Riksdagens skrifvelse Nr 60.

(i

Nr 60.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 13 april 1912.
» » > i Andra kammaren den 13 april 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen rörande statsunderstöd till bestridande
af kostnaderna för patienters resor till och från de
s. k. kustsanatorierna.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion liar framhållits behofvet af att
nedsättning i gällande biljettpris å statens järnvägar kunde i viss omfattning
beredas patienter, som i kurhänseende besökte något af de
statsunderstödda kustsanatorierna vid västkusten.

Till stöd härför har i motionen erinrats, att — under det att
tuberkulossjukhusen och sjukstugorna läge spridda kring hela landet,
så att resor dit och därifrån ej blefve vidare ekonomiskt betungande —
kustsanatorierna, så godt som samtliga, vore belägna vid västkusten.
I följd af sistnämnda förhållande blefve afstånden till dessa sanatorier
från '' vissa delar af riket så betydande, att resekostnaden för mången
ställde sig hindrande i vägen för erhållande al den sjukvård, sanatorierna
afsåge att bereda åt hufvudsakligen barn från medellösa och mindre
bemedlade hem.

För Riksdagen tillgängliga uppgifter utvisa, att det hufvudsakligen
är barn från södra delarna af landet, som åtnjuta vård å kustsanatorierna.
Dä sådant ej gärna kan bero på annat, än att resorna från norra delarna
af landet ställa sig förhållandevis dyra, synas åtgärder böra vidtagas
för beredande af understöd till resekostnaderna samt sådant understöd
böra lämnas åt staten.

Riksdagens skrifvelse Nr 60. 7

Riksdagen har inhämtat, att i vissa med förevarande jämförliga
fall afgiftsfria resor eller nedsättning i biljettprisen å statens järnvägar
medgifvits, såsom åt medellösa eller mindre bemedlade lärjungar vid
döfstumskolor och vissa skolor för blinda beträffande hemresor under
ferierna, barn, som af Stockholms kristna sedlighetsförening utsändas
till hem på landet, visst antal nödställda personer, åt h vilka genom
föreningen för välgörenhetens ordnande tillfälle beredes att för hälsans
vårdande vistas å landet eller vid brunns- eller badort, sjuksköterskor
vid Sofiahemmet, diakonissanstalten i Stockholm m. fl. anstalter för
resor till och från tjänstgöringsort och för hälsans vårdande under
tjänstledighet, samt folkskolebarn dels för de s. k. ferieresorna dels
ock för studieresor under lärares och lärarinnas ledning. I detta fall
erhålla dock statens järnvägar godtgörelse från särskildt anvisadt anslag.

En annan form för resekostnadsersättning har ifrågasatts af medicinalstyrelsen
i utlåtande af den 15 december 1911 öfver en framställning
om understöd, som gjorts af föreningarna för bistånd åt lytta och vanföra,
i det att rätt till ersättning för resor uti de i framställningen
afsedda fall föreslagits äga rum endast där kommun, hvarest medellös
vanför har sin hemort, är särskildt betungad med sjukvård af sådant
slag som det ifrågavarande eller där den vanföre är''mindre bemedlad
och icke kan själf bekosta resorna, eller slutligen, där på grund af
större afstånd till vårdanstalten eller af annan orsak resekostnaden
blifver särskildt betungande samt erforderliga medel för täckande af
uppkomna resekostnader ställas till förfogande genom ett förslagsanslag.

Riksdagen, som för sin del anser tveksamt, huruvida de i sistberörda.
förslag föreslagna begränsningarna af rätten till understöd äro
lämpliga, anser sig icke böra bestämdt förorda någon viss utväg för
frågans lösning.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida och i hvad mån
statsunderstöd bör lämnas till bestridande af kostnaderna för patienters
resor till och från kustsanatorierna, samt därefter vidtaga de åtgärder,
hvartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 13 april 1912.

Med undersåtlig vördnad.