Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 april 1913 kl. 11.so f. m.

Betänkande, i anledning av väckt motion om höjning i vissa avseenden
av stämpelavgiften vid köp och lyte av fondpapper.

(l:a Avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frib. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis, Trapp,
Ollas A. Ericsson, Bäckström, Rökig*), Byström, Rune, Christiernson’
frib. Fleming, Danström, K. A. Nilsson, Roman, Jeansson i Kalmar,
Källman, Jonsson i Hökhult, Hamrin och Rundgren.

*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.

I en inom Andra kammaren av herr Christiernson väckt motion,
nr 133, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, »att
Riksdagen måtte besluta, att stadgandena i Kungl. Mapts nådi era
förordning angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper, given Stockholms slott den 6 november 1908, ändras i så
måtto, att stämpeln vid köp och byte av aktier och hanklotter skall, då
de överlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstiger
200 kronor, utgå med 1 krona, och därutöver 1 krona för varje
påbörjat belopp av 200 kronor; samt

att den nu gällande friheten från stämpelplikt, då bägge kontrahenterna
äro fondhandlare och avtalet å vardera sidan avslutas icke för
egen räkning, utan i kommission, måtte upphävas».

. Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 28 höft. (Nr 36)

1

Utskottet.

Gällande bestämmelser
i
vissa främmande
länder.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Innan utskottet ingår på en närmare behandling av den föreliggande
motionen, har utskottet ansett lämpligt att här meddela några från olika
håll inhämtade upplysningar angående den stämpelavgift, som i en de!
främmande länder, med avseende å vilka en jämförelse med förhållandena
i vårt land särskilt må vara av betydelse och intresse, tilllämpas
vid aktieköp.

I Danmark beläggas aktier vid utställandet med stämpel till belopp,
motsvarande antingen 2/s eller V3 procent av aktiernas nominella värde.
Åro aktierna åsätta den högre stämpeln kunna de sedermera överlåtas,
utan att någon ny stämpel tillkommer. Åro de däremot vid emissionen
belagda med stämpel till allenast Vs procent, äro de vid
sedermera inträffande överlåtelser underkastade en stämpel, vilken lärer
uppgå till 0.40 kronor per 1,000 kronor av aktiens nominella värde
eller d/io pro mille.

I Tyskland erlägges för varje köp och försäljning av aktier och
dylika värdehandlingar stämpel med 0.3 o mark för varje påbörjat belopp
av 1,000 mark. Överlåtelsestämpeln för aktier utgör alltså, då mäklare användes,
för varje transaktion mellan ursprunglig säljare och ursprunglig
köpare sammanlagt minst 0.6o mark för varje påbörjat belopp av 1,000
mark eller 6/io pro mille. Emellertid synes stämpelkostnaden för allmänheten,
då mäklare anlitas, beräknas efter olika grunder på skilda orter i Tyskland.

I Frankrike erlägges vid varje köp och försäljning av aktier en
stämpel, beräknad efter O.io franc för varje påbörjat belopp av 1,000
francs av försäljningssumman eller Vio pro mille. Överlåtelsestämpeln
blir alltså sammanlagt för varje sådan transaktion i dess helhet 0.2 o
franc för varje påbörjat belopp av 1,000 francs eller 2/io pro mille..

I England äro dylika transaktioner, avseende en försäljningssumma
understigande 5 pounds, stämpelfria. Avser transaktionen högre
belopp än ovan nämnda, erlägges överlåtelsestämpel med olika, för
särskilda värdegrupper bestämda belopp, varigenom stämpelkostnaden,
pro mille räknad, kommer att inom varje grupp för sig avtaga i samma
mån försäljningssumman ökas. Vid försäljning av aktier till ett värde
av från och med 5 intill 100 pounds utgör sålunda stämpeln 6 pences
och från och med 100 pounds intill 500 pounds 1 shilling. Därefter
ökas stämpeln med 1 shilling för varje belopp av 500 pounds intill
1,500 pounds. Från och med sistnämnda belopp intill 2,500 pounds
är stämpeln 4 shillings för att sedan ökas med 2 shillings för varje
belopp av 2,500 pounds intill 20,000 pounds, från och med vilken
summa stämpeln utgör 1 pound. För att närmare belysa, hurusom
berörda bestämmelser i stort sett innebära en successiv och betydande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 3

sänkning av avgiftsbeloppet, pro mille räknat, i mån av försäljningssummans
ökande, må här anföras, att stämpelavgiften beträffande exempelvis
nedan angivna värden utgår med för 100 pounds 1/2 pro mille, för
500 pounds V5 pro mille, för 7,500 pounds 7,5 pro mille och för 20,000
pounds 720 pro mille.

Enligt gällande förordning angående en särskild stämpelavgift vid
köp och byte av fondpapper skall, när fondpapper — vartill räknas,
bland annat, aktier i inländska och utländska aktiebolag — överlåtas
genom köp eller byte, avräkningsnota upprättas. Avslutas dylikt avtal
i kommission, skall såväl uppgörelsen mellan kommissionären och kommittenten
som uppgörelsen mellan kommissionären och tredje man anses
såsom en särskild överlåtelse.

Avräkningsnota skall vid köp av aktier och banklotter förses med
stämpel av 20 öre, då sammanlagda värdet icke överstiger 200 kronor,
och av därutöver 20 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor, dock
att, där ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas icke för
dennes egen räkning utan i kommission, avräkningsnotan skall vid enahanda
köp stämpelbeläggas med 10 öre, då värdet icke överstiger 200
kronor, och med ytterligare 10 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Stämpelplikt äger icke rum, då bägge kontrahenterna äro fondhandlare
och avtalet å vardera sidan avslutas icke för egen räkning
utan i kommission.

Med fondhandlare förstås i förordningen solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan rörelse
med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

I anledning av förevarande motion har bevillningsutskottet mottagit
särskilda skrivelser från Stockholms handelskammare och Stockholms
stads handels- och sjöfartsnämnd, vilken senare överlämnat och
åberopat ett i ämnet avgivet yttrande av fondbörskommitterade. Handelskammarens
och fondbörskommitterades skrivelser finnas såsom bilagor
vidfogade detta betänkande.

