Riksdagens skrifvelse Nr 6.

1

Nr 6.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 30 maj 1912.
» » »i Andra kammaren den 30 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel,
innefattande anslagen till civildepartementet.

(Statsutskottets utlåtanden nr 6, 10, 38, 43, 44, 65, 66, 106,
114, 122, 124 och memorial nr 85 samt särskilda utskottets
nr 1 utlåtanden nr 7 och 8 samt memorial n:r 11
äfvensom särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

I afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte liufvudtitel,
innefattande anslagen till civildepartementet, får Riksdagen för
Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 6 käft. (Nr 6.)

1

2

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Ordinarie anslag.

Regeringsrätten.

l:o) I den till Riksdagen den 13 januari 1912 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och. behof har Eders Kungl. Maj:t i punkt
1 under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att godkänna följande
tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 26 maj 1909 stadgade
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de för regeringsrättens ledamöter
och vaktmästare fastställa aflöningsförmåner m. m., nämligen
att enhvar vaktmästare i regeringsrätten må årligen, i den mån sådant
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar samt att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren,
eller när det erfordras för beredande åt honom af semester,
annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla
förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma, dock ej längre
än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår, med
rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid
sjukdomsförfall för förste vaktmästaren de med hans befattning förenade
tjänstgöringspenningar och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar
svarande belopp.

Under åberopande af hvad Riksdagen anfört angående semester åt
vaktmästare hos högsta domstolen, får Riksdagen anmäla, att Riksdagen
godkänt följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 26 maj
1909 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande af de för regeringsrättens
ledamöter och vaktmästare fastställda aflöningsförmåner
m. m., nämligen

att en hvar vaktmästare i regeringsrätten må årligen, i den mån
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren, eller när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

3

ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans
semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp.

Landsstaterna i länen.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkt 2 af sjätte liufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att dels uppföra å ordinarie stat från och med år
1913 vid följande länsstyrelser skrifbiträden till nedannämnda antal:

vid hvar och en af länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Kristianstads, Gäfleborgs och Västern orrl an ds län tre biträden,
vid hvar och en af länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Jönköpings, Kalmar, Ålfsborgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands
och Västerbottens län två biträden samt

vid hvar och en af länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,
Gottlands, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens
län ett biträde;

dels förklara, att till ifrågavarande skrifbiträdestjänster skola antagas
kvinnor, dock att vid första tillsättningen af dylik tjänst jämväl
man, som oafbrutet åtminstone från 1912 års ingång vid länsstyrelse
innehaft stadig anställning för utförande af hufvudsakligen renskrifningsgöromål,
må befordras till skrifbiträde vid samma länsstyrelse;
dels medgifva,

att lön och tjänstgöringspenningar må för ifrågavarande biträden
utgå med lön 700 kronor och tjänstgöringspenningar 350 kronor, hvartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 200 kronor
efter fem år och det andra, likaledes med 200 kronor, efter ytterligare
fem år; samt

att därutöfver må utgå ortstillägg för biträde vid länsstyrelsen i
Stockholms län med 150 kronor samt för biträde vid länsstyrelserna
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med 75 kronor;

dels såsom tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 18 september
1908 stadgade villkor för åtnjutande af de från 1909 års början
fastställda löneförmånerna för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelser
besluta, att biträde, som vid ikraftträdandet af ifrågavarande ändring i
staten för landsstaterna i länen är anställdt hos länsstyrelse och antages
till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning

4

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning hos styrelsen;

dels besluta, att beträffande ifrågavarande biträden skola gälla de
i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari innevarande
år angifna allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af aflöningsförmånerna
för fasta biträden hos vissa verk och myndigheter;

dels och höja anslaget till landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor
reservationsanslag) från 3,068,635 kronor med 45,825 kronor till 3,114,460
kronor.

Riksdagen, som i likhet med föredragande departementschefen anser
det olämpligt att för utförande af renskrifning och andra därmed
jämförliga mera mekaniska arbeten anlita vid länsstyrelsen anställda
extra ordinarie tjänstemän, har funnit den i ärendet förebragta utredningen
ådagalägga det stadigvarande behofvet af särskilda biträden för
utförande af dessa göromål, och har Riksdagen intet att erinra mot det
föreslagna antalet dylika biträdesbefattningar vid de olika länsstyrelserna.

Såsom af departementschefen erinrats äro fasta biträdesbefattningar
af här ifrågavarande art närmast afsedda för kvinnor. Riksdagen, som
delar departementschefens mening om vikten af att denna regel uppehälles
äfven med afseende å länsstyrelserna, har emellertid i likhet
med departementschefen ansett, att det måhända vore obilligt, att vid
första tillsättningen af befattningarna från möjligheten att vinna befordran
till fast skrifbiträde utesluta de vid en eller annan länsstyrelse
sedan längre tid anställda manliga renskrifvare.

Under hänvisande beträffande aflöning och lönevillkor vid ifrågavarande
tjänster till sitt i skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel omförmälda beslut angående skrifbiträden
hos nedre justitierevisionen, får Riksdagen anmäla att Riksdagen dels

uppfört å ordinarie stat från och med år 1913 vid följande
länsstyrelser skrifbiträden till nedannämnda antal:

vid hvar och en af länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Kristianstads, Gäfleborgs och Västernorrlands län tre biträden,
vid hvar och en af länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Jönköpings, Kalmar, Ålfsborgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands
och Västerbottens län två biträden samt

vid hvar och en af länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,
Gottlands, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens
län ett biträde;

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

o

dels förklarat, att till ifrågavarande skrifbiträdestjänster skola antagas
kvinnor, dock att vid första tillsättningen af dylik tjänst jämväl
man, som oafbrutet åtminstone från 1912 års ingång vid länsstyrelse
innehaft stadig anställning för utförande af hufvudsakligen
renskrifningsgöromål, må befordras till skrifbiträde vid samma länsstyrelse; dels

medgifvit,

att lön och tjänstgöringspenningar må för ifrågavarande biträden
utgå med lön 700 kronor och tjänstgöringspenningar 350 kronor,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 200
kronor efter fem år och det andra, likaledes med 200 kronor efter ytterligare
fem år, samt

att därutöfver må utgå ortstillägg för biträde vid länsstyrelsen i
Stockholms län med 150 kronor samt för biträde vid länsstyrelserna i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med 75 kronor;

dels såsom tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 18 september
1908 stadgade villkor för åtnjutande af de från 1909 års början
fastställda löneförmånerna för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelser
beslutit, att biträde, som vid ikraftträdandet af ifrågavarande
ändring i staten för landsstaterna i länen är anställdt hos länsstyrelse
och antages till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen;

dels beslutat att för åtnjutande af de för kvinnliga biträden i staten
upptagna aflöningsförmåner skola gälla de i fråga om fasta biträden
hos nedre justitierevisionen af Riksdagen beslutade allmänna villkor
och bestämmelser för åtnjutande af deras aflöningsförmåner;

dels och höjt anslaget till landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor
reservationsanslag) från 3,068,635 kronor med 45,825 kronor till
3,114,460 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

3:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare i punkten 3 föreslagit Riksdagen
att godkänna följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 22
juni 1911 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från
1912 års början fastställda aflöningsförmåner för ordinarie befattningshafvare
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
nämligen

6

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

att en hvar vaktmästare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må
årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjuta semester under 15 dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren, eller när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i
stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för
förste vaktmästaren de med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar
svarande belopp.

Departementschefen har i detta ärende uttalat, att för beredande
af semester åt vaktmästare i styrelsen ingen förhöjning torde erfordras
af det för vikariatsersättning m. m. afsedda anslaget i styrelsens aflöningsstat.

Under hänvisning till sitt i skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel omförmälda beslut angående
semester för vaktmästare vid högsta domstolen, får Riksdagen anmäla,
att Riksdagen godkänt följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen
den 22 juni 1911 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de från 1912 års början fastställda aflöningsförmåner för
ordinarie befattningshafvare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, nämligen,

att en hvar vaktmästare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må
årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjuta semester under 15 dagar samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren, eller när det erfordras
för beredande åt honom ,af semester, annan vaktmästare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar och
under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande
belopp.

4:o) I en till Riksdagen den 23 februari 1912 aflåten proposition nr 56
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att godkänna dels sådan
ändring i den år 1911 fastställda ordinarie stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att för hvardera af två kvinnliga biträden lönen

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

7

höjes från 600 kronor till 900 kronor och tjänstgöringspenningarna från
450 kronor till 550 kronor samt för hvar och en af tre kvinnliga biträden
lönen höjes från 600 kronor till 700 kronor, men tjänstgöringspenninningarna
sänkas från 450 kronor till 350 kronor, dels ock det tillägg
till de enligt kungl. kungörelsen, den 22 juni 1911 stadgade villkor och
bestämmelser för åtnjutande af de med befattning å sagda stat förenade
aflöningsförmåner, att för skrifbiträde å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat skola gälla de af chefen för finansdepartementet föreslagna,
i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 januari 1912 upptagna
allmänna villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos
vissa verk och myndigheter, dock med iakttagande af de jämkningar
därutinnan, som af Riksdagen i fråga om fasta biträden å nedre justitierevisionens
stat sedermera beslutats.

Under hänvisning i öfrigt till sitt i skrifvelse angående regleringen
af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel omförmälda beslut angående
skrifbiträden hos nedre justitierevisionen, får Riksdagen anmäla,
att Riksdagen godkänt sådan ändring i den år 1911 fastställda ordinarie
stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att för hvartdera af
två kvinnliga biträden lönen höjes från 600 kronor till 900 kronor och
tjänstgöringspenningarna från 450 kronor till 550 kronor, samt för
hvart och ett af tre kvinnliga biträden lönen höjes från 600 kronor
till 700 kronor, men tjänstgöringspenningarna sänkas från 450 kronor
till 350 kronor, samt medgifvit, att för åtnjutande af de för kvinnliga
biträden i staten upptagna aflöningsförmåner skola gälla de i fråga om
fasta biträden hos nedre justitierevisionen af Riksdagen beslutade allmänna
villkor och bestämmelser för åtnjutande af deras aflöningsförmåner.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

5:o) I punkt 4 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja det till civila läkarstipendiater beviljade, under
medicinalstyrelsen med dithörande stater under sjätte hufvudtiteln uppförda
reservationsanslag å 7,500 kronor med 15,000 kronor till 22,500
kronor att användas till aflöning af 15 civila läkarstipendiater.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning afser dels ökning af
antalet civila läkarstipendiater från 10 till 15, dels ock höjning af stipendiebeloppen
från 750 kronor till 1,500 kronor.

8

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Riksdagen, som af den förebragta utredningen blifvit öfvertygad om
behofvet af såväl den afsedda ökningen i antalet stipendier som den
föreslagna löneförbättringen för stipendiaterna, har höjt det till civila
läkarstipendiater beviljade, under medicinalstyrelsen med dithörande
stater under sjätte hufvudtiteln uppförda reservationsanslag å 7,500
kronor med 15,000 kronor till 22,500 kronor att användas till aflöning
af 15 civila läkarstipendiater.

Genom hvad Riksdagen under denna punkt beslutat kommer anslaget
till medicinalstyrelsen med dithörande stater, nu utgörande 1,027,700
kronor, (däraf 12,000 kronor reservationsanslag), att ökas med 15,000
kronor till 1,042,700 kronor, däraf 27,000 kronor reservationsanslag.

Hospitals underhåll.

6:o) I en den 19 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition,
nr 206, har Eders Ivungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva att vid ett hvart af Säters och Västerviks hospital
må under den tid, första beläggningen pågår, dock högst till den 1
juli 1913, i stället för underläkare anställas två extraläkare mot ett
arfvode af högst 12 kronor om dagen jämte de naturaförmåner, som
för biträdande läkare blifvit genom Kung! bref den 28 juni 1907 fastställda,
att vid Stockholms hospital må anställas en hospitalsläkare mot
den kontanta aflöning och de förmåner i öfrigt samt under de bestämmelser
och villkor, som beträffande sådan befattning blifvit genom nådigt
bref den 28 juni 1907 faställda, att sistnämnda tjänstebefattning
må tillsättas redan under år 1912, samt att hvad som erfordras för
beredande af ifrågavarande löneförmåner må utgå af förslagsanslaget
till hospitals underhåll, utom hvad angår ålderstillägg till hospitalsläkaren
vid Stockholms hospital, hvilket skall påföras sjätte hufvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg.

På grund af hvad till stöd för framställningen i ärendet förekommer,
har Riksdagen ansett sig böra bifalla densamma. Riksdagen har
visserligen fäst sin uppmärksamhet vid att den föreslagna nya hospitalsläkartjänsten
vid Stockholms hospital är afsedd att tillsättas redan
under år 1912, ett förfaringssätt som står i strid med Riksdagens vid flera
föregående tillfällen uttalade åsikt, att af Riksdagen beslutade nya
tjänstebefattningar icke böra uppföras å stat förr än från och med in -

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

9

gången af det år, statsregleringen afser; men har Riksdagen, med hänsyn
till hospitalets egenskap af undervisningsanstalt och önskvärdheten
al att öfverläkaren redan från början af nästkommande hösttermin vinner
den med inrättandet af hospitalsläkartjänsten afsedda lättnaden i sin
arbetsbörda, ej i antydda hänseende velat framställa någon erinran mot
förslaget.

