Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

1

>T 4.

Ankom till Riksdagens kansli den 5 februari 1913 kl. 12 m.

Betänkande, i anledning av motion om rätt för den värmländska
gränsbefolkningen söder om Mitandersfors att i vissa
fall tullfritt införa varor.

(l:a Avd.)

Närvarande: herrar K G. Karlsson, Vennersten, frik. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis, Trapp
Lyckholm, Antonsson, Bäckström, Jesperson, Rune, Christiernson, Larsson
i Klagstorp, fnh. Palmstierna, Elof Ljunggren, Svensson, Bergman, Jeansson i
Kalmar, Hedström och Månsson.

I en inom Andra kammaren av herr Igel m. fl. väckt motion, nr 77,
vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, att Riksdagen
ville besluta, »att de lättnader i tullfri införsel av vissa naturalster,
Alka föregående års Riksdag beviljade åt gränsbefolkningen norr om
Mitandersfors, även måtte beviljas åt den värmländska gränsbefolkningen
söder om Mitandersfors.»

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen.

Efter det den s. k. mellanrikslagen år 1897 upphört att gälla,
sammanfattades de bestämmelser, som hade avseende å regleringen av
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 2 Käft. (Nr 4.) ]

TJtslcottet,

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

gränstrafiken mellan Sverige och Norge, för Sveriges del huvudsakligen
i en förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
med Norge, vilken förordning därefter blev förnyad för ett år i
sänder ända till dess åt ifrågavarande stadganden, enligt beslut av 1910
års Riksdag, gavs plats i gällande tulltaxeförordning.

Jämlikt dessa gränsbestämmelser hade det sedan lång tid tillbaka
varit medgivet, att vid resa landvägen från Norge till Sverige tullfritt
medföra varor i vissa mindre partier, och hade detta medgivande, ehuru
med olika villkor i fråga om varupartiernas storlek för olika gränstrakter,
då gällt hela gränsen mellan de två länderna.

Under anförande, bland annat, att de förhållanden, som ursprungligen
föranlett införandet av särskilda undantagsbestämmelser med avseende
å gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dåmera i ej oväsentlig
mån förändrats, anhöll emellertid 1904 års Riksdag, att Kung!. Maj:t
täcktes låta utreda, om och i vilken mån förändringar i eller tillägg till
dessa bestämmelser lämpligen borde ske, samt vid avgivande av nytt
förslag till förordning angående gränstrafiken taga den hänsyn till skedd
utredning, vartill skäl kunde föreligga.

Med anledning av Riksdagens berörda framställning anbefalldes
vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande och generaltullstyrelsen
att inkomma med utredning och underdånigt utlåtande. Sedan utredning
i ärendet förebragts, avlät Kungl. Maj:t proposition till 1906 års Riksdag
med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge, och hade i detta förslag bestämmelserna
om tullfri införsel vid resa landvägen mellan nämnda länder, vad angick
Värmland, begränsats att gälla de delar av gränsen mot Norge, som äro
belägna mellan gränsstationen i Mitandersfors samt gränsen mellan Värmland
och Dalarna.

Skälen till den sålunda föreslagna begränsningen återfinnas i det
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, som bifogats Kungl.
Maj:ts förenämnda proposition. Enligt berörda protokoll har chefen för
finansdepartementet, efter att hava redogjort för, bland annat, de yttranden
som i ärendet avgivits av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Värmlands län och generaltullstyrelsen, för egen del anfört huvudsakligen
följande. Ändamålet med den tullfrihet, som enligt då gällande
bestämmelser om gränstrafiken mellan Sverige och Norge vore medgiven,
vore naturligen huvudsakligen att bereda befolkningen i de mot
Norge gränsande trakterna av Sverige, där i saknad av tillfredsställande
kommunikationer erforderliga livsförnödenheter icke kunde erhållas från
Sverige utan att genom dryga frakter bliva oskäligt fördyrade, möjlighet

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4. 3

att pa nagoxlunda nära hall förse sig med sadana förnödenheter i mindre
kvantiteter utan att behöva erlägga tull för desamma. Att emellertid en
dylik undantagslagstiftning icke borde förekomma i annan eller större
utsträckning än som med hänsyn till ortsförhållandena kunde anses av
verkligt behov påkallat, vore uppenbart. Den utredning, som i ärendet
förebragts, syntes tydligen giva vid handen, att den ifrågavarande tullfriheten,
i vad anginge bland annat de sydligare delarna av gränstrakterna
inom Värmland, icke numera vore av ett dylikt verkligt behov påkallad.
Talrika handelsbodar hade, enligt vad av handlingarna framginge, i senare
tid öppnats utmed dessa delar av riksgränsen, och all sannolikhet talade för,
att, därest tullfriheten försvunne, ytterligare sådana därstädes skulle uppstå.
Kommunikationsförbindelserna i dessa delar av landet syntes icke heller
vara sådana, att tillräcklig grund för bibehållande av tullfriheten kunde
anses föreligga. Därest tullfriheten beträffande dessa delar av gränsen
upphävdes, kunde man med säkerhet antaga, att trafiken komme att
mera än hittills taga sig väg inåt svenska landet och att i följd därav
de biåster i kommunikationshänseende, som å en eller annan plats ännu
kunde, förefinnas, inom en nära liggande framtid skulle varda avhjälpta.
De svåra och inrotade missbruk, som av de medgivna tullindringarna särskilt
inom vissa delar av ifrågavarande gränstrakter framkallats, och
vilka med bibehållande av den nuvarande lagstiftningen svårligen kunde
helt och hållet förekommas, syntes jämväl utgöra ett kraftigt talande
skäl för att beträffande ifrågavarande delar av gränsen upphäva tullfriheten.

Bevillningsutskottet hade i sak icke något att erinra mot vad sålunda
anförts och föreslagits; och beslöt sedermera Riksdagen att med
vissa ändringar, som sakna betydelse för förevarande fråga, antaga Kung!.
Maj:ts ifrågavarande förslag.

De skäl, som sålunda legat till grund för 1906 års Riksdags beslut
om upphävande av rätten till viss tullfri införsel för gränsbefolkningen
i trakterna söder om Mitandersfors, synas fortfarande äga sin
fulla giltighet; och då inom en ej alltför avlägsen framtid i dessa trakter
toi''de komma att anordnas järnvägsförbindelser, genom vilka befolkningens
behov av kommunikationer kan väntas bliva i avsevärd mån
ytterligare tillgodosett, hemställer utskottet,

att förevarande motion, II: 77, av herr Igel
m. fl., om rätt för den värmländska gränsbefolkningen

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

söder om Mitandersfors att i vissa fall tullfritt införa
varor, icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 februari 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gr. KARLSSON.

Reservation

av herr Månsson.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1913.