Riksdagens skrifvelse Nr 229.

1

Nr 229.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 24 maj 1912.
» » n i Andra kammaren den 28 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande
och framläggande af förslag till en svensk utvandringslag.

(Lagutskottets utlåtande nr 61.)

Till Konungen.

Uti en vid innevarande års riksdag väckt motion hafva enskilda
motionärer hemställt, att Riksdagen måtte hos Eders Kung]. Maj:t anhålla,
att, med beaktande af de grundsatser, som under senaste tiden
gjort sig gällande i utvandringslagstiftningen i andra europeiska länder,
förslag till utvandringslag för Sverige måtte af Eders Kungl. Makt
utarbetas och för Riksdagen framläggas.

I andra länder har man i långt, högre grad än i Sverige sökt att
på lagstiftningens väg reglera utvandringen till främmande länder i syfte
dels att motverka eu skadlig eller illojal utvandring och dels att till
utvandrarnas säkerhet och bästa ordna den med deras befordran till
utlandet förbundna verksamheten. Da den svenska emigrationen under
de senare årtiondena nått en synnerligen stor omfattning och densamma
alltså för vårt land innebär en mycket viktig samhällsföreteelse, synas
giltiga skäl föreligga för en utredning, huruvida äfven för Sverige en
genom Konung och Riksdag gemensamt antagen, efter nyare erfarenheter
bättre afvägd lagstiftning i detta ämne än den nuvarande bör
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 63 käft. (Nr 229—231.) 1

2

Riksdagens skrifvelse Nr 229.

komma till stånd. Det gäller härvid enligt Riksdagens uppfattning att
närmare reglera verksamheten för utvandrarnas fortskaffning, så att,
utan att eu berättigad utvandringsfrihet hindras, utvandrarnas säkerhet
och bästa tillgodoses och sådan utvandring, som måste betecknas som
illojal, om möjligt förekommes. Därjämte synes en sådan lagstiftning
böra, i den mån det låter sig göra, söka trygga emigranternas ställning
i det främmande landet och hindra, att de obehörigen exploateras eller
gå under. Grifvetvis kan icke Riksdagen i frågans nuvarande skede närmare
i detalj uttala sig om de hufvudgrunder, som i en dylik lagstiftning
böra komma till genomförande, eller i hvad mån utländsk lagstiftning
härvid lämpligen kan tjäna som förebild. Det är för sådant ändamål
nödigt att underkasta frågan och de förslag, som däri redan föreligga,
ett allsidigt och noggrant öfvervägande.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen hemstälia, att
Eders Kung!. Magt täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvilken
omfattning behof må förefinnas af en utvandringslag, samt för Riksdagen
framlägga det förslag till en dylik lagstiftning, hvartill nämnda
öfvervägande kan gifva anledning.

Stockholm den 28 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.