I ovan återgivna bestämmelser för Sverige avser motionen ändring
i två olika hänseenden, nämligen å ena sidan en höjning av stämpeln
från 1 krona för 1,000 kronor till 5 kronor för 1,000 kronor och å
andra sidan att bestämmelsen om stämpelfrihet för överlåtelse mellan
fondhandlare, då avtalet avslutas icke för deras egen räkning utan i
kommission, måtte upphävas.

Gällande be
stämmelser
Sverige.

Inkomna

skrivelser.

Utskottets

yttrande.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Den av motionären förebragta motivering-en giver vid banden, att
huvudsyftet med motionen är att hämma den osunda aktiespekulationen.
Därjämte framhålles fördelen för staten av en väsentligt ökad inkomst
av fondstämpeln.

Utskottet vill till en början uttala sin bestämda anslutning till
motionens huvudsyfte. Aktiespekulationen har under senare tider i avsevärd
omfattning tagit formen av spel och i icke ringa utsträckningbedrivits
av personer, som därför saknat nödiga förutsättningar. Att eu
sådan spekulation icke blott menligt inverkat på de industriella och andra
företag, som närmast berörts därav, utan även kan väntas medföra,
särskilt under kristider, avsevärda rubbningar i vårt ekonomiska liv i
det hela, torde vara tämligen allmänt erkänt och innebär enligt utskottets
mening- för staten en allvarlig maning att söka bringa rättelse åstad.
Ä andra sidan får icke lämnas obeaktat, att icke all aktiespekulation
är spel, utan att en spekulation, som grundar sig på ingående kännedom
om vederbörande företags ekonomiska ställning och utvecklingsmöjligheter
och som bedrives med lojala medel, har eu uppgift att fylla
i näringslivet. Till belysning härav må erinras, att motionären i sin
motivering framhållit, hurusom aktiebolagsformen är ägnad att för produktionen
utgöra en den kraftigaste hävstång till förkovran. Men för
att produktionen skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av aktiebolagsformen
fordras givetvis såsom förutsättning, att de aktier, den bjuder
ut, äro begärliga i marknaden. Huruvida så är förhållandet, beror i sin
ordning säkerligen icke endast på de utsikter till vinst, respektive företag
erbjuda, utan även i ej ringa män på den sannolika möjligheten
att utan större svårighet när som helst avyttra aktierna. För produktionen
måste det sålunda anses vara av stor betydelse, att gängse försäljningsformer
bereda lätthet att omsätta aktier i kontant valuta. Av
icke mindre vikt är detta för en sund bankpolitik, vilken särskilt med
hänsyn till belåning av aktier måste taga hänsyn till möjligheten att
utan svårighet realisera dem. Spekulationen är just ett medel att göra
värdepapper likvida och häri torde ligga dess kanske största betydelse
för näringslivet.

Med utgångspunkt från nu angivna synpunkter, nämligen statens
intresse att å ena sidan förebygga spekulationens avarter och å andra
sidan medgiva tillfälle till en sund spekulation, har utskottet gått att
närmare skärskåda det föreliggande förslaget med avseende å dess ovan
angivna huvudsyfte: att hämma den osunda spekulationen.

Utskottet vill då till en början yttra sig om förslaget, i vad det
avser höjning av stämpelavgiften vid överlåtelse av aktier. Därvid må

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 5

först erinras att, då ifrågavarande stämpelavgift år 1908 infördes
det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget avsåg en högre stämpel än det
av Riksdagen sedermera antagna. Kungl. Maj:t föreslog nämligen eu
stämpelbeskattning vid överlåtelse av aktier efter 1 krona 50 öre för
i,000 kronor. I dåvarande chefens för finansdepartementet anförande
vid propositionens föredragning för Kungl. Maj:t uttalades beträffande
föislagets syfte, bland annat, att en skatt av det slag, varom fråga
vore, kunde komma att till en viss grad lägga eu hämsko på
de allt för talrikt förekommande, rent spekulativa affärerna i aktier
och att en sådan verkan av skatten i sin mån kunde tala för skattens
införande. Någon närmare utredning av denna synpunkt lämnade
departementschefen icke, utan, efter att hava konstaterat, att skatten
komme att träffa även, och under normala ekonomiska förhållanden
framför allt, fullt ■ legitima transaktioner, vilka med varje dag som gånge
intoge ett allt betydelsefullare rum i det ekonomiska livet, framhöll
departementschefen, att den bärande grunden för en särskild skatt å sådana
transaktioner icke kunde vara annan än kravet på ökade skattekällor
och skattebördornas jämna fördelning. Riksdagens skrivelse i ämnet
giver tydligt vid handen, att även för Riksdagen syftet med skattens
införande var att bereda staten en ny inkomstkälla.

I avseende å vad år 1908 chefen för finansdepartementet sålunda
uttalat om fondstämpelbeskattningens väntade inverkan på spekulationen
torde man kunna fastslå, att den införda stämpeln icke märkbart
vare sig förmått hämma spekulationen i dess osunda former, eller utövat
något menligt inflytande på den legitima spekulationen.

. Efter dessa erinringar övergår utskottet att angiva sin ställning
till frågan om det inflytande, aktiemarknaden kan beräknas röna av ett
genomförande av motionärens förslag i förevarande del.

