdagen måtte bevilja f. d. förste sågare^ å
hatt sson Uggla, bronoparken Gfranvik Johannes Johansson Uggla en årlig pension av 340
kronor att utgå under hans återstående livstid, räknat från och med den
1 januari 1913».
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.
»Då Kungl. Maj:t och kronan år 1890 inköpte Granviks egendom med tillhörande
sågverk till kronopark, övergingo å egendomen då anställda arbetsförmän, utgörande
tvenne skogvaktare och en förste sågare, i kronans tjänst. Av dessa arbets
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
33
förmän hava de båda skogvaktarna antagits till ordinarie kronojägare å kronoparken
Granvik och därigenom blivit berättigade till pension, sedan de uppnått härför stadgad
ålder och tjänstgöringstid; under det att förste sågaren, vilkens namn är Johannes
Johansson Uggla, icke är berättigad till pension.
Då emellertid Ugglas arbete i viss grad kan jämnställas med de nämnda kronojägarnas,
i det han i likhet med dessa varit arbetsförman å kronoparken Granvik
under en lång följd av år eller under 20 år, synes mig rättvisan fordra, att även
han beviljas pension.
Av i vidimerad avskrift bifogat frejdebetyg och intyg frän jägmästaren i Granviks
revir framgår, att Johannes Johansson Uggla är född den 18 januari 1836 och
att han från år 1866 till år 1910 arbetat vid Granviks sågverk. Uggla, som den 18
innevarande månad uppnår en ålder av 77 år, har sålunda under den långa tiden
av 44 år arbetat vid Granvik och därav under 20 år för kronans räkning förestått
ett krävande arbete i egenskap av förste sågare.
Då Uggla enligt jägmästarens intyg under denna långa arbetstid städse ådagalagt
ett aktningsvärt uppförande, med allvar och redbarhet fullgjort sina åligganden,
och då han nu på grund av sin höga ålder oeh sjuklighet, såsom i avskrift vidlagt
läkarbetyg angiver, är oförmögen att försörja sig och saknar egna tillgångar, synes
det mig vara statens plikt att se till, att han för sina återstående dagar får sådant
understöd, att han ej må lida nöd.
Ett sådant understöd är så mycket mer behjärtansvärt, som Uggla under sitt
arbete i kronans tjänst skadat sitt ena öga, så att han å detsamma är blind. Han
åtnjuter härför visserligen en årlig av Kungl. Maj:t beviljad livränta av 60 kronor,
men är naturligtvis denna summa numera, sedan han ej är arbetsför, för hans uppehälle
otillräcklig. Det belopp, som härför erfordras, torde kunna beräknas till 400
kronor per år, vadan med avdrag av honom redan beviljat understöd ett årligt tillskott
av 340 kronor skulle erfordras.»
Domänstyrelsen, som av statskontoret anmodats avgiva yttrande i ämnet,
har med anledning härav meddelat, att styrelsen icke hade något att
erinra mot eller tillägga till de fakta, som i sammanhang med nämnda
motion framlagts.
Styrelsen anför vidare:
»Vad den frågan beträffar, huruvida pensionens beviljande skulle stå i överensstämmelse
med eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till
grund för pensioners meddelande får kungl. styrelsen anföra, att pensioner, så vitt
kungl. styrelsen har sig bekant, åt å kronoparker och andra allmänna skogar sysselsatta
arbetare hittills icke beviljats på det sätt, som nu föreslagits, men att Kungl.
styrelsen stundom medgivit ålderstigna eller orkeslösa, å kronans skogar bosatta personer,
som under längre tid där utfört arbete, rätt att utöver det understöd, som från
fattigvården kommit dem till del, antingen åtnjuta fri bostad och vedbrand av virke
utan egentligt försäljningsvärde eller ock att mot låg avgäld arrendera någon mindre
stuga med eller utan tillhörande potatisland, samt att Kungl. Maj:t, så vitt styrelsen
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. S samt. 29 käft. (Nr 35). 5
Domän
styrelsen.
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Statskontoret.
Utskottet.
känner, endast i ett fall, nämligen genom nådigt brev den 25 november 1910, bemyndigat
kungl. styrelsen att under då löpande år till fyra å kronoparken K arlsby
bosatta personer utbetala gratifikationer med belopp av etthundra kronor till en var
av tre av dem och av femtio kronor till den fjärde.»
