Bevillningsutskottets memorial Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1913, kl. 12 m.
Memorial, angående ändring i bestämmelserna om tullrestitution
i vissa fall vid utförsel av mjöl av råg eller vete.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, Eklund, Ollas A. Ericsson *), Rökig,
Rune, Christiernson, Larsson i Klagstorp, frih. Palmstierna, frih. Fleming,
Elof Ljunggren*), Danström, Knaust *), Bergman*), Jonsson i Hökhult*) och
Månsson.
*) Ej deltagit i justeringen av memorialet.
I en till bevillningsutskottet inkommen skrift, vilken är såsom
bilaga vidfäst detta memorial, hava aktiebolaget Mårten Pehrsons valsqvarn,
Kristianstad, Trelleborgs Ångqvarns Aktiebolag, Trelleborgs Ångfartygs
Nya Aktiebolag, Blekinge Ångbåtsaktiebolag och Stockholms
Rederiaktiebolag Svea framhållit,” bland annat, hurusom den genom § 13
mom. 3 A) i gällande förordning med tulltaxa för inkommande varor åt
idkare av kvarnrörelse medgivna förmånen av tullrestitution vid utförsel
sjöledes från tullplats av vid kvarnen framställt mjöl av råg eller vete
motverkades av det för restitutionens åtnjutande i mom. 3 A) c) i samma
paragraf stadgade villkoret, att införseln av den omalna och utförseln av
den förmalna spannmålen skulle äga rum vid en och samma tullplats; och
hava sökandena under åberopande härav och vad i övrigt i skrivelsen
anförts hemställt, att bevillningsutskottet ville taga under övervägande,
huruvida icke skäl för en ändring av förberörda paragraf i tulltaxeförordningen
kunde anses föreligga, och, om så befunnes vara förhållandet,
för Riksdagen framlägga förslag i sådant syfte.
Innan utskottet företagit detta ärende till prövning, har utskottet
ansett sig böra i föreskriven ordning från generaltullstyrelsen begära
dels yttrande i anledning av den gjorda framställningen dels förslag i
fråga om den lämpliga avfattningen av ej mindre den av sökandena
åsyftade ändringen i tulltaxeförordningen än även de ändrade eller nya
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 36 käft. (Nr 44.) 1
2 Bevillningsutskottets memorial Nr 44.
bestämmelser i övrigt, som kunde finnas påkallade av berörda ändrings
genomförande.
Med överlämnande av inhämtade yttranden från tullkamrarna i
Åbus och Trälleborg samt från tullbevakningsinspektionen i Stockholm
har generaltullstyrelsen nu avgivit utlåtande och förslag i ärendet.
Generaltullstyrelsen erinrar härvid till en början, hurusom bestämmelserna
om tullrestitution vid utförsel av vissa förmalnin^produkter
av spannmål tillkommit på förslag av bevillningsutskottet vid 1888 års
riksdag och varit föranledda av de vid nämnda riksdag beslutade spannmålstullarna.
Dessa bestämmelser hade influtit i § 9 mom. 3 av underrättelserna
till tulltaxan den 18 juni 1888 och hade med vissa ändringar
överförts till § 13 mom. 3 A) i nu gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor den 9 juni 1911.
I den del, nu ifrågavarande framställning avsåge, hade dock,
anför generaltullstyrelsen vidare, föreskrifterna allt ifrån deras tillkomst
bibehållits i huvudsak oförändrade. Sålunda medgåves enligt sistnämnda
förfättningsrum åt idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats
av vid kvarnen framställt mjöl av råg eller vete restitution av den
tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet direkte
från utlandet införd omalen spannmål av samma slag, under, bland
andra, följande under c) angivna villkor, vilka, förutom den avvikelse,
som betingats därav att restitutionsrätt för gryn numera bortfallit, ord
för ord överensstämde med motsvarande villkor under § 9 mom. 3 a)
i underrättelserna till 1888 års tulltaxa; nämligen:
»att avsikten att av den införda spannmålen förmala mjöl för
export emot åtnjutande av restitution redan i sammanhang med spannmålens
angivning till förtullning av vederbörande idkare av kvarnrörelse
anmäles; skolande införseln av den omalna och utförseln av den förmalna
spannmålen äga rum vid en och samma tullplats, från vilken,
därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna över in- och utförseln
jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den huvudtullkammare,
under vilken tullplatsen lyder».