Riksdagen har alltså medgifvit

dels att vid ett hvart af Säters och Västerviks hospital må under den
tid, första beläggningen pågår, dock högst till den 1 juli 1913, i stället
för underläkare anställas två extraläkare mot ett arfvode af högst 12
kronor om dagen jämte de naturaförmåner, som för biträdande läkare
blifvit genom kung! bref den 28 juni 1907 fastställda;

dels att vid Stockholms hospital må anställas en hospitalsläkare
mot den kontanta aflöning och de förmåner i öfrigt samt under de
bestämmelser och villkor, som beträffande sådan befattning blifvit genom
kungl. bref den 28 juni 1907 fastställda;

dels att sistnämnda tjänstebefattning må tillsättas redan under år 1912;
dels ock att hvad som erfordras för, beredande af ifrågavarande löneförmåner
må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll, utom hvad
angår ålderstillägg till hospitalsläkaren vid Stockholms hospital, hvilket
skall påföras sjätte hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Försäkringsinspektionen.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har uti punkten 5 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen

1) att dels besluta att i försäkringsinspektionens stat från och
med år 1913 uppföra aflöning till ett kvinnligt biträde med lön 900
kronor, tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg 150 kronor,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor,
efter fem och tio år; dels bestämma, att den pension, som med tillämpning
af lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension kan komma att beviljas nämnda biträde, skall utgå af
försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet; dels medgifva, att biträde, som vid ikraftträdandet af
ifrågavarande ändring i försäkringsinspektionens stat är anställdt hos
försäkringsinspektionen och antages till biträde å denna stat, äger att
för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo
den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos försäkringsBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 6 käft. (Nr 6.) 2

10

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

inspektionen; dels ock besluta, att för nämnda kvinnliga biträde skola
gälla de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1912
angifna allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af aflöningsförmånerna
för fasta biträden hos vissa verk och myndigheter;

2) att höja det i försäkringsinspektionens stat till vikariatsersättningar,
ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden, resekostnads-
och traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra, kostnader
för belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, kontorsrekvisita
in. m. äfvensom till extra ordinarie arbetskrafter vid möjligen
förekommande särskild administration af lifförsäkringsbolag upptagna
förslagsanslag från 19,600 kronor till 24,000 kronor eller med 4,400
kronor att utgå af försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet;

3) att höja reservationsanslaget till upprätthållande af försäkringsinspektionens
verksamhet från 53,000 kronor med 6,000 kronor till
59,000 kronor;

4) att godkänna sådant tillägg till de genom kungl. kungörelsen
den 12 augusti 1910 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de från 1911 års början fastställda aflöningsförmåner för ordinarie
tjänstinnehafvare i försäkringsinspektionen, att vaktmästaren hos inspektionen
må årligen, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under 15 dagar.

Den förebragta utredningen har synts Riksdagen ådagalägga, att
goda grunder finnas för hvad af Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga
om uppförande i försäkringsinspektionens stat af aflöning till ett kvinnligt
biträde m. m. Hvad aflöningsvillkoren beträffar hänvisar Riksdagen
till sitt i skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel omförmälda beslut angående skrifbiträden hos
nedre justitierevisionen.

Eders Kungl. Maj:ts förslag i fråga om semester åt inspektionens
vaktmästare anser sig Riksdagen böra bifalla.

Hvad därefter vidkommer tillsynen öfver understödsföreningarna
har det synts Riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida det är lämpligast
att denna tillsyn öfverlämnas till försäkringsinspektionen, och har Riksdagen
i detta afseende fäst sin uppmärksamhet vid att den af Riksdagen
numera beslutade socialstyrelsens verksamhet är afsedd att omfatta
den med tillsynen öfver understödsföreningarna i viss mån likartade
tillsynen öfver sjukkassorna.

Vid sådant förhållande har Riksdagen ansett frågans lösning bäst
främjas, om de för år 1913 för tillsyn öfver understödsföreningarna

Riksdagens skrifvelse Nr 0.

11

erforderliga medel anvisas å extra stat och ställas till Eder» Kungl.
Maj:ts förfogande och Eders Kungl. Magt lämnas tillfälle att till 1913
års Riksdag inkomma med förslag till slutgiltigt ordnande af frågan om
tillsynen öfver understödsföreningarna.

Riksdagen har alltså

dels beslutat att i försäkringsinspektionens stat från och med år 1913
uppföra aflöning till ett kvinnligt biträde med lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar
550 kronor och ortstillägg 150 kronor, hvartill kunna
komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem
och tio år;

dels bestämt, att den pension, som med tillämpning af lagen den

11 oktober 1907 angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension kan
komma att beviljas nämnda biträde, skall utgå af försäkringsanstalternas
bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet;

dels medgifvit, att biträde, som vid ikraftträdandet af ifrågavarande
ändring i försäkringsinspektionens stat är anställdt hos försäkringsinspektionen
och antages till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande
af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
därförinnan innehaft stadig anställning hos försäkringsinspektionen;

dels ock beslutat, att för nämnda kvinliga biträde skola gälla de i
fråga om fasta biträden hos nedre justitierevisionen af Riksdagen beslutade
allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af deras aflöningsförmåner.

Vidare har Riksdagen

dels nedsatt det i försäkringsinspektionens stat till vikariatsersättningar,
ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden, resekostnadsoch
traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra, kostnader för
belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, kontorsrekvisita
m. in. äfvensom till extra ordinarie arbetskrafter vid möjligen
förekommande särskild administration af lifförsäkringsbolag upptagna
förslagsanslag med 1,400 kronor eller från 19,600 kronor till 18,200
kronor att utgå af försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet;

dels beslutat att icke bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag om höjning
af reservationsanslaget till upprätthållande af försäkringsinspektionens
verksamhet från 53,000 kronor med 6,000 kronor till 59,000
kronor;

dels godkänt sådant tillägg till de genom kungl. kungörelsen den

12 augusti 1910 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de från 1911 års början fastställda aflöningsförmåner för ordinarie tjänsteinnehafvare
i försäkringsinspektionen, att vaktmästaren hos inspek -

12

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

tionen må årligen, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under 15 dagar.

Beträffande de för tillsyn öfver understödsföreningarna erforderliga
medel anmäler Riksdagen i punkt 65 här nedan sitt beslut.

Internationell ständig förening för frågor rörande

vägväsendet.

8:o) I punkten 6 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t vidare
föreslagit Riksdagen att till gäldande med 500 francs af Sveriges bidrag
till den ständiga internationella föreningen för frågor rörande vägväsendet
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 365 kronor.

Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt uti ärendet afgifna
yttrande anfört, lärer det vara af vikt, att vårt lands vägbyggnadskonst
sättes i tillfälle att på bästa sätt följa med den på grund af
tillkomsten af vissa nyare transportmedel nödvändiggjorda utvecklingen
af vägbyggnadstekniken; och då Sveriges deltagande i ifrågavarande
förenings verksamhet synes ägnadt att befordra denna angelägenhet,
har Riksdagen ansett sig böra bevilja de för Sveriges anslutning till
föreningen erforderliga medel och alltså till gäldande med 500 francs
af Sveriges bidrag till den ständiga internationella föreningen för frågor
rörande vägväsendet anvisat såsom förslagsanslag ett belopp af 365
kronor.

Beträffande af Eders Kungl. Maj:t till gäldande af samma bidrag
för år 1912 äskadt anslag å extra stat, anmäler Riksdagen i punkt 63
här nedan sitt beslut.

Socialstyrelsen.

9:o) I punkten 7 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
dels i afvaktan på den proposition, Eders Kungl. Maj:t kunde komma att
aflåta till Riksdagen om inrättande från och med år 1913 af ett ämbetsverk,
kalladt socialstyrelsen, tills vidare förslagsvis beräkna ett belopp
af 175,000 kronor.

Sedermera har i en den 22 mars 1912 dagtecknad proposition, nr
108, Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels från och med år
1913, med godkännande af de i sagda protokoll intagna förslag till aflöningsstat
samt till allmänna villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas
åtnjutande, i riksstaten under sjätte hufvudtiteln uppföra
ett ordinarie anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, social -

13

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

styrelsen, å 138,200 kronor, dels för upprätthållande af socialstyrelsens
verksamhet, utöfver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1913
anvisa ett belopp af 35,000 kronor, dels ock från och med år 1913 från
kommerskoilegii nuvarande stat utesluta en byråchef och föreståndare
för det arbetsstatistiska arbetet in. m.

På sätt i särskild skrifvelse anmälts har Riksdagen dels godkänt
följande stat att tillämpas från och med år 1913 för ett nytt centralt
ämbetsverk för sociala ärenden, benämndt socialstyrelsen, med den ställning
och befogenhet, som af utskottet ofvan angifvits:

Åflönings- och omkostnadsstat för socialstyrelsen.

Tjänst-

....

Lön

görings-

eller mot-

pengar

tillägg.

Summa.

svarande.

eller mot-svarande.

Er.

Kr.

Kr.

Kr.

A. Ordinarie anslag.

1 chef för socialstyrelsen..................

6,200

2,800

1,000

10,000

2 fullmäktige, arfvoden å 1,000 .........

—

—

—

2,000

1 byråchef ....................................

5,000

2,500

600

8,100

(Efter 5 år kan lönen

2 byråchefer....................................

10,000

5,000

1,200

16,200

1 höjas med 600 kr.

1 ledamot för lagärenden, arfvode ......

5,600

2,500

—

8,100

1 sekreterare .................................

3,600

1,800

400

5,800

) Efter 5 år kan lönen

4 tjänstemän af 2:dra graden (1 sekrete-rare och inspektörsassistent, 3 förste
aktuarier)....................................

1 tjänsteman af första graden, aktuarie

14,400

7,200

1,600

23,200

1 höjas med 500 kr., och
* efter 10 år med ytter-

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr., efter

tillika registrator och kassör .........

2,200

1,500

300

4,000

3 tjänstemän af lista graden, 2 auktua-

10 år med ytterligare
500 kr. och efter 15

rier samt 1 bibliotekarie, tillika regi-

strator) .......................................

6,600

4,500

900

12,000

år med än ytterligare
500 kr.

1 kvinnligt skrifbiträde af högre grad

900

550

150

1,600

3 kvinnliga skrifbiträden af högre grad

2,700

1.650

450

4,800

Efter 5 år kan lönen
höjas med 200 kr. och

1 kvinnligt skrifbiträde af lägre grad

700

350

150

1,200

efter 10 år med ytter-

6 kvinnliga skrifbiträden af lägre grad

4,200

2,100

900

7,200

ligare 200 kr.

1 förste vaktmästare ........................

900

450

150

1,500

(Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kr.

[Efter 5 år kan lönen

1 vaktmästare.................................

Till amanuenser, sakkunniga, extra bi-träden, gratifikationer och vikariats-

700

350

150

1,200

f höjas med 100 kr. och
| efter 10 år med ytter-

ersättningar.................................

—

—

—

17,000

Ordinarie anslag: Summa kronor

—

—

123,900

14

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Summa.

Er.

Anm. 1. Därest ledamoten för lagärenden ej innehar ordinarie befatt-ning, hvarmed följer skyldighet att erlägga afgift för egen
pensionering, skall den del af arfyodet, som anses motsvara
lönen, minskas med 300 kronor; innehar han åter befattning,
hvarmed följer skyldighet att erlägga lägre sådan afgift än som
åligger tjänsteman af 3:dje lönegraden, skall från nämnda del
af arfvodet afdragas så stort belopp, att detta afdrag och den
honom i förenämnda hänseende åliggande pensionsafgiften till-sammans utgöra 300 kronor.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej
till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

B. Extra anslag''.

Till extra tjänstemän och biträden, gratifikationer, sakkunniga etc.
Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i orterna

28,000

m. m.:

för den allmänna socialstatistiken....................................

12,000

» större specialundersökningar ....................................

5,000

» landtarbetaxstatistiken ...........................................

2,000

Extra anslag:- Summa kronor

47,000

Tillsammans kronor

170,900

dels förklarat, att följande allmänna villkor ock bestämmelser skola
gälla för aflöningsförmånernas åtnjutande, nämligen

att samtliga ordinarie tjänsteinnehafvare i socialstyrelsen skola, i
den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar
hvarje söckendag;

att innehafvare af ordinarie tjänst i socialstyrelsen skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket
eller dess särskilda afdelningar eller eljes i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställning
inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan
såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara
pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han
innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

15

förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det
verk, till hvilket göromålen öfverlämnas; skolande befattningshafvare i
socialstyrelsen slutligen, likaledes med bibehållande af nyssnämnda förmåner,
vara underkastad att, när helst så af Kungl. Maj:t pröfvas lämpligt,
förflyttas till annan befattning inom förvaltningen på det sociala
området;

att med ordinarie befattning i socialstyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt
ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare
af annan befattning, socialstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare
bibehållas;

att tjänsteman i första eller andra lönegraden är skyldig att tjänstgöra
å den särskilda befattning inom graden, där socialstyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljes varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte orstillägget eller i det fall, där aflöningen utgöres
af arfvode, den del däraf, som icke anses såsom fcjänstgöringspenningar,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljes är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget eller af arfvodet, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljes pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

16

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
finns skäligt låta honom uppbära något däraf’;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor eller
för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall vara
skyldig att, om han förordnas till högre befattning i socialstyrelsen,
densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljes af däremot svarande belopp
i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före
den nya afiöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen eller annan, samma lönegrad tillhörande befattning i
kommerskollegium, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller förordnande tillsvidare att vara innehafvare af befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen, byråcheferna
och ledamoten för lagärenden samt tjänstemännen af andra lönegraden
enhvar under en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

Riksdagens skrifvelse Nr 6. 17

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af chefen bestämmes, begagna
sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget eller, där aflöningen
utgöres af arfvode, den del däraf, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;

att enhvar, som med eller efter den njm lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning i socialstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig nyssberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i kommerskollegium,
hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före den 1 november
1912 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie
stat tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

att enhvar vaktmästare i socialstyrelsen må årligen, i den mån sådant
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med dennes befattning förenade tjänstgöringsgspenningar och under
hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp;

att kvinnligt biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat
är anställdt hos kommerskollegium och antages till biträde å socialstyrelsens
stat, må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 6 käft. (Nr G.) 3

18

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning
hos kommerskollegium; samt

att för kvinnliga biträden å socialstyrelsens stat skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser, nämligen

1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af
tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande
ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten hörande
mot fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande hvad
enligt staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket skall
äga bereda fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda arfvodes
belopp; dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må i
något fall tillgodoföras aflöning till högre belopp, än som motsvarar
beloppet af den med befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men
i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,
denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall
vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver,
tvärstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare eu timme;

3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras
till biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen,
biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må
för erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna
sig högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde
det sista ålderstillägget i den lägre graden;

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl
högre som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att,
om det förordnas såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida
befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnadt
biträde af lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar
åtnjuta, om förordnandet erfordras i följd af sjukdomsfall, de
med den tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar, men,
då förordnandet erfordras för beredande af semester, ett mot den semesterledigas
tjänstgöringspenningar svarande belopp;

6) att gift kvinna må till biträdestjänst, befordras allenast efter af
Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskild! fall lämnadt medgifvande.

19

Bihsdagens shrifvelse Nr 6.

7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till
tjänstens behöriga upprätthållande finner det nödigt;

8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske
efter tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;

9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
_ för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och
disciplinär bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden,
som må varda af Kungl. Maj:t bestämda; samt

10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet
stadgade villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad
här blifvit föreskrifvet lända till efterrättelse;

dels i riksstaten under sjätte hufvudtiteln uppfört ett ordinarie
anslag till socialstyrelsen å 123,900 kronor;

dels för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver anslaget
å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af

47,000 kronor;

dels och från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat
uteslutit dels aflöning till en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska
arbetet m. m. till belopp af 6,400 kr., dels ock i anslaget till
vikariatsersättningar m. m. ingående semesterersättning åt samme byråchef,
uppgående till 250 kronor.