Statskontoret liar i sitt ovanberörda utlåtande meddelat följande:
»Vid några tillfällen hava pensioner under liknande omständigheter förut beviljats,
exempelvis år 1910 till vissa vid Ultuna lantegendom anställda arbetare (propositionen
nr 154) samt åren 1911 (propositionen nr 37) och 1912 (motionerna nr 74 i Första
kammaren och nr 160 i Andra kammaren) åt arbetsförmannen å kungsgården vid
krigsskolan å Karlberg P. Lindberg.»
Av handlingarna i ärendet framgår, att Uggla arbetat å G ran viks
egendom omkring 44 år samt att lian, sedan staten år 1890 övertagit
nämnda egendom, under 20 år tjänstgjort såsom arbetsförman vid sågverket.
Då Uggla nu uppnått eu ålder av 77 år och för öfrigt ömmande
omständigheter föreligga, har utskottet för sin del icke haft något att erinra
mot, att Uggla, utöver den honom redan beviljade livräntan av 60
kronor, erhåller eu årlig pension av 340 kronor, vilken synes böra utgå
från allmämna indragningsstaten.
Utskottet hemställer alltså,
att Eiksdagen, i anledning av förevarande motion,
må, medgiva, att förre förste sågaren Johannes Johansson
Uggla från Granviks kronopark må från och med
år 1913 å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära eu årlig pension av trehundrafyrtio
kronor.
Stockholm den 24 april 1918.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHP.
Bankoutskoitets utlåtande Nr 35.
35
Reservationer.
Vid punkt 15:ö), ang. pension åt f. d. fästningsbyggnadsarbetaren P. J.
Danielsson:
av herrar Neiglick, Gelotte, Söderberg, Kristensson, Leander, Carlson
i Herr ljunga och Olsson i Tyllered, vilka ansett, att utskottet måtte hemställa,
att Riksdagen, med bifall till förevarande motion, må medgiva, att
f. d. fästningsbyggnadsarbetaren, muraren P. J. Danielsson i Kalmar må
från och med år 1913 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av tvåhundra kronor, samt
vid punkt 17:o), ang. förhöjd pension åt f. kustartilleristen C. T. Nilsson:
av herr von Stapelmohr, som ansett, att utskottet bort, i likhet med
vad utskottet föreslagit i fråga om pension åt f. 3:e kl. kustartilleristen
Oskar Henrik Berg, föreslå Riksdagen medgiva, att pensionen till Nilsson
skall utgå i enlighet med grunderna i förordningen om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring den 18 juni 1909,
eller till så stort belopp, att detsamma jämte Nilsson tillkommande pension
från flottans pensionskassa uppgår till 450 kronor.
Herr Siv arts har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen
av de i detta utlåtande omförmälda frågor, och herr Vahlquist
har likaledes begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen av
punkterna 24:o) och 30:o).
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
Bilaga.
Statskontoret, angående av Riksdagens bankoutskott
begärda upplysningar rörande vissa pensionsfrågor.
Till KONUNGEN.
I skrivelse till vederbörande ledamot av statsrådet den 7 februari 1913
har Riksdagens bankoutskott, med överlämnande av tryckta exemplar av
tio särskilda inom Riksdagen väckta och till utskottet remitterade motioner
om beviljande av åtskilliga pensioner och understöd, anfört, att för behandlingen
av dessa frågor utskottet ansett det vara av vikt att erhålla upplysningar
dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt fall kunde
inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels ock huruvida beviljandet
av pensionen eller understödet skulle stå i överensstämmelse med
eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till grund
för pensioners och understöds beviljande; och har utskottet därför anhållit
om utverkande av Eders Kungl. Mhj ;ts befallning till statskontoret att efter
inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter från andra ämbetsverk till utskottet
inkomma med upplysningar i omförmälda avseenden.
Till följd av nådig befallning i bilagda remiss får statskontoret i dessa
frågor anföra följande.
