Bankoutskottets utlåtande Nr 30,

1

Nr 31).

Ankom till Riksdagens kansli den 15 april 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och
26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

1 en tin Riksdagen den 21 februari 1913 avlåten, till bankoutskottet
för förberedande behandling remitterad proposition, nr 93
har Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att antaga här nedan intagna förslag till lag angående ändrad
lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897.

Vid införande av berörda förslag har ansetts lämpligt att jämsides
upptaga gällande lydelse av ifrågavarande paragrafer.

Förslag till ändrad lydelse av 6, 7, 8 ock 26 §§ i lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

Nuvarande lydelse:

6 §.

Riksbanken äger rätt att utgiva
sedlar till det belopp, som motsvaras
av följande trass atillgång ar:

a) metallisk kassa, så beräknad,
som i 8 § sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under
transport därifrån varande, mot

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

Kungl. Majds förslag:

6 §.

Riksbanken äger att utgiva
sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens
metalliska kassa, så beräknad,
som i 8 § sägs, samt därutöver till
ett belopp av etthundratjugufem miljoner
lcronor.

8 samt. 25 käft. (Nr 30.)

Kungl. Maj:ts
proposition.

i

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Nuvarande lydelse: Kun yl. Maj:ls förslag,

sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat
guld;

c) hos hank eller bankir på utrikes
ort i löpande räkning innestående
medel, efter avdrag av riksbankens
skuld i dylik räkning.

7 §•

Utöver det enligt 6 § medgivna
belopp är riksbanken berättigad till
en sedelutgivning av ett hundra miljoner
kronor samt, därest den metalliska
kassan överstiger fyratio miljoner
kronor, av ytterligare ett belopp, uppgående
högst till den summa, varmed
den metalliska kassan överstiger fyratio
miljoner kronor.

Riksbankens utelöpande sedlar
skola till den del de överstiga de
i 6 § omnämnda kassatillgångar motsvaras
av följande tillgångar sammanräknade
:

a) lätt säljbara utländska statspapper; b)

statens, allmänna hypoteksbankens
och andra inhemska obligationer,
som å utländsk börs noteras; c)

växlar, betalbara inom eller
utom riket.

8 §.

Såsom riksbankens metalliska
kassa skall beräknas allt riksbanken
tillhörigt och inom landet befintligt

7 §•

Riksbankens utelöpande sedlar
skola till den del de överstiga bankens
metalliska kassa motsvaras av
följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper; b)

statens, allmänna hypoteksbankens
och konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer. ävensom
andra inhemska obligationer,
som noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller
under transport därifrån varande,
mot sjöfara försäkrat guldmynt eller
omyntat guld;

d) silvermynt enligt lagen om
rikets mynt;

e) växlar, betalbara inom eller
utom riket;

f) hos bank eller bankir på utrikes
ort i räkning innestående, mom
sex månader till betalning förfallna
medel, efter avdrag av riksbankens
skuld i dylik räkning.

8 §.

Såsom riksbankens metalliska
kassa skall beräknas allt riksbanken
tillhörigt och inom landet befintligt

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

3

Nuvarande lydelse:

svenskt och utländskt guldmynt
samt omyntat guld. Metalliska kassan
må ej bibehållas vid lägre belopp
än fyratio miljoner kronor.

26 §.

Av riksbankens behållna årliga
vinst skola minst tio procent avsättas
till bankens reservfond. Sedan
reservfonden uppgått till minst
tjugufem procent av bankens grundfond,
må vidare avsättning till reservfonden
kunna upphöra. Nedgår
reservfonden under detta belopp,
skall avsättning till densamma
ånyo vidtaga.

Uti lätt säljbara utländska statspapper
skall riksbanken innehava
minst ett belopp, som motsvarar reservfonden;
åliggande det fullmäktige
att, i händelse dylika statspapper någon
gång, vare sig till förstärkning
av de i 6 § omförmälda kassatillgångar
eller till betäckande av förlust,
som å bankens rörelse uppstått,
behöva avyttras, så att behållningen
nedgår under vad ovan är bestämt,
så fort sig göra låter ånyo uppbringa
denna till ett mot reservfonden svarande
belopp.

