Riksdagens skrifvelse Nr 232.

1

Nr 232.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 30 maj 1912.
* » » i Andra kammaren den 30 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår
civildepartementsärenden.

(Statsutskottets utlåtanden nr 19, 27, 41, 67, 68, 110, 111,112
och 115 samt memorial nr 131).

Till Konungen.

Postverket.

l:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof har Eders Kungl. Maj:t, bland utgifter för
kapitalökning i hvad afser statens affärsverksamhet, beträffande postverket

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 64 haft. (Nr 232.) 1

2

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

föreslagit Riksdagen att för inköp af inventarier för postverkets behof
för år 1913 anvisa ett anslag af 266,000 kronor med rätt för Eders
Kung!. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel
utanordna 125,000 kronor.

Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit har Riksdagen
för inköp af inventarier för postverkets behof för år 1913 anvisat ett
anslag af 266,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 125,000
kronor.

2:o) I eu den 26 april 1912 till Riksdagen aflåten proposition (nr 237)
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att för om- och tillbyggnad af posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm
på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 90,000 kronor.

Riksdagen, som fäst sin uppmärksamhet vid de bristfälliga grundförhållandena
vid posthuset, har emellertid inhämtat, att belastningen
å de nuvarande grundmurarna i hvarje fall ej kommer att ökas genom
de föreslagna ombyggnadsarbetena, hvarför det i kostnadsberäkningarna
ingående belopp af 5,000 kronor för eventuellt erforderlig grundförstärkning
synes kunna förväntas blifva för ändamålet tillräckligt.

Riksdagen, som på grund af hvad i detta ärende anförts, finner sig
böra bifalla Eders Kungl. Majrts förevarande framställning, har för omoch
tillbyggnad af posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm på extra
stat för år 1913 anvisat ett belopp af 90,000 kronor.

Telegrafverket.

3:o) I afseende å utgifterna för statens affärsverksamhet, i hvad dessa
angå telegrafverket, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels
medgifva, att för telegrafverkets räkning måtte inköpas lägenheten Åkestorp
nr 1 i Boden för en köpeskilling af 3,700 kronor samt lägenheterna
Fredriksro nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling af
tillhopa 1,000 kronor, och att å den tomt, som skulle bildas af nämnda
lägenheter, måtte uppföras en förrådsbyggnad för en kostnad, ej öfverstigande
11,300 kronor, samt att å telegrafverket tillhörig tomt i Karlshamn
måtte uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl lokaler,
för postkontoret i staden, för en kostnad, ej öfverstigande 325,000
kronor; dels ock för år 1913 anvisa till inköp och bebyggande af fastigheter
för telegrafverkets räkning ett anslag af 500,000 kronor.

3

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Hvad Eders Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om anvisande af medel
till inköp och bebyggande af fastigheter har synts Riksdagen väl
grundadt.

Riksdagen har alltså

dels medgifvit, att för telegrafverkets räkning må inköpas lägenheten
Åkestorp nr 1 i Boden för en köpeskilling af 3,700 kronor samt
lägenheterna Fredriksro nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling
af tillhopa 1,000 kronor och att å den tomt, som bildas af
nämnda lägenheter, må uppföras en förrådsbyggnad för en kostnad, ej
öfverstigande 11,300 kronor;

dels medgifvit, att å telegrafverket tillhörig tomt i Karlshamn må
uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl lokaler för
postkontoret i staden, för en kostnad, ej öfverstigande 325,000 kronor;

dels och för år 1913 anvisat till inköp och bebyggande af fastigheter
för telegrafverkets räkning ett anslag af 500,000 kronor.

4:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för
inköp af stationsinventarier för telegrafverkets behof för år 1913 anvisa
ett anslag af 100,000 kronor.

Riksdagen, som funnit Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag väl
grundadt, har för inköp af stationsinventarier för telegrafverkets behof
för år 1913 anvisat ett anslag af 100,000 kronor.

5:o) Eders Kung!. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för
fortsatt utveckling af statens telegraf- och telefonväsende för år 1913
anvisa ett anslag å 4,000,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
beloppet.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning har Riksdagen
icke haft något att erinra, och har Riksdagen sålunda för fortsatt utveckling
af statens telegraf- och telefonväsende för år 1913 anvisat ett
anslag å 4,000,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet.

6:o) Sedan Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under utgifter
för statens affärsverksamhet i hvad afser telegrafverket föreslagit Riksdagen
att dels för anordnande af telefonförbindelse med Gottland
beräkna ett anslag för år 1913 af 900,000 kronor, dels och för anordnande
af telefonförbindelse med Holmön beräkna ett anslag för
år 1913 af 14,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna sistnämnda
belopp, har Eders Kungl. Maj:t vidare i en den 2 februari 1912 till
Riksdagen aflåten proposition nr 45, under åberopande af statsråds -

4 Riksdagens skrifvelse Nr 232.

protokollet öfver civildepartementsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att dels anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande
af telefonförbindelse mellan fastlandet och Holmön, under förutsättning
att Holmö byamän fullgöra sina i förbindelser af den 31 december 1910
och den 22 september 1911 gjorda åtaganden, dels ock lämna Eders
Kungl. Maj.t rätt att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna beloppet; samt att medgifva, att den för ifrågavarande
telefonanläggning erforderliga undervattenskabel må i riket införas
tullfritt.

Riksdagen, som anser, att såväl viktiga allmänna intressen som
säregna lokala förhållanden tala för anordnande af telefonförbindelse
mellan fastlandet och Holmön, har, då kostnaden härför icke uppgår
till särdeles betydande belopp, ansett sig böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förslag. ö

_ Riksdagen har alltså, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag, dels
anvisat ett anslag af 14,000 kronor för anordnande af telefonförbindelse
mellan fastlandet och Holmön, under förutsättning att Holmö
byamän fullgöra sina i förbindelser af den 31 december i.910 och den
22 september 1911 gjorda åtaganden, samt lämnat Eders Kungl. Maj:t rätt
att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
beloppet; dels. ock medgifvit, att den för ifrågavarande telefonanläggning
erforderliga undervattenskabel må i riket införas tullfritt.

Beträfiande ofvannämnda, till 900,000 kronor beräknade anslag för
anordnade af telefonförbindelse med Gottland, har sedermera i skrifvelse
till Riksdagens statsutskott herr statsrådet och chefen för civildepartementet
meddelat, att då erforderlig utredning i ärendet icke
förelåge proposition om anordnande af telefon i förbindelse med Gottland
icke kunde föreläggas innevarande års Riksdag, hvadan denna fråga
följaktligen för denna Riksdag förfallit.

Statens järnvägar.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade
järnvägar för år 1913 anvisa ett belopp af 2,447,600 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna 600,000 kronor.

För hvilka särskilda ändamål det begärda anslaget är afsedt, framgår
af följande sammanfattning:

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

5

Husbyggnader ................................................

Spåranordningar.............................................

Yäxel- och signalsäkerhetsanläggningar

Ofriga anläggningar ....................................

Större nybyggnadsarbeten ........................

Diverse arbeten ..........................................

172,600

--

64,500

—

............... »

500,000

—

73,500

—

............... ))

1,137,000

—

............... ))

500,000

—

Summa kronor

2,447,600

—

Hvad först vidkommer det till husbyggnader äskade belopp, är
detta i hufvudsak afsedt att användas till uppförande af boställshus för
personalen.

Såsom departementschefen anfört har Eders Kungl. Maj:t under nästlidet
år föranstaltat om en utredning i syfte att utröna, huruvida icke, utan
att ändamålsenligheten äfventyrades eller underhållskostnaderna allt för
mycket ökades, kostnaderna för uppförande af sådana boställshus kunde
nedbringas.

Den kommission, åt hvilken denna utredning anförtrotts, har hemställt,
att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke sådan ändring
i boställsstaten för den lägsta tjänstemannagruppen, banvakter, station skarlar
m. . fl., lämpligen borde vidtagas, att dessa tilldelades två rum
och kök i stället för, såsom nu är fallet, ett rum och kök; och har
kommissionen utarbetat förslag till boställshus med sådan anordning.
Departementschefen, som funnit beloppet af den utaf denna anordning
följande kostnadsökningen ej alltför betydande, har, med hänsyn till de
otvifvelaktiga fördelarna af tvårumslägenheter ur hygienens synpunkt,
ansett, sig böra förorda den af kommissionen ifrågasatta anordningen.