Yrkesinspektionen.

10:o) I en den 12 april innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(nr 239) har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels, med
godkännande af de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma
dag intagna förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser
för aflöningsförmånernas åtnjutande att tillämpas från och
med år 1913, i riksstaten under sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie
anslag till anordnande af yrkesinspektion å 107,300 kronor; dels och
för samma ändamål å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af

50,000 kronor.

På sätt i särskild skrifvelse anmälts har Riksdagen dels godkänt

20 Riksdagens skrifvelse Nr 6.

följande aflönings- och omkostnadsstat för yrkesinspektionen, att tillämpas
från och med år 1913.

Lön.

Tjänst-g örings-pengar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Å. Ordinarie anslag;.

1 yrkesinspektör ...................

1 » ..................

It » ..................

4,200

4,200

4,200

2,000

2,000

2,000

400

400

6,600

6,600

6,200

Lönen kan efter 5 är höjas
> med 500 kr. och efter 10
år med ytterligare 500 kr.

6 yrkesinspektörer.................

25,200

12,000

—

37,200

1 yrkesinspektris ..................

| Till yrkesinspektörernas och yr-

2,400

1,200

—

3,600

Lönen kan efter 5 år höjas
med 300 kr., efter 10 år
\ med ytterligare 300 kr.

och efter 15 år med ytter-1 ligare 300 kr.

i

kesinspektrisens kontorskost-nader samt vikariatsersätt-

ningar, förslagsvis ............

—

—

-

17,000

Summa kronoi

—

| —

—

77,200

B. Extra anslag.

Till arfvoden åt 11 assistenter, 18 underinspektörer, special-

inspektörer samt vikariatsers
Ordinarie och extra anslag till

ittningar m. in., summa kronor

85,600

sammans kronor.......

162,800

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i aflöningsstaten upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning inom yrkesinspektionen. skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden samt reglering af tjänstgöringsområde, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af yrkesinspektionen eller
eljest kan varda honom i behörig ordning ålagd;

att med ordinarie befattning inom yrkesinspektionen icke må förenas
annan tjänst, å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan ordinarie befattning ej heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är försedt med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registrerat såsom

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

21

aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af livad slag som helst, så framt ej Kungl.
Maj:t, uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig
för tjänstgöringen inom yrkesinspektionen, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehafvare
verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
särskilt uppdrag eller för annat ändamål eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att befattningshafvare, som blifvit oförmögen till tjänstgöring på
grund af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må, utan hinder
af hvad härofvan är sagd!'', tillgodonjuta sin aflöning oafkortad under
sex månader och därefter till det belopp, som bestämmes af Kungl.
Maj:t;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
lian afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller utan att han kan styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäligt låta honom
uppbära något häraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning är i staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvare!! under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med skicklighet och nit bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, med godt vitsord annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen efter
ytterligare fem år, på samma villkor samt för tredje förhöjningen, där
sådan äger rum, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma
villkor, under iakttagande hvad hvar och en af omförmälda löneför -

22 Hilcsdagens skrifvelse Nr 6.

höjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande yrkesinspektör vid bestämmandet åt
rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, han före den nya
aflöningsstatens trädande i kraft på grund åt förordnande bestridt yrkesinspektörsbefattning; att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att befattningshafvare, där så utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, årligen under fjorton dagar äger vistas utom det tjänstgöringsområde,
för hvilket lian är anställd; börande dock anmälan därom
på förhand göras hos yrkesinspektionens chefsmyndighet;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall lön jämte ortstilllägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad därom kan i laga ordning varda
stadgadt; samt

att enhvar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning inom yrkesinspektionen skall vara pliktig att underkasta
sig ofvan berörda villkor och bestämmelser;

dels i riksstaten under sjätte hufvudtiteln uppfört ett ordinarie anslag
till anordnande af yrkesinspektionen å 77,200 kronor;

dels ock för anordnande af yrkesinspektionen å extra stat för år
1913 anvisat ett belopp af 85,600 kronor.

Sjukkasse väsendets befrämjande.

ll:o) I punkten 8 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, under förutsättning af bifall till förslaget om inrättande
af en socialstyrelse, beräkna en nedsättning från och med år 1913
af förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande med 43,200 kronor
eller från 1,300,000 kronor till 1,256,800 kronor.

Riksdagen, som i anledning af Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning beslutat inrättande från och med år 1913 af ett nytt
centralt ämbetsverk för sociala ärenden, benämndt socialstyrelsen, hvilket
ämbetsverk kommer att öfvertaga den nuvarande sjukkassebvråns
uppgifter såsom tillsyningsmyndighet öfver sjukkasseväsendet, har från

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

23

och med år 1913 nedsatt förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande
med 43,200 kronor eller från 1,300,000 kronor till 1,256,800
kronor.

Höjning af vissa förslagsanslag.

12:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare under punkten 9 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att höja dels förslagsanslaget till anstalter
för obildbara sinnesslöa med 45,000 kronor eller således till 120,000
kronor, dels förslagsanslaget till ålderstillägg med 35,000 kronor eller
således till 300,000 kronor, dels ock förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
med 100,000 kronor eller således till 150,000 kronor.
Med bitall till hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit har Riksdagen
dels höjt förslagsanslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa
med 45,000 kronor eller således till 120,000 kronor,

dels höjt förslagsanslaget till ålderstillägg med 35,000 kronor eller
således till 300,000 kronor,

dels och höjt förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
med 100,000 kronor eller således till 150,000 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

13:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att i stället
för det i 1912 års riksstat uppförda förslagsanslag till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. under sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie
förslagsanslag för skrifmaterialier, expenser, ved m. m. å 350,000
kronor.

Riksdagen har i stället för det i 1912 års riksstat uppförda
förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser, ved in. m. under sjätte
hufvudtiteln uppfört ett ordinarie förslagsanslag för skrifmaterialier,
expenser, ved m. m. å 350,000 kronor.

Tryckningskostnader.

14:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande
af tryckningskostnader under sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie
förslagsanslag af 200,000 kronor, som för jämnande af hufvudtitelns
slutsumma upptagits till 200,982 kronor.

24

liilcsdagens skrifvelse Nr 6.

Under hänvisning till innevarande Riksdags beslut angående uppförande
under andra hufvudtiteln af ett förslagsanslag för nu ifrågavarande
ändamål och då Riksdagen icke funnit anledning till erinran
mot det nu föreslagna anslagets storlek, får Riksdagen anmäla, att
Riksdagen har till bestridande af tryckningskostnader under sjätte hufvudtiteln
å ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag å 200,000 kronor;
dock att anslaget för jämnande af hufvudtitelns slutsumma höjts med
8 kronor till 200,008 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

15:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas uppförda under sjätte hufvudtiteln, har Eders Kungl.
Maj:t icke föreslagit någon förändring.

Riksdagen får anmäla, att samtliga ordinarie anslag, som här ofvan
icke blifvit särskildt omförmälda, för år 1913 fastställts till samma belopp
som uti innevarande års riksstat.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjätte hufvudtiteln,
gjorda framställningar hafva följande anslag beviljats.

Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

16:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i punkt 12 af sjätte
hufvudtiteln gjorda framställning har Riksdagen på extra stat för
år 1913 anvisat ett anslag af 3,000 kronor att af Eders Kungl. Maja
ställas till statsministerns förfogande för aflönande af en handsekreterare.

17:o) Under punkt 13 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maja
föreslagit Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare
i civildepartementet i enlighet med de i statsrådsprotokollet tillstyrkta
grunder och på de däruti förordade villkor å extra stat för år 1913

25

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

bevilja ett förslagsanslag af 13,540 kronor, däraf högst 325 kronor
skulle. få användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

Riksdagen, som ej halt något att erinra mot hvad Eders Kungl.
Maj:t i förevarande afseende föreslagit, har till provisorisk lönereglering
för befattning skafvare i civildepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden den 13 januari 1912 angifna
grunder och på de däruti omförmälda villkor, å extra stat för år 1913
beviljat ett förslagsanslag af 13,540 kronor, däraf högst 325 kronor
ma användas till höjning af vikariatsersättning under semester.

18:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 14
af denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen för aflönande af en extra
föredragande inom civildepartementet på extra stat för år 1913 anvisat
ett belopp af 7,000 kronor, däraf 2,500 kronor skola anses utgöra
tjänstgöringspenningar.

19:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har Riksdagen i likhet med hvad för åren 1908—1912 ägt rum,
såsom godtgörelse till ytterligare eu särskild föredragande inom civildepartementet
på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 4,000 kronor.

20:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen till förhöjning af de inom civildepartementets afdelning
aj Kungl. Maj:ts kansli anställda amanuensernas arfvoden m. m. på extra
stat för år 1913 anvisat ett anslag af 24,000 kronor.

Öfverståthållarämbetet.

2 Ro) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 17
af denna hufvudtitel föreslagit har Riksdagen på extra stat för år 1913
anvisat till fortsatt utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och
))Meddelanden angående automobiltrafik» ett belopp af 26,400 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel redan
under år 1912 af nämnda belopp utanordna 1,200 kronor.

Landsstaterna i länen.

22:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
bär Riksdagen, i likhet med hvad som skett för år 1912, på extra stat
för år 1913 ställt till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 6 höft. (Nr 6.) 4

26

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

af 350,000 kronor att, hufvudsakligen under de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 21 februari 1908 angifna villkor för åtnjutande
af bidrag från anslaget, användas till aflöning och underhåll af särskild
polisstyrka på landet, där sådan kan af förhållandena påkallas, under
medgifvande tillika, dels att af detta anslag ett belopp åt 10,000 kronor
må användas till åtgärder i särskilda fall för gröfre brotts upptäckande
och förbrytares efterspanande och gripande, dels att Eders Kungl. Maj.t
må af anslaget använda lämpligt belopp till årsarfvode åt eu polistjänstemän,
som förordnas att inom civildepartementet biträda ej mindre
vid uppläggning och förande af register Öl ver den polisstyrka, som kan
komma att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande
förberedande af polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än
ock vid beredning inom departementet af frågor om samma polisstyrkas

användning i förekommande fall. .

23:o) Under punkt 19 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t ioreslao-it
Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag
af 794,800 kronor för beredande al tillfällig löneförbättring under samma
år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän, att utgå
med de i förenämnda statsrådsprotokoll öfver civildepartementsärenden
angifna belopp. Med anledning häraf har Riksdagen på extra stat för
år 1913 anvisat ett förslagsanslag af 794,800 kronor för beredande af
tillfällig löneförbättring under samma år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare
och 516 länsmän, att utgå med följande belopp, nämligen:

för 11 kronofogdar (i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens lan)
eu hvar 800 kronor, däraf 200 kronor skola anses, utgöra lön, 400 kronor
tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg;

för eu hvar af öfriga 107 kronofogdar 600 kronor, däiaf 200 kionor
skola anses utgöra lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar,

för 10 häradsskrifvare (i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län) eu hvar 900 kronor, däraf 200 kronor skola anses utgöra lön, 500
kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg;

för 107 häradsskrifvare (i öfriga län) en hvar 700 kronor, däraf
200 kronor skola anses utgöra lön och 500 kronor tjänstgöringspen ningar;

och .

för samtliga häradsskrifvare extra förvaltningsbidrag med 75. kronor
för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstgöringsdistnktet;

för 4 länsmän (i Tärna distrikt af Västerbottens län samt i Arjepluogs,
Juckasjärvi och Enontekis distrikt af Norrbottens län) eu hvar

1,000 kronor, däraf 600 kronor skola, anses utgöra lön, 200 kronor
ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag;

Riksdagens skrifvelse Nr 6. 27

för 66 länsmän (öfriga länsmän i Västerbottens och Norrbottens
län samt länsmännen i Jämtlands län) en hvar 1,300 kronor, däraf
600 kronor skola anses utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar,
200 kronor ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag, samt

för en hvar af öfriga 446 länsmän 1,100 kronor, däraf 600 kronor
skola anses utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar och 200
kronor förvaltningsbidrag.

24:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 20
af denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen i likhet med hvad förut
under en följd af år ägt rum, för juridiskt biträde åt de svenska lapparna
i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom
lappbyarna på extra stat för år 1913 anvisat 20,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

25:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för tillfällig
förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnad sstyrelsen
på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 3,600 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna beloppet.

Riksdagen biträder den af departementschefen till statsrådsprotokollet
uttalade meningen, att särskilda åtgärder böra vidtagas för afarbetande
snarast möjligt af den å styrelsens tekniska afdelning förefintliga
balans af ogranskade arbetsplaner, på det normala förhållanden
måtte inträda beträffande styrelsens verksamhet å ifrågavarande
afdelning.

Såsom departementschefen anfört, har också Riksdagens justitieombudsman
framhållit önskvärdheten åt att det rådande missförhållandet
i fråga om den långa tid, hvarunder arbetssplaner fått vänta på
granskning i styrelsen, måtte snarast möjligt afhjälpas.

Mot det af Eders Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål äskade
anslagets storlek har Riksdagen intet att erinra.

Riksdagen har alltså för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på extra stat för år 1913 beviljat
ett anslag af 3,600 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
beloppet.

28

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

26:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för tillfällig
ökning af det under väg- och vattenbyggnadsstaten uppförda reservationsanslaget
till expenser för allmänna arbeten på extra stat för år
1913 anvisa ett reservationsanslag af 10,000 kronor att användas enligt
de vid nyssnämnda anslag fastade villkor.

Riksdagen, som på grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts
såsom stöd för den gjorda framställningen, icke haft något att mot densamma
erinra, har för tillfällig ökning af det under väg- och vattenbyggnadsstaten
uppförda reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten
på extra stat för år 1913 anvisat ett reservationsanslag af 10,000
kronor att användas enligt de vid nj^ssnämnda anslag fästade villkor.

27:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande
af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel på extra stat för
år 1913 anvisa 8,800 kronor, att för ändamålet ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 1,400
kronor.

Det af Riksdagen å extra stat beviljade anslaget till anordnande
af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel har under hvart
och ett af åren 1905—1911 uppgått till 5,000 kronor och utgår under
innevarande år med 6,000 kronor.

Då den förebragta utredningen synts Riksdagen ådagalägga behofvet
att för år 1913 bevilja ett till 8,800 kronor förhöjdt anslag, har
Riksdagen för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande
materiel på extra stat för år 1913 anvisat 8,800 kronor att för ändamålet
ställas tdl väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna 1,400 kronor.

28:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad förut under en följd af år ägt rum,
på extra stat för år 1913 anvisat ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar
af mindre hamnar och farleder tåy såsom t\W upprättande af planer
till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro
förenade med vägföretag.

29:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 25 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen till bidrag för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 1,750,000
kronor.

30:o) Uti punkt 26 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 ställa till Eders

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

29

Kungl. Maj:ts förfogande till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder
ett anslag af 500,000 kronor.

Med anledning häraf har Riksdagen på extra stat för år 1913
ställt till Eders Kungl. Maj:ts förfogande till understödjande af brobyggnader
och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar
och farleder ett anslag af 500,000 kronor.

Tillika har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta, att i
afseende å statsbidrag som för år 1913 kunna af Riksdagen beviljas till
väganläggningar och vägförbättringar samt till bro- och hamnbyggnader
äfvensom upprensning af åar och farleder, skola gälla de allmänna
villkor och bestämmelser, Indika finnas intagna i Riksdagens
skrifvelse den 31 maj 1907.

De nu gällande allmänna villkoren för erhållande och tillgodonjutande
af de under denna och nästföregående punkt omförmälda
statsbidrag samt kontrollen därå, att fastställda planer varda vid arbetenas
utförande följda, innehållas, förutom i Riksdagens berörda
skrifvelse, uti kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, (Svensk författningssamling
1907, nr 41).

Riksdagen som ej kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid
det betänkliga missförhållande, som, enligt hvad Riksdagen tillhandakomma
uppgifter gifva vid handen, i ett flertal fall rådt mellan den beräknade
och den verkliga kostnaden för med statsmedel understödda
väganläggningar, har i detta sammanhang velat uttala den förhoppning,
att, genom iakttagande af större noggrannhet vid kostnadsberäkningarna,
så stor skillnad mellan beräknade och verkliga vägbyggnadskostnader,
som hittills i flera fall uppstått, för framtiden må kunna
undvikas.

Riksdagen har beslutat, att i afseende å de af Riksdagen för år
1913 beviljade statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar
samt till bro- och hamnb)rggnader äfvensom upprensning af åar och
farleder, skola gälla de allmänna villkor och bestämmelser, hvilka finnas
intagna i Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1907.

31:o) I särskilda, inom Riksdagen väckta motioner, har föreslagits,
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 30,000
kronor att ställas till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens
län förfogande för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med de i
statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1909 angifna
grunder, användas till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns
öfre lappmark.

30

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:

»Det torde numera börja blifva tämligen allmänt kändt och erkändt,
att ett af skälen till efterblifvenheten i lappmarken och till de därstädes
rådande svåra förhållandena är bristen på kommunikationer.
Ehuru landsvägsnätet där är ytterligt litet, tynger dock vägskatten
oerhördt på befolkningen. Det erkännes af med situationen förtrogna
personer, att det är omöjligt att skaffa dessa vidsträckta, glest befolkade
bygder landsvägar af vanlig typ, för så vidt nämligen icke staten
skulle på ett alldeles särskild! sätt träda emellan, hvilket ju ej finnes
någon anledning antaga. Förutom att sådana icke till någon afsevärd
längd skulle kunna komma till stånd inom öfverskådlig tid, skulle det
därjämte blifva omöjligt för den i allmänhet fattiga befolkningen att
öfvertaga underhållet af desamma.

Dessa synpunkter hafva säkerligen varit några bland dem, som
bestämt regeringen att föreslå och Riksdagen att bevilja, att 30,000
kronor ställts till länsstyrelsens i Västerbotten förfogande för hvart och
ett af åren 1910, 1911 och 1912 för anläggning af enklare vägar i
länets öfre lappmark.

De 90,000 kronor, som sålunda af Riksdagen hittills anvisats, hafva
af länsstyrelsen till fullo måst disponeras för den mellan Stensele och
Tärna kyrkoplatser planerade ödebygdsväg, som enligt träffade aftal
skall vara färdig tidigast hösten 1913. Den tidpunkten kommer dock
att öfverskridas, och förlängning af tiden är utlefvad, om så visar sig
behöfligt, hvilket är antagligt, enär arbetet skall utföras hufvudsakligast
af befolkningen utefter vägsträckan, hvarigenom det egentligen blir ett
arbete på lediga stunder.

Men Konungens befallningshafvande har äfven låtit verkställa undersökning
och uppgöra kostnadsförslag till en ödebygdsväg äfven inom
Sorsele socken, nämligen från Gautsträsks kapell eller Ammarnäs till
norra ändan af sjön Storvindeln. Konungens befallningshafvande har
därför sistlidne höst gjort framställning hos regeringen om fortsattt
anslag äfven för år 1913 af 30,000 kronor för anläggning af enklare
vägar i länets öfre lappmark. I statsverkspropositionen har dock ingen
sådan hemställan gjorts till innevarande Riksdag.

Jag har med anledning häraf i departementet inhämtat, att orsaken
till att en sådan hemställan ej gjorts, å ena sidan är den, att man först
ämnat bilda sig en uppfattning, en erfarenhet i hvad mån nyttan af
dylika ödebygdsvägar kan komma att motsvara å desamma nedlagda
kostnader, innan statsbidrag till annan väganläggning af ifrågavarande
slag föreslås. Detta är äfven åsikten hos vederbörande myndighet, här

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

31

väg- och vattenbyggnadsstyrelseu, som å andra sidan ifrågasätter att
anordna eu väg af vanlig landsvägstyp upp till Gautsträsks kapell.

Hvad beträffar det första skälet, så låtom oss antaga att den inom
Stensele och Tärna påbörjade, 126 kilometer långa vägen verkligen
blir färdig hösten 1914. Om sedan någon erfarenhet om vägen skall
inhämtas, innan dylik väg får med statsmedel byggas annanstädes, tager
det antagligen ett par år. Och i sådant fall skulle fortsatt anslag för
sådana vägar ej kunna hos Riksdagen begäras förr än år 1917. Först
då skulle alltså Sorsele socken komma i åtanke. Men jag och befolkningen
har svårt att förstå, att det skall behöfvas »erfarenhet» från
Stensele—Tärnavägen för att afgöra, huruvida en enkel kärrväg är
bättre än ingen väg alls.

Den andra invändningen göres af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som kommit till den uppfattningen, att eu vanlig landsväg bör
anordnas från Öfre Gautsträsk eller Ammarnäs till norra ändan af sjön
Storvindeln, hvarjämte styrelsen tror stor sannolikhet förefinnas, att
Riksdagen skall vara villig medgifva, att anslag till ifrågavarande vägbyggnad
beviljas utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande
i allmänhet stadgade villkor eller att statsbidraget ej må utgå
med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade
kostnaden.

Denna senare förhoppning anser jag däremot mycket oviss, i synnerhet
som det ifrågasatta vägstycket blir synnerligen dyrt. Det redan
år 1902 uppgjorda vägförslaget mellan Ammarnäs—norra ändan af
Storvindeln slutade nämligen med en beräknad kostnad af icke mindre
än 278,200 kronor för en väglängd af endast 3,6 mil ungefär. Då
dessutom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen öppet medgifver, att den
anser »behofvet af eu dylik väganläggning vara lika uppenbart som
trängande», så undrar jag, huruvida inte klokheten bjuder att göra
dessa vägar i ödemarken, såsom hittills af mera provisorisk natur, af
den primitiva typ, som redan är under utförande i Stensele—Tärna.
Befolkningen ansågs redan 1902 sakna förmåga att åtaga sig de för
statsanslags beviljande till landsvägsföretaget nödiga förpliktelser och
andelar i anläggningskostnaderna och sedermera i vägunderhållet, hvarför
frågan då förföll. Och sannerligen den glesa befolkningen har blifvit
bärkraftigare sedan dess. Nej, sanningen är för öfrigt den, att befolkningen
ännu icke på länge behöfver landsvägar, som kosta 60—80
tusen kronor per mil, i de trakter hvarom här är fråga. Här nöjer
den sig med, är tillräckligt tjänad med och tacksam för vägar för 5—6
tusen kronor per mil.

32

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Det är dock förnämligast inom aflägsnare och mera glest befolkade
delar af lappmarken, som sådana enklare vägar kunna vara berättigade
och kunna anses komma att för någon längre tid framåt fylla bebofvet
af kommunikationsleder. Kunde årligen ett anslag af endast 30,000
kronor en tid framåt erhållas och sålunda därigenom för hvarje år nya
vägar af flera mils längd ernås, sålunda äfven kortare utfartsvägar från
enskilda, mera aflägset belägna byar till hufvudvägarna, vore mycket
vunnet för lappmarken.

Men äfven i andra trakter inom den vidsträckta lappmarken förefinnes
— såsom länsstyrelsen i sin framställning till regeringen framhåller
— trängande behof af enkla vägar, i afbidan på att vägar af
landsvägstyp skola komma till stånd. Och med kännedom om de af
Riksdagen till enklare vägar i länets lappmark redan anvisade belopp
gör befolkningen upprepade framställningar om bidrag till sådana vägar.
På senare tiden har till och med inträffat, gång efter annan, att befolkningen
uttalat önskningar att erhålla enklare och billigare vägar, än de
upprättade landsvägsförslagen inneburit.))

Riksdagen, som funnit sig, efter den af motionärerna förebragta
utredning böra, i likhet med hvad som ägt rum för hvart och ett af
åren 1910, 1911 och 1912, till anläggande af enklare vägar i Västerbottens
läns öfre lappmark äfven för år 1913 bevilja det af motionärerna
begärda anslaget af 30,000 kronor, har på extra stat för år 1913 anvisat
ett anslag af 30,000 kronor att ställas till Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvandes
i Västerbottens län förfogande för att, hufvudsakligen i
öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den
12 januari 1909 angifna grunder, användas till anläggande af enklare
vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.

Medicinalstaten.

32:o) Eders Kung! Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att till provisorisk
lönereglering för befattningshafvare i medicinalstyrelsen, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder och på de däruti förordade
villkor, på extra stat för år 1913 bevilja ett förslagsanslag af 19,400
kronor däraf högst 812 kronor 50 öre må användas till höjning af
vikariatsersättning, att på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af
600 kronor att under nämnda år med 50 kronor i månaden användas
såsom personligt lönetillägg till tillförordnade medicinalrådet Gustaf
Richard Stenbeck, så länge han på grund af förordnande bestrider ett

33

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

medicinalrådsämbete i medicinalstyrelsen, samt att likaledes på extra stat
för år 1913 till aflönande af en extra vaktmästare hos medicinalstyrelsen
anvisa ett anslag af 1,175 kronor, dels att för bestridande af utgifterna
för ett vetenskapligt råd vid medicinalstyrelsens sida samt för anställande
af två medicinalrådsassistenter på extra stat för år 1913 bevilja ett
anslag af 17,650 kronor, dels ock att till provisorisk höjning af anslaget
till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden på extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag af 2,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning innefattar till en början
provisorisk lönereglering för ordinarie befattningshafvare i medicinalstyrelsen,
samt beredande af ett personligt lönetillägg åt tillförordnade
medicinalrådet G. R. Stenbeck. Hvad i sådant afseende af Eders Kungl.
Maj:t föreslagits, har ej gifvit Riksdagen anledning till någon erinran.

Vidare afser Eders Kungl. Maj:ts framställning att i afvaktan på den
genomgripande förändring af medicinalstyrelsen, som kommer att upptagas
till behandling i sammanhang med frågan om statsdepartementens
omorganisation, bereda förstärkning i styrelsens arbetskrafter.

Då den förebragta utredningen synts Riksdagen ådagalägga ett
verkligt behof af att den medicinalstyrelsen påhvilande arbetsbördan
lättas, och då Eders Kungl. Maj:ts i sådant syfte framlagda förslag beträffande
medicinalrådsassistenter synes innebära en god lösning af
frågan, har Riksdagen funnit sig böra biträda samma förslag. Mot
det af Eders Kungl. Maj:t för detta ändamål äskade beloppet har Riksdagen
ej funnit skäl till erinran.

Hvad Eders Kungl. Maj:t i öfrigt under förevarande punkt föreslagit,
har Riksdagen funnit sig böra bifalla.

Riksdagen har alltså

dels till ‘provisorisk lönereglering för befattningshafvare i medicinalstyrelsen,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet angifna grunder och
på de däruti ornförmälda villkor, på extra stat för år 1913 beviljat ett
förslagsanslag af 19,400 kronor, däraf högst 812 kronor 50 öre må användas
till höjning af vikariatsersättning;

dels på extra stat för år 1913 beviljat ett anslag af 600 kronor
att under nämnda år med 50 kronor i månaden användas såsom personligt
lönetillägg till tillförordnade medicinalrådet Gustaf Richard Stenbeck,
så länge han på grund af förordnande bestrider ett medicinalrådsämbete
i medicinalstyrelsen;

dels likaledes på extra stat för år 1913 till aflönande af en extra
vaktmästare hos medicinalstyrelsen anvisat ett anslag af 1,175 kronor;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 6 käft. (Nr 6.) 5

34

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

dels för bestridande af utgifterna för ett vetenskapligt råd vid
medicinalstyrelsens sida samt för anställande af två medicinalrådsassistenter
på extra stat för år 1913 beviljat ett anslag af 17,650 kronor;

dels ock till provisorisk höjning af anslaget till medikamentsr åkning ars
granskning, vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden
på extra stat för år 1913 anvisat ett anslag af 2,000 kronor.

33:o) Då Riksdagen icke haft något att erinra mot hvad Eders
Kungl. Maj:t uti punkt 28 af denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen
såsom för åren 1909—1912 ägt rum, till arfvode för en kontrollant
af hospitalens ekonomiska förvaltning, på extra stat för år 1913
beviljat ett anslag af 5,800 kronor.

34:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen af det för uppförande vid Uppsala hospital och asyl
af ett bostadshus för öfverläkaren, tre bostadshus af trä för betjäning och ett
verkstadshus beviljade anslag å 135,800 kronor på extra stat för år
1913 anvisat återstående beloppet, 60,800 kronor.

35:o) Under punkt 30 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Magt
föreslagit Riksdagen att för utvidgning och ändring af den elektriska
anläggningen vid Lunds hospital och asyl på extra stat för år 1913
anvisat ett anslag af 126,000 kronor.

