Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 april 1913 kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i 7 §,
2-''°) bj förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
m. m.

(2:a Avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. C. J. Beck-Friis, Bäckström,
Jesperson, Rune, Christiernson, Larsson i Klagstorp, frih. Palmstierna, frih!
Fleming, Elof Ljunggren, J. Östberg, Danström, Hallin, Knaust, Bergman,
Jeansson i Kalmar, Källman och Jönsson i Revinge.

I en inom Andra kammaren av herr Rydén väckt motion, nr 181,
som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att Riksdagen ville besluta
antingen, att § 7 mom. 2:o) b) av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
den 28 oktober 1910 skall erhålla följande ändrade lydelse:

b) Utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska
bankbolag, vare sig denna utdelning sker i penningar eller penningars
värde, genom utdelning av aktier eller lotter i eget eller annat aktiebolag
eller solidariskt bankbolag eller på annat sätt;

eller ock, att punkt 4:o) i de vid förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt fogade »särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»
må erhålla följande ändrade lydelse :

4:o)

Inkomst från bolag m. m.

Såsom beskattningsbar — — — — — _ _ _ _ _ _ _

~ utdelningen. Likaledes anses såsom beskattningsbar utdel ning

av nu nämnda slag all utdelning av aktier eller lotter i eget eller
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 31 käft. (Nr 39.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Utskottet.

annat aktiebolag eller solidariskt bankbolag, ävensom varje annan utdelning
till aktieägare eller lottägare av penningar eller penningars värde,
såvida utdelningen ej är att hänföra till återbetalning vid bolags upplösning
av inbetalt aktiekapital. Har aktie---(nuvarande lydelse)

— — — — — — — förvärvade vinst.»

Tillika bar motionären förklarat, att, därest bevillningsutskottet vid
behandling av motionen skulle finna jämkningar i de föreslagna stadgande^
erforderliga eller ock finna annan utväg lämpligare för uppnående
av motionens syfte, han ville hava framställt motion även i dessa avseenden.

Beträffande motiveringen för ovannämnda förslag tillåter utskottet
sig hänvisa till motionen.

Det av den s. k. kommunalskattekommittén år 1900 avgivna betänkandet
innehöll bland annat den nyheten för vårt skattesystem, att till
beskattningsbar inkomst av kapital skulle räknas även »utdelning å aktier,
kommanditlotter och lotter i enskilda bankbolag», och i den skrivelse
till Kungl. Maj:t, däri 1901 års Riksdag med anledning av väckt motion
anhöll om utarbetande av förslag om införande av en från bevillningen
fristående direkt statsskatt, att utgå av alla slag av inkomst, framhölls
uttryckligen, att även aktieutdelning skulle beskattas.

I 1902 års förordning om inkomstskatt stadgades också (3 §), att till
inkomst av kapital skulle räknas bland annat »utdelning å aktier i inländska
aktiebolag och å lotter i enskilda bankbolag». Denna bestämmelse bibehölls
oförändrad i 1907 års inkomstskatteförordning och i nu gällande
förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt har den ej undergått annan
ändring än att av given anledning orden »lotter i enskilda bankbolag»
utbytts mot »lotter i solidariska bankbolag».

Yad under »utdelning» i förevarande bemärkelse bör inbegripas, har
ej närmare bestämts än att i punkt 4:o) i särskilda anvisningarna till ledning
vid taxering för inkomst och förmögenhetsskatt föreskrivits, att »såsom
beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag upptages
det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit eller ägt uppbära
i utdelning från bolaget, utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar
som använts till utdelningen». Ej heller lämna förarbetena till vare sig
de äldre eller nyare skatteförordningarna någon tydlig ledning härutinnan.