Kungl. Maj ds förslag:
svenskt och utländskt guldmynt
samt omyntat guld. Metalliska
kassan må ej bibehållas vid lägre
belopp än sjuttiofem miljoner kronor.

26 §.

Av riksbankens — — — ■—
— — — — — — ånyo vidtaga.

Riksbanken skall innehava minst
ett belopp, som motsvarar reservfonden,
i följande tillgångar:

a) lätt säljbara utländska statspapper; b)

växlar betalbara utom riket;

c) hos bank eller bankir på utrikes
ort i räkning innestående, inom
sex månader till betalning förfallna
medel, efter avdrag av riksbankens
skidd i dylik räkning;

åliggande det fullmäktige att, i
händelse dessa tillgångar någon gång
nedgå så att de tillsammans ej motsvara
reservfonden, så fort sig göra
låter ånyo uppbringa dem till ett mot
reservfonden svarande belopp.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen.

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, är den kungl. propositionen
föranledd av eu utav fullmäktige i riksbanken hos Kungl. Maj:t
gjord framställning i ämnet. I berörda framställning hava fullmäktige

Utskottet.

4

Bankoutslcotteis utlåtande Nr 30.

till en början erinrat, hurusom 6—8 §§ i lagen för Sveriges riksbank
till sin nuvarande lydelse fastställts genom lag av den 3 maj 1901,
således vid en tidpunkt, då riksbanken stått i begrepp att ensam övertaga
sedelutgivningen i riket, ävensom att de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt
övergått till riksbanken under åren 1901—1903; och hava
fullmäktige tillika vitsordat, att under den tid, som därefter förflutit,
bestämmelserna rörande sedelutgivningsrätten kunde sägas hava, i stort
sett, väl bestått provet. Fullmäktige hade emellertid funnit användningen
av de i 6 § mom. c) omförmnlda behållningarna på löpande räkning i
utlandet såsom sedelunderlag medföra vissa olägenheter, varför fullmäktige
ansett sig böra föreslå, att dessa behållningar undantoges från de tillgångar,
som enligt 6 § berättiga till utgivning av sedlar. För den minskning i sedelutgivningsrätten,
som bleve en följd av ett bifall till berörda förslag,
borde ersättning beredas genom en ändring i bestämmelserna rörande
den metalliska kassans användning såsom sedelunderlag. Oberäknat den
för närvarande i 7 § bestämda fasta sedelkontingenten av 100 miljoner
kronor berättigade den metalliska kassan nu till följande sedelutgivning:
mot de första 40 miljoner i guld samma belopp i sedlar och mot den
övriga guldkassan dubbla beloppet i sedlar. Fullmäktige hava nu föreslagit,
att den ifrågavarande ersättningen beredes genom att riksbanken
berättigas utgiva sedlar till dubbla beloppet av hela guldkassan, således
jämväl den del, som icke överstiger 40 miljoner kronor. De ökade krav
på sedelstocken, som med tiden inträtt och naturligen ytterligare vore
att vänta-, hade emellertid utöver den nämnda ersättningen påkallat jämväl
en höjning av den fasta sedelkontingenten. 1 detta avseende föreslås
en ökning från 100 miljoner till 125 miljoner kronor. En dylik
höjning har även ansetts böra föranleda en höjning av det föreskrivna
minimibeloppet av gnidkassan från 40 miljoner till 75 miljoner kronor.

I sammanhang med förslaget om förändrade bestämmelser rörande
den metalliska kassans användning såsom sedelunderlag hava jämväl
föreslagits ändringar i de i 7 § riksbankslagen upptagna bestämmelserna
rörande de tillgångar, som skola motsvara den metalliskt obetäckta
sedelstocken eller utgöra den s. k. supplementära sedeltäckningen.

I detta avseende märkes först, att behållningarna på löpande räkning
i utlandet ävensom i utlandet nedsatt eller under transport därifrån
varande guld föreslås skola överföras till de tillgångar, som enligt
7 § utgöra supplementär betäckning.

Bland dessa tillgångar hava jämväl föreslagits skola upptagas dels
silvermynt enligt lagen om rikets mynt, dels och saldo av vissa andra
utländska fordringar än fordringar på löpande räkning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Slutligen avser förslaget vissa ändringar i avseende å de tillgångar,
som skola motsvara reservfonden.