Dessa nu återgivna villkor, fortsätter härefter generaltullstyrelsen,
hade emellertid ursprungligen varken formulerats eller ens till grunderna
bestämts av Riksdagen utan hade av Kungl. Maj:t införts i tulltaxeunderrättelserna
i enlighet med Riksdagens i skrivelse den 8 maj 1888
nr 56 (sidan 14) gjorda anhållan, att — utöver vad Riksdagen i fråga
om restitutionsrätten beslutit — Kungl. Maj:t täcktes utfärda de vidare''
föreskrifter, som i förevarande hänseende kunde finnas erforderliga.
Ovan intagna villkor hade avfattats i enlighet med förslag av kommers
-
3
Bevillningsutskottets memorial Nr 44.
kollegium och generaltullstyrelsen i underdånig skrivelse den 2 juni
1888, vilka ämbetsverk emellertid icke för förslaget i denna del anfört
några motiv.
Efter här ovan återgivna redogörelse för tillkomsten av de ifrågavarande
restitutionsbestämmelserna erinrar generaltullstyrelsen om, att
till stöd för nu ifrågavarande framställning åberopats, bland annat, att
de i § 13 mom. 3 B) tulltaxeförordningen förekommande bestämmelserna
rörande tullrestitution vid utförsel av risgryn och rismjöl icke ovillkorligen
stadgade, att återutförseln skulle ske å samma plats, varest införsel
ägt rum. De i sistnämnda författningsrum förekommande bestämmelser,
som motsvarade ovanintagna, beträffande tullrestitution vid
utförsel av mjöl föreskrivna villkor, vore av följande lydelse:
»a) att avsikten att av det förtullade riset förmala gryn eller mjöl
för export anmäles i sammanhang med råvarans angivning till förtullning;
b)
att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen
ägt rum, såvida icke generaltullstyrelsen i särskilt fall annorlunda
medgivit».
Bestämmelserna rörande tullrestitution vid utförsel av risgryn hade,
förmäler generaltullstyrelsen, tillkommit genom kungl. kungörelsen den
10 juni 1903, sedan Riksdagen med viss ändring bifallit en av Kungl.
Maj:t i ämnet väckt proposition, nr 91, varefter restitutionsmedgivandet
genom kungl. kungörelsen den 14 juni 1907 utsträckts att gälla även
rismjöl.
De nyss angivna villkoren för detta medgivande hade av Kungl.
Maj:t i propositionen föreslagits i enlighet med vad kommerskollegium
och generaltullstyrelsen hemställt i gemensamt underdånigt utlåtande
den 28 november 1900, vari ämbetsverken angående frågan i hithörande
delar yttrat följande: »I övrigt torde i och för restitutionens beviljande
i huvudsak samma villkor böra göras, som finnas bestämda i § 9 mom. 3
tulltaxeunderrättelserna angående tullrestitution vid utförsel av spannmål;
dock att några särskilda föreskrifter angående in- och utförsel vid tullplats,
som ej är stapelstad, icke behöva upptagas, enär såväl in- som
utförseln i detta fall bör få ske endast vid stapelstad, men däremot bör
det tillåtas, att utförseln kan i särskilt fall, efter generaltullstyrelsens
medgivande, få äga rum från annan stapelstad än den, där införseln
skedde.»
Generaltullstyrelsen hade, enligt vad styrelsen tillika meddelar,
även begagnat sig av rätten att lämna sådana medgivanden beträffande
produkter av ris.
4
Bevillningsutskottets memorial Nr 44.
Efter framhållande härav anför slutligen generaltullstyrelsen, att,
då styrelsen i likhet med de i ärendet hörda tullkamrarna i Åhus och
Trälleborg icke kunnat finna något skäl, varför icke i fråga om utförsel
av mjöl enahanda tillvägagångssätt skulle kunna medgivas, som gällde
beträffande utförsel av produkter av ris, styrelsen icke funnit anledning
avstyrka den gjorda framställningen.