Yid granskning av 1910 års förslag till förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt erinrade kammarrätten beträffande nyssberörda punkt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

3

4:o), som redan i förslaget hade sin nuvarande lydelse, att då utdelning
från aktiebolag och solidariskt bankbolag här förklarades vara beskattningsbar,
»utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar som använts till utdelningen»,
skulle detta kunna tolkas på det sätt, att även en vid bolags upphörande
eller inskränkning av dess verksamhet företagen utdelning av aktiekapital
eller eljest av kapital, som inbetalts av bolagets delägare, skulle bliva
föremål för beskattning. Under antagande att en sådan tolkning ej vore
i förslaget avsedd, hemställde kammarrätten om sådan omformulering av
denna punkt, att berörda tolkning förebyggdes.

Med anledning härav yttrade chefen för finansdepartementet vid ärendets
föredragning i statsrådet: »Med utdelning i förslagets bemärkelse kan
icke, synes det mig, förstås annan utdelning än den, som äger rum under
bolagets verksamhet; och är sådan utdelning givetvis, oberoende om därtill
använts kapitaltillgång eller årsvinst, beskattningsbar hos delägaren.
Är åter fråga om utbetalande till delägare av delägares andel i bolagets
kapitaltillgångar i sammanhang med bolagets upplösning, föreligger icke
någon utdelning i ovan angivna bemärkelse. Om delägaren därvid skulle
göra en vinst, är beskattningen av denna vinst beroende av de allmänna reglerna
för beskattning av vinster av tillfällig natur — — —. Kammarrättens
erinran synes mig därför icke påkalla omformulering av ifrågavarande
punkt.»

Frågan återupptogs emellertid vid 1910 års riksdag av enskild motionär,
som, under åberopande av kammarrättens berörda uttalande, framhöll,
att ifrågavarande bestämmelse i punkt 4:o) av särskilda anvisningarna syntes
föranleda, att, där, under ett aktiebolags verksamhet, i sammanhang med
nedsättning av aktiekapitalet viss del därav utdelades, denna utdelning
bleve beskattningsbar. Detta kunde ej vara riktigt, då en sådan utdelning
i själva verket endast vore ett återbekommande av insatta medel och
ingalunda borde betraktas såsom inkomst. På grund därav hemställdes,
att punkten mätte omformuleras i det av kammarrätten angivna hänseendet.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte motionen, yttrade: »Utskottet,

som delar motionärens uppfattning, att sådan utbetalning till aktieägare,
som skoi med anlitande av aktiekapitalet, icke bör anses utgöra beskattningsbar
inkomst för aktieägaren, har emellertid ansett det kunna befaras,
att, därest i anvisningarna skulle införas särskilt stadgande av det i motionen
angivna innehåll, detta skulle kunna så tolkas, att, då vid bolags
upplösning tillgångarna i bolaget fördelas mellan aktieägarna, den del av
de utbetalda medlen, som ej tagits från aktiekapitalet och ej heller ut -

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

göres av vinstmedel, borde i likhet med dessa senare bliva föremål för inkomstbeskattning;
och har utskottet på grund härav och med avseende
å vad departementschefen i ämnet anfört, funnit yrkande om ändring i
förevarande del av anvisningarna icke böra bifallas.»

Utskottets mening biträddes av Riksdagen, och något förtydligande
av hithörande bestämmelser kom icke till stånd.

Ehuru ordalagen i förevarande punkt 4:o) ej ovillkorligen inskränka
skatteplikten för aktieutdelning till sådan, som äger rum under ett bolags
bestånd, finner emellertid denna tolkning stöd i chefens för finansdepartementet
ovannämnda uttalande, och jämväl bevillningsutskottets nyss
återgivna, av Riksdagen godkända yttrande angiver, att vad vid bolagets
upplösning tillfaller aktieägarna bör anses beskattningsbart såsom inkomst
allenast i den mån däri ingå ännu ej fonderade vinstmedel. I praxis lärer
ej heller någon tvekan råda därom, att vid bolags upplösning aktieägarnas
andelar i bolagets kapitaltillgångar icke skola beskattas. En sak för sig
är, att den vinst delägare därvid gör kan bliva beskattningsbar enligt de
allmänna reglerna för beskattning av vinster av tillfällig natur.

