Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 mars 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t, angående utredning och förslag i syfte att huvudmän
i sparbanker icke må tillåtas att komplettera sig själva.

I två till bankoutskottet remitterade likalydande motioner, väckta
den ena inom Första kammaren under nr 30 av herr G. Eliasson och
den andra inom Andra kammaren under nr 85 av herr B. Eliasson, har
hemställts, »det Riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag i syfte att huvudmännen i sparbankerna
icke må tillåtas komplettera sig själva».

Till stöd för denna framställning hava motionärerna anfört följande.

»Det är ett känt faktum att där en korporation genom val kompletterar
sig själv, dessa val lätt komma att gå i ensidig riktning och att
kotteriväsen inom korporationen ofta blir följden.

Att huvudmännen inom de sparbanker i riket, vilka äga att komplettera
sig själva, skulle utgöra ett undantag från denna regel, lär
man väl knappast förmoda. Alltmera gör den uppfattningen sig gällande,
att inom en institution, som tränger så djupt ned och står i så livlig
förbindelse med den stora allmänheten, som våra sparbanker göra, är en
sådan form för komplettering av de respektive sparbankernas överstyrelser,
som den ovannämnda, mindre lämplig.

Redan i den 1891 tillsatta sparbankskommitténs betänkande uttalades
i motiveringen till dess förslag angående förändrad lagstiftning för
sparbanker, att »det i allmänhet vore önskligt att huvudmännen eller
visst antal av dem utsåges av kommunalrepresentationen eller annan
korporation eller myndighet, som för sparbanken hyste intresse».

Uti det av samma kommitté upprättade och antagna normalreglemente
för rikets sparbanker lämnas i § 15 anvisning på de olika sätt
för utseende av huvudmän, som må förekomma.

Bihajig till Riksdagens protokoll 1913. 8 sand. 17 Käft. (Nr 19).

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Utskottet.

Ehuru lagen i överensstämmelse med kommitterades förslag medgiver,
att huvudmännen må kunna komplettera sig själva, har man vid
lagens antagande säkerligen icke tänkt sig, att denna form skulle bliva
den förhärskande eller komma att användas i så stor utsträckning. Enligt
den utredning, som förekommer i sammansatta banko- och lagutskottets
utlåtande nr 2 vid 1909 års riksdag, tillämpades emellertid
detta förfaringssätt vid mera än hälften av där åberopade sparbanker.
Visserligen har det, (få sättet för utseende av huvudmän varit under
diskussion, yttrats, att någon olägenhet av deras rätt att komplettera
sig själva icke förmärkts, och jag är villig erkänna, att detta påstående
i många för att icke säga de flesta fall visat sig riktigt. Dock skulle
man kunna framdraga en hel del exempel på ett motsatt förhållande. I
synnerhet om man tänker på sparbankernas uppgift att icke blott mottaga
småfolkets besparingar utan även med lån bistå dem inom nämnda
klass, som därav äro i behov, torde i senare fallet ett större tillmötesgående
vara att påräkna, därest huvudmännen utsågos av de institutioner,
på vilkas sammansättning folkets flertal genom sitt val äger inflytande.
Självskrivenheten eller rätten för huvudmännen i sparbank att
komplettera sig själva synes mig alltså böra utgå ur reglementet.»

En liknande motion förelåg till behandling vid 1909 års riksdag.
Motionen blev av sammansatt banko- och lagutskott enhälligt avstyrkt
och avslogs av båda kamrarna utan debatt.

Bestämmelserna om val av huvudmän för de olika sparbankerna
äro intagna i de för bankerna gällande reglementena. Det är alltså
endast genom en granskning av dessa reglementen och sammanställning
av de olika föreskrifterna i berörda hänseende, som det blir möjligt att
erhålla en fullständig överblick över desamma.

Utskottet har emellertid låtit genomgå de uppgifter, som i fråga
om 344 sparbankar med delägarefond över 200,000 kronor finnas intagna
i »Sveriges bankmatrikel» år 1911. Av dessa uppgifter framgår,
att för icke mindre än 165 av nämnda sparbanker huvudmännen komplettera
sig själva, varjämte i 8 sparbanker en del av huvudmännen utses
av dem själva och återstoden av stadsfullmäktige, kommunalstämma, hushållningsgille
eller domstol. För 34 sparbanker utses huvudmännen av
kommunalstämma samt för 12 av stadsfullmäktige, antingen ensamma
eller tillsammans med andra korporationer. Vidare väljas huvudmännen
i enstaka fall av Konungens befallningshavande jämte vissa korporationer,

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

av insättarna (2 sparbanker), av landsting, av hushållningssällskap eller
hushållningsgille samt av stiftarna. I fråga om 112 sparbanker saknas i
förevarande avseende uppgifter. På grund härav och då i berörda publikation
uppgifter ej finnas beträffande de 87 sparbanker, som hava delägarefond
under 200,000 kronor, kan naturligen denna redogörelse icke
anses fullständig:.

Av omförmälda redogörelse framgår, att i det jämförelsevis största
antalet sparbanker huvudmännen komplettera sig själva. Att märka är
emellertid, att de därvid ofta nog äro i viss mån bundna genom särskilda
föreskrifter. Motionärerna förmena, att bestämmelsen att huvudmännen
få komplettera sig själva lätt kan leda därtill, att valen bliva
ensidiga och följaktligen ett slags kotteriväsen kan uppkomma. Någon
större olägenhet torde likväl icke hafva påvisats därav, att sparbanks huvudmän
i vissa fall helt komplettera sig själva. Nämnda anordning lärer
dock för många vara mindre tilltalande, och det synes därför kunna ifrågasättas,
huruvida icke huvudmäns rätt till självkomplettering i någon mån
borde inskränkas, exempelvis genom att kommunal1 myndighet finge utse
visst antal av huvudmännen.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra, att Kungl.
Maj:t den 8 oktober 1910 uppdragit åt en kommitté dels att taga under
övervägande väckt fråga om anordnande av en fackmässig och enhetlig
kontroll över rikets sparbanker samt avgiva det förslag i ämnet, vartill
omständigheterna kunde föranleda, dels ock att avgiva förslag till de
ändringar i gällande sparbankslag, som till följd av sparbankskontrollens
omläggning eller i övrigt syntes erforderliga. Denna kommitté har den
20 juni 1911 avgivit betänkande i ämnet, och är detta ärende för närvarande
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Under sådana förhållanden
och då grundad anledning finnes att antaga, att Kungl. Maj:t vid ärendets
Provning ägnar uppmärksamhet jämväl "åt nu förevarande samt andra
spörsmål utanför den egentliga kontrollen, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner, I: 30 och II: 85,
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1913.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

4

Bcmlcoutslcottets utlåtande Nr 19.

Vid förestående ärendes behandling inom utskottet hava närvarit:

Av Första Kammaren: herrar von Stapelmohr, Sivartz, Neiglick, Ekman, Garlberg,
Holmquist, Hedenstierna och Gustafsson; samt

av Andra Kammaren: herrar Wijh, Iienricson, Vahlquist, Söderberg, Leander,
Carlson, Sommelius och Sjöblom.

Reservationer:

av herr Vahlquist, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning, huruvida och i vad mån ändrade bestämmelser
rörande vården om sparbankernas angelägenheter
och förvaltning kunna vara av behovet påkallade
samt till Riksdagen inkomma med det förslag, vartill
en sådan utredning kan giva anledning.

samt av herrar Henricson, Söderberg, Leander och Sjöblom.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget 1913.