Hvad i ärendet förekommit, har synts Riksdagen ådagalägga, att
en utvidgning och ändring af ifrågavarande elektricitetsverk lämpligen
bör på föreslaget sätt äga rum. Riksdagen har alltså för utvidgning
och ändring af den elektriska anläggningen vid Lunds hospital och asyl
på extra stat för år 1913 anvisat ett anslag af 126,000 kronor.

36:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 31 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen af det för anläggning af
ett hospital i närheten af Östersund beviljade anslag å högst 2,359,000
kronor på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 500,000 kronor.

37:o) Sedan Eders Kungl. Maj:t under punkt 32 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att, i afvaktan på den proposition, som kunde komma
att aflåtas angående uppförande af eu sjukvårdspaviljong och en uthusbyggnad
å lägenheten Tomtebo vid därvarande centralhem för familjevården
för sinnessjuka i Korsberga socken, för ändamålet beräkna ett
anslag på extra stat för år 1913 af 41,000 kronor har i en till Riksdagen
den 9 februari 1912 aflåten proposition (nr 47) Eders Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civildepartemensärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för
uppförande af en sjukvårdspaviljong och en uthusbyggnad å lägenheten

35

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Tomtebo i Korsberga socken vid därvarande centralbem för familjevård
för sinnessjuka på extra stat för ar 1913 anvisa ett anslag af 41,000
kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har för uppförande eif en sjukvårdspaviljonq
och en uthusbyggnad ä lägenheten Tomtebo i Korsberga socken vid därvarande
centralhem för familjevård för sinnessjuka på extra stat för år 1913 anvisat
ett anslag 41,000 kronor.

38:o) Under punkt 33 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Magt
föreslagit Riksdagen att, i afvaktan på den proposition, som kunde komma
att aflåtas angående uppförande af bostadshus för betjäningen vid Vänersborgs
hospital och asyl, för ändamålet beräkna ett anslag på extra stat
för år 1913 af 81,400 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 15 sistlidne mars till
Riksdagen aflåten proposition, nr 86, under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att för uppförande af tre bostadshus för betjäning vid Vänersborgs
hospital och asyl på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag
af 81,400 kronor.

Riksdagen har för uppförande af tre bostadshus för betjäning vid
Vänersborgs hospital och asyl på extra stat för år 1913 anvisat ett
anslag af 60,000 kronor.

39:o) 1 34:de punkten under denna hufvudtitel har Eders Kungl.
Maj:t vidare föreslagit Riksdagen att, i afvaktan på den proposition,
som kunde komma att aflåtas om anvisande af anslag för ny ekonomibyggnad
och bostad för öfverläkaren m. m. vid Stockholms hospital,
för ändamålet beräkna ett anslag på extra stat för år 1913 af 150,000
kronor.

Sedermera har i en den 15 sistlidne mars till Riksdagen aflåten
proposition, nr 103, Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att för uppförande af ekonomibyggnad, bostadshus för
öfverläkaren och två bostadshus för gift personal äfvensom för ny värmeledning
in. m. vid Stockholms hospital bevilja ett anslag af 458,600
kronor samt däraf på extra stat för år 1913 anvisa 150,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts för 1911 års Riksdag framlagda förslag om
vissa byggnadsarbeten vid Stockholms hospital afsåg dels utvidgning
af hospitalet för beredande af möjlighet till mottagande af ökadt antal
patienter, dels ock uppförande af ny ekonomibyggnad, bostad för öfverläkaren
och bostadshus för gift personal samt vissa ändringar och för -

36

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

bättringar i anordningarna för värme, vatten och elektrisk kraft m. m. dylikt.

Åf det för ändamålet äskade anslaget, 835,700 kronor, var beräkna^
för hospitalets utvidgning 306,000 kronor samt för öfriga ofvan angifna
arbeten 529,700 kronor. På sätt i statsrådsprotokollet erinras, ansåg
Riksdagen utvidgningen af hospitalet ej höra komma till stånd, men
yttrade däremot vidkommande de ifrågasatta byggnadsarbetena i öfrigt, ,
att Riksdagen af utredningen i ärendet funnit framgå behofvet af såväl
ny ekonomibyggnad och bostad • för öfverläkaren som ock vissa
ändringar och förbättringar i anordningarna för värme, vatten, och
elektrisk kraft m. m. dylikt. Då emellertid de i utredningen lämnade
kostnadsberäkningarna icke voro så uppgjorda, att däraf kunde slutas
till, i hvilken mån kostnaderna för sistberörda anordningar kunde nedbringas,
därest den föreslagna utvidgningen af hospitalet ej komme
till stånd, ansåge Riksdagen, att, innan anslag för ändringsarbetena
beviljades, förnyad utredning i ärendet för vinnande af upplysning i
nämnda afseende borde verkställas. Härvid borde jämväl förslaget till
öfverläkarebostad underkastas förnyad granskning i syfte att genom
vidtagande af förenklingar i största möjliga grad erhålla en önskvärd
nedsättning i den beräknade, mycket höga bvggnadskostnaden, och
borde för ernående af detta mål särskilda, för den nu ifrågavande bostaden
afsedda ritningar upprättas.

Med anledning af detta Riksdagens uttalande hafva nu verkställts nya
kostnadsberäkningar för de arbeten, som Riksdagen sålunda ansett vara
af behofvet påkallade, och sluta dessa beräkningar å ett belopp af 458,600
kronor eller sålunda 71,100 kronor mindre än det för motsvarande arbeten
år 1911 beräknade beloppet. Mot det nu framlagda förslaget har Riksdagen
icke funnit något att i hufvudsak erinra. Emellertid har det synts
Riksdagen, som om äfven i detta förslag kostnadsberäkningarne, i trots af
de nedsättningar i desamma, som i enlighet med Riksdagens därom uttalade
önskan blifvit verkställda, allt fortfarande vore väl höga. Så har
Riksdagen trott sig finna, att kostnaderna för såväl ekonomibyggnaden, öfverläkarebostaden
och de båda bostadshusen för gift personal som äfven värmeledningen
samt köks- och tvättapparaterna borde utan olägenhet kunna
något nedbringas. Beträffande särskildt bostadshusen för personalen har
Riksdagen inhämtat, att Stockholms stad under sista tiden för hos staden
anställd personal uppfört byggnader liknande de förevarande till väsentligt
lägre pris än det här beräknade, 24,700 kronor för hvardera af
byggnaderna. Riksdagen har sålunda ansett, att en nedsättning i det
äskade anslaget, 458,600 kronor, med 18,600 kronor bör kunna ske.

Slutligen har Riksdagen under erinran att öfverläkaren enligt 1910

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

37

års lönestater för statens hospital och asyler åtnjuter, bland annat, fritt
bränsle, och då öfverläkarebostaden enligt statsrådsprotokollet skall
förses med ett af öfriga byggnader oberoende varmvattensystem, velat
framhålla, att i ofvanberörda förmån af fritt bränsle icke får anses ingå
rätt att utan kostnadsersättning använda hospitalets betjäning för skötseln
af värmeapparaten.

Riksdagen har för uppförande af ekonomibyggnad, bostadshus för
öfverläkaren och två bostadshus för gift personal äfvensom för ny
värmeledning m. m. vid Stockholms hospital beviljat ett anslag af

440,000 kronor samt däraf på extra stat för år 1913 anvisat 150,000
kronor.

40:o) I en den 29 mars innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition, nr 144, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
dels medgifva, att ett område om tillhopa 4,4985 hektar må för utvidgning
af Vadstena hospitals och asyls areal från Vadstena stad inköpas
för en köpeskilling, däri inberäknad ersättning för vissa å området
nedlagda kostnader, af 19,157 kronor 60 öre; dels medgifva, att det
till Vadstena hospital och asyl hörande området Lillängen må till Vadstena
stad försäljas för ett belopp af 684 kronor 37 öre, att afräknas
å nyssnämnda köpeskilling; samt dels till gäldande af återstoden af
förstnämnda köpeskilling på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag
af 18,473 kronor 23 öre.

Riksdagen som icke haft annat att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag än att till undvikande af öretal i riksstaten siffran 18,473 kronor
23 öre synts böra utjämnas till 18,474 kronor, har dels medgifvit att
ett område om tillhopa 4,4985 hektar må för utvidgning af Vadstena
hospitals och asyls areal från Vadstena stad inköpas för en köpeskilling,
däri inberäknad ersättning för vissa å området nedlagda kostnader, af
19,157 kronor 60 öre; dels medgifvit att det till Vadstena hospital
och asyl hörande området Lillängen må till Vadstena stad försäljas för
ett belopp af 684 kronor 37 öre, att afräknas å nyssnämnda köpeskilling;
dels och till gäldande af återstoden af förstnämnda köpeskilling
på extra stat för år 1913 beviljat ett anslag af i jämnadt tal 18,474 kronor.

41:o) I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta att i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla dels
om utarbetande af förslag till nytt hospital, dels om utredning om och
i hvilken utsträckning vissa statens anstalter för sinnessjuka skulle med
fördel kunna utvidgas, samt att Eders Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen
framlägga det förslag i ämnet, som denna utredning kunde
föranleda.

38 Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört, följande:

»I slutet af föregående och i början af innevarande år ha slutafsjnats
tvenne nya statens anstalter för sinnessjuka, den ena i Västervik,
den andra i Säter, om tillsammans 1,600 platser. En annan dylik
anstalt, förlagd till Frösön, har påbörjats. Den kommer att lämna 560
platser. Förra årets Riksdag beslöt att låta uppföra en anstalt för
sinnessjuka vid Strängnäs för 800 patienter. I skrifvelse till Kungl.
Magt har Svenska fattigvårdsförbundet erinrat om behofvet af ökadt
utrymme för sinnessjukas vård, hvilken skrifvelse remitterats till kungl.
medicinalstyrelsen, som emellertid ännu ej afgifvit yttrande i ärendet.
Det måste medgifvas, att staten redan gjort mycket och är i begrepp
att göra ytterligare för sinnessjukvårdens rationella ordnande, men så
är också behofvet enastående. I december 1911 var antalet exspektanter
cirka 3,600. I denna siffra ingå endast de, som genom fullständiga
ansökningshandlingar sökt om hospitals- eller asyivård. Här
kommer ej till synes en stor del af dem, som vid de olika länens upptagningsanstalter
vänta på tur att där intagas. Denna siffra är stundom
större än antalet där befintliga platser. Vidare angifva samtliga exspektanslistor
tillsammantagna ej det verkliga behofvet, ty just genom
att alla platser, där sinnessjuka kunna mottagas till vård, ständigt äro
belagda och väntetiden utsträckes årsvis, afstår allmänheten, som inser
hopplösheten att få in sina sjuka inom rimlig tid, från att göra ansökan
om liospitalsvård utom i synnerligen tvingande fall. Den resignerar
och nöjer sig i stället med att vårda sina sjuka i hemmet eller i fattighus,
till stor skada åtminstone för alla akuta fall och till stort besvär
och men för de sjukas anhöriga och andra deras vårdare. Detta förhållande
belyses genom en jämförelse mellan tillgängliga exspektanssiffror
och siffror, som angifva antalet i enskilda hus och fattighus
vårdade sinnessjuka. Enligt medicinalstyrelsens senaste berättelse om
sinnessjukvården i riket uppgår sistnämnda antal till 7,810.

Nu är det långtifrån min mening att önska, att samtliga sinnessjuka
skola vårdas å hospital eller asyl. En stor del af dessa kunna
helt visst vårdas åtminstone billigare i sina hem eller annorstädes, men
det torde framgå af det anförda, att staten ännu har stora skyldigheter
att uppfylla gentemot denna klass af olyckliga medmänniskor, i så
mycket högre grad olyckliga, som de ej kunna själfva blifva talesmän
för sina behof. Det torde häraf vara tydligt, att det är på tiden att
staten vidtager åtgärder för uppförande af ytterligare en statens anstalt
för sinnessjuka af minst samma storlek som den senast beslutade.

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

39

Emellertid måste ju staten se till, att fullgörandet af de berättigade
kraf, som i detta hänseende kunna ställas på densamma, kräfva så
rimliga kostnader som möjligt. Det är en känd sak, att en dylik anstalt
ställer sig billigare i anläggning och drift per patient räknadt,
ju större antal sjuka den är afsedd för. Jag har därför tänkt mig att
jämsides med att staten bygger nya hospital, där sådant befinnes behöflig^
och lämpligt, det borde tagas i öfvervägande, om inte genom en utvidgning
af redan befintliga hospital, behöfliga platser skulle kunna beredas
mot mindre pekuniära uppoffringar.

Frågan om hvilka dessa anstalter äro, som skulle härför lämpa sig
och i hvilken grad en utvidgning i hvarje fall vore ändamålsenlig, kan
endast besvaras efter förutgående utredning.»

I en annan inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, bland
annat, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t ville skyndsamligen för Riksdagen framlägga
förslag för ett bättre tillgodoseende af de sinnessjukas upptagning och
hospitals vård.

I motiveringen till denna motion säges, bland annat, följande:

»Den 15 sistlidne oktober lågo tre tusen femhundra åttiofem (3,585)
ansökningar inne å samtliga våra hospital för ett lika stort antal sinnessjuka,
hvilkas målsmän eller anförvanter under längre eller kortare
tid från nämnda datum få förbida den dag, då deras sjuka kunna erhålla
den sakkunniga vård, som icke annorstädes utan en oerhörd kostnad
kan beredas dem. Och att de äro snart räknade, hvilka för privat
sakkunnig vård kunna betala stora summor årligen för sina sjuka, är
påtagligt. De flesta af dessa 3,585 sjuka måste hysas i sina hem eller
inackorderas på lasaretten, i försörjningsinrättningar eller i hem på sådana
orter, där befolkningen genom mångårig vana vunnit eu viss
färdighet att kunna omhänderhafva dem. Lasaretts vården blir näst
hospitalsvården den billigaste och bästa ehuru icke sakkunnig.

Inackorderingen hos privata vårdare blir däremot för många i
längden allt för betungande, helst för de sjuka, som kanske få vänta i
fyra, fem år, innan den sökta hospitalsplätsen för dem blir tillgänglig.

De flesta sinnessjuka måste således under de vidrigaste omständigheter
hållas i hemmen. Själfmord, mordbrand, dråp, snusk,
osäkerhet till lif och egendom är oftast ordningen för dagen i de tusenden
hem, hvarest dessa sinnessjukdomens arma offer i brist på sakkunnig
hospitalsvård måste utstå sina lidanden.

I sin förtviflan nödgas den sjukes omgifning icke så sällan tillgripa
för utomstående rent af upprörande medel för att få någon lind -

40

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

ring i det högst ansträngande arbetet med den sjukes oupphörliga bevakning.
Denna behandling synes hård och det är den också, men den
torde mera sällan kunna få anses såsom beroende på omgifningens
känslolöshet för den sjuke, utan snarare som en af omständigheterna
framtvingad åtgärd till underlättnad af den sjukes utarmade bevakning.