Enligt utskottets mening skulle en stämpelbeskattning vid aktieköp
efter 5 pro mille innebära eu så stark belastning av dylika köp i
jämföielse med placering i andra värden, att den måste befaras kunna
i ej ringa män avhålla den kapitalägande allmänheten från att placera
tillgångar i aktier. Det har ju hos oss allmänt klagats över svårigheten
att . intressera svenskt kapital för industriella företag. Den utveckling
till det bättre, som i sadant hänseende under de senaste åren
vant märkbar, kunde möjligen komma att hämmas genom en så betydande
höjning av fondstämpeln som den av motionären ifrågasatta.
Det . liggei i öppen dag, att detta skulle kunna vålla vår industri
svårigheter.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Beträffande vidare den egentliga spekulationen i aktier hava fondbörskommitterade
och Stockholms handelskammare i ovanberörda skrivelser
enstämmigt uttalat den uppfattningen, att den ifrågasatta höjningen
av stämpelbeskattningen vid aktieköp skulle innebära en väsentlig
fara för den sunda spekulationen men däremot knappast lägga
hinder i vägen för den osunda eller överdrivna spekulationen. Att
de former av spekulation, om vilka utskottet ovan uttalat, att de kunna
hava en uppgift att fylla i näringslivet, skulle röna en starkt hämmande
inverkan av den ifrågasatta höjningen, finner utskottet vara
ställt utom varje tvivel. Vidkommande samma höjnings inflytande på
spekulationens '' avarter, kan utskottet såtillvida ansluta, sig till den i
nyssberörda skrivelser uttalade uppfattningen, som det ligger i sakens
natur, att för den spekulation, som räknar med små, av verkliga
ekonomiska faktorer betingade fluktuationer i aktievärdena en stegrad
stämpelskatt är av väsentligt större betydelse än för den spekulation,
som bygger på möjligheten att genom konstlade medel framkalla stora
och hastiga växlingar i kurserna. En för högt tilltagen stämpelskatt
kunde på sådant sätt rent av tänkas komma att locka till försök att
framkalla starka fluktuationer. Å andra sidan kan dock måhända förtjäna
påpekas, att de spekulanter, vilka motionären avser att träffa, i
flertalet fall torde köpa och sälja värdepapper med mycket korta mellantider
och att ett genomförande av den föreslagna höjningen därigenom
skulle åsamka dem så höga stämpelkostnader, att dessa kunde tänkas åtminstone
i någon mån göra tjänst såsom ett återhållande motiv.

Den av motionären föreslagna femdubblingen av fondstämpeln
skulle sålunda kunna tänkas i någon mån verka hämmande på de former
av spekulation, vilkas motverkande är motionens huvudsyfte, men något
effektivt medel att bekämpa desamma erbjuder den föreslagna höjningen
säkerligen icke. Å andra sidan måste man befara, att höjningen
skulle medföra avsevärda vådor för näringslivet, i den mån dess
sunda utveckling är beroende av kapitalets tillgänglighet för industriella
foretag och av eu sund aktiehandel. Av nu angivna skäl har utskottet
icke kunnat biträda motionärens förslag i förevarande del.

Utskottet övergår nu att yttra sig i fråga om den andra delen
av motionärens förslag, avseende att jämväl mellanhändernas aktieöverlåtelser
under alla förhållanden skola stämpelbeläggas.

Några särskilda skäl för detta förslag till ändring i nu gällande
bestämmelser hava icke av motionären förebragts. Man torde därför
få antaga, att detsamma är framkommet i samma syften som det förut
behandlade och sålunda avser i främsta rummet att ännu eftertryck -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 7

ligare komma den osunda spekulationen till livs och därjämte att tillföra
statskassan ytterligare inkomst.

För bedömande av denna fråga må först erinras därom, att det
vida övervägande antalet aktieöverlåtelse!’ äger rum genom förmedling
av två mäklare och ett icke obetydligt antal genom tre eller flere. Stämpelplikt
för mellanhändernas avräkningsnotor skulle följaktligen i och
lör sig i de flesta fall, då aktieöverlåtelse förmedlas av mäklare, medföra
minst en fördubbling, i åtskilliga fall eu tredubbling eller mera av
den eljest utgående stämpelavgiften. Motionärens förslag i det hela
avser sålunda minst eu tiodubbling av stämpelavgiften vid överlåtelser
genom mäklare.

Vidkommande den inverkan på aktiehandel och aktiespekulation,
som härav kunde väntas, kan utskottet hänvisa till vad ovan blivit
i sådant hänseende anfört i fråga om den förra delen av förslaget, med
tillägg endast att verkningarna givetvis skulle bliva långt kraftigare.

En följd av förslaget om fullständigt upphävande av mellanhändernas
stämpelfrihet skulle, på sätt såväl fondbörskommitterade som
Stockholms handelskammare framhållit, bliva den, att den aktiehandlande
allmänheten, som ytterst komme att drabbas av en höjd stämpelbeskattning,
helt säkert komme att så mycket som möjligt undvika att få sina
affärer avslutade på börsen, där alltid minst två mellanhänder förekomma.
Fondhandeln komme sålunda att drivas från börsen och kontrollen över
densamma därigenom att betydligt försvåras. Att detta skulle i hög grad
befordra utvecklingen av osunda spekulationsformer synes ligga i öppen
dag. Det bör eldigt utskottets mening tvärtom eftersträvas att så
mycket som möjligt koncentrera aktiehandeln till fondbörsen.

Ett härtill syftande förslag har också varit föremål för utskottets
uppmärksamhet. Detsamma avsåg införande av stämpelplikt för aktieöverlåtelse!''
fondhandlare emellan, även då de handlade i kommission, så
snart affären skedde utom börsen, under det att nu gällande stämpelfrihet
fortfarande skulle äga ruin i fråga om affärer, avslutade å
börsen. Eu sådan anordning skulle otvivelaktigt vara ägnad att draga
aktieaffärer i stor utsträckning till börsen. Utskottet har emellertid icke
förbisett, att genomförandet av sålunda ifrågasatta föreskrifter å ena sidan
förutsätter, att ingående kontrollbestämmelser meddelas, och å andra sidan
torde böra bedömas i samband med andra krav på ändringar i vårt börsväsende.
Om utskottet sålunda ur sist angivna synpunkter avstått från
att ingå i en närmare utredning av frågan om lämpligheten att införa
bestämmelser av nyss angivna innebörd, kan utskottet härvid jämväl
hänvisa till att de av chefen för finansdepartementet, jämlikt nådigt bemyn -

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-

Gigande den 22 december 1911, tillkallade trustutredningskommitterade
erhållit i uppdrag, bland annat, att undersöka, huruvida åtgärder till
hämmande och kontroll av fondbörsspel må från statens sida kunna vidtagas.
Det torde kunna väntas, att nyss angivna uppslag kommer att
bliva föremål för prövning, då trustutredningskommitterade ingå i utredning
av berörda till dem hänvisade fråga.