Med avseende å den omfattning, i hvilken aktieutdelning under
ett bolags bestånd bör beskattas, torde vara ostridigt, att så icke skall
ske beträffande utdelning, som utgör återbetalning av det till bolaget för
aktier inbetalda kapital, aktiekapital jämte den del av reservfonden, som vid
emission av nya aktier uppkommit genom högre inbetalning för aktierna än
deras nominella värde. All annan valuta, som tillfaller aktieägarna, skall
beräknas såsom beskattningsbar inkomst. Utan betydelse är, om för utdelningen
tagits i anspråk vinstmedel, årets eller tidigare, eller kapitaltillgång
av annan beskaffenhet än den nyssnämnda eller överhuvud taget
om de utdelade medlen i bolagets hand varit att anse som beskattningsbar
inkomst eller icke.

Härvid märkas följande prejudikat.

Sedan R. aktiebolag, som idkade fabriksrörelse, sålt tomter, som bolaget
ägt några tiotal år, gjorde bolaget, utom vanlig vinstutdelning, även
en särskild »kapitalutbetalning» till aktieägarna av köpeskillingen för
tomterna. Denna utbetalning har förklarats beskattningsbar. (Regeringsrättens
utslag den 8 juni 1909 på besvär av J. A. Horblad).

I. aktiebolag sålde sin fasta egendom (fabriker, vattenfall m. m.) till
staten, men tog egendomen på arrende av köparen och fortsatte sin fabriksrörelse.
Av influtna köpeskillingen utdelades visst belopp å hvarje aktie.
Detta belopp har beskattats. (Regeringsrättens utslag den 9 juni 1911 på
besvär av P. A. Hellström).

Bevillningsutslcottets betänkande Nr 39.

5

Utdelar bolag till sina aktieägare nya aktier i bolaget utan ersättning
eller till pris under kursvärdet, anses aktieägarna härigenom icke hava
erhållit sådan utdelning, som nu är i fråga.

En aktieägare i B. aktiebolag, som fått nya aktier i bolaget utan
att hava behövt inbetala något, har icke för dem beskattats, då genom nämnda
åtgärd något kapital ej utdragits från bolaget. (Kung! res. den 9 september
1904.)

På grund av bestämmelse i testamente har ett visst antal aktier i
ett bolag, jämte annan egendom, avsatts till en fond, vars hela avkastning
skulle tillfalla en testators dotter, sedermera gift med A., och har därefter
enligt beslut å bolagsstämma med användande av besparade vinstmedel
aktiekapitalet ökats, i följd varav nya aktier för var gammal utlämnats
till fonden. I tvist om rätt att utfå de nya aktierna såsom utdelning å
de gamla har makarna Å:s talan därom ogillats, enär fondens kapitalvärde
ej ökats genom tillförandet av aktierna, men skulle minskas, om de utlämnades
till makarna. (Kungl. Maj:ts dom den 12 juni 1908.)

Det av motionären refererade rättsfallet är tydligen icke att räkna
till fall av bolags upplösning i vanlig mening utan torde, efter regeringsrättens
motivering, få anses innebära, att om ett bolag uppgår i ett annat
och aktieägarna i förstnämnda bolag således i utbyte mot sina aktier erhålla
aktier i det sistnämnda bolaget, någon beskattningsbar utdelning icke
föreligger.

Beträffande frågan om beskattning av ersättning för överlåtelse av
teckningsrätt vid emission av nya aktier har uttalats, att denna fråga
borde avgöras på samma sätt som saken skulle ställt sig, om själva de
aktier, på vilka teckningsrätten grundade sig och icke endast teckningsrätten
överlåtits, vadan beskattningsbar inkomst skulle föreligga, om aktierna
förvärvats genom köp eller byte inom fem år, förrän teckningsrätten försåldes.
(Palmgren: »Självdeklaration», 8:e uppi., sid. 48.)