Riksdagen biträder hvad departementschefen "i detta afseende anfört,
men vill därvid understryka departementschefens uttalande, att
ifrågavarande personal icke skall erhålla ovillkorlig rätt till tvårumslägenheter.
och att således några kostnader för ombyggnad af äldre boställshus
icke skola framkallas genom att tvårumslägenheter nu anordnas.

Hvad kostnaderna för de föreslagna boställshusen beträffar, har
Riksdagen visserligen icke kunnat undgå att finna dem väl höga, men
då Riksdagen å andra sidan förmenar, att en tendens till minskning af
kostnaderna förefinnes, har Riksdagen, som anser sig kunna hysa förhoppning,
att denna tendens skall fortfarande göra sig gällande, icke
velat ^i detta afseende framställa någon erinran.

Äfven hvad Eders Kungl. Maj:t i öfrigt under denna punkt föreslagit
har Riksdagen ansett sig böra bifalla.

6

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Riksdagen har alltså till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens redan trafikerade järnvägar för år 1913 anvisat ett
belopp af 2,447,600 kronor, med rätt för Eders Kung!. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 600,000
kronor.

8:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, i afvaktan
på den proposition, som kunde komma att aflåtas angående anslag till
vissa byggnader vid Järfva, Mjölby och Uppåkra stationer, för ändamålet
beräkna ett anslag för år 1913 af 442,000 kronor.

Sedermera har i en den 22 mars 1912 till Riksdagen afbiten proposition,
nr 228, Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen

1) att för uppförande af boställshus vid Järfva dels för stationsinspektor
och maskininspektor och dels för en lokomotivmästare och en
vagnmästare för år 1913 anvisa ett belopp af 42,000 kronor;

att medgifva, att den del af det för fjärde arméfördelningen afsedda
öfningsfältet vid Järfva, som på en protokollet bifogad karta är utmärkt
med bokstäfverna a-b-c-d, må öfverlåtas på statens järnvägar; samt

att medgifva, att efter behörigen verkställd och godkänd uppskattning
må af statsmedel utbetalas ersättning till innehafvare af nyttjanderätt
till nyssnämnda område; äfvensom

2) att för utförande af nya lokomotivstallar med tillhörande spåranordningar
å ett för närvarande af Ostgöta trängkår disponerad! område
vid Mjölby station för år 1913 anvisa ett belopp af 110,000 kronor;
samt

att medgifva, att nämnda område, å en vid protokollet fogad karta
utmärkt med bokstäfverna a-b-c-d-e-f-g-h-i-a, må öfverlåtas på statens
järnvägar mot den ersättning för flyttning m. m., som efter vederbörlig
pröfning kan finnas böra utgå och som må af statsmedel förskjutas.

Hvad beträffar den ifrågasatta anläggningen vid Uppåkra har, enligt
hvad det i den kungl. propositionen åberopade statsrådsprotokollet gifver
vid handen, frågan härom fått anstå i afbidan på ytterligare utredning.

Hvad vidkommer de föreslagna byggnaderna vid Järfva och Mjölby
stationer in. m., har Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot
Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, dels för uppförande af boställshus
vid Järfva för stationsinspektor och maskininspektor samt för
en lokomotivmästare och en vagnmästare för år 1913 anvisat ett belopp
af 42,000 kronor; dels medgifvit, att den del af det för fjärde arméfördelningen
afsedda öfningsfältet vid Järfva, som på eu statsråds -

7

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

protokollet öfver civilärenden för den 22 mars 1912 bifogad karta är
utmärkt med bokstäfverna a-b-c-d, må öfverlåtas på statens järnvägar;
dels medgifvit, att efter behörigen verkställd och godkänd uppskattning
må af statsmedel utbetalas ersättning till innehafvare af nyttjanderätt
till nyssnämnda område; dels för utförande af nya lokomotivstallar med
tillhörande spåranordningar å ett för närvarande af Östgöta trängkår
disponeradt område vid Mjölby station för år 1913 anvisat ett belopp
af 110,000 kronor; dels ock medgifvit, att nämnda område, å en vid
protokollet fogad karta utmärkt med bokstäfverna a-b-c-d-e-f-g-h-i-a, må
öfverlåtas på statens järnvägar mot den ersättning för flyttning m. in.,
som efter vederbörlig pröfning kan finnas böra utgå och som må af
statsmedel förskjutas.

9:o) På grund af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för inköp af mark, som erfordras för utvidgning af vissa
järnvägsstationer, för år 1913 anvisat ett anslag af 300,000 kronor.

10:o) Med bifall till Eders Kungl. Majrts framställning har Riksdagen
för nya inventarier och ökadt förlag vid statens järnvägar anvisat
ett anslag för år 1913 af 2,000,000 kronor.

ll:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för år
1913 till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens järnvägar bevilja
ett anslag af 3,000,000 kronor.

1 afseende å den rullande materielen vid statens järnvägar hafva
anmärkningar framställts, gående ut därpå, att denna materiel ej utnyttjas
på ett tillfredsställande sätt. Att med tillhjälp af den förefintliga officiella
statistiken ernå en fullständig och säker öfverblick öfver det sätt,
hvarpå detta utnyttjande sker, möter till följd af denna statistiks beskaffenhet
synnerligen stora svårigheter.

Riksdagen, som förväntar, att järnvägsstyrelsen ägnar frågan om
materielens utnyttjande på det ekonomiskt fördelaktigaste sättet all uppmärksamhet,
och inhämtat, att styrelsen har för afsikt att verkställa
omläggning i erforderliga delar af statens järnvägars statistik, har på
grund af livad ofvan anförts icke ansett sig kunna uttala något omdöme
angående möjligheten att bättre utnyttja statsbanornas rullande materiel;
och har Riksdagen vid det förhållande, att det af Eders Kungl. Maj:t
innevarande år till anskaffning af rullande materiel äskade belopp ej
obetydligt understiger, hvad som under de närmast'' föregående åren för
samma ändamål beviljats, ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning.

Riksdagen har för år 1913 till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens redan trafikerade järnvägar beviljat ett anslag af 3,000,000 kronor.

8

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

12:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag
för underlättande af arméns strategiska uppmarsch har Riksdagen för
fullföljande af vissa åtgärder för underlättande af arméns strategiska uppmarsch
för år 1913 beviljat ett anslag af 100,000 kronor.

13:o) Eders Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att, i afvaktan
på den proposition, som kunde komma att aflåtas angående fortsättande af
arbetet med utläggande af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge
och Järna stationer m. m., för ändamålet beräkna ett anslag för år
1913 af 2,900,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 1,250,000
kronor.

Sedermera har i en till Riksdagen aflåten proposition, nr 207, af
den 19 april 1912 Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att under förbehåll af upplåtelse af mark in. m. enligt
viss, i protokollet närmare omförmäld utfästelse besluta dels att fortsätta
arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan
Rönninge och Järna och därvid framdraga banan öfver Södertälje kanal
pa bro af 26 meters fri höjd med rörlig öppning (klaff) söder om nuvarande
Järnvägsöfvergången samt anordna station å Näset, dels att utlägga
bispår till Södertälje stad och ombygga stationen därstädes, allt i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Södertäljekommissionens förslag och
för en beräknad kostnad af 5,374,200 kronor, däri inberäknadt viss kostnad
för Norra Södermanlands järnvägs anslutning till stationen å Näset;
och att för ändamålet bevilja ett anslag för år 1913 af 2,900,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan, under år 1912
af tillgängliga medel utanordna högst 1,250,000 kronor.

Vid föregående behandling inom Riksdagen af frågan om lämpligaste
sträckningen för järnvägens framdragande mellan Rönninge och Saltskog
bär till förmån för Glasbergalinjen (alt. 1 i Södertäljekommissionens
betänkande) förutom kostnadsfrågan samt det förhållande, att denna
linje bäst tillgodosåge Södertälje stads kommunikationsintressen, anförts
det tungt vägande skälet, att Glasbergalinjen såsom korsande Södertälje
kanal norr om slussen icke både något hinder i vägen för ifrågasatt
ombyggnad af denna kanal i en ny sträckning från Maren till Strömsviken,
under det att en föreslagen kortare linje med i väsentliga delar
enahanda sträckning som Näslinjen (alt. 7) nära nog omöjliggjorde det
projekterade framdragandet af kanalen i denna riktning.

Emellertid hafva de undersökningar och utredningar i fråga om
kanalens ombyggnad, som verkställts genom Söder tälj ekommissionen,

9

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

gifvit vid handen, att en ombyggnad af kanalen till större dimensioner
i någon annan sträckning än efter den nuvarande kanalleden ej lärer
vara förmånlig, och har härmed, såsom af kommissionen och jämväl af
departementschefen anförts, ifrågavarande skäl för Glasbergaliniens utförande
förfallit. ''

Vid deri. föregående behandlingen af denna fråga har vidare med
stor styrka gjorts gällande, att kanal- och järnvägstrafiken borde i största
möjliga mån göras oberoende af hvarandra.

