Bevillningsutskottets betänkande Nr 21,

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars 1913 kl. 2 e. m.

Betänkande, angående tull och skatt å socker m. in.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis,
Trapp, Eklund, Ollas A. Ericsson, Kobb, Antonsson, Bäckström, Rökig,
Jesperson, Eriksson i Grängesberg*), Byström, Rune, Larsson i Klagstorp,
Nilsson i Bonarp, frih. Palmstierna, frih. Fleming och Källman.

*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.

Genom proposition, nr 35, av den 31 januari 1913, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att besluta

y>dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med den
1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossat eller pulverisera! socker, 10 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 10 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,
även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 7 öre;
å sirap och melass 5 öre;

dels ock'' att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor den 9 juni 1911 under vissa villkor medgivna restitution av tullmedlen
vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker, topp-,
kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket av utländskt råämne,
skall utgå från och med den 1 januari 1914 med 7.5 öre för kilogram
sådant socker.»

Vidare har i en till Riksdagen avlåten proposition, nr 43, likaledes
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 15 käft. (Nr 21.) 1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

av den 31 januari 1913, vilken tillika hänvisats till bevillningsutskottet,
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid förenämnda proposition,
nr 35, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande
till fritt bruk erläggas skatt med 16 öre för varje kilogram.
För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna
i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt
bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i
Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock skatten under
tiden till 1918 års utgång med 13 öre för varje kilogram; ägande
Kungl. Maj:t att meddela behövliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull
enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och
maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i vilka sockerhalten
är mindre än sjuttio procent av torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrollstyrelsen
på framställning av tillverkaren förordnar, att sockerhalten
skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,
gjorts till förtäring av människor obrukbart (denaturerats), erlägges
ej skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

Beträffande motiveringen till nu återgivna förslag tillåter sig utskottet
hänvisa till såväl det vid propositionen nr 35 i utdrag fogade
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 januari 1913 som den
samma proposition vidhäftade, av tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet
verkställda utredningen rörande sockerindustri och sockerbeskattning
i Sverige samt Danmark och Tyskland.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 3

I sammanhang med berörda kungl. propositioner har utskottet till
behandling förehaft följande inom Riksdagen väckta, till bevillningsiitskottet
likaledes hänvisade motioner rörande hithörande frågor, nämligen
inom Första kammaren: nr 100 av herr Stadener, nr 103 av herr
af Ekenstam med instämmande av fem andra av kammarens ledamöter,
nr 104 och nr 105 av herr Swartz, nr 106 av friherre Johan Beck-Friis och
greve Bosse med instämmande av ytterligare en ledamot och nr 107 av
herr Cedercrantz jämte sju andra av kammarens ledamöter, samt inom
Andra kammaren: nr 253 av friherre Balmstierna, nr 254 av herr Nilsson
i Tånga, nr 256 av herr Hamrin, nr 258 av herr Bålsson, nr 262 och
263 av herr Lindman, nr 264 av herr Andersson i Skivarp med instämmande
av tre andra av kammarens ledamöter, nr 269 av herr
Vahlquist, nr 270 av herr von Hofsten jämte sex andra ledamöter av
kammaren, nr 271 av herr Andersson i Fallsberg tillika med ytterligare
fyra av kammarens ledamöter och nr 272 av herr Karlsson i Fjöl.

Uti ifrågavarande motioner yrkas:

i motionen IT: 253 (av friherre Palmstierna):

»att Riksdagen med anledning av nämnda proposition måtte besluta:

1) dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med
den 1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

a socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossat eller pulveriserat socker, 9 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 9 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,
även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 6 öre;

2) dels '' att den i § 13 i förordningen med tulltaxa inkommande
varor den. 9 juni 1911 under vissa villkor medgivna restitution av tullmedlen
vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker, topp-,
kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket av utländskt råämne, skall
utgå från och med den 1 januari 1914 med 6.5 öre för kilogram sådant socker;

3) dels ock att i motiveringen för i punkt 1 angivet beslut uttala,
att tullsatserna å socker, raffinerat, alla slag, samt oraffinerat, till färgen
icke mörkare än nr 18 av den i världshandeln gällande holländska
standard, ytterligare skall nedsättas 1 januari 1915 med 2 öre, 1 januari
1916 med 1 öre, 1 januari 1917 nied 1 öre, 1 januari 1919 med 1
öre och 1 januari 1921 med 1 öre, allt per kilogram, samt att tullsatserna
å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än nämnda standardnummer,
ytterligare skall nedsättas 1 januari 1915 med 1 öre, .1 januari 1916

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

med 1 öre, 1 januari 1917 med 0.5 öre, 1 januari 1919 med 0.5 öre
och 1 januari 1921 med 0.5 öre, allt per kilogram.»

i motionerna I: 100 (av herr Stadener) och II: 258 (av herr Pålsson):
»att Riksdagen, under förutsättning att Svenska sockerfabriksaktiebolaget
åtager sig att ensamt bära den minskning i inkomst, som kan
bliva en följd av tullnedsättningen, och träffar överenskommelser om
förnyande av förut gällande kontrakt med sina betodlare för fem år framåt
från och med den 1 januari 1914, må besluta,

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med den
1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat,’ alla slag, såsom topp-, kandi- och kaksocker
samt krossat eller pulverisera! socker, 12 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 12 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,
även om varan kommer i upplöst eller flytande tillstånd, 9 öre;
å sirap och melass 5 öre;

dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande
varor den 9 juni 1911 under vissa villkor medgivna restitution
av tullmedel vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker,
topp-, kandi- och kaksocker, vilket tillverkats inom riket av utländskt
råämne, skall utgå från och med den 1 januari 1914 med 9.5 öre för
kilogram sådant socker;»

i motionerna I: 104 (av herr Swartz) och II: 263 (av herr Lindman):
»att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsätta gällande tull å
socker, Riksdagen i samband därmed måtte besluta sådan ändrad lydelse
av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av
socker, därom bevillningsutskottet torde avgiva närmare förslag, att
skatten å raffinadsocker ökas med samma belopp, varmed tullen å detsamma
nedsättes;» *

i motionen II: 256 (av herr Hainrin):