Af allt detta framgår, att äfven alla den sinnessjukas anhöriga äro
utsatta för ett outsägligt betryck och lidande, hvilket ytterligare förvärras
under väntan på den sökta hospitalsvården. Det torde ej vara
öfverdrifvet om man antager, att cirka 100,000 medborgare i vårt land
tyst bära på eu den djupaste och mest nedbrytande sorg däröfver, att
någon dem närstående är sinnessjuk. Och det är konstateradt, att
denna deras sorg i många fall öfvergått till sinnessjukdom.

Då till allt det anförda kommer, att bristen på tillräckligt antal
hospital, hvilka kunde stå redo att genast emottaga de sinnessjuka, förorsakar
oss en årlig stor nationalförlust, så tycks det vara hög tid på
att med första söka afhjälpa denna brist. Vårt folk borde vakna upp
för nödvändigheten af de sinnessjukas lämpliga vård på tidsenliga hospital,
liksom det med rätta tägit sig an djuren i form af djurskyddsföreningar
och dylikt.

Men hvad skulle »föreningar för de sinnessjukas nöjaktiga och
mänskliga behandling» ha att säga därom, att flera tusen af våra sinnessjuka
lämnas utan den för dem så ytterst trängande hospitalsvården?

Nöden är förfärande stor såväl för dessa sjuka, som för deras närmaste.
Ja, den är tyngre för det stora antalet af våra medborgare,
hvilka fått på sin lott att bära den, som de nästan tvingas af omständigheterna
att tyst behålla den för sig själfva som en skam, hvilken
de ej vilja yppa. Och det är icke sällan våra mest begåfvade och lofvande
medborgare af båda könen, som blifva denna sjukdomens offer.
Det är högeligen af nöden, att samhället oförtöfvadt vaknar upp och
verksamt understöder våra medicinska myndigheter, hvilka jämte Kungl.
Maj:t under de senast gångna åren ådagalagt ett i många afseenden
berömligt intresse för en humaniserad och ändamålsenlig sinnessjukvård.
Ty fortfarande återstår ofantligt mycket att göra för icke blott hospitalsvårdens
utvidgning utan ock dess förbättring.

Bristen på lämpliga mottagningsanstalter för sinnessjuka ödelägger
månget själslif, som annars kunde ha räddats, och gör den olycka, som
i denna form drabbat tusentals svenska hem, än svårare att bära. Saken
är ur både humanitär och ekonomisk synpunkt så viktig, att det är hög
tid fästa uppmärksamheten på ett missförhållande, som mången kanske
knappast märkt, därför att det ej personligen berört honom.

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

41

Om någon begått ett urbota brott, så blir han snarast möjligt
omhändertagen af samhället, som sörjer icke blott för hans transport
till förvaringsanstalten, utan äfven för att både hans andliga och timliga
behof på ett nöjaktigt sätt tillgodoses. För den sinnessjuke finnes
däremot ingenting gratis att tillgå, såframt han ej är fullkomligt medellös,
och äfven i sådant fall är det vanligen vida sämre ståltät för
honom än för brottslingen.

Innan det kan bli tal om den något bemedlade sinnessjukes intagande
på hospital, måste läkarebetyg för honom utlösas och borgen
ställas för hans vård. I afvaktan på att ett ledigt rum skall uppstå få
de anhöriga för stora kostnader och med mycket personligt besvär
bereda honom enskild vård i eller utom hemmet, där han dock alltid
utgör eu fara för sin omgifning. När så efter många års plågsam
väntan den sjuke ändtligen kan intagas på ett hospital, måste resan
för honom betalas med dubbel biljett, hvartill kommer resekostnad för
en å två skötare, och afgiften till hospitalet måste betalas förskottsvis.

Och det värsta af allt är, att det efter de många årens väntan
ofta är för sent att åstadkomma någon bättring i den sjukes tillstånd.
Det påstås af fackmän, att eu stor procent af alla sinnessjuka, som
aldrig bli återställda till sin hälsa, kunnat bli det, om de genast vid
sjukdomens utbrott kommit under sakkunnig vård på hospital.

Man kan icke vid en jämförelse mellan det sätt, hvarpå samhället
vårdar sig om brottslingar och om sinnessjuka, komma ifrån det faktum,
att de förra och deras anhöriga äro långt gynnsammare ställda än de
senare.

Den plikt, som härvid åligger samhället, ligger i öppen dag och
kan ej frånkommas genom en hänvisning till de stora kostnader, som
en reform skulle medföra. Kostnaderna blifva, som det nu är, betydligt
större, men falla till väsentlig del som ett extra straff på den af
olyckan drabbade och hans anförvanter. I vissa fall kunna dessa vara
så situerade, att de förmå bära den och likväl kan det sättas i fråga,
om det öfverensstämmer med grundsatsen om rättvis fördelning af de
ekonomiska bördorna att lägga dem ensamt på enskildas skuldror.
Men i regel äro dessa utgifter, som gå till tusentals kronor per år,
ekonomiskt ruinerande för de familjer, som däraf träffas.

Ett par framstående fackmän hafva i anledning af denna fråga
gjort några uttalanden, som jag här efter tidningarna refererar.

Så meddelas, att de nyuppförda hospitalen i Säter och Västervik,
hvilka rymma 800 patienter hvartdera, torde bli klara på nyåret. Vidare

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 6 käft. (Nr 6.) 6

42

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

har Riksdagen beviljat anslag till ett hospital i Östersund, afsedt för
560 patienter och ämnadt att vara färdigt vid slutet af 1914. Dessutom
har beslutats att uppföra en anstalt i Strängnäs för 800 patienter.
Härtill har dock ännu icke beviljats medel, enär byggnadsförslag ej
föreligger.

Den framställning om nya åtgärder från statens sida, som nyligen
gjorts af Svenska fattigvårdsförbundet, har remitterats till medicinalstyrelsen
för yttrande, hvithet emellertid ännu ej afgifvits.»

Den af medicinalstyrelsen under år 1902 uppgjorda planen för
ordnande af sinnessjukvården i riket innefattade dels utvidgning af
hospitalen i Kristinehamn och Piteå, dels uppförande af nya sinnessjukvårdsanstalter
i Dalarne, i Småland, i Norrland samt i mellersta Sverige.

De föreslagna utvidgningarna äro verkställda och af föreslagna
nyanläggningar äro sådana utförda vid Säter och Västervik, under det
att beslutade anläggningar vid Östersund och Strängnäs ännu ej nått sin
fullbordan.

Emellertid har erfarenheten gifvit vid handen, att de sålunda utförda
och beslutade anläggningarna ej äro tillräckliga för att råda bot
på de svåra missförhållanden i fråga om möjlighet att förhjälpa sinnessjuka
till erhållande af erforderlig hospitalsvård, hvilka äro rådande i
landet, hvarför det synts Riksdagen nödvändigt, att ytterligare åtgärder
vidtagas för desammas afhjälpande. Vid sådant förhållande har Riksdagen
funnit de i sådant syfte gjorda framställningarna behjärtansvärda,
och gillar Riksdagen hvad som anförts i fråga om nödvändigheten
att åvägabringa en utredning i dylikt afseende.

Riksdagen har funnit hvad som anförts beträffande möjligheten att
genom utvidgning af redan befintliga hospital söka bereda ökad vård åt
sinnessjuka värdt allt beaktande.

Riksdagen, som fast sin uppmärksamhet därvid, att åtskilliga af
hospitalen i riket t. ex. Piteå, Växjö och Göteborg lämpligen lära kunna
utvidgas, håller nämligen före, att vid en utredning i ämnet "borde
tillses, huruvida icke genom en dylik utvidgning af några af de förefintliga
sinnessjukvårdsanstalterna behofvet af ökad hospitalsvård skulle
kunna snabbare och på ett mera nöjaktigt sätt tillgodoses.

Riksdagen får därföre anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
snarast möjligt föranstalta om utredning i fråga om erforderliga åtgärder
för tillgodoseende af behofvet af ökad sinnessjukvård i riket, därvid
äfven bör tagas i öfvervägande, huruvida ändamålet må kunna vinnas genom
utvidgning af vissa bland nu befintliga vårdanstalter för sinnessjuka.

JRiksdagens skrifvelse Nr 6.

43

42:o) Med bifall till hvad Eders Kung!. Maj:t under punkt 35 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen, i likhet med hvad för
åren 1910—1912 ägt rum, på extra stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag
af 15,000 kronor att enligt därom af Eders Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser användas till bekostande af behandling enligt
den s. k. ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen »lupus vulgarisD behäftade
personer från landsorten, under villkor att genom bidrag från vederbörande
landsting eller kommuner eller annorledes bestrides det belopp,
som erfordras för patientens resa fram och åter mellan hemorten
och den anstalt, där behandlingen äger rum, äfvensom för hans
underhåll, så länge behandlingen varar.

43:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen till upprätthållande af verksamheten vid de genom medel
ur Konung Oscar II:s jubileumsfond inrättade s. k. folk sanatorierna på
extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 200,000 kronor att användas
i enlighet med af Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

44:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1909—1912 ägt
rum,

dels till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och
tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år
1913 anvisat ett belopp af 400,000 kronor;

dels beslutat, att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af statsbidrag från berörda anslag skall gälla hvad i Riksdagens skrifvelse
den 30 maj 1908, nr 195, bestämts beträffande anslag för år 1909;

dels medgifvit, att, därest af Riksdagen till ifrågavarande ändamål
förut beviljade belopp icke blifva till fullo tagna i anspråk de år,
hvarför de anvisats, återstoden må för ett annat år för ändamålet disponeras; dels

ock medgifvit, att jord, som står under kronans omedelbara
disposition eller tillhör någon af de under bruk och bergverk för nödigt
skogsfång upplåtna allmänningar eller någon af de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke upplåtits
till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena
krigsmanshusfond, må, efter af Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall
verkställd pröfning, utan särskild ersättning till kronan på de villkor i
öfrigt, Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till
landsting, kommuner, föreningar eller enskilda för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter.

44

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

45:o) Eders Klingl. Maj:t har i 38 punkten af sjätte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen dels att till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af

542,000 kronor, dels ock att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande statsanslag besluta,

• att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröfvas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och
patient, för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock
med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än eu på
hvarje tusental af länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäknadt
antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,
samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands och Norrbottens
län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning i
förhållande till invånarantalet; och

att Eders Kungl. Maj:t i öfrig! må föreskrifva de bestämmelser
och villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga.

Då, på sätt af utredningen i ärendet framgår, behofvet af ifrågavarande
anslag får anses såsom en följd af Riksdagens beslut om beviljande
af anslag till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter
samt Riksdagen icke funnit anledning till anmärkning
emot vare sig grunderna för beräkningen af anslagets belopp
eller de för bidrag från anslaget föreslagna villkor har Riksdagen,
dels till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvärdsanstalter
på extra stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag af 542,000 kronor;

dels ock i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af
ifrågavarande statsanslag beslutat:

att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröfvas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller landstingsområde,
icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och.
patient, för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock
med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje
tusental af länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäknadt an -

Riksdagens skrifvelse Nr 6-

45

talet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,
samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands och Norrbottens
län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånarantalet; och

att Eders Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser
och villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga
att stadga.

46:o) Då Riksdagen icke haft något att erinra mot hvad Eders
Kungl. Maj:t uti punkt 39 af denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen
på extra stat för år 1913 beviljat ett anslag af 2,700 kronor
att användas till stipendier för läkare, som genomgå utbildning skurser
i tuberkulossjukvård.

47:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 40 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att dels på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af

75,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t
meddelar, användas till bekostande af provisoriska sjukvårdsanstalter vid
Säters och Västerviks hospital under tiden från och med mars till och
med december månad år 1912 för personer, som till följd af barnförlamning
under 1911 års epidemi lida af vanförhet under villkor att
genom bidrag från vederbörande landsting eller kommuner eller annorledes
bestrides det belopp, som erfordras för patientens resa fram och
åter mellan hemorten och den anstalt, där behandlingen äger rum, dels
ock medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må förskottsvis redan under år
1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet.

Såsom Riksdagen i särskild skrifvelse anmält har Riksdagen på
extra stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag af 75,000 kronor att,
enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t meddelar, användas
till bekostande af provisoriska sjukvårdsanstalter vid Säters och Västerviks
hospital under tiden från och med mars till och med december
månad år 1912 för personer, som till följd af barnförlamning under
1911 års epidemi lida af vanförhet, under villkor att genom bidrag från
vederbörande landsting eller kommuner eller annorledes bestrides det
belopp, som erfordras för patientens resa fram och åter mellan hemorten
och den anstalt, där behandlingen äger rum, samt medgifvit, att
Eders Kungl. Magt må förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna beloppet.

48:o) I en den 15 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition,
nr 140, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat
för år 1913 anvisa dels för anordnande af kliniker vid vanföreanstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingberg ett anslag af 65,000 kronor; dels

46

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

för anordnande af polikliniker vid nämnda anstalter ett anslag af 9,000
kronor; dels ock för bidrag till resor för de vanföra jämte vårdare till
vanföreanstalterna ett förslagsanslag af 11,000 kronor; samtliga belopp
att utgå under de villkor för anslagens åtnjutande, som kunna af Eders
Kung!. Maj:t blifva bestämda.

Riksdagen, som icke käft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, bär på extra stat för år 1913 anvisat

dels för anordnande af kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg ett anslag af 65,000 kronor;

dels för anordnande af polikliniker vid nämnda anstalter ett anslag
af 9,000 kronor;

dels ock för bidrag till resor för de vanföra jämte vårdare till vanföreanstalterna
ett förslagsanslag af 11,000 kronor;

samtliga belopp att utgå under de villkor för anslagens åtnjutande,
som kunna af Eders Kung!. Majd blifva bestämda.

49:o) I en till Riksdagen den 29 mars innevarande år aflåten proposition,
nr 143, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att
till föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm såsom bidrag
till kostnaderna för uppförande af en anstalt för vanföra bevilja ett
anslag af 144,500 kronor samt däraf på extra stat för år 1913 anvisa
ett belopp af 44,500 kronor, att utgå under de villkor, Eders Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma.

Med bifall till Eders Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag, har Riksdagen
till föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm såsom
bidrag till kostnaderna för uppförande af en anstalt för vanföra beviljat
ett anslag af 144,500 kronor samt däraf på extra stat för år 1913 anvisat
ett belopp af 44,500 kronor, att utgå under de villkor, Eders Kungl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma.