Utskottet vill emellertid icke lämna tillfället obegagnat att i detta
sammanhang uttala sin förhoppning, att chefen för finansdepartementet
måtte föranstalta därom, att spörsmålet om en omläggning av vår fondbörs
i syfte, bland annat, att stävja den osunda spekulationen, måtte
snarast möjligt bliva föremål för en ingående utredning.

Härefter går utskottet att yttra sig i avseende å det andra syftet
med de av motionären väckta förslagen, nämligen statskassans tillgodoseende.
Det torde redan av det anförda framgå, att man ingalunda
kan beräkna en ökning av inkomsten av ifrågavarande stämpelskatt i
samma män som stämpelavgiften höjes. Man har därvid nämligen att
räkna med den hämmande inverkan på aktiehandeln, som eu för högt
uppdriven stämpel enligt vad ovan utretts säkerligen måste medföra.
Enligt utskottets mening skulle införandet av den av motionären föreslagna
skattesatsen säkerligen icke komma att ens tillnärmelsevis bereda
statsverket en femdubblad inkomst av fondstämpelmedlen. Och ännu
mindre lärer man kunna av den ifrågasatta tiodubblingen av stämpelavgiften
beräkna en ökning i samma proportion av statsinkomsten av
ifrågavarande medel.

Om utskottet sålunda kommit till den bestämda övertygelsen, att
näringspolitiska skäl tala emot motionärens bägge förslag, har utskottet
dock icke velat underlåta att se till, huruvida icke en mindre höjning
av nu utgående fondstämpel kan anses påkallad.

Innan utskottet anger den uppfattning, vartill utskottet i sistnämnda
fråga kommit, torde det vara på sin plats att erinra om de skäl,
som förmådde 1908 års Riksdag att sänka de av Kungl. Maj:t föreslagna
skattesatserna. I fråga härom framhöll Riksdagen, att en skatt av
ifrågavarande natur självfallet måste i viss mån verka hämmande på den
allmänna rörelsen och att i och med den allt större betydelse, transaktioner
av värdepapper erhölle i det ekonomiska livet, en åtgärd, som
verkade såsom hämsko på denna rörelsegren, måste mer eller mindre
ofördelaktigt återverka på andra grenar av näringslivet. Om redan på
grund av nu angivna förhållanden synnerlig försiktighet vid bestämman -

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

det av skattens belopp borde iakttagas, manade skattens nyhet och dess
natur ännu mer därtill. Skatten vore ju av beskaffenhet att icke enbart
beröra vissa i sin verksamhet mera kontrollerbara näringsidkare utan
jämväl och helt säkert i växande utsträckning den kapitalplacerande
liksom ock den spekulerande allmänheten. Denna omständighet kunde,
med avseende å ifrågavarande skatt, kanske mera än eljest komma att
bestyrka den ofta uttalade meningen, att försöken att undgå skattskyldigheten
till staten stode i ett visst förhållande till skattens storlek.
Och då härtill komme, att, oavsett skattebeloppet, ny eller ökad skattskyldighet
i allmänhet innebure en lockelse till kringgående av skattebestämmelserna,
borde under alla förhållanden skattesatserna i ifrågavarande
fall till en början hållas så pass låga, att desamma icke allt för
mycket verkade hämmande på rörelsen och ej heller frestade till mer
eller mindre illojala försök att undgå densamma. Slutligen hänvisade
Riksdagen i detta sammanhang till skattesatserna för motsvarande stämpel
i Tyskland.

Man finner sålunda, att Riksdagen uttryckligen betonade, att det
var särskilt med hänsjm till skatteformens nyhet försiktigheten ansågs
bjuda att stanna vid lägre skattesatser än de av Kungl. Maj:t föreslagna.
Enahanda synpunkt kom till uttryck vid debatterna i kamrarna rörande
ifrågavarande ärende. Det uttalades därvid tillika, att man förutsäge,
att om någon tid en höjning kunde vara påkallad.

Sedan skatten nu tillämpats under fyra år, varunder några menliga
inverkningar av densamma å aktiehandeln icke kunnat förmärkas,
har utskottet funnit tiden vara inne att genom en mindre höjning av
skattesatsen vid överlåtelse av aktier tillföra staten eii något ökad inkomst
av ifrågavarande stämpelskatt. Vid bestämmande av stämpelavgiftens
belopp har utskottet låtit sig angeläget vara att undvika eu
så stark höjning, som kunde befaras medföra någon av de betänkliga
följder, som utskottet ansett vara att befara av ett genomförande av
motionärens förslag. Utskottet har därför ansett försiktigheten bjuda
att stanna vid den av Kungl. Maj:t år 1908 föreslagna skattesatsen eller
30 öre, då de överlåtna aktiernas sammanlagda värde icke överstiger
200 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 200
kronor.

För beräknande av den inkomstökning, som genom den sålunda
föreslagna höjningen i stämpelavgiften vid aktieöverlåtelse!- kan beredas
statsverket, får utskottet meddela, att försäljningsbeloppet för överlåtelsestämplar
under åren 1909—1912 utgjort:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 28 käft. (Nr 36.)

2

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

År 1909 ........................................ 418,512: 70 kronor

> 1910............................................ 580,845: 05 >

> 1911............................................. 838,597: 55 » och

» 1912............................................ 1,518,466: io >

Med hänsyn till att det år 1912 influtna beloppet torde få anses
hava varit abnormt högt och i betraktande därav, att i de angivna beloppen
till någon om än ringa del ingå även stämpelavgifter för överlåtelser
av obligationer, lärer man icke böra beräkna ökningen å inkomsttiteln
till högre belopp än 500,000 kronor.

