Riksdagens skrifvelse Nr 263.

5

Nr 263.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1912.
» » » i Andra kammaren den 29 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående åtgärder mot jordkulturens
ödeläggelse genom försumpning.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 23.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion bär, under framhållande af att
i vårt land funnes försumpade marker,- å hvilka man icke äfven efter
genomförd torrläggning åtminstone icke på mansåldrar kunde vänta någon
kultur, men som dock i sitt nu befintliga skick fortfarande växte ut
och spridde omkring sig ödeläggelse, hemställts om föranstaltande af utredning
rörande de åtgärder, som borde och kunde vidtagas till förhindrande
af jordkulturens fortgående ödeläggelse genom försumpning,
företrädesvis å sådana trakter inom landet, där dessa försumpningar redan
fått den utsträckning och omfattning, att enskildes krafter och förmåga
att verksamt ingripa uppenbarligen äro otillräckliga.

Den i förevarande motion behandlade frågan har redan förut varit
föremål för en af Eders Kungl. Maj: t föranstaltad utredning genom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen, hvilka myndigheter,
efter det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län
m. fl. blifvit hörda, den 14 maj 1906 afgifvit gemensamt underdånigt
utlåtande. Åf den därvid förebragta utredningen ansågo myndigheterna

6

Riksdagens skrifvelse Nr 263.

framgå, att i de län, där sankmarker till betydligare antal eller af större
omfattning förekomme, ett trängande behof af åtminstone de större sankmarkernas
utdikning genom statens direkta medverkan gjorde sig
gällande.

I afseende å sättet för statens ingripande ansågo myndigheterna,
att inga andra dylika företag borde göras till föremål härför än sådana,
som vore för enskilde alltför litet lönande eller outförbar äfven med
hjälp af vanliga statsbidrag, och att staten borde, utan att ingå i några
sammanslutningar, inköpa sumpmark af afsedd beskaffenhet jämte erforderlig
del af omgifvande fastmark, samt därefter själf bekosta afdikningen.
Vidare hafva myndigheterna framhållit nödvändigheten af att
det hela erhölle en enhetlig, kraftig ledning, samt att en samverkan
åstadkommes mellan, å ena sidan, statsorgan, i hvars uppgifter borde
ingå, utom sumpmarkernas förvärfvande och afdikning, jämväl deras
framtida tillgodogörande, och å andra sidan inom orterna inrättade kommissioner
eller nämnder, som skulle hafva att vidtaga förberedande åtgärder,
så att lämpliga sumpmarker åt staten kembjödes, och tillhandagå
med upplysningar och utredningar i ämnet m. m. Beträffande de medel,
som för ifrågavarande ändamål erfordrades, hafva myndigheterna anfört,
att målet icke kunde vinnas på en gång, utan först efter en längre tid
och sålunda med anlitande af medel, som under samma tid måste finnas
tillgängliga, vare sig detta skedde genom bildandet af en fond eller genom
tid efter annan beviljade anslag. Emellertid synes det icke vara
möjligt eller ens behöflig! att inköpa mossmarken i hela dess omfattning,
ehuru visserligen sådant i de flesta fall torde vara önskligt. Om staten
också icke biefve ägare af hela den vattendränkta marken, kunde nämligen
staten liksom hvarje enskild jordägare på grund af gällande dikningslag
åvägabringa vattenafledningen. Med hänsyn härtill beräknades
de af myndigheterna för ifrågavarande ändamål erforderliga ansedda medlen
till minst 100,000 kronor årligen; och borde för uppnående af något
afsevärdt resultat till en början på en gång beredas ett anslagsbelopp
å 500,000 kronor att för en tidsperiod af 5 år utgå med 100,000 kronor
om året, med rätt dock för Eders Ivungl. Maj:t att redan under
ett föregående år anvisa det närmast påföljande årets eller ett eller flera
följande års anslag.

För vinnande af ytterligare upplysning om ifrågavarande försumpningars
utbredning, hastigheten i desammas fortskridande och möjligheten
att genom nuvarande anslag uppnå det af motionären åsyftade ändamålet

7

Riksdagens skrifvelse Nr 263.

har Riksdagens vederbörande utskott införskaffat yttranden från ej mindre
svenska mosskulturföreningen än äfven från väg- och vattenbyggnadssamt
landtbruksstyrelsen gemensamt.

Den på sådant sätt och i öfrigt inom Riksdagen förebragta utredningen
synes gifva vid handen, att frågan om jordkulturens ödeläggelse
genom försumpning är af allvarlig beskaffenhet, i det att icke blott
själfva den försumpade arealen blir otjänlig till kultur, utan äfven den
kringliggande jorden förminskas högst afsevärdt i värde genom sankmarkernas
frostförande beskaffenhet. Tillräcklig anledning torde därför
förefinnas till ett allvarligt ingripande, helst försumpningen af mark inom
vårt land synes stadd i raskt fortskridande samt mossarna hastigt växa
och tränga in på den skogbärande marken.

Härtill kommer som ett ytterligare starkt skäl för vidtagande af
effektiva försvarsåtgärder, att genom ett energiskt ingripande stora ekonomiska
fördelar både för det allmänna och för enskilda äro att vinna.

Af utredningen i ämnet framgår vidare, att nu befintliga afdikningsanslag
och odlingslånefonder, utom det att de äro ämnade att underlätta
sådana företag, som inom eu jämförelsevis näraliggande framtid kunna
blifva direkt lönande för den enskilde, icke äro för i förevarande motion
afsedda ändamål tillräckliga.

Riksdagen anser därför, att särskilda åtgärder böra af staten vidtagas
i motionens syfte. Därvid torde framför allt komma i fråga upptagande
af stora afloppskanaler genom de af försumpningen mest hotade
bygderna.

Beträffande sättet för statens ingripande får Riksdagen ansluta sig
till hvad i utlåtandet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
den 14 maj 1906 anförts.

Genom . ett ingripande'' från statens sida på angifna sätt kunde
staten, samtidigt som den kraftigt befordrade ortens enskilda näringslif,
möjligen äfven bereda sig själf ökad tillgång till bränntorf samt åstadkomma
nya kronoparkskomplexer, i den mån de försumpade markerna
kunna öfverföras till skogbärande.

Innan medel beredas för sådana åtgärder från statens sida mot.den
pågående markförsumpningen, är det emellertid önskligt, att eu sakkunnig
undersökning kommer till stånd rörande försumpningens omfattning
och fortskridande, så att åtgärderna från början kunna inriktas
på de punkter, där faran för framtiden är störst.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det Eders

8

Riksdagens skrifvelse Nr 263.

Eungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning angående lämpliga åtgärder
till förhindrande af jordkulturens fortgående ödeläggelse genom försumpning,
företrädesvis å sådana trakter inom landet, där dessa försumpningar
redan fått den utsträckning och omfattning, att enskildes
krafter och förmåga att verksamt ingripa uppenbarligen äro otillräckliga,
samt att Eders Ivungl. Maj:t därefter måtte för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 29 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1912,