»att Riksdagen ville besluta, att för socker, som inom riket till fritt
bruk utlämnas från och med den 1 januari 1914, skall betalas en skatt
av 14 öre per kilogram;»

i motionerna I: 106 (av friherre Johan Beck-Fris och greve Posse)
och II: 269 (av herr Vahlquist):

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 5

»att, om Riksdagen beslutar sockertullens sänkning, skattesatsen å
socker, tillverkat vid fabrikerna i Lidköping, Linköping och Mörbylånga,
måtte under femårsperioden 1914—1918 nedsättas med lika många öre,
under 13 öre, som tullsänkningen under samma tidsperiod kan komma
att omfatta;»

i motionen II: 271 (av herr Andersson i Fallsberg m. fl.):

»att Riksdagen måtte besluta, att under femårsperioden 1914—1918
fabrikerna Lidköping, Linköping och Mörbylånga måtte för vid dem
tillverkat socker åtnjuta nuvarande skattelindring, utgörande 3 öre per
kilogram, samt att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsättning
av gällande tull, skatten därjämte måtte sänkas med det belopp, tullsatsen
å socker under samma tid nedsättes;»

i motionerna I: 107 (av herr Cedercrautz m. fl.) och II: 270 (av
herr von Hofsten m. fl.):

»att Riksdagen måtte med avslag å Kung!. Maj:ts nådiga proposition
nr 35 om sänkning av tullen å socker bifalla Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 43 att skatten för vid fabrikerna i Lidköping, Linköping
och Mörbylånga tillverkat socker måtte utgå med 13 öre per kilogram
under fem år från och med den 1 januari 1914;»

i motionerna 1: 103 (av herr af Ekenstam) och II: 264 (av herr
Andersson i Skivarp): »att Riksdagen ville besluta:

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola fortfarande från
och med den 1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram,
nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossat eller pulveriserat socker, 14 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i
världshandeln gällande holländska standard, likaledes 14 öre;

å socker oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,
även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 9 öre;

å sirap och melass 10 öre;

dels ock att tulltaxans nu gällande bestämmelser för restitution
av tullmedel under vissa förutsättningar må lämnas orubbade;»

i motionerna I: 105 (av herr Svvartz) och II: 262 (av herr Lindman):

»att Riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag att nedsätta tullen
å sirap till 5 öre;»

Sockertullen.

Utskottet.

6 Bevillning sutskottets betänkande Nr 21.

i motionen II: 272 (av herr Karlsson i Fjäl):

»att Riksdagen må besluta, att, därest den i Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 35 föreslagna nedsättningen av tullen å socker vinner
Riksdagens bifall och i anledning därav de bestämmelser, som för närvarande
reglera priset å vitbetor mellan Svenska sockerfabriksaktiebolaget
och dess betodlare, undergå sådan förändring, att likviden för betorna
sänkes, genom förändring av lydelsen av 1 § i förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning av socker må bestämmas, att tillverkningsavgiften
för inom landet tillverkat socker skall höjas med ett
mot nämnda sänkning av den för betorna utgående betalning svarande
belopp;»

i motionen II: 254 (av herr Nilsson i Tånga):

»att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl.
Maj:t ville taga i övervägande, huruvida icke eu legal reglering av
priset å sockerbetorna,'' verkställd av en på grund av statsmaktens beslut
tillsatt nämnd, bör åstadkommas, samt, för den händelse Riksdagens medverkan
påkallas, för Riksdagen framlägga de förslag, vartill eu utredning
i ärendet kan föranleda».

Beträffande motiveringarna till de olika motionerna får utskottet
hänvisa till själva motionerna.

Utskottet tillåter sig att bringa i erinran, hurusom, sedan 1908
års Riksdag beslutat en successiv förhöjning av skatten å socker under
åren 1909—1913, under förutsättning att en mot skatteförhöjningen
svarande successiv nedsättning av tullen å socker komme till stånd,
sistnämnda tull, som år 1908 uppgick per kilogram till 17 öre för
raffinad och därmed likställt slag av råsocker samt 11.7 5 öre för annat
råsocker, blivit av Riksdagen nedsatt på sådant sätt, att de respektive
tullsatserna utgjort under åren 1909—1911 15 och 10 öre, under år
1912 14.5 och 9.5 öre samt från och med ingången av år 1913 utgöra
14 och 9 öre, allt för kilogram räknat.

I nyssberörda proposition (nr 35) har Kungl. Maj:t nu föreslagit,
bland annat, ytterligare nedsättning från och med den 1 januari 1914
av tullsatsema å socker till 10 öre för raffinad och därmed likställt
råsocker samt 7 öre för annat råsocker.

De av Kungl. Maj:t nu föreslagna nedsättningarna av tullsatserna
å socker hava till syfte att nedbringa marknadspriset å en för befolk -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7

ningen i vårt land nödvändig konsumtionsartikel. Detta syfte finner utskottet
vara synnerligen behjärtansvärt.