V attenfallsstyrelsen.

50:o) Under punkt 41 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maja
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af

27,000 kronor att ställas till Eders Kungl. Majds förfogande för verkställande
af undersökningar och arbeten för åstadkommande af en skematisk
förteckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den af Eders Kungl. Majd förut fastställda
planen.

47

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Riksdagen kar på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 27,000
kronor, att ställas till Eders Kung!. Maj:ts förfogande för verkställande
af undersökningar ock arbeten för åstadkommande af en skematisk förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i kufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Eders Ivungl. Maj:t förut fastställda planen.

Riksförsäkringsanstalten.

51:o) Under punkt 42 af denna hufvudtitel kar Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet på extra stat för år 1913 bevilja ett förslagsanslag af

154,000 kronor.

Då Riksdagen icke haft något att erinra mot hvad Eders Kungl.
Maj:t i detta afseende föreslagit, har Riksdagen för upprätthållande af
riksförsäkringsanstaltens verksamhet på extra stat för år 1913 beviljat ett
förslagsanslag af 154,000 kronor.

52:o) Med anledning af hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 43
af denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen på extra stat för år 1913
anvisat ett förslagsanslag af 20,000 kronor att användas till ersättning
åt postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.

Socialstyrelsen.

53:o) Såsom Riksdagen här ofvan förmält har Riksdagen för upprätthållande
af socialstyrelsens verksamhet utöfver anslaget å ordinarie
stat, å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 47,000 kronor.

Yrkesinspektionen.

Såsom Riksdagen jämväl här ofvan förmält, har Riksdagen för anordnande
af yrkesinspektion å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp
af 85,600 kronor.

48

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Statens biografbyrå.

54:o) Under punkt 44 af sjätte hufvudtiteln har Eders Kungi. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till bestridande af utgifterna för statens biografbyrå
på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af 23,000
kronor att utgå i första hand af inflytande afgifter för granskning af
biografbilder.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot den gjorda framställningen,
har till bestridande af utgifterna för statens biografbyrå på extra
stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag af 23,000 kronor att utgå
i första hand af inflytande afgifter för granskning af biograf bilder.

Diverse anslag.

55:o) Under punkt 45 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att för anordnande af inspektion öfver elektriska
anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring för år 1913 tills
vidare beräkna ett anslag på extra stat af 26,200 kronor.

I en den 12 april innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(nr 232) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet, föreslagit Riksdagen »att för anordnande af
inspektion öfver elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring
på extra stat för år 1913 anvisa dels 24,800 kronor till arfvoden
under samma år åt fyra inspektörer med 6,200 kronor till enhvar
af dem, för år räknadt, dels ock 1,400 kronor till ersättning till ett
skrif- och ritbiträde åt bemälda inspektörer.»

På sätt i särskild skrifvelse anmälts har Riksdagen dels för anordnande
af inspektion öfver elektriska anläggningar för belysning eller
arbetsöfverföring på extra stat för år 1913 anvisat dels 24,800 kronor
till arfvoden under samma år åt fyra inspektörer med 6,200 kronor till
enhvar af dem, för år räknadt, dels ock 1,400 kronor till ersättning till
ett skrif- och ritbiträde åt bemälda inspektörer;

dels ock förklarat att för åtnjutande af denna provisoriska lönereglering
skall i tillämpliga delar gälla hvad för befattningshafvare i kommerskollegium
i sådant afseende är stadgadt.

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

49

56:o) Med bifall till livad Eders Kung!. Maj:t under punkt 46 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen, i likhet med hvad under
en följd af år ägt rum, på extra stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag
af 25,000 kronor att ställas till Eders Kungi. Maj:ts förfogande
och användas till ersättning åt förlikning smän för medling i arbetstvister.

57:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i och för befrämjande
och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket i
enlighet med de af Riksdagen tidigare godkända grunder på extra stat
för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af 40,000 kronor.

Riksdagen har för år 1913 på extra stat anvisat ett förslagsanslag
af 40,000 kronor i och för befrämjande och organiserande af den offentliga
arbetsförmedlingen i riket i enlighet med de af Riksdagen tidigare
godkända grunder.

58:o) 1 en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits att Riksdagen
måtte anvisa ett förslagsanslag af högst 10,000 kronor att, enligt
grunder Eders Kungl. Magt finner lämpligt föreskrifva, användas för
åtgärder till beredande af billiga eller kostnadsfria resor åt medellösa
arbetare, som genom Sveriges offentliga arbetsförmedling anvisats plats
å annan ort.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.

»Vid 1909 års riksdag tillät jag mig hemställa om åtgärder för att
bereda kostnadsfria eller åtminstone billiga resor för sådana arbetssökande,
som genom Sveriges offentliga arbetsförmedling erhållit arbetsanvisning
på annan ort (motion i Andra kammaren nr 183). Denna
framställning föranleddes af de erfarenheter, som man inom den offentliga
arbetsförmedlingen vunnit rörande svårigheterna för medellösa
arbetssökande att komma i åtnjutande af anställning på mera aflägsna
arbetsplatser. Vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna tillämpas
visserligen den otvifvelaktigt riktiga principen, att omsättningen af
arbetskraft såsom regel skall ske inom orten, så att ej onödiga omplaceringar
och vandringar af arbetarne skola förekomma. Det ligger
ock i sakens natur, att ej alla slag af anställning kunna vara af det
värde, att det blir ekonomiskt lönande att belasta dem med några
större resekostnader. I allmänhet får man sålunda förutsätta, att den
långt öfvervägande förmedlingsverksamheten kommer att omfatta arbetsställen
och arbetskraft inom den egna orten. Men lika naturligt är,
att alltid en viss cirkulation af arbetskraften måste förekomma öfver
vidare områden. Erfarenheten bekräftar ock, att tillgången och efterfrågan
på arbetskraft icke allestädes och vid alla tider ungefär motBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 14 smil. 6 käft. (Nr 6.) 7

50

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

svara hvarandra utan att en utjämning måste äga rum. Denna för
näringslifvet lika mycket som för arbetstagarne betydelsefulla utjämning
är den offentliga arbetsförmedlingen särskild skickad att betjäna. Det
har nämligen efter band utbildat sig ett systematiskt ordnadt samarbete
mellan alla offentliga anstalter i landet, genom bvilket den
lediga arbetskraften kan fördelas just till de orter, där bebofvet åt
sådan föreligger. Genom utbyte af s. k. vakanslistor för de särskilda
anstalterna och genom den s. k. riksvakanslistan, hvilken redovisar
den öfverflödiga arbetskraften eller de mera svårbesatta platserna för
samtliga anstalter, bar numera organiserats en ständig rapportverksamhet
till ledning för ett utbyte af arbetskraft öfver hela landet. I icke
ringa mån lärer ock sådant utbyte mellan de olika anstalterna äga rum
till tydligt gagn för arbetsgifvarne, de arbetssökande och följaktligen
för näringslifvet.

Denna s. k. interlokala förmedlingsverksamhet stöter emellertid på
det synnerligen svåra hindret, att i vårt vidsträckta och glest befolkade
land afstånden och följaktligen resekostnaderna ofta blifva synnerligen
betungande. I åtskilliga fall finna arbetsgifvarne med sin fördel förenligt
att förskottera respenningar, i många fall äga arbetarna själfva
besparingar, som kunna tillgripas för ändamålet. Men de fall lära,
enligt hvad jag inhämtat, vara talrika, då arbetaren har tillfälle att få
anställning, men af brist på medel till resan ej kan komma i åtnjutande
af densamma.

I min ofvan åberopade motion vid 1909 års riksdag har jag närmare
belyst sådana fall samt meddelat eu serie uttalanden i ämnet af
föreståndarne för åtskilliga offentliga anstalter. Jag tillåter mig därför
här hänvisa till berörda framställning, i hvilken jämväl belystes de anordningar,
som i andra länder vidtagits för att afhjälpa den påpekade
svårigheten.

Det framgår häraf, att man i utlandet flerstädes genomfört sådana
åtgärder att resekostnaderna för arbetssökande, som anvisats plats å
annan ort genom offentlig arbetsförmedlingsanstalt, ställa sig mycket
låga. Och då dylika anordningar ansetts böra ifrågakomma i länder
med tätare befolkning och billigare kommunikationsförhållanden än hos
oss, så synes det så mycket mer påkalladt att göra något åt saken
äfven i vårt land.

Frågan har ock varit föremål för synnerligt intresse vid de konferenser
som åren 1906, 1907 och 1909 inom kommerskollegium hållits
med representanter för den offentliga arbetsförmedlingen. I protokollet
från den sistnämnda konferensen återfinnes härom följande redogörelse:

Riksdagens skri/velse Nr 6.

51

»Enär lämplig anordning för underlättande af arbetssökandes resor
— i och för utjämnande af en ojämn tillgång på arbetskraft samt för
motarbetande af arbetslöshet — i viss mån kunde befinnas erforderlig
att vidtagas i samband med den offentliga arbetsförmedlingen, framhölls
från flera håll, att det kunde vara på sin plats, att staten jämväl härtill
lämnade något bidrag. Härvid erinrades också, hurusom Kungl.
Maj:t den 4- december 1908 i cirkulär till samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande
uppmanat dessa myndigheter att påpeka för vederbörande,
att det borde ligga i kommunernas eget intresse att ställa medel
till arbetsförmedlingsanstalters förfogande att användas såsom reselån
eller bidrag till resekostnader för arbetslösa, som fått sig arbete anvisadt
å annan ort.

I anslutning till nämnda cirkulärskrifvelse uttalade sig jämväl konferensen
för lämpligheten däraf att, därest dylika anordningar vidtoges
af vederbörande landsting eller kommun, dessa myndigheter borde beredas
ersättning af statsmedel till exempelvis hälften af kostnaden härför,
sedan dock af kommerskollegium pröfvats lämpligheten af de vidtagna
anordningarna och de meddelade reseunderstöden.

Härjämte torde böra anmärkas, att man vid diskussionen angående
denna fråga framhöll, att till den arbetssökande, som’ fått sig plats anvisad
å annan ort, icke borde öfverlämnas ett kontant penningbelopp
för lösande af biljett o. d., utan att han i stället borde förses med en
af arbetsförmedlingen utfärdad rekvisitionssedel, vid hvars företeende
biljett till honom utlämnades; och uttalade sig konferensen jämväl för,
att kungl. kommerskollegium ville hos kungl. järnvägsstyrelsen utverka,
att en sådan anordning, på sätt flerstädes i utlandet redan skett, blefve
möjliggjord äfven i Sverige.

Med afseende å resebidrag framhölls äfven med styrka, att sådant
på inga villkor finge lämnas för det fall, att anställning kunde anvisas
på den egna orten.»

I min förut åberopade motion anhöll jag, att Riksdagen ville besluta
skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i frågan.
Framställningen tillstyrktes af det tillfälliga utskott, till hvars behandling
den hänvisades, samt bifölls af Andra kammaren. Äfven Första
kammarens vederbörande tillfälliga utskott ställde sig i princip sympatiskt
gent emot motionens syfte, men ansåg lämpligast afvakta de framställningar,
som i frågan kunde. ifrågakomma från kommerskollegium.
Kammaren godkände ock sitt utskotts uppfattning, till följd hvaraf sålunda
intet positivt resultat denna gång ernåddes.

52

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Den principiella anslutning till tanken på att underlätta arbetssökandes
resor för tillträdande af anställning, som kunde konstateras från
båda kamrarnas sida, är i och för sig anledning nog att åter upptaga
frågan. Ytterligare skäl härtill synes mig ligga däri, att Riksdagen på
Kungl. Maj:ts förslag numera på ett annat område fattat beslut, som
torde kunna gifva viss ledning för nu föreliggande frågas lösning.
I statsverkspropositionen till 1911 års riksdag både Kungl. Maj:t under
8 hufvudtiteln hemställt om ett särskildt förslagsanslag för understödjande
af folkskolebarns ferie- och studieresor. Förslaget innebar, att
resekostnaderna å statens järnvägar skulle förbilligas, icke på sådant
sätt att statens järnvägar skulle tillskyndas minskad inkomst för sådana
resor, utan så att en del af kostnaden skulle bestridas af det begärda
anslaget. Denna framställning godkändes åt Riksdagen, hvadan för
innevarande år medel finnas disponibla för ändamålet.

Denna sträfvan att söka befrämja folkskolebarnens ferie- och studieresor
är obestridligen mycket prisvärd och nyttig. Ty därigenom stärkes
deras fysiska förmåga och höjes deras andliga lifskraft till gagn för dem
själfva och för deras blifvande verksamhet till samhällets gagn. Men
föga mindre angeläget synes det mig vara, att samhället stödjer de vuxnes
sträfvan att finna arbete, särskildt då detta kan ske med så enkla medel
och för så ringa kostnad, som här torde komma i fråga. Någon närmare
kostnadsberäkning kan visserligen icke nu lämnas och torde öfver
hufvud vara svår att prestera. Men någon sådan lärer icke heller erfordras,
därest lämpliga bestämmelser meddelas för ett blifvande anslags
användning. Den säkraste garantien, för att icke anslaget blefve alltför
hårdt anlitadt, skulle onekligen ligga däri, att medel ställas till
resp. anstalters förfogande mot villkor att de själfva i hvarje fall äfven
lämna visst bidrag. Jag vill i sådant afseende föreslå, att af statsmedel
må utgå dubbelt så mycket, som anstalt själf vill lämna såsom
bidrag till täckande af resekostnad för arbetare som å annan ort af anstalten
anvisats arbete. Därest på detta sätt statsbidrags utgående i
hvarje fall göres beroende af att anstalt själf tillskjuter medel, så synes
all nödig trygghet föreligga för, att icke statsmedel i onödan skola användas.
I sådant fall torde ett förslagsanslag å 10,000 kronor — enligt
hvad jag från sakkunnigt håll inhämtat — visa sig fullt tillräckligt,
åtminstone till en början.

Närmare föreskrifter för medlens användning'' samt för nödig kontroll
m. m. torde kunna utfärdas af Kungl. Maj:t i samband med öfriga
bestämmelser ang. statsbidrag till den offentliga arbetsförmedlingen.»

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

53

Det med motionen afsedda syfte att genom underlättande af medellösa
arbetssökandes resor till af arbetsförmedlingsanstalt anvisad plats
bidraga till främjandet af den offentliga arbetsförmedlingens gagnelig»
verksamhet synes Riksdagen beaktansvärdt, och har Riksdagen ansett
goda skäl föreligga för att statsmakterna ställa medel till anstalternas
förfogande för ernående af detta syfte.