Det har synts utskottet, att övertygande skäl anförts för önskvärdheten
av att ifrågavarande paragraf i tulltaxeförordningen ändras i det
av sökandena angivna syftet; och då generaltullstyrelsen, enligt vad dess
ovan berörda yttrande giver vid handen, ej funnit några betänkligheter
möta med avseende å en sådan ändring, har utskottet funnit anledning
att, med begagnande av den utskottet enligt 40 § riksdagsordningen
tillerkända befogenhet, hos Riksdagen göra framställning om förändrad
lydelse av berörda paragraf i nyssberörda syfte.
Utskottet har härvid följt ett av generaltullstyrelsen i dess ovan
åberopade yttrande tillika avgivet förslag till dylik ändring, vilken av
styrelsen ansetts icke påkalla några andra författningsändringar eller
nya bestämmelser i övrigt.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i
gällande tulltaxeförordning, att det med c) betecknade
stycket i § 13 mom. 3 A) erhåller följande förändrade
lydelse:
c) att avsikten---— — anmäles; skolande
införseln av den omalna och utförseln av den förmalna
spannmålen, såvida icke generaltullstyrelsen i särskilt
fall annorlunda medgivit, äga rum vid en och samma
tullplats, från vilken, därest den icke är stapelstad,
angivningsinlagorna över in- och utförseln jämte här
nedan omförmälda intyg skola insändas till den huvudtullkammare,
under vilken tullplatsen lyder.
Stockholm den 6 maj 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Bevillningsutskottets memorial Nr 44.
5
Bilaga.
Till Biksdagens bevillningsutskott.
Undertecknade bolag anhålla härmed vördsammast att få bringa
under bevillningsutskottets prövning ett ärende av stor betydelse för
såväl vår mjölexportindustri som den svenska rederirörelsen och vilket
därigenom torde få anses vara av nationellt intresse.
Enligt tulltaxeförordningen till nu gällande tulltaxa — § 13: 3: A —
har medgivits »åt idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats
av vid kvarnen framställt mjöl av råg eller vete restitution av den
tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt
från utlandet införd omalen spannmål av samma slag» under i paragrafen
närmare angivna villkor. I dessa för tullrestitutions åtnjutande uppställda
villkor ingår bl. a. även det — enligt mom. c — att införseln
av den omalna och utförseln av den förmalna spannmålen skall äga rum
vid en och samma tullplats.
Det är å denna senare bestämmelse vi önska få fästa utskottets
uppmärksamhet. Genom densamma omöjliggöres nämligen export av
ifrågavarande slag av mjöl, utom möjligen per järnväg, från ort, som
icke äger någon direkt sjöförbindelse med utlandet, enär omlastning av
det för export avsedda mjölet å annan ort med direkta utrikes sjöfartslägenheter
i kraft av denna bestämmelse av myndigheterna icke medgivits
eller torde kunna medgivas. Att denna bestämmelse verkar hämmande
på såväl den inhemska kvarnrörelsen som rederirörelsen anhålla
vi få närmare belysa. Medundertecknare, Aktiebolaget Mårten Pelirsons
valsqvarn i Kristianstad och Trelleborgs Ångqvarns Aktiebolag i Trelleborg,
hava för avsikt att under innevarande år mot tullrestitution utföra
mjöl till finska hamnar från Ahus och Trelleborg och hava för det ändamålet
trätt i förbindelse med undertecknad Stockholms Rederi aktiebolag
Svea i Stockholm i syfte att med detta bolagSobåtar kunna utföra mjölet
till Finland. Någon direkt förbindelse från Åhus och Trelleborg med
Finland — annat än undantagsvis — gives emellertid icke, och under
sådana förhållanden och därest ej ändring i åberopade bestämmelse kan
6
Bevillningsutskottets memorial Nr 44.
komma att vidtagas, återstår för kvarnbolagen endast att först utskeppa
mjölet till Köpenhamn och därifrån sedermera frakta det med danska
båtar till Finland. Men utom den omgång och tidsutdräkt, som genom
ett sådant tillvägagående bleve en följd, skulle därigenom den svenska
rederirörelsen undandragas en befraktning, som den väl får anses närmast
att ombesörja och som, om den kan komma till stånd i den omfattning,
som avses, skalle innebära ökad sysselsättning och ökad inkomst för ett
flertal trader i vårt land. Ån vidare kan mot det stipulerade villkoret
andragas att det träffar ojämnt. Å ort, som äger direkt sjöförbindelse
med avsättningslandet, har kvarnrörelsen ingen olägenhet av detsamma,
men å plats i saknad av sådana förbindelser träffas den hårt därav.