Kungl. Maj:t har utgått från den förutsättningen, att de i propositionen
föreslagna nedsättningarna i tullen på socker skulle kunna
genomföras utan att därmed behövde följa någon minskning i de mellan
svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarna avtalade prisen på
betor. Sedan denna proposition avlämnats, hava emellertid förhållanden
framkommit, vilka antyda, att svårigheter i detta stvcke skulle
uppstå, om Kungl. Maj:ts förslag oförändrat bleve av Riksdagen godkänt.
Senast gällande aAfial mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget
å ena sidan och Skånes betodlareförening å den andra utgick med år
1912. Enligt vad känt är, hava under senaste tid förhandlingar förts
mellan sockerbolaget och nämnda organisation för betodlarna angående
nytt avtal. Därvid lärer hava visat sig, att en för båda parterna antaglig
uppgörelse icke kunnat åstadkommas annat än under förutsättning
av vissa modifikationer i Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag.
Utskottet måste anse det vara av största vikt, icke blott för jordbruket
i vidsträckta delar av vårt land utan även i allmänhet för hela vårt
ekonomiska liv, att en sådan överenskommelse kommer till stånd, genom
vilken dels vitbetsodlingen må kunna utan avbrott bedrivas och dels
tillverkningen av socker inom landet må kunna ostört fortgå. Under
sådana förhållanden har utskottet, utan att ingå på frågan, huruvida de
av Kungl. Maj:t föreslagna tullsatserna i och för sig kunna anses väl
avvägda, funnit sig böra hemställa om vissa jämkningar i Kungl. Maj:ts
proposition.

Dessa jämkningar böra enligt utskottets mening icke avse den
till grund för propositionen liggande principen, att tullsatserna, så långt
detta är konstitutionellt möjligt, regleras för viss tid framåt, vilken
princip även enligt utskottets mening är till gagn ej blott för sockerindustrien,
som därigenom kan för denna tid inrätta sig efter sagda
reglering, utan även för betodlarna, som endast på så sätt torde kunna
för samma tid vinna trygghet för ett fast pris på betorna.

Vid övervägande av nu framlagda synpunkter har utskottet stannat
vid att för år 1914 föreslå en tullsats för raffinadsocker, som departementschefen
_ enligt vad hans yttrande till statsrådsprotokollet giver vid
handen, varit betänkt på att upptaga såsom sitt förslag, nämligen 11
öre. Häremot torde en sänkning av råsockertullen till 8 öre närmast svara.

Utskottet vill tillika såsom sin mening uttala, att sänkning av
tullsatserna å socker bör äga rum under tiden intill utgången av år
1918 enligt följande plan:

8

Bevillningsutskottets betänkande

Nr 21.

År

1914 1916

1918

Tullsats, öre för kilogram raffinad

11 10.5

10

» » » » råsocker

8 7.5

7

Vad utskottet sålunda föreslagit och uttalat vilar på den förutsättningen,
att — förutom det att nämnda överenskommelse mellan sockerbolaget
och betodlarna givetvis till fullo iakttages under den tid, som
dessa tullsatser avse — sockerbolaget icke skall genom anordningar i
fråga om försäljningen av socker eller på annat sätt av konsumenterna
uttaga något av den prisskillnad, som uppkommer genom tullsänkningen.
Utskottet förväntar även, att icke genom bolagets åtgöranden
betodlingen må bringas att upphöra inom de områden, från vilka nu
betor levereras till nämnda bolags fabriker.

Socker- I ovanberörda, av herr Hamrin väckta motion II: 256, har såsom

beskatt- redan nämnts föreslagits, att för socker, som inom riket till fritt bruk

ninflen- utlämnas, skall betalas en skatt av 14 öre för kilogram; och har motio Motioner.

nären med den grunda föreslagna nedsättningen av sockerskatten med
2 öre för kilogram avsett att åstadkomma en ytterligare sänkning av
det inhemska marknadspriset på socker till förmån för konsumenterna.
Då emellertid en sådan nedsättning av skatten å socker kan beräknas
komma att för statsverket medföra en minskad inkomst av omkring
2,500,000 kronor om året, har utskottet av statsfinansiella skäl ansett
sig icke böra tillstyrka bifall till motionärens hemställan.

Vidare har i motionerna I: 104 och II: 263 av herrar Swartz och
Lindman föreslagits, att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsätta
tullen å socker, i samband därmed måtte beslutas, att skatten å raffinadsocker
skall ökas med samma belopp, varmed tullen å detsamma nedsättes.
Utskottet, som enligt vad av det föregående framgår, anslutit
sig till det syfte, som ligger till grund för den kungl. propositionen,
nämligen beredande av en fördel för sockerkonsumenterna i vårt land,
har, då denna fördel skulle genom den av motionärerna ifrågasatta skattehöjningen
bortelimineras, icke kunnat tillstyrka bifall till vad i berörda
motioner hemställts.

Sockermun- Då 1908 års Riksdag fattade beslut om höjning av sockerskatten

strien i öster- fdr tiden 1909—1913, bestämde Riksdagen tillika, att höjningen icke
Tandmmttå skulle gälla för det socker, som tillverkades vid de redan anlagda råöiand.
sockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland samt vid den da under
anläggning varande råsockerfabriken på Öland och utlämnades till fritt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 9

bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i
Lidköping efter där verkställd raffinering, utan skulle för sådant socker
skatten fortfarande intill utgången av år 1913 utgå med 13 öre för
kilogram. I den skrivelse, varigenom Riksdagen för Kungl. Maj:t anmälde
. sina beslut rörande sockerbeskattningen, angavs avsikten med
skattelindringen vara att stödja icke blott de industriella företag, som
visats vara i behov av en dylik hjälp, utan även jordbruket i de provinser,
där fabrikerna vore belägna.

rrustutredningskommitterade hava i sitt betänkande meddelat resultaten
av en av dem verkställd undersökning av sockerindustriens och
betodlingens nuvarande läge i Öster- och Västergötland samt på Öland
och uttalat den uppfattningen, att en fortsatt undantagsställning för ifrågavarande
industri skulle visa sig vara en för ringa och betydelselös hjälp
i industriens nuvarande belägenhet och med den framtida utveckling,
som kunde för densamma beräknas. Kommitterade hava därför ansett, att
fortsatt skattelindring för ifrågavarande fabriker, vilka i utredningen
sammanförts under benämningen Lidköpingsgruppen, icke borde ifrågakomma.
Därvid ha kommitterade oförbehållsamt uttalat, att föga hopp
funnes för att berörda företag skulle med de från och med 1914 års
ingång av kommitterade ifrågasatta ändringarna i tull och skatt å socker
kunna för framtiden fortbestå.