Om huvudsyftet med utskottets förslag att höja stämpelavgiften
vid överlåtelse av aktier sålunda är att skaffa statsverket ökad inkomst,
torde det dock vara att förvänta, att höjningen jämväl kan medföra
fördelen av en i någon mån hämmande inverkan på en del spekulationsaffärer.
Åven detta skäl torde befinnas i sin män tala för utskottets
förslag.

Där vid aktieköp ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet
avslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission liksom även
vid byte av aktier skall enligt nu gällande bestämmelser i ämnet avräkningsnota
förses med stämpel till halva beloppet av den stämpelavgift,
som utgår vid direkt köp. Enligt, utskottets förslag bör i överensstämmelse
härmed stämpelsatsen för nämnda fall sättas till 15 öre.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning av herr Christiernsons
förevarande motion, II: 133, måtte besluta,

att 3 § i förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper skall i nedan angivna delar hava följande
ändrade lydelse:

3§-

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall,
där ej nedan annorlunda stadgas, vid köp förses med
stämpel till följande belopp, nämligen:

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

a) vid köp av aktier ock banldotter 30 öre, då
de överlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda
värde icke överstiger 200 kronor, ock därutöver 30
öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej överstiger
200 kronor, och därutöver 10 öre för varje påbörjat
belopp av 200 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare
och avtalet avslutas icke för dennes egen
räkning utan i kommission, avräkningsnotan skall
förses

c) vid köp av aktier och banklotter med stämpel
av 15 öre, då de överlåtna aktiernas eller banklotternas
sammanlagda värde icke överstiger 200 kronor, och
därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av 200
kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5
öre, då de överlåtna obligationernas sammanlagda
värde ej överstiger 200 kronor, och därutöver 5 öre
för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas,
avräkningsnota vid byte förses med stämpel till
följande belopp, nämligen

e) vid byte av aktier och banklotter 15 öre, då
det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan
upptagas, ej överstiger 200 kronor, och därutöver
15 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor,
samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde,
som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,
ej överstiger 200 kronor, och därutöver 5 öre
för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt
bankbolag, bankaktiebolag och fondmäklare
ävensom annan, som driver sådan rörelse med fondpapper,
att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

2. Avslutas aftal om köp eller byte av fondpapper
i utlandet, — —--------

— — — — — — —--— och må vid byte

icke upptagas till lägre belopp än det vid tiden för
bytesavtalet i allmänhet gällande.

Stockholm den 15 april 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer:

av herrar K. G. Karlsson, Vennersten, friherre Trolle, friherre BeckFriis,
Trapp, friherre Fleming och Danström, vilka anfört:

Utskottets förslag om höjning av stämpelavgiften vid överlåtelse
av aktier hava vi icke kunnat biträda. Till stöd för vår avvikande
mening härutinnan kunna vi inskränka oss till att framhålla följande.

Den i utskottets betänkande lämnade redogörelsen för beskattningen
av aktieöverlåtelse!'' i en del främmande länder utvisar så gott
som genomgående väsentligt lägre skattesatser än de i Sverige nu förekommande.
Redan denna omständighet synes innebära en maning till
betänksamhet vid fråga om varje höjning av sistnämnda skattesatser.
Härtill kommer, att den inom utskottet verkställda utredningen enligt
vårt förmenande ådagalagt, att verkningarna av en sådan höjning icke
kunna klart bedömas utan en grundlig undersökning ur alla de synpunkter,
som erbjuda sig för prövningen. Att en utredning av sådan
art faller utom ramen för vad ett Riksdagens utskott inom en knappt
tillmätt tid kan åstadkomma, torde icke bestridas. Då det nu är bekant,
att de av chefen för finansdepartementet tillkallade trustutredningskommitterade
erhållit i uppdrag, bland annat, att undersöka, huruvida åt -

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

gärder till hämmande och kontroll av fondbörsspel må från statens sida
kunna företagas, och då det med säkerhet kan väntas, att kommitterade
vid fullgörande av sitt uppdrag i berörda del komma att ägna uppmärksamhet
åt möjligheten att höja stämpelavgiften vid aktieöverlåtelse!-,
hava vi inom utskottet uttalat den uppfattningen, att den av chefen
för finansdepartementet anordnade undersökningen i ämnet icke borde
föregripas genom ett sådant beslut som det av utskottet föreslagna. I
anslutning härtill hava vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att herr Christiernsons förevarande motion, II: 133,
om höjning i vissa avseenden av stämpelavgiften vid
köp och byte av fondpapper, icke måtte föranleda till
någon Riksdagens åtgärd.

av herr Christiernson i fråga om motiveringen.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Bilaga.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

I en uti Riksdagens Andra kammare av herr Cbristiernson väckt
motion (nr 133) har föreslagits, dels att den stämpelavgift, som jämlikt
kungl. förordningen den 6 november 1908 utgår vid köp och byte
av fondpapper, måtte höjas beträffande överlåtelser av aktier och banklotter,
dels ock att nu gällande frihet från stämpelavgift i de fall, då
bägge kontrahenterna äro fondhandlare och avtalet å vardera sidan avslutas
icke för egen räkning utan i kommission, måtte upphävas.

I anledning av denna motion tillåter sig Stockholms handelskammare
göra följande framställning.

Jämlikt den förebragta motiveringen till Kungl. Maj:ts proposition
vid 1908 års Riksdag angående ifrågavarande stämpelavgift var avgiftens
införande att anse som ett led i statens beskattningspolitik. Det
rörliga kapitalet betraktades, när det kom till synes vid köp av fondpapper,
som ett lämpligt skatteobjekt, och staten skulle genom en sådan
beskattning tillföras en välbehövlig inkomst. Visserligen förutsattes,
att en minskning av den överdrivna spekulationen skulle kunna
bliva en följd av beskattningen, men detta var ingalunda ändamålet
med densamma. Åven i andra länder, där samma skatt införts, har
den motiverats av statens inkomstbehov, och skatten har överallt satts
så lågt, att endast undantagsvis under depressionstider ett hämmande
av spekulationen genom densamma kunnat förmärkas.

