1
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Nr 20.
Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1913 kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av tullen
å superfosfat.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. Trolle*), frih. C. J.
Beck-Friis, Trapp, Eklund, Ollas A. Ericsson, Kobb, Antonsson,
Bäckström, Jesperson, Eriksson i Grängesberg, Byström,
Rune, Christiernson, Nilsson i Bonarp, frih. Fleming*), Bergman,
Jönsson i Revinge och Månsson.
*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.
I en inom Andra kammaren av herr Engqvist m. fl. väckt motion,
nr 25, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, »att Riksdagen
ville besluta den ändring i gällande tulltaxa, att tullen på superfosfat
upphäves».
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.
Frågan huruvida superfosfat bör vara belagd med tull har vid flera
tillfällen förevarit inom riksdagen. Sålunda väcktes vid 1888 års riksdag
förslag om åsättande av en tullsats å nämnda vara av 50 öre för 100
kilogram. Denna motion tillstyrktes av bevillningsutskottet, varefter Riksdagen,
sedan Första kammaren bifallit men Andra kammaren avslagit utskottets
hemställan, i gemensam votering beslöt, att gällande tullfrihet
skulle bibehållas. Vid 1892 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, i anslutBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 1Å käft. (Nr 20). 1
Historik.
2
Utskottet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr SO.
ning till 1888 års tullkommittés mening, att superfosfat måtte beläggas
med en tullsats av 25 öre för 100 kilogram. Förslaget avstyrktes av
bevillningsutskottet och avslogs av Riksdagen. Yid riksdagarna åren 1896
och 1897 väcktes åter motioner med yrkande om tull å superfosfat, år
1896 av 50 öre och år 1897 av 25 öre, allt för 100 kilogram, men vid
båda dessa tillfällen blevo förslagen av bevillningsutskottet avstyrkta och
av Riksdagen avslagna. Det vid sistnämnda års riksdag framställda förslaget
återupptogs i väckta motioner vid 1898 års riksdag. Bevillningsutskottet
avstyrkte ånyo motionerna. Utskottets hemställan bifölls av
Andra kammaren, varemot Första kammaren biföll motionerna. I gemensam
votering segrade Första kammarens beslut, i följd varav superfosfat
åsattes en tullsats av 25 öre för 100 kilogram.
Vid 1900 års riksdag väcktes inom Andra kammaren motion om
borttagande av den sålunda beslutade tullsatsen. Bevillningsutskottet avstyrkte
motionen, varefter och sedan Första kammaren bifallit men Andra
kammaren avslagit utskottets hemställan, Riksdagen medelst gemensam
votering beslöt, att gällande tullsats skulle bibehållas oförändrad.
Även vid 1901 års riksdag väcktes förslag om tullens borttagande.
Bevillningsutskottet hemställde om avslag å den i ämnet väckta motionen,
vilken hemställan utan votering godkändes av Riksdagens båda kamrar.
Enahanda förslag återupprepades jämväl vid 1904 års riksdag, men avslogs
enligt bevillningsutskottets hemställan ånyo av Riksdagen — denna
gång efter gemensam omröstning, som utföll med 220 röster mot 143.
Frågan om upphävande av tullen å superfosfat behandlades av Riksdagen
sista gången år 1906 i följd av en inom Andra kammaren väckt
motion i ämnet. Bevillningsutskottet hemställde därvid, att Riksdagen,
med avslag å motionen, måtte besluta, att gällande tullsats för sagda artikel
skulle bibehållas oförändrad. Utskottets förslag bifölls av Första
kammaren utan votering och av Andra kammaren, efter omröstning, med
116 röster mot 79.
I den år 1911 utfärdade nya tulltaxan har tullsatsen för superfosfat
införts under rubrik 1229 och bibehållits vid oförändrat belopp: 25 öre
för 100 kilogram.
Innan utskottet övergår till behandling av frågan, huruvida skäl nu
kunna anses förefinnas för medgivande av tullfrihet för superfosfat, har
utskottet funnit lämpligt att här meddela en del ur den officiella statisti
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr SO.
3
ken hämtade siffror rörande omfattningen och värdet av import, export
och tillverkning av nämnda vara under tiden 1895—1911.