Chefen för finansdepartementet har enligt det vid propositionen
nr 35 fogade statsrådsprotokollet uttalat sin anslutning i huvudsak till
vad kommitterade anfört i fråga om Lidköpingsgruppens fabriker. Med
hänvisning till att dessa enligt kommitterades förslag skulle komma att
samtidigt drabbas av den dubbla belastningen av sänkt tull och ökad
beskattning å socker och under framhållande, att utredningens siffror
beträffande betodlingens utveckling syntes visa, att denna särskilt i
Östergötland och även på Öland under de sista åren befunnit sig i en
anmärkningsvärt rask uppåtgång, har emellertid departementschefen
uttalat, att billigheten fordrade, att den i berörda provinser bedrivna
sockerindustrien bereddes ett för densamma avpassat rådrum att lämpa
sig efter de nya förhållandena. Av sådan anledning föreslås i den
jämväl nu till behandling föreliggande propositionen nr 43 att, under
förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om sänkning
av sockertullen, den nuvarande skattelindringen för Lidköpingsgruppens
fabriker måtte få fortbestå under ytterligare fem år eller till utgången
av år 1918.

På sätt i början av detta utskottets betänkande utförligare angivits,
bär beträffande nu förevarande ämne i skilda motioner föreslagits, dels
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 7 samt. 15 höft. (Nr 21.J 2

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

att med bibehållande av nuvarande tullsatser för socker Ivungl. Maj:ts
nyss angivna förslag måtte bifallas, dels ock att, under förutsättning av
tullens nedsättande, skatten måtte nedsättas med lika många öre under
13 öre, som tullsänkningen kunde komma att omfatta.

Då utskottet nu går att yttra sig rörande frågan om fortsatt skattelindring
för sockerindustrien i Östergötland och Västergötland ^samt på
Öland, vill utskottet till en början erinra om och angiva sin ståndpunkt
till ett uttalande av 1908 års Riksdag i dess ovanberörda skrivelse. Utskottet
åsyftar den punkt i berörda skrivelse, däri Riksdagen gav uttryck
åt den meningen, att efter utgången av den tid, för vilken nedsättning
av sockerskatten då beviljades, vidare skattelindring icke borde ifrågakomma.
Det synes utskottet uppenbart, att detta uttalande icke bör
anses äga tillämpning beträffande frågan om skattelindring, sådan, densamma
nu föreligger. Under förutsättning av Riksdagens bifall till en
nedsättning av sockertullen inträda nämligen helt andra förutsättningar
för frågans bedömande än de, från vilka 1908 års Riksdag torde hava
kunnat utgå. Det blir då icke längre fråga om, huruvida åt berörda
fabriker fortfarande bör beredas samma gynnade ställning, som de intagit
under den med innevarande år utlöpande femårsperioden, utan
frågan blir, huruvida verkningarna av en tullnedsättning och därav följande
sänkta priser å socker böra för dessa fabriker mildras genom
fortsatt skattelindring.

Då man torde kunna utgå från, att ifrågavarande industri icke är
i stånd att motstå påfrestningen av samtidigt inträdande tullnedsättning
i enlighet med utskottets förslag och höjning av hittillsvarande skattesats
med 3 öre för kilogram, har det synts utskottet, att avgörandet
av, huruvida nedsättning av skattesatsen fortfarande skall medgivas eller
icke, bör bliva beroende av svaret på frågan, huruvida de hittills vunna
resultaten tydligt giva vid handen, att, även under förutsättning av
fortsatt skattelindring, ifrågavarande industri och betodling icke rimligen
kunna antagas gå en gynnsammare utveckling till mötes. Utskottet.har
funnit den inom finansdepartementet förebragta utredningen icke
lämna stöd för en fullt så pessimistisk uppfattning. De av kommittén
anförda siffrorna utvisa för de senaste åren obestridligen ett framåtskridande.
Intrycket härav har för utskottet vunnit ytterligare stöd
genom åtskilliga från fabrikerna utskottet tillhandakomna sifferuppgifter
beträffande betodlingens och industriens utveckling, vilka uppgifter,
om de än icke kunnat av utskottet i detalj granskas, dock synts

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 11

kunna tillmätas värdet av ett vitsord om en särskilt under åren 1910
—1912 avsevärd uppåtgång.

Härtill kommer, att ett av de syften, vilka 1908 års Riksdag avsåg
att främja genom skattelindringen, nämligen att stödja jordbruket
i de provinser, där ifrågavarande fabriker äro belägna, med fog kan
anses vara nått i högre grad än hithörande siffror utvisa. Det är nämligen
att beakta, att betodlingen ingår i en växtföljd, som i allmänhet
torde omfatta 6 eller 7 år, och att den areal, som drager fördel av
betkulturen, sålunda är 6 å 7 gånger så stor som den för den samtidiga
betodlingen angivna.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra
tillstyrka, att fortsatt nedsättning av skattesatsen å socker beredes sockerindustrien
i Östergötland och Västergötland samt på Öland.

Då det slutligen gällt att se till, huruvida tillräckliga skäl föreligga
att utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna skattelindringen medgiva
ytterligare nedsättning i anledning av härom i motionsväg gjorda
framställningar, har utskottet funnit sig böra stanna vid Kungl. Maj:ts
förslag. Det skäl, som för utskottet varit bestämmande för tillstyrkandet
av fortsatt skattelindring, nämligen att staten icke synes böra samtidigt
med nedsättning av sockertullen undandraga de av staten hittills gynnade
fabrikerna den hjälp, som skattelindringen innebär, bar icke synts kunna
åberopas såsom stöd för en nedsättning av skatten till lägre belopp än
det nu gällande. Mot en sådan nedsättning talar också enligt utskottets
mening det avgörande skälet, att det icke synes tillrådligt, att Riksdagen
tager ett ytterligare steg i den tullpolitiska riktning, som betecknas därav
att en viss del av en industri beredes en särskilt gynnad ställning.