Av motiveringen till ifrågavarande motion framgår, att stävjandel
av spekulationen i fondpapper är det som motionären med sitt förslag
avser att vinna. Handelskammaren är ense med motionären därutinnan,
att periodvis här i landet förekommit en spekulation i värdepapper,
vilken icke kan betraktas såsom sund, samt att åtgärder mot överdrifter
i spekulationen äro önskvärda. Men handelskammaren är bestämd
motståndare till sådana åtgärder, vilka skulle tillintetgöra även den

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 15

sunda spekulationen. Handelskammaren hyser nämligen den övertygelsen,
att spekulationen i reg’el är för näringslivet nyttig och behövlioej
allenast i det av^ motionären påpekade hänseendet såsom prisbildande
faktor, utan framförallt därför att den väsentligen bidrager till att göra
kapital flytande, och att den å ett flertal personer överflyttar delaktigheten
i ekonomiska företag, varigenom möjligheten ökas till utvidgning
av gamla och bildandet av nya företag.

Enligt handelskammarens uppfattning skulle en ökning av den
nuvarande stämpelavgiften innebära en väsentlig fara för den sunda
spekulationen, men däremot knappast lägga hinder i vägen för den
osunda eller överdrivna spekulationen. I fråga om sådant förvärv av
värdepapper, som sker uteslutande i placeringssyfte, skulle varje ökning
verlåtelseskatten verka onödigt betungande.

Då motionären framförallt synes hava avsett att stävja spekulationen
i vissa aktier å Stockholms fondbörs, må det framhållas, att det
endast är genom en ordnad fondbörs, som spekulationens betydelse för
prisbildningen kommer till sin rätt. Vidare kan det förtjäna påpekas,
att denna spekulation, som i jämförelse med spekulationen å utlandets
börser är tämligen ny, men dock tyckes följa enahanda regler, allenast
periodvis tagit en sådan omfattning, att restriktiva åtgärder mot densamma
synas av behovet påkallade. Sedan fondbörsens tillkomst år
1901 äro endast två sådana perioder att anteckna och båda tämligen
korta, nämligen den ena september 1906—oktober 1907, den andra
september 1911—september 1912. Båda stodo i samband med en högkonjunktur
på det ekonomiska området. Tiden före 1906 och mellan
oktober 1907 och september 1911 utmärktes däremot icke för någon
spekulation.

Eu höjning av omsättningsskatten skulle, enligt handelskammarens
åsikt, i all synnerhet under de tider, då spekulationen är ingen eller
lunga, egentligen träffa dem, som placera kapital, och dem som i ändamål
att vid kriser hindra alltför stora och ruinerande kursfall funnit siohöra
och kunna intervenera med större uppköp.

För övrigt skulle en höjning av omsättningsstämpeln icke heller
väsentligen stävja spekulationen under en hausse-period, då nämligen
väldepapper ofta på kort tid undergå så betydande kursförändringar,
att differenserna, oaktat stämpelskatten, kunna lämna fullt tillfredsställande
vinster.

\ ad slutligen angår förslaget om upphävande av stämpelfriheten
för mellanhänderna, skulle en bestämmelse i sådan riktning i ännu högre
grad än själva skatteförhöjningen vara ägnad att motverka även den

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

sunda spekulationen. Den skulle nämligen genom att avsevärt förhöja
kostnaderna vid användandet av s. k. kommission snotor tvinga fondhandeln
att ikläda sig former, som mindre än de härstädes under senare
år utvecklade vore tjänliga att leda spekulationen in på sunda banor.
I stället för att affärerna nu, i anslutning till de å fondbörsen noterade
kurserna, till allra största delen uppgöras genom mellanhänder, vilka
äro genom gällande bestämmelser förhindrade att göra affärer för egen
räkning, skulle fondhandeln drivas från fondbörsen och övergå till sådana
förmedlare, där en kontroll vore så gott som omöjlig.

Enligt handelskammarens uppfattning skulle sålunda genom den
föreslagna åtgärden det med motionen åsyftade ändamålet väsentligen
förfelas, men däremot skada åsamkas näringslivet i flera hänseenden.
Då därtill kommer att den s. k. trustkommittén fått sig anförtrodd frågan
om en omorganisation av våra börslörhållanden samt kommittén i
detta sammanhang ej torde underlåta att taga under omprövning spörsmålet
om åtgärder mot överdrivna aktiespekulationer, får handelskammaren
hemställa,

att bevillningsutskottet ville inför Riksdagen avstyrka den ifrågavarande
motionen.

Stockholm den 11 mars 1913.

För Stockholms handelskammare:
O. SÖDERBERG.

Holger Rosman.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

17

Bilaga.

Till Stockholms studs Handels- och Sjö fartsnämnd.

I en vid innevarande års Riksdag- inom Andra kammaren av herr
Christiernson väckt motion, nr 133, har föreslagits dels en väsentlig
höjning av den hittillsvarande stämpelavgiften vid köp och byte av
fondpapper, dels att den nu gällande friheten från stämpel för så kallade
kommissionsnotor måtte upphävas. Enligt vad handels- och sjö farts -nämndens ordförande vid fondbörskommitterades sammanträde upplyst,
skulle man inom bevillningsutskottet, dit ifrågavarande motion remitterats,
gärna emotse ett yttrande i frågan från handels- och sjöfartsnämnden
eller föndbörskommitterade. I anledning härav hava fondbörskommitterade
behandlat frågan och få härmed till handels-och sjöfartsnämnden
avgiva följande yttrande.

