4
Riksdagens skrifvelse Nr 81.
Nr SL
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 1 maj 1912''.
» » »i Andra kammaran den 1 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående utredning om fängelseläkarnes
kompetens i rättspsykiatrisk afseende.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion kar framhållits bekofvet däraf
att åtgärder vidtoges i syfte att höja fängeiseläkarnes kompetens i rättspsykiatriskt
afseende.
Till stöd för motionen har anförts, att sinnessjukdom vore relativt
mycket vanligare bland brottslingar än bland befolkningen i allmänhet,
samt att undersökningar angående förekomsten af sinnessjukdom hos
fångar, som blifvit straffade för vissa bestämda brott, gifvit vid handen,
att frändskapen mellan sinnessjukdom och brott vore mycket olika inom
olika brottskategorier och störst vid några gröfre brottsarter, såsom mord,
mordbrand och vissa sedligketsförbrytelser. På grund häraf vore det af
vikt, att icke sinnessjukdom eller psykisk abnormitet under rannsakningsoch
fängelsetid förbisåges. Detta vore af betydelse dels med hänsyn till
den enskilde individens rättssäkerhet, så att icke sinnessjuka personer
riskerade ett för dem ödeläggande fängelsestraff i stället för att få den
5
Riksdagens skrifvelse Nr 81.
vård, deras tillstånd kräfde, dels ock med hänsyn till samhällsskyddet,
så att icke sinnessjuka personer, som alltjämt vore samhällsfarliga, återfinge
friheten i stället för att öfverföras till sinnessjukanstalt.
Till förekommande af båda dessa olägenheter syntes det vara nödvändigt,
att fängelseläkarna ägde icke alltför ringa psykiatriska insikter
och erfarenheter, hvithet borde vara fallet beträffande icke endast läkare
vid rannsakningsfängelser, hvilka hade att afgifva utlåtande i fall af
tvifvelaktig sinnesbeskaffenhet, utan med minst lika mycket skäl jämväl
läkare vid straff- och centralfängelser samt tvångsarbetsanstalter, på hvilka
sistnämnda läkares sakkunskap det närmast berodde, om vid rannsakningen
förbisedd sinnessjukdom under strafftiden blefve upptäckt, äfvensom
huruvida symtomen på en i fängelset så småningom sig utvecklande
sinnessjukdom blefve riktigt tydda och de för den sjukes vård och samhällets
skydd nödiga åtgärderna vidtagna.
Enligt Riksdagens mening synes det, som om tillgodoseendet af ett
betydande samhällsintresse krafvel-, att det i motionen framhållna önskemålet
beträffande fängelseläkarnas kompetens behörigen beaktas.
Såsom omnämnes i motionen, utgöres den för afläggande af medicine
licentiatexamen föreskrifna utbildningen i psykiatri af en två månaders
kurs, åtföljd af tentamen. Det synes Riksdagen klart, att en så
kortvarig kurs som denna, bestående allenast i åhörande af föreläsningar
med demonstrationer, icke kan vara tillfyllest för bibringande af de kunskaper
en fängelseläkare behöfver för att i rättspsykiatrisk! hänseende
kunna fylla sin uppgift. Härför kräfves tydligen därjämte någon tids
verklig läkartjänstgöring å sinnessjukanstalt. Nödiga teoretiska insikter
i psykiatri hos fängelseläkaren och en ej alltför ringa praktisk erfarenhet
å det psykiatriska området synas Riksdagen vara af stor betydelse
ej blott för hans direkta uppgifter utan äfven för det allmänna.
Slutligen får Riksdagen i detta sammanhang fästa Eders Kungi.
Maj:ts uppmärksamhet därå, att, därest såsom kompetensvillkor för här
ifrågavarande läkartjänster uppställdes fordran på viss minimitjänstgöring
vid sinnessjukanstalt, detta sannolikt skulle medföra äfven den fördelen,
att den under senare år alltmera tilltagande svårigheten att få de underordnade
läkartjänsterna vid hospitalen besatta så småningom skulle minskas.
På grund häraf får Riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda frågan om fängelseläkarnes kompetens i rättspsyki
-
6
Riksdagens skrifvelse Nr 81.
atriskt afseende samt därefter vidtaga de åtgärder, som af utredningen
kunna föranledas, ock, om så synes erforderligt, inför Eiksdagen framlägga
förslag i ärendet.
Stockholm den 1 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.