Riksdagen biträder hvad af departementschefen anförts om att
fordran på järnvägens förande öfver kanalen på fast bro, med hänsyn
till de högst väsentligt stegrade kostnader, som skulle vara förenade
med eu sådan bro å den höjd, som numera befunnits erforderlig, icke
längre lärer böra vidhållas.

1 fråga om sättet för banans dragande öfver kanalen enligt de
föreliggande förslagen, sådana de af Södertäljekommissionen utarbetats,
har Riksdagen funnit Näslinjen med dess klaff bro å 26 meters fri höjd
öfver högsta vattenytan bättre tillgodose kanal- och järnvägstrafikens
intresse än Glasbergalinjen, som framföres öfver kanalen å 25 meters
fri höjd på en bro med fem meter höga lyftspann, hvilken bro följaktligen
begränsar masthöjden för passerande fartyg till högst 30 meter.

Hvad därefter vidkommer Södertälje stads kommunikationsintressen,
har visserligen af stadens representanter gjorts gällande, att Glasbergalinjen
fortfarande innebure de största fördelarna för staden, men har
man emellertid också från Södertäljesidan förklarat sig godtaga Näslinjen.
Resultatet af de underhandlingar, som i denna fråga förts med
staden, synes också Riksdagen gifva vid handen, att Södertälje representanter
finna Näslinjens tillkomst innebära vissa ej oväsentliga fördelar
för staden.

Såsom af hvad ofvan sagts torde framgå, kan frågan om företrädet
i berörda hänseenden mellan Glasbergalinjen och Näslinjen med skäl
sägas numera hafva kommit i ett, i viss mån till förmån för Näslinjen,
förändradt läge, och lärer sålunda hvad tillförene anförts såsom
talande för Glasbergalinjen hafva i samma mån förlorat i betydelse.
Vid sådant förhållande har det synts Riksdagen, att vid bedömande af
denna fråga afgörande vikt bör tillmätas angelägenheten, att man, med
vederbörligt, aktgifvande på nödvändigheten att förhållandena ur trafiksynpunkt
blifva på ett för framtiden tillfredsställande sätt ordnade, söker
få. till stånd en linje med minsta möjliga väglängd å hufvudspåret och
minsta möjliga anläggningskostnad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 64 höft. (Nr 232.)

2

10

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Hvad hufvudspårets längd nu angår är Glasbergalinjen, som för
öfrigt innebär en ej oväsentlig förlängning af nuvarande spåret, 2,534
meter längre än Näslinjen, som å sin sida är 702 meter kortare än den
nuvarande linjen.

Med afseende å den ökning i kostnaderna för gods- och persontrafiken,
som ovillkorligen är förbunden med eu ökning i våglängden,
och med tagen hänsyn till angelägenheten att ej utan tvingande nödvändighet
förlänga nuvarande hufvudspåret, har Riksdagen i detta hänseende
funnit sig böra gifva Näslinjen ett bestämdt företräde framför
den andra.

Hvad därefter beträffar anläggningskostnaderna skilja sig i viss
mån kommissionens beräkningar från af järnvägsstyrelsen sedermera
utförda.

Så har Glasbergalinjen enligt det billigaste alternativet (med
Igelstatrafiken tillgodosedd genom vägförbindelse mellan Igelsta och
Klastorp) af kommissionen upptagits till eu kostnad af 6,330,000 kronor,
under det samma linje af järnvägsstyrelsen beräknats draga en
kostnad af allenast 6,045,000 kronor, innebärande alltså en minskning
af 285,000 kronor, däraf 115,000 kronor till följd af lyftspannets å
bron öfver kanalen ersättande med ett fast brospann och 170,000 kronor,
beräknadt försäljningsvärde af vissa statens järnvägar nu tillhöriga
markområden in. in., som ej skulle erfordras för järnvägsändamål. Såsom
förut nämnts delar emellertid Riksdagen den af departementschefen
uttalade meningen, att järnvägen bör föras öfver kanalen på rörlig bro,
hvadan den. i detta afseende ifrågasatta kostnadsminskningen ej kunnat
af Riksdagen tagas i beaktande. Hvad vidkommer det beräknade värdet
å till försäljning ifrågasatta markområden, lärer detta ej kunna nu direkt
öfverflyttas i penningar och kan således ej minska det förefintliga anslagsbehofvet.
Vid sådana förhållanden har det synts Riksdagen riktigast
att vid bedömandet af denna linjes anläggningskostnader lägga
till grund de af Södertäljekommissionen verkställda beräkningar.

Näslinjen har af kommissionen beräknats draga en anläggningskostnad
af 5,420,000 kronor. Såsom framgår af den kungl. propositionen
hafva emot denna beräkning af järnvägsstyrelsen framställts
vissa erinringar. Så har anmärkts, att de af kommissionen beräknade
kostnaderna för ombyggnad af Södertälje station behöfde ökas med

82,000 kronor. Utan att vilja inlåta sig på någon mera detaljerad
granskning af gjorda beräkningar, har emellertid Riksdagen vid det
förhållande att kommissionen upptagit kostnaderna för denna ombyggnad
till icke mindre än 377,200 kronor, ansett sig hafva fullgoda skäl

Riksdagens skrifvelse Nr 232. 11

förvänta, att denna summa må visa sig tillräcklig för utförande af erforderliga
anordningar.

Vidare har järnvägsstyrelsen ansett, att anläggning af ett förbindelsespår
från stationen på Näset till Södertälje uthamn skulle kräfva
eu kostnad af 94,000 kronor, hvarmed deri af kommissionen beräknade
kostnadssumman skulle ökas. Enligt hvad Riksdagen inhämtat, finnes
emellertid redan ett Norra Södermanlands järnvägar tillhörigt dylikt
spår, som torde komma att blifva för statens järnvägar disponibelt, och
det enda som erfordras torde vara ett omkring 400 meter långt förbindelsespår
mellan detta och stationen, hvilket spår ju i hvarje fall ej
synes Riksdagen kunna draga en kostnad så stor som den af järnvägsstyrelsen
ifrågasatta. Dessutom ingår anordnandet af detta spår i ett,
i den kungl. propositionen omnämndt till civilministern inlämnadt entreprenadanbud
å utförande af viss del af ifrågavarande järnvägsanläggning,
hvilket anbud, såsom här nedan närmare skall visas, för öfrigt
är af den beskaffenhet att ställa i utsikt eu väsentlig minskning i de
af kommissionen beräknade kostnader.

Därjämte skulle, enligt hvad järnvägsstyrelsen vidare anfört, en
kostnadsökning af 10,000 kronor utöfver hvad kommissionen beräknat
komma att föranledas af förvärf af viss för järnvägen erforderlig, Södertälje
stad tillhörig mark å Näset, hvilken skulle betinga ett pris af 3
kronor för kvadratmetern i stället för 2 kr. 50 öre. Emellertid hafva
stadsfullmäktige i Södertälje förklarat sig villiga att, om Näslinjen
kommer till utförande, afstå ifrågavarande mark mot en ersättning, beräknad
efter en krona för kvadratmetern, hvadan i hvarje fall någon
kostnadsökning ej är att befara i detta afseende. Slutligen har järnvägsstyrelsen
beträffande Näslinjen, liksom ock i fråga om Värdshoimslinjen,
bland kostnaderna upptagit till 142,000 kronor beräknad värdeminskning
å vissa områden, som på sin tid af järnvägsstyrelsen förvärfvats
i och för utförande af Glasbergalinjen. I detta afseende biträder Riksdagen
den af departementschefen uttalade mening, att kostnaden för
dessa egendomsinköp ej böra påföras anslag för utförande af någon af
Näs- eller Värdshoimslinjen. Då Riksdagen sålunda ej funnit hvad af
järnvägsstyrelsen erinrats mot de af kommissionen gjorda beräkningar
vara af beskaffenhet att föranleda ändring i desamma, har det synts
Riksdagen, att dessa beräkningar böra kunna läggas till grund vid bedömande
af nu förevarande fråga.