Förevarande motion innebär att för aktier överlåtelsestämpeln
skulle höjas från 20 öre per 200 kronor eller 1 pro mille till 1 krona
per 200 kronor eller 5 pro mille samt dessutom att de affärer, som avslutas
i kommission skulle bliva stämpelpliktiga, i följd varav stämpeln
för sådana fondaffärer, vilka för närvarande draga endast en stämpel å
1 pro mille, skulle, komma att stämpelbeläggas med minst 2 stämplar å
5 pro mille eller tillhopa 10 pro mille av köpesumman.

Dessa förslag skulle enligt fondbörskommitterades åsikt medföra
mycket vittgående konsekvenser icke blott för den svenska fondhandeln
såväl i allmänhet som speciellt den del därav, som äger rum genom
förmedling av fondbörsen i Stockholm, utan även för affärslivet och den
ekonomiska utvecklingen överhuvud. Med den allt mera ökade användningen
av aktiebolagsformen för bedrivande av ekonomisk verksamhet
har aven aktiespekulationen i våra dagar uppnått eu förut oanad omfattning.
Detta är ett förhållande, som möter oss icke blott i vårt eget
land, utan som äger sin motsvarighet i alla civiliserade länder med ett
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 28 höft. (Nr 36.) 3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

någorlunda utvecklat affärsliv. Spekulationen kan visserligen stundom
antaga former, som måste anses betänkliga, men i och för sig kan ingalunda.
all aktiespekulation betecknas såsom osund. Den utgör tvärtom
en drivkraft till startande av nya och utveckling av förut bestående
företag, och den alstrar sålunda en företagsamhet, som, ledd i rätt riktning,
länder hela landet och dess näringsliv till fromma.

För att emellertid spekulationen icke skall urarta och skada i
stället för gagna den ekonomiska utvecklingen, är det av stor betydelse,
att den äger rum under sådana omständigheter, som medgiva en viss
kontroll såväl från allmänhetens sida som från de ledande penninginstituten
inom landet. Detta kan endast ske i den män spekulationen äger rum
genom förmedling av en verklig fondbörs. En sådan institution har
vårt land icke haft förr än på de senare åren, då Stockholms fondbörs
fått en allt jämt växande betydelse för fondhandeln och kursnoteringen
i vårt land. Det har helt naturligt mött stora svårigheter att organisera
denna institution, och fondbörskommitterade vilja ingalunda göra gällande
att de nu tillämpade reglerna för Stockholms fondbörs innebära en slutgiltig
lösning av frågan om dess organisation. Men fondbörsen har dock
så småningom blivit en mycket viktig faktor i det svenska affärslivet
och det skulle utan tvivel innebära en svår rubbning i hithörande förhållanden,
om verksamheten på fondbörsen skulle tvingas att upphöra.

Att emellertid detta skulle bliva en säker följd av ett bifall till
den senare delen av motionärens förslag, torde vara uppenbart för en
var med börsaffärer någorlunda förtrogen.

Fondbörsaffärerna avslutas nämligen mellan fondhandlare, som å
vardera sidan handla i kommission. Följaktligen utgår för varje sådan
affär för närvarande endast den stämpel, som drabbar den ursprunglige
köparen och säljaren med hälften på vardera. Enligt förslaget däremot
skulle även själva kommissionsafifären stämpelbeläggas och sålunda varje
på ovan angivet sätt avslutat aktieköp belastas med minst 2, kanske 3
eller flera stämplar, under det att utom fondbörsen ett aktieköp skulle
kunna uppgöras med endast 1 stämpel. De ökade stämpelkostnaderna
skulle ytterst komma att drabba den uppdragsgivande allmänheten, och
denna skulle följaktligen helt säkert komma att så mycket som möjligt
undvika att få sina affärer avslutade på fondbörsen.

Av motionen tyckes framgå att motionären utgår från den förutsättningen
att med nu gällande bestämmelser möjlighet förefinnes för
fondhandlarne att vid sina egna affärer undgå stämpeln. Det torde därför
vara lämpligt framhålla att detta alldeles icke är fallet, enär den
nuvarande stämpelförordningen är så avfattad, att den icke lämnar möj -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 19

låghet för en fondhandlare att på ena eller andra sättet göra affär för
egen räkning utan att erlägga stämpel. Bestämmelse om stämpelfrihet
för kommissionsnotor torde tvärtom hava tillkommit bland annat för
att för vederbörande myndigheter underlätta kontrollen däröver att fondhandlarne
ej göra extra pålägg på kursen. Skulle kommissionsnotorna
nu stämpelbeläggas, kunde det bliva fara värt att de rena kommissionsaffärerna
minskades och möjligheten till kontroll å kurserna därigenom
inskränktes.

Frånsett vad nu anförts torde även rent skattetekniska synpunkter
utgöra avgjort hinder för genomförande av motionärens ifrågavarande
förslag. Såväl finansministerns yttrande till statsrådsprotokollet vid
framläggande för 1908 års riksdag av förslaget till nu gällande bestämmelser
(kungl. proposition 152) som Riksdagens skrivelse i ämnet
(nr 135) giva tydligen vid handen, att det nu framlagda förslaget att
stämpelbelägga även kommissionsnotorna står i bestämd strid mot de
principer, som varit gällande vid fastställande av ifrågavarande stämpelskatt.
Fondbörskommitterade tillåta sig såsom stöd härför ur finansministerns
anförande återgiva följande.

»Med stämpelskatten avses att träffa kapitalet vid det tillfälle, då
detsamma omsättes eller, för att fortfarande begagna den förut använda
bilden, flyter till ytan. Vid köp och försäljning av värdepapper visar
sig . kapitalet i bägge kontrahenternas händer. Detta sammanlagda
kapital, motsvarande två gånger de överlåtna fondpapperens värde, utgör
föremål för beskattningen. Under sådana förhållanden bör det givetvis
vara utan betydelse för skattens belopp, om mellan den ursprungliga
säljaren och den slutliga köparen en eller flera personer uppträda i
egenskap av kommissionärer. Något annat kapital än det, som presteras
av nyssnämnda köpare och säljare, blir i allt fall icke synligt.»

