Riksdagens skrifvelse Nr 259.

1

Nr 259.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 29 maj 1912.
» » » i Andra kammaren den 29 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående vidtagande af åtgärder
till värnpliktiges skyddande mot förlust af innehafda
anställningar i statens tjänst eller vid dess
arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 19).

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har hemställts om vidtagande
af åtgärder till värnpliktiges skyddande mot förlust af innehafda anställningar
på grund af inkallande till tjänstgöring.

Beträffande först de i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag
anställda värnpliktige har utaf upplysningar, som inhämtats från järnvägsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen,
domänstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen, framgått, att de i dessa verk
anställda värnpliktige äro jämförelsevis väl skyddade mot att förlora

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 71 käft. (Nr 259—261.)

2

Riksdagens skrifvelse Nr 259.

sina anställningar eller lida något men i afseende på befordringsmöjlighet
och pensionsrätt därigenom att de inkallas till fullgörande af sin
värnplikt. Emellertid finnes exempel på att vid åtminstone ett verk
inträffat, att ett mindre antal arbetare blifvit skilda från sina anställningar
på grund af värnpliktstjänstgöring. Riksdagen bar vidare fäst
uppmärksamheten vid att för tre af nämnda verk, nämligen statens
järnvägar, telegrafverket och vattenfallsstyrelsen med underlydande verk,
äro gällande den 9 februari 1909 utfärdade allmänna bestämmelser
rörande vissa deras arbetare, enligt hvilka arbetare, som på grund af
militärtjänstgöring måst lämna sin anställning, må, därest han i arbetet
visat sig duglig och oförvitlig, vid militärtjänstgöringens slut äga företräde
vid antagande af nya arbetare, det vill säga äga endast företrädesrätt
till återfående af sina platser, då de efter afslutade vapenöfningar
inställa sig för erhållande af arbete. Riksdagen anser emellertid,
att en i statens verk anställd värnpliktig icke må i och för
fullgörande af sin värnplikt beröfvas sin tjänst eller sitt arbete. Oegentligt
synes ock vara, att i nu ifrågavarande hänseende olika bestämmelser
tillämpas vid olika verk; och det synes Riksdagen vara angeläget, att
enhetliga bestämmelser i detta afseende, såvidt möjligt, utfärdas för
statens samtliga verk och inrättningar. Härvid torde då böra beaktas,
icke allenast att mer eller mindre fast anställd värnpliktig icke må i
och för fullgörande af sin värnplikt beröfvas sin tjänst eller sitt arbete,
utan äfven att han icke må af sådan orsak lida något men i afseende
å befordran samt rätt till ålderstillägg, pension o. d.

Hvad härefter angår de i enskild tjänst anställda värnpliktige,
torde det ej vara möjligt att bereda dessa enahanda rätt som de i
statens tjänst eller arbete anställda. Dock synes möjlighet förefinnas,
att äfven beträffande dessa det beaktansvärda syftet i någon mån skall
kunna vinnas genom åtgärder från det allmännas sida; men då Riksdagen
är förvissad om att denna angelägenhet kommer att blifva föremål
för behandling af de s. k. försvarsberedningarna, anser Riksdagen
någon särskild begäran om utredning härom icke erforderlig. För öfrigt
föreställer sig Riksdagen, att, i den mån staten vidtager lämpliga åtgärder
på detta område, enskilda arbetsgivare i största möjliga utsträckning
skola följa det af staten gina exemplet.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det
Eders Kung! Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke åtgärder
böra vidtagas, i syfte att i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag

Riksdagens skrifvelse Nr 259.

3

mer eller mindre fast anställda värnpliktige må kunna skyddas mot att
i följd af inkallandet till värnpliktens fullgörande förlora sina anställningar
ock därigenom tillskyndas skada.

Stockholm den 29 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.