År |
I n f ö |
r s e 1 |
U t f ö |
r s e 1 |
T i 1 1 v e |
r k n i n g |
Kilogram |
Kronor |
Kilogram |
Kronor |
Kilogram |
Kronor |
|
1895............ |
14,162,181 |
566,487 |
436,900 |
17,476 |
54,538,860 |
3,506,801 |
1896............ |
17,889,730 |
715,589 |
2,398,525 |
119,926 |
54,367,700 |
2,749,500 |
1897............ |
25,822,976 |
1,032,919 |
200,218 |
8,009 |
52,117,400 |
2,712,350 |
1898............ |
36,683,108 |
1,650,740 |
103,700 |
4,667 |
68,260,000 |
3,655,045 |
1899............ |
22,829,190 |
1,369,751 |
157,500 |
9,450 |
54,425,000 |
3,335,494 |
1900............ |
20,771,906 |
1,246,314 |
6,100 |
366 |
55,759,400 |
3,451,110 |
1901............ |
24,713,138 |
1,532,215 |
17,560 |
1,089 |
61,727,800 |
3,760,700 |
1902............ |
31,770,618 |
1,969,778 |
21,000 |
1,302 |
59,104,900 |
3,188,310 |
1903............ |
28,932,358 |
1,735,941 |
198,700 |
11,922 |
110,762,100 |
5,726,620 |
1904............ |
11,060,153 |
641,489 |
1,500 |
87 |
125,801,400 |
6,799,064 |
1905............ |
5,110,912 |
316,877 |
50,400 |
3,125 |
133,374,000 |
7.356,120 |
1906............ |
2,202,369 |
143,154 |
4,553,270 |
295,963 |
134,073,100 |
8,020,882 |
1907............ |
4,551,408 |
318,599 |
21,606,400 |
1,512,448 |
176,669,100 |
10,291,800 |
1908............ |
2,712.660 |
176,323 |
10,672,245 |
693,696 |
150,749,439 |
8,564,506 |
1909............ |
2,844,592 |
184,898 |
17,244,728 |
1,120,907 |
102,509,017 |
5,913,357 |
1910............ |
3,100,702 |
201,546 |
51,213,343 |
2,816,734 |
167,102,871 |
9,615,538 |
1911............ |
2,673,027 |
173,747 |
61,186,694 |
3,365,268 |
184,882,808 |
10 427,895 |
Medeltal av
År |
Införsel |
Utförsel |
Tillverkning |
Kilogram |
Kilogram |
Kilogram |
|
1895—99........................ |
23,477,437 3,176,478 |
659,369 32,384,682 |
56,741,792 156,382,647 |
1907—11........................ |
Av dessa siffror framgår, att införseln av superfosfat, vilken under 5-årsperioden
1895—99 var rätt avsevärd, numera nedgått till en jämförelsevis
obetydlig kvantitet. Beträffande tillverkning och export har däremot utvecklingen
gått i rakt motsatt riktning. Sålunda har, enligt vad de angivna
medeltalssiffrorna giva vid handen, tillverkningen under den senare
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
5-årsperioden varit nära tre gånger så stor som tillverkningen under tiden
1895—99, medan utförseln under perioden 1907—1911 uppgått till
nära 50 gånger den siffra, som angiver utförseln under den tidigare perioden.
Av en sammanställning av berörda medeltalssiffror rörande utförsel
och tillverkning framgår vidare, att de svenska superfosfatfabrikerna
under perioden 1907 — 1911 exporterat varor till en kvantitet, motsvarande
ej mindre än 20.71 procent av hela tillverkningens storlek. Motsvarande
procenttal för perioden 1895—99 utgjorde allenast l.ie procent.
Såsom synes av den ovan lämnade redogörelsen för frågans tidigare
behandling inom riksdagen blev förslaget om tull å superfosfat vid dess
framförande år 1888 avslaget och rönte vid förnyat upptagande under eu
följd av riksdagar samma öde. Förslaget mötte starkt motstånd särskilt
inom de mindre jordbrukarnas läger. Efter tullens antagande år 1898
har upprepade gånger i motionsväg inom riksdagen väckts förslag om densammas
upphävande; och att en stark opinion härvid funnits för en återgång
till tullfrihet å ifrågavarande artikel har framgått, bland annat, därav,
att Andra kammaren två gånger bifallit väckta förslag om tullens avskaffande
samt att talrika reservationer inom bevillningsutskottet avgivits
i enahanda syfte.