Såsom stöd för förslaget om sänkning av tullen å sirap och Sirapstuiie».
melass från nuvarande 10 öre till 5 öre för kilogram har i den kungl.
propositionen anförts, bland annat, följande. Sirapen utgjorde utan
tvivel särskilt för de mindre bemedlade en viktig hushållsartikel och
torde i ej ringa utsträckning användas såsom surrogat för det väsentligt
dyrare sockret. Då den övervägande delen av den i Sverige konsumerade
sirapen utgjordes av importerad vara, hade tullen sin förnämsta
betydelse såsom finanstull. Emellertid hade densamma även karaktär
av skyddstull för inhemsk sirapsproduktion. Men något särskilt tullskydd
syntes ej vara av nöden för denna inom landet bedrivna tillverkning,
enär det skydd, som genom sockerlagstiftningen givits den för sirapens
framställning erforderliga råvaran, kunde anses utgöra ett även för
sirapstillverkningen fullt tillräckligt skydd. Den inhemska sirapstill -

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

verkningen, vilken bedreves allenast av svenska sockerfabriksaktiebolaget,,
syntes för övrigt vara av en blott oväsentlig omfattning och icke äga
någon egentlig betydelse för nämnda företags drift. Av hänsyn till
statens finansiella intressen hade emellertid i propositionen ej föreslagits
tullens borttagande utan allenast dess nedsättande med halva beloppet.

Av de siffror, som i propositionen meddelats rörande inhemsk
produktion samt import av sirap under åren 1907—1911, har framgått,
att under berörda tidsperiod införts — importen äger rum huvudsakligen
från England, till en mindre del från Amerika — i medeltal 14,969 ton
sirap om året, medan den årliga tillverkningen inom landet av samma
vara under åren 1909 — 1911 uppgått till 1,500—2,000 ton. Under år
1912 lär produktionen hava närmat sig 3,000 ton. Den inhemska
sirapsproduktionen har sålunda icke nått någon större utveckling, och
torde, enligt erhållna upplysningar, även med bibehållande av det nuvarande
tullskyddet den möjligheten vara utesluten, att den svenska
sockerindustrien skulle bliva'' i stånd att ens tillnärmelsevis tillgodose
den inhemska konsumtionens behov av sirap.

Då tullskyddet för sirap sålunda icke kan anses vara av någon
egentlig betydelse för den svenska sirapstillverkningen och då dessutom
sockerindustrien, som driver densamma, även med de av utskottet föreslagna
reducerade tullsatserna, måste anses för sin produktion åtnjuta
ett fullt tillräckligt tullskydd, finner utskottet att ur synpunkten av
industriens intressen intet hinder möter för den föreslagna tullnedsättningen.
Å andra sidan måste densamma för konsumenterna tillmätas
en icke ringa betydelse, så mycket mera avsevärd som sirap såsom
konsumtionsartikel huvudsakligen ingår i de mindre bemedlades hushåll,
varför en nedsättning av tullen på föreslaget sätt skulle komma särskilt
den fattigare befolkningen till godo.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra
biträda Kungl. Maj:ts förslag om en nedsättning av tullen å sirap och
melass till 5 öre för kilogram.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får bevillningsutskottet
hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition, nr 35, angående förändring av tullsatserna
å socker och sirap m. in., icke kunnat oförändrad
bifallas, måtte besluta,

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola
från och med den 1 januari 1914 utgöra följande
belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandioch
kak- samt krossat eller pulveriserat socker, 11 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än
nr 18 av den i världshandeln gällande holländska
standard, likaledes 11 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än
samma standardnummer, även om varan inkommer i
upplöst eller flytande tillstånd, 8 öre;
å sirap och melass 5 öre;

dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa
för inkommande varor den 9 juni 1911 under
vissa villkor medgivna restitution av tullmedlen vid
utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker,
topp-, kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket
av utländskt råämne, skall utgå från och med den 1
januari 1914 med 8.5 öre för kilogram sådant socker;

2:o) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 43, måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas
eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning
närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt
bruk erläggas skatt med 16 öre för varje kilogram.
För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda
råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland
samt på Öland och utlämnas till fritt bruk antingen
omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet
i Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock
skatten under tiden till 1918 års utgång med 13 öre

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

för varje kilogram; ägande Kungl. Maj:t att meddela
behövliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte
erläggas tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker
(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirap
eller melass, i vilka sockerhalten är mindre än sjuttio
procent av torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,
därest icke kontrollstyrelsen på framställning av tillverkaren
förordnar, att sockerhalten skall bestämmas
genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.
Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring av människor
obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari

1914;

samt

3:o) att de i detta betänkande omförmälda motionerna a)

I: 100 av herr Stadener,

b) I: 103 » » af Ekenstam,

c) I: 104 » » Swartz,

d) I: 105 » » Swartz,

c) I: 106 » herrar friherre Johan Beck-Friis
och greve Posse,

f) I: 107 av herr Cedercrantz m. fl.,

g) II: 253 » » friherre Palmstierna,

h) II: 256 » » Hamrin,

i) II: 258 » » Pålsson,

k) II: 262 » n Lindman,

l) II: 263 » » Lindman,

m) II: 264 » » Andersson i Skivarp,

n) II: 269 » » Vahlquist,

o) II: 270 » )) von Hofsten m. fl. samt

p) II: 271 » » Andersson i Fallsberg m. fl.

måtte anses besvarade genom vad utskottet här

ovan hemställt.

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

I anledning av motionerna II: 254 av herr Nilsson i Tånga
och II: 272 av herr Karlsson i Fjäl kommer utskottet att framdeles avgiva
yttrande, vilket utskottet härmed får för Riksdagen

4:o) anmäla.