Emellertid har från Nordiska järnvägsbyggnadsaktiebolaget till
departementschefen öfverlämnats entreprenadanbud å utförande af viss
del af ifrågavarande järnvägslinje, enligt hvilket anbud kostnaderna

12

Biksdagens skrifvelse Nr 232.

för anläggningen skulle nedgå till 430,000 kronor under hvad af kommissionen
beräknats, en kostnadsminskning, som för öfrigt skulle blifva
än större, därest i entreprenaden jämväl inginge ombyggande af Södertälje
kanal. Därjämte hafva de underhandlingar i fråga om markförvärf,
som förts med representanter för Södertälje stad m. fl.,gifvit till resultat
en minskning med icke mindre än 300,000 kronor i den af kommissionen
beräknade kostnaden för detta ändamål.

Under sådana omständigheter torde — vill det synas Riksdagen —
de af Södertäljekommissionen gjorda beräkningarna kunna medgifva en
minskning af i rundt tal 700,000 kronor; och skulle Näslinjen sålunda
kunna beräknas draga en kostnad af 4,720,000 kronor, hvilken kostnad
med icke mindre än 1,610,000 kronor understiger kostnaden för det
billigaste alternativet af Glasbergalinjen.

Vid sådant förhållande måste, enligt Riksdagens förmenande, jämväl
ur anläggningskostnadens synpunkt ett bestämdt företräde tillerkännas
Näslinjen framför Glasbergalinjen.

Härtill kommer emellertid den omständigheten, som ytterligare talar
till förmån för Näslinjen, att denna linjes utförande, såsom också i den
kungl. propositionen framhållits, är i väsentlig grad ägnadt att underlätta
verkställandet af eu eventuell ombyggnad af Södertälje kanal,
något som däremot ej är fallet med ett utförande af Glasbergalinjen.

Hvad därefter beträffar Värdsholmslinjen är denna linje, som är
2,023 meter kortare än Glasbergalinjen, å andra sidan 511 meter
längre än Näslinjen.

Af Södertäljekommissionen har linjen beräknats draga en anläggningskostnad
af 4,262,000 kronor, hvilken kostnadssumma enligt järnvägsstyrelsens
beräkningar skulle uppgå till 4,404,000 kronor. Höjningen
beror däraf, att järnvägsstyrelsen tillagt 142,000 kronor beräknad
värdeminskning å viss för Glasbergalinjen inköpt mark, hvilken
skulle förlora i värde om ej denna linje komme till stånd. Såsom
här ofvan anförts, finner Riksdagen emellertid denna summa ej böra
läggas till kostnaderna för Värdsholmslinjen.

Beträffande denna linje har man sökt göra gällande, att densamma
praktiskt taget erbjuder fullt lika stora fördelar som Näslinjen.

Hvad i sådant afseende anförts har icke kunnat af Riksdagen biträdas.
Vidkommande de praktiska fördelarna, denna linje skulle medföra
och hvilka skulle vara fullt lika stora som de fördelar Näslinjen
erbjuder, har medgifvits, att detta ej gäller i fråga om järnvägens förande
öfver kanalen å bro af allenast 20 meters fri höjd, under det att
Näslinjens bro ligger på 26 meters höjd, men har man funnit de in -

Riksdagens skrifvelse Nr 232. 13

vändningar, som kunna göras i sådant hänseende, ej vara af alltför
vägande beskaffenhet.

Riksdagen, som emellertid är af den bestämda uppfattning, att
intresset att göra kanal- och järnvägstrafiken såvidt möjligt oberoende
af hvarandra bör tillmätas synnerlig och afgörande betydelse, har i
detta afseende till eu börjait uppmärksammat hurusom vederbörande
myndigheter, som yttrat sig om den lämpligaste fria brohöjden, samtliga
utstyrkt en bro på allenast 20 meters höjd. Såsom ofvan nämnts har
också vid föregående behandling inom Riksdagen af denna fråga med
synnerlig styrka gjorts gällande angelägenheten att i största möjliga
mån göra kanal- och järnvägstrafiken oberoende af hvarandra, hvilken
angelägenhet ingalunda synes Riksdagen vara nöjaktigt tillgodosedd
med en bro på den höjd, som vid Värdsholmslinjen föreslagits. — I
detta afseende måste, enligt Riksdagens mening, största möjliga hänsyn
tagas till järnvägsstyrelsens uttalade fordran, att med hänsyn till trafiksäkerheten
och järnvägsdriftens behöriga skötsel bron må utföras på
sådan höjd, att den blir tillgänglig för tågrörelsen så oafbrutet som
möjligt; och det synes Riksdagen ligga i öppen dag, att eu 26 meters
bro i detta afseende måste hafva högst väsentliga fördelar framför en
20 meters bro.

Hvad därefter beträffar anläggningskostnaderna, lärer, i enlighet
med hvad ofvan anförts, den kostnadsminskning, som Värdsholmslinjen
skulle medföra gent emot Näslinjen, uppgå till 458,000 kronor. I detta
sammanhang är att märka, att enligt Riksdagen tillhandakomna upplysningar
vederbörande entreprenör, som, genom sitt beträffande Näslinjen
ingifna entreprenadanbud, ställt i utsikt att kostnaderna för denna
linje skulle kunna minskas på här ofvan angifvet sätt, i hvarje fall icke
beträffande Värdsholmslinjen kunnat ställa en dylik minskning i utsikt.

Emellertid är beträffande anläggningskostnaden att bemärka, att
någon säkerhet icke lärer förefinnas att kostnaderna för Värdsholmslinjen
icke komma att öfverskrida de beräknade, detta med hänsyn till den
risk, som, enligt hvad äfven framgår af Södertäljekommissionens betänkande,
i följd af markens geologiska beskaffenhet förefinnes för
banksjunkningar och därvid eventuellt inträffande skada på trafikerade
banan vid Saltskog och Ström.

Därjämte lärer böra beaktas den ökning i driftkostnader, som
blifver en följd af att Värdsholmslinjen är omkring en half kilometer
längre än Näslinjen.

Värdsholmslinjen måste vidare säges innebära en försämring i
Södertälje nuvarande kommunikationsförhållanden. Också har det af

14

Bilisdagens skrifvelse Nr 232.

stadens representanter framhållits, att utförandet af denna linje på intet
sätt är med stadens intresse förenligt; och lära de underhandlingar i
fråga om markförvärf för denna linje, som skulle blifva erforderliga,
möjligen kunna vålla en med hänsyn till denna frågas brådskande natur
ogynnsam tidsutdräkt med anläggningens utförande.

Slutligen har Riksdagen jämväl bemärkt att Värdsholmslinjen ej
alls i samma grad som Näslinjen är ägnad att underlätta ifrågasatt nygräfning
af Södertälje kanal.

Då Riksdagen vid nu anförda förhållanden kommit till den öfvertygelsen,
att Värdsholmslinjen ej kan på ett tillfredsställande sätt tillgodose
vare sig kanal- eller järnvägstrafikens berättigade kraf, och då
Riksdagen är af den bestämda uppfattning, att den tillfälliga besparing,
som järnvägens framdragande efter denna linje skulle kunna medföra,
ej är af beskaffenhet att kunna motivera ett bortseende från dessa
kraf, har Riksdagen gifvetvis ej kunnat besluta järnvägens dragande
efter denna linje.

Riksdagen, som sålunda funnit Näslinjen innebära den lyckligaste
lösningen af frågan om järnvägens framförande å sträckan Rönninge—
Saltskog och funnit den uppgörelse i fråga om markförvärf m. in.,
som blifvit träffad, vara af beskaffenhet att höra af Riksdagen godtagas
och som ej heller haft något att erinra mot hvad af departementschefen
anförts i fråga om förhållandet till Norra Södermanlands järnväg,
har alltså ansett Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag böra af
Riksdagen bifallas.

Emellertid har Riksdagen ansett, att den af Eders Kungl. Maj:t
för anläggningen äskade summan bör minskas med ett belopp af 300,000
kronor, motsvarande den minskning i de af Södertäljekommissionen
beräknade kostnaderna, som, såsom ofvan anförts, uppkommit genom
de i fråga om markförvärf förda underhandlingarna.

Hvad åter beträffar den kostnadsminskning, som ställts i utsikt
genom förbemälda till civilministern aflämnade entreprenadanbud, har
Riksdagen, vid det förhållande att detta anbud ännu icke blifvit af
vederbörande myndigheter slutligen granskadt, icke ansett sig böra
med motsvarande belopp minska den af Eders Kungl. Maj:t äskade
summan, men är Riksdagen öfvertygad, att Eders Kungl. Maj:t ej lärer
underlåta att tillse, att vid anläggningens utförande må göras de besparingar,
som, enligt hvad sålunda förekommit, kunna påräknas.