De skäl, som anförts till stöd för yrkandet om tullfrihet för superfosfat,
äro huvudsakligen dels att tullen verkar stegring av priset på ett
för vår jordbruksnäring oumbärligt produktionsmedel dels att samma tull
numera är obehövlig såsom skydd för den inhemska superfosfatindustrin.
I först angivna hänseende tillåter sig utskottet att till utvecklande av
sin ståndpunkt i frågan anföra följande. Tullen å superfosfat fördyrar för
jordbrukets idkare tillgången till ett synnerligen viktigt gödningsämne och
ökar därigenom de svårigheter, med vilka särskilt de mindre bemedlade
bland dem hava att kämpa. I detta sammanhang kan påpekas, hurusom de
i motionen meddelade uppgifterna rörande försäljningspris i Danmark, vilka
uppgifter torde kunna ^vitsordas såsom åtminstone i huvudsak riktiga, utvisa,
att den svenske jordbrukaren, vilken jämväl i övrigt som regel har
att arbeta under mindre gynnsamma omständigheter än den danske, får
betala icke obetydligt högre pris för superfosfat än den senare. Det synes
därför utskottet böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke —
med nödigt beaktande av övriga på denna fråga inverkande omständigheter
— tullen för superfosfat nu lämpligen kunde och borde upphävas
eller åtminstone avsevärt nedsättas, i syfte att bereda särskilt de mindre
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 5
jordbrukarna den välbehövliga fördelen av en prislindring å detta gödningsämne.
Yid prövning av detta spörsmål är det emellertid nödvändigt att först
klargöra, i vilken mån tullen å superfosfat kan anses vara behövlig för
den inhemska superfosfatindustrien. I sådant hänseende tillåter sig då utskottet
framhålla, att, om också denna industri från början haft att arbeta
med en del ogynnsamma förhållanden, till vilkas övervinnande tullskyddet
en gång varit en bidragande faktor, förhållandena dock numera inträtt i
ett väsentligen förändrat läge. Fabrikerna hava nu en säker ekonomisk
ställning och lämna en god årlig vinst. Det svenska fabrikatet behärskar
i närvarande stund så gott som hela den inhemska marknaden, och om
också tullskyddet medverkat till detta gynnsamma resultat, får man dock
ej förbise, att detsamma jämväl är en följd av den svenska produktens
överlägsenhet över den utländska, Av statistiken har också framgått, att
den årliga importen från utlandet nedgått till en obetydlighet samtidigt
med att den svenska industrien blivit i tillfälle att, utöver tillgodoseendet
av det egna landets behov, exportera eu betydande del av sin tillverkning.
För bibehållande av sin behärskande ställning inom den inhemska marknaden
lärer den svenska industrien alltså knappast längre vara beroende
av tullskydd.
Av vad i det föregående blivit anfört, finner utskottet det vara ådagalagt,
att nu gällande tullavgift å superfosfat verkar betungande för jordbruket
i vårt land, utan att den kan anses oumbärlig för skyddande av
svensk industri. Försiktighetsskäl torde emellertid tala för att icke —-såsom av motionären föreslagits — tullen nu helt och hållet upphäves,
utan att den i stället nedsättes till lämpligt belopp. Det synes utskottet,
att eu tullsats av 10 öre för 100 kilogram — på samma gång som den ej
gärna borde kunna bliva i nämnvärd mån kännbar för jordbruket — dock
skulle bjuda ett fullt tillräckligt skydd för superfosfatindustriens intressen.
Genom tullens bibehållande med sålunda nedsatt belopp, skulle jämväl den
från några håll framförda synpunkten, att tullen ägde betydelse även såsom
en kontrollavgift och ett medel att förhindra införsel av underhaltig
vara, komma att bliva vederbörligen tillgodosedd.