Detta villkor beträffande förenämnda varor — att import och export
skall äga rum vid en och samma tullplats — återfinnes även i
förut gällande tulltaxor och har således icke som en skärpt bestämmelse
influtit i nuvarande tulltaxeförordning. Det, är oss ej bekant, av vilken
orsak stadgandet ifråga tillkommit. Svårligen har det kunnat ske av
något principiellt skäl, som skulle innebära någon inskränkning i rätten
att under vissa villkor utföra exportmjöl, sedan Riksdagen en gång medgivit
sådan utförsel. Sannolikt torde vara, att den avhandlade bestämmelsen
från början förslagsvis uppställts av vederbörande tullmyndighet
av försiktighetsskäl, i tanke att erforderlig kontroll möjligen icke skulle
kunna övas ifråga om genomfraktsgods. I det hänseendet synes dock
den restriktiva bestämmelsen, sådana våra exportförhållanden under
årens lopp hava utvecklat sig, såvitt vi kunna finna, vara utan all betydelse.
I fråga om åtskilliga av utländska materialier inom landet förarbetade
exportvaror äger generaltullstyrelsen medgiva utförsel från tillverkningsorten
över annan tullplats efter å denna senare verkställd omlastning,
och någon olägenhet ur kontroll synpunkt av sådant lämnat
medgivande har veterligen icke försports. Man frågar sig då, huruvida
icke enahanda förmån skulle kunna medgivas även beträffande mjöl,
eller om detta skall anses böra drabbas av en undantagsbestämmelse i
förhållande till vad som exempelvis är medgivet i fråga om utförsel av
risgryn och rismjöl.
Känt är, att gods, avsett för export mot tullrestitution, omgärdas,
då det icke går direkt ur riket, med mycket stränga kontrollåtgärder.
De olika kollina emballeras noga och plomberas; alltifrån inlastningen
å den egentliga export- eller tillverkningsorten under färden till genomfraktsorten
och vid förflyttningen från den båt eller järnvägsvagn, med
vilken de avgått, till den båt, med vilken de skola direkt utföras —-hela tiden äro de underkastade sträng kontroll. Slutligen infordras
7
Bevillningsutskottets memorial Nr 44.
även rapport från utloppsstationen, att restitutionsgodset därifrån utgått.
Såvitt en utomstående kan bedöma, synes detta vara en fortlöpande
kedja av verksamma kontrollåtgärder till skydd mot varje tänkbart
underslev. Skulle därutöver någon kontrollåtgärd i fråga om mjöl befinnas
erforderlig — om nämligen utrymme för någon ytterligare sådan
gives — torde åt vederbörande tullmyndigheter kunna lämnas tillfälle
att därom träffa anstalter.
Under åberopande av vad vi sålunda tagit oss friheten anföra våga
vi vördsammast hemställa:
att bevillningsutskottet ville taga under övervägande, huruvida
icke skäl för en ändring av förberörda paragraf av gällande hdltaxeförordning
i ovan angivet syfte må anses föreligga, och, om så befinnes
vara förhållandet, för Riksdagen framlägga förslag till ernående av en
sådan.
Stockholm den 22 mars 1913.
Aktiebolaget Mårten Pehrsons Valsqvarn.
C. Nilsson,
Kristianstad.
Trelleborgs Ångqvarns Aktiebolag. Trelleborgs Ångfartygs Nya Aktiebolag.
F. Malmros. F. Malmros.
Blekinge Ångbåts Aktiebolag.
O. E:son Lundström.
Stockholms Bederiaktiebolag Svea.
Hjalmar Blomberg.