Vad sålunda av finansministern anförts lämnades av Riksdagen
utan erinran; och vid återgivande av Kungl. Maj:ts förslag i denna del
framhölls i riksdagsskrivelsen uttryckligen »att det icke skulle stå i
god överensstämmelse med stämpelns natur av skatt å kapitalet, att
densamma träffade andra transaktioner än sadana, där kapital visades
eller den ene kontrahenten, såsom vid terminsspekulationer, åtminstone
formellt måste anses hava köpt eller sålt omhandlade fondpapper.»

Vad därefter angår förslaget om höjning av själva stämpelbeloppet
vilja fondbörskommitterade till en början erinra om Riksdagens uttalande
i ovan anförda skrivelse. Riksdagen påpekar däri »hurusom en skatt
av nu ifrågavarande natur självfallet maste i viss mån verka hämmande
på allmänna rörelsen. Då transaktioner av ifrågavarande slag med

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

varje dag intaga ett allt betydelsefullare rum i det ekonomiska livet
måste också eu åtgärd, som verkar såsom barnsko på denna rörelsegren
mer eller mindre ofördelaktigt återverka på andra grenar av näringslivet.
Om redan på grund av angivna förhållanden synnerlig försiktighet vid
bestämmandet av skattens belopp bör iakttagas, manar skattens nyhet
och dess natur ännu mer därtill. Skatten är av beskaffenhet att icke
enbart beröra vissa i sin verksamhet mera kontrollerbara näringsidkare
utan jämväl och helt säkert i växande utsträckning den kapitalplacerande
liksom ock den spekulerande allmänheten. Denna omständighet torde,
med avseende å förevarande skatt, kanske mera än eljest komma att
bestyrka den ofta uttalade meningen, att försöken att undgå skattskyldigheten
till staten stå i ett visst förhållande till skattebördans storlek.
Då härtill kommer, att, oavsett skattebeloppet, ny eller ökad skatteskylighet
i allmänhet innebär en lockelse till kringgående av skattebestämmelserna,
bör under alla förhållanden skattesatserna i förevarande
fall till en början hållas så pass låga, att desamma icke alltför mycket
verka hämmande på rörelsen och ej heller fresta till mer eller mindre
illojala försök att undgå densamma.»

Man torde icke frånkomma, att de skäl, Riksdagen sålunda anfört,
fortfarande äro gällande. Redan den nuvarande stämpeln är väsentligt
högre än i andra länder,* 1 och skulle nu eu så avsevärd höjning genomföras,
är fara värt att aktiespekulationen drives ifrån vårt land och söker
sig föremål på annat håll. Kapital skulle sålunda dragas ur landet och
den livgivande inverkan, som spekulationen kan medföra, skulle icke
komma vårt land tillgodo.

Vidare bör man beakta, att en höjd skatt kommer att drabba
jämväl rena placeringsköp ävensom den berättigade och sunda spekulationen,
under det att dess hämmande inverkan på den osunda spekulationen
torde bliva mycket ringa. För den, som bedriver spekulation
endast såsom spel, är en stegring i utgifterna i form av ökad stämpelskatt
av mindre betydelse. Han har oftast redan förut att vidkännas
så avsevärda utgifter i form av räntor, kourtage, provisioner m. m.
och han hoppas också vanligen på en så stor vinst, att han knappast

1 Omsättningsskatten å aktier utgör sålunda

I Sverige............................................. 1 °/°o

„ Tyskland.......................................... 0.6 °/oo

„ Frankrike.......................................... 0.2 °/00

I England utgår skatten vid omsättningar om 20,000 pund sterling med 1 pund sterling.
Vid omsättningar om mindre belopp är skatten proportionsvis större men likväl lägre än i Sverige.

I Danmark utgår skatten efter delvis andra grunder, men är avsevärt lägre än i Sverige.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 21

skulle tveka att göra eu affär av hänsyn till en än så rundligt tilltagen
skatt. För den försiktige spekulanten åter, vars betydelse för aktiehandeln
och kursernas stabilisering icke får underskattas, spelar en sådan
skatt en betydande roll, och man torde kunna befara, att en ökning av
fondskatten skulle utestänga de mera besinningsfulla och återhållande
elementen.

Fn höjning av stämpelbeloppet torde slutligen icke heller kunna
förutsättas giva den ökade inkomst för staten, som man säkerligen på
åtskilliga håll hoppas. Enligt fondbörskommitterades förmenande torde
det fastmera kunna befaras, att den nuvarande inkomsten av skatten
uppgående för år 1912 till det betydande beloppet över P/a miljon j
skulle komma att icke oväsentligt minskas. Förutom den inskränkning''
i antalet fondaffärer, som en höjning av skatten komme att medföra,
torde de farhågor för ett kringgående av skattebestämmelserna, som
Riksdagen i sin meranämnda skrivelse uttalade, fortfarande äga sitt
berättigande. Särskilt torde härvid böra beaktas den möjligheten spekulationen
har att betjäna sig av utländska börser för spekulation vare
sig i utländska värdepapper eller i svenska, å utländska börser noterade
papper.

Sammanfattande vad i det föregående anförts, få fondbörskommitterade
framhålla att föreliggande förslag skulle — utan att förhindra
de _ osunda affärerna .— medföra ett avsevärt betungande av de fullt
legitima aktietransaktionerna ävensom föranleda till att affärerna drevos
från fondbörsen och att spekulationen, i stället för att koncentrera sig
på inhemska företag, skulle söka sig andra föremål, vilket skulle kunna
leda till att avsevärda kapital lockades ur landet till placering i utländska,
mer eller mindre äventyrliga affärer.

Med åberopande av vad sålunda anförts avstyrkes på det bestämdaste
bifall till förevarande motion.

Stockholm den 27 februari 1913.

För fondbörskommitterade:

J. H. PALME.

Berndt Forsgrén.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 28 höft. (Nr 36.)

4