Slutligen får utskottet jämväl fästa uppmärksamheten på att, enligt
i den officiella statistiken tillgängliga uppgifter, tullinkomsten för import
av superfosfat under åren 1906—1910 uppgått till i medeltal 7,704
kronor för år räknat och att sålunda ifrågavarande tullavgift för statsverket
utgjort en relativt obetydlig inkomstkälla. En nedsättning av denna
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
avgift, i enlighet med vad utskottet ovan ifrågasatt, skulle alltså ur statsfinansiell
synpunkt ej äga någon nämnvärd betydelse.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,
II: 25, av herr Engqvist m. fl., måtte besluta, att tullen
å superfosfat skall utgöra 10 öre för 100 kilogram
samt att i följd därav rubriken nr 1229 i gällande
tulltaxa skall erhålla följande ändrade lydelse:
Superfosfat.............................. 100 kilogram 10 öre.
Stockholm den 24 februari 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
Iv. G. KARLSSON.
Reservation
av herrar Vennevsten, friherre Trollc, friherre G. J. Beck-Triis, Trapp,
Ollas A. Ericsson, Antonsson, Jesperson, Nilsson i Bonarp och friherre
Eleming, vilka anfört:
Utskottets majoritet har motiverat sin hemställan om sänkning av
tullen å superfosfat bl. a. därmed, att sagda tull fördyrar priset å gödningsämnet,
varigenom den svenska jordbrukaren skulle tå betala högre pris
än den danska. Det har emellertid inom utskottet ådagalagts, att den
prisskillnad, som i motionen uppgivits, endast är skenbar och i varje fall
icke kommer den svenska superfosfatindustrien till godo. När vidare utskottets
majoritet själv anför, att den svenska jordbrukaren jämväl i övrigt
har att arbeta under mindre gynnsamma omständigheter, så våga vi hålla
före, att den svenska industrien i förhållande till utlandet befinner sig i
samma ogynnsamma läge.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
7
Tullskyddet av 25 öre per 100 kilogram för superfosfat måste betraktas
såsom synnerligen lågt, motsvarande endast 3 ä 4 procent å värdet. Superfosfatindustriens
försäljningsmetoder synas dessutom ingalunda kava varit till
skada för lantbruket, utan torde för avlägsnare landsdelar hava underlättat
tillgången på varan och bidragit till jämna och stabila pris. Skulle en
sänkning av tullen, sådan som den nu av utskottsmajoriteten föreslagna,
medföra, att fosfatindustrien bliver nödsakad indraga flera av sina nederlag,
t. ex. i Norrland o. s. v., så komme helt säkert detta icke att av
lantbrukaren hälsas med tillfredsställelse. Likaledes får ej förbises, att
industrien successivt låtit prisnedsättningar inträda, bland annat vid innevarande
års ingång med 25 öre eller hela tullsatsens belopp. Att sammanslutning
gjort sig gällande inom superfosfatindustrien bör ej vara ägnat
att framkalla några farhågor, särskilt om man samtidigt betänker de sammanslutningar,
som existera inom lantbruket.
Den erkännansvärda omständigheten att, såsom av majoriteten inom
utskottet framhålles, det svenska fabrikatet varit av överlägsen kvalitet,
anse vi ingalunda tala för en nedsättning av det bestående tullskyddet,
och vi kunna ej finna något skäl att försämra industriens existensvillkor,
i synnerhet som såväl arbetsprisen äro högre som övriga betingelser, under
vilka denna industri arbetar, äro svårare i Sverige än t. ex. inom det
konkurrerande Tyskland.
Slutligen må framhållas att, även om superfosfattullen, såsom av majoriteten
anförts, ej äger betydelse såsom finanstull, så spelar import eller
export av detta massfabrikat en betydande roll för landets handelsbalans.
Alla dessa skäl synas oss tala mot en nedsättning av nu gällande super -fosfattull och mot att till förfång för svensk företagsamhet och svenskt arbete
öppna våra gränser för dumpingaffärer från utlandets stora sammanslutningar.
Med anledning härav tillåta vi oss hemställa om avslag å förenämnda
motion, nr 25, om borttagande av tullen å superfosfat ävensom å
utskottets hemställan.