Slutligen vill Riksdagen uttala önskvärdheten af att vid järnvägsanläggningen
erforderliga sidoschakt må på föreslaget sätt kunna uttagas
vid södra delen af kanalen samt att Eders Kungl. Maj:t be -

15

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

träffande detta gemensamma järnvägs- och kanalarbete, hvilket enligt
Riksdagens mening lärer böra utlämnas å entreprenad, vidtager sådana
anordningar, att arbetsledningen utöfvas på lämpligaste sätt i syfte att
på samma gång som en effektiv och sakkunnig ledning vinnes, olägenheter
ej må befaras genom att arbetet kan sägas beröra flera myndigheters
verksamhetsområde.

Riksdagen har i anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition under förbehåll af upplåtelse af mark m. m. enligt viss,
i statsrådsprotokollet för den 19 april 1912 närmare omförmäld utfästelse
beslutat dels att fortsätta arbetet''med utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna och därvid framdraga
banan öfver Södertälje kanal på bro af 26 meters fri höjd med rörlig
öppning (klaff) söder om nuvarande järnvägsöfvergången samt anordna
station å Näset, dels att utlägga bispår till Södertälje stad och ombygga
stationen därstädes allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Södertäljekommissionens förslag och för en beräknad kostnad af
5,074,200 kronor, däri inberäknad viss kostnad för Norra Södermanlands
järnvägs anslutning till stationen å Näset, samt för ändamålet
beviljat ett anslag för år 1913 af 2,900,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel
utanordna högst 1,250,000 kronor.

14:o) I anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag
för fortsättning af arbetet med utläggning af dubbelspår mellan Göteborg
och Alingsås har Riksdagen för fortsättande af arbetet med utläggning
af ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och Alingsås
och därmed sammanhängande arbeten för år 1913 anvisat ett belopp af

1.100.000 kronor.

15:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för
år 1913 anvisa

dels till fortsättande af statsbanan Järna—Norrköping ett anslag
af 3,200,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 500,000
kronor;

dels till fortsättning af statsbanan Ulriksfors—Volgsjön ett anslag
af 2,000,000 kronor;

dels ock för fortsättande af statsbanan Ålfby—Piteå ett anslag af

1.200.000 kronor.

Riksdagen har icke funnit skäl till erinran mot hvad Eders Kungl.
Maj:t i dessa afseende!! föreslagit.

16

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Med . anledning af livad departementschefen anfört om att Eders
Kungl. Maj:t icke funnit skäl antaga något af inkomna anbud å utförande
på generalentreprenad af bansträckan Enstaberga—Åby af statsbanan
Järna—Norrköping utan beslutit att låta utföra denna sträcka direkt
genom järnvägsstyrelsens försorg, vill Riksdagen uttala den bestämda
förhoppning, att utförandet af bandelen icke skall visa sig blifva förenad!
med större kostnader, än som blifvit fallet, om generalentreprenad
anlitats vid anläggningen.

Riksdagen har alltså dels till fortsättning af statsbanan Järna—
Norrköping för år 1913 anvisat ett anslag af 3,200,000 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis redan under år 1912
af tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor; dels till fortsättning
af statsbanan Ulriksfors—Volgsjön för år 1913 anvisat ett anslag af
2,000,000 kronor; dels ock för fortsättande af statsbanan Ålfsby—Piteå
för år 1913 anvisat ett anslag af 1,200,000 kronor.

16:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen till fortsättning af statsbanan Veittijärvi—Karungi
—Matarengi för år 1913 anvisat ett anslag af 900,000 kronor.

17:o) Eders Kungl. Maj:t hade vidare föreslagit Riksdagen att i
afvaktan på den proposition, som kunde komma att aflåtas rörande anläggande
af eu statsbana från Sveg till Brunflo, för ändamålet beräkna
ett anslag för år 1913 af 500,000 kronor.

Sedermera har i en till Riksdagen aflåten proposition, nr 145, af
den 15 mars 1912 Eders Kungl. Maj :t, under åberopande af bilagd t utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att dels, med godkännande af de i statsrådsprotokollet omförmälda,
af Jämtlands läns landsting och vederbörande socknar gjorda
utfästelser i fråga om kostnadsfri upplåtelse af mark in. m., besluta
anläggning af normalspårig statsbana mellan Svegs station å Orsa—
Härjedalens järnväg och Brunflo station å tvärbanan genom Jämtland
för en beräknad kostnad af 11,250,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter järnvägen bör genomgå;
dels, under förbehåll att de beträffande nedan omförmälda bibana i statsrådsprotokollet
förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark och
tillhandahållande af sliprar m. m. iakttagas, besluta anläggning i samband
med byggandet af nämnda statsbana genom statens försorg och på dess
bekostnad af normalspårig bibana mellan Svegs station och Hede kyrkoby
i Härjedalen för en beräknad kostnad af 2,952,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att närmare bestämma banans sträckning; dels
ock för påbörjande af statsbanan Sveg—Brunflo bevilja ett anslag för
år 1913 af 500,000 kronor.

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

17

I en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att Riksdagen,
vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag om byggande genom statens försorg
och på dess bekostnad af en normalspårig bibana mellan Svegs
station och Hede kyrkoby i Härjedalen, måtte förklara, att för ifrågavarande
järnvägsbyggnad erforderligt belopp bör utgå af skattemedel.

Såsom stöd för denna framställning har af motionären anförts
följande:

»I nådig proposition nr 145 har Kungl. maj:t föreslagit Riksdagen
att under vissa villkor besluta anläggning af normalspårig statsbana
mellan Svegs station å Orsa—Härjedalens järnväg och Brunflo station
å tvärbanan genom Jämtland för en beräknad kostnad af 11,250,000
kronor samt att i samband med byggandet af nämnda statsbana besluta
anläggning genom statens försorg och på dess bekostnad af normalspårig
bibana mellan Svegs station och Hede kyrkoby i Härjedalen för
en beräknad kostnad af 2,952,000 kronor.

En första genomläsning af bemälda proposition har hos mig kvarlämnat
det intryck, att staten bör komma invånarne i den karga och
folkfattiga provinsen Härjedalen till hjälp rörande förbättrade kommunikationer.
Jag vill alltså ej motsätta mig att bibanan Sveg—Hede kyrkoby
må komma till utförande. Däremot har det synts mig lämpligt, att
Riksdagen i samband med beslutet om banans byggande borde göra ett
principuttalande rörande på hvad sätt nödiga medel till banans byggande
böra beredas.

Af departementschefens anförande till det propositionen åtföljande
statsrådsprotokollet öfver civilärenden framgår, att den bygd, som banan
ifrågasattes att genomlöpa, är föga ägnad att göra en statsbana räntebärande
och att därför vissa nationalekonomiska betänkligheter måste
göra sig gällande mot företaget. Att banan det oaktadt föreslås komma
till utförande grundar sig på tungt vägande humanitära och nationella
synpunkter, som af departementschefen anföras.

Huru stora betänkligheterna än kunna vara ur nationalekonomisk
synpunkt, så synas mig de statsfinansiella betänkligheterna mot banans
byggande vara än större. De vinna ock ökad styrka därigenom, att
Riksdagen under de senare åren beviljat afsevärda belopp till järnvägsbyggnader,
som man med visshet kan förutse komma att under lång tid
framåt lämna underskott, och för dessa företags utförande ökat statens
skuldsättning.

Principiellt är jag af den meningen, att en stor del af nu i Norrland
pågående järnvägsbyggnader bort komma till utförande allenast i
den mån, som medel därtill kunnat anvisas å riksstaten. Därutinnan
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 64 höft. (Nr 232.) 3

18

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

kan jag emellertid ej nu påkalla någon ändring. Hvad som nu däremot
synes mig böra ifrågasättas är att Riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts
förslag om byggande af bibanan mellan Sveg och Hede kyrkoby uttryckligen
förklarar på hvad sätt Riksdagen vill bereda nödiga medel till
den banans byggande. Därför erforderliga anslag böra, enligt min
mening, anvisas af skattemedel. Att upplåna penningar till ett järnvägsföretag
sådant som det ifrågavarande synes mig nämligen icke
vara förenligt med en klok och försiktig finanspolitik.))

Hvad som af Eders Kungl. Magt, sedan vederbörliga utredningar och
undersökningar blifvit slutförda, i fråga om anläggning af statsbana från
Brunflo till Sveg föreslagits finner sig Riksdagen böra bifalla.

