Riksdagens skrifvelse Nr 45.

18

Nr 45.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 27 mars 1912.
„ „ „ i Andra kammaren den 27 mars 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af § ''it i förordningen om kommunalstyrelse
på landet.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag kar enskild motionär framställt förslag
att § 41 i kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets- eller
tjänstemannaställning icke vara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen:
landshöfding, domhafvande i orten, kronofogde, länsman eller af kommunen
tillsatt och aflönad tjänsteman eller betjänt, som i och för sin
befattning är inför nämnden redovisning skyldig.

Andra ämbets- och tjänstemän kunna ej mot sin vilja förpliktigas
att dylikt uppdrag emottaga.

Inom riksdagen hafva flere gånger väckts motioner för undanröjande
af bestämmelsen om förbud att invälja folkskollärare i kommunalnämnd.
Senast frambars sådan motion vid 1911 års riksdag. Konstitutionsutskottet,
som då behandlade denna motion, tillstyrkte densamma
med följande motivering:

»Utskottet vill först erinra därom, att ifrågavarande bestämmelse
är den enda i samtliga kommunala författningar, hvari stadgas folkskollärares
obehörighet att utöfva ett kommunalt förtroendeuppdrag. Folkskollärare
kan väljas till ledamot i kommunalfullmäktige och till ordförande
— respektive vice ordförande — i kommunalstämman, en i förhållande
till kommunalnämnden i viss mån öfverordnad befattning. Man
har ock ansett, att folkskollärare kan väljas till ledamot i kyrko- och
skolråd, en uppfattning, som vunnit stöd'' genom Kungl. Maj:ts utslag
af den 19 december 1890. I förordningen om kommunalstyrelse i stad

14

Riksdagens skrifvelse Nr 45.

hafva inga inskränkningar i folkskollärares valbarhet stadgats, och han
kan således väljas till ledamot af stadsfullmäktige och drätselkammare
— respektive drätselnämnd — liksom också intet lagligt hinder finnes
för hans val till ledamot i folkskolestyrelse. Enligt utskottets uppfattning’
torde ej någon olägenhet däraf försports, att folkskollärare innehaft
något af nämnda förtroendeuppdrag.

Till grund för stadgandet i § 41 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet synes ha legat den farhågan, att det skulle menligt
inverka på den kommunernas fria själfstyrelse, som 1862 års kommunalförfattningar
sökte förverkliga, om vissa statens och kommunens tjänstemän
skulle kunna väljas till ledamot i den verkställande kommunala
myndigheten, kommunalnämnden. Efter utskottets mening torde ej
detta skäl numera hafva någon giltighet med afseende å folkskollärare.
Den själfständighet och fria handlingskraft, som efter kommunalförordningen
s tillkomst framträdt i det kommunala lifvet, torde numera göra
ifrågavarande undantagsbestämmelse i fråga om folkskollärare obehöflig.
Då det därjämte synes utskottet vara med den kommunala själfstyrelsens
intresse mest förenligt, att kommunerna äga frihet att till de medborgerliga
förtroendeuppdragen utse de personer, hos hvilka de kunna
finna den största erfarenheten och sakkunskapen, har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till det af motionären framställda förslaget.»

Riksdagen har funnit de af 1911 års konstitutionsutskott anförda
skälen för den föreslagna ändringen af § 41 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet fortfarande äga full giltighet.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen för sin del antagit
följande ändrade lydelse af § 41 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet:

§ 41.

Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbete- eller
tjänstemannaställning, icke vara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen:
landshöfding, domhafvande i orten, kronofogde, länsman eller af kommunen
tillsatt och aflönad tjänsteman eller betjänt, som i och för sin
befattning är inför nämnden redovisning skyldig.

Andra ämbete- och tjänstemän kunna ej emot sin vilja förpliktas
att dylikt uppdrag emottaga.

Stockholm den 27 mars 1912.

Med undersåtlig vördnad.