Vad först angår förslaget om ändrade bestämmelser rörande den
på guldkassan vilande sedelutgivningen (6 §), anser utskottet detsamma
vara grundat på goda skäl och har därför icke något att erinra mot
bifall till framställningen i denna del.

Vidkommande de föreslagna bestämmelserna rörande den supplementära
sedeltäckningen (7 §), har utskottet icke i allo kunnat ansluta
sig till det framlagda förslaget.

m Bland de tillgångar, som skola utgöra supplementär betäckning,
upptager paragrafen i mom. a) lätt säljbara utländska statspapper samt
i mom. b) statens och vissa andra inhemska obligationer. Utskottet
har ansett sig böra föreslå den förändring i avfattningen av ifrågavarande
moment, att ur det förra ordet »utländska» uteslutes, varigenom
detta moment kommer att omfatta statspapper, såväl inhemska som utländska.
Vid sådant förhållande torde ur nästföljande moment ordet
»statens» kunna utgå såsom obehövligt.

Enligt förslaget skulle vidare silvermynt enligt lagen om rikets
mynt få inräknas i den supplementära sedeltäckningen. I detta avseende
hava fullmäktige anfört, att, då riksbanken enligt § 18 i lagen
om rikets mynt vore berättigad att i den eller de statens kassor, som
Konungen bestämmer, vid anfordran erhålla svenskt skiljemynt utväxlat
mot guldmynt eller riksbankens sedlar, ifrågavarande silvermynt kunde
sägas representera en riksbankens fordran på statsverket.

Före antagandet av 1897 års lag gällde, att såsom metallisk kassa
skulle beräknas icke blott guldmynt och omyntat guld utan ock i Sverige,
Norge och Danmark jämlikt 1873 års myntkonvention präglat silvermynt,
icke överstigande en femtedel av metalliska kassan i dess helhet. Bestämmelsen
om silvermynts inräknande i den metalliska kassan upphävdes
i sammanhang med antagandet av ny lag för Sveriges riksbank,
och anfördes i vederbörande statsrådsprotokoll till stöd härför, att, då
riksbanken vore pliktig att med guld inlösa sina sedlar, det syntes
mindre egentligt att bland den metalliska kassan inräkna silvermynt,
vars metallvärde icke uppginge till hälften av dess prägelvärde. Ur
principiell synpunkt ansågs icke heller silvermyntet väl försvara sin
plats bland de tillgångar, som skulle utgöra den supplementära sedeltäckningen,
och då det syntes departementschefen angeläget, att grunderna
för riksbankens sedelutgivningsrätt fastställdes så, att de icke
lämnade rum för anmärkning, ansåg departementschefen riktigast att
Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. 8 samt. 25 käft. (Nr 30.) 2

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

taga steget fullt ut genom att från de valutor, som finge utgöra underlag
för sedlarna,, alldeles utesluta silvermyntet, helst någon avsevärd
olägenhet för riksbanken icke syntes därigenom uppstå. Bankoutskottet
ansluter sig för sin del helt till den av departementschefen i omförmälda
statsrådsprotokoll -sålunda uttalade uppfattningen och har därför funnit
gig böra föreslå, att den ifrågavarande bestämmelsen utgår ur paragrafen.

Mot propositionen i övriga delar har utskottet icke haft något att
erinra och finner sig fördenskull böra tillstyrka bifall till densamma.

Åberopande vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Kungl. Mapts förevarande proposition må#
vinna Riksdagens bifall, dock att 7 § må erhålla följande
förändrade lydelse:

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del
de överstiga bankens metalliska kassa motsvaras av
följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket
Sveriges stadshypotekskassas obligationer ävensom andra
inhemska obligationer, som noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport
därifrån varande, mot sjöfara försäkrat guldmynt eller
omyntat guld;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning
innestående, inom sex månader till betalning förfallnamedel,
efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning.

Stockholm den 15 april 1913.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Vid detta ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
av Första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Wallenberg, Ekman,
Carlberg, Holmquist, Hedenstierna och Gustafsson; samt

av Andra kammaren: herrar Wijk, Vahlquist, Söderberg, Olsson i Blädinge,
Kristensson, Leander, Carlson och Jonsson i Hå.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.