Beträffande därefter förslaget om anläggande af en statsbana från
Sveg till Hede kyrkoby, är denna bana icke afsedd att påbörjas förr
än tidigast år 1915, hvarför anslag för densamma ej nu behöfver af
Riksdagen beviljas, men har Riksdagen dock ansett beslut i frågan ej
böra undanskjutas, då, såsom af departementschefen framhållits, den
sträckning, som skulle gifvas åt banan Sveg—Brunflo i viss del, är
beroende af beslut om anläggande af bibanan Sveg—Hede. Eders
Kungl. Maj:ts förslag är emellertid ägnadt att ingifva stora betänkligheter
ur den synpunkten, att denna bananläggning i hvarje fall under
en lång följd af år framåt ej kan blifva räntabel. Vidare är banan,
såsom också af departementschefen framhållits, i alldeles öfvervägande
grad afsedd att tillgodose lokala kommunikationsbehof.

Vid sådant förhållande hade det synts Riksdagen lämpligast, om
banan i fråga kunnat utföras och trafikeras såsom enskild, något som
dock, till följd af den af banan närmast intresserade befolkningens ringa
antal och mindre goda ekonomiska ställning, icke lärer låta sig göra.

Hvad i den kungl. propositionen anförts i fråga om de säregna
förhållanden, som äro rådande i den på kommunikationer synnerligen
vanlottade bygd, där den föreslagna statsbanan skulle framgå, samt i
fråga om angelägenheten att bispringa och vid Sverige närmare binda
befolkningen i denna aflägsna landsända, har emellertid synts Riksdagen
af beskaffenhet att kraftigt tala för anläggningen samt ägnadt
att i afsevärd mån håfva de af Riksdagen hysta betänkligheter, hvarför
Riksdagen icke vill motsätta sig banans utförande med statsmedel.

Hvad därefter beträffar de för denna banas utförande erforderliga
medel, behöfver, såsom ofvan nämnts, beslut i ämnet ej nu af Riksdagen
fattas, men har i förberörda motion hemställts, att Riksdagen,
vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag om byggande af statsbana

19

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Sveg—Hede, måtte förklara, att för banans byggande erforderligt belopp
bör utgå af skattemedel.

I detta sammanhang vill Riksdagen till en början erinra, hurusom
under den första tiden, då järnvägsanläggningar för statens räkningutfördes
i vårt land, för anläggningarna erforderliga medel så godt
som uteslutande anskaffades genom anlitande af lånevägen. Vid midten
af 1880-talet uppkom en förändring i detta afseende, i det man började
att för utförande af dylika anläggningar äfven använda skattemedel.
Så bekostades under åren 1885—1897 statens nya järnvägsbyggnader
till ungefär hälften af skattemedel. Sedermera har man emellertid åter
i större grad anlitat lånevägen, och under den senaste tiden hafva samtliga
nya statsbaneanläggningar bekostats med öfvervägande lånemedel.

Enligt hvad som inhämtats af preliminäruppgifterna till en inom
järnvägstaxekommittén under utarbetning varande utredning i berörda
hänseende torde, hvad angår medelanskaffningen för utförande af nya
statsbaneanläggningar i vårt land, anordnande af dubbelspår m. m.,
förhållandet mellan anvisade låne- och skattemedel ställa sig ungefär
sålunda, att af Riksdagen för dylikt ändamål under tiden 1876—1910
anvisats cirka 199,000,000 kronor, däraf omkring 159,000,000 kronor
utgått af lånemedel och omkring 40,000,000 kronor af skattemedel.

Hvad i förevarande motion anförts, om att det icke synes förenligt
med en klok och försiktig finanspolitik att genom upplåning anskaffa
medel till utförande af en järnvägsanläggning sådan som den nu föreslagna
bibanan Sveg—Hede, finner sig Riksdagen böra tillfullo biträda
och anser Riksdagen alltså, att det för anläggningen erforderliga belopp
bör utgå af skattemedel.

Riksdagen har

dels med godkännande af de i statsrådsprotokollet omförmälda, af
Jämtlands läns landsting och vederbörande socknar gjorda utfästelser
i fråga om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m., beslutat anläggning
af normalspårig statsbana mellan Svegs station å Orsa—Härjedalens
järnväg och Brunflo station å tvärbanan genom Jämtland för en beräknad
kostnad af 11,250,000 kronor, med rätt för Eders Kung!. Maj:t
att närmare förordna om de orter järnvägen bör genomgå;

dels med anledning af Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del och
med bifall till ofvannämnda motion, under förbehåll att de beträffande
nedan omförmälda bibana i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om
kostnadsfri upplåtelse af mark och tillhandahållande af sliprar in. m.
iakttagas, beslutat anläggning i samband med byggandet af nämnda
statsbana genom statens försorg och på dess bekostnad af normslpåriga

20

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

bibana mellan Svegs station och Ilede kyrkoby i Härjedalen för en
beräknad kostnad af 2,952,000 kronor, att utgå af skattemedel, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att närmare bestämma banans utsträckning;

dels och för påbörjande af statsbanan Sveg—Brand o beviljat ett
anslag för år 1913 af 500,000 kronor.

18:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
bär Riksdagen såsom tilläggsanslag för redan utförda anläggningar vid
Trälleborgs ångfärjestation för år 1913 anvisat ett belopp af 37,300 kronor.

19:o) Eders Kungl. Maj:t bar vidare föreslagit Riksdagen att utaf
det af Riksdagen för uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen
i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg
mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och
för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade
anslaget å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af

800,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har utaf det af Riksdagen för uppförande af
en elektrisk kraftstation vid Porjusfalien i Störa Lule älf och i sammanhang
därmed anläggning af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt
för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk drift å
bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget å 21,500,000 kronor
för år 1913 anvisat ett belopp af 800,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

20:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof har Eders Kungl. Maj:t i afseende å utgifterna
för statens affärsverksamhet, i hvad dessa angå statens vattenfallsverk,
föreslagit Riksdagen att af det utaf Riksdagen för anläggning af en ny
farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget å 22,800,000
kronor för år 1913 anvisa ett belopp af 4,500,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot bifall till Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, har af det utaf Riksdagen för
anläggning af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget
å 22,800,000 kronorför år 1913 anvisat ett belopp af 4,500,000 kronor.

21:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till ledningar för distribuering af elektrisk energi från Trollhättan,
får Riksdagen anmäla, att Riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts
framställning för år 1913 anvisat ett belopp af 1,500,000 kronor att

21

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

enligt de närmare föreskrifter, Eders Kung! Maj:t meddelar, användas
för anläggning af ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från
statens kraftverk vid Trollhättan, samt för därmed sammanhängande
arbeten, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta redan under år 1912
af tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000 kronor.

22:o) På grund åt Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för inköp af inventarier för Trollhätte kraftverk för år
1913 anvisat ett anslag åt 125,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
75,000 kronor.

23:o) I en den 1 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition,
nr 59, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
medgifva, att från Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital
må, enligt de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t utfärdar,
af vattenfallsstyrelsen utlämnas byggnadslån åt personer, till hvilka
med äganderätt eller tomträtt upplåtas tomter inom sådant för egna
hem afsedt område å de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande
fastigheter, för hvithet plan blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställd.

Riksdagen har, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, medgifvit, att från Trollhätte fastighetsförvaltnings rörelsekapital
må, enligt de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t
utfärdar, af vattenfallsstyrelsen utlämnas byggnadslån företrädesvis åt
i statens tjänst anställda personer, till hvilka med äganderätt eller
tomträtt upplåtas tomter inom sådant för egna hem afsedt område å
de till Trollhätte fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för hvithet
plan blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställd.

24:o) I en till Riksdagen den 1 mars innevarande år aflåten proposition,
nr 84, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att, under rubriken utgifter för kapitalökning och underrubriken
statens vattenfallsverk, anvisa för anordningar vid Trollhätte kraftstation
till förekommande af driftstörningar på grund af isbildning i Göta älf
ett anslag af 110,000 kronor att utgå af lånemedel samt att, under
förutsättning att förutnämnda anslag beviljas, besluta, att de i 1913
års riksstat bland inkomsterna upptagna iånemedel skola höjas med
motsvarande belopp.

Riksdagen har under rubriken utgifter för kapitalökning och underrubriken
statens vattenfallsverk, anvisat för anordningar vid Trollhätte
kraftstation till förekommande af driftstörningar på grund af isbildning
i Göta älf ett anslag af 110,000 kronor.

22

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

25:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen utaf det af Riksdagen för uppförande af eu
elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang
därmed anläggning af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för
öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk drift å
bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget å 21,500,000 kronor
för år 1913 anvisat ett" belopp af 3,040,000 kronor.

26:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det åt
Riksdagen för anläggande af ett statens kraftverk vid Älfkarleby beviljade
anslaget å 9,210,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af

2,150,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har af det af Riksdagen för anläggande af
ett statens kraftverk vid Älfkarleby beviljade anslaget å 9,210,000
kronor för år 1913 anvisat ett belopp af 2,150,000 kronor. _

27:o) Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till ledningar för distribuering af elektrisk energi från Älfkarleby,
har Riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning för år
1913 anvisat ett belopp af 1,500,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Eders Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning af
ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk
vid Älfkarleby, samt för därmed sammanhängande arbeten, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna 500,000 kronor.

Fond för bibanor i vissa delar af riket.

28:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för afsättning till
fonden för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar
af riket i riksstaten för år 1913 upptaga ett belopp af 1,000,000 kronor.

Riksdagen har för afsättning till fonden för att underlätta åstadkommande
af bibanor inom vissa delar af riket i riksstaten för år 1913
upptagit ett belopp af 1,000,000 kronor.

Järnvägslånefonden.

29:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
har Riksdagen för afsättning till järnvägslånefonden i riksstaten för år
1913 upptagit ett belopp af 1,500,000 kronor.

23

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby.

30:o) Eders Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för afsättning
till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby för år 1913 anvisa
ett anslag af 200,000 kronor.

Med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, har
Riksdagen för afsättning till lånefonden för tjänstemannasamhället vid
Mörby för år 1913 anvisat ett anslag af 200,000 kronor.

31:o) I en inom Riksdagen väckt motion, har föreslagits, att Riksdagen
i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t ville anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om en utredning angående lämpligheten af att
upplägga eu statens lånefond för finansiering af företag, hvilka afse
utbyggande af statens vattenfall förmedelst vattenfall srätt, samt för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill denna utredning må gifva anledning.

Till stöd för denna framställning bär i motionen anförts följande:

»Inom alla partier torde det vara eu allmän önskan, att statens
vattenfall snarast möjligt och på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens
tjänst. För detta ändamål har Riksdagen äfven under de sista
åren dels anslagit stora belopp till utbyggande af vissa vattenfall för
egen räkning, dels genom fastställande af grunder för utarrendering af
vattenfall och skapandet af ett nytt rättsinstitut, den s. k. vattenfallsrätten,
sökt underlätta för enskilda att enligt särskilda villkor tillgodogöra
sig kraften i statens vattenfall. Efter allt att döma, kommer staten
att fortskrida på den förstnämnda vägen och utbygga det ena vattenfallet
efter det andra. Sannolikt torde behofvet af statsjärnvägarnas
elektrifiering härnäst kräfva ett apterande af de för dylikt syfte inköpta
vattenfallen. Man bör sålunda kunna förutsätta, att en väsentlig
del af de stora och medelstora vattenfallens utbyggande kommer
att företagas af staten själf. För de mindre och öfriga medelstora vattenfall,
hvilka tillhöra kronan, torde däremot vattenfallsrätten komma i
bruk. Detta rättsinstitut är emellertid äfven, ehuru detsamma erbjuder
företagarna betydande fördelar, ur finansiell synpunkt så opröfvadt, att
det kan befaras, att de kapitalförvaltande anstalterna ogärna placera
sina medel mot säkerhet i vattenfallsrätten, förrän densamma vunnit
mera burskap. Ungefär samma förhållande yppar sig här, som när
tomträtten skulle tagas i anspråk. Det visade sig, att enskilda penninginrättningar
i början icke ville placera sina medel mot inteckning
i tomträtt och det allmänna måste fördenskull bana väg. Tomträttskassor
och lånefonder ha upplagts, och sedan tomträtten sålunda kommit
i gång, förklara sig vissa sparbanker och enskilda banker benägna
att godtaga inteckningar i tomträtt såsom säkerhet mot utlånta medel.

24

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

Man kan häraf draga den slutsatsen, att staten troligen icke kan undandraga
sig att själf finansiera vattenfallsrätten, om staten vill, att densamma
uti nämnvärd omfattning skall tagas i bruk.

Genom ett indirekt främjande af de statliga vattenfallens tillgodogörande
på nu nämndt sätt skulle staten dessutom kunna såväl bereda
industrien väsentliga fördelar som äfven vinna ökad trygghet för realiserandet
af den vattenfallspolitik staten finner lämpligt att utöfva. Den
goda kredit, svenska staten åtnjuter, kan nämligen möjliggöra, att billigare
kapital nedlägges i vattenfallen, än om enskilda helt och hållet
skulle verkställa företagens finansiering. Denna omständighet är särskilt
värd uppmärksamhet, då, såsom vid vattenbyggnader, kapitalets
förräntande spelar en stor roll för företagets ekonomi i jämförelse med
driftkostnaderna. För staten själf bör det äfven vara angeläget, att
svenskt eller af svenska staten disponeradt kapital begagnas till utbyggande
'' af vattenfallen. Det kan nämligen i en framtid innebära olägenheter,
om utländska pengar skulle direkt importeras för ett utbyggande
ej endast af enskildas, utan också af kronans vattenfall. Vattenkraftsföretagets
finansiering kan tillika bereda staten en sådan ställning
till detsamma, att staten förmår till kraftproduktionens och den kraftkonsumerande
industriens gagn öfvervaka, att dess syften med vattenfallens
upplåtande fullföljas.

I hvad utsträckning finansieringen lämpligen bör bedrifvas, kan
gifvetvis icke utan föregående utredning afgöras. Det bör sålunda tagas
i öfvervägande hvilka villkor, som böra gälla för rättigheter att
erhålla lån ur den för ändamålet upplagda fonden och hur stor säkerhet,
som staten bör kräfva för kreditgifningen, samt till hvad belopp
lånefonden bör uppgå, för att densamma må erhålla afsedd betydelse.»

I den i motionen omhandlade frågan har chefen för vattenfallsstyrelsen
öfverste F. W. Hansen gjort följande Riksdagen tillhandakomna uttalande:

»Enligt anmodan får jag härmed meddela min åsikt rörande det
förslag, som framställes i den af herr Palmstierna till årets Riksdag
afgifna motionen nr 22.

Det torde vara otvifvelaktigt, att staten bör på allt sätt befordra
vattenfallens utnyttjande i kulturens tjänst såväl med hänsyn till den
däraf föranledda relativa minskningen i kolimporten med åtföljande
verkningar på handelsbalansen, som ock till de möjligheter för industriens,
jordbrukets och samfärdselns uppblomstring, hvilka en ökad
tillgång på elektrisk kraft till billigt pris måste befordra.

Staten kan gifvetvis verka i denna riktning genom att själf i stor
utsträckning utbygga sina egna vattenfall, och motionären synes förut -

25

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

sätta, att staten icke allenast skall bebygga sådana i många afseenden
betydande kraftkällor som Trollhättans, Porjus och Ålfkarleby vattenfall
samt de, hvilka äro afsedda för elektrisk järnvägsdrift, utan jämväl
en väsentlig del af de stora och medelstora vattenfallen. Om lämpligheten
häraf kunna finnas delade meningar. Men ju mindre omfattning
statens direkta byggnads- och affärsverksamhet får, dess större blir gifvetvis
behofvet af att befordra den enskilda företagsamheten på detta område.

Nu är det emellertid så, att vattenfallens byggande kräfver stora
kapital. Allt hvad som kan göras för att åstadkomma motsvarande
betydande penningbelopp på lindriga villkor befordar sålunda vattenfallens
utnyttjande på samma gång som det minskar framställningskostnaden
för den elektriska energien och därmed ökar möjligheten för
dess användning.

Staten måste därför uppenbarligen hafva intresse af att ordna så,
att penningar till möjligast lågt pris stå till förfogande för ändamålet.

Ser man — såsom motionären synes göra — i främsta rummet
på statens privatekonomiska intresse, gäller det sålunda att underlätta
finansieringen af sådana företag, som afse utnyttjandet af staten tillhöriga
vattenfall. Men såsom representant för landets ekonomi i dess
helhet bör staten äfven hafva intresse af att enskildas vattenfall komma
till användning, i synnerhet som en afsevärd del af statens egna fall
ligger sämre till än de förra.