Motionären har till utgångspunkt för sin framställning tagit det i
motionen omförmälda prejudikatet och därvid funnit den av regeringsrätten
gjorda tillämpningen av hithörande stadganden, om ock formellt
riktig, innebära ett obehörigt undandragande av viss inkomst från beskattning.
Emellertid synes motionären hava missförstått prejudikatet så, att
han ansett detsamma angiva den högsta instansens ståndpunkt rörande ett
fall av utdelning i sammanhang med ett bolags verkliga upplösning. Däremot
har motionären icke berört det föreliggande spörsmålets behandling vid 1910
års riksdag, därför ovan redogjorts. Efter motiveringen att döma synes
motionären dock haft närmast i sikte just frågan om beskattning av vad

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

som tillfaller aktieägarna vid ett bolags upplösning. De av motionären
formulerade alternativen, vilka knappast täckas av den förebragta motiveringen,
synas såsom motionärens mening innebära, att skatteplikt bör
stadgas för all utdelning, som tillkommer aktieägarna vare sig under bolagets
bestånd eller efter dess upplösning, med undantag blott för inbetalt
aktiekapital.

Sålunda får motionen anses avse beskattning även av nya aktier,
som utan ersättning lämnas de gamla aktieägarna, s. k. gratisaktier. I detta
avseende kan utskottet icke dela motionärens uppfattning. Det får nämligen
ihågkommas, att ett aktiebrev icke representerar någon given rätt
till just det belopp, varå det lyder. En aktie medför enligt sitt begrepp
allenast rätt till en viss kvotdel av bolagets behållna tillgångar.
Kvoten ändras ej därigenom, att aktieägaren i stället för en aktie får flera,
som tillsammans förete ett högre nominellt belopp än den förra. De nya
aktierna tillföra icke aktieägarna något nytt värde och företräda ej annan
tillgång, än redan de gamla aktierna gjort, utan innebära så att säga blott
eu klyvning av dessa senare. Att beskatta sådan aktieutdelning måste
därför anses oriktigt, vare sig utdelningen skett under bolagets fortbestånd
eller, såsom i det av motionären citerade rättsfallet, vid ett äldre bolags
uppgående i ett nytt i form av aktier i detta.

Vad nu angår beskattning av utdelning under ett bolags fortbestånd
synas, efter vad ovan anförts, lag och rättspraxis, utom beträffande s. k.
gratisaktier, redan motsvara motionens syfte, vadan utskottet finner förhållandena
i denna del ej påkalla några ändrade bestämmelser.

Däremot kunna onekligen de av motionären framhållna olägenheterna
framträda i många fall av bolags upplösning och tillgångarnas utskiftande
bland delägarna. Yad därvid utdelas blir, med nu gällande bestämmelser,
i regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel, som, materiellt
sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till bestämmelsernas
kringgående, exempelvis så, att ett bolag, som, på grund av sitt ändamål att
t. ex. köpa och stycka en fastighet eller exploatera ett patent, är av kort
varaktighet, underlåter att utdela eventuell vinst förrän i sammanhang med
bolagets upplösning. I sådana och andra liknande fall synes orättvist, att
vinster, som, där de omedelbart hade utdelats, blivit utan tvekan beskattade,
skola undgå skatt blott därför, att de i stället under några år
fonderats för att sedan på eu gång falla aktieägarna till. Utskottet anser
därför fullgiltiga skäl tala för, att en utredning åvägabringas, avseende
undersökning, i vilken omfattning värden, som vid bolags upplösning till -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

7

föras aktieägarna, böra såsom deras inkomst beskattas, samt i vad män
vidkommande författningar böra i sådant avseende förändras eller förtydligas.

På ovan anförda skäl får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning av herr Rydéns förevarande
motion, II: 181, om ändring i 7 § 2:o) b)
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!.
Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i
vad mån, då ett aktiebolag eller solidariskt bankbolag
upplöses, bolagets uppsparade tillgångar, vilka icke
utdelas förrän i sammanhang med bolagets upplösning,
må kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos
delägarna, samt för Riksdagen framlägga det förslag till
ändring i gällande författningar, som av utredningen
kan föranledas.

Stockholm den 24 april 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.