Riksdagens skrifvelse Nr 244.
5
Nr 2M.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1912.
» » »i Andra kammaren den 28 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående undanröjande af,
i gällande författningar förefintliga hinder för producenter
af lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter
att i huru små partier som helst direkt till
konsumenterna försälja sina alster.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen liar gjorts framställning om vidtagande af erforderliga
åtgärder för sådana ändringar i nu gällande stadganden och
bestämmelser, att hinder icke måtte möta för producenter af lifsförnödenheter,
jordbruks- och ladugårdsprodukter att direkt till konsumenterna
försälja sina alster i huru små partier som helst.
Till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört, att
ehuru 11 § i gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet medgåfve
enhvar, vare sig i stad eller på landet, att utan anmälan eller
tillstånd till salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter
samt alster af inhemsk husslöjd, det dock inträffat, att
6
Riksdagens skrifvelse Nr 244.
inskränkning i denna frihet skett, i hvilket afseende i motionen anförts
exempel från Göteborg, där särskildt stadgande tillkommit, hvarigenom
i afseende å försäljningen af kött och fläsk den omkring staden boende
befolkningen beröfvats sin forna rätt att å stadens torg och öppna
platser till salu kringföra sådant i huru små partier som helst. Genom
ett stadgande af nu angifna innebörd uppkomme emellertid lätt olägenheter
dels för producenterna dels ock för konsumenterna genom den
förhyrning af den salubjudna varan, som kunde förorsakas af svårigheten
för dessa sistnämnda att, Utan anlitande af mellanhänder, inköpa
den kvantitet, de önskade bekomma.
Enligt hvad Riksdagen inhämtat åsyftas med det af motionären
åberopade stadgande för staden Göteborg en bestämmelse i den af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande därstädes den 9 november
1908 utfärdade matvarustadga för sagda stad.
Äfven i matvara stadgan för Hälsingborg, fastställd den 25 mars
1907, finnes en motsvarande bestämmelse och jämväl beträffande andra
af rikets städer torde stadganden förekomma, hvilka inskränka rätten
att å öppen saluplats försälja kött.
Omförmälda inskränkningar i fråga om rätten att sälja kött i
mindre partier sammanhänga med införande af ett ordnadt saluhallsväsen.
Ur hygienisk synpunkt har det nämligen ansetts olämpligt, att
särskildt färskt kött försäljes under bar himmel å städernas salutorg
och därför ha täckta saluhallar börjat uppföras. För att få kötthandeln
förlagd inom dessa, hafva föreskrifter meddelats därom, att styckadt
kött ej får å öppet torg försäljas. För att icke göra större inskränkningar
i producenternas rätt till försäljning än nödigt är samt på
samma gång betrygga tillförseln af färskt kött, har det emellertid i
omförmälda fall medgifvits producenterna rätt att å salutorgen tillhandahålla
hela, halfva och fjärdedels kroppar.
Ostridigt torde vara att föreskrifter af ofvan angifna innebörd
kunna i vissa fall något höja priset för konsumenterna, ehuru detta
visst icke alltid är fallet.
Flera skäl synas Riksdagen tala för vidtagande af åtgärder uti
den i motionen ifrågasatta riktning. Särskildt har Riksdagen härvid
haft i tanke behöfligheten att så långt som möjligt inskränka det i
allt stöx-re utsträckning förekommande mellanhandssystemet, som otvifvelaktigt
i hög grad bidrager att väsentligt fördyra lifsmedlen ej minst
för de ekonomiskt mindre väl situerade konsumenterna. A andra sidan
har det för Riksdagen stått klart, att de hygieniska krafven ej få
eftersättas, utan måste i möjligaste mån tillgodoses.
7
Riksdagens skrifvelse Nr 244.
Såsom ett led i sträfvandena att dels på lämpligt sätt ordna lifsmedelsförsäljningen,
dels fylla de sanitära behofven, äro de i några orter
i vårt land uppförda saluhallarna att betrakta. Och då betydelsen åtminstone
för de större städerna af ett ordnadt saluhallsväsende är stor,
synes det ej önskvärdt, att åtgärder vidtagas, som kunna hindrande
ingripa i städernas rätt att efter behof ordna dessa angelägenheter, äfven
om ett eller annat tidigare tillgodosedt intresse tilläfventyrs därigenom
skulle komma att lida näsrot intrång.
Synnerligen önskligt vore det emellertid helt visst, om sådana
anstalter kunde träffas, som åtminstone i någon mån tillfredsställde både
producenters och konsumenters berättigade kraf.
Ehuru Riksdagen icke är i tillfälle framställa några bestämda förslag
till frågans lösning, anser sig Riksdagen dock böra omnämna ett
par synpunkter härutinnan, som under ärendets behandling inom Riksdagen
gjort sig gällande. I sådant hänseende har framhållits möjligheten
af att inom saluhallarna en särskild, enklare utrustad afdelning
reserverades för mer tillfälliga försäljare af lifsförnödenheter, särskildt
kött. Genom erläggande af en måttlig afgift, beräknad exempelvis för
dag, skulle en landtman där kunna erhålla plats samt sättas i tillfälle
att afyttra sina produkter på det sätt och i de kvantiteter, han
önskade.
Därest en sådan anordning ej skulle anses utförbar, har inom
Riksdagen såsom en annan möjlighet i förevarande hänseende framhållits,
att särskilda saluhallar uppfördes för landtmän och dylika försäljare.
Då de personer, för hvilka dessa saluhallar voro afsedda, skulle
komma att taga desamma i anspråk vanligen blott för några timmar i
sänder, behöfde tydligen för dem beräknas väsentligt mindre utrymme
än för de nuvarande hallarnes hyresgäster, hvarjemte åtskilliga mer eller
mindre dyrbara anordningar gjordes öfverflödiga. Härigenom kunde
anspråken på hallarnas yttre och inre utrustning väsentligt nedsättas
och anläggningskostnaderna hållas inom måttligare gränser.
Med båda de nu föreslagna anordningarna skulle man dock kunna
vinna direkt förbindelse mellan producent och konsument, samtidigt som
rimliga hygieniska kraf tillgodosåges.
Riksdagen har dock ingalunda förbisett de stora svårigheter, som
ligga i vägen för ett ordnande af denna angelägenhet på ett för båda
parterna tillfredsställande sätt. På hvilken väg frågan än må lösas,
torde emellertid vissa förändringar i hithörande författningar erfordras.
Då härför tydligen kräfvas åtgärder från Eders Kungl. Maj:ts sida, får
Riksdagen, på grund af hvad nu anförts, anhålla, det Eders Kungl. Maj:t
8
Riksdagens skrifvelse Nr 244.
täcktes taga i öfvervägande huruvida och i hvad mån sådana ändringar
i nu gällande stadganden och bestämmelser kunna vidtagas, att hinder
icke möta för producenter af lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter,
att direkt till konsumenterna försälja sina alster i huru små
partier som helst.
Stockholm den 28 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEKI-AKTIEBOLAG, 1912.