Med föranledande av vad bankoutskottet i sin förevarande skrivelse
anfört anser sig statskontoret till en början böra i fråga om de principer,
som hittills legat till grund för pensioners och understöds meddelande, erinra,
att, i fråga om pensionering av statstjänare i sådan anställning, att
därmed enligt gällande stadganden icke är förenad rätt till pension, man
helt naturligt sökt tillämpa de allmänna grundsatser, som i gällande pensionsförfattningar
blivit fastslagna för rätt till pension. Såsom allmän regel
torde därför få anses hava gällt, att pensioneringen i möjligaste mån begränsats
till sådana fall, där vederbörande efter långvarigt, väl vitsordat
arbete i statstjänst, som helt eller åtminstone huvudsakligen tagit hans arbetskraft
i anspråk, uppnått sådan levnadsålder, att han icke längre med
fördel kunnat bibehållas vid sin syssla. Denna levnads- och tjänstålder hai
givetvis icke kunnat sättas lika för alla bland den mängd olika befattningshavare,
för vilka pensionering på detta satt kunnat ifrågakomma, men i
regel har en levnadsålder av 60 år och eu tjänstålder av 30 år ansetts
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
37
böra utgöra förutsättning för pensions beviljande. Det ligger i sakens natur,
att eu sådan begränsning, som ovan nämnts, icke under alla förhållanden
låtit sig upprätthålla. Sålunda hava fordringarna måst undergå jämkningar
i fall, där vederbörande genom skada under arbete för statens räkning
lidit minskning i sin arbetsförmåga, eller då staten upphört med den
verksamhet — exempelvis järnvägsbyggnad —, där vederbörande arbetat,
och han alltså utan eget förvållande måst entledigas från sin anställning i
statens tjänst.
I fråga om pensioneringen såväl av dessa statstjänare själva som ock
i synnerhet av deras änkor och barn hava emellertid rena billighetsskäl,
såsom sjukdom, nödställd belägenhet och dylikt, ansetts böra tillmätas en
ganska stor betydelse. Såsom grundsats synes alltså hava gällt, att en person,
som ägnat sina bästa krafter åt arbete för statens räkning mot eu ersättning,
som icke medgivit någon avsättning till uppehälle under sjukdom
eller på ålderdomen och ej heller till efterlevandes underhåll, icke bör lämnas
utan understöd av staten för sig och sina efterlevande.
Beträffande den i Första kammaren väckta motionen nr 3 angående
pension åt f. d. förste sågaren åkronoparken Granvik J. Johansson-Uggla har
domänstyrelsen på statskontorets begäran avgivit yttrande i här bilagda
skrivelse av den 21 sistlidne februari. De i nämnda motion med bilagor
lämnade upplysningar hava av domänstyrelsen vitsordats. Vid några tillfällen
hava pensioner under liknande omständigheter förut beviljats, exempelvis
år 1910 till vissa vid Ultuna lantegendom anställda arbetare (propositionen
nr 154) samt åren 1911 (propositionen nr 37) och 1912 (motionerna
nr 74 i Första kammaren och nr 160 i Andra kammaren) åt
arbetsförmannen å kungsgården vid krigsskolan å Karlberg, P. Lindberg.
I motionerna nr 50 i Första och nr 83 i Andra kammaren har föreslagits
pension åt förre distinktionskorpralen C. G. Palmer. Med överlämnande
av arméförvaltningens civila departements skrivelse av den 26 mars
detta år jämte därtill fogade bilagor, innehållande närmare upplysningar
till ledning vid bedömande av denna pensionsfråga, får statskontoret framhålla,
att det synes statskontoret, som om den militära tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava bidragit till Palmérs sjukdom. Vid sådant förhållande
skulle Palmer, därest hans sjukdom yppats å tid, då nådiga förordningen
den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militär tjänstgöring, varit tillämplig, hava varit berättigad
till ersättning, som med hänsyn till den av sjukdomen föranledda nedsättningen
av hans arbetsförmåga torde kunna antagas icke hava understigit
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
225 kronor. På grund av liknande omständigheter hava förut vid några
tillfällen beviljats pensioner, exempelvis år 1912 åt beväringsmannen O. M.
Karlsson (propositionen nr 168) samt innevarande år åt förre 8:e klass kustartilleristen
O. H. Berg (statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln, sid. 117.)
Beträffande pension åt f. d. fortifikationsarbetaren Erik Larsson, varom
framställning gjorts i motionen nr 52 i Andra kammaren, har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement i här bifogade skrivelse den 29 mars
innevarande år med bilagor avgivit yttrande; och till vad i berörda .skrivelse
anförts har statskontoret icke annat att tillägga än att under år 1912
ett snarlikt fall var föremål för Riksdagens prövning, då pension begärdes
och beviljades för fortifikationsarbetaren N. Johansson (statsverkspropositionen,
tionde huvudtiteln, sid. 100).