Stockholm den 7 mars 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer.

i fråga om utskottets förslag till beslut:

vid punkt l:o)

av herrar Bäckström, Eriksson i Grängesberg, frih. Palmstierna
och Källman, vilka anfört:

I trontalet vid Riksdagens öppnande förklarade Kungl. Maj:t sig
vilja bidraga till ett lindrande av dyrtiden i landet genom att med en
sänkning av tullen å socker förbilliga ett oundgängligt och betydelsefullt
födoämne. Detta uttalande hälsades också med tillfredsställelse i vida
befolkningslager, och man förväntade, att det förslag, Kungl. Maj:t
ämnade framlägga, skulle innebära en avsevärd lättnad för de små
hushållen och ett effektivt beskärande av sockertrustens obehöriga vinster.
Visserligen motsvarade icke Kungl. Maj:ts nu föreliggande proposition
alldeles dessa förväntningar, men regeringens framställning innebar likväl
en riktig uppfattning om det tillvägagångssätt, som borde användas
gentemot trusten, på samma gång som en minskning av livsmedelsutgifterna
skulle bliva en följd av förslaget. Trots en häftig motagitation
från trusten och densamma närstående kretsar, syntes heller intet

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

tvivel kunna råda om att Riksdagens majoritet var benägen att stödja
detsamma.

Emellertid börjades under regeringens auspicier förhandlingar mellan
sockertrusten och betodlarna, och bevillningsutskottets arbeten uppskötos
på grund härav. Slutet på detta uppskov blev, att först sedan timsten
och betodlarna, under förutsättning att Kungl. Maj:t tillstyrkte och
Riksdagen beslöt tullsatser, vilka av förutnämnda parter befunnits antagliga,
överenskommit om preliminärt avtal samt regeringen godkänt
avtalets villkor, fick bevillningsutskottet träffa sitt avgörande i saken.
Det befanns då att de liberala utskottsledamöterna ej längre hade fria
händer, utan ansågo sig på förhand bundna av regeringens kapitulation.

Vi måste för vår del djupt beklaga, att bevillningsutskottet biträtt
eu uppgörelse av det slag, som ingåtts. För konsumenterna betyder
nämligen denna uppgörelse blott en obetydlig lättnad. För betodlarna
innebär uppgörelsen, i strid med förut avgivna löften, nedsättning av
betprisen. För timsten medför uppgörelsen däremot frihet att i det
närmaste lika obehindrat, som hittills, brandskatta allmänheten med
statens bemyndigande. Den makt, Kungl. Maj:t ägde att, stödd på
Riksdagens majoritet, åstadkomma ett såväl för allmänheten som betodlarna
tillfredsställande resultat, har icke begagnats. Tvärtom har
regeringen, som nämnts, helt oväntat alldeles frångått sin i den kungl.
propositionen intagna ståndpunkt och däri uttalade principer.

För vår de! måste vi efter förmåga kraftigt bekämpa den nu
träffade uppgörelsen, och vi förbehålla oss även frihet att för framtiden
fullfölja detta syfte.

I förevarande situation, och då några utsikter att vinna Riksdagens
godkännande av herr Palmstiernas motion icke förefinnas, yrka vi
bifall till Kungl. Maj:ts förslag, ehuru regeringen själv övergivit detsamma.
Vi göra detta desto hellre som vi äro förvissade om, att en
stark folkmening fortfarande hyllar den åsikt, herr statsministern förra
söndagen uttalade, att Kungl. Maj:ts proposition är »rättvis och välbetänkt»
och att dess antagande sålunda skulle innebära ett avsevärt
steg i rätt riktning, samt även enär vi anse ett dylikt beslut under
nuvarande förhållanden vara med Riksdagens värdighet bäst överensstämmande.

Det hemställes alltså,

att Kungl. Maj:ls proposition nr 35 måtte av
Riksdagen bifallas;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 17

av herrar Vennersten, friherre Trolle, friherre C. J. BecJc-Friis, Trapp,
Ollas A. Ericsson, Antonsson, Jesper son, Nilsson i Bonarp och friherre
Fleming, vilka anfört:

Såsom skäl för nedsättning av tullen å sirap anför finansministern
dels hänsynen till konsumenternas intresse av billigare pris för sirap
såsom surrogat för det väsentligt dyrare sockret, dels att något särskilt
tullskydd ej syntes vara av nöden för den svenska sirapstillverkningen,
som för övrigt vore av blott oväsentlig omfattning, år 1911 1,549 ton.
Endast hänsynen till statens finansiella intressen hade avhållit finansministern
att nu föreslå sirapstullens borttagande.

Emellertid synas åtskilliga ytterligare omständigheter kräva beaktande
vid frågans avgörande. Det är då först att märka, att den importerade
sirapens ofta mycket betydande glykoshalt och därav beroende
svårigheter vid tullbehandlingen föranlett Riksdagen att år 1911 i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t ville låta verkställa erforderlig
ytterligare utredning av frågan, vilka förändringar i tulltaxan
och sockerbeskattningsförordningen tilläventyrs må vara påkallade för
att pa ett för importen såväl som för statskassan och den inhemska
sockerindustrien tillfredsställande sätt ordna de avgifter som åligga sirap
och sirapsblandningar vid införsel från utlandet, ävensom för Riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Det är tydligt, att en så stor nedsättning av sirapstullen som den
nu föreslagna kommer att inverka förryckande vid bedömandet av den i
nyssnämnda riksdagsskrivelse framförda frågan och möjligen hindra en
lösning genom vilken de i skrivelsen omnämnda olika intressena bleve
behörigen tillgodosedda.

Vidare bör beaktas, att den svenska sirapstillverkningen synes vara
stadd i en glädjande utveckling, i det att enligt vad inom utskottet
blivit upplyst, under tillverkningsåret 1911 —1912 icke mindre än 2,975
ton framställts, utvisande nära nog en fördubbling i jämförelse med
föregående år.