En utredning rörande möjligheten och lämpligheten af att staten, som
kan . upplåna penningar till lägre pris än den enskilde, uppträder som
långifvare för vattenkraftsföretag, borde sålunda måhända omfatta äfven
betingelserna för en eventuell lånerörelses utsträckning till underlättande
af enskildas vattenfalls bebyggande, åtminstone då motsvarande
företag hafva en allmännare betydelse. Eu parallell härtill finnes i viss
män i den ställning staten intager till enskilda .järnvägsanläggningar.
Härvid bör å ena sidan visserligen beaktas, att en dylik utsträckning
af lånerörelsen kräfver tillgång på högst betydande kapital, men å andra
sidan kan staten, såsom sammanfattning af det allmänna, hafva större
fördel af ett vidsträcktare utnyttjande af vattenkraften, oafsedt hvem den
tillhör, än af de oftast jämförelsevis blygsamma inkomster, som kunna
erhållas i arrende för vattnet i statens vattenfall. Huru som helst borde
enligt mitt förmenande en utredning af antydd art blifva till nytta.

Mot företagande af en sådan utredning redan nu kan — om det
blott gäller statens egna vattenfall — uppställas det skälet, att grunderna
för utarrendering af statens vattenfall fastställdes först den 4
juli 1910, och att lagen om vattenfallsrätt ej är äldre än sedan den 1
juni 1911, hvarför dessa bestämmelsers verkningar ej ännu hafva kunBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 64 höft. (Nr 232.) 4

26

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

nät göra sig gällande. Men att döma af den visserligen korta tids erfarenhet,
som nu föreligger, torde man kunna säga, att något lifligare
intresse för erhållande af arrende eller vattenfallsrätt icke trädt i dagen.
Till stor del kan detta bero på, att statens vattenfall såsom ofvan
antjdts i regel ej ligga såväl till i kommunikationshänseende m. m.,
men en viktig orsak är dock utan tvifvel den osäkerhet om vattenfallsrättens
värde som realsäkerhet, hvilken ännu finnes hos dem, som
skulle kunna tillhandahålla det erforderliga kapitalet. Det är emellertid
icke oantagligt, att statens initiativ — såsom motionären framhåller
— skulle kunna åstadkomma en annan syn på tingen.

På grund af det anförda skulle jag vilja förorda en utredning sådan
som motionären föreslagit, dock att åt den borde gifvas den vidsträcktare
omfattning, som förut antydts.»

Riksdagen delar motionärens mening angående angelägenheten af att
statens vattenfall må på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens tjänst.

Den af motionären anvisade väg för främjande af ett sådant utnyttjande
genom inrättande af en fond för finansiering af företag afseende
att tillgodogöra sig dessa vattenfall förmedelst vattenfallsrätt,
synes Riksdagen hafva goda skäl för sig, och finner Riksdagen ett stöd
i denna sin uppfattning i det af vatten fallsdirektören gjorda uttalandet.

På grund af hvad sålunda anförts finner sig Riksdagen böra hos
Eders Kungl. Maj:t begära utredning på sätt af motionären föreslagits.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta
om en utredning angående lämpligheten af att upplägga en
statens lånefond för finansiering af företag, hvilka afse utbyggande af
statens vattenfall förmedelst vattenfallsrätt, samt för Riksdagen framlägga
de förslag, hvartill denna utredning må gifva anledning.

Södertälje kanal.

32:o) I en till Riksdagen afbiten proposition, nr 229, af den 19
april 1912 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må genom
aftal i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i statsrådsprotokollet
omförmälta köpekontrakt förvärfva Södertälje kanal- och slussverksaktiebolags
däri omförmälta egendom för en köpeskilling af 1,035,000
kronor; att medgifva, att de obligationer och depositioner, som sålunda
från bolaget förvärfvas, må användas till köpeskillingens likvidering samt
att för gäldande af återstående köpeskillingen för år 1913 anvisa högst

780,000 kronor att utgå af lånemedel; att, under förutsättning att nämnda

27

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

anslag å 780,000 kronor beviljas, besluta, att de i 1913 års riksstat
bland inkomsterna upptagna lånemedel skola höjas med motsvarande
belopp; att medgifva, att kostnaderna för kanalens förvaltning må tills
vidare bestridas af kanalverkets inkomster; samt att medgifva, att kanalen
och den öfriga egendom, som genom köpet förvärfvas, med undantag
af hvad som åtgår till köpeskillingens gäldande, må stå under
vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Hvad i ärendet anförts har synts Riksdagen till fullo ådagalägga
önskvärdheten af att för statsverket förvärfvas äganderätten till denna
synnerligen viktiga kommunikationsled, som det gifvetvis måste ligga i
statens intresse att behärska.

Den köpeskilling, emot hvilken staten erbjudits att förvärfva kanalen,
har ej gifvit Riksdagen anledning till anmärkning. I sådant
afseende erinras, hurusom, enligt hvad de sakkunniga anfört, afkastningen
af kanalen under en längre följd af år icke allenast varit
tillräcklig för driftkostnadernas bestridande, utan jämväl medfört en afsevärd
nettobehållning.

Sedan afgifterna för kanalens begagnande under år 1911 undergått
förhöjning och då därjämte slutgiltigt ordnande af järnvägens framdragande
öfver Södertälje kanal vid innevarande riksdag vunnit sin
lösning, hvilket framdragande sker på ett sätt, som är förmånligare för
kanaltrafiken än nuvarande anordningar, vill det synas Riksdagen, att
den rätta tidpunkten för statens förvärf af kanalen nu är inne, då till
följd af här ofvan antydda förhållanden med visshet torde inom en
nära framtid förväntas väsentligt ökade trafikinkomster af kanalen.

I detta afseende har Riksdagen därjämte bemärkt, att staten
genom inköp al kanalen erhåller fullt fria händer att utan några
som hälst rättsanspråk från kanalbolagets sida anordna förberörda framdragande
af järnvägen öfver kanalen på det sätt, som kan synas för
staten förmånligast.

Härtill kommer att, då frågan om kanalens ombyggnad till större
dimensioner, hvarigenom dess redan nu synnerligen stora betydelse
skulle ytterligare afsevärdt ökas, alltmera tränger sig fram i förgrunden
och kanalens nuvarande innehafvare med säkerhet ej lärer kunna
beräknas komma att inom en öfverskådlig framtid vidtaga åtgärder för
en dylik ombyggnad, det synes vara angeläget, att det ifrågasatta
inköpet snarast möjligt må komma till stånd, på det att staten i hvarje
fall må vara i tillfälle att taga erforderligt initiativ i den viktiga frågan
om kanalens ombyggnad.

Den ifrågasatta ombyggnaden står emellertid, såsom i den kungl.
propositionen anförts, jämväl i ett intimt samband med merberörda

28

Riksdagens skrifvelse Nr 232.

fråga om järnvägens framdragande å sträckan Rönninge—Saltskog, i
det att möjlighet erbjndes att utan någon ersättning kunna för järnvägsomläggningen
uttaga erforderliga sidotag i de nuvarande kanalslänterna
och sålunda utan särskild kostnad få en del af kanalutvidgningen
utförd redan i sammanhang med järnvägsanläggningen, ett
förhållande, som synes Riksdagen ytterligare styrka önskvärdheten af
att staten snarast möjligt förvärfva!- kanalen.

I detta sammanhang har Riksdagen uppmärksammat att, enligt hvad
af den kungl. propositionen till innevarande Riksdag angående anslag för
utförande af omförmälda järnvägsomläggning framgår, ett till civilministern
öfverlämnadt entreprenadkontrakt afseende utförande i ett sammanhang
af såväl viss del af järnvägsomläggningen som hela kanalombyggnaden,,
ställt i utsikt en minskning af icke mindre än 1,030,000 kronor i den
kostnadssumma, som af Södertäljekommissionen beräknats för dessa arbeten.

Då Riksdagen, såsom af hvad ofvan anförts framgår, är öfvertygad
om angelägenheten för statsverket att snarast förskaffa sig äganderätten
till Södertälje kanal och finner rätta tidpunkten för ett sådant
förvärf nu vara inne samt ej har något att mot den föreslagna köpeskillingen
erinra, har Riksdagen dels medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t
må genom aftal i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 22 mars innevarande år omförmälta
köpekontrakt förvärfva Södertälje kanal- och slussverksaktiebolags
däri omförmälta egendom för en köpeskilling af 1,035,000 kronor; dels
medgifvit, att de obligationer och depositioner, som sålunda från bolaget
förvärfvas, må användas till köpeskillingens likvidering, dels för gäldande
af återstående köpeskillingen för år 1913 anvisat högst 780,000 kronor;
dels medgifvit, att kostnaderna för kanalens förvaltning må tills vidare
bestridas af kanal verkets inkomster; dels ock beslutat, att kanalen och
den öfriga egendom, som genom köpet förvärfvas, med undantag af
hvad som åtgår till köpeskillingens gäldande, må stå under vattenfallsstyrelsens
förvaltning.

Stockholm den 30 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.