I fråga om den i motionen nr 81 inom Andra kammaren gjorda framställningen
om fyllnadspensioner åt f. d. statsgeologerna L. E. Svedmark
och N. O. Holst vill statskontoret, med hänvisning till vad rörande pensioner
åt dem förekommit vid 1908 års riksdag (statsverkspropositionen,
tionde huvudtiteln, sid. 46, propositionen nr 129, statsutskottets utlåtande
nr 11, sid. 214—22.2) erinra, att statskontoret på sin tid förordat, att åt
vardera av Svedmark och Holst borde beredas en pension till belopp av
8,600 kronor, men att de av Eders Kungl. Maj: t i överensstämmelse därmed
framlagda förslagen endast på det sätt av Riksdagen godkändes, att
Riksdagen beviljade en var av dem en pension av 3,000 kronor. Ehuru
statskontoret anser sig kunna vidhålla sin mening rörande ifrågavarande
pensionsbelopp, kan statskontoret å andra sidan icke finna, att några nya
omständigheter tillkommit av beskaffenhet att böra föranleda till ändring
av Riksdagens beslut om pensioner åt Svedmark och Holst.
I motionen nr 841 i Andra kammaren har föreslagits, att åt förre
lantbrevbäraren O. J. Käll måtte beviljas ett årligt understöd av 75 kronor.
Med överlämnande av generalpoststyrelsens i skrivelse den 21 sistlidne februari
avgivna yttrande i fråga om det föreslagna understödet åt Käll, får
statskontoret meddela, att ämbetsverket icke bär något att tillägga utöver
vad i nyssnämnda skrivelse anförts.
Beträffande de inom Andra kammaren väckta motionerna nr 137 om
pension åt järnvägsarbetaren J. L. Fors, nr 178 om årligt understöd till
änkan Karolina Jonsson samt nr 190 om årligt understöd åt änkan Cecilia
Borglin får statskontoret åberopa innehållet i bilagda av järnvägsstyrelsen
den 4 nästlidne mars avgivna yttrande med därtill hörande bilagor. Härav synes
1 Denna har ännu icke inom utskottet slutbehandlats.
Bankoutskottets utlåtande Nr 35.
39
framgå, att Pors kan såsom övriga extra arbetare vid statens järnvägars
banavdelnmg efter långvarig tjänst påräkna ett årligt understöd av 150
kronor. Emellertid synes det statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida
icke Fois, som under en tid av mer än 20 år varit anställd vid statens
järnvägsbyggnader och först på senare tid vid mera framskriden ålder övergått
till extra arbetare vid statens järnvägars banavdelning, skäligen bör
komma i åtnjutande av pension å det belopp av 300 kronor, som av Riksdagen
plägar beviljas uttjänta järnvägs byggnadsarbetare.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, saknar frågan om understöd åt änkan
Jonsson motsvarighet i något föregående, fullt liknande fall. Men
Riksdagen har vid liera tillfällen, då, såsom beträffande änkan Jonsson synes
vala händelsen, särskilt ömmande förhållanden förelegat, visat sig beh.
järta ^en nödställda belägenhet, vari en statstjänares efterlämnade närmaste
anhöriga befunnit sig: exempelvis har Riksdagen år 1912 beviljat understöd
åt vaktmästaren C. G. Lindströms änka (statsverkspropositionen, tionde
huvudtiteln, sid. 52).
Att icke heller beviljande av understöd åt änkan Borglin kan anses
innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till grund för
understöds meddelande, synes statskontoret uppenbart; beträffande beloppet
av sådant understöd kan statskontoret emellertid icke annat än instämma
i vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende anfört.
A ad slutligen beträffar det i motionen nr 140 i Andra kammaren
väckta förslag om pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren P. J. Danielsson
har armeförvaltningens fortifikationsdepartement jämväl i denna fråga
yttrat sig i sin ovan omförmälda skrivelse av den 29 nästlidne mars. För
egen del får statskontoret såsom liknande fall åberopa 1912 års Riksdags
beslut om pension å 200 kronor till förre fästningsbyggnadsarbetaren J.
Andreasson-Skoglund (motionen nr 54 i Andra kammaren).
Stockholm den 5 april 1913.
Underdånigst:
Hans Wachtmeister.
C. A:son Leijonhufvud.
Carl Peyron -