Ytterligare en omständighet av mycket stor vikt för frågans bedömande
ligger deruti, att enligt tillgängliga meddelanden en del av
den importerade sirapen utgöres av inverterat socker, antingen tvättat
råsocker eller lägre raffinerade kvalitéer, vilka varor sålunda i form av
sirap skulle, därest tullsatsen nedsättes till 5 öre, kunna införas till en
lägre tull än socker, oavsett friheten från sockerskatt.

Genom den föreslagna tullnedsättningen skulle därjämte importen
av sirap i hög grad underlättas och eu minskning av sockerkonsumtioBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 15 höft. (Nr 21.) 3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21,

nen bleve otvivelaktigt härav en följd. Detta skulle åter medföra en
inskränkning av den inhemska betodlingen och beröva statsverket en
mot den minskade sockertillverkningen svarande del av sockerskatten.
Det har beräknats att en inhemsk tillverkning av landets hela sirapsbehov
skulle kräva en ökning av betarealen med 2,400—3,000 har motsvarande
7 å 9 °/o av landets nuvarande betareal, och skulle sålunda en
stigande tillverkning av sirap inom landet kunna bliva av mycket stor
betydelse för den svenska betodlingen och giva sysselsättning åt fabriker,
vilkas drift måhända eljest skulle komma att nedläggas.

Slutligen vilja vi såsom ett huvudskäl mot nedsättning av sirapstullen
framhålla, att de stora krav, som lösningen av viktiga frågor
ställa på statskassan, mana till den allra största försiktighet ifråga om
åtgärder, som skulle föranleda väsentliga minskningar i de nuvarande
statsinkomsterna. I detta avseende torde särskilt böra erinras om det
förslag till folkpensionering, som redan vid denna Riksdag är att förvänta.

På grund av vad sålunda anförts, anse vi, att utskottet bort
hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 35, i vad den
avser en sänkning av tullen å sirap, icke måtte av
Riksdagen bifallas.

vid ''punkt 2:o)

av herr Antonsson, som hemställt om bifall till det i motionerna
I: 104 av herr Swartz och II: 263 av herr Lindman framställda yrkandet,
»att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsätta gällande tull å socker,
Riksdagen i samband därmed måtte besluta sådan ändrad lydelse av
1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker,
därom bevillningsutskottet torde avgiva närmare förslag, att skatten å
raffinadsocker ökas med samma belopp, varmed tullen å detsamma
nedsättes;»

av herrar Bäckström, Eriksson i Grängesberg, friherre Palmstierna
och Källman, vilka ansett, att utskottet bort i anledning av herr Hamrins
motion, II: 256, hemställa, att Riksdagen ville besluta,

att skatten för socker som utlämnas till fritt
bruk måtte bestämmas till 14 öre för varje kilogram,

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

dock att den av Kungl. Maj:t föreslagna skattelindringen
av 3 öre för varje kilogram för det socker, som
tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i
Östergötland och Västergötland samt på Öland och
utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart från samma
fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där
verkställd raffinering, måtte medgivas och skatten för
sådant socker således under tiden till 1918 års utgång
utgå med 11 öre för varje kilogram;

av herrar Vennersten, friherre Trolle, friherre C. J. Beck-Friis,
Trapp, Ollas A. Ericsson, Jesperson, Nilsson i Bonarp och friherre Fleming,
vilka anfört:

I fråga om lättnader för den s. k. Lidköpingsgruppens fabriker
kunna vi icke finna, att ett bibehållande under ytterligare fem år av
den nu gällande skattelindringen gör tillfyllest.

Går man tillbaka till 1908 års riksdagsbeslut i det då föreliggande
ärendet rörande samma fabriker och granskar motiven för detta beslut,
finner man, att Riksdagen i viss män påtagit sig ett ansvar för fabrikernas
och den av dem beroende betodlingens fortbestånd. Den frist, som
hittills beskärts dem att under åtnjutande av skattelinäring komma till
en tryggad tillvaro är enligt vårt förmenande allt för kort i synnerhet
i jämförelse med den tid, under vilken den skåuska sockertillverkningen
och betodlingen kunnat för sin första utveckling räkna med särskilt
gynnsamma förutsättningar.

Då därtill å ena sidan den förebragta utredningen tydligen ådagalagt,
att den nu föreslagna tullnedsättningen för socker måste försätta
den mellansvenska och öländska sockertillverkningen och betodlingen i
ett så ogynnsamt läge, att även med bibehållande av den hittillsvarande
skattelindringen dessa näringsgrenars tillvaro allvarligt hotas, därest icke
någon ytterligare lättnad beredes dem, och å andra sidan under ärendets
behandling inom utskottet sådana upplysningar framkommit angående
betodlingens framtidsmöjligheter i de berörda delarna av landet, att dess
bevarande måste anses vara av avgörande betydelse för jordbruket inom
samma områden, finna vi att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 43, måtte antaga följande

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas
eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning
närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt
bruk erläggas skatt med 16 öre för varje kilogram.
För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda
råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland
samt på Öland och utlämnas till fritt bruk antingen
omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet
i Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock
skatten under tiden till 1918 års utgång med 12 öre
för varje kilogram; ägande Kungl. Maj: t att meddela
behövliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte
erläggas tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker
(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirap
eller melass, i vilka sockerhalten är mindre än sjuttio
procent av torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,
därest icke kontrollstjrrelsen på framställning av tillverkaren
förordnar, att sockerhalten skall bestämmas
genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.
Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring av människor
obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari

1914.

av herrar Byström och Rune;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 21

/ fråga om motiveringen:

av herrar Vennersten, friherre Trolla, friherre C. J. Beclt-Friis, Trapp,
Ollas A. Ericsson, Antonsson, Jesperson, Nilsson i Bonarp och friherre
Fleming, som yttrat:

Vid avgivande av nn föreliggande förslag till nedsättning av tullsatserna
å socker, gående ut på att tullen å raffinerat socker skulle för
år 1914 nedsättas med 4 öre till 10 öre för att från och med år 1916
sänkas med ett öre årligen så att den år 1918 skulle utgöra 7 öre, har
chefen för finansdepartementet givit uttryck åt den numera allmänt
erkända störa betydelsen av sockerindustrien och betodlingen inom vårt
land, och han har uttalat den förhoppningen, att betproduktionen skulle
komma att ökas till följd av ökad sockerkonsumtion på grund av det
sänkta sockerpriset. Men i fråga om den föreslagna tullnedsättningen
förutsätter finansministern samtidigt, att den icke finge medföra vare
sig nedsättning'' i sockerindustriens arbetslöner eller de för närvarande
gällande betprisen.