Eu god garanti för att till sådant ändamål anvisade statsmedel
blifva med vederbörlig omsikt disponerade och ej i onödan använda
synes Riksdagen vinnas, därest, såsom af motionären föreslagits, medlen
i fråga ställas till anstalternas förfogande, endast under villkor att anstalterna
själfva också lämna visst • bidrag, hvithet dock af Riksdagen
ansetts böra bestämmas, ej, såsom af motionären ifrågasatts, till hälften
af statsbidragets belopp, utan till samma belopp som statsbidraget.

Därjämte vill emellertid Riksdagen såsom sin mening uttala, att de
kostnader, som arbetsförmedlingsanstalterna få vidkännas för beredande
af reslijälp åt arbetssökande, böra betraktas såsom af anstalterna
gjorda förskott att af vederbörande arbetsgifvare eller arbetare återbäras,
och att anvisade statsmedel skola användas endast, då sådan återbäring
uteblifvör.

Riksdagen har alltså på extra stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag
af högst 10,000 kronor att, enligt grunder, som Eders Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva, ställas till förfogande af Sveriges
offentliga arbetsförmedling till täckande af viss del af de utgifter arbetsförmedlingen
nödgas vidkännas för förskottering af resekostnader för medellösa
arbetssökande, som af arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan ort.

59:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för understödjande
af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet på extra
stat för år 1913 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

Riksdagen har, i likhet med hvad för åren 1910—1912 ägt rum,
för understödjande af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet på
extra stat för år 1913 beviljat ett anslag af 10,000 kronor.

60:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 49 föreslagit Riksdagen att till
resestipendier för civila tjänstemän vid statsdepartementen förutojn utrikesdepartementet
äfvensom vid de centrala ämbetsverken och landsstaten,
under de villkor och bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1913 ett belopp af 6,000
kronor.

Då Riksdagen är af den mening, att, därest det skulle anses att
något område af statsförvaltningen i ett främmande land borde göras till
föremål för studier från svenskt håll, Eders Kungl. Maj:t icke lärer sakna

54

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

medel att föranstalta om, att sådana studier å ort och ställe företagas,
har Riksdagen icke ansett sig böra bevilja det under denna punkt
begärda anslag.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har alltså icke af
Riksdagen bifallits.

61:o) Under punkt 50 af denna hufvudtitel har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, till täckande af vissa i statsrådsprotokollet omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, å extra stat för
år 1913 anvisa 589,350 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, har Riksdagen,
till täckande af förenämnda utaf statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter, å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 589,350 kronor.

62:o) Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t under punkt 51 af
denna hufvudtitel föreslagit, har Riksdagen, till beredande i enlighet
med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1912
angifna. grunder af extra lönetillägg för innevarande är åt en del tjänstemän
och betjänte i till civildepartementet hörande ämbetsverk och
kårer, å extra stat för år 1913 anvisat såsom förslagsanslag ett belopp
af 20,000 kronor.

63:o) I enlighet med Eders Kung]. Maj:ts under punkt 52 gjorda
framställning, har Riksdagen till gäldande med 500 francs af Sveriges
bidrag för är 1912 till den ständiga internationella föreningen för frågor
rörande vägväsendet på extra stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag
af 365 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet.

64:o) I en den 26 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition, nr
238, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att för förvärfvande af vissa inom Sorsele och Dorotea socknar
belägna områden, som erfordras för att tillgodose nomadlapparnas behof
af renbete m. m., på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag
af 52,000 kronor.

Riksdagen, som funnit starka humanitära skäl tala för bifall till
Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, har för förvärfvande af
vissa inom Sorsele och Dorotea socknar belägna områden, som erfordras
för att tillgodose nomadlapparnas behof af renbete m. m., på extra stat
för år 1913 anvisat ett förslagsanslag af 52,000 kronor.

65:o) Under hänvisning till hvad Riksdagen uti punkt 7 här ofvan
anfört får Riksdagen anmäla, att Riksdagen å extra stat för år 1913
anvisat ett anslag å 6,000 kronor att ställas till Eders Kungl. Maj:ts

Biksdagens skrifvelse Nr 6. 55

förfogande för uppehållande under nämnda år af tillsyn öfver understödsföreningarna.

66:o) Uti en den 26 april 1912 dagtecknad proposition, nr 240, kar
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden, föreslagit Riksdagen att för
understödjande af sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, på
extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af 25,000 kronor att
fördelas i enlighet med de grunder och på de villkor, som af Eders
Kungl. Maj:t bestämmas.

På sätt Riksdagen i särskild skrifvelse anmält, bar Riksdagen för
understödjande af sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, på
extra stat för år 1913 anvisat ett förslagsanslag af 25,000 kronor att
fördelas i enlighet med de grunder och på de villkor, som af Eders
Kungl. Maj:t bestämmas.

Stockholm den 30 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

56

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Bil* I/l/tt• -4*

Ordinarie anslagen under riksstatens Sjätte liufvudtitel.

Indelning och

därmed järn-

Anvisning

i

förlig anvis-

nin" på

Summa.

kontant.

förslag.

Ersättningar.

Civildepartementet.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst...............................

G,500

—

—

—

6,500

—

Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor ..............................

45,000

—

—

—

45,000

—

Departementschefen......................................... .............................

17,000

—

■-

—

17,000

—

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli...........................

93,300

—

—

—

93,300

—

Begeringsrätten..............................i.............................................

93,700

—

—

—

93,700

—

Öfverståthållarämbetet ..................................................................

97,022

—

—

—

97,022

—

Landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag) ..........

3,114,400

—

—

—

3,114,460

—

Väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reservationsanslag,

till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,

227,000

227,000

Vägar och kommunikationer............................................................

12,000

—

—

—

12,000

—

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förslagsanslag...........

2,700

—

4,567

—

7,267

—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater (däraf 27,000 kronor reserva-

tionsanslag) ......................................................................

1,042,700

—

—

—

1,042,700

—

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande ...................................

30,000

—

—

—

30,000

—

Resestipendier åt civile läkare.........................................................

3,500

_

_

3,500

_

Ortopediska institutet...................................................................

8,250

8,250

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag .................................

7,700

—

—

—

7,700

—

Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård, förslags-

anslag..............................................................................

185,000

—

—

—

185,000

—

Svenska läkarsällskapet ................................................................

3,000

—

—

—

3,000

—

Lasaretts underhåll........................................................................

15,774

—

—

—

15,774

—

Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella

hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag...................................

7,000

—

—

—

7,000

—

Trpt

5,011,606

—

4,567

—

5,016,173

—

Riksdagens skrifvelse JSr 6.

57

Anvisning i

kontant.

Indelning och
därmed jäm-förlig anvis-ning, på
förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Trpt

5,011,606

—

4,567

—

5,016,173

—

Hospitals underhåll, förslagsanslag ...............................

3,500,000

—

—

—

3,500,000

_

Till underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska..............................

22,000

—

—

—

22.000

-

Anstalter för obildbara sinnesslöa, förslagsanslag..........................

120,000

—

—

—

120,000

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst

16,600

—

—

—

16,600

Alderstillägg, förslagsanslag.............

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

300.000

150.000

—

—

—

300.000

150.000

_

;

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser, förslagsanslag........

Till upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet, reservations-

860,000

—

—

—

860,000

_

anslag...

Till gäldande af Sveriges bidrag till den ständiga internationella förenin-

53,000

—

—

—

53,000

—

gen för frågor rörande vägväsendet, förslagsanslag..................

365

—

—

—

365

—

Till inrättande af ett ämbetsverk, kalladt socialstyrelsen....................

123,900

—

—

—

123,900

—

Till anordnande af yrkesinspektionen.....

77,200

—

—

—

77,200

—

Till sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ..........................

1,256,800

—

—

—

1,256,800

—

dill bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag

16,000

—

—

—

16,000

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.....................

350,000

—

—

—

350,000

—

Till bestridande af tryckningskostnader, förslagsanslag........................

200,008

—

—

—

200,008

—

Extra utgifter, reservationsanslag ........

12,000

—

—

—

12,000

—

Summa

12,069,479

-1

4,567j

12, (»4,046

—

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 6 käft. (Nr 6.)

8

58

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Bil. Litt. B.

Extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjätte Imfvudtitel.

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kungl Maj:ts kansli:

i Till aflönande af en handsekreterare hos statsministern ....................................... 3>000

i » provisorisk lönereglering för befattningshafvare i civildepartementet, förslagsanslag 13,540

I » aflönande af en extra föredragande inom civildepartementet ........................... 7,000

Godtgörelse till ytterligare en särskild föredragande inom civildepartementet ......... 4,000

| Till förhöjning af de inom civildepartementet anställda amanuensernas arfvoden m. m

24,000

Öfver ståthällar ämbetet:

Till utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden angående automobiltrafik»
samt för arkivinredning m. m. i dessa tidningars redaktionslokal . ...i........................

Landsstaterna i länen:

Till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, förslagsanslag............ 350,000: -

» beredande af tillfällig löneförbättring åt kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän,

förslagsanslag.

794,800: -

ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna................•- 20,500.-

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till tillfällig förstärkning ar arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
» tillfällig ökning af det under väg- och vattenbyggnadsstaten uppförda reservationsanslaget
till expenser för allmänna arbeten, reservationsanslag.........

» anordnande af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel..................

» undersökningar af mindre hamnar och farleder m. m..................................

» bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga

eller- eljest mindre goda vägar........................................................... 1,750,000-

Trpt 1,782,400; -

3,600: -

10,000:

8,800

10,000

Kronor.

51,540

26,400

1,165,300

1,243,240

Bilcsdagens skrifvelse Nr 6.

59

Trpt 1,782,400:

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis, mindre hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder............................:............................ 500,000:

» anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark....................30,000:

Kronor. öre.

1,243,240 —

2,312,400 --

Medicinalstaten:

Till provisorisk lönereglering för befattningskafvare i medicinalstyrelsen, förslagsanslag
.......................................................................................... 19,400: —

» personligt lönetillägg till tillförordnade medicinalrådet Gustaf Richard Stenbeck 600: —

» aflönande afen extra vaktmästare hos medicinalstyrelsen ................ . ......... 1,175: —

i) bestridande af utgifterna för ett vetenskapligt råd vid medicinalstyrelsens sida

samt för anställande af två medicinalrådsassistenter .............................. 17,650: —

>i provisorisk höjning af anslaget till medikamentsräkningars granskning, vikariats ersättning,

renskrifning m. m............................................................ 2,000: —

ii arfvode för en kontrollant af hospitalens ekonomiska förvaltning................... 5,800: —

» uppförande af bostadshus vid Uppsala hospital och asyl ............................. 60,800: —

» utvidgning och ändring af den elektriska anläggningen vid Lunds hospital och asyl 126,000: —

ii anläggning af ett hospital i närheten af Östersund .................................... 500,000: —

ii uppförande af en sjukvårdspaviljong m. m. å lägenheten Tomtebo. i Korsberga

socken vid därvarande centralhem för familjevården för sinnessjuka ........ 41,000: —

ii uppförande af bostadshus vid Vänersborgs hospital och asyl.......................... 60,000: —

- ii ny ekonomibyggnad och bostad för öfverläkaren m. in. vid Stockholms hospital 150,000: —

» bekostande af behandling enligt den s. k. ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen

»lupus vulgaris» behäftade personer från landsorten, förslagsanslag......... 15,000: —

» upprätthållande af verksamheten vid de genom medel nr Konung Oscar II:s

jubileumsfond inrättade s. k. folksanatorierna....................................... 200,000: —

» bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter............. 400,000: —

ii bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter, förslagsanslag ... 542,000: —

» stipendier för läkare, som genomgå utbildningskurser i tuberkulossjukvård...... 2,700: —

» bekostande af provisoriska sjuk vårdsanstalter vid Säters och Västerviks hospital

under tiden från och med mars till och med december månad 1912 för
personer, som till följd af barnförlamning under 1911 års epidemi lida af

vanförhet ...................................................................................... 75,000: —

» anordnande af kliniker och polikliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg m. m............................................................... 85,000: —

Trpt 2,304,125: — j 3,555,640

60

Riksdagens skrifvelse Nr 6.

Krono!-.

öre.

Trpt 2,304,125: -

Till föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm såsom bidrag till kostnaderna
för uppförande af en anstalt för vanföra.................................... 44,500: —

a inköp af ett område vid Vadstena hospital och asyl.................................... 18,474: —

3,555,640

2,367,099

Vattenfallsstyrelsen:

Till verkställande af undersökningar och arbeten för åstadkommande af en schematisk förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall .....................................................................

27,000

Riksförsähring sanstalten:

Till upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag......... 154,000: —

» ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetalningar för

riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag..................................................20,000: —

174,000

Socialstyrelsen:

Till upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet

47,000

Yrlcesinspelctionen:

Till anordnande af yrkesinspektionen......

85,600

Statens biografbyrå:

Till bestridande af utgifterna för statens biografbyrå

23,000

Diverse anslag :

Till anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar för belysning eller

arbetsöfverföring m. m..................................................................... 26,200: —

» bestridande af kostnaden för den genom statens försorg anordnade medling i

arbetstvister.................................................................................... 25,000: —

» befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, förslagsanslag
...................................................................................... 40,000: —

» täckande af viss del af de utgifter arbetsförmedlingen nödgas vidkännas för förskottering
af resekostnader för medellösa arbetssökande, som af arbets förmedlingsanstalt

anvisats plats ä annan ort, förslagsanslag, högst......... 10,000: —

» inköp af vissa områden i Sorsele och Dorotea socknar för nomadlapparnas behof

af renbete in. m.............................................................................. 52,000: —

Trpt 153,200:—| 6,279,339 | —

Riksdagens skrifvelse Nr 6. ■ 61

Kronor.

öre.

Trpt

153,200: -

6,279,339

Till understödjande af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet

10,000: —

» "betäckande af vissa utaf statskontoret förskottsvis bestridda utgifter
» beredande af extra lönetillägg för år 1912 åt en del tjänstemän och betjänte i

589,350: -

till civildepartementet hörande ämbetsverk och kårer, förslagsanslag

20,000: —

» gäldande af Sveriges bidrag för år 1912 till den ständiga internationella för-

eningen för frågor rörande vägväsendet

365: -

» uppehållande under år 1913 af tillsyn öfver understödsföreningarna

6,000: —

» understödjande af sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, förslagsanslag

25,000: -

803,915

_

Summa

7,083,254

—

*

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt G höft. (Nr 6.)

9