1 motsats mot finansministern finna vi de nu föreslagna tullsänkningarna
i samband med de gjorda förutsättningarna vara av sådan
beskaffenhet och ledande till sådana konsekvenser, att de kunna befaras
medföra stora vådor för såväl industriens som betodlingens bestånd.
På grund av den utveckling industrien hittills erhållit — till stor del
beroende på statsmakternas uppmuntran — och den för betodlingens
spridande uppkomna decentralisationen, kunna vi icke utan vidare godkänna
den av finansministern gjorda anvisningen åt sockerindustrien
att hålla sig i någon mån skadeslös för tullnedsättningarna genom en
driftkoncentration, som möjligen skulle medföra vissa fabrikers nedläggande,
ty detta är ett spörsmål, som — om man icke vill nöja sig
med eu lösning av blott teoretiskt intresse — kräver ett grundligt
avvägande av olika synpunkter, vilket är synnerligen svårt, och vartill
tillräckligt material icke finnes i finansministerns framställning.

Emellertid har under förhandlingarna i utskottet frågan kommit i
sådant läge, att vid dess avgörande ovan berörda synpunkter i huvudsak
undanskjutits, till följd därav att underhandlingar inletts mellan
Svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarna under ledning av en
av Kungl. Maj:t utsedd ordförande. Denna underhandlingskommitté —
vari dock representanter saknats för andra betodlare än Skånes — har
enats om en av regeringen godkänd reglering såväl av tullsatserna
som av de villkor, under vilka dessa skulle gälla. Tullsatsen för raffinerat

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

socker skulle enligt överenskommelsen utgöra 11 öre från och med 1914
(alltså en nedsättning av den nuvarande tullsatsen med 3 öre) samt 10 Vs
öre från och med 1916 och 10 öre under 1918. Hela nedsättningen
skulle sålunda vid femårsperiodens slut utgöra 4 öre. Villkoren för
denna nedsättning skulle bland annat vara, dels att betodlarna förbinda
sig att till viss del bära följderna av tullnedsättningen, dels ock att
bolaget å sin sida förbinder sig att ej under ifrågavarande femårsperiod
nedlägga någon råsockerfabrik i Skåne. Genom denna överenskommelse
övergiver man alltså såväl finansministerns förutsättning, att betodlarna
ej skulle vidkännas någon nedsättning å betprisen på grund av tullnedsättningen,
som ock den av honom uttalade tanken på koncentration
av driften.

Sedermera har meddelande lämnats, att sockerfabriksaktiebolaget
även förbundit sig uppehålla råsockerfabriken å Gottland, men däremot
har det lämnats öppet åt bolagets förgottfinnande huru skall förfaras
med de detsamma tillhörande fabrikerna i Halland och Blekinge. Man
har sålunda godkänt ett uttryckligt förbud mot vissa råsockerfabrikers
nedläggande i först angivna provinser, under det att industrien i .de
båda sistnämnda lämnats oberörd av överenskommelsen, vilka omständigheter
i förening uppenbart äro ägnade att äventyra industrien och betodlingen
i dessa senare trakter.

Och även de fabriker som icke tillhöra svenska sockerfabriksaktiebolaget
— den s. k. Lidköpingsgruppen — komma att — oavsett den
av finansministern förordade undantagsställningen — av den sålunda
gjorda överenskommelsen beröras på ett synnerligen kännbart sätt.. I
den av regeringen godkända uppgörelsen s}’nes oss därför så viktiga
synpunkter blivit åsidosatta, att det kunnat ifrågasättas, om ett Riksdagens
beslut borde därpå grundas, men då emellertid den i den kungl. propositionen
för femårsperioden 1914—1918 i utsikt ställda tullnedsättningen
blivit reducerad från 7 öre till 4 öre, därav 3 öre skulle bäras av sockerindustrien
och 1 öre av betodlarna, samt de i frågan huvudsakligen intresserade
parterna visat sig ense med regeringen om den gjorda regleringens
möjlighet att genomföra, finna vi oss ej kunna göra gällande
tillräckliga skäl för att sätta oss emot densamma. Då vi sålunda biträda
ett beslut, som vilar på den för oss framlagda överenskommelsen, sker
detta under den uttryckliga förklaringen, att vi förvänta, det statsmakterna
skola finnas beredda att vidtaga sådana åtgärder, som kunna visa
sig erforderliga, därest de farhågor för betodlingens och industriens
bestånd, som vi uttalat beträffande de av överenskommelsen ej berörda
provinserna, skulle visa sig bliva eu verklighet.

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

av herr Beting rörande beskattningen av sockerindustrien i Österoch
Västergötland samt på Öland;

av herr friherre Palmstierna likaledes rörande beskattningen av
sockerindustrien i öster- och Västergötland samt på Öland.

Herr Christiernson har anhållit få antecknat, att han deltagit i
den förberedande behandlingen av detta ärende inom utskottet.

Herr Larsson i Klagstorp har anhållit få antecknat, att han icke
deltagit i behandlingen av frågan om sirapstullen.